Dagarna går fort i paradiset
Efter nästan tre veckor på Dominica (varav en i karantän) var det dags att fortsätta norrut. Vinden hade varit stabil under hela tiden och S/Y Lady Ann hade legat säkert ankrad. På förmiddagen innan avfärd tog vi en sista tur in till land för att köpa lite mat inför seglingen. På väg tillbaka såg vi att vinden plötsligt vänt 180 grader och vi befarade att Lady Ann hamnat lite väl nära land, det var redan ganska grunt där vi låg från början... Vi skyndade oss tillbaka så gott det gick med kassar tunga av mat och dryck och när vi närmade oss med jollen såg vi att vår oro var befogad, vi stod på botten! Snabbt ombord med barn och matkassar, en vänlig fiskare hade stannat kvar med sin båt och erbjöd sig att hjälpa till att dra loss oss och vi tackade mer än gladeligen ja. Så tillsammans med ankarspelet, egen motor på full gas och fiskarens utombordare kom vi så småningom loss. Rodret verkade oskadd och vi kunde ankra på djupare vatten i väntan på avfärd. Puh!
Klockan 18:30 kastade vi loss från Portsmouth och Dominica och seglade norrut mot Antigua. Det var cirka 96 sjömil och vi hade räknat med att det skulle ta dryga 20 timmar, men hade otroligt fin vind och seglade susande fram i 5-6 knop, frånsett längs Guadeloupes kust där vi fick ta till motorn i 2-3 timmar. Så efter knappt 17 timmar var vi framme på Antigua och English Harbour, ett mecka i seglarvärlden.
Vi lade oss på svaj och fick snart alla varningar bekräftade. Ryktet säger att det är svårankrat i English Harbour och att båtarna snurrar runt sin ankring utan någon egentlig logik och det stämde verkligen. Dessutom var det många fler båtar där än vad vi hittills varit vana vid i Karibien (men säkerligen inte ens hälften mot ett "vanligt" år). Redan andra dagen märkte vi att ankaret nästintill släppt och efter tre misslyckade ankringsförsök på samma ställe gav vi upp och flyttade oss längre upp/in i viken. Där upplevde vi att det snurrade något mindre men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade nästa dag till Falmouth Bay, en vik precis bredvid.
Ön skiljer sig verkligen åt från Dominica, både till natur och stil. Vad det gäller Corona var restaurangerna endast öppna för Take Away, att man sedan kunde sitta och äta på bänkar precis utanför uteserveringen, det var helt okej. Dessutom var det utegångsförbud mellan klockan 18 och 05. Ryktet sa dessutom att det väntade dryga böter för dem som bröt mot det. Vi avnjöt både en och två vällagade och välsmakande luncher från en av hamnrestaurangerna, utbudet av mat på Dominicas restauranger hade varit minst sagt ensidigt så det var en fröjd att kunna välja och vraka från menyn (och jo, vi lagar en hel del mat på båten också, men ibland är det skönt att inte laga till och diska efter tre måltider varje dag...) .
Beachen i English Harbour på Antigua
Trångt i ankringsviken anno 2021
S/Y Lady Ann i English Harbour
Cabin crew utforskar English harbour
Officersbyggnaden i English Harbour
Old English school
Rum rum rum rum
Lunch på Antigua Yacht Club
ÄNTLIGEN fick kapten riktig mat igen efter flera veckor med kyckling och fisk på Dominica
Orkansänkt yacht i mangroveträsken
Fort view i English harbour
Utsikt över inloppet till English Harbour
S/Y Lady Ann i ankringsviken i English Harbour
Några av kaptens inköpta romflaskor (21 har det blivit hittills)
Falmouth Harbour
I Falmouth Bay hyrde vi bil och tog oss till Antiguas huvudstad S:t Johns. Lasse körde och Carro var kartläsare, och tillsammans klarade vi av vänstertrafiken galant! Det var inte så mycket att se i huvudstaden och förutom att vi utforskade stans centrum besökte vi det turist-stråk som välkomnar alla de tusentals kryssningsgäster som vanligtvis dagligen kommer till staden under högsäsongen. Nu var det helt öde... Vi gjorde vad vi kunde för att bidra och köpte lite kläder och souvenirer, Albin ökade bland annat på sin Jack Sparrow-garderob.
Därefter begav vi oss till Epicurean, den enorma stormarknaden med matvaror från världens alla hörn. Vi tänkte åter på Dominica, där vi ändå tyckt att stormarknaden i Roseau var välsorterad, men det var ingenting mot detta. Även hemresan till Falmouth Bay gick bra och dagen efter tog vi oss några sjömil österut till Mamora Bay.
Cabin crew på besök i sjörövarbutik
Besättningen på shoppingtur i St Johns
Rätt så tomt i shoppingkvarteret i St Johns. Vanligtvis ca 5000 besökare om dagen
Kapten köper lunch på Italienska bistron vid Epicurean
Storhandling på Epicurean
I Mamora Bay var vi i stort sett ensamma, en annan segelbåt låg för ankare där, men verkade obebodd så länge vi var där. I viken finns en stor resort, omnämnd i guideböckerna som ett av de få ställen i världen där man kan få roomservice till båten (om man ligger i resortens marina vilket vi valde att inte göra).
Med tanke på Corona var vi osäkra på vad som gällde med att gå i land men rodde ändå in till resortens brygga för att fråga. Jodå, vi var välkomna och fick gärna äta lunch, ta en drink, hänga på stranden och till och med bada i poolerna, fantastiskt! Därmed fick vi några härligt lyxiga dagar med både strand- och poolhäng. Att dryck och mat sedan kostade en mindre förmögenhet, det fick det vara värt! Pricken över i:et var de fantastiskt trevliga gästerna vi träffade där. Philipe från Schweiz, flygplans-crew som bodde på resorten i väntan på nästa jobb-flight, kom dagligen förbi på endera båtsportsredskap och snicke-snackade lite. Sista dagen kom han dessutom förbi med en flaska schweiziskt vin som han inte skulle hinna dricka upp innan det var dags att jobba igen.
Vid en lunch träffade vi det otroligt trevliga paret Ruth och Gary från Pennsylvania som tidigare gjort en hel del kryssningar i Karibien men som nu provade detta istället. De blev väldigt imponerade över att vi seglat så långt, och dessutom med barn, och efter pratstunden vid lunchen gjorde vi sällskap vid poolen och sågs sedan dagligen kommande dagar. Det kändes riktigt tråkigt när vi skulle säga hej då, men vem vet, kanske våra vägar korsas igen någon dag? Vi hoppas verkligen det!
Lyxresorten StJames's Club i Mamora Bay
Utsikt från strandrestaurangen
Utsikt från stranden, obs S/Y Lady Ann i bukten
Sommarlovsläge på
Palmer och blå himmel
Albin på väg tillbaka till yachten från resorten (kolla tröjan, haha)
Malin dricker drinkar
Vi fick tillgång även till de olika poolområdena
Givetvis beställde cabin crew drinkar i poolbaren
Mobilförbud
Mamora Bay
Albin på väg in till resorten
Malin rodde in till resorten helt själv
Mango-drinkarna var goda
Utsikten från en tre etage-pool, givetvis syntes vår lyxyacht även från denna pool
Carro njuter i poolen
Piloten Philipe som kom förbi med en flaska Schweiziskt vitt vin
Gary och Ruth från Pennsylvania USA som vi lärde känna i Mamora Bay, världens snällaste!
Albin fick "All inclusive" cola av Gary och Ruth
Cabin crew njuter
Efter dessa härliga dagar i Mamora Bay var det dags att åter ta oss till English Harbour för ett kärt återseende av S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti, som stannat kvar en vecka på Domicia för lite mer djungel-äventyr. Vi hann med att utforska omgivningarna där lite till innan vi seglade norrut mot Barbuda, med ett stopp i Jolly Harbour. Där hann vi också med att träffa S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisar från Europa, kul! Och, inte minst, att ta en varm lång dusch i marinan, första "riktiga" duschen sedan på Saint Lucia i december... Det var skönt.
S/Y Lady Ann i marinan i Jolly Harbour
Vi blev kvar en extra dag i Jolly Harbour på grund av utlovade nordliga vindar (motvind), men därefter kunde vi sätta segel mot Barbuda. Paradiset. Vilken ö. Vi började i Cocoa Point där sandstranden bjöd in till häng, lek och bad. Vilket vi ägnade två dagar åt. Sedan fortsatte vi sydost mot Spanish Point, en vik fylld av rev och kristallklart vatten. Där har vi nu i dagarna tre snorklat, umgåtts, snorklat och snorklat lite till. Flera försök till att fånga hummer har gjorts, men med ganska skralt resultat. Vi hoppas dock att snart få ihop till en hummersås att servera med pasta till samtliga åtta besättningsmän och då, då kommer vi njuta. Ännu mer än vi redan gör, om det nu är möjligt.
Blöt segling upp till Barbuda
Paradise found, en bild säger mer än tusen ord...
Cocoa Point, Barbuda
Kapten passade på att skrubba jollen
Både hästar och åsnor går fritt runt på ön
Höjdhoppsträning på stranden
Lazy days
Snälla barn
Albin och Thomas på S/Y Anne-Mon byggde en pyramid
Cabin crew eller Barbuda-apor?
Spanish point, Barbuda
S/Y Lady Ann vid Spanish Point, foto tagit av Emma på S/Y Sanuti
Albin redo för lobster-jakt
Mot revet för att fånga lobster
Albin snorklar vid revet
Korallrev i Barbuda
Malin siktar sjöborre på korallrevet
Massor av fiskar
S/Y Sanuti med Roger och Emma ombord från Belgien
Grillmiddag ombord på S/Y Lady Ann tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti
Conch-snäckor blir fina souvenirer
Conch i solnedgång
Cabin girli solnedgåmg
På tur med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti
Fikapaus i värmen
Fiskstjärt / sjöjungfrustjärt?
Men som rubriken säger, dagarna går fort här i paradiset och oavsett om vi vill eller inte så börjar hemresan närma sig. Det är lite mer än en månad kvar tills vi åter ska sätta segel för att korsa Atlanten, nu åt andra hållet, vilket kan vara tuffare än seglatsen hit, men det ska nog gå bra!
Vi är många båtar som ska "hem" och än så länge väljer vi att inte lägga alltför mycket tid och tankar på det, det får komma tids nog.
Vi kommer hänga kvar här på Barbuda minst en vecka till, ja, så länge maten räcker, för här finns inte mycket att handla, ön är nästan obebodd efter att orkanen Irma drog med sig nästan allt i sin väg för tre år sedan, sorgligt nog. Sedan siktar vi på Guadeloupe, innan det är dags att återigen ge sig ut på Atlanten, eventuellt med ett stopp på Saint Barths, den tidigare svenska ön (fram till 1878 då ön gavs till Frankrike)
// Carro & kapten
Klockan 18:30 kastade vi loss från Portsmouth och Dominica och seglade norrut mot Antigua. Det var cirka 96 sjömil och vi hade räknat med att det skulle ta dryga 20 timmar, men hade otroligt fin vind och seglade susande fram i 5-6 knop, frånsett längs Guadeloupes kust där vi fick ta till motorn i 2-3 timmar. Så efter knappt 17 timmar var vi framme på Antigua och English Harbour, ett mecka i seglarvärlden.
Vi lade oss på svaj och fick snart alla varningar bekräftade. Ryktet säger att det är svårankrat i English Harbour och att båtarna snurrar runt sin ankring utan någon egentlig logik och det stämde verkligen. Dessutom var det många fler båtar där än vad vi hittills varit vana vid i Karibien (men säkerligen inte ens hälften mot ett "vanligt" år). Redan andra dagen märkte vi att ankaret nästintill släppt och efter tre misslyckade ankringsförsök på samma ställe gav vi upp och flyttade oss längre upp/in i viken. Där upplevde vi att det snurrade något mindre men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade nästa dag till Falmouth Bay, en vik precis bredvid.
Ön skiljer sig verkligen åt från Dominica, både till natur och stil. Vad det gäller Corona var restaurangerna endast öppna för Take Away, att man sedan kunde sitta och äta på bänkar precis utanför uteserveringen, det var helt okej. Dessutom var det utegångsförbud mellan klockan 18 och 05. Ryktet sa dessutom att det väntade dryga böter för dem som bröt mot det. Vi avnjöt både en och två vällagade och välsmakande luncher från en av hamnrestaurangerna, utbudet av mat på Dominicas restauranger hade varit minst sagt ensidigt så det var en fröjd att kunna välja och vraka från menyn (och jo, vi lagar en hel del mat på båten också, men ibland är det skönt att inte laga till och diska efter tre måltider varje dag...) .
Beachen i English Harbour på Antigua
Trångt i ankringsviken anno 2021
S/Y Lady Ann i English Harbour
Cabin crew utforskar English harbour
Officersbyggnaden i English Harbour
Old English school
Rum rum rum rum
Lunch på Antigua Yacht Club
ÄNTLIGEN fick kapten riktig mat igen efter flera veckor med kyckling och fisk på Dominica
Orkansänkt yacht i mangroveträsken
Fort view i English harbour
Utsikt över inloppet till English Harbour
S/Y Lady Ann i ankringsviken i English Harbour
Några av kaptens inköpta romflaskor (21 har det blivit hittills)
Falmouth Harbour
I Falmouth Bay hyrde vi bil och tog oss till Antiguas huvudstad S:t Johns. Lasse körde och Carro var kartläsare, och tillsammans klarade vi av vänstertrafiken galant! Det var inte så mycket att se i huvudstaden och förutom att vi utforskade stans centrum besökte vi det turist-stråk som välkomnar alla de tusentals kryssningsgäster som vanligtvis dagligen kommer till staden under högsäsongen. Nu var det helt öde... Vi gjorde vad vi kunde för att bidra och köpte lite kläder och souvenirer, Albin ökade bland annat på sin Jack Sparrow-garderob.
Därefter begav vi oss till Epicurean, den enorma stormarknaden med matvaror från världens alla hörn. Vi tänkte åter på Dominica, där vi ändå tyckt att stormarknaden i Roseau var välsorterad, men det var ingenting mot detta. Även hemresan till Falmouth Bay gick bra och dagen efter tog vi oss några sjömil österut till Mamora Bay.
Cabin crew på besök i sjörövarbutik
Besättningen på shoppingtur i St Johns
Rätt så tomt i shoppingkvarteret i St Johns. Vanligtvis ca 5000 besökare om dagen
Kapten köper lunch på Italienska bistron vid Epicurean
Storhandling på Epicurean
I Mamora Bay var vi i stort sett ensamma, en annan segelbåt låg för ankare där, men verkade obebodd så länge vi var där. I viken finns en stor resort, omnämnd i guideböckerna som ett av de få ställen i världen där man kan få roomservice till båten (om man ligger i resortens marina vilket vi valde att inte göra).
Med tanke på Corona var vi osäkra på vad som gällde med att gå i land men rodde ändå in till resortens brygga för att fråga. Jodå, vi var välkomna och fick gärna äta lunch, ta en drink, hänga på stranden och till och med bada i poolerna, fantastiskt! Därmed fick vi några härligt lyxiga dagar med både strand- och poolhäng. Att dryck och mat sedan kostade en mindre förmögenhet, det fick det vara värt! Pricken över i:et var de fantastiskt trevliga gästerna vi träffade där. Philipe från Schweiz, flygplans-crew som bodde på resorten i väntan på nästa jobb-flight, kom dagligen förbi på endera båtsportsredskap och snicke-snackade lite. Sista dagen kom han dessutom förbi med en flaska schweiziskt vin som han inte skulle hinna dricka upp innan det var dags att jobba igen.
Vid en lunch träffade vi det otroligt trevliga paret Ruth och Gary från Pennsylvania som tidigare gjort en hel del kryssningar i Karibien men som nu provade detta istället. De blev väldigt imponerade över att vi seglat så långt, och dessutom med barn, och efter pratstunden vid lunchen gjorde vi sällskap vid poolen och sågs sedan dagligen kommande dagar. Det kändes riktigt tråkigt när vi skulle säga hej då, men vem vet, kanske våra vägar korsas igen någon dag? Vi hoppas verkligen det!
Lyxresorten StJames's Club i Mamora Bay
Utsikt från strandrestaurangen
Utsikt från stranden, obs S/Y Lady Ann i bukten
Sommarlovsläge på
Palmer och blå himmel
Albin på väg tillbaka till yachten från resorten (kolla tröjan, haha)
Malin dricker drinkar
Vi fick tillgång även till de olika poolområdena
Givetvis beställde cabin crew drinkar i poolbaren
Mobilförbud
Mamora Bay
Albin på väg in till resorten
Malin rodde in till resorten helt själv
Mango-drinkarna var goda
Utsikten från en tre etage-pool, givetvis syntes vår lyxyacht även från denna pool
Carro njuter i poolen
Piloten Philipe som kom förbi med en flaska Schweiziskt vitt vin
Gary och Ruth från Pennsylvania USA som vi lärde känna i Mamora Bay, världens snällaste!
Albin fick "All inclusive" cola av Gary och Ruth
Cabin crew njuter
Efter dessa härliga dagar i Mamora Bay var det dags att åter ta oss till English Harbour för ett kärt återseende av S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti, som stannat kvar en vecka på Domicia för lite mer djungel-äventyr. Vi hann med att utforska omgivningarna där lite till innan vi seglade norrut mot Barbuda, med ett stopp i Jolly Harbour. Där hann vi också med att träffa S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisar från Europa, kul! Och, inte minst, att ta en varm lång dusch i marinan, första "riktiga" duschen sedan på Saint Lucia i december... Det var skönt.
S/Y Lady Ann i marinan i Jolly Harbour
Vi blev kvar en extra dag i Jolly Harbour på grund av utlovade nordliga vindar (motvind), men därefter kunde vi sätta segel mot Barbuda. Paradiset. Vilken ö. Vi började i Cocoa Point där sandstranden bjöd in till häng, lek och bad. Vilket vi ägnade två dagar åt. Sedan fortsatte vi sydost mot Spanish Point, en vik fylld av rev och kristallklart vatten. Där har vi nu i dagarna tre snorklat, umgåtts, snorklat och snorklat lite till. Flera försök till att fånga hummer har gjorts, men med ganska skralt resultat. Vi hoppas dock att snart få ihop till en hummersås att servera med pasta till samtliga åtta besättningsmän och då, då kommer vi njuta. Ännu mer än vi redan gör, om det nu är möjligt.
Blöt segling upp till Barbuda
Paradise found, en bild säger mer än tusen ord...
Cocoa Point, Barbuda
Kapten passade på att skrubba jollen
Både hästar och åsnor går fritt runt på ön
Höjdhoppsträning på stranden
Lazy days
Snälla barn
Albin och Thomas på S/Y Anne-Mon byggde en pyramid
Cabin crew eller Barbuda-apor?
Spanish point, Barbuda
S/Y Lady Ann vid Spanish Point, foto tagit av Emma på S/Y Sanuti
Albin redo för lobster-jakt
Mot revet för att fånga lobster
Albin snorklar vid revet
Korallrev i Barbuda
Malin siktar sjöborre på korallrevet
Massor av fiskar
S/Y Sanuti med Roger och Emma ombord från Belgien
Grillmiddag ombord på S/Y Lady Ann tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti
Conch-snäckor blir fina souvenirer
Conch i solnedgång
Cabin girli solnedgåmg
På tur med S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti
Fikapaus i värmen
Fiskstjärt / sjöjungfrustjärt?
Men som rubriken säger, dagarna går fort här i paradiset och oavsett om vi vill eller inte så börjar hemresan närma sig. Det är lite mer än en månad kvar tills vi åter ska sätta segel för att korsa Atlanten, nu åt andra hållet, vilket kan vara tuffare än seglatsen hit, men det ska nog gå bra!
Vi är många båtar som ska "hem" och än så länge väljer vi att inte lägga alltför mycket tid och tankar på det, det får komma tids nog.
Vi kommer hänga kvar här på Barbuda minst en vecka till, ja, så länge maten räcker, för här finns inte mycket att handla, ön är nästan obebodd efter att orkanen Irma drog med sig nästan allt i sin väg för tre år sedan, sorgligt nog. Sedan siktar vi på Guadeloupe, innan det är dags att återigen ge sig ut på Atlanten, eventuellt med ett stopp på Saint Barths, den tidigare svenska ön (fram till 1878 då ön gavs till Frankrike)
// Carro & kapten