Nya vänner och ändrade planer
Vi stannade i Barbuda ytterligare en dryg vecka. Efter att ha utforskat klart Spanish Point tog vi oss tillbaka till Coco Point där vi träffade ännu en belgisk båt, S/Y Temanua, med Berth, Stephanie, Lyam och Roxie ombord. Nya kompisar för både vuxna och barn! Det firades med bonfire på stranden, barnen ordnade en "kids fire" och njöt av grillade marshmallows i mörkret.
Cabin crews gjorde en egen eld
Lugn kväll runt elden
Ett par dagar senare hade suget efter lobster-grillning gett sig till känna igen. Enoch på strandbaren Shack-A-Kai stod för grillningen och vi för tillbehören. Godaste lobstern hittills och det blev inte sämre av alla goda tillbehör. Barnen varvade mat med lek och bad och slutligen dansade de på bordet, en kväll de sent kommer glömma. Kvällen avslutades på Temanua och det hann bli sent innan tre jollar puttrade hemåt igen...
Albin, Liam, Malin och Roxie laddade inför lobstergrillning
Kapten på lobstergrillning
Tillsammans med S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua på lobsterkväll
Marsmallowgrillning
Conch i solnedgång
Vilda åsnor springer runt på Barbuda
Efter flera härliga dagar i Coco Point fortsatte vi norrut på Barbuda till 17 Mile Beach och Low bay där vi, S/Y Sanuti och S/Y Anne-Mon låg helt ensamma (S/Y Temanua stannade kvar i Coco Point). Efter att ha försökt kontakta ett antal olika guider, med hjälp av kontaktuppgifter i våra seglings-guideböcker, fick vi slutligen tag i Solomon som gladeligen guidade oss runt. Han plockade upp oss vid båtarna i sin träbåt och styrde oss med van hand in bland rev och sandbankar till lagunen som ligger innanför den långa stranden. Vi startade med en tur till Frigate Bird Sanctuary, ett naturskyddsområde med tusentals fregattfåglar samt en del andra arter. Vi hade turen att få se flera hanfåglar som stolt bröstade upp sig med den röda blåsan fylld (av vatten) i jakt efter en hona att dela livet med.
Besättningen på 17 mile beach
Salomon hämtar upp oss inför Fregattfågeltur
Fregattfåglar, hanen har en stor röd säck under näbben för att locka till sig honor
Cabin crew besöker Fregattfåglarna
Fregattfåglar
Vi åt lunch i "huvudstaden" Codrington men på grund av kraftigt regn sköt vi upp den planerade utflykten till grottor och ett sjunkhål till nästkommande dag. Codrington består av enplanshus, både nybyggda sådana och ruiner efter orkanen Irma och på gatorna möter man både getter, åsnor och hästar. Vi överraskades av en relativt välsorterad mataffär, relativt i den mening att vår definition av välsorterad ändrats radikalt senaste månaderna...
Codringtons låg- och mellanstadieskola
På tur i Codrington med Roger & Emma från S/Y Sanuti och Thomas & Petra från S/Y Anne-Mon
Åsna som kilar runt i stan
Ett gäng får utanför affären i Codrington
På eftermiddagen lättade regnmolnen och det blev en tur till stranden. Roger och Thomas hade dykt efter conch (uttalas konk och inte konch har vi nu lärt oss) och rensningen påbörjades. Till kvällen serverades sedan friterad conch. Det var ingen som riktigt fastnade för denna karibiska delikatess men nu har vi i alla fall testat.
Thomas och Roger rensar conch
Albin hjälper till
Home is where the anchor drops
På torsdagen gjorde vi ett nytt försök till land-utflykt och nu var vädret på vår sida. Det blev en svettig promenad till slukhålet, men det var det värt. Många meter ner på marken var växtligheten en helt annan än där uppe och palmerna sträckte sig högt högt upp för att nå lite solljus. Väggarna såg ut att bjuda in till klättring, men berget var förrädiskt poröst och stenarna lossnade lätt om man gav sig på ett försök.
På väg till slukhålet
Slukhålet med en helt annan växtlighet
Albin och Malin klättrar ned i slukhålet
Djupt ned i slukhålet
Albin parkourar
Spännande att klättra ned i slukhål tycker besättningen
På botten av slukhålet
Kan det finnas grottmänniskor här?
Utsikt från botten
Albin hittade spår av tidigare besökare i slukhålet...
Efter slukhålet utforskade vi en större grotta innan det återigen var dags för lunch i Codrington. Solomon tog oss till en restaurang i änden av "stan", återigen överträffades våra lågt ställda förväntningar och det var tre mätta och nöjda besättningar som skjutsades tillbaka till Low Bay.
Grottutsikt
Kapten spanar från taket på grottan
Grottboende med utsikt
Ostsidan av Barbuda
På kvällen blev det en ny bonfire, nu med korvgrillning och spökhistorier.
Malin vandrar längs stranden
Malin och kapten samlar ved
Brasan tänd
Glad cabin girl och trött cabin boy
När vi kände oss klara med Barbuda var planen att åter segla söderut till Antigua och Jolly Harbour för att kunna vi fylla upp med mat, vatten, gasol och diesel. Hastigt och lustigt hade dock Antiguas myndigheter bestämt om nya restriktioner över påskhelgen, vilka bland annat innebar förbud att vistas på stränderna och ett totalt seglingsförbud. Detta kommunicerades dagen innan restriktionerna började gälla. Vi trotsade dock seglingsförbudet, vilket vi inte var ensamma om, och stötte inte på några problem. Inte förrän vi skulle in i hamn. Marinan undrade om vi hade tillstånd från Coast Guard och när vi kontaktade dem började en fars. Vi vet inte hur många gånger vi försökte förklara var vi befann oss (i viken utanför marinan), vart vi skulle (in i marinan) och varför (för att fylla på mat och vatten) samt att vi skulle stanna där till tisdagen (då seglingsförbudet upphörde). Slutligen avslutades samtalet och vi tolkade det som att vi fått tillstånd och kunde därefter gå in i marinan. Planen var en påskmiddag då det var påskafton men efter att ha krånglat med Coast Guard, hittat mjölbaggar i lunchpastan, stressat till tvätteriet med tre veckors tvätt, lyckats få Albin till frisören, duschat i riktiga duschar! och slutligen sanerat under Lasses säng i förpiken där en Coca-cola burk exploderat intogs middagen på den grekiska restaurangen och påskmiddagen skjöts upp en dag. Återigen gjorde vardagslivet sig påmint i paradiset.
Efter att ha blåst ordentligt i två veckor lade sig nu vinden betydligt och i marinan blåste det nästan ingenting alls samtidigt som det var riktigt varmt. På stranden fick man ju inte heller vara... Då löste barnen det på egen hand med hjälp av vattenslangen på bryggan och vi vuxna önskade nog att vi vågat kasta oss in i vattenkriget. Nu fick vi också till påskmiddagen och tillsammans med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti avnjöts ägghalvor med räkor, Abbas sill, rökt lax, köttbullar, prinskorv och slutligen grillat kött och potatisgratäng. Som om inte det vore nog hade Emma gjort chokladmousse till efterrätt och det var tre minst sagt proppmätta besättningar som kröp till kojs den kvällen.
Nedkylning i värmen
Påskpyntad S/Y Lady Ann
Påskharen tagen på bar gärning
Prinskorv, köttbullar och rökt lax
Ägghalvor med majonäs och räkor - påskmiddagen serverad
Thomas och Petra från S/Y Anne-Mon
Dagen efter var det äntligen dags. Vår sexåring fyllde sju och uppvaktades på sängen med sång och paket. Gladare sjuåring får man leta efter! På eftermiddagen kom båt-vännerna på kalas och dagen avslutades med pizzamiddag på restaurang, allt enligt födelsedagsbarnets önskemål. Utöver gosedjurs-hunden var högsta önskan att inte segla på födelsedagen, hm...
Vår stora lilla Malin 7 år!
Gossedjur är det bästa som finns
7-årskalas ombord med cabin crew från S/Y Temanua
S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua kom och firade Malin
Dagen avslutades med pizzamiddag (olivpizza är Malins favorit, ser ni sjuan?)
Om en månad ska vi korsa Atlanten igen och förberedelserna har nu börjat. I Jolly Harbour passade vi på att göra motorservice (byte olja, oljefilter, backslagsolja, vattenavskiljarfilter, dieselfilter, anod, rensade vattenfiltret) och utförde en riggcheck (kollade att alla stag, vantskruvar, vantinfästningar, vantspridare inte hade några skador). Allt gick bra och vi hann även med att rensa ut i cabin crews akterruff. Blev många soppåsar till marinans container...
Efter fullspäckade dagar i Jolly Harbour har vi nu tagit oss norrut igen till en ankring utanför Great Bird Island. Här kryllar det av rev så det gällde att hålla tungan rätt i mun när vi tog oss hit och varje jolletur kräver full koncentration och helst en spejare på varje sida. Ön i sig är relativt anspråkslös men efter ett tips på Instagram fann vi en vattenfylld grotta som går ett trettiotal meter in i berget, riktigt häftigt. På den södra änden finns också ett mindre slukhål och även om man inte riktigt kan se varför ön heter Bird Island så kan man definitivt höra det, framförallt på kvällar och mornar.
På tur på Great Bird Island
Great Bird Island
Malin styr jollen hemåt
Runt om finns mindre öar med häftiga formationer, bland annat den lilla ön Hell's Gate och äntligen fick vi också utdelning på den ambitiösa hummerjakt som pågått i flera veckor. Roger och Thomas lyckades fånga två humrar som blev en delikat förrätt häromdagen.
Kaptensparet vid Hell's gate
Ogästvänligt vid Hell's gate
Klart vatten
Kapten och Thomas på lobsterjakt
Korall i Great Bird Island
Nyfångad lobster
Nyrensad lobster
Nygrillad lobster
Lobsterförrätt i S/Y Lady Ann tillsammans med Roger & Emma och Thomas & Petra
Våra barn och Roxie och Lyam från S/Y Temanua har varit oskiljaktiga och det leks från morgon till kväll. I skrivande stund är både Albin och Malin hos dem på pannkaks-frukost och vi bävar för när det om några dagar är dags att ta avsked. S/Y Temanua ska fraktas hem på lastbåt och familjen ska flyga hem efter att ha tillbringat ytterligare en dryg månad på fastlandet på Antigua.
Lek ombord på S/Y Temanua
Trevliga kvällar tillsammans på S/Y Temanua
De senaste dagarna har vi nåtts av nyheter och bilder om det vulkanutbrott på ön Saint Vincent som började lite smått redan när vi var där vid nyår. Nu är situationen förvärrad, vi ser bilder från vänner som ligger kvar vid granön Bequia där deras båtar är täckta av aska och boende i området kring vulkanen har evakuerats. Vi lider med öbefolkningen som drabbas av detta, situationen med Corona är svår nog som den är med belastning på sjukvård, restriktioner och uteblivna inkomster. Våra tankar går till Saint Vincents befolkning och vi hoppas att skadan blir så lindrig som möjlig.
Tanken var att avsluta vår tid i Karibien på Guadeloupe, men för bara några dagar sedan tog Frankrike beslut om att åter stänga ned och det inkluderar alla franska öar så nu är vi inte längre välkomna där. Vi siktar istället på den holländska delen av Saint Martin, dit vi räknar med att segla i mitten av veckan. Vi hoppas kunna klämma in dykning på Saint Eustatius, som enligt guideböckerna ska vara riktigt bra, på väg till Saint Martin. På Saint Martin börjar sedan förberedelserna inför ”hemseglingen” på riktigt.
// Carro & kapten
Cabin crews gjorde en egen eld
Lugn kväll runt elden
Ett par dagar senare hade suget efter lobster-grillning gett sig till känna igen. Enoch på strandbaren Shack-A-Kai stod för grillningen och vi för tillbehören. Godaste lobstern hittills och det blev inte sämre av alla goda tillbehör. Barnen varvade mat med lek och bad och slutligen dansade de på bordet, en kväll de sent kommer glömma. Kvällen avslutades på Temanua och det hann bli sent innan tre jollar puttrade hemåt igen...
Albin, Liam, Malin och Roxie laddade inför lobstergrillning
Kapten på lobstergrillning
Tillsammans med S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua på lobsterkväll
Marsmallowgrillning
Conch i solnedgång
Vilda åsnor springer runt på Barbuda
Efter flera härliga dagar i Coco Point fortsatte vi norrut på Barbuda till 17 Mile Beach och Low bay där vi, S/Y Sanuti och S/Y Anne-Mon låg helt ensamma (S/Y Temanua stannade kvar i Coco Point). Efter att ha försökt kontakta ett antal olika guider, med hjälp av kontaktuppgifter i våra seglings-guideböcker, fick vi slutligen tag i Solomon som gladeligen guidade oss runt. Han plockade upp oss vid båtarna i sin träbåt och styrde oss med van hand in bland rev och sandbankar till lagunen som ligger innanför den långa stranden. Vi startade med en tur till Frigate Bird Sanctuary, ett naturskyddsområde med tusentals fregattfåglar samt en del andra arter. Vi hade turen att få se flera hanfåglar som stolt bröstade upp sig med den röda blåsan fylld (av vatten) i jakt efter en hona att dela livet med.
Besättningen på 17 mile beach
Salomon hämtar upp oss inför Fregattfågeltur
Fregattfåglar, hanen har en stor röd säck under näbben för att locka till sig honor
Cabin crew besöker Fregattfåglarna
Fregattfåglar
Vi åt lunch i "huvudstaden" Codrington men på grund av kraftigt regn sköt vi upp den planerade utflykten till grottor och ett sjunkhål till nästkommande dag. Codrington består av enplanshus, både nybyggda sådana och ruiner efter orkanen Irma och på gatorna möter man både getter, åsnor och hästar. Vi överraskades av en relativt välsorterad mataffär, relativt i den mening att vår definition av välsorterad ändrats radikalt senaste månaderna...
Codringtons låg- och mellanstadieskola
På tur i Codrington med Roger & Emma från S/Y Sanuti och Thomas & Petra från S/Y Anne-Mon
Åsna som kilar runt i stan
Ett gäng får utanför affären i Codrington
På eftermiddagen lättade regnmolnen och det blev en tur till stranden. Roger och Thomas hade dykt efter conch (uttalas konk och inte konch har vi nu lärt oss) och rensningen påbörjades. Till kvällen serverades sedan friterad conch. Det var ingen som riktigt fastnade för denna karibiska delikatess men nu har vi i alla fall testat.
Thomas och Roger rensar conch
Albin hjälper till
Home is where the anchor drops
På torsdagen gjorde vi ett nytt försök till land-utflykt och nu var vädret på vår sida. Det blev en svettig promenad till slukhålet, men det var det värt. Många meter ner på marken var växtligheten en helt annan än där uppe och palmerna sträckte sig högt högt upp för att nå lite solljus. Väggarna såg ut att bjuda in till klättring, men berget var förrädiskt poröst och stenarna lossnade lätt om man gav sig på ett försök.
På väg till slukhålet
Slukhålet med en helt annan växtlighet
Albin och Malin klättrar ned i slukhålet
Djupt ned i slukhålet
Albin parkourar
Spännande att klättra ned i slukhål tycker besättningen
På botten av slukhålet
Kan det finnas grottmänniskor här?
Albin hittade spår av tidigare besökare i slukhålet...
Efter slukhålet utforskade vi en större grotta innan det återigen var dags för lunch i Codrington. Solomon tog oss till en restaurang i änden av "stan", återigen överträffades våra lågt ställda förväntningar och det var tre mätta och nöjda besättningar som skjutsades tillbaka till Low Bay.
Grottutsikt
Kapten spanar från taket på grottan
Grottboende med utsikt
Ostsidan av Barbuda
På kvällen blev det en ny bonfire, nu med korvgrillning och spökhistorier.
Malin vandrar längs stranden
Malin och kapten samlar ved
Brasan tänd
Glad cabin girl och trött cabin boy
När vi kände oss klara med Barbuda var planen att åter segla söderut till Antigua och Jolly Harbour för att kunna vi fylla upp med mat, vatten, gasol och diesel. Hastigt och lustigt hade dock Antiguas myndigheter bestämt om nya restriktioner över påskhelgen, vilka bland annat innebar förbud att vistas på stränderna och ett totalt seglingsförbud. Detta kommunicerades dagen innan restriktionerna började gälla. Vi trotsade dock seglingsförbudet, vilket vi inte var ensamma om, och stötte inte på några problem. Inte förrän vi skulle in i hamn. Marinan undrade om vi hade tillstånd från Coast Guard och när vi kontaktade dem började en fars. Vi vet inte hur många gånger vi försökte förklara var vi befann oss (i viken utanför marinan), vart vi skulle (in i marinan) och varför (för att fylla på mat och vatten) samt att vi skulle stanna där till tisdagen (då seglingsförbudet upphörde). Slutligen avslutades samtalet och vi tolkade det som att vi fått tillstånd och kunde därefter gå in i marinan. Planen var en påskmiddag då det var påskafton men efter att ha krånglat med Coast Guard, hittat mjölbaggar i lunchpastan, stressat till tvätteriet med tre veckors tvätt, lyckats få Albin till frisören, duschat i riktiga duschar! och slutligen sanerat under Lasses säng i förpiken där en Coca-cola burk exploderat intogs middagen på den grekiska restaurangen och påskmiddagen skjöts upp en dag. Återigen gjorde vardagslivet sig påmint i paradiset.
Efter att ha blåst ordentligt i två veckor lade sig nu vinden betydligt och i marinan blåste det nästan ingenting alls samtidigt som det var riktigt varmt. På stranden fick man ju inte heller vara... Då löste barnen det på egen hand med hjälp av vattenslangen på bryggan och vi vuxna önskade nog att vi vågat kasta oss in i vattenkriget. Nu fick vi också till påskmiddagen och tillsammans med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti avnjöts ägghalvor med räkor, Abbas sill, rökt lax, köttbullar, prinskorv och slutligen grillat kött och potatisgratäng. Som om inte det vore nog hade Emma gjort chokladmousse till efterrätt och det var tre minst sagt proppmätta besättningar som kröp till kojs den kvällen.
Nedkylning i värmen
Påskpyntad S/Y Lady Ann
Påskharen tagen på bar gärning
Prinskorv, köttbullar och rökt lax
Ägghalvor med majonäs och räkor - påskmiddagen serverad
Thomas och Petra från S/Y Anne-Mon
Dagen efter var det äntligen dags. Vår sexåring fyllde sju och uppvaktades på sängen med sång och paket. Gladare sjuåring får man leta efter! På eftermiddagen kom båt-vännerna på kalas och dagen avslutades med pizzamiddag på restaurang, allt enligt födelsedagsbarnets önskemål. Utöver gosedjurs-hunden var högsta önskan att inte segla på födelsedagen, hm...
Vår stora lilla Malin 7 år!
Gossedjur är det bästa som finns
7-årskalas ombord med cabin crew från S/Y Temanua
S/Y Anne-Mon, S/Y Sanuti och S/Y Temanua kom och firade Malin
Dagen avslutades med pizzamiddag (olivpizza är Malins favorit, ser ni sjuan?)
Om en månad ska vi korsa Atlanten igen och förberedelserna har nu börjat. I Jolly Harbour passade vi på att göra motorservice (byte olja, oljefilter, backslagsolja, vattenavskiljarfilter, dieselfilter, anod, rensade vattenfiltret) och utförde en riggcheck (kollade att alla stag, vantskruvar, vantinfästningar, vantspridare inte hade några skador). Allt gick bra och vi hann även med att rensa ut i cabin crews akterruff. Blev många soppåsar till marinans container...
Efter fullspäckade dagar i Jolly Harbour har vi nu tagit oss norrut igen till en ankring utanför Great Bird Island. Här kryllar det av rev så det gällde att hålla tungan rätt i mun när vi tog oss hit och varje jolletur kräver full koncentration och helst en spejare på varje sida. Ön i sig är relativt anspråkslös men efter ett tips på Instagram fann vi en vattenfylld grotta som går ett trettiotal meter in i berget, riktigt häftigt. På den södra änden finns också ett mindre slukhål och även om man inte riktigt kan se varför ön heter Bird Island så kan man definitivt höra det, framförallt på kvällar och mornar.
På tur på Great Bird Island
Great Bird Island
Malin styr jollen hemåt
Runt om finns mindre öar med häftiga formationer, bland annat den lilla ön Hell's Gate och äntligen fick vi också utdelning på den ambitiösa hummerjakt som pågått i flera veckor. Roger och Thomas lyckades fånga två humrar som blev en delikat förrätt häromdagen.
Kaptensparet vid Hell's gate
Ogästvänligt vid Hell's gate
Klart vatten
Kapten och Thomas på lobsterjakt
Korall i Great Bird Island
Nyfångad lobster
Malin vågar hålla i en lobster
Nyrensad lobster
Nygrillad lobster
Malin vågar smaka lobster!
Lobsterförrätt i S/Y Lady Ann tillsammans med Roger & Emma och Thomas & Petra
Våra barn och Roxie och Lyam från S/Y Temanua har varit oskiljaktiga och det leks från morgon till kväll. I skrivande stund är både Albin och Malin hos dem på pannkaks-frukost och vi bävar för när det om några dagar är dags att ta avsked. S/Y Temanua ska fraktas hem på lastbåt och familjen ska flyga hem efter att ha tillbringat ytterligare en dryg månad på fastlandet på Antigua.
Lek ombord på S/Y Temanua
Trevliga kvällar tillsammans på S/Y Temanua
De senaste dagarna har vi nåtts av nyheter och bilder om det vulkanutbrott på ön Saint Vincent som började lite smått redan när vi var där vid nyår. Nu är situationen förvärrad, vi ser bilder från vänner som ligger kvar vid granön Bequia där deras båtar är täckta av aska och boende i området kring vulkanen har evakuerats. Vi lider med öbefolkningen som drabbas av detta, situationen med Corona är svår nog som den är med belastning på sjukvård, restriktioner och uteblivna inkomster. Våra tankar går till Saint Vincents befolkning och vi hoppas att skadan blir så lindrig som möjlig.
Tanken var att avsluta vår tid i Karibien på Guadeloupe, men för bara några dagar sedan tog Frankrike beslut om att åter stänga ned och det inkluderar alla franska öar så nu är vi inte längre välkomna där. Vi siktar istället på den holländska delen av Saint Martin, dit vi räknar med att segla i mitten av veckan. Vi hoppas kunna klämma in dykning på Saint Eustatius, som enligt guideböckerna ska vara riktigt bra, på väg till Saint Martin. På Saint Martin börjar sedan förberedelserna inför ”hemseglingen” på riktigt.
// Carro & kapten