Vi stannade i Barbuda ytterligare en dryg vecka. Efter att ha utforskat klart Spanish Point tog vi oss tillbaka till Coco Point där vi träffade ännu en belgisk båt, S/Y Temanua, med Berth, Stephanie, Lyam och Roxie ombord. Nya kompisar för både vuxna och barn! Det firades med bonfire på stranden, barnen ordnade en "kids fire" och njöt av grillade marshmallows i mörkret.

IMG_6388JPG
Cabin crews gjorde en egen eld

IMG_6412JPG
Lugn kväll runt elden

Ett par dagar senare hade suget efter lobster-grillning gett sig till känna igen. Enoch på strandbaren Shack-A-Kai stod för grillningen och vi för tillbehören. Godaste lobstern hittills och det blev inte sämre av alla goda tillbehör. Barnen varvade mat med lek och bad och slutligen dansade de på bordet, en kväll de sent kommer glömma. Kvällen avslutades på Temanua och det hann bli sent innan tre jollar puttrade hemåt igen...

IMG_6420JPG
Albin, Liam, Malin och Roxie laddade inför lobstergrillning

IMG_6422JPG
Kapten på lobstergrillning

IMG_6423JPG
Tillsammans med S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua på lobsterkväll

IMG_6447JPG
Marsmallowgrillning

C41C37E8-E1FA-416A-BBEE-4D702464DFF1JPG
Conch i solnedgång

IMG_6425JPG
Vilda åsnor springer runt på Barbuda

Efter flera härliga dagar i Coco Point fortsatte vi norrut på Barbuda till 17 Mile Beach och Low bay där vi, S/Y Sanuti och S/Y Anne-Mon låg helt ensamma (S/Y Temanua stannade kvar i Coco Point). Efter att ha försökt kontakta ett antal olika guider, med hjälp av kontaktuppgifter i våra seglings-guideböcker, fick vi slutligen tag i Solomon som gladeligen guidade oss runt. Han plockade upp oss vid båtarna i sin träbåt och styrde oss med van hand in bland rev och sandbankar till lagunen som ligger innanför den långa stranden. Vi startade med en tur till Frigate Bird Sanctuary, ett naturskyddsområde med tusentals fregattfåglar samt en del andra arter. Vi hade turen att få se flera hanfåglar som stolt bröstade upp sig med den röda blåsan fylld (av vatten) i jakt efter en hona att dela livet med.

812b7a9d-f7d1-4690-a837-100b48f416a9JPG
Besättningen på 17 mile beach

IMG_8354JPG
Salomon hämtar upp oss inför Fregattfågeltur

IMG_6508JPG
Fregattfåglar, hanen har en stor röd säck under näbben för att locka till sig honor

IMG_6512 1JPG
Cabin crew besöker Fregattfåglarna

IMG_6517JPG
Fregattfåglar

Vi åt lunch i "huvudstaden" Codrington men på grund av kraftigt regn sköt vi upp den planerade utflykten till grottor och ett sjunkhål till nästkommande dag. Codrington består av enplanshus, både nybyggda sådana och ruiner efter orkanen Irma och på gatorna möter man både getter, åsnor och hästar. Vi överraskades av en relativt välsorterad mataffär, relativt i den mening att vår definition av välsorterad ändrats radikalt senaste månaderna... 

IMG_6545JPG
Codringtons låg- och mellanstadieskola

IMG_6531JPG
På tur i Codrington med Roger & Emma från S/Y Sanuti och Thomas & Petra från S/Y Anne-Mon

IMG_6539JPG
Åsna som kilar runt i stan

IMG_6628JPG
Ett gäng får utanför affären i Codrington


På eftermiddagen lättade regnmolnen och det blev en tur till stranden. Roger och Thomas hade dykt efter conch (uttalas konk och inte konch har vi nu lärt oss) och rensningen påbörjades. Till kvällen serverades sedan friterad conch. Det var ingen som riktigt fastnade för denna karibiska delikatess men nu har vi i alla fall testat.

IMG_6552JPG
Thomas och Roger rensar conch

IMG_6564JPG
Albin hjälper till

IMG_6561JPG
Home is where the anchor drops

På torsdagen gjorde vi ett nytt försök till land-utflykt och nu var vädret på vår sida. Det blev en svettig promenad till slukhålet, men det var det värt. Många meter ner på marken var växtligheten en helt annan än där uppe och palmerna sträckte sig högt högt upp för att nå lite solljus. Väggarna såg ut att bjuda in till klättring, men berget var förrädiskt poröst och stenarna lossnade lätt om man gav sig på ett försök.

IMG_6599JPG
På väg till slukhålet

IMG_6466jpg
Slukhålet med en helt annan växtlighet

IMG_6585JPG
Albin och Malin klättrar ned i slukhålet

IMG_6589JPG
Djupt ned i slukhålet

IMG_6474jpg
Albin parkourar

IMG_6476jpg
Spännande att klättra ned i slukhål tycker besättningen

IMG_6477jpg
På botten av slukhålet

IMG_6480jpg
Kan det finnas grottmänniskor här?

IMG_6481jpg
Utsikt från botten

IMG_6594JPG
Albin hittade spår av tidigare besökare i slukhålet...

Efter slukhålet utforskade vi en större grotta innan det återigen var dags för lunch i Codrington. Solomon tog oss till en restaurang i änden av "stan", återigen överträffades våra lågt ställda förväntningar och det var tre mätta och nöjda besättningar som skjutsades tillbaka till Low Bay. 

IMG_6621JPG
Grottutsikt

IMG_6609JPG
Kapten spanar från taket på grottan

IMG_6491jpg
Grottboende med utsikt

IMG_6488jpg
Ostsidan av Barbuda

På kvällen blev det en ny bonfire, nu med korvgrillning och spökhistorier.

IMG_6661JPG
Malin vandrar längs stranden

IMG_6373JPG
Malin och kapten samlar ved

IMG_6643JPG
Brasan tänd

IMG_6649JPG
Glad cabin girl och trött cabin boy

När vi kände oss klara med Barbuda var planen att åter segla söderut till Antigua och Jolly Harbour för att kunna vi fylla upp med mat, vatten, gasol och diesel. Hastigt och lustigt hade dock Antiguas myndigheter bestämt om nya restriktioner över påskhelgen, vilka bland annat innebar förbud att vistas på stränderna och ett totalt seglingsförbud. Detta kommunicerades dagen innan restriktionerna började gälla. Vi trotsade dock seglingsförbudet, vilket vi inte var ensamma om, och stötte inte på några problem. Inte förrän vi skulle in i hamn. Marinan undrade om vi hade tillstånd från Coast Guard och när vi kontaktade dem började en fars. Vi vet inte hur många gånger vi försökte förklara var vi befann oss (i viken utanför marinan), vart vi skulle (in i marinan) och varför (för att fylla på mat och vatten) samt att vi skulle stanna där till tisdagen (då seglingsförbudet upphörde). Slutligen avslutades samtalet och vi tolkade det som att vi fått tillstånd och kunde därefter gå in i marinan. Planen var en påskmiddag då det var påskafton men efter att ha krånglat med Coast Guard, hittat mjölbaggar i lunchpastan, stressat till tvätteriet med tre veckors tvätt, lyckats få Albin till frisören, duschat i riktiga duschar! och slutligen sanerat under Lasses säng i förpiken där en Coca-cola burk exploderat intogs middagen på den grekiska restaurangen och påskmiddagen skjöts upp en dag. Återigen gjorde vardagslivet sig påmint i paradiset. 

Efter att ha blåst ordentligt i två veckor lade sig nu vinden betydligt och i marinan blåste det nästan ingenting alls samtidigt som det var riktigt varmt. På stranden fick man ju inte heller vara... Då löste barnen det på egen hand med hjälp av vattenslangen på bryggan och vi vuxna önskade nog att vi vågat kasta oss in i vattenkriget. Nu fick vi också till påskmiddagen och tillsammans med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti avnjöts ägghalvor med räkor, Abbas sill, rökt lax, köttbullar, prinskorv och slutligen grillat kött och potatisgratäng. Som om inte det vore nog hade Emma gjort chokladmousse till efterrätt och det var tre minst sagt proppmätta besättningar som kröp till kojs den kvällen. 

IMG_6726JPG
Nedkylning i värmen

63899940582__FD5C32B3-C93D-4219-8AE9-872BC08F9134JPG
Påskpyntad S/Y Lady Ann

9523AA00-73E4-4E1E-A564-DE2693326F7FJPG
Påskharen tagen på bar gärning

IMG_6677JPG
Prinskorv, köttbullar och rökt lax

IMG_6678JPG
Ägghalvor med majonäs och räkor - påskmiddagen serverad

IMG_6682JPG
Thomas och Petra från S/Y Anne-Mon

Dagen efter var det äntligen dags. Vår sexåring fyllde sju och uppvaktades på sängen med sång och paket. Gladare sjuåring får man leta efter! På eftermiddagen kom båt-vännerna på kalas och dagen avslutades med pizzamiddag på restaurang, allt enligt födelsedagsbarnets önskemål. Utöver gosedjurs-hunden var högsta önskan att inte segla på födelsedagen, hm...  

IMG_6699JPG
Vår stora lilla Malin 7 år!

76131ee6-9050-471a-ad60-343208e1d913JPG
Gossedjur är det bästa som finns

IMG_6718JPG
7-årskalas ombord med cabin crew från S/Y Temanua

IMG_6720JPG
S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua kom och firade Malin

IMG_6728JPG
Dagen avslutades med pizzamiddag (olivpizza är Malins favorit, ser ni sjuan?)

Om en månad ska vi korsa Atlanten igen och förberedelserna har nu börjat. I Jolly Harbour passade vi på att göra motorservice (byte olja, oljefilter, backslagsolja, vattenavskiljarfilter, dieselfilter, anod, rensade vattenfiltret) och utförde en riggcheck (kollade att alla stag, vantskruvar, vantinfästningar, vantspridare inte hade några skador). Allt gick bra och vi hann även med att rensa ut i cabin crews akterruff. Blev många soppåsar till marinans container...

Efter fullspäckade dagar i Jolly Harbour har vi nu tagit oss norrut igen till en ankring utanför Great Bird Island. Här kryllar det av rev så det gällde att hålla tungan rätt i mun när vi tog oss hit och varje jolletur kräver full koncentration och helst en spejare på varje sida. Ön i sig är relativt anspråkslös men efter ett tips på Instagram fann vi en vattenfylld grotta som går ett trettiotal meter in i berget, riktigt häftigt. På den södra änden finns också ett mindre slukhål och även om man inte riktigt kan se varför ön heter Bird Island så kan man definitivt höra det, framförallt på kvällar och mornar.

IMG_6748JPG
På tur på Great Bird Island

IMG_6752JPG
Great Bird Island

IMG_6761JPG
Malin styr jollen hemåt

Runt om finns mindre öar med häftiga formationer, bland annat den lilla ön Hell's Gate och äntligen fick vi också utdelning på den ambitiösa hummerjakt som pågått i flera veckor. Roger och Thomas lyckades fånga två humrar som blev en delikat förrätt häromdagen.  

20210409_172456JPG
Kaptensparet vid Hell's gate

20210409_173632JPG
Ogästvänligt vid Hell's gate

IMG_6803JPG
Klart vatten

20210408_161643JPG
Kapten och Thomas på lobsterjakt

20210408_160911JPG
Korall i Great Bird Island

C22ED077-28FD-4F09-AD5A-27012FE7AF04JPG
Nyfångad lobster

IMG_6778JPG

Malin vågar hålla i en lobster

F912A7BD-C1C2-44A4-8087-0559E1AB1496JPG
Nyrensad lobster

DE2D70AE-EE42-4ED3-9957-98816744F69FJPG
Nygrillad lobster

IMG_6787JPG

Malin vågar smaka lobster!

27006F81-2D72-4BE6-980B-59BA2E62BFC0JPG
Lobsterförrätt i S/Y Lady Ann tillsammans med Roger & Emma och Thomas & Petra

Våra barn och Roxie och Lyam från S/Y Temanua har varit oskiljaktiga och det leks från morgon till kväll. I skrivande stund är både Albin och Malin hos dem på pannkaks-frukost och vi bävar för när det om några dagar är dags att ta avsked. S/Y Temanua ska fraktas hem på lastbåt och familjen ska flyga hem efter att ha tillbringat ytterligare en dryg månad på fastlandet på Antigua.

5b93354a-384f-4c38-a94b-e32cd59a95a4JPG
Lek ombord på S/Y Temanua

IMG_6798JPG
Trevliga kvällar tillsammans på S/Y Temanua

De senaste dagarna har vi nåtts av nyheter och bilder om det vulkanutbrott på ön Saint Vincent som började lite smått redan när vi var där vid nyår. Nu är situationen förvärrad, vi ser bilder från vänner som ligger kvar vid granön Bequia där deras båtar är täckta av aska och boende i området kring vulkanen har evakuerats. Vi lider med öbefolkningen som drabbas av detta, situationen med Corona är svår nog som den är med belastning på sjukvård, restriktioner och uteblivna inkomster. Våra tankar går till Saint Vincents befolkning och vi hoppas att skadan blir så lindrig som möjlig.

Tanken var att avsluta vår tid i Karibien på Guadeloupe, men för bara några dagar sedan tog Frankrike beslut om att åter stänga ned och det inkluderar alla franska öar så nu är vi inte längre välkomna där. Vi siktar istället på den holländska delen av Saint Martin, dit vi räknar med att segla i mitten av veckan. Vi hoppas kunna klämma in dykning på Saint Eustatius, som enligt guideböckerna ska vara riktigt bra, på väg till Saint Martin. På Saint Martin börjar sedan 
förberedelserna inför ”hemseglingen” på riktigt.

// Carro & kapten

Efter nästan tre veckor på Dominica (varav en i karantän) var det dags att fortsätta norrut. Vinden hade varit stabil under hela tiden och S/Y Lady Ann hade legat säkert ankrad. På förmiddagen innan avfärd tog vi en sista tur in till land för att köpa lite mat inför seglingen. På väg tillbaka såg vi att vinden plötsligt vänt 180 grader och vi befarade att Lady Ann hamnat lite väl nära land, det var redan ganska grunt där vi låg från början... Vi skyndade oss tillbaka så gott det gick med kassar tunga av mat och dryck och när vi närmade oss med jollen såg vi att vår oro var befogad, vi stod på botten! Snabbt ombord med barn och matkassar, en vänlig fiskare hade stannat kvar med sin båt och erbjöd sig att hjälpa till att dra loss oss och vi tackade mer än gladeligen ja. Så tillsammans med ankarspelet, egen motor på full gas och fiskarens utombordare kom vi så småningom loss. Rodret verkade oskadd och vi kunde ankra på djupare vatten i väntan på avfärd. Puh! 

Klockan 18:30 kastade vi loss från Portsmouth och Dominica och seglade norrut mot Antigua. Det var cirka 96 sjömil och vi hade räknat med att det skulle ta dryga 20 timmar, men hade otroligt fin vind och seglade susande fram i 5-6 knop, frånsett längs Guadeloupes kust där vi fick ta till motorn i 2-3 timmar. Så efter knappt 17 timmar var vi framme på Antigua och English Harbour, ett mecka i seglarvärlden. 

Vi lade oss på svaj och fick snart alla varningar bekräftade. Ryktet säger att det är svårankrat i English Harbour och att båtarna snurrar runt sin ankring utan någon egentlig logik och det stämde verkligen. Dessutom var det många fler båtar där än vad vi hittills varit vana vid i Karibien (men säkerligen inte ens hälften mot ett "vanligt" år). Redan andra dagen märkte vi att ankaret nästintill släppt och efter tre misslyckade ankringsförsök på samma ställe gav vi upp och flyttade oss längre upp/in i viken. Där upplevde vi att det snurrade något mindre men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade nästa dag till Falmouth Bay, en vik precis bredvid. 

Ön skiljer sig verkligen åt från Dominica, både till natur och stil. Vad det gäller Corona var restaurangerna endast öppna för Take Away, att man sedan kunde sitta och äta på bänkar precis utanför uteserveringen, det var helt okej. Dessutom var det utegångsförbud mellan klockan 18 och 05. Ryktet sa dessutom att det väntade dryga böter för dem som bröt mot det. Vi avnjöt både en och två vällagade och välsmakande luncher från en av hamnrestaurangerna, utbudet av mat på Dominicas restauranger hade varit minst sagt ensidigt så det var en fröjd att kunna välja och vraka från menyn (och jo, vi lagar en hel del mat på båten också, men ibland är det skönt att inte laga till och diska efter tre måltider varje dag...) . 


9AEA25E2-284A-4875-A68E-DFF7191FFA44JPG
Beachen i English Harbour på Antigua

C4E21508-FBBC-4E47-A84A-871FBDE6BB9FJPG
Trångt i ankringsviken anno 2021

IMG_6204jpg
S/Y Lady Ann i English Harbour

IMG_6121JPG
Cabin crew utforskar English harbour

IMG_6108JPG
Officersbyggnaden i English Harbour

IMG_6111JPG
Old English school

59905714-FEF0-41B5-960D-37726B1CFDEAJPG
Rum rum rum rum

IMG_6195jpg
Lunch på Antigua Yacht Club

IMG_6123JPG
ÄNTLIGEN fick kapten riktig mat igen efter flera veckor med kyckling och fisk på Dominica

IMG_6102JPG
Orkansänkt yacht i mangroveträsken

IMG_6213JPG
Fort view i English harbour

IMG_6209JPG
Utsikt över inloppet till English Harbour

IMG_6362jpg
S/Y Lady Ann i ankringsviken i English Harbour

IMG_6211jpg
Några av kaptens inköpta romflaskor (21 har det blivit hittills)

EB5498DB-3E48-4F24-B9BF-9289F1BB1333JPG
Falmouth Harbour

I Falmouth Bay hyrde vi bil och tog oss till Antiguas huvudstad S:t Johns. Lasse körde och Carro var kartläsare, och tillsammans klarade vi av vänstertrafiken galant! Det var inte så mycket att se i huvudstaden och förutom att vi utforskade stans centrum besökte vi det turist-stråk som välkomnar alla de tusentals kryssningsgäster som vanligtvis dagligen kommer till staden under högsäsongen. Nu var det helt öde... Vi gjorde vad vi kunde för att bidra och köpte lite kläder och souvenirer, Albin ökade bland annat på sin Jack Sparrow-garderob.

Därefter begav vi oss till Epicurean, den enorma stormarknaden med matvaror från världens alla hörn. Vi tänkte åter på Dominica, där vi ändå tyckt att stormarknaden i Roseau var välsorterad, men det var ingenting mot detta. Även hemresan till Falmouth Bay gick bra och dagen efter tog vi oss några sjömil österut till Mamora Bay.


118595A9-69C5-4B17-BD51-3E547299F1D8JPG
Cabin crew på besök i sjörövarbutik

IMG_6144JPG
Besättningen på shoppingtur i St Johns

9B417B3C-FE6D-4F97-B437-909D894156F4JPG
Rätt så tomt i shoppingkvarteret i St Johns. Vanligtvis ca 5000 besökare om dagen

IMG_6145JPG
Kapten köper lunch på Italienska bistron vid Epicurean

A1339D32-1F07-4C04-BF2A-1FC1B4EE7426JPG
Storhandling på Epicurean

I Mamora Bay var vi i stort sett ensamma, en annan segelbåt låg för ankare där, men verkade obebodd så länge vi var där. I viken finns en stor resort, omnämnd i guideböckerna som ett av de få ställen i världen där man kan få roomservice till båten (om man ligger i resortens marina vilket vi valde att inte göra).

Med tanke på Corona var vi osäkra på vad som gällde med att gå i land men rodde ändå in till resortens brygga för att fråga. Jodå, vi var välkomna och fick gärna äta lunch, ta en drink, hänga på stranden och till och med bada i poolerna, fantastiskt! Därmed fick vi några härligt lyxiga dagar med både strand- och poolhäng. Att dryck och mat sedan kostade en mindre förmögenhet, det fick det vara värt! Pricken över i:et var de fantastiskt trevliga gästerna vi träffade där. Philipe från Schweiz, flygplans-crew som bodde på resorten i väntan på nästa jobb-flight, kom dagligen förbi på endera båtsportsredskap och snicke-snackade lite. Sista dagen kom han dessutom förbi med en flaska schweiziskt vin som han inte skulle hinna dricka upp innan det var dags att jobba igen.

Vid en lunch träffade vi det otroligt trevliga paret Ruth och Gary från Pennsylvania som tidigare gjort en hel del kryssningar i Karibien men som nu provade detta istället. De blev väldigt imponerade över att vi seglat så långt, och dessutom med barn, och efter pratstunden vid lunchen gjorde vi sällskap vid poolen och sågs sedan dagligen kommande dagar. Det kändes riktigt tråkigt när vi skulle säga hej då, men vem vet, kanske våra vägar korsas igen någon dag? Vi hoppas verkligen det! 


27B24FF5-6AA2-4108-ABDF-6F67CE6B0D3BJPG
Lyxresorten StJames's Club i Mamora Bay

43F9339D-8CCA-454D-8831-86F4E0C991BDJPG
Utsikt från strandrestaurangen

IMG_6275jpg
Utsikt från stranden, obs S/Y Lady Ann i bukten

IMG_6278jpg
Sommarlovsläge på

IMG_6280jpg
Palmer och blå himmel

IMG_6161JPG
Albin på väg tillbaka till yachten från resorten (kolla tröjan, haha)

IMG_6165JPG
Malin dricker drinkar

1B4EC024-9CBE-44AE-A247-E72AFC97939EJPG
Vi fick tillgång även till de olika poolområdena

c00f88e6-52cc-4f63-b128-630fdf141d9aJPG
Givetvis beställde cabin crew drinkar i poolbaren

IMG_6268jpg
Mobilförbud

5215FB90-8DF7-42C4-9B22-75BE41895A7BJPG
Mamora Bay

IMG_6183JPG
Albin på väg in till resorten

IMG_6188JPG
Malin rodde in till resorten helt själv

IMG_6191JPG
Mango-drinkarna var goda

IMG_6304jpg
Utsikten från en tre etage-pool, givetvis syntes vår lyxyacht även från denna pool

IMG_6306jpg
Carro njuter i poolen

IMG_6203JPG
Piloten Philipe som kom förbi med en flaska Schweiziskt vitt vin

IMG_6202JPG
Gary och Ruth från Pennsylvania USA som vi lärde känna i Mamora Bay, världens snällaste!

IMG_6196JPG
Albin fick "All inclusive" cola av Gary och Ruth

IMG_6198JPG
Cabin crew njuter

Efter dessa härliga dagar i Mamora Bay var det dags att åter ta oss till English Harbour för ett kärt återseende av S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti, som stannat kvar en vecka på Domicia för lite mer djungel-äventyr. Vi hann med att utforska omgivningarna där lite till innan vi seglade norrut mot Barbuda, med ett stopp i Jolly Harbour. Där hann vi också med att träffa S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisar från Europa, kul! Och, inte minst, att ta en varm lång dusch i marinan, första "riktiga" duschen sedan på Saint Lucia i december... Det var skönt.

IMG_6369jpg
S/Y Lady Ann i marinan i Jolly Harbour

Vi blev kvar en extra dag i Jolly Harbour på grund av utlovade nordliga vindar (motvind), men därefter kunde vi sätta segel mot Barbuda. Paradiset. Vilken ö. Vi började i Cocoa Point där sandstranden bjöd in till häng, lek och bad. Vilket vi ägnade två dagar åt. Sedan fortsatte vi sydost mot Spanish Point, en vik fylld av rev och kristallklart vatten. Där har vi nu i dagarna tre snorklat, umgåtts, snorklat och snorklat lite till. Flera försök till att fånga hummer har gjorts, men med ganska skralt resultat. Vi hoppas dock att snart få ihop till en hummersås att servera med pasta till samtliga åtta besättningsmän och då, då kommer vi njuta. Ännu mer än vi redan gör, om det nu är möjligt. 

IMG_6366jpg
Blöt segling upp till Barbuda

068E7C0D-2530-4B11-8AEB-C8C2FBD65283JPG
Paradise found, en bild säger mer än tusen ord...

80a816d1-8f10-4bba-9aa7-1a86d05d86a4JPG
Cocoa Point, Barbuda

IMG_6231JPG
Kapten passade på att skrubba jollen

IMG_6242JPG
Både hästar och åsnor går fritt runt på ön

IMG_6247JPG
Höjdhoppsträning på stranden

IMG_6265JPG
Lazy days

IMG_6267JPG
Snälla barn

IMG_6270JPG
Albin och Thomas på S/Y Anne-Mon byggde en pyramid

IMG_6284JPG
Cabin crew eller Barbuda-apor?

98821AAD-120F-41DE-A4E7-A0466254C8BCJPG
Spanish point, Barbuda

baftJPG
S/Y Lady Ann vid Spanish Point, foto tagit av Emma på S/Y Sanuti

IMG_6307JPG
Albin redo för lobster-jakt

IMG_6309JPG
Mot revet för att fånga lobster

20210323_210541JPG
Albin snorklar vid revet

20210324_204941JPG
Korallrev i Barbuda

20210325_172436JPG
Malin siktar sjöborre på korallrevet

20210325_172509JPG
Massor av fiskar

IMG_6317JPG
S/Y Sanuti med Roger och Emma ombord från Belgien

IMG_6320JPG
Grillmiddag ombord på S/Y Lady Ann tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti

10ACA734-C50E-4698-A44F-6D4B82DA8558JPG
Conch-snäckor blir fina souvenirer

IMG_6346jpg
Conch i solnedgång

IMG_6349jpg
Cabin girli solnedgåmg

IMG_6338JPG
På tur med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti

IMG_6347JPG
Fikapaus i värmen

IMG_6355JPG
Fiskstjärt / sjöjungfrustjärt?

Men som rubriken säger, dagarna går fort här i paradiset och oavsett om vi vill eller inte så börjar hemresan närma sig. Det är lite mer än en månad kvar tills vi åter ska sätta segel för att korsa Atlanten, nu åt andra hållet, vilket kan vara tuffare än seglatsen hit, men det ska nog gå bra!
Vi är många båtar som ska "hem" och än så länge väljer vi att inte lägga alltför mycket tid och tankar på det, det får komma tids nog.

Vi kommer hänga kvar här på Barbuda minst en vecka till, ja, så länge maten räcker, för här finns inte mycket att handla, ön är nästan obebodd efter att orkanen Irma drog med sig nästan allt i sin väg för tre år sedan, sorgligt nog. Sedan siktar vi på Guadeloupe, innan det är dags att återigen ge sig ut på Atlanten, eventuellt med ett stopp på Saint Barths, den tidigare svenska ön (fram till 1878 då ön gavs till Frankrike)

// Carro & kapten

Karantäns-dagarna fördrevs sedvanligt med skola/jobb, bad, film och lek. På lördagen bjöd barnen in till maskerad-disco och det bjöds på en hel del gottigheter. Efter sex dagars karantän och ytterligare ett PCR-test var vi till slut fria att ta oss an Dominica. Och vilken ö att ta sig an. Egentligen förtjänar varje dag ett eget blogginlägg men tiden räcker inte riktigt till. Vi får sammanfatta det hela i bilder, så gör er redo för en bildkavalkad! 

IMG_5482JPG
Disco ombord med otäcka gäster

IMG_5491JPG
Lördagsgodis

IMG_5536JPG
S/Y Anne-Mon överraskade med nybakta frallor en morgon, fantastiskt! 

Det regnar en hel del på Dominica, vissa dagar mer än andra och vi passade på att samla lite regnvatten till sötvattenduschar efter alla salta bad. 

IMG_5763jpg
Vattenuppsamling

Första strapatsen vi gjorde var en djungeltur tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon (Sverige), S/Y Sanuti (Belgien), S/Y Cap Maj (Danmark) och S/Y Calypso (Holland/Danmark). Vi startade längs Indian River och hade siktet inställt på ett vattenfall. Så vi började gå genom den täta terrängen. Och gick och gick. Lunch-stopp vid en mindre flodfåra där barnen njöt av svalkan floden gav. Via en större asfalterad väg tog vi oss vidare och närmare vattenfallet. Vi hade blivit varnade för att stigen dit förstörts av orkanen Maria som fyra år tidigare ställt till med enorm förödelse på ön. Och någon stig kunde vi absolut inte hitta. Roger från S/Y Sanuti hade med macheten och högg oss tålmodigt framåt. När vi var ett par hundra meter från vattenfallet insåg vi att det inte var alltför många timmar kvar till skymningen och terrängen var enormt tät. Vi tittade på varandra och tog sedan ett snabbt gemensamt beslut om att ge upp. Det vore oförsvarbart att nio förnuftiga vuxna med ansvar för två barn blev fast i djungeln över natten på grund av envishet. Det är heller inte så att det saknas andra vattenfall på denna mycket kuperade ö. Så vi vände om och insåg snabbt vilket bra och viktigt beslut vi hade tagit. Att hitta vägen tillbaka genom den täta djungeln, där vi gått bara en halvtimme tidigare var allt annat än lätt. Ingen av oss ville tänka på hur det hade varit att försöka göra det i mörker.

IMG_5547JPG 
På väg in i djungeln

IMG_5803jpg 
Längs Indian river

IMG_5573JPG 
Över floden

D8011B71-1113-48BD-8E68-2CEE7D58244CJPG
Lunch längs floden  

IMG_5588JPG
Cabin crew lunchar

8181cece-5267-4900-b452-d284904b6ff7JPG
Kapten på tur

21301bf0-7982-4778-9097-758c23b50681JPG
Cabin crew på tur

fdba21cd-3650-47fe-9df7-8202f0a58ad0JPG
Malin mitt i djungeln

IMG_5564JPG
Carro och Malin på en öppen plats i djungeln

IMG_5812jpg 
Djungelblomma

När vi slutligen tagit oss upp för den sista backen mot "stora vägen" var det inte bara barnen som längtade efter en taxi. Och när vi nådde krönet stod den bara där, ett mirakel! På Dominica består nämligen lokaltrafiken av minibussar som antingen agerar som buss eller som taxi, så det tog en stund innan vi förstod att den billiga taxiresan ner till stan egentligen var en buss-tur. Chauffören sa först 3 EC-dollar per person men ändrade sig snabbt till 2 EC-dollar när vi spred informationen bakåt i ledet och han misstolkade vår förvåning över det låga priset som tvekan till att åka med.

IMG_5592JPG
Trötta barn fick bäras sista biten, tack Thomas för bärhjälpen!!

Väl tillbaka vid jolle-bryggan blev det först en kall dricka på strandbaren Purple Turtle och när middagsplaner började diskuteras var beslutet att beställa middag inte svårt att ta, ingen hade egentligen energi till att ställa sig och laga mat. 

IMG_5597JPG
Välförtjänt dricka


Mellan alla utflyktsdagar har vi även hunnit med strandhäng och en och annan beach volleyboll-match. Barnen varvar bollsport med hundlek och bad och emellanåt svalkas struparna med en öl/läsk på Purple Turtle, numera vårt stamishak.

E8782D41-0DAF-4149-BFB4-470E5D4C338CJPG
Beach volleyball, yacht style

IMG_5600JPG
Bad med traktens hundar

IMG_5768JPG
Turtle Purple

En eftermiddag tog vi en båttur på Indian River med den fantastiska guiden Titus. Han berättade entusiastiskt om både Dominicas historia och natur. Längs floden finns också ett hus byggt till inspelningen av Pirates of Caribbean 2, häxan Calypsos hydda, till Albins (nåja, till några av de vuxnas också) förtjusning kvar. Enligt Titus kunde man övernatta i hyddan, men nja.... 

IMG_5898jpg
In i Indian river

IMG_5905 1jpg
Vid Calypsos hus

IMG_5723jpg
Hydda med potential för den händige, ett stenkast från floden 

IMG_5910 1jpg
Nöjda med besök hos Calypso

IMG_5714JPG
Cabin crew håller utkik 

Under flodturen lade vi till vid en brygga och Titus tog oss med till en närliggande farm där vi fick titta, lukta och smaka på flera örter, frukter och grönsaker. Det var nyttigt och intressant att se hur saker växer, till exempel cashewnötter, ananas och ingefära. Kakaobönans innehåll, vita geléaktiga klumpar som man kan suga på, har få likheter med den choklad vi hittar i butiken, både till utseende och smak... 

IMG_5927jpg
Mangroveträd 

IMG_5667JPG
Guiden Titus berättar om kakao

IMG_5931jpg
Ananasbuske

IMG_5672JPG
Citrongräs

IMG_5676JPG
En kall dryck och provsmakning av guava, banan, stjärnfrukt och sockerrör

IMG_5681JPG
Sockerrör provsmakas

IMG_5689JPG
Malin och Albin glada

IMG_5702jpg
Alla tjejer fick blommor

IMG_5705JPG
Fin bukett

IMG_5719JPG
Solen på väg ned över Indian river

IMG_5707JPG
Nöjda turister

IMG_5936 1jpg
Cabin crew rekommenderar Indian river tour med Titus!!

IMG_5733JPG
Örter på tork i båten

För att kunna segla vidare mot Antigua och Barbuda behövdes nya tester, så kallade exit-tester. Till skillnad från när man kommer till Dominica och tar tester i Portsmouth, så måste dessa exit-tester av någon anledning tas i huvudstaden Roseau på södra delen av ön. På grund av att kustbevakningen vill ha kontroll på alla inkommande båtar och bara har två egna båtar att patrullera med, så får man inte själv segla ner till Roseau utan måste ta sig dit med buss/taxi. Eftersom tiden för testet var klockan sju på morgonen valde vi att boka taxi. Så klockan 5:45 i måndags knöt vi fast jollen vid stranden och åkte den dryga timmen ner till Roseau. "Kliniken" var inhyst i Botaniska trädgården och utanför stod två tält uppställda, det ena avsett för provtagnings-patienter och det andra för vaccinations-patienter. Det senare fylldes på i rask takt och det var allt annat än social distansering. När någon påtalade för de väntande att de måste försöka hålla avstånd blev svaret snabbt "Men det är ingen fara, vi ska ju bli vaccinerade!!" och så trängde de ihop sig lite till...

IMG_5772JPG
Trångt i vaccinationskön

Efter två timmars väntan och en vända in i tältet för att bekräfta identitet med passen (för det kunde man ju inte göra i samband med själva provtagningen...) var det äntligen dags. Tack och lov behöver barn under tolv inte provtas enligt Antiguas protokoll, så barnen slapp den här gången. För oss vuxna var det vårt nionde respektive tionde (Carro fick ju provtas två gånger på Madeira) test. 

IMG_5773JPG

Kapten Coronatestas

När det var klart avnjöt vi en smarrig hotellfrukost nere vid havet innan vi gick en runda i huvudstaden som var något mer stadslik än Portsmouth. Där fanns också två riktigt bra mataffärer och en hyfsat bra, vilket inte finns någonstans på resten av ön. I Portsmouth har vi dock fördelen med att varje dag få tag i fina lokalt odlade grönsaker och frukter på den lilla marknaden. Att försäljarna är högljudda och övertygade om att just deras varor är bäst hör till, dessutom förstår vi desperationen efter kunder ett sådant här år, då vi, seglarna i de 30-talet båtar som tillåts komma till landet, är de enda turisterna på ön. 

IMG_5776JPG
Hotellfrulle!!
 

IMG_5782JPG
Pannkakor till barnen

IMG_5794JPG
I Roseau finns visst ett svenskt konsulat

Tillbaka i Portsmouth väntade gemensam middag på S/Y Sanuti och utöver pasta med kyckling bjöds det på ny- och egenfångad flundra och lion fish. Roger och Bram (från S/Y Calypso) hade också fått upp flera "conchs" ett slags sniglar (?) som bor i snäckor på botten.

IMG_6022jpg
Thomas öppnar conchs

IMG_6027jpg
Lion fish

I tisdags var det dags för ny utflykt. Samma gäng som veckan innan försökt forcera Dominicas djungel på egen hand hoppade spända av förväntan in i Pauls minibuss för en heldag runt om ön. På väg mot första stoppet redogjorde Paul för de olika små byarna vi passerade, många med franskklingande namn och var och en med sin charm. Utsikten mot Karibiska havet var slående och vid ett tillfälle körde vi upp på en höjd och kunde då se Atlanten på vår högra sida och Karibiska havet på vår vänstra. Därefter tog Paul oss ned till Red Rocks, ett område med röd lavasten som genom åren formats av naturens krafter och som fortsatt gör det. Terrängen var böljande och underlaget kändes mjukt att gå på. Här och var fanns små grottor och gångar och på vissa ställen stupade det brant. Otroligt häftigt. 

IMG_5816JPG
Red rocks

IMG_5829JPG
Thomas och cabin crew i grotta

IMG_5830JPG
Albin lämnar tag

Efter Red Rocks fortsatte vi till en chokladfabrik. Där tog ägaren emot och gav oss en guidad tur. Vi fick följa varje steg "from bean to bar" som det stod på husväggen. Kakaofrukten innehåller ett tiotal bönor inpackade i en geleaktig "puppa" och första steget är fermentering. Därefter torkas bönorna i solen innan de rostas för att sedan malas. Barnen fick pröva på att skala bönorna som torkats, men i själva framställningen behövs de inte skalas. Efter malningen används en separator som skiljer bönorna från skalen. Allt detta sker i etageplanet på fabriken men sedan var det dags att gå ner i "källaren" där resten av processen äger rum. Bönorna blandas med mjölk och eventuell smaksättning i en maskin, som sedan står och kör runt blandningen i fyra dygn! Slutligen hälls den i formar och tempereras innan den är klar för försäljning. Efter rundvandringen fick vi provsmaka de olika chokladkakorna för att frivilligt köpa en chokladkaka eller två. Eller sju... 

IMG_6045jpg
Pointe Baptiste Estate chokladfabrik

IMG_6046jpg
Bean to bar 

IMG_5905JPG
Kakaofrukter

IMG_5908JPG
Fermentering

IMG_6048jpg
Torkande bönor 

IMG_5917JPG
Cabin crew skalar bönor

IMG_5934JPG
Inne i fabriken

IMG_5939JPG
Chokladkakor!!!!

IMG_6049jpg
Sortimentet

IMG_5943JPG
Fruktstund i bussen

Därnäst körde vi in i öns indian-reservat där ursprungs-dominikanerna Kalinagos bor. Det bestod av flera byar som liknade övriga byar på ön, men nere vid vattnet har de också byggt upp en by för att illustrera hur livet på ön sett ut genom århundraden. Vi fick en guidad tur och guiden berättade om diverse medicinska växter som användes och fortsatt används, om sjöjungfrun Blue Mother som lurat ner två fiskare i havets djup och vars ingång nu var spärrad med en stor sten. Han berättade även om anden som man använde för att skrämma barn till lydnad. Efter att barnen fått höra om anden sattes de i ett hål i en trädstam och lämnades i mörkret i tre-fyra timmar (guiden intygade att föräldrarna inte befann sig alltför långt bort under den tiden). Sedan hämtade man barnen och förväntade sig lydnad för att barnet inte skulle hamna där igen. Ordning och reda! Hm....  

IMG_5952JPG
I Kalinagos by

IMG_5953JPG
Frukt som sägs vara bra för levern

IMG_5964JPG
Vattenfall ned till sjöjungfruns pool

IMG_5973JPG
Besättningen

IMG_6055jpg
Utsikt från Kalinago-byn

IMG_6059jpg
Vattenfall

IMG_6050jpg
Stupad Kalinago krigare hedras med staty

IMG_6073jpg
Klassfoto

IMG_5981JPG
Ihåligt träd där busiga barn lämnas för uppfostran

Lunchen intogs på restaurangen SeaView och den levde verkligen upp till sitt namn. Sista stoppet var Spanny Falls, ett av flera "twin falls" och för att komma till det bortre krävdes det klättring över ett krön, tack och lov fanns det rep till hjälp. Det var härligt att bada i sötvatten och att få sig en riktigt "dusch", något vi inte fått sedan på Saint Lucia i slutet av december. Först kändes vattnet riktigt kallt, men man vande sig snabbt och vi konstaterade att det nog ändå var runt 20 grader. Så vi är nog lite bortskämda då vi vanligtvis badar i 26-27 grader.

IMG_6083jpg
Sea view restaurangen

IMG_5996JPG
Klättring till vattenfall

IMG_6009JPG
Uppför

IMG_6086jpg
Nedför

IMG_6093jpg
Sjöar på vägen

IMG_6090jpg
Vattenfall 1

IMG_5997JPG
Vattenfall 2

20210302_212916JPG
Bad i vattenfall

20210302_212949JPG
I vattenfall

Igår, onsdag, upplevde vi en av resans höjdpunkter; Canyoning. Vi hade hört om det av ett par andra seglare de första dagarna här på Dominica men de sa att barnen var för små och vi tänkte "jaha, då får vi nog hoppa det". Sedan såg vi ett reklamblad där det stod att det var från 6 år/120 cm och eftersom Malin fyller sju om en månad och dessutom växt så det knakar senaste halvåret, inte bara storleksmässigt, så kanske det ändå var något för oss. Vi kontaktade guiden Nathalie och kollade av, visst trodde hon att det skulle gå, särskilt då båda barnen gärna klättrar, hoppar och är simkunniga. Och vi ångrade oss inte!!

Tillsammans med Petra och Thomas på Anne-Mon gav vi oss av till Laudat, öster om Roseau för att möta upp Nathalie och Kimani. Under tre timmar simmade, gick, kröp, hoppade och sänkte vi oss ned med rep längs floden. De högsta hoppen var på cirka 4 meter och Malin hoppade två av fyra gånger, de andra två firades hon ner tillsammans med Nathalie. Nathalie hade som svar på vad vi skulle ha med oss för dagen skrivit "badkläder, täckta skor och ett stort leende" och vi levererade alla tre punkterna, vi har nog aldrig sett sex så stora leenden, åtta sammanlagt med Nathalie och Kimani, mycket tack vare dem och deras hejarop när vi kastade oss ut eller firade oss ner. Vi kan verkligen rekommendera Canyoning med Nathalie, klicka på länken för mer info! Finns även på Facebook.

IMG_4916JPG
Glada besättningar

IMG_4919JPG
Cabin crew och Nathalie

När vi var klara åt vi en gemensam lunch innan vi skildes åt från våra guider och fortsatte äventyret på egen hand. Vi fick skjuts till Trafalgar Falls, en av de stora turistattraktionerna på ön. Vanligtvis är det långa köer av både influgna och inseglande turister samt ett gäng kryssningsgäster, men igår var vi ensamma. Vi hade hört om varmt vatten strömmande ut från berget vid foten av det ena fallet och bestämde oss för att försöka ta oss upp dit.

IMG_6106jpg
Trafalgar falls

IMG_6108jpg
Vattenfall

20210303_220346JPG
På väg upp till det varma vattnet

Det var inte lätt, men återigen imponerade barnen på oss och när vi först kastade oss ner i det kalla vattnet från vattenfallet och sedan kunde njuta av det 40-gradiga vattnet som sprängt sig ut från berget var vi alla överens om att det var mödan värt! Tack och lov gick det betydligt lättare nedför och vi klarade oss allihop helskinnade både upp och ner. Klockan var åtta på kvällen innan vi slutligen var tillbaka i båtarna och det tog en stund att smälta dagens fantastiska upplevelser. Enligt Albin så var det hans bästa dag i livet, kan en dag få ett bättre betyg?  

20210303_221512JPG
Thomas och kapten i det varma vattnet

pooljpg
Första badkarsbadet på länge

20210303_220740JPG
Carro i vattenfallet
 
 
IMG_6046JPG
Groupie efter att ha besökt Trafalagar falls

Torsdag och fredag blir två lugna dagar för på fredag kväll lämnar vi Dominica och seglar norrut mot Antigua och Barbuda. Vi räknar med att vara framme på Antigua lördag eftermiddag. Vi har blivit lovade att slippa karantän på Antigua eftersom vi kommer från ett lågrisk-land och har negativa exit-tester, det verkar nämligen vara en ytterst individuell och godtycklig bedömning huruvida det behövs karantän eller inte. Sammanfattningsvis kan vi väl bara konstatera att detta var en fantastisk ö och lever verkligen upp till det goda ryktet det har bland andra långseglare, vi kan bara instämma!  

IMG_6077JPG
Beach volleyball - kapten offrar sig

IMG_6069JPG
Åskådarna

// Carro och kapten

Sist vi skrev hade vi återvänt till Mayreau för att gå på pool- och pizzaparty på Tribu Resort. Partyt var en höjdare, inte minst kocken Philips fantastiska pizzor.  Utöver Sandvita-Lasse hade vi också sällskap av Petra och Thomas från S/Y Anne-Mon, norske ensamseglaren Harald, svenska ensamseglaren Lasse och våra volontär-vänner Jake och Leonie. Vi noterade också att det sammanlagt var fyra Lasse på plats! Och en Larsson... Barnen njöt av poolen och fick också två nya vänner då Lasse och Maggies (de som driver resorten) son kommit med sin fru och två barn från Kanada för att tillbringa våren på ön.

63398117467__0E89E6E0-78FD-489D-A32E-BCCA2FAFEC12JPG
Carro på pizzaparty 

IMG_5067JPG
Sandvita-Lasse, Amiga Mia-Lasse, Kapten-Lasse, Harald och Petra

IMG_5668jpg
Kapten tar en paus

IMG_5072JPG
Badpojke

IMG_5073JPG
Badflicka

IMG_5092JPG
Malin ÄLSKADE pizzorna 

IMG_5084JPG
Jake och Leonie från Mayreau Animal Welfare 

IMG_5090JPG
Petra och Thomas från S/Y Anne-Mon 

IMG_5094JPG
Hela pizzagänget samlat

Dagen efter var tanken att vi skulle segla de fyra sjömilen söderut till ön Union Island med stopp vid hamnen Clifton för proviantering och sedan vidare mot Chatham Bay. Först skulle vi bara stanna till vid S/Y Anne-Mon och S/Y Sandvita i viken vid resorten (vi låg i grannviken). När vi väl var där och hade lagt till vid bojen kände vi att nja... varför så bråttom, vi kan väl stanna en dag till...? Så det gjorde vi och efter en lugn förmiddag mötte vi upp S/Y Anne-Mon på stranden för bad och strandfotboll följt av en drink vid poolen. En snabb visit i båten för ombyte och sedan tillbaka för middag. För vem kan tacka nej till Philips fantastiska mat och Lennons drinkar?

IMG_5689jpg 
Saltstänkta tjejer i poolbaren

IMG_5696jpg 
Poolbar är ett måste när vi så småningom bygger pool hemma i kaptensvillan

Kommande dag var vi ändå redo för Union Island. Vi seglade till Clifton där Lasse fyllde på vatten (jolleturer med dunkar till tappstället) medan Carro och barnen handlade mat, födelsedagspresenter till söndagens barnkalas för de nyfunna vännerna Noah och Josephine och besökte Salty Paws, hundstallet på ön. Sedan möttes vi upp på The Snack Shack som vi fått rekommenderat gånger flera och det levde verkligen upp till sitt goda rykte.

IMG_5123JPG
Malin på det berömda Snack Shack i Clifton på Union Island

IMG_5116JPG
Besök på Salty Paws

Efter uträttade ärenden seglade vi runt ön till viken Chatham bay. Där låg en hel del båtar, framförallt franska och danska. Tack vare tips från Sandvita-Lasse vågade vi gå långt in i viken och ankra och fick första parkett mot den fina stranden och de störtdykande fåglarna, varav många pelikaner.

För att variera oss lite och få lite mer koncentration på lektionerna hade vi skola inne på Sunset Cove. Skolarbetet gick jättebra och när klockan började närma sig lunchtid var valet att stanna kvar för lunch inte svårt. Vi serverades en delikat Fish and chips gjord på nyfångad tonfisk, smaskens! 

IMG_5675jpg
The Sunset Cove i Chatham bay på Union Island 

IMG_5165JPG
Skola med utsikt

IMG_5164JPG
Bokläsning med skaplig utsikt ett stenkast från havet

IMG_5144JPG
Rast mellan lektionerna, då kan man umgås med övriga elever 

IMG_5149JPG
Babysköldpaddor fanns det i denna skolsal

På kvällen avnjöt vi middag på Zeckie & Vanessa tillsammans med Petra och Thomas (och några av vikens hundar...)

IMG_5680jpg
S/Y Anne-Mon i Chatham Bay

IMG_5163JPG
Middag i Chatham Bay tillsammans med Petra och Thomas på S/Y Anne-Mon 

IMG_5162JPG
Malin nöjd med kvällen

Vi tog också en paus från skola, arbete (Lasse), bad och snorkling och tog oss upp på närmsta berget. Där mötte vi kor, någon form av karibiska rådjur och getter. 

IMG_5138JPG
Cabin girl lite trött och tog lift på kapten

IMG_5131JPG
Chatham Bay och dubbla kaptener

Efter några riktigt härliga dagar i Chatham Bay (rekommenderas verkligen) var det dags att återvända till Mayreau för ett tredje besök. Detta med anledning av barnkalas för svensk-kanadensiska Noah och Josephine som fyllde sex respektive fyra år. Det blev ett härligt pool-kalas med god mat och fika. 

46e08baf-fb4d-49cc-8263-a34fd32af88dJPG
Födelsedagstårta

098a58b8-3e2c-48cc-8a7f-da7e538e7426JPG
Cabin boy gillar poolkalas och godispåsar

c0d832fc-de6d-4a76-94b2-18ac7b60a70aJPG
Tårta och pool, kan det bli bättre barnkalas?

e3eaa4f2-fcac-44a6-8564-eb7eea4fc90cJPG
Malin och Sandvita-Lasse på kalas

Dagen efter kalaset var det dags att segla norrut igen mot Bequia. Äventyret i SVG började närma sig sitt slut och det fanns många saker på att göra-listan innan vi kunde lämna landet. Vi seglade dit tillsammans med S/Y Sandvita, som är en betydligt snabbare båt och Lasse seglade snart förbi oss med imponerande elegans. Prognosen hade utlovat ostliga vindar men det var snarare nord-nordost och nästan motvind samt vågor snett framifrån. Carro och barnen hade tagit sjösjuketabletter och sov en del i sittbrunnen men trots det släpade sig tiden fram, det kändes som att vi seglade i evigheter.

IMG_5195JPG 
S/Y Sandvita seglar förbi oss mot Bequia 

Till slut var vi äntligen framme i Bequia där vi åter träffade S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisbåtar till både vi vuxna och barnens stora glädje. Dessutom återsåg vi valparna på stranden som nu vuxit till sig ytterligare. Av de ursprungligen sex valparna var nu två kvar, de andra hade fått nya hem, och de lekte och kelade mer än gärna. 

IMG_5200JPG
Malin och Emma från S/Y Skyline på beachen

IMG_5238JPG
Kapten får semla av Felix från S/Y Malla

IMG_5226JPG
Hundvalpar på stranden i Bequia

Carro och barnen fortsatte på det vinnande konceptet med skola i land och tillbringade en förmiddag på Jack's strandrestaurang. Där har de också frukost och när den avslutades fanns pannkakssmet kvar och barnen erbjöds amerikanska pannkakor till tidig lunch. Pannkakorna var tydligen så goda att kapten övertalades till en frukost där nästkommande dag. Dock krockade frukosten med Lasses jobbmöte, så frukosten fick intas med headset. Vi hade sällskap av Klas, Emma och Linus från S/Y Skyline och fick en väldigt fin start på dagen. 

IMG_5246JPG
Frukost på Jacks i Bequia, kapten sitter i jobbmöte

0c806a6d-2bb9-4434-9978-d2494a964b30JPG
Pannkakor är mums

IMG_5277JPG
På fruktjakt i Bequia

IMG_5276JPG
Customs and Immigrations office i Bequia

Vi hade börjat planera för att lämna SVG och se vad Karibien mer hade att erbjuda. Efter att ha läst på mer om de närmast belägna (till följd av Corona öppna) öarna beslutade vi oss för att vänta med Antigua & Barbuda och istället sikta på Dominica. För att få komma in i Dominica krävdes ett negativt PCR-test, fem dagars karantän följt av ytterligare ett test. Dessutom måste man få ett "approval" - godkännande att komma in i landet. Enligt "protokollet" fick testerna vara max 72 timmar gamla, det var 48 timmars svarstid och det skulle ta minst 30 timmar att segla dit. Således en omöjlig ekvation, vilket vi påtalade för vår kontaktperson i Dominica, men testerna skulle ändå tas. I torsdags var vi därför på Bequias sjukhus för nya Corona-tester.

Tillsammans med S/Y Anne-Mon hade vi planerat att lämna SVG på söndagen, de hade redan fått approval medan vi fortfarande väntade. På lördag förmiddag fick vi äntligen provresultaten och under dagen kom äntligen vårt approval. På lördagen var vi också injudna till Papa´s för grillfest. Det vankades helgrillad gris med tillbehör och det blev ett fint tillfälle att säga hej då till flera av dem vi träffat under vår tid på SVG. Jake och Leonie från Mayreau var också på Bequia, för mellanlandning innan de fortsätter våren hos Leonies bror innan de återvänder till sitt arbete i Kenya. 

b2dcbb4b-919a-4bde-a4c9-9547ba56a444JPG
Pig roast på G

IMG_5332jpg
Carro på grisafton

IMG_5296JPG
Kapten på grisafton  

Följande morgon var vi klara för avfärd. Även om vi kände oss redo och nu tillbringat en och en halv månad i SVG så kändes det inte helt lätt att säga adjö till denna karibiska pärla, och vi hoppas att vi någon gång kan återvända.

Vi visste att vi gav oss ut i starka vindar och revade därför (för första gången!!) storseglet. Vi seglade på läsidan (väster om) öarna och passerade Saint Vincent, Saint Lucia och franska Martinique. Mellan öarna blåste det friskt medan det längs öarna var lite svagare vind och vi fick emellanåt stötta med motorn, samtidigt som vågorna ibland var höga och framifrån. Natten gick bra och vi delade den på två skift. Måndagen bjöd på mer behaglig segling och lagom till kvällen kunde vi ankra i Portsmouth på norra Dominica. Vi ville gärna hinna ankra innan solen gick ner, men precis när vi kom in i viken ropades vi upp på VHF:en av kustbevakningen som ville få information om båten och besättningen och säkerställa att vi kände till Corona-protokollet. Vi svarade så gott och snabbt vi kunde för att sedan kunna ankra och när vi passerade belgiska S/Y Sanuti som vi känner från SVG gav de tummen upp och ropade "Nu vet vi allt om er", haha. Vi fick också information om att våra tester från Bequia inte längre var giltiga (vilket vi hela tiden försökt tala om för dem) och att vi därför behövde ta nya tester tisdag morgon... 

IMG_5384JPG
Kapten styr yachten mot Dominica med seglarhatten på

IMG_5726jpg
Snabbsegling uppskattas av besättningen, Harry Potter gjorde oss sällskap 

IMG_5727jpg
Malin har koll på plottern

IMG_5390JPG
Dominicas gästflagga hissas

IMG_5735jpg
Cabin crew väntar på nya Corona-tester

S/Y Anne-Mon hade under seglatsen mot Dominica fått problem med sin motor. De låg ankrade längre ut i viken men på grund av de kraftiga vindarna som kommer nerför bergen här i Dominica ville de gärna komma längre in i viken och hellre ligga vid boj än ankare. Så häromdagen hjälpte kapten och barnen samt Roger på S/Y Sanuti till att bogsera in dem, med hjälp av jollarna, till en boj. Det gick strålande och barnen var mäkta stolta över sin heroiska insats.

IMG_5410JPG
Tillsammans med S/Y Sanutis jolle bogserar vi in S/Y Anne-Mon till en boj i viken

Dagarna på karantän fördrivs med skola, bad, träning, båt-fix, film och lek. Både kapten och styrman har fått gå på plankan flera gånger, veckans nya hjälte är nämligen Jack Sparrow, då de första filmerna i serien Pirates of the Caribbean är inspelade både i SVG och här på Dominica. 
På lördag väntas nya tester och förhoppningsvis är vi fria att gå iland på måndag. Vi ser fram emot att utforska denna spännande ö som lockar med vattenfall, flodäventyr och varma källor. Vi återkommer snart med en rapport. 

// Kapten och Carro

Sammantaget stannade vi en och en halv vecka på Mayreau, denna lite otippade favorit för oss. Vi fortsatte att träffa Leonie, Jake, Sandra och hundarna från Mayreau Animal Welfare och det blev både strandpromenad, en drink på The Ranch Escapade, svensk bullfika på stranden och en middag på The Honeycomb. Alltsammans mycket trevligt. 

52D207F9-570C-420A-8457-57880B6B3624JPG
Bad på Saline Bay Beach

6607EC5D-04FE-4F46-9858-F78766D3906BJPG
Saline Bay Beach
  
84D69333-865B-4010-B9BD-D1B405D312DAJPG
Båtbakade kanelbullar

IMG_4812JPG
Jake och Leonie från Mayreau Animal Welfare

IMG_4775JPG
Jake och kapten

IMG_4772JPG
Malin promenerar på Mayreaus ostsida

IMG_4777JPG
Sassy gräver efter krabbor

IMG_4781jpg
Bar med gungor passar cabin crew

IMG_4818JPG
Albin glad för att få gå på hundpromenad

IMG_4822JPG
Malin nöjd

IMG_4887JPG
Sköldpaddor på restaurangen The Honeycomb

IMG_4889JPG
Cabin boy och sköldpadda

IMG_4890JPG 
Cabin girl med sköldpadda

IMG_4895JPG
Hundeskort till jollebryggan  

Mayreau är en liten ö och varje bostad är självförsörjande av vatten, så när vattentanken ombord började sina och vi insåg att vi ville stanna ytterligare några dagar tog vi oss norrut till ön Canouan för att fylla på vatten och handla mat. Den ön ligger bara dryga 4 sjömil bort så vi var tillbaka samma dag med välfyllda förråd. Marinan där är nybyggd och väldigt exklusiv, och trots att vi inte riktigt kunde mäta oss med den lyx-yatch som vi lade till bredvid fick vi ett förstklassigt mottagande av hamnkapten. Och vi var varmt välkomna tillbaka, och då skulle vi få en riktigt bra plats inne i själva marinan lovade han. Mataffären var liten men välsorterad, frukt- och grönsaksdisken den bästa vi sett sedan vi lämnade Europa. Vissa saker var extremt dyra medan andra kostade ungefär som på övriga öar. 

C193BFD2-D9D1-475A-B911-F554C9C9F2B2JPG
Två lyxyachter i marinan på Canouan

IMG_4825JPG 
Cabin crew och lyxyachter

IMG_4826JPG 
Canouan resort

Förra tisdagen fick vi meddelande från Lasse på S/Y Sandvita, han låg nu i en annan vik på Mayreau och skulle hälsa på sina svenska vänner Lasse (en till) och Maggi som driver Tribu Resort på ön. En lyx-resort med tre pooler och egen strand... Han undrade om inte vi ville hänga med. Absolut! På vägen dit hittade vi en get som liksom andra vi träffat på hade virat in sig med "kopplet" bland taggbuskar och runt sin egen pinne. Carro fick rycka ut och turligt nog hade vi sax i ryggsäckens förbandsväska så det blev lite ansning av buskarna innan geten åter var fri (så fri man blir med ett fyra meter långt koppel). 

IMG_5602jpg
Carro hjälper get

Väl framme på Tribu kunde vi avnjuta drinkar, poolbad och en fantastisk måltid, som kocken Philip arrangerat med den barracuda som Lasse (S/Y Sandvita) fångat på väg till ön dagen innan. En otroligt härlig eftermiddag! Lasse (Tribu) och Maggie hade sin son med familj på besök. De bor vanligtvis i Kanada men har på grund av Corona tagit en paus och tillbringar några månader här istället. Deras barn Noa (6 år) och Josephine (4 år) blev perfekt sällskap i poolen. 

IMG_4865JPG
Kapten Lasse (på S/Y Sandvita) och kapten Lasse

IMG_4871JPG
Cabin crew på lyxresort

8eb5aebd-47b7-4c49-b820-ba5c6f4dfeb7JPG
Kapten med god förrätt på Tribu Resort

92126243-ff86-4989-ba65-596816293763JPG
Cabin crew drinkar på Tribu Resort

IMG_4877JPG
God lunch på Tribu resort

IMG_5624jpg
Nöjd kapten

När vi så äntligen kunde slita oss från Mayreau gick vi söderut till Union Island, en av de populäraste öarna i SVG, och särskilt känt för Kite-surfing. Vi lade oss på boj inne i Clifton Bay där ett stort rev fångar upp vågorna och gör hamnen lugn och stilla trots starka vindar. Redan nästkommande dag (fredag) skulle vindarna avta och därmed gavs en lucka att besöka Tobago Cays, ett område med obebodda öar och vackra rev. Där finns ett fantastiskt djurliv under ytan, men det är väldigt oskyddat då hela Atlanten väntar utanför och därför bäst att besöka när vindarna är lite lättare. 

IMG_5636jpg
S/Y Lady Ann på svaj i Clifton på Union Island

Vi ankrade i Tobago Cays (TC) lagom till att kunna se de svenska herrarna slå Frankrike i semifinalen i handbolls-VM. Det hela firades med snorkling tillsammans med danska S/Y Marthelsa som också låg i TC. Ute vid det stora revet var det väldigt strömt och svårt för barnen att vara med, så när Sara på S/Y Marthelsa erbjöd barnen att vara hos dem och leka med Theo och Elise, medan Carro och Lasse besökte revet tackade vi med glädje ja. Barnen knorrade lite först men när vi sedan kom för att hämta dem ville de inte hem! Snorklingen ute vid revet var fantastisk och vi hade sällskap av Petra och Thomas från svenska S/Y Anne-Mon. Eftersom barnen sedan inte ville avsluta leken och vi vuxna gärna umgås blev vi kvar på middag, väldigt trevligt.

IMG_5639jpg
Handbolls VM, Sverige - Frankrike

IMG_4905JPG
Tobago Cays med en sköldpadda som hämtar luft
 
IMG_4929jpg
Kristallklart vatten på Tobago Cays

I lördags gjorde vi sällskap med S/Y Anne-Mon samt en belgisk och en dansk besättning för den traditionella lobster-barbequen på stranden. Romeo levde upp till sitt rykte och anordnade en fantastisk måltid.

IMG_4857JPG
Malin laddar inför lobster barbeque

IMG_4942JPG
Eremitkräfta på Tobago Cays

IMG_4958JPG
Albin och eremitkräftan

IMG_4944JPG
Gungning inför beachparty

IMG_4953jpg
Strand i Tobago Cays

IMG_4946JPG
Romeo rensar lobsters

IMG_4962JPG
Besättningarna på båtarna i Tobago Cays inför lobster beach party


IMG_4960JPG
Dinner is served

IMG_4968jpg
Marshmallows till efterrätt

IMG_4965JPG
En del av resterna gick till Tobago Cays opposums

IMG_4971JPG
Och andra rester gick till Tobago Cays rockor

I söndags bänkade vi oss för handbollsfinalen, med ansiktsmålning och allt. Tyvärr höll de inte riktigt hela vägen och det var vi som fick skicka gratulations-sms till S/Y Marthelsa som tagit sig upp till Bequia och såg matchen där. Innan dess hade Malin och Carro svängt ihop en sockerkaka och dessutom ordnat dagens middag, färsk fisk! Nyfångad från Romeos kylbox... 

IMG_4982JPG
Handbolls VM-final, Sverige - Danmark

IMG_4975JPG
Malin bakar sockerkaka

IMG_4978JPG
Catch of the day - Albin och firre

IMG_5005jpg
Malin på karibisk palm

IMG_5007jpg
Kapten på palm

IMG_5022JPG
Carro klättrar i palm

IMG_5032JPG
Tobago Cays levererar

IMG_5035jpg
Albin i palm

IMG_5041jpg
Utsikt från högsta punkten i Tobago Cays

IMG_5045JPG
Albin spanar ut över revet

IMG_5047JPG
Glad besättning

Tobago Cays bjöd på fantastiska vyer och underbar snorkling. Ville man se en sköldpadda eller en rocka var det bara att hoppa i och titta ner, de simmade ständigt runt båten och var inte ett dugg skygga. Till och med en barracuda visade på ovanligt mod och kom kanske lite väl nära tyckte vi...

20210129_195837JPG
Fisk

20210129_200650JPG
Rocka

20210130_151952JPG
Fisk

20210130_152123JPG
Sköldpadda

20210130_152348JPG
Sköldpadda

20210130_152505JPG
Sköldpadda
20210129_205214JPG
Många fiskar vid korallrevet

20210129_210340JPG
Korallrev

20210130_195535JPG
Barracuda

20210130_200106JPG
Malin klappar sköldpadda

Vinden tilltog successivt under helgen så nu är vi åter på Mayreau för ett litet stopp, då det imorgon vankas pizza- och poolparty på Tribu Resort. Sedan är planen att utforska Union Island lite mer innan vi vänder norrut i SVG igen och så småningom siktar på Antigua/Barbuda.

// Kapten & Carro

Vi fortsatte att utforska Bequia, bland annat med en tur upp på högsta toppen. Det var inte så långt att gå men lutningen var rejäl så det tog på krafterna. Vi avslutade med lunch på Good Mood Café, som drivs av ett brittiskt par.

IMG_4530JPG 
Malin uppe på berget

IMG_4529JPG 
Eremitkräfta

IMG_4534JPG 
Utsikt över Admirality Bay på Bequia

IMG_4538JPG 
Larv

IMG_4543JPG 
Albin in good mood

IMG_5464JPG
Bad, bad och åter bad

20210110_203402JPG
Bad-tjej

Dagen därpå tog vi oss tvärs över viken till Papa´s Bar, en svenskägd restaurang/bar och möttes av ägaren Gert som var i färd med att se Leksands vinna mot Rögle. Vi skulle bara ta ett glas med svenske ARC-seglaren Lasse på S/Y Sandvita men det var så trivsamt däruppe på höjden så vi blev kvar på middag, och det var minsann ett bra beslut, maten var utsökt och solnedgången förtjusande som så ofta här i Karibien.

IMG_4586JPG 
Malin på Papas bar i Bequia

IMG_4589JPG 
Papa's bars ägare Gert. Hejar på Leksands IF

IMG_4592JPG 
Utsikt från Papas Bar

"Sandvita-Lasse" har många års erfarenhet av segling i dessa vatten efter ca 15 års charter-segling och bjöd gladeligen in till sin båt för både tips och nybakade kanelbullar nästkommande dag. Väldigt trevligt och generöst!

IMG_4572JPG 
Albin med hundvalpar

IMG_4562JPG 
Lunch på Jacks i Bequia

IMG_5501jpg
Pizza Hut i Bequia

IMG_5502jpg
Restaurang Bequia

Sista kvällen innan vi skulle segla vidare i detta ö-rike åt vi och danska S/Y Marthelsa middag på Jack´s som ligger precis vid stranden. Vi var nästan ensamma på restaurangen men kunde ändå avnjuta en delikat trerätters, alltmedan barnen roade sig med både iPads, dans och kurragömma på stranden. En fenomenalt trevlig kväll. 

IMG_5463JPG 
Vår strand i Bequia

IMG_5459jpg 
S/Y Lady Ann i Bequia
IMG_4606JPG 
Malin uppklädd för middag 

IMG_4607JPG 
Middag på Jacks tillsammans med S/Y Marthelsa

Vi gillade Bequia. Här kunde vi proviantera, tanka vatten, fylla gasol, tanka diesel och bensin, tvätta smutstvätt, bra restauranger, bada och bara njuta av Västindien. I en av affärerna hittade vi knäckebröd! Troligtvis det dyraste knäckeböd vi någonsin kommer att köpa, men ändå...

IMG_5504jpg
Knäckebröd i Västindien

Medan våra vänner seglade söderut mot Union Island bestämde vi oss för att gå till Mustique, den så kallade "kändis-ön". Vi var nästan ensam båt där, förutom en och annan lyx-yatch, värda en sisådär 50-150 miljoner US-dollar...

IMG_5525jpg
Två lyx-yachter

På grund av Corona (sas det i alla fall) var större delen av ön avspärrad för "turister" men man kunde få åka taxi runt ön utan att kliva av. Vi nöjde oss med att stanna på den västra "öppna" sidan och njöt av stranden som var fylld av stora, vita, vackra snäckor, caféet med smaskiga bakelser och glass samt utmärkt snorkling inte långt ifrån vår mooring-boj.

IMG_5511jpg
Mustique beach

IMG_5512jpg
Hamnområdet i Mustique

IMG_4629jpg 
Malin hjular på beachen

IMG_4661JPG 
Del av rymdraket som flöt iland på Mystique

20210115_155723JPG
Rocka

20210115_161612JPG
Snorkling

20210115_161656JPG
Albin dyker med sköldpadda

Pricken över i:et var att det kryllade av sköldpaddor, både i havet och på land så när vi badade kunde man alltid se sig omkring och snart upptäcka minst en, oftast fem-sex sköldpaddor som i godan ro simmade runt och smaskade lite sjögräs på botten eller sakta tog sig mot ytan för att andas en liten stund. Underbart!

IMG_4657JPG 
Möte med "the locals"

IMG_4660JPG 
Sköldpadda i Mustique

Vår andra dag på ön återförenades vi äntligen med katamaranen Baloo, från ARC, den franska båten som vi låg bredvid i Las Palmas. Tyvärr framkom det samtidigt att flera besättningar som firat nyår tillsammans på en restaurang på Bequia smittats av Corona och både vi och Baloo hade umgåtts med båtar som i sin tur umgåtts med de som var sjuka. Så vi tog det säkra före det osäkra och begränsade umgänget till vattenaktiviteter och promenader i det fria. Såklart en stor besvikelse för barnen som längtat efter att ses och leka sedan 22 november, men  även om vi bedömde att risken var oerhört liten för att någon av oss skulle vara smittade kände vi att vi ville ta vårt ansvar och göra vad vi kunde för att minska smittspridningen.

IMG_5533jpg
S/Y Lady Ann och S/Y Baloo i Mustique

Såklart blev det ett restaurang-besök även på Mustique, hehe, men vi avstod den mer tjusiga restaurangen på andra sidan ön, där långbyxor var ett krav, och tog istället en lunch på den berömda Basil's bar. Där brukar det krylla av kändisar enligt rykten men i dessa tider kryllar det inte av folk någonstans... Dessutom är vi inga mästare på internationella kändisar, så vem vet, det kanske var riktiga celebriteter som vi omgav oss med. 

IMG_5529jpg
Carro på Basil's Bar

IMG_5531jpg
Ett besök på Basil's Bar är ett måste när man är på Myústique

IMG_5523jpg
Bageriet på Mustique

Efter tre dygn på Mustique seglade vi några sjömil söderut till Mayreau medan Baloo fortsatte norrut till ö-gruppen Antigua och Barbuda. Vi lade till i den nordvästra viken Salt Whistle Bay. Den är mycket vacker men oskyddad och vi fick en väldigt blåsig och gungig natt. Därför bestämde vi oss för att fortsätta till nästa vik, Saline Bay, och där var det betydligt mindre sjögång, om än fortsatt blåsigt.

IMG_5561jpg
S/Y Lady Ann i Saline Bay, Mayreau

Så där blev vi kvar, och är här än. Här finns en långsträckt sandstrand som mestadels ligger helt öde. Det bor ungefär 270 människor på ön och de fick allmän elförsörjning först 2003. Redan första dagen mötte vi tre volontärer från veterinär-stationen på ön, ett par från England och en kvinna från Tyskland. De har varit här sedan i höstas och kunde ge oss många bra tips. De känner de flesta på ön och vet vem man ska prata med när man behöver hjälp/mat/dryck. Till barnens förtjusning har veterinär-stationen ett gäng hundar som ska rastas varje dag, vilket de var varmt välkomna att hjälpa till med.

IMG_4724JPG
Alla gillar ju hundar

IMG_4730JPG
Cabin crew nöjda med alla hundar

När jobbet var avslutat fortsatte vi till Dennis Hideaway/Guest House för en drink i tornet med utsikt över bukten. Samtidigt kunde barnen ta ett dopp i restaurangens pool några våningar nedanför. En fantastisk eftermiddag.

IMG_4735JPG
Goda drinkar hos Dennis

Igår kom S/Y Marthelsa förbi och återigen fick vi en fantastiskt fin kväll tillsammans. Denna gång med hjälp av Philip som tillsammans med sin syster anordnade en festmåltid vid stranden, med grillad lobster, kyckling och fisk. Det hela avslutades med  pyjamasparty för barnen ombord på Lady Ann, med film, popcorn och gosedjur, medan vi vuxna fick en pratstund i sittbrunnen. 

IMG_4758JPG
Kapten och kapten Martin från S/Y Marthelsa sugna på langusters

IMG_4760JPG
Pyjamasparty ombord på S/Y Lady Ann

20210121_210908JPG
Snorkling på revet 

20210121_210342JPG
Korall

Det har blivit en del restaurangbesök senaste veckorna, dels på grund av att vi budgeterat för det och därför sparat i många år och dels för att vi känner att vi vill göra vad vi kan för människorna här, då de vanligtvis lever på turismen men nu knappt har några gäster alls. Det gäller dock att göra upp priset i förväg, annars kan det bli rejält dyrt, de tar ju vad de kan få, av förståeliga skäl. Liksom i nästan hela världen har Corona slagit hårt även här och det är svårt att föreställa sig att det vanligtvis är flera hundra båtar till i dessa vikar. Så samtidigt som vi lider med lokalbefolkningen passar vi på att njuta av ensamheten och stillheten som råder detta år. 

IMG_4696JPG
Restaurangbesök på g för cabin crew

IMG_4697JPG
Cabin boy Albin

IMG_4699JPG
Besättningen på Mayreau

IMG_4713jpg
Kapten och Carro

IMG_4718JPG
Albins första Pina Colada (Virgin)

IMG_4721JPG
Givetvis lämnade vi ett avtryck vi också (tillåtet) på Robert Righteous

Vi trivs väldigt bra här på Mayreau och även om vi har öar kvar att upptäcka här i Saint Vincent och Grenadinerna (SVG) så har vi inte bråttom. Vi försöker hitta lugnet i att bara vara; ägna dagarna åt att bada/snorkla, äta, läsa, leka och så vidare. Inte tänka att nästa ö eller land ska vara bättre/vackrare/roligare utan vara här och nu. Och det går faktiskt riktigt bra! 

IMG_4672jpg
Cabin crew och stor enhörning med Mayreaus strand i bakgrunden

IMG_4687JPG
Muffins - båtbakade

IMG_4767JPG
Anicia flätar Malins hår

// Kapten & Carro

Innan vi kom till Saint Vincent och Grenadinerna försökte vi få klarhet i vad som gällde kring Corona-tester, karantän och inklarering och när vi kom dit och tilldelades en mooring-boj var det fortsatt oklart hur många dagars karantän som egentligen gällde och om vi ens fick komma in i landet eftersom vi inte hade fått det så kallade "stamped approval". Vi hade skickat in all dokumentation som efterfrågats, men något svar fick vi inte. Vi anlände den 29/12 och fick tid för PCR-prov den 4/1, så vi hade en viss förhoppning om att det skulle vara fem dagar som det varit tidigare. I samband med provtagningen fick vi dock besked om att det var tio dagars karantän som gällde för oss, typiskt... Men det gick ingen nöd på oss där i viken. Vi hade köpt på oss en hel del färskmat och vi kunde bada hur mycket vi ville. Nyårsafton firades med party-hattar, oxfilé och bearnaisesås från Svenska butiken på Gran Canaria samt en båtbakad kladdkaka, utsökt!

IMG_5333jpg
Young Island Cut, vår utsikt under karantänen

IMG_4287JPG
Bubbel vid Young Island

IMG_4295JPG
Nyårsafton i karantän

IMG_4307JPG
Nyårsmiddag

IMG_4310JPG
Partyhattar på

7778AD3E-08DA-4E7D-B1BE-7C73C5DE3ECDJPG
Karantänsbads på nyårsafton - vinterbad
  
IMG_4395JPG
Fika på däck

IMG_4265JPG
Som tur var var bad tillåtet när vi låg i karantän

IMG_5357jpg
Ringa kompisar var uppskattat

Vi hade gjort sällskap med S/Y Lucky Girl och S/Y Marthelsa och trots karantän var vi tillåtna att ta SUP-brädorna till varandra för lite semi-gemensamt bad även om vi inte fick gå ombord på varandras båtar. Utöver en hel massa bad passade vi på att ha lite mer intensiv skola för att komma ikapp lite från Atlant-överfarten och utöver de vanliga ämnena hade vi NO-undervisning om magneter, väderstreck och kompasser.

IMG_4344jpg
Cabin boy gör läxan på däck

IMG_4383JPG
NO ombord

IMG_4382JPG
Magnetism studeras

Under karantänen kom Alexander från en holländsk båt och undrade om kapten ville följa med och fiska (dyka) efter langustrar. De fick upp två stycken efter några timmars jakt.

b87ca190-9586-4145-a47a-2d7ac36b87feJPG
Kapten med sin del av fångsten

c187987f-6ea8-4fbd-84ea-b182f9f7b4b9JPG
Albin får hålla langustern

Den 4/1 var det då dags för nya Corona-tester. Vi tog jollen in till bryggan och var på anvisad plats i rätt tid och väntade. Och väntade.. och väntade... Nästan en timme sena dök test-personalen upp och vi kunde ta testerna. Anledningen till förseningen var att det regnade... Trots förseningen så gick själva test-förfarandet väldigt fort, till skillnad från Saint Lucia då pappersarbetet tog nästan två timmar. Sedan var det bara att åka tillbaka till båten och fortsätta vänta på resultaten och på att få gå iland. Vi fick naturligtvis negativa provsvar och på kvällen den 7/1 fick vi, efter lite diskussioner hit och dit med diverse ansvariga på Saint Vincent & Grenadines Arrivals, gå iland och äta middag på en av restaurangerna vid stranden, fastän vi "fortfarande är i karantän, kom ihåg det". Efter att ha blivit inklarerade i SVG och haft kontakt med myndigheterna här, anser kapten att SVG Arrivals personal nog skulle kunna få gå en kurs i sunt förnuft och en baskurs i social kompetens, men tyvärr är det så ofta fungerar här i Västindien när man har kontakt med myndigheter.

IMG_4409JPG
Malin nöjd med milkshaken efter 11 dagar i karantän ombord på S/Y Lady Ann

Nästa dag var vi dock äntligen fria att röra oss på ön. Carro gjorde sällskap med Helen och Sara från de andra båtarna och åkte och handlade mat. Det var underbart att fylla på förråden med färsk frukt och grönsaker. På eftermiddagen gjorde vi en kort utflykt till en liten ö med ett fort som låg precis bakom Young Island, vilken utgör ena sidan av den lilla viken. Där fanns ett gammalt fort högst upp på toppen och vi var inte avundsjuka på dem som för mer än två hundra år sedan burit upp kanonerna dit upp. Utsikten var magnifik. 

IMG_4415JPG
På väg upp till fortet

IMG_4423JPG
Roo och Albin på kanon 

IMG_4435JPG
Cabin crew

IMG_4442JPG
Glada cabin crews, Roo, Theodore, Kit, Malin och Albin, som just släppts från karantän 

IMG_4444JPG
Utsikt från fortet

IMG_4453JPG
Smala trappor

IMG_5391jpg
Gummijolleparkeringen vid fortet

Vi stötte även på en kändis vid Young Island. Chris Doyle och hans båt Ti Kanot. För er som inte känner till Chris Doyle, så är han i seglarkretsar en välkänd författare av seglingsguider för Västindien.

IMG_5385jpg
Chris Doyles båt Ti Kanot

I lördags var det dags att ta sig vidare och vi tog oss nio sjömil söderut till ön Bequia som ingår i Saint Vincent och Grenadinerna. Där möttes vi upp av S/Y Malla och S/Y Skyline som vi inte sett sedan Teneriffa i november. Så härligt att ses igen!! Barnen var minst lika glada som vi vuxna av att återse varandra och det tog inte många minuter innan alla var i vattnet. Vi fortsatte sedan med strandhäng och mer bad och vi på S/Y Lady Ann avslutade sedan med ett restaurangbesök tillsammans med S/Y Skylines besättning.

IMG_5442jpg
S/Y Lady Ann i Bequia, i bakgrunden S/Y Malla

7021093B-0F43-4935-BEE8-26D9BD07D65BJPG
Cabin girl styr jollen

IMG_4466JPG
SUP-lek i Admirality Bay på Bequia

IMG_4479JPG
Lek på stranden

Imorse upptäckte kapten en fripassagerare ombord. En liten ödla hade smygit sig ombord, troligtvis via jollen. Ödlan fångades in och släpptes iland oskadd.

IMG_5401jpg
Fripassagerare

IMG_5402jpg
Ödle-taxi, Albin håller i lådan i vilken vi har fångat ödlan

Idag promenerade vi (Lady Ann, Skyline, Malla, Lucky Girl och Marthelsa) 4 km till ett center för sköldpadds-uppfödning. Mannen som driver centret har gjort så i många många år, för att hindra utrotningen av denna sköldpadds-sort. Han föder upp dem i centret och vid 5-6 års ålder släpps de ut i havet och enligt honom har de inga problem alls med att anpassa sig till livet i det vilda. På eftermiddagen blev det snorkling vid närmaste revet, vi såg många färgglada fiskar och en herrans massa sjöborrar. Skönt med simfenor! Nu väntar fler dagar här på Bequia innan vi fortsätter söderut för att utforska fler öar i denna ö-grupp. Men det är väldigt härligt här och vi har inte bråttom...

IMG_5405jpg
Admiralty Bay

IMG_4482JPG
Vår dagliga utsikt

IMG_4485JPG
På långpromenad

IMG_5409jpg
Öde stränder alldeles för oss själva

IMG_5410jpg
Bequias ostsida

IMG_5407jpg
Vår vardag numera

IMG_5420jpg
Ägaren till sköldpaddeuppfödningen

IMG_4487JPG
Sköldpaddor

IMG_5413jpg
Lite större sköldpaddor

IMG_4497JPG
Mindre sköldpaddor

IMG_4507JPG
Malin fick hålla i en sköldpadda

IMG_5422jpg
Även Albin fick hålla en sköldpadda

IMG_5437jpg
TBK-pojke

IMG_4513JPG
Taxi - Bequia style

IMG_5440jpg
Mot glasskiosken

// Kapten & Carro

Efter en knapp vecka i Rodney Bay Marina var det dags att segla några sjömil söderut, till viken Marigot Bay. Vi hittade en bra mataffär i närheten av hamnen och kunde bunkra upp ordentligt inför julen innan vi gav oss av. Vi hade sällskap med skotska S/Y Lucky Girl och danska S/Y Marthelsa och planerade därför två julfiranden, ett den 24:e och ett den 25:e. 

IMG_5194jpg
Ankringsviken i Marigot Bay

IMG_5200jpg
Farleden in till Margiot Bay

När vi kom fram till Marigot Bay skulle Lasse checka in på hamnkontoret, men när han hade hoppat iland kom genast en vakt och meddelade att han först var tvungen att besöka en sjuksköterska för temperaturtagning med mera. Att vi, efter PCR-testning och tre veckors karantän till havs, hade de blå armbanden som skulle innebära att vi fick röra oss fritt på Saint Lucia visste de ingenting om. SUCK! Hela besättningen var dock feberfria och vi kunde slutligen checka in på hamnkontoret. Dagen efter skulle vi enligt instruktion besöka Porth Health, vilket vi inte gjorde, eftersom ingen var där under hela vår vistelse i Marigot Bay. Det kändes märkligt att Corona-hanteringen inte fungerade bättre än så på Saint Lucia, då vi tidigare blivit informerade om att det var SÅ viktigt med de blå banden under hela vår vistelse på ön, men uppenbarligen var det ytterst lokalt, vilket gjorde oss lite besvikna. Vi lät dock inte detta lägga sorti på stämningen utan njöt tillfullo i viken. Vi besökte lyxhotellet som hörde ihop med mairnan och där det fanns en pool som vi fick använda. Vi åt även lunch där, resans dyraste hittills, men det var det värt, särskilt med den fina utsikten över viken. 

5c9e27ee-68c6-4f42-85ef-8d3f3054897aJPG
S/Y Lady Ann i Marigot Bay

16d6d0eb-a595-4a27-abde-7a2df2a0d5f3JPG
Utsikt från lyxhotellet i Marigot Bay, obs lyxyachten S/Y Lady Ann

IMG_5188jpg
Kapten avnjuter en Pina Colada på lyxhotellet

IMG_5192jpg
Carro njuter

Ute på Atlanten upptäckte Lasse att vi hade fått så kallade långhalsar, som satt fast på botten och i Marigot Bay hade vi tänkt skrapa bort dessa. Så Lasse dök ner med cyklop och spackelspaden i högsta hugg, men då var de redan borta! Troligtvis uppätna av fiskar. Tack för det säger kapten!

20201214_192227JPG
Långhalsar

Dagen före julafton bokade vi en 12-sitsig taxi för en utflykt till regnskogen. Tyvärr visade det sig att den "trail" vi skulle gå var stängd, varför den var stängd var lite oklart. Som tur var kände taxi-chauffören till ett annat ställe och körde oss ytterligare cirka 30 min inåt öns mitt. Det var en "Adventure park" som också hade höghöjdsbana och andra aktiviteter, men den var också stängd... Efter förhandling med de parkarbetare som ändå var på plats fick vi till en guidad tur genom delar av parken, med avslut vid vattenfallet. Därpå följde ytterligare en förhandling om priset och slutligen kunde Erica ta oss med in bland den otroliga faunan som finns på ön. Hon var kunnig, rolig och barnkär så vi fick en fantastisk tur som också innehöll smakprov av kakaobönor. 

24211495-75d7-4c0e-bbe7-b032a531121eJPG
Vår guide Erica med en purfärsk kakaoböna

IMG_4106JPG
Kakaofrukt

IMG_5219jpg
Vatten i djungeln

IMG_4105JPG
Palm

IMG_4099JPG
Erica förklarar hur rötterna på en kokosnöt växer ut

IMG_5223jpg
I slutet av djungelpromenaden kom vi till ett vattenfall

IMG_5228jpg
Vattenfallet

IMG_4130JPG
Dusch i vattenfallet

IMG_4131JPG
Cabin boy badar

a2071e83-9fb6-4bab-8244-a78c3374262aJPG
Besättningarna på S/Y Lady Ann, S/Y Lucky Girl och S/Y Marthelsa

Eftermiddagen tillbringades med bad från båten och sedan var det dags för uppesittarkväll. Barnen pysslade julkort till de andra besättningarna och stämningen var på topp. När de krupit till kojs i akterruffen var det dags för julklappsinslagning, paket inköpta både i Las Palmas och Rodney Bay. 

IMG_4147JPG
Julpyssel

IMG_5235jpg
Adventsljusstakar i S/Y Lady Ann

På julaftonsmorgon visade det sig att tomten trots allt hade hittat till Karibien och fyllt barnens sockor med godsaker och småsaker. Sedan öppnades de större paketen och även om barnens önskningar och utbudet av leksaker i Las Palmas/Rodney Bay inte var helt kompatibla så var det två glada och nöjda barn som drog sig tillbaka till akterruffen för lite lek. Under tiden röjde vi undan och förberedde för gäster. S/Y Lucky Girls besättning på sju personer (Charlie, Helen, Kit och Roo, samt deras svenska gästbesättning Sara, Thomas och Stella) kom för att se Kalle och hans vänner som vi lyckades se live från SVT play klockan 10 lokal tid. Till det drack vi glögg och åt risgrynsgröt och pepparkakor. Trevligt och gott tyckte våra skotska vänner! 

IMG_5240jpg
Paketöppning

IMG_5245jpg
Nöjd cabin crew - tur att tomten hittade oss i år

IMG_5246jpg
Besättningen från S/Y Lucky Girl anländer för att titta på Kalle Anka

IMG_5251jpg
Sara och Thomas med julgröten

IMG_4154JPG
Uppladdning för Kalle

IMG_5261jpg
Kalle Anka och tomtegröt i S/Y Lady Ann

IMG_5267jpg
Carro och Charlie väntar på Kalle

IMG_5268jpg
Cabin crews gillar Kalle Anka

IMG_5271jpg
Pepparkakor och glögg

Efter en tur till stranden, man måste ju svinga sig lite i lianer när det är julafton, hehe, så var det dags för svenskt julbord. Vi tog med oss ägghalvor, potatis, sill och köttbullar bort till Lucky Girl och tillsammans med Saras grönkål, prinskorvar, skinka med mer så fick vi till ett riktigt fint julbord. Till det lite akvavit och julsånger och det kändes nästan, nästan som att det kanske var jul.

IMG_5198jpg 
Bad och lek i Marigot Bay

IMG_4164JPG 
God jul från S/Y Lady Ann
IMG_4175JPG
Svenskt julbord ombord på S/Y Lucky Girl

IMG_4178JPG
Köttigt julbord

IMG_4184JPG
Svenska och engelska snapsvisor

IMG_4193JPG
Cabin crews äter pepparkakor

Kvällen avslutades med ett nattdopp innan vi tog jollen tillbaka till Lady Ann. Nästkommande dag, således juldagen, hann vi med ytterligare ett strandbesök innan det var dags för engelsk och dansk jul ombord på S/Y Marthelsa (Danmark), där Martin, Sara, Theo och Elise tog emot. Det blev ytterligare ett fantastiskt firande som även innehöll paketleken, och Malin (som vanligt) kammade hem flest paket.

IMG_4210JPG
Engelskt och danskt julbord

Vi tände också ett ljus för kaptens mamma som dog för precis ett år sedan. Enligt hennes önskan satte vi in en peng till Cancerfonden. Hon vakar över oss på våran färd, det lovade hon innan hon dog.
CANCERjpg
En julklapp som kanske kan rädda någon annan 

Marigot Bay är välkänt bland seglare och vi tyckte att det var väldigt fint och mysigt. Tyvärr regnade det ofta i denna vik samtidigt som det var väldigt varmt. Så hela dagarna och framförallt hela nätterna fick vi öppna och stänga takluckorna till båten, lägg därtill till en hel del mygg så var det nästan lite synd om oss... Under de soliga timmarna var det dock bad för hela slanten och vi var också flitiga besökare på den fina sandstranden som låg alldeles vid mynningen till viken, med utsikt ut mot havet.

IMG_5196jpg
Sandstranden i Marigot Bay

IMG_4080JPG
Albin i lianen

För att lämna Saint Lucia och ta oss vidare söderut till Saint Vincent och Grenadinerna (SVG) behövde vi ta nya Coronatester och besöka Customs & Immigrations för utklarering. Efter lite research insåg vi att det var lättast att göra detta i Rodney Bay och därför vände vi tillbaka dit den 26/12 och lade oss på svaj ute i viken. Innan dess hade vi vinkat av Sara, Thomas och Stella som skulle tillbringa sina sista två veckor i Karibien i ett hus de hyrt, innan de ska återvända hem till Sverige. Vi har haft det så trevligt ihop och lyckligtvis är de inbitna seglare så vi räknar med att träffa dem redan i sommar på vägen hem!

Redan dagen efter att vi lagt till i Rodney Bay fick vi tid för Coronatester, provtagningen var söndagsöppet, vilket vi inte vågat hoppas på. Det var tur att vi skyndade oss dit redan efter frukost då allt pappersarbete tog väldigt lång tid, men efter att vi alla fyra slutligen var provtagna och klara hade vi ändå energi kvar för att storhandla i matbutiken.  

IMG_4216JPG
Kapten pustar ut efter Coronatester och storhandling

Redan i måndags fick vi våra negativa test-resultat och kunde då göra allt det sista som behövdes göras innan vi kunde bege oss mot Saint Vincent & Grenadinerna; utcheckning på Customs & Immigrations, hämta upp tvätt, köpa nytt SIM-kort för SVG, ta ut pengar på bankkontoret (går inte att ta ut mer än 600kr -> 200 ECD i bankomaterna), handla lite mer mat, maila alla papper till myndigheterna på Saint Vincent och fylla upp med vatten i vattentanken. Puh!

IMG_5314jpg
Temperaturlogg för alla i besättningen ska skickas in när man byter ö i Karibien

När allt var klart seglade vi ned till södra Saint Lucia till staden Soufriére där de välkända Pitonerna (gamla inaktiva vulkaner) finns och lade oss på en mooring buoy. Det var väldigt klart vatten, så hela kvällen innan det blev mörkt snorklades det.

IMG_5299jpg
Pitonerna på Saint Lucia

20201228_215659JPG
Cabin girl snorklar

20201228_215820JPG
Cabin boy snorklar

20201228_220713JPG
Albin och koraller


20201228_215811JPG
Alien-ägg eller korall?

20201228_220017JPG
Koraller

20201228_220551JPG
Mer koraller

Igår klockan 04.30 lämnade vi Saint Lucia och på eftermiddagen nådde vi Young Island Cut på södra Saint Vincent. Här ska vi ligga i karantän tills den 4/1 då vi ska ta nya Coronatester. Är de negativa får vi lämna karantänsbojen och checka in på Customs & Immigrations och sedan röra oss fritt i landet. På ankarplatsen finns två andra svenska båtar, S/Y Divine och S/Y Lady Hanna, som vi träffat tidigare. Våra seglingskompisar på S/Y Skyline, S/Y Malla och S/Y Modesty ligger på närmsta ön Bequia. Tanken är att det blir en reunion med dem när vår karantän är över. Tills dess fokuserar vi på skola, jobb (Lasse) och bad!

IMG_5311jpg
S/Y Lady Ann på väg mot Young Island Cut

IMG_5317jpg
Utsikten från sittbrunnen

IMG_5318jpg
Utsikten från sittbrunnen


Längs Saint Vincent västkust lade vi märke till rök från norra delen av ön. Lite skogsbrand tänkte vi, men det visade sig att en av vulkanerna på ön har blivit aktiv. Senast den hade ett utbrott var 1979, så inte allt för länge sedan. Enligt vulkanexperterna som nu kommer till ön befinner vi oss på säkert område, men vi är redo att lämna snabbt om vulkanen får ett utbrott. Vulkanexperterna bör kunna ge oss 24h varsel innan ett utbrott eventuellt skulle ske.

VULKANjpg
Vi befinner oss så långt borta man kan komma från vulkanen på Saint Vincent, på södra udden

IMG_5316PNG
Står mycket om vulkanen i lokalpressen

I veckans nummer av vår lokala tidning i Åkersberga är vi på framsidan! Artikeln finns på sida 11. Länk till tidning. Vi blev intervjuade i november när vi var på Teneriffa och hade börjat förberedelserna för Atlant-överfarten.


kanalen2JPG
Vi pryder framsidan på Kanalen

kanalenJPG
Artikeln om oss

Kul att vi uppmärksammas i tidningen.

Vi avslutar med en bild från en lugn dag på Atlanten och önskar er ett GOTT NYTT ÅR!!

20201214_192005JPG
Bad ute på Atlanten


// Kapten & Carro

Nu har vi legat här i Rodney Bay Marina i några dagar och pustat ut efter vår atlantöverfart. Igår var det ARC Prize Giving Cermony och vi vann minnsan ett pris!  

Vi vann The Philip Hitchcock Trophy for Best Safety med motiveringen "During the safety inspections carried out in Las Palmas, the safety team came across  a number of owners who had taken a good deal of time to think about the safety of their yacht and crew. This year's Philip Hitchcock Trophy for safety goes to ... LADY ANN!"

fae02b92-42b5-4762-9c91-05a4ef9aa0bbJPG
S/Y Lady Ann vann The Philip Hitchcock Trophy

Givetvis väldigt kul att vinna ett så fint pris och vi är mycket stolta!

723f2e95-e096-47aa-a640-b3a3c00782b8JPG
Stolt kapten med både pris och rom!

IMG_4063JPG
Philip Hitchcock Trophy

Vi blev även uppmärksammade tillsammans med de andra båtar som endast hade två vuxna ombord, så kallade double handed crew. "The crews sailing with kids are to be considered single handed" hördes ut högtalarna när vi gick upp på scenen, haha. Stolta igen förstås!

e5a79c96-3dc1-4ad6-a7cc-013ea097594bJPG
Double handed crews inkl cabin crews i förekommande fall.

Även cabin crew fick pris tillsammans med övriga cabin crews i ARC. Väldigt duktiga barn!

a369d3cd-de35-4ec3-8061-c57ab1c8e4abJPG
Alla ARC-barn samlade

Vi tycker att det blev en väldigt fin avslutning på vårt ARC-äventyr här i Rodney Bay. ARC-personalen här har varit jättetrevliga och väldigt måna om att vi ska ha det bra. Speciellt engelskan Clare som flera gånger per dag  har gått runt på bryggorna och spridit glädje bland alla båtar. Om vi jämför med ARC-förberedelserna i Las Palmas, där ARC-medarbetarna var väldigt anonyma och icke närvarande, så har det varit tusen gånger bättre här i Rodney Bay. Guldstjärna till ARC-teamet Rodney Bay således!

IMG_4024JPG
Kaptensparet i Rodney Bay - röda shorts på givetvis (ett måste efter att ha korsat Atlanten)

IMG_4028JPG '
Båtar på ARC-bryggan

IMG_3994jpg
Lunch på strandrestaurang i Rodney Bay, Charlie kapten på S/Y Lucky Girl brevid Carro

IMG_5161jpg
Rätt bra utsikt

Som utlovat  kommer nu lite reflektioner kring vår längsta etapp någonsin.

Båten
Båten, vår älskade Hallberg Rassy 352:a S/Y Lady Ann, har verkligen fungerat bra trots sina 40 år. Innan avresa hade vi uppdaterat och bytt mycket på båten och det ledde till att inte så många saker gick sönder varken under resan ned till Kanarieöarna eller under Atlantöverfarten. Ute till havs i hårda vindar visar Hallberg Rassy verkligen sina kvaliteter och vi forsade fram stadigt och säkert. Vi var aldrig oroliga att båten inte skulle klara av påfrestningarna. Svaga vindar, 2-4 m/s , är väl inte det bästa för vår tunga och långkölade båt, hon behöver mer vind för att leverera. Som tur är har Hallberg Rassy 352 en stor bränsletank, den rymmer 240 liter, och vi hade även med 60 liter extra i dunkar på däck, vilket räckte för att kunna köra motor då vinden var för svag. Kapten och besättning skulle aldrig sätta sig i en annan båt än just en Hallberg Rassy och vår S/Y Lady Ann kommer vi vara trogna i många år till.

Besättningen
Vi valde att endast ha med familjen ombord och det fungerade väldigt bra för oss. Att ta med paying crew eller någon som "tiggde" om en plats ombord i Las Palmas skulle vi aldrig göra. Man vet aldrig vem man får med sig, och för oss har det aldrig varit aktuellt att ta med oss någon okänd ombord. Speciellt i år då Corona kan ställa till det ordentligt. Båtens kapten har ansvar för hela sin besättning och även ett ekonomiskt ansvar. Det vill säga vi skulle kunna komma att behöva betala för sjukhusvistelse och/eller sjuktransport hem för någon paying crew som råkar ut för Corona.

Vaktschema
Två vuxna och två barn innebär att de två vuxna får dela på vaktjobbet under långa överfarter. Som vi nämnde ovan beskrev ARC double handed som snarare single handed om man har med sig barn och det stämmer ju delvis eftersom barnen behöver hjälp med mycket och ännu inte är självgående. I början av resan körde vi vuxna 2-3 timmars pass under nätterna. Det fungerade dåligt då man knappt hann somna innan det var action igen och det var mycket svårt att hinna få någon djupsömn överhuvudtaget. Tillslut kom vi fram till att om kapten kröp till kojs vid 19-tiden och sov till 02 då Carro höll vakt och kapten höll vakt från 02-09 fungerade bäst. Då var båda utvilade. I början av överfarten var Carro sjösjuk några dagar och kapten fick ta några extra nattpass, vilket fungerade bra eftersom kapten inte behöver så många timmars sömn. Att någon av de två vuxna kan bli sjuk och därmed inte kan ta sin del av vakterna är givetvis något man ska ha med i planeringen innan en överfart och överväga om extra besättning kan vara en lösning. Och visst hade det varit skönt att ha med sig en eller flera extra vuxna ombord, men det hade också inneburit att vi skulle behövt mer vatten och mat, större livflotte, mer packning och så vidare. 

Mat
En relativ stor del av de sista veckorna innan avfärd och särskilt de sista dagarna ägnades åt proviantering, så kallad bunkring. Det var inte jättelätt att veta hur mycket vi skulle köpa av de olika matvarorna, både på grund av begränsat utrymme och lite osäkerhet kring hållbarhet men på det stora hela så lyckades vi ganska bra. Den sista veckan hade vi ingen färsk frukt, men samtidigt så var de sista frukterna vi åt på väg att mogna över så det hade nog inte hjälpt även om vi köpt mer. De frukter och grönsaker som höll bäst var gröna äpplen (Granny Smith) och plommon, respektive vitkål, tomater (inslagna i plastfolie en och en) samt morötter (i kylen med blasten borttagen). Eftersom vi inte har en frys, mer än ett litet frysfack, så var tillgången till färskmat begränsad. Vi hittade dock hamburgare med lång hållbarhet och kunde även förvara två frysta falukorvar i frysfacket, till barnens stora förtjusning. I en av matbutikerna hittade vi bake up-baguetter vilket utgjorde en stor del av våra frukostar, ibland kompletterat med havregrynsgröt eller äggröra. Visst är det kul och gott att baka eget men i den värmen som rådde så räckte det med att göra det ett par-tre gånger. Utöver lussebullar och hamburgerbröd bakade vi även scones och gjorde egen pizzadeg, små saker som satte guldkant på tillvaron ombord. Vi åt mycket pasta och en del konserver, framförallt svenska konserver; ravioli, gulaschsoppa och ärtsoppa. Vid ett par tillfällen blev det pannkaka, också en favorit hos barnen. 

Barn ombord
Som vi skrev i föregående inlägg så har barnen klarat överfarten långt över förväntan. Vi visste att det skulle bli mycket skärmtid, konstigt nog duger det inte att betrakta Atlantens blå djup mer än några minuter i taget, haha, men de har också sysselsatt sig med leksaker, målarböcker, lego, leksaker och pyssel. Att ha många och nya böcker med ombord var också bra. Att veta att seglings-kompisarna också befann sig på det stora blå samtidigt hjälpte nog också till. Vi kollade dagligen positionsrapporten för att se var de befann sig. I början kunde barnen också ha VHF-kontakt med kompisarna på franska båten S/Y Baloo och senare sms:ade de varandra via satellittelefonen. En annan anledning att det fungerade så bra är att barnen sover fantastiskt bra i båten, trots en massa olika ljud och konstant sjögång (förutom den "låååånga natten" då, men det var inte så konstigt). 

Vatten
Vi hade 650 liter vatten med oss ombord och det räckte med råge! Vi hade massor av vatten kvar när vi kom fram, ca hälften. Då hade vi tvättat oss i saltvatten, men sedan sköljt oss i sötvatten. Diskning utfördes i saltvatten, men sköljdes i en balja med sötvatten. Vi hade lätt klarat 3.5 veckor till havs till. 

Utrustning
Det som fungerat perfekt under vår överfart och som vi vill nämna lite extra är:

Båten - Hallberg Rassy 352. Kvalitet, kvalitet, kvalitet! För att segla över vår familj på ett säkert sätt över Atlanten fanns bara ett båtmärke för oss. Spelar ingen roll om båten är 40 år gammal. Äger man en Hallberg Rassy är man med i Hallberg Rassy-familjen och behandlas verkligen så vid kontakt med Hallberg Rassy. 

Seglen - Boding segel. Vi köpte nya långfärdssegel, (storsegel, rullgenua samt kutterstagsrullgenua) och fick dem extra förstärkta för långsegling. Inte ett problem under hela vår långsegling så vi kan inte ge ett annat betyg än 5 av 5! Underhållsfria således och precis vad vi långseglare vill ha. 

Vindroder - Hydrovane. Vi köpte ett begagnat Hydrovane, men fick förstklassig support från Hydrovane ändå. Eftersom vi endast är två vuxna ombord var självstyrning en viktig aspekt för oss. Vi valde vindrodrens Rolls Royce, och det har verkligen lönat sig. Det har styrt oavbrutet flera dygn i sträck och avlastat oss oerhört samt även sparat oss mycket ström. Vi skulle inte ge oss ut på havssegling utan ett Hydrovane efter detta seglingsäventyr. 

Autopilot - Raymarine. Som back up till vindrodret har vi en Raymarine autopilot + en extra uppsättning autopilotdelar. Vindrodret fungerar ej vid motordrift, så när motorn har varit igång har autopiloten styrt. Autopiloten har några år på nacken, men den har ännu inte visat några tecken på att ge upp. 

Satellittelefon - Iridium Go med PredictWind abonnemang. Under de tre och en halv veckorna ute på Atlanten har det varit väldigt kul och tryggt att kunna hålla kontakt (ringa, sms:a och maila) med familj, vänner och andra båtar med satellittelefonen. Med satellittelefonen har vi även kunnat ladda ned väderinformation och alltid därmed varit uppdaterade med senaste väderinfo från PredictWind.

Stort tack till Hallberg Rassy, Iridium, PredictWind, Boding segel, Hydrovane och Raymarine. Ni har levererat produkter som fungerar utan problem till havs, precis som vi önskar!

Saker som gick sönder under vår atlantöverfart:

- Toaletten läckte in vatten bakvägen - vi fick byta packningar igen
- Nåt (svart gummifog) i teakdäcket lossnade - ny nåt
- Linan till storsegletsskotvagn gick av - byte till ny lina
- Fall, gajar och skot nöttes - vi fick korta av nötta delar och tejpa för att förhindra nötning
- 2 lattor i storseglet gick av - vi köpte nya lattor i Rodney Bay
- 1 solpanel laddade ej - ny kabel gjorde susen, men jobbigt att dra ny kabel i båten ute på atlanten
- Rodkickfästet på bommen lossnade - skruvarna hade gängat ut sig själva, åtgärdades i hamn
- Preventerschakeln gick av - ny schakel
- Fall-lineledaren i masttoppen hade vassa kanter - ny fall-linledare monterades i Rodney Bay
- Dieselreningspumpen gick sönder under dieselrening - ny pump köptes i Rodney Bay
- Vindroderflöjel nöttes mot radomen - röd segeltejp tejpades på nötningspunkterna på flöjeln
- Bestickslådans botten föll ur - spikades ihop under färd

Så sammantaget inga större allvarligare problem som vi inte kunde fixa själva, vilket var väldigt skönt!

Slutligen ett stort tack till vår sponsor Watski som sett till att vi kunnat utrusta båten på ett bra och säkert sätt vilket också ledde till att vi vann ett ARC-pris för just bästa säkerhet ombord!

Vi vill också passa på att tacka alla våra supportrar, följare och läsare som följt oss och som kommer med glada hälsningar, likes och kommentarer. Jättekul för oss som är så långt hemifrån!

// Kapten & Carro

Dygn 13 - fredag 4/12

En mulen dag vilket innebar dålig laddning av batterierna via solcellerna. Carro och barnen satt ute och färglade i målarböcker, en större utmaning än vanligt att hålla sig innanför linjerna eftersom det gungade en del. Under eftermiddagen blåste det upp och vi höll skeppsråd (barnen exkluderade) angående segelsättning under natten. Som vi tidigare sagt vill vi helst undvika att behöva reva eller ta ner storseglet på natten, eftersom det innebär att en av oss måste gå ut på däck samt att båten måste styras upp mot vinden och därmed kommer vågorna från ett annat håll. Vi beslutade oss ändå för att rulla in förseglet och behålla storseglet upp då det hade en bra vinkel mot vinden och gav bra fart. Eftersom batterierna laddat dåligt under dagen ville vi helst inte använda autopiloten vilket drar batteri och vindrodret var svårt att ställa in med den vindriktningen som rådde. Carro fick handstyra första delen av sin vakt och det var riktigt tungt. Dessutom började vindstyrkan öka alltmer. Lasse väcktes för nytt skeppsråd och vi följde spänt vindmätaren för att se om vi skulle behöva reva. Det blåste runt 12m/s men kraftigare i byarna. Så småningom stabiliserades det runt 10 m/s, vi gjorde bra fart och seglet kändes inte överansträngt. Efter en koll på batterierna gick vi också över till autopilot då vi bedömde att batterierna skulle räcka.

Dygn 14 - lördag 5/12

Förmiddagen ägnades åt högläsning, nu varvade vi Harry Potter (Carro läste) och Skattkammarön (Lasse läste). Vi passade också på att slänga i den flaskpost vi fått medskickad från Oceanseglarklubben. Medan Carro som sovit dåligt vilade en stund efter lunch läste övriga lite till och sedan lekte barnen med några av de medhavda leksakerna. Till middag blev det ärtsoppa (konserv) och pannkakor. Att vispa pannkakssmet och steka pannkakor är liksom mycket annat lite svårare när det gungar, men allt flöt på bra. Tills en stor våg fick båten att kränga till ordentligt och en vattenflaska föll rakt ner i smetskålen... Det blev en oplanerad städning av köket men det mesta av smeten stannade i skålen och alla fick sina pannkakor. Till skillnad från gårdagen så var det betydligt lättare vindar denna kväll så vi fick stötta lite med motor innan det blåste upp igen till natten och vi kunde segla med fulla segel i 5-6 knop. Som de allra flesta nätter akompanjerades nattvakten av en makalös stjärnhimmel men i horisonten lyste frekventa blixtar upp himlen...

IMG_3738JPG

Cabin crew spanar

IMG_3740JPG
Renlighet är en dygd ombord på S/Y Lady Ann

IMG_5052jpg
OSK flaskpost

IMG_3714JPG

OSKs flaskpost postas ute till havs

Dygn 15 - söndag 6/12

Lasse hade haft tät kontakt med S/Y Malla under natten då de befann sig ungefär en dagsetapp framför oss. De hade också sett blixtarna och vi fick en ungefär uppfattning om var ovädret befann sig. Därmed tog vi beslut om att ändra kursen något för att försöka gå norr om det. Vi satte upp åskledare, även om vi inte vet hur effektiva - om någonting alls - de är, psykolgiskt känns det ändå bra att ha dem, samt lade in viktigt elektronik i ugnen som fungerar som en Faradays bur. Vi kokade mannagrynsgröt till lunch för att ha något lättsmält i magen ifall att det skulle bli riktigt sjögång och alla var mätta och redo när vi sedan tog ner seglen och startade motorn. Därefter började det blåsa upp ordentligt, vinden vred och vågorna ökade snabbt i storlek. Vi satte oss alla fyra i sittbrunnen, med flytvästar och säkerhetsselar, lyssnade på julsånger då det var första advent och väntade ut stormen. Framåt 19-tiden lugnade det ner sig och vi kunde börja tänka på middag. Ingenting hade gått sönder/skadats och vi hade inte sett några blixtar i närheten. Senare förstod vi att alla inte hade haft samma tur, S/Y Lucky Girls spirbom hade vikit sig på mitten och brutits av och S/Y Svala från Schweiz hade fått ett blixtnedslag i båten som slagit ut nästan all elektronik, mer om det senare. Natten blev lugn och vi körde på våra vanliga nattvakter om än lite senare än vanligt. 

IMG_3727JPG

Dubbelregnbåge efter att ovädret dragit vidare

Dygn 16 - måndag 7/12

Vinden avtog rejält under natten och på morgonen var det nästan vindstilla. Vi passade på att inspektera seglen igen, återigen var fallen lite skavda men i övrigt såg allt bra ut. Vi passade på att bada från båten, hängade i en tamp efter båten och känslan av att hoppa i den otroligt blåa Atlanten med flera tusen meters djup var häftig. Att vattnet dessutom var 27 grader varmt gjorde det hela ännu bättre. Därefter hissade vi åter segel och med den lilla vind som fanns guppade vi fram i två knop. Vi var förberedda på att sådana dagar skulle komma och fann oss i att sakta ta oss framåt i strålande sol och utan att känna stress, någon gång skulle vi komma i mål och vi sparade hellre diesel till slutet om det skulle behövas (vilket det gjorde...). Carro och Malin passade på att baka scones till lunch och hamburgerbröd till middagen, det var svettigt värre kan vi lova. Därför tog vi oss även ett välförtjänt eftermiddagsdopp. Efter att därefter ha avnjutit hamburgarna med den sista kvarvarande tomaten och hembakta bröd konstaterade vi alla fyra att detta var en dag att minnas. Länge! Vår vana trogen läste Carro och barnen Harry Potter medan Lasse kröp till kojs. Första halvan av natten gjorde vi relativ bra fart; 4-5 knop, därefter avtog vinden och därmed farten något.

IMG_3775jpg

Bad efter båt, härligt värre!

IMG_3756JPG
Malin fixar hamburgerbröd

IMG_3758JPG

Hamburgare till middag

IMG_5076jpg
Albin nöjd med middagen

Dygn 17 - tisdag 8/12

Återigen en dag med för lite vind och nu var det inte lika lätt att njuta av lugnet. På förmiddagen blev vi uppropade på VHF:en av schweiziska ARC-båten S/Y Sufficiant som nästan hade kört ikapp de dryga 70 sjömilen vi haft i försprång (med motor). Strax därefter passerade de på babord sida och vi hann prata en stund och stämma av läget. Allt var lugnt ombord även hos dem och det var väldigt trevligt att se en annan båt efter många dagar på egen hand. Vi bakade pizza till middag innan Carros nattvakt startade. Från att ha varit väldigt lugnt började det blåsa upp och lagom tills Carro tog beslut om att väcka kapten kom en störtskur. Vinden vände och vred och Lasse fick komma upp ett par gånger till för att gemensamt korrigera segelsättningen allteftersom vindstyrka och riktning ändrades. När det till slut var dags för det riktiga vaktskiftet väcktes Lasse igen och Carro väntade i sittbrunnen på att han skulle komma i ordning. Förgäves visade det sig för när hon tio minuter senare återigen gick in för att kolla fann hon Lasse försjunken i djup sömn i förpiken...

IMG_5089jpg

S/Y Sufficant kör ikapp oss

Dygn 18 - onsdag 9/12

Äntligen fick vi lite mer stabil vind igen och kunde segla i 4-5 knop hela dagen. Dock innebar det till barnens (och kanske lite vår också) besvikelse att det inte var läge att stoppa för bad. Som tröst såg vi plötsligt ett par grindvalar simmande förbi båten akterut. Vi försökte återigen fiska men tyvärr var det mycket Sargasso-tång i vattnet som konstant fastnade i draget så det gav vi upp. Natten blev lugn med behaglig segling. 

Dygn 19 - torsdag 10/12

Tyvärr höll den fina vinden inte i sig utan växlade åter i styrka och riktning, förmiddagen bjöd dessutom på en och annan kortare regnskur. Men vad gjorde det när vi hade ett namnsdagsbarn ombord - Malin. Vi firade med kladdkaka och vispgrädde, present och en fin dikt skriven av storebror, en bättre namnsdag helt enkelt! Dessutom tog vi fram den sista falukorven ur frysen, det råkar nämligen vara en annan av namnsdagsbarnets favoriträtter så hon var mer än nöjd. Under dagen passerade vi också 2000 sjömil! Vi kände nu av att vi fått in en behaglig rytm om dagarna, både vad det gällde måltider, rutiner och nattvakter och dagarna svishade förbi, nu mindre än en vecka kvar om vi skulle hålla 4-5 knop. 

IMG_3790JPG

Kladdkaka och paket till namnsdagsbarnet

Dygn 20 - fredag 11/12

Barnen hade noterat att det fanns kladdkaka kvar från gårdagen och tyckte båda två att det skulle passa utmärkt som frukost. Hm... tja, är det någon gång man ska få kladdkaka till frukost är det väl en fredag på Atlanten efter nästan tre veckor till havs? Därefter fortsatte vi att plöja böcker, både vi vuxna och genom högläsning. Vi påbörjade den andra boken om Harry Potter och fortsatte med det ljuva livet i form av pannkakor till lunch. Under dagen hörde vi ett anrop på VHF:en. Det var ARC-båten S/Y Svala som äntligen var tillräckligt nära oss för att kunna anropa. De berättade att de hade blivit träffade av det tidigare nämnda blixt- och åskovädret och hade varken fungerande AIS, GPS, VHF eller satellittelefon och enbart en handhållen VHF som fungerade. Utöver att kontrollera våra positioner hjälpte vi dem att kontakta ARC-ledningen via vår satellittelefon om deras situation samt förberedde för att kunna skicka in den obligatoriska hälsodeklarationen åt dem. Hälsodeklerationen skulle mailas in 48-72 timmar innan ankomst till Sant Lucia. De var mer än tacksamma för att få hjälp och för att veta att vi fanns inte alltför långt bort. Till natten var vinden återigen på vår sida och vi seglade stabilt i 5-6 knop, skönt. 

IMG_4996jpg

Gennakern trimmades med en soft schakel som Felix på S/Y Malla tillverkat

Dygn 21 - lördag 12/12

Nu började nedräkningen på riktigt, höll vi 4,5-5 knop skulle vi vara framme på onsdag. Så snart? Haha, livet ombord hade funnit sin rytm, vattnet var varmt och vi njöt av att ha klarat det så bra hittills, så plötsligt kändes det inte lika bråttom att komma fram. På natten ställde vinden till det för vindrodret och vi fick gå över till autopilot, vilket i sin tur innebar att vi fick köra motor (utan växel i) för att ladda batterierna under de tidiga morgontimmarna. I samband med vaktbytet på natten såg Carro inte mindre än nio stjärnfall på mindre än tio minuter! 

Dygn 22 - söndag 13/12

Luciadagen var här. Visserligen hade vi varken Lucia eller stjärngossar men två små tomtenissar dök i alla fall upp under dagen. De bjöd dessutom på nybakta lussebullar, glögg och pepparkakor som avnjöts till julmusik på hög volym. Om vi fick någon julstämning? Nja... men gott var det i alla fall! Den lugna dagen avslutades med ett riktigt skyfall, några blixtar föröver och omväxlande vind. Vi fick snabbt ändra kurs för att skydda seglen då det plötsligt började blåsa lite väl mycket och styrde under cirka en timme rakt söderut. När storseglet slog fram och tillbaka gick plötsligt linan till storskotsvagnen (där skotet till bommen sitter) av. Vi fick snabbt ordna med en provisorisk lösning i väntan på närmare undersökning och ny lina nästkommande dag. Efter en dryg timme lugnade det ner sig och vi kunde återigen lägga oss på rätt kurs. Resten av natten blev tack och lov lugn. 


IMG_5104jpg
Cabin crew bakar lussebullar

IMG_5109jpg
Koncentration under lussebaket

IMG_3794JPG
Lussefika på Atlanten

Dygn 23 - måndag 14/12

På morgonen återigen stiltje och vi beslöt oss för att starta motorn. Hur härligt vi än hade det ville vi ändå någon gång komma fram och dessutom pågick en vadslagning inom familjen om när vi skulle vara framme. Malin och Lasse låg bäst till så kapten var inte helt nödbedd att låta järngenuan (motorn) jobba. Vi kalasade på de sista lussebullarna under dagen, läste böcker och passade på att återigen bada. Sakta började det sjunka in i oss alla fyra, snart skulle vi faktiskt vara där, i Karibien! Under dagen bytte vi linan till storskotsvagnen och fixade även ny nåt till teakdäcket då det hade lossnat på några ställen.

IMG_3787JPG

Flera fripassagerare hittades på morgonkvisten

IMG_3788JPG

Cabin girl gör sig av med fripassagerare

Dygn 24 - tisdag 15/12

Barnen vaknade tidigt, började de längta fram tro...? Vi hälsades god morgon av några delfiner som gjorde oss sällskap några minuter innan de simmade vidare norrut. Bad på förmiddagen och nu vågade båda barnen sig på att hoppa från båten, Malin från badbryggan och Albin från sidan. Som vanligt hade vi en tamp hängande efter båten att ta tag i för att inte hamna för långt ifrån. Vi bestämde oss allihop för att minnas denna dag i december nästa år. Lasse passade på att skrapa långhalsar (en form av kräftdjur som sätter sig fast på skrovet) och fick genast sällskap av ett gäng småfiskar som troligen ville kalasa på avskrapet. Toaletten fick nya packningar då den inte riktigt höll tätt längre. Eftersom vi hade kört en del motor hade vi fått en del smuts och lite vatten i motorns vattenavskiljarfilter vilket tappades ut. På eftermiddagen var det stekande varmt och vi kunde inte annat än att stanna för ett till dopp, det sista innan målgång? Därefter konstaterade Malin att det var hög tid att piffa till sig, snart skulle vi ju vara åter i civilisationen, så då åkte nagellacket fram! Natten blev lugn, med motor och vi kunde i mörkret ana ljus från både Barbados, som vi hade på babord sida och från Sant Lucia. 

IMG_5112jpg

Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_5121jpg
Carro snart framme!

IMG_5066jpg

Bad i Atlantens blåa vatten

IMG_5071jpg
Malin badar

IMG_3827JPG
Nymålade naglar, det gäller att gå i mål med stil!

Dygn 25 - onsdag 16/12

Lasse väckte Carro vid 7:30, nu kunde man se Sant Lucia, en sådan underbar syn! Alldeles grönt, palmer på bergen och ljusa sandstränder. Vi fick nästan nypa oss i armen, var vi verkligen där? En dryg timme bort från ön akompanjerades plötsligt The Beach Boys som sjöng om Kokomo i högtalarna av ett dunkande ljud. Vad?? Lasse la genast i friläge på motorn och kastade sig in för att kontrollera motorutrymmet, men där verkade allt vara i sin ordning. När Carro tog sig till aktern och tittade såg hon till vår förskräckelse en sträckt lina som kom ut underifrån båten. En lina i propellern? Så nära målet? En mardröm! Vi slog snabbt av motorn och tog ett direkt beslut om att kapa linan. Därefter gjorde sig Lasse redo för att hoppa i och se efter hur pass illa det var. Precis när han simmade ner för att kontrollera propellern släppte linan och en liten fiskeboj dök upp vid ytan. Troligen hade den fastnat under kölen och inte i propellern tack och lov och vi kunde därefter fortsätta mot Saint Lucia och målgången. Lagom tills dess började det blåsa upp mer och vi kunde korsa mållinjen med fulla segel och motorn avstängd. Vilken känsla! Därefter var det dags att anropa "ARC berthing" för att få anvisningar om plats i hamnen, men innan vi hann göra det var det flera båtar som ropade upp oss och gratulerade och välkomnade oss till Saint Lucia, kändes fint att vara så "populära", haha. 

IMG_3832JPG

Piffad besättning

IMG_5127jpg

Saint Lucias gästflagga och den gula Q-flaggan (fria från smitta) hissas

IMG_5131jpg
Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_3841JPG
Nöjd kapten styr yachten de sista sjömilen i hamn

IMG_5137jpg
Jodå, så att man har ju korsat Atlanten! 

IMG_3853JPG
Carro med Pigeon island i bakgrunden och de röda shortsen - som får bäras först när man korsat Atlanten

IMG_3856JPG
Kaptensparet nära målgången

IMG_3866JPG
Albin med signalhornet för att meddela vår ankomst till Saint Lucia

arc20-1919_bloggjpg

arc20-1920_bloggjpg

arc20-1926_bloggjpg

arc20-1928_bloggjpg

arc20-1930_bloggjpg
S/Y Lady Ann på väg mot mål

arc20-1936_bloggjpg
Snart korsar vi mållinjen!

arc20-1948_bloggjpg
Glad besättning på S/Y Lady Ann

Till slut var seglen nertagna, fendrar och linor på plats och vi kunde glida in i marinan bort till brygga J - karantänbryggan. Trots negativa Corona-prov innan avresa och 24 dygn till havs krävdes nya prover innan vi skulle få lov att gå iland och röra oss fritt på ön. Vi togs emot av ARC-personalen och välkomnades med fruktkorg, goodie-bag och rom-punch (fruktbål). Efter att ha skålat tillsammans på däck med hejarop från både S/Y Svala och S/Y Suffisant som gått i mål någon timme före var det dags att gå bort för Corona-testning. Det var precis lika inte behagligt som de andra två gångerna, men barnen var återigen stoiska och tog testet utan att klaga. På vägen till provtagningstältet och sedan tillbaka till båten passade de på att skutta och hjula till glada hejarop från de andra besättningarna, som kalvar på grönbete! 

IMG_5147JPG
Rompunch och läsk hälls upp

IMG_5146JPG

Besättningen skålar med rom-punch (självfallet alkoholfritt till barnen) efter målgång

IMG_5148JPG
För vi har korsat Atlanten! Fy XXX vad vi är bra!

IMG_3873JPG

Goodie bag-innehåll

IMG_3878JPG
Kokosnötter, äntligen!

IMG_3879JPG
Cabin crew har pratat om kokosnötter, så de blev väldigt glada när vi fick några i goodie bagen

Därefter var det dags att ta hand om båten, kära S/Y Lady Ann som fört oss så tryggt de 2786 sjömilen över till paradiset. Vi skruvade fast rodkick-fästet på bommen som suttit löst, bytte genuaskoten som slitits rejält och därefter hissades Lasse upp i masten för att byta rullfockens fall-löpare som av tidigare vajerfall nöts så att änden var sylvass och därmed nästan nött sönder rullfocks-fallet. Två lattor hade gått av i storseglet och en av ändarna hade nött hål i seglet vilket tejpades tills vidare, innan vi kan få det ordentligt reparerat när vi är tillbaka i Sverige. Utöver det tvättades båten både ut- och invändigt samt en del annat underhåll som behövs efter segling non stop i över tre veckor. Det var så varmt och svetten dröp om oss vad vi än gjorde. Tydligen var det dock en av de varmare dagarna på länge fick vi sedan klart för oss. 

IMG_3874JPG

Kapten uppe i masten för fallfix

IMG_5059jpg

Hål i storseglet som tejpades

På kvällen beställde vi take away från en av restaurangerna i hamnen, vilket tack och lov var tillåtet trots karantän, och rackarns vad gott det smakade! Det kändes fortfarande overkligt att slutligen vara här och vi insåg att det nog skulle ta några dagar att verkligen förstå vad vi gjort. 

IMG_3882JPG

En lugn stund i Rodney Bay efter att ha korsat Atlanten

IMG_3899JPG

Skumpa och rompunch

Vi konstaterade också hur fantastiska barnen är på att acklimatisera sig så snabbt till en tillvaro och vardag ombord på ett gungande hem med begränsat utrymme och en båt som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet. Och jo, visst bråkade de sinsemellan en hel del, men inte en enda gång klagade de på att vara till havs eller tjatade om att vara framme. Fantastiska! 

IMG_5116jpg

Fantastisk cabin crew

Dagen efter vaknade vi till goda nyheter, alla hade testat negativt (vilket ju i och för sig var att förvänta) och vi fick lov att lämna karantänbryggan för en "riktig" plats inne i marinan tillsammans med övriga ARC-båtar. Och därmed kunde vårt Karibien-äventyr börja på riktigt. 

Bananbåten dök upp strax efter tilläggning, och vi köpte bananer och kokosnötter. Smaskens!

IMG_3911JPG

Kokosnöten öppnas med machete

IMG_3915JPG
Spännande tycker Malin!

IMG_3917JPG
Kapten fick en välförtjänt kokosnöt

I Trälhavets båtklubbmedlemstidning finns det en notis om oss i senaste numret. Således är vi lokalkändisar numera.

tbkJPG
S/Y Lady Ann i senaste numret av Kanalen

"Atlanten del 3" kommer inom kort med reflektioner om båt, besättning, vaktschema, utrustning, vad som gått bra och vad som gått mindre bra.

IMG_3784JPG

"Livet i Karibien tycks baserat på billig rom vars brand i strupen släcks med svalt kokosnötsvatten"

// Carro & Kapten

Starten 

En viss nervositet hade smugit sig på ju närmare starten vi kom men vi kände oss ändå lugna och väl förberedda när söndagen, dagen för starten kom. När sedan flera båtar började lämna marinan för att ta sig till startområdet utanför blev det plötsligt riktigt nervöst och vi båda vuxna kände ett pirr i magen. På väg tillbaka till bryggan efter att de sista soporna lämnats blev Carro stoppad av flera sällskap som undrade om var man bäst kunde se starten och andra detaljer om racet. Då framgick det tydligare att detta är en stor årlig händelse i Las Palmas. När vi och grannbåten Baloo tagit avskedsfoton åt varandra kastade vi loss och gav oss av till de andra tävlande som cirkulerade i väntan på start. Utöver ARC-båtarna så var det en hel del båtar med "publik"; andra seglare som ville se starten från vattnet och det var ganska trångt. Vi vågade inte tänka på hur trångt det det måste vara ett "vanligt" år då det är betydligt fler tävlande båtar. Det var också lite svårt att lokalisera startlinjen som markerades av en boj och en motorbåt men vi lyckades tima in starten och kom iväg som vi skulle. Mot Karibien!

9da90a27-a01b-45cf-8f27-0df1cff32268JPG

Liv och Albin eller Hermione och Harry? Sista timmen av lek innan det var dags att ta (tillfälligt) adjö.

64551acc-3c60-44d3-8d0a-f6594f095cf0JPG

Besättningen på S/Y Lady Ann inför ARC starten

127059992_4689982514408638_573697125876440950_ojpg

S/Y Lady Ann in action, efter starten

Dygn 1 - söndag 22/11

Det var relativt lite vind längs Gran Canarias kust och vi valde att stötta med motor för att komma iväg lite och nå öppnare hav innan kvällen. Efter några timmar fick vi mer stabil vind utan att det hunnits bygga upp så höga vågor och vi kunde segla i 5,5-6,5 knop. Kvällen bjöd på en magnifik solnedgång och natten var stjärnklar med en fin måne. För säkerhets skull tog vi ner storseglet under natten för att inte riskera att behöva gå upp på däck under natten för att reva ifall att vinden skulle tillta.

IMG_4930jpg

Solnedgång över Atlanten

Dygn 2 - måndag 23/11

Vinden fortsatte vara lagom stark men vi hade relativt bra fart så vi fortsatte med endast försegel. På dagen hörde vi plötsligt ett VHF-anrop från den danska ARC-båten S/Y Marthelsa, som vi haft kontakt med både på La Palma och i Las Palmas. De var förföljda av en motorbåt och önskade kontakt med kustbevakningen på Kanarieöarna. Vi vidarebefordrade deras meddelande eftersom vi var närmare Kanarieöarna än dem och flera andra ARC-båtar i närheten höll kontakt. Efter någon timme rapporterade våra danska vänner att de lyckats segla ifrån den förföljande motorbåten. Därefter gick VHF:en varm. Flera ARC-båtar hade stött på drivande mindre träbåtar, en del övergivna och någon med migranter ombord. Vi hade fått instruktioner inför racet att rapportera till Kustbevakningen men att inte närma oss båtar med människor i, för vår egen säkerhets skull. De flesta båtarna som lokaliserats var 10-30 sjömil framför oss, och samtidigt närmade sig natten. Att lyckas se en mindre drivande träbåt i mörker är inte lätt. Tack och lov var även denna natt upplyst av månen och stjärnor, vilket hjälpte sikten en hel del. Vi båda vuxna kände såklart en viss anspänning inför denna del av resan men i övrigt mådde alla bra ombord och vi ägnade eftermiddagen åt högläsning i sittbrunnen. Albin fick också VHF-kontakt med kompisen Liv ombord på S/Y Baloo.

IMG_3640JPG

Albin pratar med Liv ombord på S/Y Baloo

IMG_3655JPG

Ibland får kapten spänna ögonen i sin cabin crew...

Dygn 3 - tisdag 24/11

Nästkommande dag fortsatte rapporterna om övergivna båtar och det var svårt att få en överblick över hur många det faktiskt rörde sig om. Båten som låg närmast framför oss kontaktade oss efter lunch och varnade om en drivande båt som verkade ligga på vår kurs. De hade passerat några sjömil söder om den. Vi började hålla utkik och till slut såg vi den, bara några hundra meter norr om vår kurs. Enligt direktiven vi fått via VHF:en från Kanarieöarnas kustbevakning tog vi oss försiktigt närmare för att kunna avgöra om den hade människor ombord. Det var en mindre träbåt med två utombordare, en del bränsledunkar men ingen människa ombord. Vi varnade S/Y Svala som låg bakom oss som tackade för varningen. Både kapten och Carro kände sig trötta och hade huvudvärk, troligen på grund av den ojämna sömnen i och med nattvakterna, vi turades om i 3-4 timmars pass och försökte vila lite på dagen. Barnen var uttråkade men välmående. Vi upptäckte att solcellerna laddade dåligt och fick köra motor en liten stund för att ladda batterierna. Det blåste upp lite mer under natten och vi ökade därmed farten från 3 till 5 knop. I och med ökande vind så ökade också vågorna så sakteliga och det blev alltmer gungigt. Vi vuxna brukar vanligtvis sova på soffan i salongen när vi inte har nattvakt, med en sjökoj uppfälld som skydd från att ramla ur, men provade nu att ändå sova i vår vanliga säng i förpiken. Och det fungerade riktigt bra tyckte vi båda, trots vågorna. 

IMG_4939jpg

Drivande båt, ca 20 fot

Dygn 4 - onsdag 25/11

Vi fortsatte att ha bra vind under morgonen och under dagen blåste det upp ytterligare och vi seglade nu i 6 knop. Med vinden kom också högre vågor och det började gunga ordentligt utan någon egentlig rytm i gungandet. Middagen fick därmed bli av det mer lättlagade slaget; Felix Ravioli med majs, vilket vi alla fyra faktiskt tycker är utomordentlig god båtmat. Vi konstaterade också att vi snart tömt den första dricksvattendunken vilket innebar att vi snart skulle ha vår första "sopkorg". "Jippie, imorgon får vi klippa skräp, Albin!" utropade Malin. Ibland krävs inte så mycket för att bli glad, haha. Vi fortsatte med högläsning i sittbrunnen eftersom sitta still är det bästa när det gungar som det gjorde. Eftersom det varit varmt under dagen var tackluckan i akterruffen öppen, vilket vi båda konstaterat och tänkt "vi kanske ska stänga den snart". Tyvärr kom vi inte till skott, inte förrän en stor våg sköljde över aktern och rakt ner i Malins säng. Där det låg fler saker än bara täcken och gosedjur... Den bärbara DVD-spelaren hade fått sig en dusch men återhämtade sig tack och lov efter ett dygns vila. Det hängde saker på tork lite här och var under eftermiddagen. Vi vuxna turades också om att sova/vila under dagen och huvudvärken som vi båda haft gav sakteliga med sig. Barnen visade inga tecken på sjösjuka eller andra krämpor. När kvällen kom var vågorna ännu högre och vi kastades hit och dit i sängarna, ingen av oss fyra fick någon särskild god sömn och vi tyckte alla att natten kändes som en evighet. Malin döpte den till den "lååååånga natten"  och återkom ofta till den under de kommande veckorna; "jag hoppas att det inte blir en sån där lång natt igen"... 

IMG_4942jpg

Cabin girl lite sliten efter den låååånga natten

Dygn 5 - torsdag 26/11

Efter den långa natten var vi alla lite ur form och det passade bra att smyga fram två små fripassagerare som slunkit med i Las Palmas. Ted och Ted fann sig snabbt till rätta och dagen blev med ens lite lättare. När vi skulle koka pastavatten till lunchen (ja, det blev mycket pasta dessa dagar) vältes kastrullen av en stor våg. Som tur var använde vi tryckkokar-kastrullen och hade satt locket nästintill helt på så det var enbart någon deciliter som rann ut. Eftersom vågorna lugnat sig något hade vi inte släppt spärren på spisen som finns för att den ska kunna gunga med, just för att minska risken för spill med mer. Läxan blev att alltid utnyttja kardanupphängningen oavsett hur mycket det gungar just då. Samma dag hade vi även lite dropp från frukt som tröttnat på värmen. Vi förvarade frukten i nät ovanför salongssofforna, men tack och lov missade både ananasen och bananen sofftyget utan droppet landade på en flytväst och lakanet vi hade i soffan under överfarten. Ny läxa, den här gången att oftare gå igenom frukt och grönsaker för att kunna ta tillvara på det som höll på att mogna över. Till middag blev det tacos, det smakade minst lika gott ute på Atlanten som hemma på Syrsavägen, om inte bättre. Äntligen fick vi också direktkontakt via satelitt-telefonen med S/Y Malla som lämnat Teneriffa samtidigt som ARC-starten. Hittills hade vi fått deras meddelande medan våra inte kommit fram till dem. Kul att ha någon att sms:a med under nattvakterna. Natten blev betydligt lugnare än föregående, även om vinden vände och vred lite så att vindrodret fick justeras oftare. Under Carros nattvakt kom en rejäl störtskur men ingen åska och vinden var inte så stark att vi behövde justera seglen. Barnen sov som stockar, tretton timmar i sträck! Det märktes att gårdagsnatten verkligen varit utmattande för samtliga.

IMG_3666JPG

Albin och Ted (ARC maskot)

IMG_3667JPG
Malin med sin Ted

Dygn 6 - fredag 27/11

Nu hade mycket av färskmaten (inte frukt och grönsaker) gått åt så äntligen dags att börja fiska. Efter att draget lagts i (släpas efter båten och spöet sätts fast i aktern) började Lasse undersöka varför solpanelerna laddade så dåligt. Det borde inte bara bero på att det till och från var molnigt. Det visade sig att babords solpanel inte laddade alls och det var den som hade bäst riktning mot solen. Till slut fann han att det var kabeln från solpanelen som troligen kortslutits. Så det var bara att sätta igång att byta kabel. Innertak och ribbor fick skruvas bort i akterruffen för att kunna dra den nya kabeln. Sjävklart nappade det sedan mitt i kabeldragningen. En stor Mahi mahi satt på kroken men den var ilsk och inte så lätt att få ombord. Plötsligt släppte den och vi såg besvikna på det tomma draget som dinglade på spöet. Ytterligare en Mahi mahi nappade under dagen men även den släppte, några meter ifrån båten. Attans! Carro som hade trappat ut sjösjuketabletterna enligt teorin om att sjösjukan går över efter tre dagar kände under eftermiddagen att det smög sig på igen och tog därför en tablett. Även Malin kände av lite sjösjuka och fick en halv Postafen. 

IMG_3694JPG

Cabin crew luftar fötterna

IMG_5021jpg
Full fart

IMG_5020jpg
Blått hav


Dygn 7 - lördag 28/11

Återigen var vi lite trötta efter natten, vi kände att det började slita på kroppen med nattvakter och en båt i ständig rörelser, och försökte vila lite då och då under dagen. Sms från S/Y Malla som också kände av trötthet hos besättningen. Det var inte bara himlen och havet som skiftade i vackra blåa nyanser. Vid tvätt av samtliga i besättningen konstaterade vi också att kroppen bar spår av de senaste dagarna i form av blåmärken i flera nyanser. Mitt i frukostbestyren nappade det plötsligt, den här gången en Wahoo, en riktig bjässe på,15kg, som vi tack och lov lyckades få ombord och som snart kunde fileas upp. Att rensa och filea en stor fisk på en rullande båt var inte det lättaste kapten gjort, men till sist hade vi kylen full av färsk fisk. Strax därpå såg barnen en vacker och stor regnbåge över himlen varpå Malin utbrast: "Åh kolla regnbågen, en lyckodag!". Carro kände sig trött och orkeslös, samt hade sedan några dagar tillbaka varit utan aptit. Kurerades av kapten med Coca-cola och djungelvrål (saltlakrits). Till middag blev det nyfångad fisk och potatismos, barnen tyckte det var en delikat måltid. Väderprognosen skrev om fortsatt höga vågor så troligen var nya blåmärken att vänta, även om vi med tiden blivit alltmer skickliga på att förutse båtens gungningar. På kvällen simmade delfiner förbi och vi firade lördagen med svenska ostbågar (inhandlade på IKEA Las Palmas) och högläsning av Harry Potter i sittbrunnen, mysigt. Vi passerade då också 750 sjömil, mer än en fjärdedel gjord, härligt! Fullmåne under natten. 

IMG_4974jpg

Kapten med en Wahoo på 15 kg

IMG_4967jpg
STOR fisk

IMG_4984jpg
Wahoo-middag på gång

IMG_4985jpg
Cabin girl gillade Wahoo

IMG_4988jpg
Cabin boy också

IMG_4993jpg
Ostbågar på Atlanten, lyxigt lördagsmys!


Dygn 8 - söndag 29/11

Sämre vind nu, vi försökte med gennakern för att få någorlunda fart i alla fall men det hjälpte inte så mycket. Efter lunch doppade sig Carro och Lasse genom att stå på stegen i aktern, för höga vågor för att släppa taget. 25 grader i vattnet, kändes härligt. Vi fortsatte kalasa på gårdagens fisk idag i form av fiskgryta med saffran, Malins favorit. Barnen ägnade eftermiddagen/kvällen åt att pyssla med ballonger som avbrott från olika varianter av skärmar vilket är lättast att ta till när det gungar och alla är trötta. Carro var dock fortsatt hängig men det kändes inte som vanlig sjösjuka. Vi tänkte att sömn kanske skulle hjälpa så Lasse erbjöd sig att ta hela natten så att Carro fick vila ut ordentligt och hon somnade redan vid 19. Fortsatt motorgång under natten på grund av svaga vindar. 

IMG_4954jpg

Vattenpump som monteras på dricksvattendunkarna, väldigt bra! Även bra användningsområde för säkerhetskrokarna.

Dygn 9 - söndag 30/11 

Carro vaknade strax efter åtta, tretton timmars sömn senare och kände sig utvilad (fattas annat). Medan kapten fick välförtjänt vila bakade Carro och barnen citronmuffins. Vi passade på att bada igen innan vi provade en ny segelsättning. Storsegel samt utspirat försegel, vilket innebär en extra bom från masten för förseglet så att det fångar upp mer vind och inte slår så mycket ("kollapsar"). Det fungerade riktigt bra, det vill säga vi kunde selga i åtminstone 3-5 knop. På kvällen satt vi tillsammans i sittbrunnen och lyssnade på musik, också en bra sysselsättning när det gungar och energin inte är på topp. På Lasses vakt såg han en båt - den första på 5-6 dygn, en lastbåt, i övrigt var det väldigt ensamt på havet. 

IMG_5024jpg

Fulla segel ute på Atlanten

IMG_5034jpg
Att få upp spirbommen är lite pyssel

Dygn 10 - måndag 1/12

Albin och Malin öppnade första luckan i sin Harry Potter-julkalender. Idag bättre vindar och snabbare segling, 5-6,5 knop och vågor mer bakifrån vilket var behagligare och inte lika gungigt i sidled. Lasse lade sig för att vila efter middagen och Carro som kände sig lite piggare tyckte det var bäst att han fick sova lite längre och tog vakten fram till 01. Därefter sov Carro resten av natten, så istället för att byta av varandra flera gånger tog vi varsin längre vakt vilket båda tyckte fungerade bra. 

IMG_5013jpg

Soluppgång

IMG_5042jpg

Fripassagerare ombord

Dygn 11 - tisdag 2/12

Återigen kände sig Carro trött trots flera timmars god sömn och efter att ha stött och blött symtomen, bestämde vi att det ändå måste vara sjösjuka, fast med andra symtom. På försök började Carro därför med tabletter igen och ja, efter det var det inte längre något problem. Skönt! Återigen passerade ett par lastfartyg och positionsrapporten från ARC som vi dagligen fick via satelittelefonen visade att vi ändå höll jämna steg med konkurrenterna. Vi insåg också att vi varit lite försiktiga i början vad det gällde segelsättningen och hade kanske kunnat segla fortare, men tuffare segling hade också gjort livet ombord mindre angenämt (och det hade ändå varit lite tufft i början) så allt som allt var vi nöjda med vår taktik. Nu var vi ungefär två dygn från halvvägs, det började kännas som att vi faktiskt någon gång skulle komma fram.. Vi bestämde oss för att fortsätta med det nya vaktschemat, att dela natten på två där Lasse lade sig efter middagen och sov mellan 19-02 och Carro 02-09 och när Lasse gick och lade sig läste Carro och barnen Harry Potter i sittbrunnen, vilket blev en återkommande vana resten av överfarten. 

IMG_4994jpg

Högläsning av Harry Potter var en hit

IMG_4990jpg
Pyssel ombord

IMG_5033jpg
Enkel men god lunch

Dygn 12 - onsdagen 3/12

Nu började vi verkligen närma oss halvvägs och för att ha något att fira med bakade Carro och barnen havre- och chokladbollar. På eftermiddagen tog vi ner seglen för kontroll vilket var tur då vi upptäckte att fallet till främre rullfocken nästan nötts av och fick kortas av. På grund av lite kraftig vind strulade det lite och innan vi var klara hade Lasse oturligt nog fått spirbommen i huvudet med en bula som följd och ett fockskot (lina till förseglet) fastnade under kölen men kunde dras loss. Därefter var vi båda ganska slutkörda och det passade väldigt bra att få kalasa på chokladbollar och BOBs hallonsaft. Då det varit mulet senaste dagarna fick vi ha motorn igång utan växel för att kunna ladda batterierna. Till middag blev det wraps med pulled pork/chicken på konservburk, med lite creme fraiche och färska grönsaker blev det riktigt fräscht och gott. Under natten passerade vi halvvägs, härligt! 

IMG_5036jpg
Delikatesser för att fira halvvägs!

IMG_5038jpg
Nöjd besättning!

Fortsättning följer i del 2...

// Carro & Kapten

Så... dagarna den här veckan har gått fort och imorgon är det dags. 22 november 2020, ett datum som varit framtiden så länge och som nu är alldeles nära. Är vi nervösa? Kanske lite, men mest spända av förväntan. Vi vet ju inte riktigt vad som väntar oss då vi aldrig gjort en liknande etapp tidigare. Men väl förberedda, det är vi verkligen. 

f0f086aa-591d-42c7-818b-04b56d862de3JPG
Malin städar

IMG_3578JPG
Avfrostning och städning av kyl

Igår och idag har ägnats mest åt proviantering och att plocka fram/stuva undan det sista på båten. Kylen är fylld av färskmat, vi har förberett korvstroganoff och köttfärssås för de första dagarna och näten dignar av färsk frukt och grönsaker. Barnen fyller de sista dagarna med bad och lek med kompisar och skulle nog gärna stanna kvar här längre. Det har trots fulla att göra-listor varit behagliga dagar med bad både i poolen och i havet, en liten strand ligger alldeles i anslutning till hamnen och vattnet är 22-23 grader. Men samtidigt ser vi alla fram emot ännu mer bad och lek på "andra sidan". 

39765c3c-a403-4986-a39b-319490c23823JPG
Att-göra-listan

d25a4b03-99fb-49f6-b66c-d61bec1fbea9JPG
Middag på Sailors bar

IMG_3472JPG
Mermaid-Malin

IMG_3598JPG
Malin och Romy från S/Y Baloo

IMG_3584JPG
Tvätt av frukt och grönt (för att slippa ohyra ombord) 

IMG_3585JPG
Rena ägg

IMG_4873jpg
Väderseminarie på webben

Målgången är på S:t Lucia och sedan får vi se var vi tar vägen, det beror framförallt på de olika öarnas/ländernas restriktioner och krav på Corona-test. Och just det, vi var alla negativa på det PCR-test vi tog i onsdags, väldigt skönt. Tyvärr var det några båtar som hade positiva test, men ingen av dem vi umgåtts med. Vi lider med dem och hoppas att de ändå kan komma iväg på detta fantastiska (tror vi) äventyr. 

IMG_4868jpg
Negativa Corona-tester

C4A2A605-EE12-4588-8B7E-C4BA572808B2JPG
Många dokument att fylla i inför inklarering i St Lucia. Vi hoppas på att kunna fylla i 0 dödsfall :)

Ikväll blir det en sista middag ute på fast mark på flera veckor och sedan avslutar vi kvällen med ARC:s fyrverkerier, en av de få punkter på programmet som ej strukits på grund av Corona. 

Vi kommer inte att kunna uppdatera bloggen eller Instagram under överfarten men ska försöka skicka hälsningar till vår Facebook-sida med hjälp av Carros föräldrar. Vi ses om en dryg månad! 

// Carro och kapten

I torsdags kom vi till Las Palmas på Gran Canaria. Helen, Roo och Kit från S/Y Lucky Girl mötte upp på receptionspontonen och efter incheckning åt vi middag tillsammans på Sailors Bay i hamnen. Kul att träffas igen efter två veckor!

IMG_4754jpg

Sailors Bar i hamnen

IMG_4751jpg

Middag på Sailors Bar med besättningen på S/Y Lucky Girl 

I fredags var det dags att checka in på ARC-kontoret. Vi hälsades välkomna och fick ARC-kläder med vårt båtnamn på som vi beställt.

IMG_4753jpg

ARC-kontoret by night

IMG_4766jpg
ARC-stuff

IMG_4767jpg
Båtlogga på!

IMG_4759jpg
ARC-mannekänger

IMG_4762jpg
Cabin crew redo för ARC

IMG_4763jpg
S/Y Lady Ann redo för ARC

IMG_4764jpg
Startnummer 80

Via denna länk kan man se var alla båtar i ARC befinner sig: ARC (sök efter Lady Ann i listan för att se var vi är.) Ni kan även se var vi är via hemsidan.

I lördags var det dags för ARCs säkerhetsbesiktning ombord på S/Y Lady Ann. En kontrollant kom ombord och kollade igenom all den obligatoriska utrustningen som krävs för att få starta tävlingen, se tidigare inlägg om säkerhetsutrustning. Inspektionen tog ca 40 min och kontrollanten var väldigt trevlig! Han gav dessutom S/Y Lady Ann en guldstjärna eftersom vi var så bra förberedda och vi blev godkända utan anmärkning.  Han tyckte även att båten i stort var i väldigt fint skick. Något vi i besättningen är väldigt stolta för.

IMG_4785jpg
S/Y Lady Ann med de andra ARC båtarna.

watskiJPG
Vår sponsor Watski skrev om oss på sin Facebook sida

De senaste dagarna har varit fullspäckade med dieseltankning, motorservice, riggbesiktning, små reperationer, påfyllning av fett i roder och i Volvo Penta Black Jack-tätningen, tvätt av smutstvätt, fyllning av gasoltub, bilhyrning och införskaffande parkeringskort, tvätt av sittbrunnsmadrasser, frisörbesök, köp av fiskedrag och bunkring av dryck och mat. Cabin crew har också ritat teckningar och tävlar nu om att få transportera ARCs maskot Ted till Västindien.

IMG_3514JPG
Albins bidrag till tävlingen

IMG_3495JPG
Kapten kollar riggen - inga fel hittade

IMG_3499JPG
Hel rigg = Nöjd kapten

IMG_4786jpg
Första turen till Alacampo för dryckinköp m.m.

Totalt har vi nu 650 liter vatten ombord + Cola, Cola Zero, Fanta, Appleteiser, mjölk och juice, så vi ska inte törsta ihjäl. Det vi har kvar att handla är frukt, grönsaker och färskvaror som vi köper i slutet av veckan.

Under turerna till butikerna upptäckte vi att det verkar lacka mot jul. Fullt med julskyltning och en stor gran på torget. Känns lite konstigt att gå runt i shorts och t-shirt i värmen samtidigt som det spelas julsånger.

IMG_4788jpg
Jul redan?

IMG_3509JPG
Malin gillar granen

I söndags när vi satt på en av de närliggande hamnrestaurangerna började vi prata med svenska Liselotte som tipsade om Handelsboden i San Augustin som säljer svenska varor. Idag åkte vi dit och hittade många svenska favoriter!

IMG_4836jpg
MESSMÖR!!

IMG_4837jpg
Skagenröra!

IMG_4842jpg
Besättningen glada för svenska delikatesser!

IMG_4857jpg
Tips för dem som vill ha svensk mat på Gran Canaria

IMG_3545JPG
Våra svenska fynd

För åtta år sedan, när Albin var 8 månader, besökte vi Gran Canaria och bodde i en bungalow i Maspolomas. Vi gjorde idag ett återbesök och åt lunch på strandrestaurangen vid fyren.

IMG_4851jpg
Kapten + cabin crew vid fyren


IMG_4843jpg
Fint sandslott

IMG_3524JPG
Kapten fick äntligen plankstek med bea!

IMG_3536JPG
Carro nöjd

När vi var i Maspolomas senast köpte vi ett handtvättmedel som vi sedan dess har letat efter i många länder utan att hitta. I SAMMA butik som då hittade vi det igen! Vi köpte upp lagret och kommer tillbaka om ytterligare åtta år, haha...

IMG_4856jpg
Kapten med det svårhittade tvättmedlet

Bredvid oss i hamnen i Las Palmas ligger en fransk båt, S/Y Baloo med två barn ombord, Liv 7 år och Romy 4 år. Familjen bor i San Fransisco så barnen pratar engelska vilket nu även Albin gör väldigt bra! En av våra förhoppningar med vår resa var att barnen skulle lära sig engelska och det har de gjort genom att umgås och leka med sina skottska och franska kompisar. Både Albin och Malin ökar på sina engelska ordförråd för varje dag som går. Jättekul!

Imorgon har vi tid inbokad för Corona-tester. Ett negativt test krävs för samtliga i besättningen för att få starta ARC och för att få komma in i St Lucia i Västindien. Vi hoppas på att vi inte är smittade. Om någon av oss är smittad, missar vi ARC och måste sitta i karantän i två veckor. Därefter behövs nya Corona-tester med negativt resultat för att kunna lämna för Västindien på egen hand. Så håll tummarna för oss!

På grund av Corona är tyvärr de flesta av ARCs event inställda och troligtvis är de även inställda på St Lucia. Vi funderade länge på att eventuellt att hoppa av ARC eftersom en av anledningarna till att vi deltar är just det sociala. Vi bestämde oss dock för att fullfölja deltagandet eftersom ARC ser till att vi får ett enklare inträde i St Lucia. Vi är garanterade att få komma in i St Lucia även om landet är helt nedstängt när vi kommer fram, vilket givetvis känns tryggt.

På söndag klockan 13.00 startar vi och innan dess ska vi försöka ta det lite lugnt och vila upp oss inför den långa resan. Det är fortfarande en hel del vi måste göra innan vi kan lämna Spanien och Europa, men det mesta med båt och bunkring är nu klart, så vi bör kunna ta det lite lugnare de sista dagarna innan start.

När vi går runt på bryggorna och tittar och pratar med de andra ARC-seglarna känns det som att starten börjar närma sig. Vi börjar känna oss klara för avfärd och är redo för det största äventyret hittills i våra liv.

// Kapten & Carro

Äntligen kom de! Mormor och morfar/mamma och pappa/svärfar och svärmor. Så efterlängtade! Dagarna innan var nervösa, skulle de lyckas komma eller inte? 

Som tur var hade vi en tur till Aqualand och Halloween-firande som distraktion och hann till och med med två stycken firanden. Först ut var på S/Y Lucky Girl som skulle segla vidare mot Las Palmas fredagen innan den egentliga Halloween-kvällen. Så på torsdagskvällen samlades vi hos dem för pumpa-tävling och spökfilm. 

2bf76565-26e3-40cf-8f69-9d3575178a25JPG

Barnens egendesignade pumpor, den ena läskigare än den andra

ca5043db-ae90-4d69-b2d6-e2744dc426aeJPG

Spökfilm ombord på S/Y Lucky Girl

IMG_3151JPG

Avvinkning av S/Y Lucky Girl, på återseende i Las Palmas!

Nästkommande dag tog Carro med sig fyra glada barn till ett av de två vattenland som finns på Teneriffa. Succé! Alla fem hade vansinnigt roligt och trots att de fem övriga föräldrarna såg både avslappnade och utvilade ut när badarna återvände till hamnen, så hade nog Carro ändå haft roligast! 

IMG_3159jpg

Emma och Albin på vattenland

IMG_3174jpg

Felix och Malin på vattenland

På lördagen var det dags för nästa Halloween-firande. Vi slog ihop oss med S/Y Skyline och på några timmar hade de förvandlat salongen på sin båt till ett Halloween-disko. Barnen fick amerikanska pannkakor med lönnsirap och vi vuxna komponerade ihop en spontan grillmiddag. På grund av Corona-viruset avstod vi "Bus- eller godis" och ersatte det med skattjakt på båda båtarna, fungerade lika bra det! En härlig kväll som liksom alltid tog slut alltför fort.

IMG_3216JPG

Ruskig cabin crew bordar S/Y Skyline

På söndagen vaknade vi av världens bästa sms; "Vi är incheckade och klara". Yes! De var på väg. Strax före klockan ett fick vi sms om att de landat. "Fint, vi är och badar" svarade vi, medan vi i själva verket stod utanför ankomsthallen (man fick inte möta upp inomhus) och väntade. Surprise! Det var så härligt att få krama om dem, tänk att de faktiskt var här!

37bb5818-8cb1-4402-a0f3-c57fdef09f46JPG

Mormor och morfar tas emot på flygplatsen

IMG_3226JPG

Äntligen!

IMG_3227JPG

Glada barn!

Efter att Mats och Suzanne checkat in på hotellet i Las Americas tog vi hyrbilen bort till dem, cirka femton minuters körtid, för gemensam middag. Vi hade fått tips av S/Y Skyline om en riktigt bra indisk restaurang, BBQ Grill (inte direkt indiskt namn dock...) och den var verkligen toppen! Riktigt bra mat och väldigt trevlig personal, så alla sex var mer än nöjda när vi sa adjö för natten. 

IMG_3241JPG

Malin och mormor Suzanne på indiska restaurangen

IMG_3232JPG

Efterlängtade svenska produkter levererades

Nästkommande dag tog gästerna taxi till hamnen och mönstrade på S/Y Lady Ann. Planen var att segla över till grannön La Gomera för några dagar på svaj i ankringsvik och därefter ett par dagar i hamn i San Sebastian, öns huvudstad. Mellan Teneriffa och La Gomera finns dock en så kallad accelerationszon där vindarna kan bli riktigt starka, vilket de valde att vara denna dag. Ju närmare vi kom målet, ju starkare blev vindarna och ju högre blev vågorna. Som tur var hade både Carro och våra gäster tagit sjösjuketablett, men det var ändå ansträngande. Strax innan tilläggning blåste det nästan 20 m/s. Vi valde därför att gå in till marinan i San Sebastian istället för en ankringsvik på södra delen av ön. Ett korrekt beslut visade det sig då vi senare fick rapport av S/Y Malla som legat för ankare. Det hade visserligen inte blåst alls i viken, men varit rejält gungigt och när de nästkommande dag kom in i marinan såg hela besättningen lättad ut. Även de hade nämligen fått besök av "mormor och morfar" samt en kusin till Felix och Kevin. 

82BE647C-3854-49B9-B15E-712460E9BE32JPG

Mormor påmönstrad

  IMG_3254JPG

Skål och välkomna

Första dagen på La Gomera ägnades åt en liten tur "på stan", de två huvudgatorna kunde avverkas snabbt, tapas-lunch och bad. På onsdagen hyrde vi bil för en tur upp i berget. Vi hade tänkt gå en av alla vandringsleder men vädret var inte på vår sida. Det var dimma och ösregn... Besvikelsen dämpades dock av den lunch vi intog på ett litet hotell i en av bergsbyarna. Riktigt vällagad och välsmakande i en rustik restaurang, som gästades av både andra vandrande turister och lokalbefolkningen. Vi stannade ytterligare en dag på den grönaste av de kanariska öar vi hittills besökt. 

IMG_3261JPG

Glad besättning efter god lunch i bergsbyn

5036e4eb-4a43-4d0c-a10f-de0222790c99JPG

Middag på La Tasca på La Gomera

8137e40a-0e92-489f-9165-5c5b3517c4cbJPG

Bad på La Gomera

IMG_3272jpg

Morfar Mats och mormor Suzanne med vulkanen Teide på Teneriffa i bakgrunden

IMG_3294JPG

Albin och Malin med nya kläder

Därefter var det dags att segla tillbaka mot Teneriffa. Återigen med lite kraftigare vindar men inte alls som på ditvägen. Efter att ha mellanlandat på hotellet så var vår gäst-besättning redo för ytterligare några dagar ombord, om än enbart bryggsegling. Vi gjorde ett gemensamt strandbesök med S/Y Malla och köpte nyfångad tonfisk av de lokala fiskarna, underbart gott att grilla. 

IMG_4709jpg

Jordgubbssmoothie för cabin girl

IMG_3314JPG

En drink på strandrestaurangen

IMG_3322JPG

Solnedgång i Las Galletas

IMG_3346JPG

Middag ombord på S/Y Lady Ann

Eftersom vi ska vara i Las Palmas den 12:e november och det är en lite längre etapp dit valde vi att dela upp den i två. Så igår lämnade vi Marina del Sur för att ta oss norrut till Marina Santa Cruz, i Teneriffas huvudstad. Besättningen på S/Y Malla gick upp tidigt för att vinka hej då innan vår avfärd. Nu dröjer det innan vi ses igen på andra sidan Atlanten, men vi hoppas på snar återförening! När man är långt hemifrån känns det så roligt och tryggt att ha sin seglande kompisfamilj med sig. För så känns det, de är mer familj än vänner nu när vi seglat tillsammans sedan början av augusti.

IMG_3365JPG

Besättningen på S/Y Malla var uppe i ottan för att vinka adjö. På återseende säger vi!

Den här gången valde Mats och Suzanne att ta bussen och när de mötte upp oss elva timmar senare i marinan, efter att vi hade kämpat mot både motvind, motström och höga vågor framifrån var de mer än nöjda med sitt val, hehe... De hade också hunnit reka på stan och hittat en mycket trevlig restaurang för middagen. Kvällen avslutades med kortspel ombord innan vi slutligen somnade ovaggade så fort huvudet nådde kudden. 

IMG_4721jpg

Adios Marina del Sur

IMG_3376JPG

Malin på väg till Santa Cruz, på glatt humör trots en lite ansträngande förmiddag i de höga vågorna

IMG_3405JPG

Sista middagen tillsammans på ett tag

IMG_3384JPG

Svärmor och kapten

IMG_3388JPG

Mats och Carro

IMG_3393JPG

Malin avnjuter efterrätten

IMG_3395JPG

Albin + vaniljglass; en bra kombo

Idag turistade vi lite tillsammans innan det var dags att säga hej då för den här gången. Vi har haft så härliga dagar tillsammans och det har fungerat över förväntan att vara sex personer ombord, och som vanligt gick tiden liiiiite för fort. Förhoppningsvis kan de hälsa på oss även i Västindien framåt vårkanten, men det är ju av förklarliga skäl långt ifrån säkert, så avskedet idag var inte helt lätt.

IMG_3420JPG

Avsked av nära och kära är aldrig roligt. Vi hoppas på att de kan komma och hälsa på i Västindien också!

Imorgon seglar vi vidare mot Las Palmas medan Mats och Suzanne njuter några dagars sol och värme till i Las Americas innan hemfärden på söndag. Vi på vårt håll skall, efter att ha angjort Gran Canaria, ta tag i de sista förberedelserna inför ARC-starten den 22/11, med bland annat säkerhetsgenomgång av båten, Covid-tester och mer bunkring. Nu väntar dock först en god natts sömn innan vi gör den sista etappen på denna sidan Atlanten. På återseende!

IMG_3434jpg

Hörs och ses snart igen!

// Carro och kapten

Seglingen från El Hierro till Teneriffa bjöd på vindar av alla möjliga slag. När vi lade ut från marinan kunde vi hissa fulla segel och loggen visade genast på 6 knop. Jippi! Vi meddelade genast våra kamrater som låg kvar i hamn, men som snart också skulle kasta loss. Och då dog vinden... Jaha, bara att starta motorn då. Men det dröjde inte länge förrän det började blåsa igen och efter ett par timmar blåste det hela 17 m/s och vi var tvungna att reva lite. Därefter blev det mer stabilt och vi seglade i 6-7 knop återstoden av dagen. Det var en del vågor så både Carro och Malin kände av lite sjösjuka och tillbringade dagen ute i sittbrunnen, ibland slumrandes, ibland busandes. Värre än så blev det som tur var inte. Strax efter klockan nio på kvällen lade vi till i Marina del Sur på Teneriffas sydkust, vid den lilla orten Las Galletas. 

IMG_4556jpg

Teides topp syntes på långt avstånd

Vi hade haft kontakt med vår "kompis-båt" S/Y Skyline som låg i marinan sedan några dagar och med deras hjälp fått en anvisad plats av hamnkapten på brygga 3. Väl förtöjda visade det sig att det var enormt strömt i hamnen och båten rörde sig två-tre meter fram och tillbaka mot bryggan, trots att vi spände upp mooring-linan riktigt hårt i aktern. Inte bra! Dock fanns det en lucka på nästa brygga, bredvid S/Y Skyline, så vi tog ett eget beslut och flyttade dit och där var det betydligt lugnare. Nästkommande morgon när Lasse skulle checka in på hamnkontoret var spänningen hög; skulle vi behöva flytta tillbaka till brygga 3 eller skulle vi få stanna på "storbåts-bryggan"...? I marinan på El Hierro hade hamnkaptenen kallat vår båt "El barco pequeno" (= den lilla båten) och vi är oftast en av de minsta båtarna i hamn så förväntningarna var låga. Men... det var inga problem, vi var välkomna att stanna på brygga 4 och under dagen anslöt även S/Y Malla, och kunde lägga sig en båt ifrån oss. Det blev en trevlig reunion som firades med restaurangbesök på kvällen. Senast vi sågs alla tre var i Vigo, i mitten av augusti. 

IMG_3037JPG

Kvällshäng med Emma från S/Y Skyline

Nu har vi snart spenderat sex dagar på Teneriffa, men om någon skulle fråga skulle vi snarare svara tre-fyra. Dagarna går verkligen i en rasande takt. När vi förra veckan "var tvungna" att segla hit funderade vi på om det skulle kännas länge att vara här i 1,5 vecka i väntan på barnens morföräldrar som förhoppningsvis flyger hit på söndag. Än så länge kan vi säga att det gör det inte. Det finns mycket att se och vi har bestämt att ägna varannan dag åt sightseeing och varannan dag åt skola på förmiddagen och strandhäng/snorkling/bad på eftermiddagen. Det fungerar jättebra.

ffb98b1c-b789-4751-a43c-d2309f6b4a7bJPG

Malin på stranden

IMG_2865JPG

Lunch på hamnrestaurangen


IMG_2892JPG
Albin begravd i svart sand

IMG_2888JPG
Lazy days on the beach


20201019_145844JPG
Albin snorklar

20201019_152702JPG
Fiskar

20201023_160212JPG

Fler fiskar

20201023_160414JPG

Många olika fiskar att titta på

Eftersom Teneriffa råkar ha Spaniens högsta berg, 3718 meter, och världens tredje högsta vulkan, Teide, så har veckans skolundervisning fokuserat på vulkaner i synnerhet och geografi i allmänhet. Så nu kan vi allt om magma/lava, kiseloxid och olika typer av vulkanutbrott. Och då kunde vi ju inte heller avstå från ett besök på detta mäktiga berg. För att komma upp på Teide så finns det en kabinbana som tar cirka 8 minuter. Från topp-stationen kan man sedan göra en relativ brant vandring upp mot toppen. Hela området är ett naturreservat och för att minska belastningen på miljön så är det endast tillåtet med 200 besökare på toppen varje dag. Därför måste man söka tillstånd för att få gå hela vägen upp och vanligtvis måste man boka detta flera månader i förväg. Nu i Corona-tider är det av förklarliga skäl mycket färre besökare men trots detta var denna vecka helt fullbokad och det blev därför ingen toppvandring för oss. Det hindrade oss dock inte från att ta kabinbanan upp och göra en av de andra kortare vandringarna längs med berget. Där kunde vi njuta av den fantastiska utsikten och fascineras av vulkan-landskapet som skapats genom årtusenden. Det gäller att pricka rätt dag då vindarna runt Kanarieöarna bildar ett molnskikt nedanför bergstopparna som gärna skymmer utsikten. När vi var där igår var det relativt klart och vi kunde se både La Gomera och La Palma, samt ana El Hierro. Idag har det varit mulet här på södra Teneriffa och sikten var nog betydligt sämre. 

IMG_2941JPG

Skola ombord, vulkankunskap

IMG_3008JPG

Albin pekar på vulkanen

IMG_2995JPG

Teide

'IMG_2985jpg

Lavasten

2031f37d-cd93-4b41-9664-b22f8537d770JPG

Fin utsikt

IMG_2976JPG

Carro med varma kläder, bara 3 grader på toppen

IMG_4610jpg

Teide

IMG_2989JPG

Besättningen tar en fikapaus

IMG_4613jpg

Brant uppför

Utöver att utforska vulkaner så har vi hunnit med ett besök på IKEA där vi återigen avnjöt en köttbulls-lunch i restaurangen innan vi shoppade loss i delikatess-avdelningen. Spansk mat i all ära, men för en 6-åring som i månader längat efter falukorv, var lyckan obeskrivlig när vi fann denna älskade svenska "delikatess" i frysdisken. Utöver falukorv köpte vi sill (till julen), köttbullar, lingonsylt (till havregrynsgröten), glögg och pepparkakor. Till kvällens gemensamma middag med S/Y Malla och S/Y Skyline kunde vi också bidra med Daim-tårta till efterrätt, mycket uppskattat. 

IMG_2956JPG

Malin nöjd med att få falukorv igen

Mitt i allt det härliga och avslappnade knackade plötsligt verkligheten på för ett par dagar sedan. Efter att vi kommit tillbaka från dagens snorklingstur blev det oväntad uppståndelse i hamnen. Snart fick vi klart för oss vad som orsakat detta. En flyktingbåt från Afrika hade anlänt i hamnen med allt vad det innebär. Polisen var snabbt på plats och spärrade av byggnaden där hamnkontoret och ett par restauranger är belägna. Mitt emot hamnen stod folk på klipporna och ropade, vad vi förstod var de delade i två läger; de som ville hjälpa och de som tyckte att båten och dess passagerare skulle ta sig någon helt annanstans. Strax kom fler poliser, ambulanser och Röda korset och så småningom fick passagerarna på den öppna, något slitna träbåten, en i taget gå iland. Vad vi kunde se, så gick allt väldigt lugnt och sansat till, från båda sidor och de nyanlända kunde efter ett par timmar transporteras bort med buss. Vi vet inte vad som nu väntar dem, enligt hamnvakten var detta inget nytt för Teneriffa eller Kanarieöarna, och det senaste året har antalet flyktingar från Afrika ökat. Hon förklarade att de troligast nu sätts i karantän i 14 dagar och sedan antingen får söka asyl eller ta sig vidare till andra länder. Händelsen väckte många känslor och tankar, inte minst hos barnen, och kvällen ägnades åt reflektion kring olika förutsättningar, möjligheter och livsöden. 

Trots denna lite omtumlande händelsen så pockar vår "långseglings-verklighet" på. Om mindre än fyra veckor förväntas vi kasta loss med ARC från Las Palmas på Gran Canaria och cirka tre veckor till havs väntar oss. För att inte behöva stressa med alla inköp de sista dagarna innan avfärd så valde vi att börja bunkra redan nu. Här på Teneriffa finns flera stora mataffärer, bland annat Alcampo i La Laguna, nära huvudstaden Santa Cruz, så bunkrings-möjligheterna är bra. Så här långt innan avresa är det torrvaror som är aktuellt att införskaffa; mjöl, socker, salt, pasta, ris, jäst, mjölk (med lång hållbarhet som ej behöver stå kylt), konserver, tacobröd, läsk, vatten med mer. Framförallt är det tänkt att ha tillräckligt med mat till överfarten, men vissa saker kan också vara svåra att få tag på eller vara väldigt dyra i Karibien. Dagarna innan avresa kommer vi komplettera med färskmat samt förbereda måltider till den första veckan. 

0f3d1f24-480c-4f70-8f40-35b67c103358JPG

Första turen till affären

528d5a31-02b1-4cf2-ba58-12f531b8cef4JPG

Allt får plats

IMG_3031JPG

Andra svängen till butiken

Vi valde att delta i ARC av flera anledningar, varav en var möjligheten till att träffa fler barnfamiljer som gör samma resa och på så vis hitta kompisar till barnen och förhoppninsvis även vuxna kompisar till oss. Under vägen ner har vi nu redan träffat flera båtar som vi slagit följe med, ibland kortare och ibland som med S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, under lång tid. S/Y Lucky Girl ska också delta i ARC och vi pratar nu skämtsamt om att vi redan träffat tillräckligt med vänner och inte riktigt har "plats" över för fler, haha. Men trots detta ser vi fram emot att möta upp de andra besättningarna i Las Palmas, även om Corona gör, liksom i övriga samhället, att det sociala får stå tillbaka lite. 

IMG_2878JPG

Cabin crew spanar vidare mot nya mål

Idag kom tydligen nya riktlinjer för att resa till Kanarieöarna, som efter grönt ljus från flera europeiska länder såg fram emot att välkomna fler turister.  Så osäkerheten kring Carros föräldrars besök kvarstår, men vi lever på hoppet och intalar oss att vi kommer att få träffa dem innan veckan är slut...

// Carro och kapten

Nu har vi hunnit med två av Kanarieöarnas sju större öar; La Palma och El Hierro. Båda har gott rykte bland seglare vi träffat på och La Palma kallas till och med Isla Bonita (Den vackra ön). Men, kommer man som vi direkt från Madeira, då får dessa öar svårt att leva upp till förväntningarna, så är det bara. 

Vi tog oss upp på flera höjder på La Palma och njöt av utsikten och av att låta kroppen jobba längs de branta stigarna, men vi saknade grönskan, särskilt på marken som här framförallt bestod av sten, grus och sand. 

IMG_2676JPG
Vätskepaus under en av strapatserna på La Palma.

IMG_2690JPG
Även om marken var torr så prunkade det verkligen i trädgårdarna, både av frukt och blommor  

IMG_2691JPG

Hm, är det verkligen den här vägen vi vill gå...? Mot evigheten?!

IMG_2697JPG
Allt som fanns kvar av huset var dörren och en potta....

IMG_2707JPG
Ny vätskepaus, efter en av de brantare vandringarna

IMG_2713JPG
Utsikten vid San Andres, norra La Palma

IMG_2719JPG
Banan-planta, vilket det fanns gott om på öns norra del

IMG_2722JPG
Fler prunkande odlingar

3bb4658d-853c-44b1-92bf-198e52ab0458JPG
Ny "mamma-hike" på La Palma

IMG_2737JPG 

Carro på toppen

IMG_2739JPG
Utsikten från toppen var häftig, som vanligt svårt att förmedla i bild

IMG_2753JPG
Stranden vid Santa Cruz, La Palma, svart av lava-sand

IMG_2756jpg
Strand-tjej

IMG_2758JPG
Tack och lov för att det fanns duschar vid stranden...

Så när vi sedan kom till El Hierro skippade vi sightseeingen och ägnade dagarna åt snorkling och bad istället. Och där levererade ön absolut. Bara inne vid marinan har vi skådat en sköldpadda, en rocka och tiotals, om inte tjugotals, olika fiskar. Bara ett par hundra meter bort, vid inloppet till hamnen finns ett annat fint snorklings-område där vi tillbringat två eftermiddagar med att bara simma runt och betrakta livet under ytan. Dagarna här på El Hierro har påmint oss om att hitta lugnet i att bara vara, att en dag med skola, bad och lite gemensamt kvällshäng är något av det bästa trots allt. 

D9E2A9CA-F97F-46EC-8F20-5B338D41C835JPG
Soluppgång på väg mot El Hierro

IMG_4342jpg
Albin går i båtskola

IMG_4538jpg
Hamnen La Restinga på El Hierro


IMG_2668JPG
Syslöjd på schemat

IMG_2672JPG
Syslöjd på schemat, nya efterlängtade handdukshängare!

IMG_2808JPG
Skelett från sjöborre uppsnorklat av Felix på S/Y Malla

IMG_2809JPG
Felix och Albin snorklar

IMG_2811JPG
Hopp och vattenlek

IMG_2834JPG
Stor liten tjej redo för snorkling!

IMG_2836JPG
Mot snorklingsstranden

På seglingen från Madeira till La Palma noterade S/Y Malla att vår tricolor i masten, en trefärgad lanterna (styrbord, babord och akter-ljus) visade akterljus trots att de seglade framför oss. Vi antog att det måste vara vår lilla solcellslampa ovanför sittbrunnen som de såg. När vi sedan lämnade La Palma och gav oss av mot El Hierro tillsammans såg de vår (röda) babordslampa trots att de seglade på vår styrbordssida. Då började vi ana oråd. Vi har tidigare använt lanternorna som sitter i fören, på masten och i aktern, men för att spara ström har vi nu börjat använda tricoloren istället, vilket man kan göra när man seglar. Kunde det vara så att den satt bakochfram? Lanternan sitter tillsammans med ankarljuset och ett blixtljus som kan användas i nödsituationer och vi har inte sedan vi köpte båten skruvat isär dessa. Väl framme i El Hierro klättrade Lasse upp i masten och tog ner den och mycket riktigt, tricoloren var monterad bakochfram! Tack och lov var det lätt att skruva loss den delen och vända på den och lampan kunde sättas tillbaka och fortsättningsvis kommer mötande fartyg inte tro att vi backar oss fram i tillvaron...

IMG_2778JPG
Kapten nöjd med rätt ljusbild på lanternan

IMG_2781JPG
Återmontering i toppen

IMG_2783JPG
Klätteruppdrag slutfört

Vi hade gärna stannat längre här på El Hierro, men tyvärr har vi bara vinden på vår sida ett drygt dygn till, sedan väntas motvind som verkar hålla i sig minst en vecka framåt. Planeringen när man ska ge sig ut på öppet hav styrs allt som oftast av väder och vind och inte besättningens önskemål. Som kaptens pappa säger "Det är ingen buss!"

Så vid åttatiden imorgon, när det ljusnar, kastar vi loss och seglar nordost mot sydöstra Teneriffa. Planen är att sedan vänta in Carros föräldrar, som förhoppningsvis anländer dit med flyg den 1/11. I dessa tider är ingenting hugget i sten, deras första bokade flight blev inställd och nu när de istället bokat med ett charterbolag har de fått meddelande om hotell-byte, då det ursprungliga hotellet tydligen är stängt. Så vi håller tummarna att de kommer, men tar ingenting för givet.


//Carro och kapten

När man som vi deltar i ARC, Atlantic Rally for Cruisers, måste båten uppfylla en hel del säkerhetskrav vad gällande utrustning. Inför ARC har vi fått en gedigen lista med utrustning som måste finnas på båten inför start och båten måste vara i bra skick. En besiktning av båten görs innan start och besättningen får gå på seminarier om båtsäkherhet m.m

arcjpg

Utdrag från ARC-utrustningslistan

I lördags hade vi vår säkerhetsbesiktning och vi blev godkända! Vi fick guldstjärna av inspektören som tyckte att S/Y Lady Ann var bäst förberedd i årets ARC och att båten i helhet var väldigt fin. Givetvis väldigt kul att höra.

För att få delta i ARC måste man bland annat ha uppblåsbara flytvästar med sprayhood, ljus, reflexer, visselpipa, grenband och en AIS MOB-sändare. Watskis Crewsaver ErgoFit 190N Off shore uppfyller alla dessa krav och på flytvästen går det även att montera en AIS-MOB. Watski säljer AISLink MOB som passade perfekt till flytvästarna. Vi köpte även extra laddningskit som också är ett ARC-krav att ha med ombord.

flytjpg

Crewsaver ErgoFit från Watski

flytsjpg

AISLink MOB går att programmera så att de sänder ett DSC nödmeddelande till vår VHF om någon faller i sjön. Programmeringen var lätt och gick snabbt. AISLinkMOB sänder även ut ett nödmeddelande på AIS frekvenserna vilket syns på närliggande båtars plottrar. Väldigt bra! 

aisjpg
AISLink MOB från Watski

Cabin crew måste givetvis också ha flytvästar för att få delta i ARC. Kraven på barnens flytvästar är nästan detsamma som för vuxna. Sprayhood och AIS-MOB är dock inget krav. Vi valde ändå att utrusta cabin crews uppblåsbara flytvästar med AISLink MOBs och flytvästsljus (krav även för barn). ARC inspekören var imponerad av barnens uppblåsbara Watski flytvästar och tog kort på dem för att kunna visa andra.


flytjpg
Flytvästar med AISLink MOBs

Båten måste vara utrustad med en EPIRB. Vår gamla EPIRB gick inte att göra batteriservice på längre, så vi fick köpa en ny EPIRB. Valet föll en GlobalFix Pro 406 MHz GPS EPIRB från Watski. Den har inbyggd GPS vilket vår gamla inte hade, så det blev en förbättring! En EPIRB är också ett måste för att få delta i ARC. EPIRBen måste registreras, länk här.

epirbjpg

EPIRB from Watski

Utöver detta måste båten vara utrustad med:

Livflotte (ARC-inspektören ville se servicecertifikat)

Satellittelefon

VHF

Radarreflektor

AIS

Nödraketer

System att få upp besättning som fallit överbord (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Länspumpar

Lanternor - två uppsättningar (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Strålkastare (ARC-inspektör ville se)

Jackstays (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Grab bags (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Sjökort

Mantåg

Ankare

Brandsläckare

Brandfilt

Ficklampor

Medicinlåda och första hjälpen  (ARC-inspektör ville se)

Tuta

Hinkar - 2st

Ekolod

Logg


Utöver detta rekommenderar ARC att man har med:

En extra flytväst

Jolle

Sextant

Stromfock

Trisail

1m2 färgglad pvc duk

Extra länspump

Röda nödraketer

Vita nödraketer

Fyra vita handhållna bloss

Maststeg

Sjöankare

Knivar till alla i besättningen


Ett stort tack till Watski som hjälpt oss med att utrusta båten med kvalitetsutrustning!

// Kapten

Nu när vi har nått Kanarieöarna efter fyra månader på seglande fot har vi fått lite mer erfarenhet om el och laddning ombord.

Innan avresa hade vi monterat fem solpaneler med en totaleffekt på 305W samt en Rutland 1200 vindgenerator på 500W från Watski. Monteringen av vingeneratorn har vi beskrivit i ett tidigare inlägg



ddddjpg

Rutland 1200 Vindgenerator från Watski

kurvajpg

Laddkurva för Rutland 1200


IMG_4056jpg
Rutland 1200 in action på Atlanten

Vi har bytt till AGM-batterier på totalt 525 Ah i batteribanken, monteringen av dessa finns beskrivet i detta inlägg. För att kunna övervaka batteristatus har vi ett NASA batteriövervakningssystem.

batvjpg

NASA batteriövervakningssystem

För att spara ström ombord har vi bytt alla glödlampor till LED-glödlampor. 

I masttoppen har vi en så kallad tricolour-lanterna monterad. Istället för att nattetid använda de ordinarie lanternorna med 3 lampor som kräver ström, kan vi istället använda tricolour-lanternan med endast 1 lampa. Detta ger ytterligare en liten strömbesparing.

Autopiloten drar mycket ström, ett vindroder drar däremot ingen ström alls. Vi har ett Hydrovane vindroder monterat sedan ett par år, men det är först nu vi har börjat använda det på riktigt. Det tog lite tid att förstå sig på det, men när man har läst manualen ett par gånger och kunnat prova sig fram blev det betydligt lättare . På de längre överseglingarna har vi nu endast använt vårt vindroder, vilket inte har kostat oss en endaste Ampere-timme (Ah) eftersom autopiloten då har fått vila.

Hittills har vi klarat oss bra med vårt elsystem och för det mesta är batterierna fulladdade. Dagar med dålig vind och mulet väder syns givetvis på batteriernas status, men det har sällan varit sådana förhållanden under någon längre period. 

Vindgeneratorn laddar riktigt bra när det blåser! Solpanelerna laddar bra när solen skiner, och man får bäst laddning när man vinklar upp panelerna mot solen. På överseglingar när all navigationsutrustning är igång drar vi givetvis mer ström. Under dagtid har vi fulladdade batterier, men nattetid minskar laddningen (endast vindgeneratorn laddar).  För det mesta går vi ned till 80% i batterikapacitet innan solen går upp, men någon timme senare är vi fulladdade igen om solen skiner.

IMG_4060jpg

Solpaneler som är vinklingsbara

IMG_4062jpg

Tunna solpaneler som ligger fastspända på däck

När vi ligger i marinor och gästhamnar kopplar vi in oss på landström och laddar batterierna. Ligger vi på svaj har vi alltid fulladdade batterier tack vare solpaneler och vindgenerator, även om cabin crew laddar Ipads, ser på TV, laddar Nintendo Switch m.m. Det enda som drar ström ombord kontinueligt under svajliggande är kylen samt ankarlanternan nattetid.

Sammanfattningsvist är vi väldigt nöjda med vårt elsystem och ingen uppdatering av elsystemet är därför nödvändig inför vår fortsatta segling.

// Kapten

Från Porto Santo fick vi en väldigt fin segling de 35 sjömilen till huvudön Madeira. Och vilken ö! Vi är helt hänförda. Första natten låg vi för ankar i en liten vik nedanför de höga, karga klipporna längst österut. Solen sken när vi ankrade, men sedan bjöds vi på omväxlande regn, stark vind och emellanåt en solglimt. Vi trotsade dock vädret och hoppade i för att njuta av det varma och kristallklara vattnet. Trots att det var nio meter djupt såg vi ankaret helt klart när vi snorklade vid ytan, det låg fint nerbäddat i den fina sandbottnen. 

IMG_2312JPG
Carro styr mot Madeira

IMG_2314JPG
S/Y Malla i ankringsviken i NE Madeira

20201003_174255JPGUndervattenskroppen på S/Y Lady Ann och ankarkättingen

20201003_174359JPGAnkaret sitter bra i sanden

Lasse fick dessutom inspektera botten extra noga efter att ha tappat offeranoden som han skulle byta. Det är en zink-anod som sätts på propelleraxeln för att propellern inte ska "ätas upp" av elektriska strömmar som finns i vattnet, speciellt i hamn där landsström kopplas in till båten. Det var på håret, men han lyckades att med simfötter och cyklop komma ner de nio meterna till botten och plocka upp offeranoden, skönt! För även om vi har några fler med oss ombord hade det varit surt att lämna den där nere på botten, särskilt när vi såg den så tydligt. Så när offeranoden var bärgad kom vi på att vi skulle knyta fast den i fiskelina för att inte riskera att på nytt tappa den. Men när vi stod på aktern och trixade med detta fångades fiskelinan av vinden och lyftes upp mot vindgeneratorn... Det tog inte många sekunder innan linan sögs in och fastnade. Carro störtade ner i båten och slog av vindgeneratorn och sedan var det bara att börja skruva loss propellerdelen. I ösregn och stark vind... Tur att man har båtkompisar, Tack Johannes!, som kan hjälpa till. När fiskelinan till slut tagits loss kunde offeranoden bytas och vi hade lärt oss mer än en läxa...

20201003_162737JPG
Offeranod (den gamla)

IMG_2316JPG
Fiskelina i vindgeneratorn - inte bra!

IMG_2317JPG
Kapten hjälper annan kapten 

Kvällen tillbringades inne i båten i allt starkare vind och Albin som ätit middag hos kompisarna på S/Y Aurora blev kvar på övernattning då ingen var särskilt sugen på att ge sig ut i jollen i kolmörker, vind och vågor. Men varken han eller kompisarna var särskilt ledsna för det... Inte heller lillasystern som konstaterade att "då kan vi ha myskväll, vad skönt!". 


Det fortsatte blåsa hela natten och sömnkvalitén blev därmed inte den bästa. Även om vi tidigare konstaterat hur bra ankaret låg. Vi bestämde oss därför på morgonen att flytta in i marinan Quinta de Lorde, endast en sjömil bort. Där låg vi sedan tryggt förtöjda innanför en lång pir och sov gott resterande nätter på ön. Följande dagar hade vi hyrbil och utforskade ön från öster till väster.

380690BD-A2A5-4616-8E20-70C134FE1ABBJPG
Malin på hamnrestaurangen i Quinta do Lorde

DEC548B3-1C2A-4E67-B11D-D8391EADAC64JPG
Kapten och Albin väntar på maten

IMG_2334JPG
Mätt och glad cabin crew

På Madeira började de på 1500-talet att bygga bevattningskanaler i bergen, som leder vatten från de västra och nordvästra delarna av ön till de torrare delarna i sydost där de har större jordbruksområden. Byggandet pågick ända till 1940-talet och nu kan man gå så kallade Levada-vandringar längs många av dessa smala kanaler. Vandringarna går längs bergen i ett fantastiskt skogslandskap och på flera ställen går de även via tunnlar i bergen. På sina håll är det rejält brant längs stigen och det gäller att se var man sätter fötterna. Återigen imponerade barnen med både tålamod och ork, sammanlagt gick vi nästan 13 kilometer. Alla var fascinerade av den fantastiska naturen och flera gånger såg vi foreller som kvickt pilade fram och tillbaka genom de grunda och ibland mycket strömma kanalerna.

23cf5370-051d-49b4-9419-b998c17b47d8JPG
Malin längs levadorna (fotat av Kevin på S/Y Malla)

IMG_2353JPG
Grym utsikt

IMG_2369JPG
Cabin crew längs levadorna

IMG_2378JPG
Levada

IMG_2398jpg
Tunnel-levada

IMG_2413JPG
Höga berg

IMG_2393JPG
Djupa dalar

IMG_2449JPG
Smala stigar

IMG_4188jpg
Grönt

IMG_2440JPG
Vattenfall och en liten sjö

IMG_4190jpg
Vattenfall

IMG_4173jpg
Fuktig miljö

IMG_2451JPG
Bergsblomma

39ecf152-b315-465e-93ca-86a670b95256JPG
Familjen Malmborg poserar


IMG_2461jpg
Da crew

En av dagarna åkte vi snett tvärs över ön till nordvästra hörnet och Porto Moniz för att bada i saltvattenpooler. Tyvärr var det väldigt blåsigt och lite molnigt den dagen, men med tanke på att vi åkte nästan 90 minuter för att komma dit tog vi ändå pliktskyldigt ett dopp och det var faktiskt rätt häftigt. Vågorna slår ofta över från havet och det fanns både krabbor och en hel del fisk som simmade runt i "poolen", helt obrydda om oss plaskande människor.

IMG_2480JPG
Malin och Albin vid saltvattenpool

Den medhavda lunchen tänkte vi inta uppe på berget med utsikt åt alla håll, men det var ju som sagt molnigt och det slutade med att vi stod i dimman på en liten avstickare och knappt såg mer än tjugo meter runtomkring oss. Men vad gör det när man har så trevligt sällskap...?

IMG_2499JPG
Lunch i bakluckan

Madeira är en otroligt kuperad ö och de större vägarna går via stora tunnlar, vilket det verkligen finns gott om på ön, medan de mindre vägarna både går brant uppför och nerför och dessutom är väldigt slingriga. Många gånger tittade vi på varandra i en uppförsbacke och undrade om vi skulle klara att ta oss upp med den lilla hyrbilen vi hade. Men det gick varje gång! Dagen avslutades i Funchal, huvudstaden med stopp på en utsiktsplats 600 meter över marken, vilket kanske inte låter så imponerande. Men står man på en avsats med golv av glas blir det plötsligt betydligt mer nervkittlande. Därefter besökte vi den stora botaniska trädgården med både inhemska och importerade växter, varav flera som vi kände igen hemma från våra egna trädgårdar. Middagen intogs på en restaurang i city. Ago och Helen tog mod till sig och provade på en av Madeiras specialrätter, svärdfisk med banan och passionsfruktssås. Hela ön kryllar nämligen av bananodlingar. Därför blev förvåningen och besvikelsen ganska stor när rätten serverades... utan bananer! De var tydligen slut... 

IMG_4197jpg
Häftig terräng

IMG_2494JPG
Frigående kossa längs de smala vägarna på Madeira


IMG_2532JPG
Utsiktsplatsen

IMG_2526JPG
Albin med stupet under sig

IMG_2537jpg
Kaptensparet

IMG_2544JPG
Malin i botaniska trädgården

IMG_4201jpg
Madeiras kända fågelblomma

Mammorna insåg att de inte fått nog av det här med Levada-vandringar och den sagolika miljön, så en eftermiddag gav de sig av för ytterligare en 10-kilometers promenad. Detta medan barnen och papporna provade saltvattenpoolen som fanns i hamnområdet, även den berikad med krabbor och vågskvalp.

f347e15a-16c5-4434-b47f-7166212b0702JPG
Mammor på vift i bergen (Helen, Carro, Ago)


En av dagarna åkte vi på S/Y Lady Ann in till Funchal en andra gång för att äta lunch med besättningen på S/Y Aurora som låg för ankar utanför Funchals marina. Därefter var det dags för bunkring och mat-förberedelser inför ytterligare en längre överfart. Det var nu dags att ge sig av mot Kanarieöarna! 250 sjömil, cirka två dygn till havs, och på fredag förmiddag lämnade vi Madeira, denna nya favorit och en ö som alla borde besöka. Utöver den fascinerande naturen så kändes ön välmående, välskött och vänlig. 

284bb142-a37b-43a8-b757-f131c2ede267JPG
Cabin crews från S/Y Aurora och S/Y Lady Ann


IMG_2562JPG
Milo och Malin

Det första som hände när vi lämnade öns klippor bakom oss var att Lasse såg ett stort plask ett par hundra meter bort. Kunde det vara.... en val? Carro och Albin anslöt och började spana och så plötsligt såg vi alla tre hur något enormt och svart sköt upp från vattnet, syntes i någon sekund eller två och sedan plask, borta! Det var en val! Vi fortsatte spana och hoppades att få se den igen, men nej. Att se val är fascinerande, men hur häftigt det än är så är det samtidigt lite skrämmande, för man vill inte ha dem alltför nära båten... 

Vi fick en väldigt trevlig överfart, med bra vind, lagom höga vågor och inte mer än några regnstänk. Vindrodret styrde hela seglatsen och fungerade prickfritt. Carro, som precis när vi startade överfarten hade upptäckt att "hennes" norska sjösjuketabletter åter fanns till försäljning i Norge (under våren hade produktionen varit pausad och de var omöjliga att få tag på) bestämde sig för att använda upp de sista och fick äntligen känna på hur det är att må bra under Atlanten-segling, underbart. Vi kunde dela på nattvakterna och matlagningen var inga problem, även om det framförallt innebar att värma på den förberedda maten. Den andra natten var stjärnklar och vi satt alla fyra ute och beskådade den vackra himmeln. I bakgrunden spelades favoritmusik och vi gissade alla när vi skulle få se ljusen från La Palma i horisonten. Det blev Lasse som först anade land, tidigt på söndags-morgonen och runt halv tolv på förmiddagen kunde vi lägga till i La Palma Marina i öns största stad Santa Cruz. Där välkomnades vi av S/Y Malla och S/Y Lucky Girl som ankommit ett par timmar tidigare. 

IMG_2639JPG
Cabin girl på väg mot La Palma

IMG_2641jpg
Kapten nöjd med havssegling igen

IMG_2643JPG
Trött besättning till havs

648edd12-4d0f-44db-99ca-2839663c0d35JPG
Firar lyckad överfart till La Palma


IMG_2654JPG
Stolta besättningar på S/Y Lucky Girl, S/Y Malla och S/Y Lady Ann 

Tanken var att detta inlägg skulle vara mer kort och koncist med fokus på bilder, men det fanns så mycket vi ville dela med oss av från Madeira och om ni inte redan förstått det av detta inlägg så rekommenderar vi verkligen denna fantastiska ö som ert nästa resmål! 

Nu ser vi fram emot att utforska La Palma och fler av de kanariska öarna, så på snart återseende! 

//Carro och Kapten

I onsdags förra veckan lämnade vi Lagos med sikte på Porto Santo. Vi visste att första dygnet skulle vara lugnt och började för motor. Humöret var på topp, måltiderna var förberedda och solen lyste. Barnen var tillfreds och vi avslutade dagen med en gemensam fika i sittbrunnen med Pågens Kanelgifflar (från IKEA) och sagor, en kväll att minnas.

FDEA2D26-720D-4C2B-92E0-54F0DA0BC072JPG
Kapten styr yachten mot Porto Santo

IMG_2066JPG
Carro och Malin fikar

IMG_2069JPG
Glad besättning på S/Y Lady Ann

IMG_2049jpg
Lugnt ute till havs

Dag två (torsdag) började vinden så sakteliga att komma, till en början 3-4 m/s. Vi bestämde oss för att det var dags att prova gennakern, som vi fått med båten men hittills inte kommit oss för att prova. Det gick riktigt bra och vi kunde segla i 4 knop på det lugna havet. På eftermiddagen ökade vindstyrkan, helt enligt prognosen, och vi tog ned gennakern och ersatte den med den större rullgenuan. Våghöjden ökade hela tiden och till natten fick vi ta fram sjökojerna för att inte falla ur sängarna på natten.

IMG_2081JPG
Kapten hissar upp gennakern

IMG_4031jpg
Gennakern uppe!

IMG_2061JPG
Bad i blått vatten, 5000 meter djupt

IMG_4027jpg
Sjökoj uppe i salongen

På fredagen hade vågorna byggt upp sig ordentligt, vi uppskattade dem till cirka 4 meter höga, lite snett bakifrån. I byarna blåste det över 14 m/s, det rullade ordentligt, men vi gjorde fin fart hela tiden 5-10 knop.

IMG_4041jpg
Höga vågor ute på Atlanten

IMG_4044jpg
Fin segling

Under natten mot lördag väcktes plötsligt Carro och Malin, som delade soffa i salongen, av en rejäl krasch. Det lät som något stort kraschat och som glas splittrats. Vi letade förskräckt efter vad som hade gått sönder och hittade fotogenlyktan, som vanligtvis hänger ovanför bordet, nu liggandes på durken. Fästet, som är i mässing, hade tydligen nötts sönder. Som tur var höll både fotogenlyktan och dess glas. Inte heller bordet under lyktan hade tagit skada. Lite utspilld fotogen på mattan var det enda vi kunde hitta som spår efter kraschen, det kunde ha varit betydligt värre.

IMG_2097JPG
Söndernött fäste

62289739963__071C718C-F816-4E41-BD3D-9388BB8216C7JPG
Nytt fäste på plats

IMG_4077jpg
Positionsmarkeringar längs rutten

IMG_4081jpg
Klockan 10.00 den 26/9, ca ett dygn kvar

IMG_2057JPG
Trött cabin crew närmar sig Porto Santo

På lördagen avtog vinden och vågorna lade sig också något. Vi började inse att vi skulle nå Porto Santos något tidigare än beräknat och troligen komma fram mitt i natten. Vi funderade på om vi skulle reva för att sakta ner och istället komma fram senare och i dagsljus, men var överens om att segla på och äntligen komma fram. Vid två-tiden, i kompakt mörker kunde vi lägga oss på svaj innanför pirarna i Porto Santos hamn. En efterlängtad dusch och sedan stupade vi i säng. Båda lika trötta, men av olika anledningar. Carro som dygn två börjat känna av lite sjösjuka, hade tagit på Scopoderm-plåster mot sjösjukan. Så här efteråt, och sammantaget med Biscaya-överfarten då hon också använde plåster, kan vi konstatera att biverkningarna är lite för många och för kraftiga. Hon blir helt utslagen och orkar knappt vara vaken men kan heller inte sova, det känns som att det nästan är värre än sjösjukan själv. Även dagarna efteråt hängde en del biverkningar kvar, så nu blir det till att prova andra läkemedel än plåstren. Detta innebar ju att Lasse fick ta en stor del av vakterna, även om vindrodret skötte själva styrandet, och därmed var kapten minst lika trött. 

IMG_4090jpg
Framme i Porto Santo


IMG_4109jpg
På svaj i Porto Santo

Nåja, vi återhämtade oss i alla fall snabbt och söndagen ägnades åt bad och bokläsning. På Porto Santo och Madeira krävs ett negativt Corona-test innan man får gå iland. Vi fick tid för testning på måndag förmiddag och tack och lov gäller det enbart från 12 år och uppåt. Vi var flera besättningar som radade upp oss utanför "test-rummet" i en sidobyggnad i marinan, däribland våra kompisar från S/Y Malla och S/Y Aurora, samt en tysk och en fransk besättning som vi lärt känna. Testet är för att påvisa aktiv Corona-infektion och tas via näsan, långt bak mot svalget och i munnen. Det var allt annat än behagligt kan vi meddela. Svaret skulle komma inom 24 timmar.

IMG_2113JPG
Carro Corona-testas

IMG_4104jpg
Kapten testas även han

Följande morgon fick vi sms från kompis-båtarna som firade negativt provsvar, det vill säga inte smittade. Lasse fick också sms med samma resultat, medan Carro alltmer otåligt väntade. Samtidigt som hon pratade med lab-personal som letade efter provresultatet ringde det på Lasses telefon; "Din frus prov har kommit bort, hon måste ta ett nytt...." Jahapp. Det var bara att åka in en gång till då, och ja, det var minst lika obehagligt den andra gången. Men, provet var negativt och det var ju huvudsaken. Nu fick vi äntligen gå iland allesammans. Även våra skotska vänner på S/Y Lucky Girl hade testats negativt och vår lilla, men numera större, armada kunde ta sig an Porto Santo. 

IMG_2136JPG
Glassfest ombord med S/Y Mallas gastar Felix och Kevin

IMG_2159JPG
Malin dansar på däck

IMG_2160JPG
Felix och Albin tar ett kvällsdopp

IMG_4086jpg
Malin hjälper till med disken

Igår utforskade vi ön tillsammans med besättningen på S/Y Aurora; Jessica, Robert, Melwin, Milo och Leon. Vi tog oss upp för en av de högsta bergen på ön och kunde därefter njuta av utsikten. Barnen kämpade på jättebra och när vi slutligen var tillbaka i hamnen hade vi gått lite mer än 12 kilometer. Bra jobbat! På väg upp träffade vi på hundratals av små ödlor, kaktusar i varierande storlek och kände också hur temperaturen långsamt föll ju högre upp vi kom. Självklart belönades vandringen med en avslutande gemensam glass på torget i byns centrum.

IMG_2164JPG
På väg uppåt

IMG_4125jpg
Bergsbestigningsgruppen och berget


IMG_2170JPG
Cabin girl på väg uppför

IMG_2168JPG
Ödlespaning

IMG_4137JPG
Utsikt från berget

IMG_2207JPG
Malin och Carro

IMG_2217jpg
S/Y Lady Anns och S/Y Auroras besättningar

IMG_2229jpg
Bergsödla

IMG_2231JPG
Bergsväxter

IMG_2238JPG
Milo och Malin

Idag var det åter dags att sätta sig i skolbänken innan eftermiddagen kunde ägnas åt strandaktiviteter. Stranden ligger precis bakom piren vid hamnen där vi ligger ankrade, så det tar bara ett par minuter med jollen. Vattnet är kristallklart och när vi snorklade endast ett tjugotal meter ut, såg vi en mängd fiskar i varierande färg och storlek samt spännande stenformationer med många gömställen för havets invånare. Vi var alla rörande överens om att vi gärna stannar en dag till för lite mer snorkling och strandhäng. 

IMG_2250JPG
Cabin girl njuter av värmen

IMG_2265JPG
Albin med ny vän

IMG_2272JPG
Stranden i Porto Santo

Imorgon har vi tänkt att måla en liten logga på piren, vilket är en tradition när man passerar Porto Santo. Vi återkommer med resultatet.

IMG_4111jpg
Avtryck från tidigare långseglare

// Kapten och Carro

Dagarna i Lagos har gått snabbt och vi har nu varit här i 1,5 vecka. Vi har hängt på stranden och vid poolen, ätit goda måltider och vilat upp oss inför den längre överseglingen till Porto Santo. Förmiddagar innebär fortsatt skola, Albin har börjat skicka "veckorapport" till klasskamraterna där hemma och det verkar ha gjort succé. Roligt!

IMG_1924JPG
Glass

IMG_1972JPG
Drink

IMG_1969JPG
Drink

IMG_2024JPG
Badbarn

IMG_1929JPG
Poolhäng

IMG_2002JPG
Kapten och Malin på väg till restaurang

IMG_2044JPG
Cabin girl

I onsdags hyrde vi en bil för att ta oss till bilmekaniker-firman CM Pedro, där man kan fylla på gasolflaskor (till gasolspisen ombord). Den fåordige men effektiva bilmekanikern fyllde gasolflaskan på bara någon minut och det kostade endast 10Euro. På vägen dit såg vi en reklam-skylt för IKEA och varuhuset låg inte långt därifrån. Köttbullar och potatismos till lunch lockade hela besättningen!


545c4701-7ee4-4625-9fde-594afd1661bbJPG
Äntligen köttbullar!


c9ccf926-b0df-4708-be0c-619446ac2ae7JPG
Malin nöjd!

IKEA-varuhuset hade även en liten avdelning med svenska varor, så vi fyndade sill, kakor, Marabou-choklad och lingonsylt. Nu blir det havregrynsgröt till frukost igen! 

IMG_3978jpg
Lite "hemmakänsla" för besättningen

Vi har väntat på bättre vindar mot Porto Santo i en vecka nu. Prognoserna ändras hela tiden. För lite vind, för mycket vind, motvind, höga vågor... Överfarten tar ju cirka fyra dygn, vilket innebär att vi vill ha stabilt väder under flera dagar samtidigt som prognoserna blir osäkrare för de senare dygnen. Men nu hoppas vi på att komma iväg imorgon och därmed nå Porto Santos någon gång på söndag... Under seglingen kommer vi inte ha någon mobiltäckning så nu har vi aktiverat satellittelefonen igen, för att kunna skicka dagliga rapporter till våra familjer och för att ha kontakt med vän-båtarna som också seglar mot samma mål. 

IMG_4017jpg
Överförtsplanering mot Porto Santo

IMG_1995JPG
Kapten tar fram waypoints

Carro har förberett måltider, så att vi slipper laga så mycket mat till sjöss.

IMG_2033JPG
Köttfärssås och pannkakor


Den beställda länspumpen och UV-skyddet till gummijollen levererades snabbt av Sopromar, de ringde redan på onsdagen och sa att det var klart för hämtning. Beställningen gjordes dagen innan så det var verkligen expressfart. 

jollejpg
UV-skydd monterat på gummijollen

pumpjpg
Länspump installerad i kölsvinet

I Baiona, för en månad sedan, bytte vi ena dragkedjan på vårt sittbrunnskapell. Strax därefter gick även dragkedjan på den andra sidan sönder och vi har sedan dess varit på jakt efter en ny. Här i Lagos finns en brasiliansk kapellmakare som sålde både dragkedjor och segelsäckar att förvara jollen och SUP:en i på däck, när de inte är uppblåsta. Så nu är även den andra dragkedjan bytt och förhoppningsvis håller de ett bra tag framöver.

syjpg
Carro syr nya dragkedjor på kapellet

// Kapten & Carro

Vi låg två nätter i marinan i Cascais innan vi flyttade ut i viken för ankring. Det är en populär ankringsvik och särskilt på helgen var det tätt mellan båtarna. Både S/Y Malla och S/Y Lucky Girl låg på "simavstånd" från oss och några dagar hade vi även sällskap av svenska S/Y Sirenia III.

IMG_3857jpg
S/Y Lucky Girl med Charlie, Helen, Kit och Roo ombord

IMG_1671JPG
Häng med besättningarna i kompisbåtarna i Cascais

IMG_1595JPG
S/Y Mallas nya gummijolle testas

IMG_1584JPG
Fripassagerare ombord

Vi hade ingen egentlig tidsplan när vi kom till Cascais och inte heller hade vi bestämt var vi skulle därnäst. Vi kom in i en lunk med skola (och jobb för Lasse) på förmiddagarna, följt av lunch och småfix ombord, för att sedan ägna eftermiddagarna åt hopp och lek från båtarna, SUP-turer in till någon av de omgivande stränderna, middag och sedan gemensamt häng på endera båt. Albin och Felix utmanade även de portugisiska ungdomarna i hopp från klippa... Enligt pojkarna hade de hört de äldre spekulera på engelska om att "de kommer aldrig våga hoppa...". Tji fick de! 

IMG_1781JPG
Skola ombord

IMG_1699JPG
SUP-tur

IMG_1737jpg
Carro SUP:ar

Utöver dessa stående aktiviteter så blev det en heldag i Lissabon, några turer in till land för proviantering och en kväll på tumanhand för kapten och förste styrman medan barnen bjöds på tvårätters och filmkväll ombord på S/Y Malla. Eftersom vattnet forsatt envisades med att vara kallt tog Carro en tur till Decathlon (sportaffär) och hittade bland annat våtdräkter till både sig och barnen, äntligen. Där fanns även gasolflaskor som passar till vår grill ombord. Vi har letat efter rätt flaskor ett tag, så nu passade vi på att köpa ganska många. För att de inte ska rosta i förstuven, vaccum-förpackade vi dem.

IMG_1608JPG
Kevin och kapten på spårvagnen i Lissabon

IMG_1612JPG
Carro och Malin på spårvagn

f75c27b6-546a-4b19-aa85-afb7d2c8120dJPG
Tillsammans med Mallas besättning på sightseeing i Lissabon

IMG_1621JPG
Albin i Lissabon

IMG_1628JPG
Kapten och förste styrman

IMG_1618JPG
Kevin och Malin

IMG_1641JPG
Middag i Lissabons gränder

IMG_1647JPG
Fado till maten

IMG_1644JPG
Hungrig besättning efter en lång dag i Lissabon

d748454b-4d1f-4824-8cdf-1a2517bbe5daJPG
S/Y Lady Anns och S/Y Mallas besättningar

IMG_3889JPG
Nya våtdräkter på

IMG_3888jpg
Cabin boy med våtdräkt

7556DC0C-7627-4F0A-A42B-C31706E7C6FAJPG

Vaccumförpackade gasolflaskor

IMG_1730JPG
Kevin lär Carro hur man gör bea. 5 av 5 storsegel i betyg av kapten!

IMG_1767JPG
Kapten och Carro ute och drinkar

IMG_1778JPG
Tummen upp av kapten!

Således gick dagarna och plötsligt hade vi varit i Cascais i nio dagar! För oss, som på våra sommarseglingar sällan stannar mer än två, på sin höjd tre dagar, på samma ställe började det därför klia lite i kroppen. När det visade sig att S/Y Malla behövde beställa nya batterier som kunde levereras först efter helgen och S/Y Lucky Girl väntade ytterligare några leveranser hade vi familjeråd ombord. Vi hade en önskan om att hinna se lite av Algarvekusten, åtminstone Lagos, innan vi skulle göra den längre etappen, 450 nm, ner till Madeira (beräknas ta cirka 4 dygn). Så trots att vi trivdes vädigt bra i Cascais, en mycket trevlig förort, bestämde vi oss till slut för att det var dags att röra på sig. Därmed fick vi ta ett tillfälligt farväl, men snarare på återseende, av S/Y Malla och S/Y Lucky Girl. 

IMG_1687JPG
Cabin girl blickar vidare

IMG_1673JPG
Exempel på vad man kan göra på kvällarna

Vi hade först tänkt dela upp det i två dagsetapper, på vardera 60 sjömil, särskilt då det som vi tidigare skrivit om kan vara besvärligt att nattsegla på grund av alla fiskeredskap. Men efter att läst på och frågat runt beslöt vi oss för att ändå göra det i ett sträck, totalt 125 sjömil. Vi valde då att gå långt ut från kusten där det var över 1000 meter djupt för att minska risken att krocka med fiskeredskap, vilket gick bra och vi såg inga fiskeredskap, däremot många trålande fiskebåtar.

Längs Spaniens och Portugals kuster har många båtar blivit attackerade av späckhuggare, men än så länge har vi som tur är inte sett till dem. Istället fick vi sällskap av delfiner, första morgonen de svart-vita som vi tidigare sett men följande kväll en annan art, större och gråare. Oavsett art så får vi inte nog av dem!

7FBE6340-3205-4F98-A2A3-7E0069813DE5JPG
Tidig start från Cascais

IMG_3898jpg
Dimma på havet


IMG_1809JPG
Cabin crew hälsar på definerna

IMG_3900jpg
Solnedgång på havet

IMG_1829JPG
Kapten lagar middag till havs, Soldatens ärtsoppa

Väl framme i Lagos blev det skola för cabin crew. Kapten passade på att skura yachten.

IMG_1835JPG
Ren båt är en dygd

IMG_1837JPG
Lunch på den engelska puben i hamnen

Efter tre härliga dagar i Lagos känner vi att vi tog rätt beslut som fortsatte söderut. Vi hade inte velat missa detta. Vattnet är varmare (!), 21-22 vid stranden, vi har tagit jollen ut till fantastiska grottor och staden är charmig. Visserligen kryllar det av britter, tyskar och andra svenskar och restaurangerna har menyer på alla dess språk, men maten är vällagad, välsmakande och servicen superb. 

IMG_1856jpg
På väg mot grottorna med jollen

IMG_1878JPG
Inne i grottorna

IMG_1888jpg
Bad efter grottbesök

IMG_1897JPG
Kapten med besättning

IMG_3930jpg
Carro och Albin vid Lagos strand

IMG_1920JPG
Malin värmer sig i sanden

IMG_1905JPG
Cabin crew by night

IMG_1913JPG
Cheesecake till efterrätt

I ARC-pärmen noterade vi dessutom att vi i Lagos skulle få gratis tillgång till hamnhotellets pool, så idag blev det häng vid poolen efter att skolan var slut för dagen. Det enda som saknas är våra vänner på S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, vi hoppas på att få återförenas inom kort.


IMG_3952jpg
Carro nöjd med poolen

IMG_3961jpg
Besättningen nöjd

Igår upptäckte vi att länspumpen var trasig. Strömkabeln hade rostat av inne i pumphuset. Vi beställde en ny länspump från båttillbehörsaffären här i Lagos, med expressfrakt så den ska komma redan på torsdag. För att ha en länspump tills dess borrade vi upp hål i i länspumpen och lödde fast två nya kablar. Så nu fungerar den igen, kanske inte så vacker, men huvudsaken att den håller ihop tills på torsdag. En nödlösning i sin enkelhet.

IMG_3949jpg
Lödd länspump

Planen var att segla vidare mot Madeira nu i veckan, men ett lågtryck närmar sig med hårda vindar och motvind. Som det ser ut nu blir vi kvar i Lagos till söndag, men kanske även längre. Vi vill ha bra vindriktning när vi ska segla de 450 sjömilen till Porto Santo. Det kommer ta oss 4 dygn på öppet hav att segla till Porto Santo, så vi vill givetvis ha en stabil vind och stabilt väder. Så vi kommer hinna se en hel del mer av Lagos och imorgon har vi hyrt bil för diverse ärenden (bl.a. gasolflaskepåfyllning) och sightseeing. Vi hörs! 

vaderjpg
Lågtryck på ingång

// Carro & kapten

Vi seglar nu längs Portugals kust och har redan seglat förbi Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Spanien. Fram till Frankrike var båtillbehörs-butikerna välsorterade, men i Spanien och framförallt Portugal har de inte haft mycket i lager. Båtprylar kan i och för sig beställas, men det tar någon vecka och så länge stannar vi sällan på samma ställe. Finns något i lager är det oftast väsentligt dyrare än hemma i Sverige. Så köp på er reservdelar hemma innan ni seglar iväg, det lönar sig!

Vi har nog haft tur, för än har inte så många saker gått sönder, i alla fall känns det inte så.  Men på de tre månader vi har varit ute så har vi ändå fått reparera detta:

Reservdelar som vi hade ombord (reservdel)

* Toalettreperationssats (packningssats)
* Stopp i bottenventil (tryckluft på burk)
* Läckage i vaskavlopp (Sikaflex)
* Läckage i tryckvattenpumpsfilter (nytt filter)
* Dragkedjor till sittbrunnskapellet (dragkedjor)

Reservdelar som vi behövt köpa

* Backventil länspump
* Ny landströmskabel Marinco
* Ny Octopus till dykutrustningen
* Förtöjningsfjäder till ankarspelet
* Gelcoat cleaner

Gelcoat cleaner, som innehåller oxalsyra, har vi letat efter i många butiker och apotek, men det var bara båtbutiken i Cascais som hade det på hyllan. Vi har tvättat båten med gelcoat cleaner en gång i månaden för att få bort den gula missfärgningen som uppstår på friborden .

IMG_0492JPG
Gul missfärgning som oxalsyra effektivt tar bort

Utöver att saker går sönder ombord så händer det att saker ramlar i vattnet. Så länge det inte är någon i besättningen så får man vara glad, men vissa saker vill vi helst inte bli av med. Som till exempel kolfiltret som vi renar dricksvattnet med när vi tankar i marinorna. I fredags innan vi skulle checka ut från marinan och lägga oss på svaj fyllde Lasse upp vattentanken. När det var klart hörde han plötsligt ett plums och insåg att kolfiltret fallit överbord. Inte bra! Vi försökte dragga efter det med det lilla ankaret vi har till jollen men utan framgång. Kolfilter+insats är inte så dyrt men däremot väldigt svårt att få tag på så vi ville gärna få upp filtret. Sagt och gjort, Lasse fick rota fram dykutrustningen och dyka ner 6 meter utan sikt. Den nyservade Octopusen (andningsmasken) visade sig dock läcka och halva tuben tömdes i en hast. Tack och lov hade S/Y Malla en att låna ut och kolfiltret kunde därefter bärgas. Skönt! Imorgon har kapten stämt träff med en lokal dykfirma som ska sälja en ny Octopus till oss.

IMG_3864PNG
Kolfiltret bärgat

IMG_1660JPG
Tummen upp från kapten

Ett måste när man är ute på långsegling är en gummijolle. I Spanien och även nu i Portugal ligger vi ofta på svaj i rior och utanför de dyra marinorna. Gummijollar tillverkas i två olika material, PVC och Hypalon. PVC är billigare, men tål UV sämre. Eftersom vi endast ska vara på långsegling i ett år räknar vi med att en PVC-gummijolle ska hålla för vårt seglingsäventyr. Däremot står ett jolleöverdrag på inköpslistan, för att skydda jollen mot UV-strålning när den inte används.

Vi valde denna Watski-gummijolle när vi köpte en ny i Sverige inför vår långsegling. Gummijollen klarar en maxbelastning på 566 kg, är CE-godkänd och har en uppblåsbar V-köl vilket medför att maximal motorstorlek är hela 15 hk. Vi har en 6 hk Mercury som räcker när hela familjen är ute och åker. Gummijollen är ganska stor, 3,2 m lång, så hela familjen kan åka i den tryggt och utan att den känns överlastad. Vi är väldigt nöjda med valet av gummijolle!

watskibatjpg
Gummijolle från Watski

IMG_3648jpg
Gummijolle är även bra till vattenlek

Vi hoppas att vår tur fortsätter och att vi slipper större reparationer eller dyrare reservdelar, men vi vet samtidigt att det är något man får räkna med när man gör en långsegling. Liksom i övriga livet lever vi efter devisen "alltid är det nå't" och något ska man väl ha att göra förutom att bada och hänga med andra långseglare hela dagarna, haha. 

// Kapten & Carro

Efter onsdagens långa stadstur i Porto tog vi det lugnt i torsdags; skola, handling och bad stod på agendan. När skoldagen var avklarad tog Carro en tur till stormarknaden, Auchan, som låg en kvart upp i byn. Det var den mest välsorterade och prydliga butiken hittills på resan och vi kunde beta av många saker på behöver-listan.

Sedan vi seglade över till Spanien från Frankrike har vi ställt oss frågan hur spanjorerna gör med fredags-tacon eller med grönsakerna och chipsen till mello?? Det finns ju varken gräddfil eller crème fraiche att få tag på!! Och hittills hade det varit likadant i Portugal. Fram tills nu! För vad hittade jag i en av kyldiskarna om inte crème fraiche. Och det var inte bara vi som saknat detta, självklart köptes några burkar även till S/Y Malla.

IMG_1414jpg
Glädjen när man äntligen får tag på crème fraiche

IMG_1413JPG
Fler fynd i mataffären

Bredvid mataffären låg dessutom en så kallad "Kina-butik" som hade allt mellan himmel och jord, prydligt uppradade på hylla efter hylla och även här gjordes en hel del efterlängtade inköp. Bland annat utökades bekämpningsarsenalen med fler råttfällor och kackerlacks-hotell.

Vi avslutade Porto-vistelsen med gemensam spelkväll på Malla innan vi kröp till kojs relativt tidigt för att nästkommande dag segla iväg i ottan. Nåja, nästan i alla fall. Det blir inte ljust förrän framåt 06:30-07:00 här den här tiden på året, men 06:30 kändes ändå relativt tidigt.

IMG_1421JPG
Felix med sin repmatta

Vi hade jättefina vindar och seglade i 6-8 knop hela vägen till Figueira da Foz. Malla som seglar något snabbare än oss kom strax före in i hamn. Vi fick båda två besättningarna problem med tilläggningen på grund av starka strömmar i hamnen och mer stjälp än hjälp av en fransk seglare som redan låg förtöjd. Men till slut var vi ändå förtöjda och strax därpå välkomnades vi ombord på Malla för att avnjuta Agotas underbara ungerska gulasch, otroligt gott!

Dagen därpå, efter en morgon-joggningtur (Carro), besök i sportfiskebutik (Lasse och Kevin) och skola, kastade vi loss igen och fortsatte mot Nazaré, Portugals "surf-Mecka". Även denna dag bjöd på fina vindar och vi seglade nu sida vid sida hela vägen, Malla med lite revat försegel. Vågorna var ordentligt höga men båda båtarna red ut dem fint och det var en behaglig segling, med besök av delfiner vid flera tillfällen. Malin hängde och gungade inne i båten i takt med vågorna och blev besviken när de inte var tillräckligt höga. Albin ville helst ligga ute och lyssna på ljudbok för att hålla sjösjukan borta och det fungerade fint. 

IMG_1429JPG
Albin lyssnar på ljudbok

00025db9-96af-4c8a-82fb-8f8d4f30be4cJPG
S/Y Lady Ann seglandes. Foto: Agota på S/Y Malla

Lasse som coachats av Kevin på Malla försökte sig på att fiska efter båten, men direkt var fiskmåsarna där och cirkulerade runt draget så vi avbröt det försöket. Vi har inte lust att få en sjöfågel på kroken vilket hänt andra och det är en mindre angenäm upplevelse.

Nazaré är som vi skrev en populär plats för surfare och världsrekordet i surf på högsta våg är taget här. Därför blev vi något förvånade när vattentemperaturen visade sig vara ännu lägre här, bara 13,7 grader utanför hamnen! Anledningen är densamma som till de höga vågorna, nämligen en form av djuphavsgrav precis utanför som gör att det både blir kallt i vattnet och att vågorna byggs upp in mot den norra stranden. Detta fick vi lära oss när vi i förrgår besökte fortet ute på udden, vilket också bjöd på en fantastisk utsikt. Men attans vilka kalla vindar det var där uppe, det isade om benen. Man kan ta en form av tågbana upp till toppen, men kön var lång och ringlade sig mellan huset i gassande sol så vi beslutade oss för att gå upp. Och ner. Det var inte lika ansträngande som det såg ut och man får passa på att motionera när man kan. Barnen börjar bli vana vid att ta sig fram till fots och trots värmen så hördes inga klagomål, skönt!

IMG_1486JPG
Utsiktsberget

IMG_3816jpg
Utsikt från promenadvägen

IMG_3817jpg
På väg till Nazaré-fyren

IMG_1492JPG
Bra utsikt från fortet

 IMG_3820jpg
Fyren i Nazaré

På vägen tillbaka stannade vi vid en fiskrestaurang som var omnämnd i Agotas Lonelyplanet-guidebok, mycket populär, framförallt hos ortsbefolkningen. Vi var först på plats och man kan väl säga att den inte såg mycket ut för världen och till skillnad från de flesta övriga portugiser vi träffat på så var engelskan något bristfälligt. Vi lyckades ändå beställa och Carro som beställt ett glas vitt vin fick in en flaska. Tur att Agota inte fått beställa dryck och gärna delade. Fisken plockades ur fiskdisken, visades upp och grillades sedan bredvid bordet där vi satt.  Maten var utsökt och paret (som vi tolkade det) som ägde restaurangen och lagade maten var glada och charmiga. Vi avslutade kvällen ombord på Lady Ann och två avsnitt från säsong 2 av Kanal 5:s serie "Över Atlanten". Även om vi ännu inte gjort överseglingen var båda besättningarna överens om att det är mycket som skiljer sig från en vanlig "översegling", mer om det i senare blogg-inlägg. 

F78E6864-2428-4116-AE49-7D6B419E5AB2JPG
En mätt fru är en glad fru

F412B80C-47F4-4CB9-9A22-1F5F4A5E775BJPG
Glada tjejer

På bryggan i Nazaré träffade vi på en båt från Skottland som också ska delta i ARC. De har dessutom två söner som är precis lika gamla som Albin och Malin, en riktig lyckoträff. Efter en kopp te i deras båt Lucky Girl följde pojkarna, Roo och Kit, med till oss för att inspektera Albin och Malins Harry Potter-arsenal, ett tydligt gemensamt intresse. Lovar gott inför framtiden! 

I Nazaré hade vi tid att serva ankarspelet. Tidigare år har vi inte använt det speciellt mycket, men i år och kommande år kommer det att behöva jobba hårt. Så nu är det uppfettat ordentligt.

IMG_3815jpg
Ankarspel isärplockat, rengjort och infettat

Från Nazaré seglade vi igår vidare till en liten ankringsvik, Sao Marthino do Porto bara 7 sjömil söderut, i hopp om varmare badvatten. I själva viken var det fortsatt 15-16 grader men inne vid stranden något varmare. Eftermiddagen ägnades åt SUP:en och lek på stranden tillsammans med barnen från den skotska båten och Felix visade de yngre barnen hur man lockar ut eremitkrabbor ur skalen.

65521B70-DCC0-4BD3-9294-0E618A5FEFD2JPG
Ankringsviken i Sao Marthino de Porto

Det som sedan skulle bli en lugn kväll förvandlades i all hast till en potentiell mardröm. Vi hade Felix över på middag och började göra oss redo för att skjutsa "hem" honom till Malla när vi fick ett nödrop från Agota på VHF:en, fullt med rök ombord på Malla. Carro och Lasse kastade sig i jollen med ficklampor och brandsläckare och vi tog oss de dryga 30 meterna bort till dem. Där luktade det tydligt bränt och felsökning pågick då ingen tydlig brandhärd kunde anas. Efter en stund beslutade vi att Carro skulle ta sig tillbaka till Lady Ann för att hålla barnen lugna och vara behjälplig om det behövdes. Efter att ha genomsökt alla utrymmen med elektronik kunde de så slutligen hitta felet, en kortslutning i nivåvakten till länspumpen. Skönt att felet hittades och kunde avhjälpas utan större konsekvenser än två skärrade besättningar. Också skönt att ha varandra när sådant händer! 

Det rullade ganska bra inne i viken men vi lyckades sova riktigt gott ändå, troligen på grund av kvällens dramatik. På förmiddagen utforskade vi den andra delen av viken där det fanns en relativt hög sanddyna som vi tog oss både upp och ner för, gissa vilket som var lättast?

IMG_1541JPG
Uppför sanddynan

IMG_1543JPG
Uppe!

IMG_1546JPG
Utsikt över ankringsviken

IMG_1547JPG
Cabin boy Albin

IMG_1552jpg
Cabin girl Malin

Sedan seglade vi vidare mot Peniche där Lucky Girl redan lagt till. Det blev en eftermiddag i deras sittbrunn och klockan gick alldeles för fort mot middagstid. Men det blir fler tillfällen att hänga, vi kommer nog slå följe från Portugal till Madeira och sedan även ses inför ARC när vi alla deltagande båtar samlas i Las Palmas. Albin och Malin fick dessutom en "gratis" engelskalektion och halva skoldagen var därmed avklarad. Imorgon siktar vi på Cascais dit Malla seglade idag för diverse inköp, bland annat en ny dingy (jolle) vilket är absolut nödvändigt om man ska ligga på svaj.  Kapten har även han en inköpslista på båtprylar han hoppas på att kunna checka av i Cascais. Från Cascais kan vi sedan göra en dagsutflykt till Lissabon utan att behöva segla hela vägen in. 

Nu har vi kommit relativt långt på vår äventyr även om den mest spännande delen fortfarande ligger framför oss. Så hur är det att långsegla, är det svårt? Nja, egentligen inte. Vad det gäller navigering är det strömmar och tidvatten som man måste räkna lite på, men det finns många hjälpmedel såsom appar och sjökortsprogram. Längs Europas kuster finns inte många hinder att ta hänsyn till, även om de många fiskeredskapen här i Portugal kräver en ständig utkik. Givetvis måste man beakta att det är öppet hav man seglar på, så hänsyn till väder, vind och våghöjd måste man ta. Känner man sig bekväm med att segla till Gotland är det ingen större skillnad med att långsegla tycker vi. Det svåraste med långsegling är att våga segla iväg.

Vi upplever att sjösjukan faktiskt avtagit något, både hos Carro och barnen, vilket även Mallas besättning instämmer i. Visst är det höga vågor, men också det verkar vara något man vänjer sig vid. Hade någon satt oss på ett flygplan ner hit och skickat ut oss i dessa vågor i en segelbåt hade vi nog upplevt de mer skrämmande än vi nu gör. Så det finns en anledning att faktiskt segla hela vägen ner till Kanarieöarna innan man ger sig ut och korsar Atlanten!

IMG_3807jpg
Långsegling - inte så svårt som man tror

af31d2b5-6ab4-4b2a-a34d-33b82e4f697eJPG
Lite mer erfaren besättning på S/Y Lady Ann

// Carro & kapten

Efter frukost förra tisdagen (18/8) tog vi oss för motor de 7 sjömilen från Cies-öarna in till Baiona. Det var motvind, dimma och höga vågor så vi var glada att sträckan inte var längre. Fast då hade vi nog valt att vänta. Allt gick bra och vi fick plats i den inre marinan, Monte Real Club de Yates, (MRCYB). Både vi och besättningen på S/Y Malla hade sett fram emot en lång och varm dusch efter gårdagens blöta äventyr på Cies-ön, så vi blev alla lite besvikna när det i hamnkontoret, efter registrering, framkom att duscharna var avstängda på grund av Corona... Jaja, i övrigt var allt till belåtenhet och efter att ha duschat ombord istället sammanstrålade vi alla för en gemensam middag på stan. 

IMG_3614jpg
På jakt efter restaurang i Baiona


Kommande dag var det förste styrman, Carros, födelsedag. Hon bjöds på skönsång flera gånger, på morgonen både av arbetskamrater per telefon och av övriga besättningen och senare under kvällen även av Mallas besättning. De överraskade dessutom med både presenter och hembakta bullar, Carros favorit.

I övrigt bjöd dagen på kraftiga vindar, återkommande regnskurar, lektioner ombord, en fantastisk regnbåge och många fina grattis-hälsningar från nära och kära där hemma. Vi hade tänkt att fira med ny middag på stan, då Baiona har många trevliga restauranger att erbjuda bara ett stenkast från marinan, men under fördrinken ombord på Lady Ann började regnet tillta alltmer. Till slut vräkte det ner i sidled och vi började fundera på vad för middag vi gemensamt kunde skrapa ihop från respektive båt. Då kom plötsligt Agota på att marinan faktiskt hade en restaurang. Vi ringde dit och visst fanns det plats för oss. Perfekt! Utrustade med regnjackor och paraplyer småsprang vi de cirka 200 meterna bort till restaurangen, blev nästan dyblöta och kunde sedan avnjuta en god måltid i det bästa sällskapet. En blöt men fantastisk födelsedag kunde sedan avslutas i Malla med de ovan nämnda bullarna, tusen tack alla inblandade! 

IMG_3624jpg
Carro gratuleras av cabin crew

IMG_1144JPG
Skumpa till födelsedagsbarnet (Carro)


IMG_1146jpg
Kalas ombord på S/Y Lady Ann

IMG_1154JPG
Födelsedagsmiddag på marinans restaurang

IMG_3629jpg
Båtbakade bullar till Carro

Nästkommande dag sken solen igen och gårdagens oväder glömdes snabbt. Medan Lasse skruvade isär båttoaletten för att byta alla ventiler och packningar, tog Carro och barnen en promenad i Baionas ståtliga borgruin.

IMG_1143JPG
Baionas borg

IMG_1190jpg
Borgutsikt

IMG_1191JPG
Utsikt över havet

IMG_1193JPG
Blomsterprakt i borgen

IMG_1180JPG
Cabin girl och den "lilla" blomman

Toaletten hade börjat ta in havsvatten och även smutsigt toavatten, vilket tydde på att den så kallade jokerventilen var dålig. När kapten skruvat bort pumpen från toaletten kunde hypotesen verifieras, jokerventilen hade tappat sin stängningsförmåga och släppte igenom vatten, se bild nedan.

toa1jpg
Ny jokerventil överst och gammal underst

När pumpen ändå var bortmonterad passade kapten på att byta samtliga packningar i pumpen. Ett riktigt skitjobb som hamnade på kapten, men en kapten med en fungerande toalett är en nöjd kapten!

toa2jpg
Urinkristaller och nyrenoverad toalettpump

Därefter passade vi på att använda symaskinen, Singer Heavy Duty,  medan vi låg i hamn och hade tillgång till landsström. Kapellets ena dragkedja hade gått sönder, troligen "ätits upp" av UV-strålarna och behövdes bytas ut. Carros mamma Suzanne fick agera telefonsupport när symaskinen krånglade. Det var undertråden som var för hårt spänd. Tack Suzanne!

När allt fix var klart checkade vi ut och tog oss ut till viken precis utanför marinan där Malla redan väntade på svaj. Efter bad och lek från båten blev det middag ombord på respektive båt och därefter sällskapsspel för de vuxna och filmkväll för barnen, ett återkommande koncept som troligen kan bidra till lite mer tålamod i respektive familj. Att leva fyra personer ihop på en relativt liten yta, nästan alla dygnets timmar, kan vara påfrestande, så det behövs lite frisk luft emellanåt. 

IMG_3648jpg
Lek och bad


Vi stannade ytterligare en dag på svaj i Baiona för att vänta in nordliga vindar för vår fortsatta segling söderut. Dagen fördrevs med skola, sällskapsspel, jolletur in till stan för att handla mat och slutligen en ny tur in till land för att äntligen, kanske få tag i en SUP. Via ett flygblad i hamnkontoret hade vi fått kontakt med en spansk kille på Whatsapp (meddelande-app på mobilen) som hade kurser i SUP-paddling. Han hade en begagnad SUP att sälja och vi stämde träff. Han berättade att det blivit så populärt med SUP:ar senaste året, samt kanske även på grund av den "Corona-påtvingade" hemestern, att nya SUP:ar varit slut i Spanien i flera månader. Vi upplevde att han erbjöd ett bra pris för en begagnad men komplett SUP-utrustning så vi slog till! Äntligen!

IMG_1203jpg
SUP inköpt och stuvad ombord

Lördag den 22/8 hade så vindarna äntligen vänt. Albin som övernattat på Malla leverades "hem" av Johannes och vi kunde segla vidare de 54 sjömilen mot Povoa de Varzim och så var vi i Portugal!

IMG_1207JPG
Albin på väg hem

IMG_1215JPG
Malin styr mot Portugal

IMG_1220jpg
Den Portugisiska gästflaggan hissas

IMG_3664JPG
Carro styr yachten

Vi kom fram ganska sent på kvällen men som en skänk från ovan visade det sig att klockan skulle ställas tillbaka en timme och plötsligt kände vi oss i fas med både livet och klockan igen. Utan att behöva gå upp tidigare vaknar vi nu vid halv nio-nio på morgonen istället för framåt tio och kvällarna blir inte lika sena.

Följande dag hann vi med både en tur på stan, strandbad och premiärtur på SUP:en. Den gjorde oss inte besvikna och vi kände oss fortsatt nöjda med vårt köp. På kvällen anslöt Malla som dagen innan gått in i Viana de Castelo, 20 sjömil norr om Povoa. Strax före hade ytterligare en svensk båt, S/Y Sirenia III, lagt till och vi var nu sammanlagt tre svenska, två danska, en norsk och en finländsk båt i marinan. En riktig nordisk armada.

IMG_1257JPG
Alien på stranden?


558DA008-1566-474B-8B82-94186E33492FJPG
SUP:en testas

Vi brukar ju rescensera säkerhetstänket i de länder vi besöker och Portugal kommer inte undan. När vi gick in till stan upptäckte barnen en bilbana som de gärna ville prova. Vi vuxna såg till vår förfäran hur barnen i olika åldrar, körde runt på, förvisso inte så fortgående, fyrhjulingar på en bana kantad av järnstolpar och träd, utan bälten eller hjälm. Medan vi passerade banan målade vi i våra huvuden upp bilder av hur ett barn vid en krock ramlar av och sedan körs på av ett annat barn... Alternativt ramlar av fyrhjulingen och far med huvudet in i järnstolpen mitt i banan. Så nej, det blev ingen åktur för Lady Anns barn. 

IMG_1254JPG
Bilkörning

I söndags var det Champions League final mellan PSG och Bayern München. Vi fick in en Portugisisk tv-kanal som visade finalen. Bayern München vann till kaptens stora lycka!

IMG_1264JPG
Kapten och Kevin ser finalen på Portugisisk tv-kanal


I hamnen i Povoa träffade vi två hundar, den ljusa tiken Daisy och den mörka, trebenta hunden Rukka (stavningen något oklar...). Barnen och hundarna blev genast bästisar och det var lite sorgset att behöva säga hej då igår när vi skulle segla vidare.

IMG_1291JPG
Rukka

IMG_1283JPG
Cabin crews fyr- och tre-benta vänner

IMG_1293JPG
Daisy och Malin

Vi träffade också fransmannen Bernard som på grund av Corona blivit kvar i Portugal. Han är en rutinerad seglare som varit runt i världen i många år och bland annat korsat Atlanten två gånger och han delade gärna med sig av sina erfarenheter, väldigt trevligt. Liksom vi tidigare hört varnade han för att segla längs Portugals kust nattetid. Det kryllar nämligen av utlagda fiskeredskap, markerade enbart med en boj och en liten flagga, vilket inte syns särskilt bra varken vid höga vågor eller i mörker. Skräckhistorier finns om segelbåtar som råkat köra över sådana, fått stålvajrar i propellern och därmed fått propelleraxeln utdragen. Hua! 

IMG_1296JPG
Bernard och kapten pratar om fiskeredskap

Därför väljer vi att segla dagtid och igår var det dags att ta sig längre söderut, de dryga 16 sjömilen till Porto, som ligger vid mynningen av floden Douro. Vi hade sällskap av delfiner flera gånger under dagen och som vi sagt tidigare, man får liksom inte nog. De är så underbara djur som verkligen verkar ha kul när de far fram och tillbaka framför, bakom och under båten. Ibland krockar de med varandra men lyckas alltid undvika att kollidera med båten.

IMG_1305JPG
Delfiner

IMG_3703JPG
Besättningen spanar på delfiner

Allt gick bra och vi fick ett fantastiskt mottagande av hamnkaptenen efter att ha ropat upp hamnen på VHF:en. Vi vet sedan innan att det är en dyrare marina än vad vi hittills stött på, men eftersom vi är medlemmar i Oceanseglingsklubben får vi 15% rabatt. ARC, racet vi ska vara med i, ger också rabatt i flera hamnar och i Povoa var rabatten hela 50%. Hamnavgiften var redan innan rabatten drogs låg, endast 18 euro per natt, så de tre dygnen vi låg där blir billigare än en natt här i Porto. 

Idag stod stadsvandring på schemat och vi hade stämt träff med Mallas besättning klockan 9:30. 9:28 var vi redo och sprang för att hinna med flodbåten som skulle ta oss över till andra sidan och centrala Porto. Vi hann inte.... Men, men, tiden går fort när man har trevligt och en halvtimmes väntan gick snabbare än förväntat.

IMG_1350JPG
Lady Anns och Mallas besättning på väg

Efter den korta båtturen, 2 euro per person, skulle vi ta spårvagn. Som vi missat med tre minuter. Men nu kunde vi i alla fall gå ett par hållplatser för att fördriva tiden, innan vi hoppade på vagnen som såg ut att härstamma från tidigt 1900-tal.

IMG_1367JPG
Spårvagn i Porto

Porto bjöd på vackra byggnader, fina parker och torg. För att hålla barnen vid gott mod hade Carro förberett ett stadsbingo, det fungerade bra som bisyssla när vi vuxna beundrade fasaderna och kyrktornen. Att dessutom vid valt tillfälle kunna avslöja att JK Rowling, författaren till Harry Potter-böckerna, bott i Porto och inspirerats av flera platser i staden till den första boken, gjorde vandringen ännu mer intressant.

Vi hade tänkt att ta taxi tillbaka då vi inte trodde att barnen skulle orka gå de 3,5 kilometrarna tillbaka till hamnen. Men så fel vid hade! Då kompisarna Felix och Kevin från Malla skulle gå och inte ta taxi var det inget att diskutera. Och alla gick hela vägen tillbaka, utan minsta gnäll! Nåja, Malin satt på våra axlar någon kilometer på slutet, men det var fullt förståeligt. Sammanlagt hade vi, när vi summerade dagen, gått 1,2 mil. Det är troligen det längsta barnen någonsin gått på en dag, starkt jobbat, säger vi! 

Imorgon blir det återigen en riktig skoldag, följt av strandhäng och därefter portvinsprovning ombord tillsammans med Malla. För ni vet väl, att portvinet såklart kommer från Porto!

9CFAA49F-D8E6-4439-9171-D7613A389B0FJPG
Carro förberedde Porto-bingo inför stadsvandringen

IMG_1368JPG
Porto-bingo!

IMG_1379JPG
Felix vann Porto-bingon. Cabin crew nöjda ändå!

IMG_3737JPG
Kyrkan Sao Francisco allt klätt i guld!

IMG_3733JPG
Kyrkan Sao Francisco

IMG_1400JPG
Katakomberna i kyrkan Sao Francisco

IMG_1401JPG
Gata i Porto

IMG_1404JPG
Utsikt över floden Duoro

// Carro & kapten

Hur börjar man ett inlägg om vår senaste vecka i Galicien med dess storslagna natur, lekande delfiner och bra ankringsvikar utan att tjata om den låga vattentemperaturen? För det är trots allt det mycket av dagarna och tankarna kretsar kring. Vi och våra vänner, ja nu räknas besättningen på S/Y Malla i allra högsta grad som vänner, är riktiga vattendjur allihop och tackar inte gärna nej till ett dopp. Men Atlantens östra sida är kall. Så är det bara och vi får leva med det.

Isla de Ons bjöd hursomhelst på flera härliga naturupplevelser (och en mindre härlig, i alla fall enligt vissa, men mer om det senare). Vi startade relativt tidigt från Muros på morgonen 10/8 och kunde sedan lägga till vid en boj utanför Isla de Ons, som är en del av ett naturreservat i nordvästra Spanien. Efter tilläggning tog vi jollen till piren där färjorna med "turisterna" (som vi kallar dem och därmed inte själv betraktar oss som sådana) gick i skytteltrafik. Tillsammans med besättningen från S/Y Malla tog vi en promenad längs den nordöstra delen av ön genom den stundtals lite snåriga terrängen. Fler än en gång överraskades vi av en ödla i vägkanten och vissa var riktigt stora. Och vackra!

IMG_0946jpg
Delfiner hälsade på

IMG_0957jpg
Ödla

Slutmålet var en av stränderna på ön och enligt våra hamnguider så skulle det finnas en nudiststrand på ön. Det stod dock inte att det var samma strand som för icke-nudister... Barnen tyckte att det var lite väl mycket "naturupplevelse" över det hela, haha. Och var då vattnet varmare så här lite längre söderut? Nej! Men det blev bad i alla fall, vi börjar ju vänja oss...


Nästkommande dag fick vi återigen sällskap av S/Y Skyline som dagen innan inte fått plats vid någon boj utan fått lägga sig i en marina i närheten. Alla tolv besättningsmän utforskade därefter den sydliga delen av ön innan vi fortsatte till nästa del av naturreservatet, Islas de Cies.

IMG_0968jpg
Tre besättningar på äventyr

IMG_3554jpg
Fotografering av den fina utsikten

IMG_0983jpg
S/Y Lady Anns besättning

IMG_0988JPG
Utsikt

IMG_0994jpg
Utsikt

IMG_3558jpg
Utsikt

Vi fick alla tre plats i en bra ankringsvik söder om den största ön och avrundade dagen med en hel del bad (för här var det faktiskt lite varmare). Albin och Felix på S/Y Malla hade tidigare under dagen hittat bambustavar och kottar och med hjälp av mamma Agota pysslat ihop en överraskning. När solen gått ner paddlade Felix ut mellan båtarna på sin surfbräda. Plötsligt flammade en eld upp och han kunde stolt lyfta deras hemmagjorda fackla som lyste upp i viken. Vi kunde inte annat än att stämma upp i applåder när facklans låga ebbade ut och ögonblicket förhöjdes ytterligare när den spanska segelbåten som låg för ankar nästintill stämde in i applåden. En kväll värd att minnas. 

IMG_1005jpg
Felix tänder facklan med Vigos nattbelysning i bakgrunden


Efter flera dagar på svaj (= förtöjda med ankare utan landförbindelse utöver med jolle) gick vi alla in i Vigo, Galiciens största stad. Vi hade hoppats få plats i "city-marinan" men på grund av ett kommande seglings-race var marinan full och vi fick ta den yttre marinan "Marina Davila Sport" som i och för sig var en bra och fin hamn, men som låg en bra bit från stadskärnan. Efter att vi alla tre båtarna ägnat eftermiddagen åt diverse ärenden och båtfix sammanstrålade vi alla tolv på S/Y Skyline för gemensam grillmiddag. Det blev också ett tillfälligt avsked då S/Y Skyline nästkommande dag gav sig av söderut medan vi andra inte kände oss klara med Galicien och framförallt inte Cies-öarna.

IMG_3572JPG

S/Y Lady Ann på väg till Vigo (Foto Anna på S/Y Skyline)

IMG_3570jpg
Grillmiddag ombord på S/Y Skyline som seglade vidare söderut dagen efter. På återseende!

Då man, som vi tidigare skrev om, behöver ankringstillstånd för att lägga till vid naturreservatet och det var fullt över helgen valde vi att vända norrut till Ria de Aldan som ligger precis ovan Ria de Vigo i väntan på att få återvända till naturreservatet. Där sade ryktet att vattnet skulle vara några grader varmare och det stämde faktiskt! När vi lade till på kvällen den 14:e visade termometern 18,9 grader och det kändes även när vi hoppade i. Härligt kvällsbad!

IMG_1017JPG
Vi var ensamma om att gå norrut...

Dagen efter vaknade vi till av ett meddelande från S/Y Malla som låg en båtlängd bort; de hade fått oväntat och välkommet besök under natten. En mus! Troligen hade denna fripassagerare kommit ombord i Vigo och hade nu börjat kalasa på diverse ombord. Medan kapten Johannes gillrade fällor och höll vakt kom övriga besättning över till oss. Felix som startat skolan i förtid pluggade flitigt under dagen och fick sällskap av S/Y Lady Anns cabin crew. Storebror Kevin slog på stort och bjöd oss allihopa på en utsökt pasta Carbonara som avnjöts i sittbrunnen på Lady Ann. Trots dyster väderprognos bjöd dagen på mestadels sol och det blev såklart ett dopp framåt eftermiddagen. Döm om vår förvåning när termometern då plötsligt visade dryga 16 grader, hrmfp!

IMG_1030jpg
Skolarbete för Felix och cabin crew pysslar

IMG_1034JPG
Ago fixar flätor på Malin


IMG_1040JPG
Kevins lunch intogs på Lady Ann

d85b5f64-f1ca-4257-b78e-bb30f4a74e5aJPG

Albin badar från S/Y Malla

Igår när vi kände oss klara med Ria de Aldan seglade vi återigen söderut mot Cies-öarna. Vinden var hårdare än vi trott och det blev en halvjobbig kryss med enbart försegel. Båda barnen kände sig lite sjösjuka och gjorde för ovanlighetens skull oss sällskap i sittbrunnen. Halvvägs korsades vår väg av en spansk segelbåt med fulla segel. Enligt de internationella väjningsreglerna skulle de väja för oss då vi hade vinden in från höger, men de verkade ha siktet inställt rakt fram. I nästan sista sekund väjde Lasse undan och tur var det, annars hade det blivit en rejäl kollision som inneburit kanske inte bara slutet på denna resa.... Fy!
 

Till slut kom både vi och S/Y Malla fram till ankringsviken där det var relativt lä och den uteblivna lunchen ersattes av en tidig middag. Vi som blivit vana vid att äta middag vid 20-21 och sammanstråla därefter, gladdes åt att kunna börja den gemensamma kvällen redan strax efter 19. Barnen samlades i Lady Ann för filmkväll medan de vuxna utmanade varandra i sällskapsspelet Catan. Agota på Malla vann, men vi skyller på orutin och vässar taktiken inför en snar revansch!

IMG_1112jpg
S/Y Malla i ankringsviken vid Islas Cies


Idag stod skolstart för Albin och Malin på agendan, men även upptäcksfärd på huvudön. Vi visste att vädret skulle vara sisådär men alla prognoser spådde dock mildast väder på förmiddagen och mer intensivt regn och hårdare vind på kvällen. Oj, så fel de hade... Hursomhelst så startade dagen med skolupprop och utdelning av diverse skolmaterial.

IMG_3592jpg
Glada skolbarn och fröken

IMG_1066JPG
Förskoleklass ombord

IMG_1065JPG
Årskurs 2 ombord

Sedan blev det paus för den planerade utflykten. När vi kom iland på ön vräkte regnet ner och vinden ven i sidled. Vi tog oss upp till närmsta fyr och beundrade den vackra utsikten innan vi vände om och tog sikte mot jollarna. Lasse och alla fyra barnen gav sig av först medan Carro gjorde sällskap med Agota och Johannes för en lite längre tur på ön, en väldigt blöt sådan. Men det var inget jämfört med jollefärden tillbaka till båten. Ordet blött fick en ny betydelse när saltvattnet stänkte över jollen upp i ansikte och förbi. Men, det är ju bara vatten... Till slut var alla inne i båtarna, duschade, torra och varma och skolarbetet kunde fortgå. 

IMG_1077jpg
Islas Cies

IMG_1082JPG
Albin, Malin och Felix i ett Eukalyptusträd

IMG_1085JPG
Fyren på Islas Cies

IMG_1092JPG
Cabin crew blöta

IMG_1095JPG
Ogästvänlig natur

Lagom till middagstid när det enligt prognoserna skulle regna som mest, klarnade dimman som omgivit oss under eftermiddagen, regnet upphörde och vinden mojnade. Felix som ihärdigt tragglat med surfbrädan sedan de kom till Spanien och nu blivit riktigt duktig bjöd med Albin på en tur. Så trots att vi inte riktigt fick njuta av omgivningarnas skönhet så som vi önskat så blev det en riktigt fin dag ändå. Och vi vet ju att fler upplevelser väntar. Så, dagens vattentemperatur, den pratar vi inte om. Host, fjortonkommatre, host.

Imorgon siktar vi på att gå vidare till Baiona, troligen vår sista spanska hamn innan vi seglar vidare till Portugal, för nu börjar vi ändå känna oss klara med Galicien. Hasta luego! 

305E8883-DF10-42E6-A0A2-279173B6D0B4JPG
Felix och Albin surfar


2451001d-ccd3-4adb-9395-8b7014f534a9JPG
S/Y Lady Ann i ankringsviken tillsammans med surfarkillarna (Foto: Agota på S/Y Malla)

Ps. Musen då. Nja, den är mätt, men ofångad... Ds.

// Carro & kapten

Vi blev kvar i viken vid Corme i flera dagar. Det blev lata dagar i solen med strandbesök, bad från båtarna, samt en och annan tur in till den lilla pittoreska staden/byn för små inköp i den lilla spanska lanthandeln och en glass eller två.

IMG_3492jpg
Cormes ankringsvik med Malla och Lady Ann

En dag tog vi jollen ut till en av flera grottor och Albin och Carro tog mod till sig och simmade in.

IMG_0811JPG
Grottutforskning på gång

IMG_0791JPG
Kapten i Corme

IMG_0796JPG
Cabin girl Malin i Corme

IMG_0799JPG
Cabin boy Albin lite trött efter bad

IMG_0828JPG
Bad tillsammans med besättningen på S/Y Malla

IMG_0820JPG
Nybadad Malin

IMG_0838JPG
Strandlek i Corme

Efter tre dagar kände Carro och Agota i S/Y Malla att det var dags att skruva upp aktivitetsnivån en aning och tog en vandring längs bergskammen bort till nästa vik. Solen gassade och innan vi vände om blev det ett svalkande dopp. Utsikten längs vår vandringsstig var bedårande men som vanligt lyckades vi inte riktigt fånga dess storslagenhet med kameran.

IMG_0853JPG
Vy över viken i Corme

IMG_0857JPG
Corme

Under en av jolleturerna in mot byn stoppades äldste sonen i S/Y Malla, Kevin, av ett spanskt par i en mindre motorbåt. De erbjöd honom en hink med blåmusslor, och Kevin tackade glatt ja, bjöd in oss fyra på middag och meddelade sedan sina föräldrar om kvällens planer. Agota, som uppenbarligen är något av en mästerkock, kokade sedan musslor i vin åt båda besättningarna och en utsökt middag intogs sedan i "Malla".

IMG_0831JPG
Nykokade musslor

IMG_0832JPG
Albin vågade provsmaka en mussla!!

Följande kväll fick vi sällskap av ytterligare två svenska båtar som vi haft kontakt med under vår färd söderut. Klas, Anna, Linus och Emma på S/Y Skyline och Anette och Christer på S/Y Modesty. Sammanlagt är vi nu fyra svenska båtar som gör sällskap längs Galiciens kust. Kvällarna spenderas således oftast på endera båt, där vi delar med oss av både seglingserfarenheter och andra rövarhistorier medan barnen varvar skärmspel med brädspel och klockan går alldeles för fort. Och visst är vi många, men ni vet ju; finns det hjärterum - finns det...

IMG_0895JPG
Fyra svenska besättningar. Agota & Johannes i S/Y Malla, Anette & Christer i S/Y Modesty och Anna & Klas i S/Y Skyline

IMG_0847JPG
Cabin crews från tre båtar samlade


Till slut kände vi oss ändå färdiga med Corme och tog oss vidare till nästa vik. Det blev en lugn segling ned mot Ria Camarinas, men så fort vi styrt in mot rian blåste det upp rejält. Vi tog oss långt in i viken för att få någorlunda lä men det krävdes tre ankringsförsök innan vi lyckades få fäste. Dock fortsatte vinden att friska i så vi vågade inte lämna båten obevakad. Carro och Malin följde med Agota, Kevin och Felix in till stan för att handla mat, medan Lasse och Albin vaktade båten. Ankaret satt dock säkert och lagom till middagen mojnade också vinden. 

Igår fortsatte vi söderut mot Ria Muros där vi nu befinner oss. Efter många dagar med sovmorgon kändes det nästan overkligt när klockan ringde strax efter sex. Det var fortfarande mörkt ute och vi kom överens om att vi kunde slumra en halvtimme till. Men strax efter sju kastade vi ändå loss. Morgonen var kall och dagen fortsatte likadan. Halvvägs mot Muros blev det dimma och återigen var vi tacksamma över vår radar som hjälpte oss att navigera förbi mötande segel- och motorbåtar. Dimman höll i sig en lång bit och vi bestämde oss därför för att gå in i marinan, med siktet inställt på en varm dusch, fylld vattentank och klädtvätt. Lagom till att vi skulle lägga till lättade dock dimman, men vi stod fast vid vårt beslut och valde ändå bryggplats i marinan.

IMG_3530jpg
S/Y Malla under färd

IMG_3533jpg
Dimma ute till havs

IMG_3532PNG
Vi såg aldrig Cabo finisterre, men enligt plotterna passerade vi ganska nära

Medan Carro och barnen passade på att dra till stranden när solen äntligen sken gick Lasse till hamnkontoret för att betala hamnavgift och sätta igång med tvätten. Hamnkaptenen pratade spanska med Lasse som snabbt förklarade att han inte behärskade språket, varpå hamnkaptenen drog till med en lång harang på spanska och avslutade med "This is Spain!". Sedan log han och gick över till nästintill perfekt engelska. När han för tredje gången frågade Lasse om han trots allt ändå inte var med i någon "cruising association" svarade Lasse slutligen ja. Då så, sa hamnkapten och gav oss 15% rabatt på hamnavgiften.

IMG_3538jpg
Tvätt på tork överallt på yachten


Ett återkommande tema senaste veckorna har varit den kalla vattentemperaturen. Vi envisas med att tro att det ska bli varmare ju längre söderut vi kommer så besvikelsen var ganska stor när vi strax före Muros konstaterade att termometern visade 13,5 grader... Det blev dock något varmare inne i viken och idag, när vi flyttat ut för ankare ännu längre in var det till och med 17,5 grader, vilket efter de senaste veckorna kändes riktigt varmt, haha.

73E0C18D-C13C-436F-B852-0D81FBCDAFD9JPG
Carro tycker det är liiite kallt i norra Spanien

Vi är ju fortfarande på jakt efter en SUP/paddelbräda, men hittade idag i alla fall en mindre bräda som var till nöje för både stora och små. Felix på "Malla" bjöd också Albin på en åktur efter deras jolle och det gick galant!

IMG_0914JPG
Malin nöjd med nya brädan


IMG_0921JPG
KUL!!!!

IMG_0916JPG
Felix drar runt på Albin i Muros

IMG_3546jpg
Carro gillar även hon brädan!

IMG_0924JPG
Kapten hittade cabin boys badbyxor efter att de blåst ned i havet

 Vi fortsätter leva på hoppet om varmare vatten söderut och ger oss imorgon av mot den första ön i naturreservatet, Isla Ons, efter att idag ha fått godkänt ankringstillstånd.

IMG_3541PNG
Ankringstillstånd fixat!

Dagarna i Corme är nog ändå det som vi kommer minnas bäst från den senaste veckan och Agota på S/Y Malla har beskrivit dem i ett målande blogginlägg på sin hemsida, www.buoyant.nu.

// Carro & kapten

Nämen hej! Vad dagarna går fort ibland. Nu har vi lämnat Frankrike bakom oss och börjar komma in i den spanska lunken. Avfärden från A Coruna som skulle ske igår blev idag istället, men vad gör det, tid har vi gott om. Innan vi tar er över Biscaya så tänkte vi summera våra intryck av Frankrike. Våra fördomar angående fransmän och engelska språket visade sig vara förlegade (kapten håller inte med...). De allra flesta var hyfsade och flera var riktigt bra på engelska. Restaurangmenyerna tolkades med hjälp av Google Translate och maten var god. Vi åt aldrig musslor, men det gjorde ungefär alla andra! Både till lunch och middag. Hur mycket musslor kan det finnas i världen?? Och vad gör de av alla skalen?? Det måste bli flera ton varje dag. Något det inte verkar finnas gott om är hundbajspåsar. Att ta sig fram på en gata i Frankrike utan att trampa i någon liten jyckes exkrementer är som att ta sig an den svåraste av hinderbanor. Men vi klarade det! 

Corona i Frankrike innebär masktvång i butiker och restauranger (från entrén fram till bordet), men inte på gator/andra publika platser. Man uppmanar till avstånd men på restaurangerna, särskilt i Dieppe, var det inte särskilt långt mellan borden. 

Vi bunkrade (=handlade på oss massa mat) i Camaret sur Mer och tisdag 28/7 var det dags. Biscaya skulle korsas! Vi räknade med 3-4 dagar beroende på vindar och hade förberett ett antal måltider för att underlätta matlagningen under färd. Klockan 16 på eftermiddagen gav vi oss av och havet bjöd på höga dyningar men det var helt hanterbart. 

IMG_3178JPG

Äpplen och morötter, barnen favoriter

IMG_3175jpg

S/Y Lady Ann klar för avfärd över Biscaya bukten

Barnen gjorde oss sällskap ute i sittbrunnen för omväxling skull. Vi sjöng lite gamla svenska visor och jag (Carro) är tacksam för att barnen är så förlåtande vad det gäller tonsäkerheten. Första natten bjöd på svaga vindar och hanterbara vågor. Carro fick också bevittna magiken när delfiner kommer simmande runt båten i marelden och lyses upp. Helt obeskrivligt häftigt! Nästa morgon fortsatte de underbara delfinerna att hoppa runt båten. Vi ropade upp barnen som tittade någon minut varpå Malin konstaterade "Jaha, delfiner, det har vi ju sett förut". Nåja, vi vuxna kan inte få nog i alla fall. Inte heller av den fantastiskt blå färgen som vattnet på Atlanten har. 

IMG_0702jpg

Carro och Malin på Biscaya

IMG_0705jpg
Carro och Albin på Biscaya

IMG_0694JPG

Biscaya-delfiner

Mitt ute på Biscaya visade termometern nästan 20 grader i vattnet och hoppet steg inför varma bad i Spanien. Följande natt seglade vi i fina vindar, tröttheten tog ut sin rätt lite och det blev relativt täta vakt-byten. Natten bjöd inte på något spektakulärt och dagen därpå (torsdagen) gick den med. 

IMG_3329jpg

Lunch på Biscaya - korv med bröd

IMG_3330jpg

Lunch a la Biscaya

IMG_3341jpg

Halvvägs över Biscaya

IMG_3347jpg

Halvvägs över Biscaya firades med en dusch

När dagen gick mot natt blåste det plötsligt upp till motvind och vågorna blev allt högre. Barnen stoppades i säng och somnade snart. Carro tog första vakten och motvinden toppades med relativt tät dimma. Tack och lov höll det inte i sig särskilt länge och när molnen och dimman och molnen skingrades tittade månen fram och bjöd på en upplyst väg genom havet ända fram till målet; A Coruna. Och Spanien! Underbart vackert! Lasse tog sedan över och den här natten fick även han bevittna delfinernas lek i marelden. Vi lade till strax efter sju på morgonen och konstaterade att överfarten tagit cirka 63 timmar och 327 nm, skönt! 

8BD39400-7CDF-4CC4-B4DD-9F7384224EF8JPG

Månen visar vägen mot A Coruna

IMG_3334jpg

Glad cabin crew som snart har korsat Biscaya bukten

Så hur var det nu med de varma baden? Nja, strax före ankomst visade termometern återigen på 16 grader... Jahapp. Hamnen i A Coruna ligger centralt och det är inte många minuters promenad upp till både restaurang-gatorna och shoppingstråket. Masktvång gäller på alla publika områden, förutsatt att man inte äter, dricker, röker, springer, cyklar (i lycra-kläder) eller befinner sig på badstranden. Vi använde fredagen till att vila upp oss och tog sedan en kort tur i "gamla stan". 

IMG_0729JPG

Malin nöjd med att vara framme

Nästkommande dag var det kaptens födelsedag och han bjöds traditionsenligt på pannkakor. 

61797366066__EC9AA43E-71BD-424B-9F81-02C29DD2A69AJPG

Pannkakor är mums

Dessa serverades efter att han lagat länspumpen som av någon anledning inte pumpat som den ska. 

0e2596d5-ebe4-446e-b20d-5cfc7fc34cb4JPG

Kapten fixar med länspumpen

Därefter fortsatte vi att bekanta oss med staden och slutligen hamnade vi på stranden. Där vällde vågorna in och efter ett flertal dagar utan bad kunde inte ens den blygsamma vattentemperaturen avskräcka oss. En snabb tur till båten för att hämta badkläder och sedan kastade vi oss loss i vågorna. Härligt! 

af4f4ffc-af78-44b3-9493-50769fb510c6JPG

Äntligen bad!

8d1ed0fa-2990-4a05-ae38-2c1ee81b3e2fJPG

Häng på badstranden

Under tiden seglade svenska båten "Malla", som vi haft mailkontakt med under vägen, in i hamn. Och efter tapas-middag på varsitt håll sammanstrålade vi sedan i S/Y Malla för att fira överfarten med champagne. Det smakade underbart. 

IMG_0748JPG

Tapas-middag med rom och cola

Dagarna i A Coruna rann iväg. Det blev ytterligare ett strand-besök, mer tapas, gemensamma kvällar ombord på endera båt och S/Y Mallas egna storfiskare Kevin hann med att både lära Lasse (nästan) allt han kan om fiske och att ta med Albin på makrill-fiske.

IMG_0767JPG

Kevin och de andra fiskarna

IMG_0734jpg

Cabin boy i A Coruna

IMG_0744JPG

Cabin crew uppklädda för middag

Igår skulle vi som sagt segla vidare, men efter besök i mataffären på morgonen (stängt söndagar) och ett försök, som innebar att gå tvärs över halva stan, att hitta en SUP-bräda och våtdtäkter utan att lyckas, hade hamnkontoret hunnit stänga för siesta och utcheckning var inte möjlig. Istället blev det lite båtfix och dieseltankning. Eftersom marinan vi låg i inte hade en tankstation, sjösatte vi jollen och åkte med dunkar och tankade diesel.

IMG_3374jpg

Carro sköljer frukt och grönsaker för att minska risken för skadeinsekter ombord

IMG_3372jpg

Tvättad frukt och grönsaker

IMG_0766JPG

Kapten och jollen kommer lastad med diesel

Det fanns även tid för hårklippning. Kapten fick en ny frisyr och Carro fick öva sig med klippmaskinen. Båda nöjda således.

6bc959de-6250-42c9-b3f2-2edd4d911f62JPG

Kapten blir klippt. Foto tagit av Agota på S/Y Malla.

Således blev det alltså avfärd idag istället. Vi har hört mycket gott om de så kallade "riorna" i Galicien, små vikar med bra ankringsmöjligheter och den närmaste låg cirka 30 sjömil bort. 

IMG_0781jpg

Kapten mot nya äventyr

IMG_0774JPG
Malin klar för avfärd

Prognosen sa nordostliga vindar men när vi kom ut på havet var det snarare västliga/nordvästliga vindar och besvärande vågor. Carro och Albin blev sjösjuka och rapporter från kompis-båten vittnade om liknande scenario där. Det var en av de minst angenäma etapperna hittills men humöret återkom snart när vi väl var på plats. Och Albin som piggat på sig efter en sjösjuketablett bjöds över till S/Y Malla för att avnjuta makrillarna som han varit med och fiskat. Vilken upplevelse! 

Vi ligger nu på svaj i en vacker vik vid den lilla spanska orten Corme där husen klättrar upp längs berget och det finns inte mindre än tre sandstränder inom roddavstånd med jollen ("dingen"). Det var redan kväll när vi kom fram så utforskning av området får vänta till imorgon. Tillsammans med hängmatte-häng, bokläsning och några dopp! 

IMG_0784jpg

S/Y Malla i Corme

IMG_0785JPG

Utsikt från yachten

Vi planerar sedan att fortsätta längs den spanska västkusten och besöka fler rior. Innan gränsen till Portugal finns också några mindre öar som utgör ett naturreservat och för att segla där behöver man ansöka om ett särskilt tillstånd. Som tur var fick vi information om detta av S/Y Malla i A Coruna och har nu både ansökt om tillstånd och fått det godkänt. Så vi ser fram emot att utforska även de öarna innan vi byter gästflaggan till den portugisiska. 

navigationjpg

Navigation permission

//Carro & kapten

Från Boulogne Sur Mer seglade vi den 17/7 vidare till Dieppe. För att få bra medström startade vi redan vid fem-tiden på morgonen. Cabin crew sov sin vana trogen fram till 10-tiden, skönt! Hamnen i Dieppe ligger mitt inne i staden, bara en trappa upp från bryggan så befann vi oss på den stora restaurang-gatan. Några kvarter bort låg stranden och det blev ett dopp innan middagen. Dieppe var första hamnen där vi var tvungna att visa papper i hamnkontoret; registreringsbevis för att de med hjälp av måtten på båten skulle beräkna hamnavgiften. Det räckte inte med att vi uppgav måtten, dokumentation var nödvändig.

IMG_0399JPG
Hamnen i Dieppe


Nästkommande dag begav vi oss ut på upptäcktsfärd till andra sidan viken där ett högt utsiktsberg tronade. Albin (och till viss del Malin) är inne i en intensiv Harry Potter-period och varje kyrka/slott är ett potentiellt Hogwarts. På så sätt blir det lite lättare att locka med barnen på diverse utflykter, särskilt här i Frankrike där det kryllar av kyrkor och slott.

IMG_0415JPG
Cabin crew och påven

IMG_0464JPG
Slott i Dieppe

När vi kom tillbaka till båten och kunde spana bort mot berget där vi nyss stått var barnen mäkta stolta över sig själva. "Tänk att vi har gått ända dit".

IMG_0420jpg
Besättningen med Dieppes hamn i bakgrunden

Det blev också ett nytt besök på stranden, för nu hade äntligen lite värme kommit, något vi inte varit bortskämda med hittills. Stranden i Dieppe består av sten, vilket passar oss utmärkt. Varken Carro eller Kapten är särskilt förtjusta i sand. Vilket är smått ironiskt med tanke på att vi ska tillbringa cirka fem månader i Karibien...


Nu var det dags för en lite längre etapp igen. 115 sjömil från Dieppe till Cherbourg, vilket tog ungefär 21 timmar. Vi startade på kvällen klockan 17, efter att ha besökt ännu ett franskt slott/borg i Dieppe med fantastisk utsikt över stan. Carro som lärt sig sedan sist satsade nu en sjösjuketablett och mådde toppen hela seglingen, ett bra beslut! Vi startade med motor, men kunde snart hissa segel och både vind och ström var med oss. Natten bjöd på fantastisk mareld och en stjärnklar himmel. Klockan 01:27 passerade vi nollmeridianen, det vill säga gränsen mellan östra och västra halvklotet, en milstolpe.

gpsjpg
Öst blir väst

Alla ombord gillar nattsegling, även barnen, eftersom de då får sova med sjökojerna uppe. Sjökojer är skydd som spänns upp mot taket och som hindrar från att de ramlar ur sängarna. Nätterna är lite kyliga men solen värmer och så även denna morgon. Vi kom fram till Cherbourg vid 14-tiden i måndags, relativ utvilade efter att ha turats om under natten och vi intog en något sen lunch i hamnrestaurangen.


Cherbourg är också en trevlig stad, och dess centrum ligger inte särskilt långt ifrån hamnområdet. Vi hade redan på förhand bestämt oss för att stanna en dag där, för att vila ut och bunkra lite mat innan nästa lite länge etapp. Så i tisdags "gjorde vi stan" och fann bland annat paraplyerna från den kända musikalen "Paraplyerna i Cherbourg" från 1964.

IMG_0485JPG
Paraplyerna i Cherbourg

Efter picknick-lunch i en närliggande park blev det bad från båten. Lasse passade på att skrubba vattenlinjen fri från påväxt och att även tvätta bort den gula missfärgningen vi fått på friborden. Gelcoat-cleaner som innehåller oxalsyra gör susen.

IMG_0492JPG
Oxalsyra is magic

IMG_0494JPG
Kapten sliter och sliter

IMG_0495jpg
Sittbrunnshäng i Cherbourg

På kvällen upptäckte kapten att det kluckade lite i kölsvinet. Efter att ha lyft på durken upptäcktes att hela kölsvinet var fyllt med havsvatten (efter provsmakning)! Hel**te!!! (Vi hade stängt av den automatiska länspumpen då Carro städade toaletten och sköljde golvet, där vattnet rinner ned i kölsvinet). Kapten satte igång länspumpen och vattnet sögs snabbt ut. Dock så hördes ett porlande, men kapten kunde inte finna var det rann vatten någonstans. Problemet hittades dock snart, det hade uppstått ett baksug i länspumpsslangen, så när länspumpen slutade pumpa fylldes sakta kölsvinet med havsvatten. Inte bra, men problemet kunde avhjälpas med att stänga bottenventilen några sekunder och sedan öppna den igen. Men varje gång länspumpen började pumpa så började baksuget efteråt igen... Dagen efter gick kapten till båttillbehörsbutiken och köpte en backventil som monterades på länspumpsslangen och problemet upphörde. Dock ska vi fixa till en bättre lösning på sikt med länspumpsutloppet på ett av friborden istället.

IMG_3054jpg
Backventil på plats


I onsdags fortsatte vi västerut längs Frankrikes nordkust, målet var Roscoff. Vi startade vid elva-tiden på förmiddagen för att få medström vid Cap de la Hague och mellan kanalöarna Jersey och Guernsey. Precis mellan öarna fick vi äntligen se delfiner! Flera delfiner simmade och hoppade runt aktern på båten under en lång stund, så alla i besättningen hann se och njuta av detta efterlängtade ögonblick! Även under kaptens nattvakt dök det förbi en och annan lekfull delfin.

IMG_2971JPG
Delfiner

IMG_2973JPG
Delfiner

Denna etapp passade Carro på att prova Skopoderm-plåster, vilket var första gången. "Tyvärr" var det ont om vågor så någon direkt utvärdering av effekten var svår att göra. Men Carro kunde i alla fall konstatera att biverkningarna inte var värre än en rätt uttalad muntorrhet, något hon blivit varnad för redan innan. När vi tidigt på morgonen kom in i hamnen i Roscoff stod en stor skylt på piren som varnade för stark ström. Vi förstod snart varför och den första tilläggningen fick abrupt avbrytas då båten snabbt drev ner mot båten intill. Nytt försök och nu gick det bättre. Efter tilläggning kunde vi krypa ner till kojs och få ytterligare några timmars välbehövlig sömn.


När alla vaknat och fått i sig frukost (/lunch) tog vi oss bort till centrum av Roscoff, en promenad på cirka 15-20 minuter. En trevlig liten stad där tidvattnet blev än tydligare. I hamnen inne i stan stod båtarna på botten vid lågvatten, något vi tidigare bara hört om och sett på bild. Det var en fascinerande syn.

IMG_0551JPG
Ont om vatten

IMG_2989jpg
Roscoff

IMG_0573JPG
Cabin crew i Roscoff

Trots en lång etapp dygnet innan bestämde vi oss för att redan nästa dag fortsätta mot Camaret sur Mer, då det var fördelaktigt vädermässigt. Ny tidig start strax innan soluppgången. Det var en mulen dag med initialt lite regn till och från. Kvällen innan hade Carro träffat ett svenskt par som var på väg hem från Frankrike där de tillbringat de senaste året på sin segelbåt. De varnade för motströmmen på sträckan ner mot Camaret sur Mer och det visade sig att de visste vad de pratade om. Vid två tillfällen hade vi över fyra knops motström!

tidaljpg
Extra stark ström

Till slut kunde vi ändå nå Camaret sur Mer, efter att strax före ha passerat Frankrikes västligaste udde med fyren Saint Mathieu.

IMG_0585jpg
Saint Mathieu

När vi kom fram var det i princip fullt i hamnen, några båtar låg i dubbla led men vi valde att lägga oss på boj utanför då vi ändå bara skulle äta och sova. På morgonen efter kom den trevlige hamnkaptenen ut med sin gummibåt och meddelade att det nu fanns plats för oss i marinan. Dagen bjöd på mestadels regn så vi passade på att vila ut, pyssla och tvätta (Kapten tampades med fransyskorna i tvätteriet i hamnen, regeln först till kvarn tolkades lite olika, men kapten gick vinnande ur bataljen).

IMG_0603jpg
Vrak i hamnen

IMG_0598jpg
Albin bygger torn

IMG_0602jpg
Malin bygger torn

Idag var vädret bättre och vi tog en längre tur ut på udden. Fantastiskt landskap och en mäktig utsikt, både barn och vuxna njöt till fullo av äventyret. På eftermiddagen blev det bad, men fy, det är kallt i vattnet! Kändes inte som mer än 16-17 grader tyvärr.

IMG_0647jpg
Fin utsikt

IMG_0627JPG
Fin miljö

IMG_0623JPG
Hamnen i bakgrunden 

IMG_0626jpg
Malin spanar ut över Biscaya

IMG_0651JPG
Besättningen 

Nästa etapp är över Biscaya-bukten med A Coruna som mål. Vi räknar med att det tar tre, kanske fyra, dygn. Som det ser ut nu lämpar det sig bäst att starta härifrån tisdag eftermiddag/kväll, alternativt onsdag morgon. Imorgon ska det blåsa kraftigt, dessutom motvind, så då ägnar vi dagen åt att bunkra mat och förbereda några måltider att värma på under färd.

I Cherbourg träffade vi den tyska båten S/Y Ayla med Ute och Benedict ombord. Vi träffade dem även i Roscoff och nu även i Caramet. På vägen till Roscoff hade de tagit en bild på S/Y Lady Ann i soluppgången som vi fick skickad till oss. Tack så mycket för den fina bilden!

20200723_062721jpg
S/Y Lady Ann i soluppgången fotat av Ute och Benedict på S/Y Ayla


Dagens tips: I många franska hamnar ska man ha denna vattenkoppling för att kunna koppla in sig på vattenuttagen.

gardenajpg 
Gardena vattenkoppling

I fredags på väg till Camaret sur Mer möttes vi av det sorgliga beskedet att en nära släkting till Carro somnat in till följd cancer. Vi träffade Lena senast på midsommar och det känns svårt att förstå att hon nu inte finns mer. Igen påverkas vi också av Coronan. I vanliga fall hade Carro troligen rest hem till begravningen, men nu vågar vi inte det, då risken för ändrade restriktioner i Spanien känns hög. Vi vågar inte riskera att Carro inte får resa tillbaka till båten och resten av familjen. Vi sörjer Lena härifrån och minns alla fina stunder vi haft.

IMG_0581JPG
Du är med oss hela vägen, precis som du sa Lena. Vi saknar dig!

// Carro & kapten

Vi har sedan Kiel haft kontakt med den svenska båten s/y Relief som är på väg till Medelhavet. De har gjort denna seglats tidigare och vi får många bra tips. Från IJmuiden valde vi att gå vidare till Scheveningen. Vi startade vid 8-tiden och den här dagen sken solen, äntligen en föraning om varmare dagar. Dock kändes den kalla luften av så fort en liten molntuss täckte solen. Vi hade en svag vind snett bakifrån och lätta dyningar. Frukosten intogs under färd och mitt i utbrast Albin "Mysigt, det här är livet alltså". Därefter berättade han för Malin om skillnaden mellan tumlare och delfiner, som vi läst om dagen innan. När frukosten var intagen smet de dock snabbt ner till sina sängar i akterruffen och det tog ett tag tills de dök upp igen, då för lite högläsning. 

Efter 31 sjömil var vi framme i Scheveningen. Vi tog en promenad bort mot stranden och den här gången var vi förberedda med både badkläder och handdukar! Det var lagom stora vågor som rullade in på stranden och Carro och barnen njöt av det (kanske lite väl) svalkande vattnet. När vi kom tillbaka till hamnen var det så att vi knappt såg vår båt. Den låg innerst i ett led på tre och lika många båtar från motstående brygga, hamnen var helt igenproppad av båtar. Där rök den planerade tidiga starten nästkommande dag... 

IMG_2884jpg

Glad cabin crew

IMG_2870jpg

In genom kanalen mot Scheveningen

IMG_2873jpg

Smockfullt i Scheveningen

På morgonen hälsade vi på båtgrannarna, ett holländskt par i båten s/y Pauline. Vi diskuterade våra planer och de avrådde från att ge sig av i motströmmen på morgonen utan rekommenderade oss att vänta till lunchtid. Samtidigt fick vi tips om kanalvägen till staden Willemstad. Vi fick också en holländsk gästhamnsguide där de ritat ut hur vi skulle åka. Själva skulle de stanna i Scheveningen ytterligare några dagar. Grannen utanpå dem, s/y Yes!! skulle däremot åt samma håll så vi tog rygg på dem när de gav sig av framåt 12-tiden. På väg ut från hamnområdet såg vi något stort rödbrunt precis framför båten. Det visade sig vara en större säl som var allt annat än rädd och sakta simmade bort när vi närmade oss. Innan det var dags att slussa in i kanalerna skulle vi korsa en stor fartygspassage och var tvungna att anropa "Sector Maas mond" för att be om lov att passera. 

Det var en bit till Willemstad och klockan hann bli närmare 21 innan vi lade till. Vi hann ändå med en promenad inne i den gamla, väldigt trevliga lilla staden och till barnens lycka hade ett litet café både öppet och sålde glass! 

IMG_0259JPG

Säl i Scheveningen

IMG_0268JPG

Fin trädgård i Willelmstad

IMG_0274jpg

Nöjd besätning med glass

Från Willemstad gick vi vidare till Cadzand, också efter tips av våra holländska seglargrannar. Kvällen innan satt vi uppe länge för att ta reda på hur tidigt första slussen skulle öppna och trots bra hjäp av Google translate lyckades vi inte få fram när första öppningen skulle ske. Vi bestämde oss för att chansa och det visade sig vara ett bra beslut. Det var nämligen bara att lägga till vid "vänt-bryggan", ringa upp slussvakten och be om öppning så öppnades slussen. Så klockan åtta slussade vi ut som ensam båt. Tur att vi lade två timmar på att försöka lista ut det kvällen innan, haha..

Några slussar och broöppningar senare var vi ute ur kanalerna och åter ute på Nordsjön. Så fort vi lämnade sista slussen möttes vi av vind, regn och höga vågor. Albin passade på att fråga vilka som hellre velat vara i Västindien nu och just då var det fyra lite trötta själar som svarade jakande. Men Malin konstaterade samtidigt att vågorna gärna hade fått vara högre!

IMG_0283JPG
Här slussar det

Cadzand som inte fanns med i våra egna hamnguider visade sig vara en riktig liten pärla. Hela orten kändes ny, stranden kantades av badhotell och restauranger och den lilla bygatan erbjöd också restauranger och strandshoppar. Hamnen var, liksom de andra hamnarna vi upplevt längs Nordsjön, mycket säker och hamnbyggnaden kan inte ha många år på nacken. Hade vädret varit bättre hade vi gärna stannat ytterligare en dag eller två.

Vi planerade nu för en lite längre etapp, och valde att sikta på Boulogne Sur Mer i Frankrike. Detta eftersom Belgien hastigt och lustigt infört inrese-stop för svenskar (samtidigt som Tyskland öppnade för svenskar...) och det var lite oklart vad som gäller för oss svenskar som inte varit i Sverige på över två veckor. Vi vet ju av erfarenhet och beskrivningar från andra seglare att besluten om inrese-förbud/karantänsregler inte alltid är så logiska. Så därför bestämde vi oss för att passera Belgien helt. Återigen fick vi ta hänsyn till tidvatten och framförallt strömmarna, och planerade därför för avfärd framåt 14-tiden på onsdagen. Det innebar tid att städa, tanka och tvätta båt (Lasse) samt ett dopp i det fortsatt kalla havet (Carro och barnen). 

IMG_0304JPG
Cabin crew i Cadzand

IMG_2891jpg
Cadzand ocean view

IMG_2892jpg
Hamnen i Cadzand

Etappen började med lätta vindar snett framifrån och minimala dyningar, men med strömmen seglade vi ändå i 6-7 knop. Lagom till att vi avslutat middagen och klarat av disken vände vinden och det blev kraftiga vågor framifrån. Ett tag gjorde vi knappt två knop och vi började diskutera om vi skulle söka en annan hamn för natten och fortsätta imorgon. Men strax före Dunkerque avtog vågorna lika plötsligt som de kommit och sjön lade sig återigen. Precis när vi passerade Dunkerque kom en regnskur, men i övrigt klarade vi oss hela natten utan regn, trots att prognosen hotat med fler skurar.

IMG_2896jpg
Vi var inne på Belgiskt vatten och hissade därför gästflaggan

IMG_2904jpg
Taco-middag till havs

IMG_2909jpg
Dunkerque by night

När vi passerade Calais kunde vi inte låta bli att sätta på stereon och avnjuta den gamla 80-talsdängan Dover Calais med Style. Detta område är tätt trafikerat av yrkesfartyg och vi hade bestämt att vi skulle vara vakna båda två för att hjälpas åt med navigeringen, detta också då Lasse är färgblind och har svårt att skilja på röda och gröna sjömärken. Det var häftigt att passera dessa väldigt kända städer i kolmörker och navigera tillsammans bland fartyg, fiskebåtar och fyrar. Inte förrän framåt sextiden började tröttheten krypa på, men då var vi ju så nära målet.  Strax efter sju kunde vi lägga till i Boulogne Sur Mer och det var två trötta seglare som därefter kröp till kojs. Barnen som sovit gott hela natten, tack vare att de somnat väldigt sent igår, sov då fortfarande. Albin var sedan först upp och frågade försiktigt vid 11:30 om det inte var dags för frukost. Då sov Malin fortfarande... 



IMG_0347JPG
Kapten styr in båten innanför pirarna i Boulogne Sur Mer

IMG_0349jpg
Boulogne Sur Mer

Efter frukost-lunchen var det dags för att utforska stan. Boulogne Sur Mer bjöd på ett rikligt folkliv, många restauranger, gamla byggnader och en "Gamla stan" omringad av en mur. Vi provade på franska bakverk och fyndade lite nya kläder till barnen. I Frankrike märkte vi att det är munskydd som gäller i butikerna, och då saknade vi Holland lite måste vi erkänna... Imorgon ska solen åter kika fram så vi planerar att starta tidigt för att dels ta hjälp av medströmmen och dels hinna få en fin eftermiddag i Diepp, som är målet för morgondagens seglats.

IMG_0355JPG
På bageri

IMG_0361JPG
Fiskklotter


IMG_0365JPG
Kapten + Albin vid ett Chateu


IMG_0376JPG
Kapten och styrman gör stan

IMG_2918jpg
Hamnen i Boulogne Sur Mer i lågvatten

IMG_2921jpg
Typisk fransk gata

// Carro & kapten

Senast vi skrev var det söndag och vi var inblåsta i Cuxhafen. De starka vindarna höll i sig ytterligare ett par dagar, så även måndagen och tisdagen spenderades där. Det blev mycket tid i båten, men det gick ingen nöd på oss. Vi fördrev tiden med spel, böcker, kortare promenader/lekparksbesök (i ömsom regn, ömsom sol), iPads och lek. Och när vi i tisdags överraskades av en störtskur på promenaden, så var inte cabin crew nödbedda att söka skydd på hamburger-restaurangen som vi besökte första dagen, för vem tackar nej till en läskande jordgubbs-lemonad?

IMG_0164jpg
Cabin crew får jordgubbslemonad

IMG_0169JPG
Kvällspromenad mellan skurarna

I onsdags lättade äntligen vindarna och vi kunde kasta loss från Cuxhaven. Klockan halv fem på morgonen (med högvattnet) styrde vi ut från hamnen och dagen bjöd på sol (dock inte särskilt varmt) och fin segling. Cabin crew fick Postafen mot sjösjuka och avnjöt ett Harry Potter-DVD-marathon inne i båten utan minsta besvär. Carro tar hellre Marzine, vilket är en medicin som vi köpt i Norge då den sedan många år inte finns i Sverige. Nu verkar den dock tyvärr (!!!) ha slutat tillverkas helt och därför försöker Carro snåla på dem vi har kvar. Därför tog hon ingen tablett, vilket skulle visa sig vara dumsnålt. Det gungade trots allt en hel del och det blev mest vila i sittbrunnen för hennes del, så kapten fick dra det tyngsta lasset. Men så är han ju kapten också (och blir inte sjösjuk), då är det bara att bita ihop, hehe... (mvh Carro)

IMG_0172jpg
Glad saltstänkt kapten som inte blir sjösjuk

IMG_2808jpg
Liket lever! (Mvh Kapten)

Innan Cabin crew kröp till kojs hissade Albin den nederländska gästflaggan. Natten gick bra, men vid sjutiden på morgonen, när vi just börjat räkna ner de återstående sjömilen vände vinden och regnet tilltog. Något som inte funnits med i alla de prognoser vi lusläst innan avsegling! Det blev kraftig motvind 15 m/s och höga vågor på grund av medströmmen som då mötte vinden. Som grädde på moset svepte också dimman in, Nordsjön bjöd helt enkelt upp till dans. Med hjälp av AIS:en såg vi dock fiskebåtar som tog en genväg in mot Den Helder, vårt mål för dagen. Den genvägen skulle spara oss 15 sjömil (i det läget 3-4 timmar), men som grundast var det 1,2 meter enligt sjökortet. Tack och lov var högvattnet med oss och vi kunde därmed ta samma väg. Vi tog sikte på fiskebåten, vilket inte var lätt i dimman och kunde så småningom i betydligt lättare sjögång förbereda för tilläggning. Så, extremt jobbiga väder- och vindförhållanden som krävde full fokus från både kapten och styrman och två barn ombord, samtidigt som klockan började närma sig frukost.... Inget drömscenario direkt. Men! Vi har ju världens bästa seglarbarn ombord. De sov till halv elva, tittade ut och fick läget förklarat för sig, varpå de kröp ner i sängarna en halvtimme till och kom fram efter tilläggning. Tack för det!
 
IMG_0185jpg
Nederländska gästflaggan hissas

IMG_2834jpg
S/Y Lady Ann säkert förtöjd i Den Helders kungliga gästhamn

Medan Lasse, som tagit den största delen av natten, fick sova ikapp lite, bjöd vi barnen på lite internet för att se två Sommarlovs-avsnitt (tv-program som sänds varje morgon under sommarlovet). Kvällens middag avnjöts i Seglar-caféet i hamnområdet och Albin bjöd kapten på massage som tack för en väl genomförd segling. 

IMG_0196JPG
Lite trött kapten får massage av Albin

IMG_2832jpg
En saltstänkt styrman återhämtar sig snabbt

Vi låg i "Royal marine yacht club" i Den Helder, en gästhamn som ligger inom inhägnat militärt område. Hamnkaptenen var oerhört trevlig och hjälpte till vid tilläggning samt bjöd barnen på isglass. I hamnen kryllade det av krabbor och våra barn som enbart seglat i Östersjön fick efter frukost i fredags äntligen stifta bekantskap med dessa krab(b)ater för första gången. Ett lyckat möte! (I alla fall för Cabin crew). 

IMG_0199JPG
Malin håvar krabbor

IMG_0202jpg
Albin med fångsten

IMG_0201JPG
Krabba


IMG_0204JPG
Alla krabborna återfördes såklart till havet efter avslutat fiske!

Då Den Helder som sagt är en stor militärbas finns där ett stort marint museum. Där utanför står en stor ubåt uppställd och cabin crew poserade glatt på kanonen under den, gulp...

IMG_0209jpg
Kanon-barn!

IMG_2839jpg
Besättningen med Den Helders gästhamn i bakgrunden

I hamnen träffade vi också två andra svenska båtar och en dansk, samtliga på väg hemåt efter många år ute på haven. Så efter en eftermiddag på stan avnjöt vi middagen tillsammans med de svenska besättningarna på Yacht-klubbens egna restaurang, öppen enbart för seglare som angjort gästhamnen. Birgitta och Eric på S/Y Ariel IV och Kristina och Janne på S/Y Liv delade med sig av sina många äventyr, väldigt spännande och inspirerande. De bekräftade också att de ljussken vi sett vid spolning av toaletten nattetid var mareld som vi misstänkt och lovade att ännu mer skulle komma söderut. För att inte tala om ännu fler sälar och delfiner. Det blev en kväll vi kommer ha med oss länge i våra hjärtan. Tack!

IMG_2842jpg
Trevligt middagssällskap

Medan de andra svenskarna startade redan vid femtiden för att få medström norrut tog vi lite sovmorgon och gav oss av strax efter nio. Inte långt från Den Helder såg vi först två nyfikna sälar som kikade upp från vattenytan och därefter plötsligt något svart med tydlig ryggfena komma uppdykande för att snabbt dyka ner igen. Wow! Troligen var det en tumlare, men helt säkra är vi inte. Under dagens segling såg vi samma sak ytterligare ett par gånger och det gav mersmak, vi är redo för delfiner!

IMG_0219JPG
Cabin girl gillar sälar och delfiner

Efter 40 sjömil lade vi i eftermiddags till i IJmuiden, fortfarande i Holland. Även om solen sken större delen av dagen var vindarna väldigt kalla och det var jacka och mössa på som gällde när man satt vid rodret. Precis bredvid hamnen finns en lång sandstrand och vi tog en tur dit efter tilläggning. Just då var det lågvatten och det tog en liten stund att ta sig över stranden ner till vattenbrynet. Termometern i båten visade på en vattentemperatur på 17 grader och det i kombination med kall vind avskräckte åtminstone oss vuxna från bad. Men barnen, som "bara skulle bada fötterna" tog sig till slut ett rejält bad och njöt av de lagom höga vågorna. Äntligen fick de bada igen, de har längat så och då duger 17 grader lätt! Så även om vi har det väldigt bra och försöker njuta av dagarna så ska vi inte sticka under stolen med att vi längtar till varmare, soligare och badvänligare dagar. Men de kommer, det vet vi! 

IMG_2798jpg
Mot IJmuiden

IMG_0226jpg
Barn som badar = glada barn

IMG_0229JPG
Kapten inspekterar stranden

IMG_2854jpg
Carro räknar sandkorn

IMG_2853jpg
IJmuiden beach resort

Sist men inte minst, hur påverkar Corona oss i Holland? Ungefär som i Sverige skulle vi säga. Här finns inga krav på munskydd och knappt någon som använder det frivilligt. Det sitter skyltar uppe om att hålla avstånd och det erbjuds handsprit i de flesta butiker. I hamnarna är vartannat handfat och varannan dusch avspärrad, liksom det var i Tyskland, allt för att bibehålla avstånd. Hur effektivt det dock är, med tanke på att man då istället blir fler som använder samma handfat/dusch efter varann, är oklart. I de flesta affärer är varje (vuxen) person tvungen att ta en kundvagn/kundkorg, oavsett om och hur mycket man ska handla. Vi har inte riktigt klurat ut varför, men kanske för att skydda personalen. Om man lägger alla varorna i kundkorgen/-vagnen minskar kanke kontaktytorna för möjlig smitta? Här i IJmuiden fick vi också fylla i ett formulär med personuppgifter inklusive passnummer (crew list) samt avreseort och destination, adresserat till Nederländska Immigration office, vilket vi inte behövde göra i Den Helder. Om formuläret beror på Corona eller inte framgår dock inte, men ska fyllas i av alla utlänningar som reser in i och ut från Holland. 

Nu ska vi sätta oss och planera lite för de kommande dagar. Det är en avvägning mellan att få lagom långa etapper för att också hinna se oss om där vi är mot att hinna över Biscaya medan vindarna ännu är mer tillåtande än under senare delen av sommaren.

// Carro & kapten

Vi stannade i Rendsburg i två dagar eftersom det var väldigt blåsigt och regnigt. Rendsburgs marina hade WiFi vid hamnkontoret och med vår WiFi-antenn kunde vi fånga upp signalen och få ett eget nätverk i båten. Cabin crew kunde se Sommarlov och vi vuxna kunde se Morden i Midsummer! 

8C068850-3698-4A2F-81F9-8B112361AEA3JPG

Scout WiFi system (+ stor antenn på radarstolpen)

98DDB246-93BB-4094-B501-9B7685DAE916JPG
Cabin crew med WiFi

Vi varvade skärmtid med högläsning, bakning samt inventering och märkning av konserver. Bland annat räknade vi till 29 burkar Raviloi, det bör räcka ett tag i alla fall. Många skämtar om Ravioli som båtmat, men en kall blåsig dag är det faktiskt få saker som är så lättlagade och som samtidigt smakar så gott som en tallrik Ravioli med majs. Mellan skurarna hann vi såklart också med en tur i Rendsburg stad och några små inköp gjordes.

47D3472A-4CC7-438C-B038-1C4D01B40A7BJPG
Carro räknar konserver

IMG_2648jpg
Citronmuffins på g

Vi hittade en väldigt fin och välsorterad matbutik, Edeka,  alldeles brevid hamnen. Munskydd gäller ju som bekant i tyska butiker. Här gällde även att endast en i familjen får komma in och handla. "Der Einkauf ist kein Familienausflug!" (Handling är ingen familjeutflykt!) Klara tyska direktiv :)

Och munskydd i all ära, men när Carro igår var i mataffären här i Cuxhaven och skulle handla tomater fick jag mig ett gott skratt. De hade väldigt fina tomater i lösvikt och till bra pris. Jag såg mig om efter något att plocka tomaterna med, kanske en skopa eller handskar, men fick till slut fråga ett av butiksbiträdena. "Åh, med händerna" sa hon glatt och gick vidare... 


IMG_2627jpg
Tyska mataffärsregler

Ett litet tips. I Tyska gästhamnar är det inte självklart att det finns slang för vattentankning på bryggan. Det förväntas att gästande båtar har en egen slang med ombord. Vi har köpt en 20m plattslang från Gardena som går att rulla upp på en rulle. Väldigt bra!

IMG_2654jpg

I onsdags tuffade vi vidare i Kielkanlen till Brunsbüttel. Vid Brunsbüttel ligger den sista slussen ut från Kielkanalen. Gästhamnen låg alldels brevid slussen och vi låg på pontonen närmast slussen. Hela kvällen och natten kunde vi se stora fartyg slussa in eller ut ur Kielkanlen bara några meter från vår egen båt! Fascinerande, men klockan fem på morgonen var vi inte lika imponerade, haha...

IMG_2665jpg
S/Y Lady Ann i Brunsbüttel

IMG_0003JPG
Fartyg som ska slussa ut från Kielkanalen

IMG_0012JPG
Bara några meter från S/Y Lady Ann

Vår närmsta granne var en bisamråtta som letade efter någon båt att få slussa ut med. Den fick dock inte mönstra på S/Y Lady Ann...

IMG_2669jpg
Bisamråttan i Kielkanalen

Klockan 18.00 satt besättningen på helspänn. World Cruising Club skulle då skicka ut en uppdatering till alla deltagare i ARC om ARC 2020 skulle bli av. Mailet kom med beskedet att ARC 2020 blir av. Glad besättning!! Vi hade givetvis fortsatt mot Karibien även om inte ARC hade blivit av, men detta blir ett roligt inslag på vår långsegling!

IMG_2652PNG
Mailet vi väntade på med goda nyheter!

I torsdags var det så dags att slussa ut ur Kielkanalen och möta Nordsjön med tidvatten och starka strömmar. Vi gick ut med högvattnet vid 12-tiden och hade medström hela vägen till Cuxhafen. Puh! kapten hade koll på tidvattentabellerna. Vi har givetvis också digitala tekniska hjälpmedel, men kul när man kommer fram till samma resultat genom att räkna själv.

IMG_2687jpg
Hej då Kielkanalen!

IMG_2688jpg
Bakom sista slussen börjar Nordsjön!

När vi skulle in i Cuxhafen hade vi 3.5 knops medström och vi gjorde 8 knop med motorn på grundgas. I hamnböckerna står det att strömmen precis vid inloppet kan vara väldigt stark och det var den verkligen! Vi tog sikte på den ena hamninfartspiren och gav ordentligt med gas, men det hände knappt någonting. Det kändes mer som att vi var på väg med strömmen bort från hamnen. Mer gas på motorn och vi kunde då klämma in oss genom inloppet med långsidan först. Snyggt! Innanför hamnpiren blev havet genast lugnare och vi kunde förtöja tryggt på en hamnplats som vi fått via mailkontakt med hamnkaptenen tidigare under dagen.

IMG_2696jpg
Cuxhaven gästhamn

Efter middag på en hamburgerrestaurang tog vi en promenad i stan. Vi följde pilarna mot "Zentrum" och gick cirka 3 km i en cirkel tills vi till slut kom till en gata med fyra inredningsbutiker och flera caféer. Det var tydligen centrum. I övrigt verkar staden bestå av fina hus, fiskrestauranger och en strandremsa som kryllar av "badhytter" (se bild på Cabin crew nedan). Igår besökte vi den närmaste stranden och Albin premiärbadade i Nordsjön. 19 grader i vattnet och långgrunt. Sedan plockade barnen snäckor, innan leken fick avbrytas på grund av en störtskur. 

IMG_2722jpg
Skååål

IMG_0048JPG
Badhytt i Cuxhafen

IMG_0085JPG
Snäcksamling

Vi upptäckte att det inte bara finns fåglar och båtar i hamnen, där bor (?) också en liten säl. Två dagar i rad har den plaskat runt och lekt precis vid bryggorna. Jättesöt och nyfiken liten en.


IMG_0101JPG
Vår kompis sälen

IMG_2762jpg
Säl

Idag var det återigen regnigt och blåsigt. Vi passade då på att tvätta kläder och planerar att fortsätta med sängkläderna imorgon. Skönt att ha det gjort, så vi slipper tvätta när vädret blir bättre och vi vill göra roligare saker! Regnig dag innebär även bakning, idag blev det rulltårta som avnjöts med en klick grädde på eftermiddagen. Lasse tog en tur till mataffären och efter middagen trotsade barnen och Carro regnet och tog en sväng i lekparken i hamnen.

IMG_2767jpg
Kaptens nya kompisar från Miele. Vi hängde några timmar idag

IMG_0125JPG
Malin bakar rulltårta

IMG_0132JPG
Albin äter rulltårta (som han hjälpt till att baka)

IMG_0137jpg
Regning dag i lekparken

Väderprognosen för kommande dagar lovar mer nederbörd och framförallt starka vindar, upp mot 20 m/s, så vi räknar med fler dagar här i Cuxhaven. Det ska vara trevligt att segla och då får vi anpassa oss efter väder och vind helt enkelt. Det ligger fler svenskar här i Cuxhafen och även de väntar på bättre väder och svagare vindar. Alltid kul att träffa landsmän när man är utomlands, speciellt seglare :)

Regniga dagar innebär sovmorgon. Ibland är det väldigt svårt att få upp cabin crew till frukost, men vad gör väl det. Vi är ju lediga!


IMG_0073JPG
Trött cabin crew

// Kapten & Carro

Tiden går fort. Det har redan gått en vecka sedan förra inlägget. Vi har hunnit med en hel del och befinner oss nu utomlands, men vi börjar där vi avslutade senast. Så håll i er, nu kör vi!

Vi lämnade Borgholm tidigt måndag morgon med siktet inställt på Utklippan (en ö ute i havet söder om Blekinge). Det kom en rejäl skur strax efter Ölandsbron, men efter regnet blev det strålande sol och fina vindar. Vi kunde hissa fulla segel och satte nytt fartrekord för säsongen, 7.8 knop! Ingen högoddsare att det var kapten som styrde kanske ;). (Gissa vem som skrivit detta stycke...)

IMG_2459jpg

Kapten styr skutan

I den vanligtvis fulla hamnen på Utklippan fanns nu endast två andra båtar, men under dagen fylldes det på av fler båtar med olika nationaliteter (danskar, tyskar, holländare och polacker). 

IMG_2467jpg

S/Y Lady Ann vid Utklippan

Vi rodde över till "huvudön", där vi gick upp i fyren och kunde med hjälp av kikare se sälarna som håller till på klipporna.

IMG_9834JPG

Kapten och cabin crew på väg upp i fyren

IMG_2480jpg

Utsikt från Utklippans fyr

61454794245__661080E7-A6D6-4954-AAD7-14E3C043EACDJPG

Utklippan

IMG_9837JPG

Utklippan

IMG_9847JPG

Cabin crew på Utklippan

IMG_9850jpg

Härligt ljus i sommarkvällen på Utklippan

Eftersom vi startat tidigt tog vi sovmorgon i tisdags och kom först iväg vid 10-tiden. Motvind till att börja med och vi tvekade, var det värt att gå mot Hanö? Ja, bestämde vi oss för och under förmiddagen dog vinden ut så när vi kom fram var det stiltje och strålande sol. Givetvis blev det både glass och bad efter tilläggning! Den lilla lekplatsen i Hanö hamn hade rustats upp till i år till barnens förtjusning och såklart fann de snabbt en lekkamrat som utmanades på en fotbollsmatch.

IMG_9864jpg

Malin nybadad

Eftersom det skulle bli värmebölja bestämde vi snabbt att vi skulle stanna ytterligare en dag på Hanö och i år utforskade vi nya delar av ön. Det går en stig till östra sidan av ön genom skogen. Där finns fina badklippor som vi utnyttjade hela eftermiddagen och hann med fika, sjögräskrig (barnes favoritlek) och flera dopp. Trots att det bara var dryga 17 grader i vattnet var det skönt att plaska runt.  Hanö är ju en av våra favotit-öar och det var också här som Lasse friade till Carro 2015. Vi hade gärna stannat ytterligare någon dag eller två, men då ryktet gick om ökade restriktioner för svenskar i Tyskland vågade vi inte chansa. Hanö finns ju kvar och vi räknar med att återkomma fler somrar.

IMG_9880JPG

Cabin crew i trollskogen

IMG_9896JPG

Badklipporna på östra sidan

IMG_9899JPG

Badpojke Albin

I torsdags blev det tidig start igen och vi gick mot Simrishamn. Det var väldigt varmt även denna dag, men nu gick det tyvärr inte att bada eftersom havet var fullt med alger. Vi fick blöta fötterna inne i Simrishamns gästhamn istället. Kapten uppmärksammade att vattenlinjen var smutsig och badtvättade den. Vi ville ju ha en fin båt när vi skulle till Tyskland!

IMG_9915JPG

Fotbad i Simrishamn

Vi passade på att fylla vattentanken, tanka diesel (även i extradunkarna som står på däck) samt att byta ut gasolflaskan (vi har tre, men ville lämna Sverige med samtliga fulla) inför avresan mot Tyskland.

Klockan 06.00 i fredags lättade vi ankar och styrde yachten mot Tyskland. Eftersom Danmark inte vill ta emot svenskar var vi tvungna att gå direkt till Tyskland. Vi hade kontaktat både hamnkaptenen i Heiligenhafen och ansvarig för Kielkanalen innan avfärd och båda meddelade att vi var välkomna. Vi mätte den totala distansen till Kiel till ca 180 NM. Slutdistansen blev 175 NM och det tog oss ca 32 timmar.

743910F4-7CE6-4A06-ACEF-FDD0061227ACJPG

Överfartsplanering till Tyskland

Några av de 32 timmarna spenderade Carro åt att reparera vårt bomkapell. HR-märket höll på att lossna och behövdes sys fast igen. Det tog sin lilla tid men något ska man ju ha att göra under dessa längre överfarter. 

IMG_2532jpg

Carro reparerar bomkapellet

Det var varmt även dessa dagar så vi tog ned seglen och badade flera gånger i det äntligen algfria havet.

IMG_2547jpg

Nybadad styrman kommer upp

Till kvällen passerade vi danska Mön och några timmar senare var vi inne på tyskt vatten. Då kunde cabin crew äntligen hissa den tyska gästflaggan. Vid 23-tiden gick solen ned och den vyn tröttnar man aldrig på. 

IMG_9923JPG

Kapten och cabin crew hissar den tyska gästflaggan

IMG_2559jpg

Solnedgång över havet

Kapten tog första nattpasset och avlöstes av Carro vid 3-tiden. Vid 5.30 tog kapten över igen. Cabin crew sov som klubbade sälar hela natten. Det är många lastfartyg som är på väg till Kielkanalen, så det är många fartyg att ha koll på i mörkret. Det finns så kallade traffikseparingszoner som fritidsbåtar inte får befinna sig i. Vi seglade parallellt med dessa och när vi var tvungna att korsa dem gjorde vi det på snabbaste möjliga sätt, dvs vinkelrätt.

När vi närmade oss Kiel på lördag morgon, så var det otroligt många båtar i rörelse. Segelbåtar, lastfartyg, motorbåtar, seglingsskolor, SUP:ar och simmande människor överallt. Vi fick veja hit och dit för att ta oss in till Strande där dieseltanksbryggan finns i Kiel. Full tank och glass till samtliga i besättningen, sedan var det dags att ge sig ut i den livliga båttrafiken igen. Ett säkert tecken på att man kommit utomlands är när det säljs rom och vin på tankningsstationen!

När vi närmade oss målet, gästhamnen brevid inloppet till Kiel kanalen, avtog båttrafiken något och vi kunde lägga oss längs med bryggan. Båten framför var också svensk, så vi fick snabbt en pratstund. De hade varit ute i sammanlagt nio år (men flugit hem på somrarna de flesta åren) och hade flera bra tips. Vi passade också på att byta böcker med varandra, men såklart hade de fler utlästa än vad vi hade.

492ECA90-0FBE-4E36-BAC4-9DCDE180402CJPG

Gästbryggan strax utanför slussen till Kielkanalen. 

IMG_9944JPG
Ett dopp efter tilläggning

Igår eftermiddag kom en holländsk båt och lade till bakom. De hade flugit till Sverige där deras båt befann sig och var nu på väg hem. Vi pratade om att svenskar inte får komma in i Holland men de sade att ingen kontrollerar inkommande båtar och att det inte ska vara något problem. De som holländare är dessutom välkomna hem trots att de också just kommit från Sverige! Vi har dessutom mailat hamnkaptenen i Den Helder som svarade att vi är varmt välkomna! 

Imorse var det dags att gå in i kanalen, tillsammans med två andra segelbåtar. Vi var beredda på en actionfylld slussning och trodde dessutom att vi skulle färdas uppåt. Så vi blev lite snopna när slussporten framför oss rätt snart öppnades och vi insåg att vi slussat nedåt, uppskattningsvis 30 centimeter...

2DDDFA92-25B6-4095-A97F-062E53E6288BJPG

På väg in i första slussen

12A00B95-495D-4F14-A85E-7A9063159C80JPG

Cabin boy Albin hjälper till med fendrarna

94E45608-0FDA-4ABB-8D49-215E64304557JPG

Slussningsdags!

EB0AD32C-778E-473A-AEA2-5CB70F81DC4BJPG
Slussen på plottern (den svarta "båten" är vi)

I kanalen var det i dag ganska lugn trafik. Mest segelbåtar och enstaka lastfartyg. När Lasse hojtade till om första mötande lastfartyg kom Malin utfarandes till sittbrunnen. Dock blev hon lite besviken när hon insåg att det var en "lastbåt" och inte en "glassbåt", vilket var vad hon hade hört. 

IMG_2602jpg
Allt som behävs för en Kielkanal-passage

Cirka 3-4 timmar senare lade vi till i Rendsburg. En stad som faktiskt var svensk på 1600-talet. Så hur är det nu att komma som svensk till Tyskland? Vi har fått många frågor på Instagram (syladyann) om vad som gäller i samhället här. Innan vi seglade från Simrishamn 26/6 läste vi på både svenska och tyska ( https://www.auswaertiges-amt.de/de ) UD:s respektive sida samt Noonsite (en ständigt uppdaterad hemsida om gästhamnar i hela världen) och ingenstans stod det om ändrade restriktioner. Vi mailade också flera hamnar, med enbart positiva svar. Den 8/6 hade dock ett TT-meddelande gått ut om att vissa förbundsstater i Tyskland infört restriktioner för svenskar, men vi har inte stött på några kontroller och i hamnarna finns inga anslag om dessa restriktioner. Trots att vi rört oss på stan och pratat svenska med varandra har vi bara fått leenden från den tyska befolkningen. I butikerna gäller att samtliga ska bära munskydd och att man ska hålla 1,5 meters avstånd till andra. Dock noterade vi på väg in till Kielkanalen att det var fullt av människor på stränderna och på turistbåtarna stod folk som packade sillar (utan munskydd), så det känns som lite spel för gallerierna. Särskilt då säkert många av munskydden inte uppfyller kriterierna för smittskydd och troligen återanvänds flera gånger. En del använder till och med enbart en scarf eller liknande. Men det är bara att sätta på munskydden och "spela" med.

IMG_2618jpg
Hamnen i Rendsurg till höger (svenska flaggan vajar i hamnen)

IMG_2622jpg
Cabin crew och tyska "välartade" barn

IMG_2626jpg
Fritz-kola natürlich!

Vi planerar nu att ta det lugnt i några dagar, imorgon stannar vi här i Rendsburg och sedan tar vi oss vidare längs kanalen. På tisdag och onsdag ska det blåsa rejält på Nordsjön så vi har ingen brådska ut till "andra sidan". 

// Kapten & Carro

Efter en natt med ösregn och åska klev besättningen i tisdags upp och begav sig till lekparken i Västervik medan kapten jobbade några timmar från the Tele2 yacht office. Hemma har kapten fyra skärmar, men i båten får han nöja sig med två.

IMG_2367jpg
Tele2 Yacht Office

Generationsparken i Västervik var otroligt fin och genomtänkt. Kan kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna förbi. Efter lunch i båten lämnade vi Västervik bakom oss och fortsatte söderut till en naturhamn vid Lilla Vippholmen. En fin vik med många möjliga ankringsplatser, några där det var lite väl grunt. Vi hittade en fin plats i lä och kunde njuta av kvällen inne i båten till ljudet av lätt regn. När vi skulle lägga oss upptäckte vi att det inte kom vatten i toaletten när vi skulle spola. Trots ihärdiga pumpningsförsök förblev det torrt. Hm... Vi skruvade bort durken i förpiken där genomföringen till toalett-spolvattnet sitter. Inget läckage och slangen såg bra ut. Troligen var det stopp i själva genomföringen. Efter några försök att rensa röret med diverse smala, flexibla föremål hittade Lasse en tryckluft-burk. Det gjorde susen. Det bubblade till ordentligt och därefter flödade vattnet igen. Skönt att det var så pass lätt att fixa! 

IMG_9753JPG
Genomföring

IMG_9754JPG
Kapten med tryckluft på burk


I onsdags fortsatte vi mot Oskarshamn, det första ordentliga delmålet på detta äventyr, midsommar på landet i Kiatorp väntade. Det var sparsamt med gästbåtar i hamnen men så småningom fick vi sällskap av en Najad som var på väg från Nynäshamn till Västkusten. Det omtänksamma paret ombord på den båten kom sedan och knackade på; "Vi tycker det ser ut som att ni håller på att sjunka". Haha, vi fick förklara att vi var tungt lastade och att det var därför vattenlinjen på båten vår så långt ner, dessutom blåste det från sidan så båten lutade över lite åt det håll de låg. Men tack för omtanken!

IMG_2376jpg
Ensamt i Oskarshamns gästhamn

Så var det dags för upphämtning. Barnens mormor Suzanne hämtade upp oss efter lunch i torsdags och snart var vi åter i vårt kära Kiatorp. Både nyårs och påskens besök fick ju ställas in av olika anledningar, så det var fint att få vara tillbaka. Midsommarafton firades traditionsenligt med blomsterkransar, sill-lunch, jordgubbar och finskt trädgårdsspel (tips! mycket roligare än kubb). Någon dans runt stången blev det dock inte, men det var ingen som verkade lida av det. Tack fina familj/släkt för en jättefin midsommar på landet!

IMG_2426jpg
Bad i Kiatorp

IMG_9784JPG
Midsommar-Albin

IMG_9790JPG
Midsommar-Mailn

IMG_9791JPG
Midsommar-Carro

I lördags tog vi ett lätt tårfyllt farväl, nu dröjer det tills vi ses igen. Förhoppningsvis möter (barnens) mormor och morfar upp oss på Kanarieöarna i november, men i Corona-tider är ju allt lite extra osäkert.

IMG_9802JPG
Kiatorpsgänget

Efter storhandling på Ica Maxi och tankning av vatten satte vi segel mot Borgholm. Prognosen hade sagt 5-6 m/s i vindstyrka men det blåste betydligt mer och vi kunde segla i 6-7 knop hela vägen, härligt! Trots en del midsommarfirande båtar i Borgholm fick vi en bra plats i hamn. Vinden fortsatte vina i masten hela kvällen och natten och även i dag fläktade det rejält. 

Carros kusin Fredrik med familj köpte förra året ett sommarhus på norra Öland och äntligen fick vi chans till ett besök! Inte nog med att vi fick en trevlig dag ihop och fick se deras fina hus, vi fick också träffa familjens nytillskott, labradoren Hugo. Ett riktigt charmtroll som visade sig älska barn (i alla fall våra, hehe). Han vek inte från deras sida på hela dagen och snodde till sig en puss (slick) så fort han fick chansen. Mysigt! (Kan tilläggas att vi nyss fick rapport från stugan; Hugo har däckat efter en dag med Lady Anns cabin crew). 

05de9c38-cc13-4276-806b-b7a858dfd232JPG
Cabin crew + Hugo


Imorgon lämnar vi Öland för den här gången och har siktet inställt på Utklippan. Troligen blir det en hel del regn under färd men det verkar som att kvällen kan bli fin. Men det återstår att se!

// Kapten & Carro

I måndags kom det sista paketet vi hade beställt, en stor affisch med bilder på släkt och vänner. Den satte vi upp i akterruffen så att cabin crew kan hålla lite "kontakt" med dem där hemma.  Affischen var lite stor, så vi fick klippa och klistra lite, men tur att vi har stora väggytor i akterruffen!

IMG_2303jpg

Foton i akterruffen

Efter flera års nedräkning, följt av månader, följt av veckor och dagar så var det då äntligen dags för avfärd. Många har frågat hur det kännts, och vi har väl inte riktigt haft något bra svar, mer än kanske "bra". För visst känns det bra! Men också lite osäkert och ovisst. Till stor del på grund av rådande pandemi, men också eftersom vi trots alla förberedelser inte riktigt vet och kan förstå vad som faktiskt väntar oss. 

Medan barnen tillbringade sista kvällen hos mormor och morfar sov vi vuxna i båten. Torsdags-morgonen bjöd på strålande sol och efter ett sista litet inköp på apoteket i centrum på morgonen kunde vi avnjuta en lugn frukost i solen innan vi flyttade båten in på bryggan för avvinkning. För att markera att det var något mer än en vanlig semestersegling som var på väg att starta passade vi på att hissa ARC-flaggan. (ARC = Atlantic Rally for Cruisers; racet vi ska delta i över Atlanten i november).

IMG_2321jpg
ARC-flaggan

IMG_2322jpg
S/Y Lady Ann klar för långsegling

Det var fint att få bli avvinkade. Tack alla ni som kom och vinkade av oss och tack för fina avskedsgåvor. Ett särskilt tack till Mats och Suzanne som sponsrade med dricka och Helena som kom med bär som fick agera tilltugg. Även om vi känner att vi haft koll på läget och inte stressat de sista dagarna så var det skönt att få hjälp med detta. Hos barnen var det blandade känslor. Det är svårt att lämna kompisarna för så lång tid och precis som för oss vuxna, svårt att riktigt förstå vad som ligger framför en. Men redan samma kväll som vi gett oss av kom glada kommentarer om livet ombord från dem båda. Vi hade fina vindar och kunde segla i fin fart till SXKs uthamn i Stavsnäs. Dock fortsatte det blåsa så pass att det inte gick att lägga till vid bryggan utan det fick bli en natt på boj.  

IMG_2325JPG
S/Y Lady Ann har just kastat loss för ett 14 månader långt äventyr

IMG_2332jpg
Cabin girl nöjd med tillvaron

IMG_9708JPG
Efterrätt första dagen ombord

I fredags blåste vinden vår väg igen och vi kunde segla, i 7.2 knop,  vidare mot Nynäshamn. Vi hann med lekparksbesök, minigolf och dusch av besättning innan somliga i besättningen tog en tidig kväll i soffan....

IMG_2337jpg
Trött besättning

IMG_9706JPG
Sol och segling

IMG_9714JPG
Glass i Nynäshamn

På lördagen hade vi siktet inställt på Stendörren, ett naturreservat utanför Nyköping, men det märktes att det var helg. Och fint väder. Det låg båtar på nästan varenda klippa och där det inte låg en båt kryllade det av människor. Vi ville ogärna köra bort några solbadare för att lägga till och dessutom hade vi så fin vind att vi bestämde oss för att fortsätta. Så helt plötsligt hade vi gjort 50 sjömil och kunde lägga till i Arkösund. Klockan var då närmare sju och det kurrade i magarna så det blev en tur till Arkösunds hotell för restaurang-middag. Riktigt gott! 

IMG_9719JPG
Segling mot Arkösund

IMG_9725JPG
Malin fixade en myshörna när det lutade som mest

Efter lekpark, glass och bad (allt man behöver) tog vi oss söderut till Långholmsviken, en naturhamn i Gryts skärgård (Valdemarsvik). Där blev det fler bad, 15 grader i vatten duger för snabba dopp, och en liten promenad. Vi hittade en tipspromenad i skogen och tänkte "toppen, bra träning inför framtida längre utflykter" och begav oss. Dock hade de inte riktigt röjt hela vägen och till slut, efter att ha försökt bemästra ormskräck (vi såg inga), fästingar, myggor, brännässlor och komockor gav vi upp och vände. Vem som vann tipspromenaden? Det förblir en hemlighet...

När vi vaknade imorse hade vi inte riktigt bestämt dagens destination, beslut togs under färd, baserat på vind, väder och humör. Det blev gästhamn i Västervik, där vi inte varit på fem år. Nu togs vi emot i en ny gästhamn, förbunden med nyrenoverade Slottsholmen, som är ett hotell- och restaurangkomplex ägt av Björn Ulveus. Fint och centralt!

Det blev en liten promenad upp på stan och sedan nytt restaurangbesök, maten fick tummen upp av hela besättningen. För att inte tala om utsikten; en välpolerad, fullutrustad och tryggt förtöjd Hallberg Rassy 352 (S/Y Lady Ann)
.

IMG_2370jpg
S/Y Lady Ann förgyller stadsbilden

IMG_9742JPG
Malin hittade en rosa stol och konstaterade att "Här får hela förskolan plats!"

Eftersom vi seglat på så bra har vi gott om tid innan vi ska vara i Oskarshamn, så om vi fortsätter imorgon eller hänger kvar här en dag till, det återstår att se! 

/Carro och Kapten


I lördags så provsmakade vi de nya konserverna vi hittade på ÖoB. När vi öppnade den första burken, så såg det kanske inte supergott ut (lite kattmatskänsla).

IMG_2273jpg
Nya konserver

IMG_2279jpg
Vågar vi?

Vi tog ändå mod till oss och lade innehållet i tortilliabröd tillsammans med lite grönsaker och smakade. Det VAR faktsikt väldigt gott! Konsistensen var inte alls kattmatsaktig och det kändes som vanlig pulled pork/pulled chicken. 

IMG_2280jpg
Provsmakning

Pulled Pork var godast. 4/5 i betyg. Kunde ha haft lite extra krydda för toppbetyg. (Kaptens favorit)

Pulled Chicken Mayo 3/5 i betyg. Lite mer konservsmak än övriga, men helt ok.

Pulled Chicken TexMex 4/5 i betyg. Den här hade lite mera sting! Vi såg framför oss att kanske blanda denna med ris som lite utfyllnad/istället för bröd.

Pulled Chicken Curry 3/5 i betyg. Smakade absolut okej, men vi i besättningen är nog inte tillräckligt förtjusta i curry.

Vi kommer att köpa på oss några burkar till av Pulled Pork, Pulled Chicken Mayo och Pulled Chicken TexMex inför långseglingen. Perfekta att ha i wraps och få lite kött när man ätit fisk eller pasta i flera dagar :). I ett tacobröd med lite tillbehör så slinker det nog även ner hos den yngre besättningen.

Carros föräldrar Mats och Suzanne provsmakade också och blev positivt överraskade. Bra betyg från hela släkten alltså!

Cabin boy Albins släktkalas fick vi ställa in pga dåligt väder. Att sitta inomhus hela släkten kändes dumt i dessa tider, så vi får sikta in oss på framtida kalas. Mormor Suzanne och morfar Mats kom dock över och då passade vi på att få lite sjukvårdsträning, dagens övning bestod i att sätta infart för dropp. Carro har gjort det på läkarutbildningen för en sådär 12-13 år sedan, medan kapten aldrig hade gjort det innan. Med sjuksköterskan Suzannes guidening gick det dock galant, hon var till och med imponerad! Patienterna överlevde trots att lite blod gick åt. Carro är väl första infartsinsättare ombord, men bra att kapten också vet hur man gör om doktor Carro behöver dropp.

IMG_2294JPG
Kapten sätter in infart på Carro

IMG_2291jpg
Carro förbereder med hemmagjort stas-band inför infartsättning på Suzanne

För att kunna delta i alla ARC-festligheter måste man ha ett ARC-idkort med bild (står i ARC-pärmen vi fick hem för några veckor sedan). Vi har nu fixat bilder på hela besättningen så att vi slipper springa runt på Las Palmas och leta efter en fotoautomat.

IMG_2277jpg
Crew of S/Y Lady Ann

Idag blir det vaccinering av hela besättningen. Dukoral mot kolera.

IMG_2290jpg
Koleravaccin 

// Kapten och Carro

Nu är det bara en vecka kvar till avfärd. Börjar kännas lite pirrigt i magen. Har vi tänkt på allt? Har vi packat ned allt viktigt som vi kommer att behöva under 14 månader? Behöver barnen underställ och fleece-ställ? Har vi missat något i ARCs säkerhetsutrustning? Får vi segla in i Danmark eller blir det Tyskland direkt? Blir det karantän i Nederländerna? Vi tror vi har koll på allt. Att-göra-listan fylls på och det stryks saker efter hand. Vi har en positiv känsla. Vi kommer iväg och allt löser sig! LYCKA!!!

Förberedelserna pågår för fullt. Vi håller på att rensa och städa huset, tar hand om det sista i trädgården, packar in det sista i båten, laddar hem sjökort till datorer, IPads och IPhones (back up på olika enheter). 

Cabin boy Albin fyller år imorgon (fredag 5/6) det blir ett mindre släktkalas på lördag och barnkalas på söndag. Fullt upp in i kaklet, men snart så seglar vi iväg!

Imorgon gör Carro sin sista jobbardag på 14 månader. Konstig känsla, men helt arbetsfritt blir det inte. LäKartjänst blir istället läRartjänst ombord för cabin crew inför S/Y Lady Anns skolstart i höst. Kapten är rektor ombord och ansvarar för kvarsittning, skamvrån, kamratuppfostran, kölhalning, dumstrut, diciplinärenden och belöningssytem vid behov.

f22f3b2b-fad7-41f0-b279-489446f4e1a2jpg

Word!

“Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn’t do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbour. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.” (Mark Twain)

// Kapten

Den senaste helgen spenderades i Söderarms skärgård där vi var helt ensamma.

IMG_2224JPG
S/Y Lady Ann i "vrakviken"

På dagarna var det varmt (när det inte blåste), så vi passade på att gå runt ön och njuta av det fina vädret och den fina utsikten. Vi badade för första gången i år! 8,2 grader varmt var inte skönt, men Albin badade 3 gånger under helgen. Carro och kapten nöjde sig med var sitt dopp.

IMG_2228JPG
Cabin boy i Söderarm

IMG_2246JPG
Cabin crew

IMG_2227JPG
Cabin girl

I lördags blev det sämre väder, så vi tuffade till Ekholmen där vi träffade familjen Hugosson. Sista besöket på Ekholmen och sista båtträffen med Hugossons på ett tag. Alltid jobbigt att säga hejdå till vänner, men vi ses snart igen!

IMG_2244JPG
Cabin crews samlade

IMG_2243JPG
S/Y Lady Ann lämnar Ekholmen

IMG_2219jpg

IPad + Navionics sjökort

Som plotter backup har vi Navionics-sjökort även på en IPad och en IPhone. I helgen köpte vi sjökort för första delen av långseglingen och kunde testa i Stockholmsskärgård. Fungerande fin fint. Vi har köpt ett vattentätt skal och en hållare som medför att vi kan ha IPaden vid ratten.

Vi har även backup sjökort till Open CPN på datorn samt sjökortsapparna Nv Charts och Imray navigator. Givetvis har vi även papperskort för hela resan, så vi borde ha sjökort så det räcker.

Hemma är det fullt upp med att beställa hem UV-kläder, extra glödlampa till sökljus (dyrt, men ARC-krav), säga upp abonnemang, beställa intyg på engelska från Skatteverket på att vi är gifta och att barnen är våra, ta kopior på viktiga papper osv. I helgen blir det stuvning i yachten och storstädning av huset.

// Kapten

I startpaketet från ARC som vi fick förra veckan fanns en gedigen handbok (pärm) med mycket matnyttig information. Vi har läst igenom den och beställt ytterligare utrustning som vi måste ha med ombord. 

Eftersom vår livflotte har ISO PACK 2, det vill säga utrustning för mindre än ett dygn, måste vi komplettera med 2 TPA (se bilden nedan), 3 röda nödbloss, mer dricksvatten och mer energifull mat (vilket medför att livflotten + grab bag får ISO PACK 1).

tpaJPG
TPA - Thermal Protective Aid x 2 - ett måste i grab bagen

Ett förkläde (vilket är ett måste när man lagar varm mat på spisen och båten är i rörelse varpå en olycka lätt kan ske) har stått på inköpslistan sedan länge. Nu hittade vi ett som vi ville ha, tillverkad i kraftig PVC.

forkladeJPG
Förkläde i PVC

Förra veckan damp det också ner en avfärdspresent till oss från OSK, Oceanseglingsklubben, . Vimpel, klistermärke och en flaskpost som ska skickas ute på Atlanten. Tack OSK!

IMG_2185jpg

IMG_2186jpg
Flaskpost från OSK

Vi har också investerat i bra solglasögon. Tidigare har vi endast haft 50 kr-solglasögon, men nu slog vi till på lite bättre solglasögon.

IMG_2189jpg
Solglasögon inköpta. Garanterat skydd mot UV-A och UV-B.

För att kapten ska kunna jobba på distans har han nu fått MBB + router från sin arbetsgivare Tele2. 

IMG_2191jpg
Jobba, jobba, jooobbbba

Vi har sågat till en måttanpassad skärbräda till den ena diskhon. Sitter på plats även när det lutar och gungar. En extra arbetsyta kan vara bra att ha.

IMG_2206jpg
Skärbräda/extra arbetsyta

Flera kvällar har ägnats åt att uppdatera förbandslådan, där mycket material fick flytta över till sjukvårdsväskan vi skrev om i förra inlägget. Smidigt att ha en väska med uppdelade fack istället för en och samma låda för allt. Läkare i all ära, tur att Carro har ytterst kompetenta sjuksköterskor på vårdcentralen som kan ge en crashcourse i när man ska använda vilket förband. Nu hoppas vi ju att vi slipper använda mer än enstaka plåster, men det känns väldigt bra att vara väl förberedd om olyckan ändå skulle vara framme. 

Utöver all utrustning som vi ska ha med oss är det många saker på hemmaplan som ska fixas och avslutas. Till exempel måste gymkortet pausas, vilket är helt görligt om man ska vistas utomlands en längre tid. Bara man har ett intyg. Hm... som exempel på intyg anges tur- och returflygbiljett eller visum, vilket vi ju inte har något av dem. Till slut kom de fram till att de godkänner läkarintyget på skeppsapoteket tillsammans med dokumentation på vårt deltagande i ARC, tur det! Vi ska också sälja en bil och ställa av den andra, eftersända post, byta mobilabonnemang till kontantkort och hoppsan, Carros körkort går visst ut under tiden vi är iväg. Så det måste raskt förnyas (tack Transportstyrelsen för snabba handläggningstider!). 

Igår började vi packa ner barnens leksaker, det är lite klurigt att sortera ut vad som ska få följa med och vad som ska vara kvar hemma. Av andra barnbåtar har vi hört att leksaker som hemma känns passé kan få nytt liv ombord, så man får inte vara för kräsen. Det kan ju också hända att det köps en och annan pryl på vägen. Böcker har vi packat en hel del. Böckerna får kompletteras med ljud- och e-böcker via Storytel, men inget slår en välläst Fem gängs-bok från ens egen barndom, hehe... 

// Kapten & Carro

I förra veckan bestämde vi oss. Vi seglar iväg den 11/6 (dagen efter skolavslutningen och vår bröllopsdag) som planerat. Skönt att ha tagit beslutet, nu kan vi fokusera på att göra klart det sista och se fram emot långsegling, troligtvis en annorlunda sådan, men ändå långsegling! Vi har fått kontakt med andra långseglare via en Facebook-grupp, som även de ska segla iväg nu under maj-juni. Kul att se att andra också valt att segla iväg. Vi håller oss inom Sverige till att börja med, sen får vi se när vi beger oss utomlands.

Carro slutar jobba den den 5/6 och är tjänstledig till augusti nästa år. Kapten jobbar sin sista dag den 10/6, sen blir det deltidsarbete på 20% tills vi är tillbaka i Sverige. Dvs kapten jobbar 8h/vecka från båten. Skönt med ett arbete som tillåter det.

Vi båda vill tacka våra förstående arbetsgivare, Tele2 och Husläkarna i Österåker, som ställt upp på ett fint sätt under dessa Corona-tider när vi inte visste säkert om vi skulle kunna segla iväg! Tack för att ni låter oss genomföra vår drömsegling. Vi är båda välkomna tillbaka tidigare om så skulle bli fallet, vilket är en trygghet för oss båda.

Förra helgen var det öppningshelg på Ekholmen vilket innebar att sjösätta båtar, kratta, elda skräp, lägga i bryggor och laga bryggor. Niklas höll grundkurs i spikning för cabin crewsen.

IMG_2171jpg

Spikkurs på Ekholmen

På inköpslistan har det länge funnits en linjär drivenhet till autopiloten att ha i reserv. En ny i butik ligger runt 21000:-, men nu fick vi tag på en helt ny betydligt billigare. Skönt att nu ha en hel reservdelsuppsättning till autopiloten + vindroder då vi endast är två vuxna ombord.
linjarJPG
Raymarine Linjär drivenhet type 1

I veckan beställde vi även en sjukvårdsmaterialväska att ha med ombord.




vaskajpg
Sjukvårdsväska

Idag kom ARC handboken med posten. Mycket informartion att läsa igenom.

IMG_2178jpg
ARC 2020 handboken ska lusläsas


// Kapten

Vi har nu varit ute med yachten de senaste två helgerna. Första helgen var vi på Grinda. Där upptäckte vi att duschblandaren hade gått sönder under vintern och läckte vatten. Ny beställdes samma kväll. Allt annat ombord fungerade. Kalla vindar, men värmaren ombord  fick arbeta.

Valborgshelgen var vi först på Grinda där det faktiskt fanns en majbrasa till besättningens stora lycka! Glest med folk och alla höll avstånd.

13710662-878B-48D0-85D9-7E6112BC6B8CJPG

Besättningen fick se majbrasa 2020 trots allt

På fredagen blev det båtfix och vi bytte ut den läckande duschblandaren, så nu kan vi åter duscha ombord. På lördagen bokade vi in cabin crew på en "bonddag" på bondgården. Cabin crew fick träffa kossor, hästar, kaniner, grisar, får och höns. Väldigt uppskattat!

IMG_9041JPG

Cabin boy Albin till häst

IMG_9117JPG

Cabin girl Malin ridandes

IMG_9120JPG

Lamm och Malin

IMG_9075JPG

Lamm och Albin

När cabin crew var färdiga på bondgården tuffade vi till Ekholmen där familjen Hugosson väntade. Även farfar Hugosson och Pia som var där med sin båt som vi fick äran att besöka. Lek hela dagen för cabin crew!

IMG_2131jpg

Hej då Hugossons

På lördagskvällen invigde vi vår nya Magmagrill.

IMG_2128jpg

Magmagrill monterad och gott blev det!

IMG_9113JPG

Förrätt i yachten

Några nya cruising guides har dimpt ned i brevlådan.

CaptureJPGCapture2JPGCapture3JPG
De sista cruising guidesen har kommit

Om stundande långsegling är vi fortsatt positiva och hoppas på att kunna komma iväg! Rubriker som dessa inger hopp.

CaptureJPG

Doktor Carro sitter just med förbandslådan och medicinlådan och beställer det sista vi behöver. 

// Kapten

Under påsken blev det både oväntad sjösättning och påmastning av S/Y Lady Ann. Vi var klara med vårrustningen tidigt så då passade vi på att sjösätta lite tidigare (2 veckor) än planerat. På påskdagen blev det sjösättning och på annandag påsk blev det påmastning.

IMG_2064JPG

Sjösättning

Tack Mats, Suzanne och Erik för hjälpen vid påmastningen!

IMG_8949JPG

Carro har koll på kutterfurlxen

IMG_8950JPG

Kapten och Mats frusna men glada

IMG_8951JPG

Erik nöjd trots snöfall under påmastningen

IMG_8952JPG

Mats justerar vantskruvar

Vi hann även med att montera en kolmonoxidvarnare i akterruffen.

IMG_2053jpg

Kolmonoxidvarnare på plats


IMG_2068jpg
S/Y Lady Ann sjösatt och påmastad. Bara lite segel som saknas

// Kapten

Sedan senast har vi hämtat ut vårt skeppsapotek inkl vaccinationsspruta mot Hepatit A till cabin girl Malin.

IMG_1990jpg
Delar av skeppsapoteket

I dessa Corona-tider är det många som frågar hur vi ska göra med vår långsegling. Som det är nu skulle vi inte kunna komma iväg då många (de flesta?) hamnar i Europa och Karibien har stängt.

Vår förhoppning och plan är fortfarande att vi seglar iväg i mitten av juni. Vi hoppas att hamnarna då är öppna igen och att Corona-smittan har gått tillbaka. Vi kan även senarelägga avseglingen någon månad(er) om så krävs. Om restriktionerna fortfarande gäller i slutet av sommaren får vi dock svårt att hinna ned till Kanarieöarna till slutet av november. Då blir vi tvungna att skjuta upp seglingen ett år. Så summa sumarum vi siktar på att komma iväg enligt plan, men kan kompromissa om så krävs. 

Igår fick vi mail av ARC som skrev att de tror att ARC 2020 blir av. Handbok på väg hem till kaptensvillan för djupläsning.

// Kapten

Idag (11/3) är det endast tre månader kvar tills vi lättar ankar! Det firades med tårta!

IMG_1984JPG

3 månader-kvar-tårta

I helgen bottenmålade vi båten med fyra tjocka lager bottenfärg, målade om vattenlinjen och körde ned madrasserna till båten. På vår vagga kan vi montera extra stålbalkar på vilka vi kan fästa spännband. När detta är monterat kan vi säkert lossa vaggans stöttor och måla under stöttorna. 

IMG_1972JPG

Bottenmålning med extra balkar monterade på vaggan

I måndags damp Cruising guide for the Netherlands ned i brevlådan. Två till står på inköpslistan, sen har vi samtliga vi vill ha och behöver.

nederjpg
Crusing guide to the Netherlands

På torsdag är det avseglarmöte igen i OSKs regi. Ämnen är matlagning, proviantering, watermaker, sjösjuka och sjukvård ombord. Intressanta ämnen!

// Kapten

Vi har nu börjat kolla upp reseförsäkringar för vår långsegling. Vi har vår villahemförsäkring hos Moderna Försäkringar och de vill ha 31412 SEK för en långreseförsäkring utöver de 60 dagar som ingår i villahemförsäkringen.

lngreseforsakringMFJPG

Info Långreseförsäkring Moderna Försäkringar

Länsförsäkringar vill ha 35417 SEK för sin långvariga reseförsäkring, men då måste vi givetvis även flytta över vår villahemförsäkring till Länsförsäkringar.

Vi kollade även upp Europeiska ERV reseförsäkring. Eftersom ERV klassar långsegling som en extremsport (vilket inte t.ex. Moderna Försäkringar eller Länsförsäkringar gör) blev premien väldigt dyr, 135894 SEK. Alltså inte ett alternativ för oss.

ervJPG

Europeiska ERV reseförsäkring liiiite för dyr för oss

Gouda reseförsäkring gäller för långsegling, men blev dyrare än den långreseförsäkring vi kan teckna via Moderna Försäkringar.

goudaJPG

Gouda reseförsäkring

Ett tips vi fått från andra långseglare är att teckna en reseförsäkring via TopSail. Vi kontaktade TopSail och fick en offert på 2297.52€, dvs ca 26 000,29 SEK med dagens valutakurs. Eftersom vi deltar i ARC2020, så har vi 5% rabatt på premien från TopSail, så premien blev 2182.64€ dvs ca 24 700,23 SEK. Fungerar bra när man behöver utnyttja den, var omdömet från andra långseglare. 

Tyvärr kan man inte teckna denna försäkring förrän 45 dagar innan den ska börja gälla.

topsailJPG

tp2JPG
TopSail Yachtman's Gold Travel Insurance

tpsJPG

Ersättningsnivåer TopSail

Vi valde Moderna Försäkringars långreseförsäkring, även fast den är några tusen dyrare än TopSails reseförsäkring. Vi resonerar som så att samtliga långreseförsäkringar är så pass dyra att några tusen hit eller dit spelar mindre roll i sammanhanget. Det känns skönt att ha reseförsäkringarna samlade i samma bolag och när vi har haft skador tidigare har Moderna Försäkringar betalat ut direkt utan några problem. Moderna Försäkringar är således lätta att ha att göra med, vilket är ett stort plus när man råkar ut för en försäkringsskada.

// Kapten

I veckan blev Carro klar med innehållet i vårt skeppsapotek inför den kommande långseglingen. Eftersom Carro är läkare har hon beställt ett läkarintyg på engelska från Socialstyrelsen som kan vara bra att ha med ombord om det skulle uppstå problem med vårt skeppsapotek vid inklaring. Vi har även ett "Customs declarations-intyg" med ombord som OSK läkarna Pär och Nina Olofsson har författat. Intyget säger att de förskrivna medicinerna endast får användas ombord och vem som är ansvarig för skeppsapoteket samt vem som har skrivit ut medicinerna.

skepp2JPG

Skeppsapotek

Utöver dessa dokument måste man föra en förbrukningsjournal över de narkotikaklassade medicinerna. Man måste kunna redogöra för när, till vem, varför och hur mycket av medicinerna som har använts. 

journalJPG

Förbrukningsjournal

Här finns mer att läsa om skeppsapotek från Sjöfartsverket: Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om sjukvård och apotek på fartyg

OBS för att få läkemedel utskrivna för långsegling måste man vara medlem i OSK och ha gått Oceanseglarkursen i OSKs regi samt att deltagit i sjukvårdsdelen i kursen som Pär och Nina är ansvariga för. 

Vi har smygstartat vårrustningen genom att slipa vattenlinjen och städa ur båten invändigt. Vi har även påbörjat packningen av båten och fyller samtidigt i vår inventarieförteckning över var alla saker ombord finns.

IMG_8598JPG

Packning

IMG_8597JPG

Att få in allt i båten uppför stege och under pressening var det jobbigaste

// Kapten

I veckan beställde vi cabin crews skolböcker som de kommer att behöva under långseglingen. Albin ska läsa årskurs 2 och Malin ska läsa förskoleklass ombord.

bokusJPG

Skolböcker beställda

222jpg
Ett års skolböcker för cabin crew

IMG_1898jpg
Förskoleklassböcker

IMG_1897jpg
Böcker till årskurs 2

Vi har även laddat ned skolmaterial från lektion.se och skolmagi.nu.

Förra helgen monterade vi en varningslampa i sittbrunnen som lyser när den automatiska länspumpen är igång. Panelen till den automatiska länspumpen sitter inne i båten vid navigationsplatsen och därför att det svårt att veta om länspumpen är igång när man är ute i sittbrunnen. 


IMG_1804jpg
Länspumpsvarningslampa

När vi skulle testa om varningslampan lös när länspumpens flottör slog till upptäckte vi att länspumpsslangen hade spruckit på två ställen nära länspumpen i kölssvinet. Troligtvis har olika kemiska vätskor (glykol, diesel, olja, spolarvätska m.m.) torkat ut slangen, så att den till sist har spruckit. Vi bytte inte länspumpsslangen när vi bytte genomföringar och slangar förra vintern, men då fanns det inga sprickor i den. Det vara bara den nedersta delen av slangen (delen som ligger i blöt för det mesta) som hade torkat och spruckit. Nu sitter en helt ny slang monterad på länspumpen.

// Kapten

Sedan senast har vi kopplat in ström på bränslereningssystemet och provkört. Det fungerar jättebra! Nu kan vi rena dieseln i vår dieseltank själva!

IMG_1650jpg
Dieselrening pågår

Besättningens nya pass har kommit och då kunde vi uppdatera vår crewlist och beställa ett internationellt certifikat från SXK:

sxkjpg
Internationellt certifikat från SXK

Vi har nu teckat en långseglingsförsäkring. Valet föll på Alandia och vi är nöjda med premien. Dyrt givetvis, men ett måste att ha känner vi. Årspremien blev 25532 SEK med den lägsta självrisken. Försäkringen har utvidgat täckningsområde zon 4, dvs den gäller på alla platser som vi kommer att besöka under vår långsegling Sthlm-Karibien ToR. Se mer om långseglingsförsäkringar här: Försäkring

alandiaJPG
Offert från Alandia, vi valde Alternativ 1

Övriga svenska försäkringbolag var inte intresserade att försäkra vår båt. Speciellt ointresserade var Panatenius som vi fick väldigt dryga svar från. Utländska försäkringsbolag som vi övervägde var TopSail, Y yacht och Paul L'Ortye, men det kändes bäst att välja ett försäkringsbolag på den svenska marknaden som vi har varit kunder hos länge och som hitills har behandlat oss bra. (Vi är medvetna om att Alandia är i tvist med långseglare angående totalförlust). Skönt att ha detta avklarat då många långseglare har problem att få långseglingsförsäkringar för sina äldre båtar.


// Kapten

Trots det sorgliga som skedde under julen fortsätter ändå planeringen och förberedelserna inför vår långsegling. Det var också det mamma önskade, att vi absolut inte skulle ställa in/senarelägga/avbryta vår långsegling om något hände henne. Vi samlar ny kraft och tar upp det som stått på paus de senaste veckorna.

Sjökorten och de cruising guides som vi beställde under Black Friday har nu levererats. Därmed har vi samtliga sjökort och cruising guides för vår seglats!

IMG_1557jpg
Nv Charts och Imray sjökort och cruising guide för Engelska kanalen

IMG_1579jpg
Fler Cruising guides

På en av avseglarträffarna som OSK arrangerar fick vi ett tips om en ny brandsläckare; Maus Xtin Klein. Den släcker branden med kaliumbaserad rök och lämnar inga släckrester samt är giftfri. Det verkar bra, så vi köpte två (Carro fick dem i julklapp av kapten, lyxfru!) som komplement till våra fyra pulversläckare som redan finns ombord.
mausJPG
Maus Xtin Klein brandsläckare

Innan julledigheten monterade vi en tankgenomföring (den svarta på bilden nedan) för bränslereningssystemet på dieseltank-inspektionsluckan. Via den nya tankgenomföringen ska renad diesel återföras till dieseltanken. Via röret till vänster sugs diesel upp från botten av dieseltanken och går till vattenavskiljarfiltret. Tankgenomföringen till höger med svart slang på är till värmaren ombord.

branslejpg

tank2jpg
Inspektionslucka på plats i yachten igen

När inspektionsluckan var på plats kunde vi börja dra bränsleslang till vattenavskiljaren och bränslepumpen. Det som återstår är att koppla in ström till bränslepumpen och en testkörning!

IMG_1597jpg
Bränslepump och vattenavskiljare till bränslereningssystemet

I veckan före jul fick vi beskedet från skolans rektor att skolan och Österåkers kommun inte kommer att ställa upp med skolböcker/lärare på distans eller liknande. Barnen måste även skrivas ut från skolan. Vi misstänkte att Österåkers kommun skulle ha denna inställning, men då några andra kommuner runt om i Sverige har ställt upp för andra långseglande barn, så hoppades vi ändå på ett positivt besked. Långseglingsplanerna ändras givetvis inte utan vi köper själva de skolböcker som behövs och följer Skolverket läroplan för förskoleklass respektive årskurs 2.

Vi har införskaffat en hel del reservdelar till motorn och nu har vi beställt de sista som vi har tänkt att ha med ombord; två stycken extra spridare till vår VP D2-55. Vi har tidigare bytt ut spridarna som sitter i motorn, men vi kände ändå att det kan vara bra att ha med några extra.

spri2jpg
Spridare x 2 i reservdelslådan

Av tomten fick cabin crew ett nytt brädspel, Karibiens guld. Väldigt genomtänkt av tomten i år!
Cabin crew gav tummen upp och även vi vuxna tyckte det var kul att spela!

IMG_1642jpg
Besättningen spelar Karibiens guld

I veckan som kommer ska vi hämta upp våra nya pass och därefter uppdatera vår crewlist. När vi fått de nya passen kan vi även beställa SXKs internationella certifikat.

Vår utombordare är klar på service och ska hämtas ut i veckan. På söndag ska vi köpa en reservplotter (Raymarine C80) att ha med ombord om vår ordinarie Raymarine C80 skulle gå sönder under långseglingen.

I år (!), i sommar (!) ska vi segla iväg. Förberedelserna och planeringen har pågått i 5 år, nu ser vi målet närma sig. SKÖNT!

// Kapten

På juldagen gick Lasses mamma Kaija bort. Hon fick för 9,5 år sedan myelom, blodcancer och har sedan dess kämpat sig igenom de mest tuffaste behandlingar. Det senaste året drabbades hon av ytterligare cancersjukdom och prognosen blev än mer dyster. 

Det är tack vare mamma Kaija och pappa Bertil som kapten kom in på sin saltstänkta bana. Varje sommar seglade familjen Zandén 2,5 månader i sträck till Finland och tillbaka för att hälsa på släkten i Albin Vegan Svarte Rudolf. Ombord fanns även schäfern Bimbo.

IMG_0002jpg
Kapten, Kaija och bror Erik ombord på Albin Vegan Svarte Rudolf

Mamma var en av våra största supportrar och såg fram emot vår långsegling med både spänning, men även lite fasa. "Atlanten ser ju så stor ut på jordgloben och er båt är ju så liten!"

Att vi skulle ha en satellittelefon ombord var hon väldigt glad över eftersom hon då skulle kunna ringa och prata med barnbarnen varje dag.

In i det sista hoppades hon att hon skulle kunna följa vår långsegling på distans, men när hon fick beskedet att cancern hade spritt sig förstod hon att det inte skulle bli så. Till en väldigt ledsen Lasse lovade hon då att hon istället skulle följa oss från himlen.


DSC_0132JPG
Världens bästa mamma, svärmor och farmor

lunchjpg
Midsommarlunch i vår tidigare båt 

ae9d1095a53314d953a403e852bcc637jpg
Cabin boy Albin seglar med farmor över till Mariehamn

edf01bd9377c598576cd91d30d2bf1c2jpg
Cabin boy Albin och farmor på Ålands hav

Vila i frid älskade mamma, svärmor och farmor! Du är väldigt saknad!

// Besättningen