Dygn 13 - fredag 4/12

En mulen dag vilket innebar dålig laddning av batterierna via solcellerna. Carro och barnen satt ute och färglade i målarböcker, en större utmaning än vanligt att hålla sig innanför linjerna eftersom det gungade en del. Under eftermiddagen blåste det upp och vi höll skeppsråd (barnen exkluderade) angående segelsättning under natten. Som vi tidigare sagt vill vi helst undvika att behöva reva eller ta ner storseglet på natten, eftersom det innebär att en av oss måste gå ut på däck samt att båten måste styras upp mot vinden och därmed kommer vågorna från ett annat håll. Vi beslutade oss ändå för att rulla in förseglet och behålla storseglet upp då det hade en bra vinkel mot vinden och gav bra fart. Eftersom batterierna laddat dåligt under dagen ville vi helst inte använda autopiloten vilket drar batteri och vindrodret var svårt att ställa in med den vindriktningen som rådde. Carro fick handstyra första delen av sin vakt och det var riktigt tungt. Dessutom började vindstyrkan öka alltmer. Lasse väcktes för nytt skeppsråd och vi följde spänt vindmätaren för att se om vi skulle behöva reva. Det blåste runt 12m/s men kraftigare i byarna. Så småningom stabiliserades det runt 10 m/s, vi gjorde bra fart och seglet kändes inte överansträngt. Efter en koll på batterierna gick vi också över till autopilot då vi bedömde att batterierna skulle räcka.

Dygn 14 - lördag 5/12

Förmiddagen ägnades åt högläsning, nu varvade vi Harry Potter (Carro läste) och Skattkammarön (Lasse läste). Vi passade också på att slänga i den flaskpost vi fått medskickad från Oceanseglarklubben. Medan Carro som sovit dåligt vilade en stund efter lunch läste övriga lite till och sedan lekte barnen med några av de medhavda leksakerna. Till middag blev det ärtsoppa (konserv) och pannkakor. Att vispa pannkakssmet och steka pannkakor är liksom mycket annat lite svårare när det gungar, men allt flöt på bra. Tills en stor våg fick båten att kränga till ordentligt och en vattenflaska föll rakt ner i smetskålen... Det blev en oplanerad städning av köket men det mesta av smeten stannade i skålen och alla fick sina pannkakor. Till skillnad från gårdagen så var det betydligt lättare vindar denna kväll så vi fick stötta lite med motor innan det blåste upp igen till natten och vi kunde segla med fulla segel i 5-6 knop. Som de allra flesta nätter akompanjerades nattvakten av en makalös stjärnhimmel men i horisonten lyste frekventa blixtar upp himlen...

Cabin crew spanar

Renlighet är en dygd ombord på S/Y Lady Ann


OSK flaskpost

OSKs flaskpost postas ute till havs

Dygn 15 - söndag 6/12

Lasse hade haft tät kontakt med S/Y Malla under natten då de befann sig ungefär en dagsetapp framför oss. De hade också sett blixtarna och vi fick en ungefär uppfattning om var ovädret befann sig. Därmed tog vi beslut om att ändra kursen något för att försöka gå norr om det. Vi satte upp åskledare, även om vi inte vet hur effektiva - om någonting alls - de är, psykolgiskt känns det ändå bra att ha dem, samt lade in viktigt elektronik i ugnen som fungerar som en Faradays bur. Vi kokade mannagrynsgröt till lunch för att ha något lättsmält i magen ifall att det skulle bli riktigt sjögång och alla var mätta och redo när vi sedan tog ner seglen och startade motorn. Därefter började det blåsa upp ordentligt, vinden vred och vågorna ökade snabbt i storlek. Vi satte oss alla fyra i sittbrunnen, med flytvästar och säkerhetsselar, lyssnade på julsånger då det var första advent och väntade ut stormen. Framåt 19-tiden lugnade det ner sig och vi kunde börja tänka på middag. Ingenting hade gått sönder/skadats och vi hade inte sett några blixtar i närheten. Senare förstod vi att alla inte hade haft samma tur, S/Y Lucky Girls spirbom hade vikit sig på mitten och brutits av och S/Y Svala från Schweiz hade fått ett blixtnedslag i båten som slagit ut nästan all elektronik, mer om det senare. Natten blev lugn och vi körde på våra vanliga nattvakter om än lite senare än vanligt. 

Dygn 16 - måndag 7/12

Vinden avtog rejält under natten och på morgonen var det nästan vindstilla. Vi passade på att inspektera seglen igen, återigen var fallen lite skavda men i övrigt såg allt bra ut. Vi passade på att bada från båten, hängade i en tamp efter båten och känslan av att hoppa i den otroligt blåa Atlanten med flera tusen meters djup var häftig. Att vattnet dessutom var 27 grader varmt gjorde det hela ännu bättre. Därefter hissade vi åter segel och med den lilla vind som fanns guppade vi fram i två knop. Vi var förberedda på att sådana dagar skulle komma och fann oss i att sakta ta oss framåt i strålande sol och utan att känna stress, någon gång skulle vi komma i mål och vi sparade hellre diesel till slutet om det skulle behövas (vilket det gjorde...). Carro och Malin passade på att baka scones till lunch och hamburgerbröd till middagen, det var svettigt värre kan vi lova. Därför tog vi oss även ett välförtjänt eftermiddagsdopp. Efter att därefter ha avnjutit hamburgarna med den sista kvarvarande tomaten och hembakta bröd konstaterade vi alla fyra att detta var en dag att minnas. Länge! Vår vana trogen läste Carro och barnen Harry Potter medan Lasse kröp till kojs. Första halvan av natten gjorde vi relativ bra fart; 4-5 knop, därefter avtog vinden och därmed farten något.

Bad efter båt, härligt värre!


Malin fixar hamburgerbröd

Hamburgare till middag


Albin nöjd med middagen

Dygn 17 - tisdag 8/12

Återigen en dag med för lite vind och nu var det inte lika lätt att njuta av lugnet. På förmiddagen blev vi uppropade på VHF:en av schweiziska ARC-båten S/Y Sufficiant som nästan hade kört ikapp de dryga 70 sjömilen vi haft i försprång (med motor). Strax därefter passerade de på babord sida och vi hann prata en stund och stämma av läget. Allt var lugnt ombord även hos dem och det var väldigt trevligt att se en annan båt efter många dagar på egen hand. Vi bakade pizza till middag innan Carros nattvakt startade. Från att ha varit väldigt lugnt började det blåsa upp och lagom tills Carro tog beslut om att väcka kapten kom en störtskur. Vinden vände och vred och Lasse fick komma upp ett par gånger till för att gemensamt korrigera segelsättningen allteftersom vindstyrka och riktning ändrades. När det till slut var dags för det riktiga vaktskiftet väcktes Lasse igen och Carro väntade i sittbrunnen på att han skulle komma i ordning. Förgäves visade det sig för när hon tio minuter senare återigen gick in för att kolla fann hon Lasse försjunken i djup sömn i förpiken...

S/Y Sufficant kör ikapp oss

Dygn 18 - onsdag 9/12

Äntligen fick vi lite mer stabil vind igen och kunde segla i 4-5 knop hela dagen. Dock innebar det till barnens (och kanske lite vår också) besvikelse att det inte var läge att stoppa för bad. Som tröst såg vi plötsligt ett par grindvalar simmande förbi båten akterut. Vi försökte återigen fiska men tyvärr var det mycket Sargasso-tång i vattnet som konstant fastnade i draget så det gav vi upp. Natten blev lugn med behaglig segling. 

Dygn 19 - torsdag 10/12

Tyvärr höll den fina vinden inte i sig utan växlade åter i styrka och riktning, förmiddagen bjöd dessutom på en och annan kortare regnskur. Men vad gjorde det när vi hade ett namnsdagsbarn ombord - Malin. Vi firade med kladdkaka och vispgrädde, present och en fin dikt skriven av storebror, en bättre namnsdag helt enkelt! Dessutom tog vi fram den sista falukorven ur frysen, det råkar nämligen vara en annan av namnsdagsbarnets favoriträtter så hon var mer än nöjd. Under dagen passerade vi också 2000 sjömil! Vi kände nu av att vi fått in en behaglig rytm om dagarna, både vad det gällde måltider, rutiner och nattvakter och dagarna svishade förbi, nu mindre än en vecka kvar om vi skulle hålla 4-5 knop. 

Kladdkaka och paket till namnsdagsbarnet

Dygn 20 - fredag 11/12

Barnen hade noterat att det fanns kladdkaka kvar från gårdagen och tyckte båda två att det skulle passa utmärkt som frukost. Hm... tja, är det någon gång man ska få kladdkaka till frukost är det väl en fredag på Atlanten efter nästan tre veckor till havs? Därefter fortsatte vi att plöja böcker, både vi vuxna och genom högläsning. Vi påbörjade den andra boken om Harry Potter och fortsatte med det ljuva livet i form av pannkakor till lunch. Under dagen hörde vi ett anrop på VHF:en. Det var ARC-båten S/Y Svala som äntligen var tillräckligt nära oss för att kunna anropa. De berättade att de hade blivit träffade av det tidigare nämnda blixt- och åskovädret och hade varken fungerande AIS, GPS, VHF eller satellittelefon och enbart en handhållen VHF som fungerade. Utöver att kontrollera våra positioner hjälpte vi dem att kontakta ARC-ledningen via vår satellittelefon om deras situation samt förberedde för att kunna skicka in den obligatoriska hälsodeklarationen åt dem. Hälsodeklerationen skulle mailas in 48-72 timmar innan ankomst till Sant Lucia. De var mer än tacksamma för att få hjälp och för att veta att vi fanns inte alltför långt bort. Till natten var vinden återigen på vår sida och vi seglade stabilt i 5-6 knop, skönt. 

Gennakern trimmades med en soft schakel som Felix på S/Y Malla tillverkat

Dygn 21 - lördag 12/12

Nu började nedräkningen på riktigt, höll vi 4,5-5 knop skulle vi vara framme på onsdag. Så snart? Haha, livet ombord hade funnit sin rytm, vattnet var varmt och vi njöt av att ha klarat det så bra hittills, så plötsligt kändes det inte lika bråttom att komma fram. På natten ställde vinden till det för vindrodret och vi fick gå över till autopilot, vilket i sin tur innebar att vi fick köra motor (utan växel i) för att ladda batterierna under de tidiga morgontimmarna. I samband med vaktbytet på natten såg Carro inte mindre än nio stjärnfall på mindre än tio minuter! 

Dygn 22 - söndag 13/12

Luciadagen var här. Visserligen hade vi varken Lucia eller stjärngossar men två små tomtenissar dök i alla fall upp under dagen. De bjöd dessutom på nybakta lussebullar, glögg och pepparkakor som avnjöts till julmusik på hög volym. Om vi fick någon julstämning? Nja... men gott var det i alla fall! Den lugna dagen avslutades med ett riktigt skyfall, några blixtar föröver och omväxlande vind. Vi fick snabbt ändra kurs för att skydda seglen då det plötsligt började blåsa lite väl mycket och styrde under cirka en timme rakt söderut. När storseglet slog fram och tillbaka gick plötsligt linan till storskotsvagnen (där skotet till bommen sitter) av. Vi fick snabbt ordna med en provisorisk lösning i väntan på närmare undersökning och ny lina nästkommande dag. Efter en dryg timme lugnade det ner sig och vi kunde återigen lägga oss på rätt kurs. Resten av natten blev tack och lov lugn. 

Cabin crew bakar lussebullar


Koncentration under lussebaket


Lussefika på Atlanten

Dygn 23 - måndag 14/12

På morgonen återigen stiltje och vi beslöt oss för att starta motorn. Hur härligt vi än hade det ville vi ändå någon gång komma fram och dessutom pågick en vadslagning inom familjen om när vi skulle vara framme. Malin och Lasse låg bäst till så kapten var inte helt nödbedd att låta järngenuan (motorn) jobba. Vi kalasade på de sista lussebullarna under dagen, läste böcker och passade på att återigen bada. Sakta började det sjunka in i oss alla fyra, snart skulle vi faktiskt vara där, i Karibien! Under dagen bytte vi linan till storskotsvagnen och fixade även ny nåt till teakdäcket då det hade lossnat på några ställen.

Flera fripassagerare hittades på morgonkvisten

Cabin girl gör sig av med fripassagerare

Dygn 24 - tisdag 15/12

Barnen vaknade tidigt, började de längta fram tro...? Vi hälsades god morgon av några delfiner som gjorde oss sällskap några minuter innan de simmade vidare norrut. Bad på förmiddagen och nu vågade båda barnen sig på att hoppa från båten, Malin från badbryggan och Albin från sidan. Som vanligt hade vi en tamp hängande efter båten att ta tag i för att inte hamna för långt ifrån. Vi bestämde oss allihop för att minnas denna dag i december nästa år. Lasse passade på att skrapa långhalsar (en form av kräftdjur som sätter sig fast på skrovet) och fick genast sällskap av ett gäng småfiskar som troligen ville kalasa på avskrapet. Toaletten fick nya packningar då den inte riktigt höll tätt längre. Eftersom vi hade kört en del motor hade vi fått en del smuts och lite vatten i motorns vattenavskiljarfilter vilket tappades ut. På eftermiddagen var det stekande varmt och vi kunde inte annat än att stanna för ett till dopp, det sista innan målgång? Därefter konstaterade Malin att det var hög tid att piffa till sig, snart skulle vi ju vara åter i civilisationen, så då åkte nagellacket fram! Natten blev lugn, med motor och vi kunde i mörkret ana ljus från både Barbados, som vi hade på babord sida och från Sant Lucia. 

Vi närmar oss Saint Lucia


Carro snart framme!

Bad i Atlantens blåa vatten


Malin badar


Nymålade naglar, det gäller att gå i mål med stil!

Dygn 25 - onsdag 16/12

Lasse väckte Carro vid 7:30, nu kunde man se Sant Lucia, en sådan underbar syn! Alldeles grönt, palmer på bergen och ljusa sandstränder. Vi fick nästan nypa oss i armen, var vi verkligen där? En dryg timme bort från ön akompanjerades plötsligt The Beach Boys som sjöng om Kokomo i högtalarna av ett dunkande ljud. Vad?? Lasse la genast i friläge på motorn och kastade sig in för att kontrollera motorutrymmet, men där verkade allt vara i sin ordning. När Carro tog sig till aktern och tittade såg hon till vår förskräckelse en sträckt lina som kom ut underifrån båten. En lina i propellern? Så nära målet? En mardröm! Vi slog snabbt av motorn och tog ett direkt beslut om att kapa linan. Därefter gjorde sig Lasse redo för att hoppa i och se efter hur pass illa det var. Precis när han simmade ner för att kontrollera propellern släppte linan och en liten fiskeboj dök upp vid ytan. Troligen hade den fastnat under kölen och inte i propellern tack och lov och vi kunde därefter fortsätta mot Saint Lucia och målgången. Lagom tills dess började det blåsa upp mer och vi kunde korsa mållinjen med fulla segel och motorn avstängd. Vilken känsla! Därefter var det dags att anropa "ARC berthing" för att få anvisningar om plats i hamnen, men innan vi hann göra det var det flera båtar som ropade upp oss och gratulerade och välkomnade oss till Saint Lucia, kändes fint att vara så "populära", haha. 

Piffad besättning

Saint Lucias gästflagga och den gula Q-flaggan (fria från smitta) hissas

Vi närmar oss Saint Lucia

Nöjd kapten styr yachten de sista sjömilen i hamn


Jodå, så att man har ju korsat Atlanten! 


Carro med Pigeon island i bakgrunden och de röda shortsen - som får bäras först när man korsat Atlanten


Kaptensparet nära målgången


Albin med signalhornet för att meddela vår ankomst till Saint Lucia










S/Y Lady Ann på väg mot mål


Snart korsar vi mållinjen!


Glad besättning på S/Y Lady Ann

Besättningen skålar med rom-punch (självfallet alkoholfritt till barnen) efter målgång

För vi har korsat Atlanten! Fy XXX vad vi är bra!

Goodie bag-innehåll

Kokosnötter, äntligen!


Cabin crew har pratat om kokosnötter, så de blev väldigt glada när vi fick några i goodie bagen

Kapten uppe i masten för fallfix

Hål i storseglet som tejpades

På kvällen beställde vi take away från en av restaurangerna i hamnen, vilket tack och lov var tillåtet trots karantän, och rackarns vad gott det smakade! Det kändes fortfarande overkligt att slutligen vara här och vi insåg att det nog skulle ta några dagar att verkligen förstå vad vi gjort. 

En lugn stund i Rodney Bay efter att ha korsat Atlanten

Skumpa och rompunch

Vi konstaterade också hur fantastiska barnen är på att acklimatisera sig så snabbt till en tillvaro och vardag ombord på ett gungande hem med begränsat utrymme och en båt som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet. Och jo, visst bråkade de sinsemellan en hel del, men inte en enda gång klagade de på att vara till havs eller tjatade om att vara framme. Fantastiska! 

Fantastisk cabin crew

Dagen efter vaknade vi till goda nyheter, alla hade testat negativt (vilket ju i och för sig var att förvänta) och vi fick lov att lämna karantänbryggan för en "riktig" plats inne i marinan tillsammans med övriga ARC-båtar. Och därmed kunde vårt Karibien-äventyr börja på riktigt. 

Bananbåten dök upp strax efter tilläggning, och vi köpte bananer och kokosnötter. Smaskens!

Kokosnöten öppnas med machete

Spännande tycker Malin!


Kapten fick en välförtjänt kokosnöt

I Trälhavets båtklubbmedlemstidning finns det en notis om oss i senaste numret. Således är vi lokalkändisar numera.

"Livet i Karibien tycks baserat på billig rom vars brand i strupen släcks med svalt kokosnötsvatten"

// Carro & Kapten

Starten 

En viss nervositet hade smugit sig på ju närmare starten vi kom men vi kände oss ändå lugna och väl förberedda när söndagen, dagen för starten kom. När sedan flera båtar började lämna marinan för att ta sig till startområdet utanför blev det plötsligt riktigt nervöst och vi båda vuxna kände ett pirr i magen. På väg tillbaka till bryggan efter att de sista soporna lämnats blev Carro stoppad av flera sällskap som undrade om var man bäst kunde se starten och andra detaljer om racet. Då framgick det tydligare att detta är en stor årlig händelse i Las Palmas. När vi och grannbåten Baloo tagit avskedsfoton åt varandra kastade vi loss och gav oss av till de andra tävlande som cirkulerade i väntan på start. Utöver ARC-båtarna så var det en hel del båtar med "publik"; andra seglare som ville se starten från vattnet och det var ganska trångt. Vi vågade inte tänka på hur trångt det det måste vara ett "vanligt" år då det är betydligt fler tävlande båtar. Det var också lite svårt att lokalisera startlinjen som markerades av en boj och en motorbåt men vi lyckades tima in starten och kom iväg som vi skulle. Mot Karibien!

Liv och Albin eller Hermione och Harry? Sista timmen av lek innan det var dags att ta (tillfälligt) adjö.

Besättningen på S/Y Lady Ann inför ARC starten

S/Y Lady Ann in action, efter starten

Dygn 1 - söndag 22/11

Det var relativt lite vind längs Gran Canarias kust och vi valde att stötta med motor för att komma iväg lite och nå öppnare hav innan kvällen. Efter några timmar fick vi mer stabil vind utan att det hunnits bygga upp så höga vågor och vi kunde segla i 5,5-6,5 knop. Kvällen bjöd på en magnifik solnedgång och natten var stjärnklar med en fin måne. För säkerhets skull tog vi ner storseglet under natten för att inte riskera att behöva gå upp på däck under natten för att reva ifall att vinden skulle tillta.

Solnedgång över Atlanten

Dygn 2 - måndag 23/11

Vinden fortsatte vara lagom stark men vi hade relativt bra fart så vi fortsatte med endast försegel. På dagen hörde vi plötsligt ett VHF-anrop från den danska ARC-båten S/Y Marthelsa, som vi haft kontakt med både på La Palma och i Las Palmas. De var förföljda av en motorbåt och önskade kontakt med kustbevakningen på Kanarieöarna. Vi vidarebefordrade deras meddelande eftersom vi var närmare Kanarieöarna än dem och flera andra ARC-båtar i närheten höll kontakt. Efter någon timme rapporterade våra danska vänner att de lyckats segla ifrån den förföljande motorbåten. Därefter gick VHF:en varm. Flera ARC-båtar hade stött på drivande mindre träbåtar, en del övergivna och någon med migranter ombord. Vi hade fått instruktioner inför racet att rapportera till Kustbevakningen men att inte närma oss båtar med människor i, för vår egen säkerhets skull. De flesta båtarna som lokaliserats var 10-30 sjömil framför oss, och samtidigt närmade sig natten. Att lyckas se en mindre drivande träbåt i mörker är inte lätt. Tack och lov var även denna natt upplyst av månen och stjärnor, vilket hjälpte sikten en hel del. Vi båda vuxna kände såklart en viss anspänning inför denna del av resan men i övrigt mådde alla bra ombord och vi ägnade eftermiddagen åt högläsning i sittbrunnen. Albin fick också VHF-kontakt med kompisen Liv ombord på S/Y Baloo.

Albin pratar med Liv ombord på S/Y Baloo

Ibland får kapten spänna ögonen i sin cabin crew...

Dygn 3 - tisdag 24/11

Nästkommande dag fortsatte rapporterna om övergivna båtar och det var svårt att få en överblick över hur många det faktiskt rörde sig om. Båten som låg närmast framför oss kontaktade oss efter lunch och varnade om en drivande båt som verkade ligga på vår kurs. De hade passerat några sjömil söder om den. Vi började hålla utkik och till slut såg vi den, bara några hundra meter norr om vår kurs. Enligt direktiven vi fått via VHF:en från Kanarieöarnas kustbevakning tog vi oss försiktigt närmare för att kunna avgöra om den hade människor ombord. Det var en mindre träbåt med två utombordare, en del bränsledunkar men ingen människa ombord. Vi varnade S/Y Svala som låg bakom oss som tackade för varningen. Både kapten och Carro kände sig trötta och hade huvudvärk, troligen på grund av den ojämna sömnen i och med nattvakterna, vi turades om i 3-4 timmars pass och försökte vila lite på dagen. Barnen var uttråkade men välmående. Vi upptäckte att solcellerna laddade dåligt och fick köra motor en liten stund för att ladda batterierna. Det blåste upp lite mer under natten och vi ökade därmed farten från 3 till 5 knop. I och med ökande vind så ökade också vågorna så sakteliga och det blev alltmer gungigt. Vi vuxna brukar vanligtvis sova på soffan i salongen när vi inte har nattvakt, med en sjökoj uppfälld som skydd från att ramla ur, men provade nu att ändå sova i vår vanliga säng i förpiken. Och det fungerade riktigt bra tyckte vi båda, trots vågorna. 

Drivande båt, ca 20 fot

Dygn 4 - onsdag 25/11

Vi fortsatte att ha bra vind under morgonen och under dagen blåste det upp ytterligare och vi seglade nu i 6 knop. Med vinden kom också högre vågor och det började gunga ordentligt utan någon egentlig rytm i gungandet. Middagen fick därmed bli av det mer lättlagade slaget; Felix Ravioli med majs, vilket vi alla fyra faktiskt tycker är utomordentlig god båtmat. Vi konstaterade också att vi snart tömt den första dricksvattendunken vilket innebar att vi snart skulle ha vår första "sopkorg". "Jippie, imorgon får vi klippa skräp, Albin!" utropade Malin. Ibland krävs inte så mycket för att bli glad, haha. Vi fortsatte med högläsning i sittbrunnen eftersom sitta still är det bästa när det gungar som det gjorde. Eftersom det varit varmt under dagen var tackluckan i akterruffen öppen, vilket vi båda konstaterat och tänkt "vi kanske ska stänga den snart". Tyvärr kom vi inte till skott, inte förrän en stor våg sköljde över aktern och rakt ner i Malins säng. Där det låg fler saker än bara täcken och gosedjur... Den bärbara DVD-spelaren hade fått sig en dusch men återhämtade sig tack och lov efter ett dygns vila. Det hängde saker på tork lite här och var under eftermiddagen. Vi vuxna turades också om att sova/vila under dagen och huvudvärken som vi båda haft gav sakteliga med sig. Barnen visade inga tecken på sjösjuka eller andra krämpor. När kvällen kom var vågorna ännu högre och vi kastades hit och dit i sängarna, ingen av oss fyra fick någon särskild god sömn och vi tyckte alla att natten kändes som en evighet. Malin döpte den till den "lååååånga natten"  och återkom ofta till den under de kommande veckorna; "jag hoppas att det inte blir en sån där lång natt igen"... 

Cabin girl lite sliten efter den låååånga natten

Dygn 5 - torsdag 26/11

Efter den långa natten var vi alla lite ur form och det passade bra att smyga fram två små fripassagerare som slunkit med i Las Palmas. Ted och Ted fann sig snabbt till rätta och dagen blev med ens lite lättare. När vi skulle koka pastavatten till lunchen (ja, det blev mycket pasta dessa dagar) vältes kastrullen av en stor våg. Som tur var använde vi tryckkokar-kastrullen och hade satt locket nästintill helt på så det var enbart någon deciliter som rann ut. Eftersom vågorna lugnat sig något hade vi inte släppt spärren på spisen som finns för att den ska kunna gunga med, just för att minska risken för spill med mer. Läxan blev att alltid utnyttja kardanupphängningen oavsett hur mycket det gungar just då. Samma dag hade vi även lite dropp från frukt som tröttnat på värmen. Vi förvarade frukten i nät ovanför salongssofforna, men tack och lov missade både ananasen och bananen sofftyget utan droppet landade på en flytväst och lakanet vi hade i soffan under överfarten. Ny läxa, den här gången att oftare gå igenom frukt och grönsaker för att kunna ta tillvara på det som höll på att mogna över. Till middag blev det tacos, det smakade minst lika gott ute på Atlanten som hemma på Syrsavägen, om inte bättre. Äntligen fick vi också direktkontakt via satelitt-telefonen med S/Y Malla som lämnat Teneriffa samtidigt som ARC-starten. Hittills hade vi fått deras meddelande medan våra inte kommit fram till dem. Kul att ha någon att sms:a med under nattvakterna. Natten blev betydligt lugnare än föregående, även om vinden vände och vred lite så att vindrodret fick justeras oftare. Under Carros nattvakt kom en rejäl störtskur men ingen åska och vinden var inte så stark att vi behövde justera seglen. Barnen sov som stockar, tretton timmar i sträck! Det märktes att gårdagsnatten verkligen varit utmattande för samtliga.

Albin och Ted (ARC maskot)

Dygn 6 - fredag 27/11

Nu hade mycket av färskmaten (inte frukt och grönsaker) gått åt så äntligen dags att börja fiska. Efter att draget lagts i (släpas efter båten och spöet sätts fast i aktern) började Lasse undersöka varför solpanelerna laddade så dåligt. Det borde inte bara bero på att det till och från var molnigt. Det visade sig att babords solpanel inte laddade alls och det var den som hade bäst riktning mot solen. Till slut fann han att det var kabeln från solpanelen som troligen kortslutits. Så det var bara att sätta igång att byta kabel. Innertak och ribbor fick skruvas bort i akterruffen för att kunna dra den nya kabeln. Sjävklart nappade det sedan mitt i kabeldragningen. En stor Mahi mahi satt på kroken men den var ilsk och inte så lätt att få ombord. Plötsligt släppte den och vi såg besvikna på det tomma draget som dinglade på spöet. Ytterligare en Mahi mahi nappade under dagen men även den släppte, några meter ifrån båten. Attans! Carro som hade trappat ut sjösjuketabletterna enligt teorin om att sjösjukan går över efter tre dagar kände under eftermiddagen att det smög sig på igen och tog därför en tablett. Även Malin kände av lite sjösjuka och fick en halv Postafen. 

Cabin crew luftar fötterna

Full fart


Blått hav

Dygn 7 - lördag 28/11

Återigen var vi lite trötta efter natten, vi kände att det började slita på kroppen med nattvakter och en båt i ständig rörelser, och försökte vila lite då och då under dagen. Sms från S/Y Malla som också kände av trötthet hos besättningen. Det var inte bara himlen och havet som skiftade i vackra blåa nyanser. Vid tvätt av samtliga i besättningen konstaterade vi också att kroppen bar spår av de senaste dagarna i form av blåmärken i flera nyanser. Mitt i frukostbestyren nappade det plötsligt, den här gången en Wahoo, en riktig bjässe på,15kg, som vi tack och lov lyckades få ombord och som snart kunde fileas upp. Att rensa och filea en stor fisk på en rullande båt var inte det lättaste kapten gjort, men till sist hade vi kylen full av färsk fisk. Strax därpå såg barnen en vacker och stor regnbåge över himlen varpå Malin utbrast: "Åh kolla regnbågen, en lyckodag!". Carro kände sig trött och orkeslös, samt hade sedan några dagar tillbaka varit utan aptit. Kurerades av kapten med Coca-cola och djungelvrål (saltlakrits). Till middag blev det nyfångad fisk och potatismos, barnen tyckte det var en delikat måltid. Väderprognosen skrev om fortsatt höga vågor så troligen var nya blåmärken att vänta, även om vi med tiden blivit alltmer skickliga på att förutse båtens gungningar. På kvällen simmade delfiner förbi och vi firade lördagen med svenska ostbågar (inhandlade på IKEA Las Palmas) och högläsning av Harry Potter i sittbrunnen, mysigt. Vi passerade då också 750 sjömil, mer än en fjärdedel gjord, härligt! Fullmåne under natten. 

Kapten med en Wahoo på 15 kg

STOR fisk


Wahoo-middag på gång


Cabin girl gillade Wahoo


Cabin boy också


Ostbågar på Atlanten, lyxigt lördagsmys!

Dygn 8 - söndag 29/11

Sämre vind nu, vi försökte med gennakern för att få någorlunda fart i alla fall men det hjälpte inte så mycket. Efter lunch doppade sig Carro och Lasse genom att stå på stegen i aktern, för höga vågor för att släppa taget. 25 grader i vattnet, kändes härligt. Vi fortsatte kalasa på gårdagens fisk idag i form av fiskgryta med saffran, Malins favorit. Barnen ägnade eftermiddagen/kvällen åt att pyssla med ballonger som avbrott från olika varianter av skärmar vilket är lättast att ta till när det gungar och alla är trötta. Carro var dock fortsatt hängig men det kändes inte som vanlig sjösjuka. Vi tänkte att sömn kanske skulle hjälpa så Lasse erbjöd sig att ta hela natten så att Carro fick vila ut ordentligt och hon somnade redan vid 19. Fortsatt motorgång under natten på grund av svaga vindar. 

Vattenpump som monteras på dricksvattendunkarna, väldigt bra! Även bra användningsområde för säkerhetskrokarna.

Dygn 9 - söndag 30/11 

Carro vaknade strax efter åtta, tretton timmars sömn senare och kände sig utvilad (fattas annat). Medan kapten fick välförtjänt vila bakade Carro och barnen citronmuffins. Vi passade på att bada igen innan vi provade en ny segelsättning. Storsegel samt utspirat försegel, vilket innebär en extra bom från masten för förseglet så att det fångar upp mer vind och inte slår så mycket ("kollapsar"). Det fungerade riktigt bra, det vill säga vi kunde selga i åtminstone 3-5 knop. På kvällen satt vi tillsammans i sittbrunnen och lyssnade på musik, också en bra sysselsättning när det gungar och energin inte är på topp. På Lasses vakt såg han en båt - den första på 5-6 dygn, en lastbåt, i övrigt var det väldigt ensamt på havet. 

Fulla segel ute på Atlanten

Dygn 10 - måndag 1/12

Albin och Malin öppnade första luckan i sin Harry Potter-julkalender. Idag bättre vindar och snabbare segling, 5-6,5 knop och vågor mer bakifrån vilket var behagligare och inte lika gungigt i sidled. Lasse lade sig för att vila efter middagen och Carro som kände sig lite piggare tyckte det var bäst att han fick sova lite längre och tog vakten fram till 01. Därefter sov Carro resten av natten, så istället för att byta av varandra flera gånger tog vi varsin längre vakt vilket båda tyckte fungerade bra. 

Soluppgång

Fripassagerare ombord

Dygn 11 - tisdag 2/12

Återigen kände sig Carro trött trots flera timmars god sömn och efter att ha stött och blött symtomen, bestämde vi att det ändå måste vara sjösjuka, fast med andra symtom. På försök började Carro därför med tabletter igen och ja, efter det var det inte längre något problem. Skönt! Återigen passerade ett par lastfartyg och positionsrapporten från ARC som vi dagligen fick via satelittelefonen visade att vi ändå höll jämna steg med konkurrenterna. Vi insåg också att vi varit lite försiktiga i början vad det gällde segelsättningen och hade kanske kunnat segla fortare, men tuffare segling hade också gjort livet ombord mindre angenämt (och det hade ändå varit lite tufft i början) så allt som allt var vi nöjda med vår taktik. Nu var vi ungefär två dygn från halvvägs, det började kännas som att vi faktiskt någon gång skulle komma fram.. Vi bestämde oss för att fortsätta med det nya vaktschemat, att dela natten på två där Lasse lade sig efter middagen och sov mellan 19-02 och Carro 02-09 och när Lasse gick och lade sig läste Carro och barnen Harry Potter i sittbrunnen, vilket blev en återkommande vana resten av överfarten. 

Högläsning av Harry Potter var en hit

Pyssel ombord


Enkel men god lunch

Dygn 12 - onsdagen 3/12

Nu började vi verkligen närma oss halvvägs och för att ha något att fira med bakade Carro och barnen havre- och chokladbollar. På eftermiddagen tog vi ner seglen för kontroll vilket var tur då vi upptäckte att fallet till främre rullfocken nästan nötts av och fick kortas av. På grund av lite kraftig vind strulade det lite och innan vi var klara hade Lasse oturligt nog fått spirbommen i huvudet med en bula som följd och ett fockskot (lina till förseglet) fastnade under kölen men kunde dras loss. Därefter var vi båda ganska slutkörda och det passade väldigt bra att få kalasa på chokladbollar och BOBs hallonsaft. Då det varit mulet senaste dagarna fick vi ha motorn igång utan växel för att kunna ladda batterierna. Till middag blev det wraps med pulled pork/chicken på konservburk, med lite creme fraiche och färska grönsaker blev det riktigt fräscht och gott. Under natten passerade vi halvvägs, härligt! 

I torsdags kom vi till Las Palmas på Gran Canaria. Helen, Roo och Kit från S/Y Lucky Girl mötte upp på receptionspontonen och efter incheckning åt vi middag tillsammans på Sailors Bay i hamnen. Kul att träffas igen efter två veckor!

Sailors Bar i hamnen

Middag på Sailors Bar med besättningen på S/Y Lucky Girl 

I fredags var det dags att checka in på ARC-kontoret. Vi hälsades välkomna och fick ARC-kläder med vårt båtnamn på som vi beställt.

ARC-kontoret by night

De senaste dagarna har varit fullspäckade med dieseltankning, motorservice, riggbesiktning, små reperationer, påfyllning av fett i roder och i Volvo Penta Black Jack-tätningen, tvätt av smutstvätt, fyllning av gasoltub, bilhyrning och införskaffande parkeringskort, tvätt av sittbrunnsmadrasser, frisörbesök, köp av fiskedrag och bunkring av dryck och mat. Cabin crew har också ritat teckningar och tävlar nu om att få transportera ARCs maskot Ted till Västindien.


Albins bidrag till tävlingen


Kapten kollar riggen - inga fel hittade

För åtta år sedan, när Albin var 8 månader, besökte vi Gran Canaria och bodde i en bungalow i Maspolomas. Vi gjorde idag ett återbesök och åt lunch på strandrestaurangen vid fyren.


Kapten + cabin crew vid fyren

Äntligen kom de! Mormor och morfar/mamma och pappa/svärfar och svärmor. Så efterlängtade! Dagarna innan var nervösa, skulle de lyckas komma eller inte? 

Som tur var hade vi en tur till Aqualand och Halloween-firande som distraktion och hann till och med med två stycken firanden. Först ut var på S/Y Lucky Girl som skulle segla vidare mot Las Palmas fredagen innan den egentliga Halloween-kvällen. Så på torsdagskvällen samlades vi hos dem för pumpa-tävling och spökfilm. 

Barnens egendesignade pumpor, den ena läskigare än den andra

Spökfilm ombord på S/Y Lucky Girl

Avvinkning av S/Y Lucky Girl, på återseende i Las Palmas!

Nästkommande dag tog Carro med sig fyra glada barn till ett av de två vattenland som finns på Teneriffa. Succé! Alla fem hade vansinnigt roligt och trots att de fem övriga föräldrarna såg både avslappnade och utvilade ut när badarna återvände till hamnen, så hade nog Carro ändå haft roligast! 

Emma och Albin på vattenland

Felix och Malin på vattenland

På lördagen var det dags för nästa Halloween-firande. Vi slog ihop oss med S/Y Skyline och på några timmar hade de förvandlat salongen på sin båt till ett Halloween-disko. Barnen fick amerikanska pannkakor med lönnsirap och vi vuxna komponerade ihop en spontan grillmiddag. På grund av Corona-viruset avstod vi "Bus- eller godis" och ersatte det med skattjakt på båda båtarna, fungerade lika bra det! En härlig kväll som liksom alltid tog slut alltför fort.

Ruskig cabin crew bordar S/Y Skyline

På söndagen vaknade vi av världens bästa sms; "Vi är incheckade och klara". Yes! De var på väg. Strax före klockan ett fick vi sms om att de landat. "Fint, vi är och badar" svarade vi, medan vi i själva verket stod utanför ankomsthallen (man fick inte möta upp inomhus) och väntade. Surprise! Det var så härligt att få krama om dem, tänk att de faktiskt var här!

Mormor och morfar tas emot på flygplatsen

Äntligen!

Glada barn!

Efter att Mats och Suzanne checkat in på hotellet i Las Americas tog vi hyrbilen bort till dem, cirka femton minuters körtid, för gemensam middag. Vi hade fått tips av S/Y Skyline om en riktigt bra indisk restaurang, BBQ Grill (inte direkt indiskt namn dock...) och den var verkligen toppen! Riktigt bra mat och väldigt trevlig personal, så alla sex var mer än nöjda när vi sa adjö för natten. 

Malin och mormor Suzanne på indiska restaurangen

Efterlängtade svenska produkter levererades

Nästkommande dag tog gästerna taxi till hamnen och mönstrade på S/Y Lady Ann. Planen var att segla över till grannön La Gomera för några dagar på svaj i ankringsvik och därefter ett par dagar i hamn i San Sebastian, öns huvudstad. Mellan Teneriffa och La Gomera finns dock en så kallad accelerationszon där vindarna kan bli riktigt starka, vilket de valde att vara denna dag. Ju närmare vi kom målet, ju starkare blev vindarna och ju högre blev vågorna. Som tur var hade både Carro och våra gäster tagit sjösjuketablett, men det var ändå ansträngande. Strax innan tilläggning blåste det nästan 20 m/s. Vi valde därför att gå in till marinan i San Sebastian istället för en ankringsvik på södra delen av ön. Ett korrekt beslut visade det sig då vi senare fick rapport av S/Y Malla som legat för ankare. Det hade visserligen inte blåst alls i viken, men varit rejält gungigt och när de nästkommande dag kom in i marinan såg hela besättningen lättad ut. Även de hade nämligen fått besök av "mormor och morfar" samt en kusin till Felix och Kevin. 

Mormor påmönstrad

Skål och välkomna

Första dagen på La Gomera ägnades åt en liten tur "på stan", de två huvudgatorna kunde avverkas snabbt, tapas-lunch och bad. På onsdagen hyrde vi bil för en tur upp i berget. Vi hade tänkt gå en av alla vandringsleder men vädret var inte på vår sida. Det var dimma och ösregn... Besvikelsen dämpades dock av den lunch vi intog på ett litet hotell i en av bergsbyarna. Riktigt vällagad och välsmakande i en rustik restaurang, som gästades av både andra vandrande turister och lokalbefolkningen. Vi stannade ytterligare en dag på den grönaste av de kanariska öar vi hittills besökt. 

Glad besättning efter god lunch i bergsbyn

Middag på La Tasca på La Gomera

Bad på La Gomera

Morfar Mats och mormor Suzanne med vulkanen Teide på Teneriffa i bakgrunden

Albin och Malin med nya kläder

Därefter var det dags att segla tillbaka mot Teneriffa. Återigen med lite kraftigare vindar men inte alls som på ditvägen. Efter att ha mellanlandat på hotellet så var vår gäst-besättning redo för ytterligare några dagar ombord, om än enbart bryggsegling. Vi gjorde ett gemensamt strandbesök med S/Y Malla och köpte nyfångad tonfisk av de lokala fiskarna, underbart gott att grilla. 

Jordgubbssmoothie för cabin girl

En drink på strandrestaurangen

Solnedgång i Las Galletas

Middag ombord på S/Y Lady Ann

Eftersom vi ska vara i Las Palmas den 12:e november och det är en lite längre etapp dit valde vi att dela upp den i två. Så igår lämnade vi Marina del Sur för att ta oss norrut till Marina Santa Cruz, i Teneriffas huvudstad. Besättningen på S/Y Malla gick upp tidigt för att vinka hej då innan vår avfärd. Nu dröjer det innan vi ses igen på andra sidan Atlanten, men vi hoppas på snar återförening! När man är långt hemifrån känns det så roligt och tryggt att ha sin seglande kompisfamilj med sig. För så känns det, de är mer familj än vänner nu när vi seglat tillsammans sedan början av augusti.

Besättningen på S/Y Malla var uppe i ottan för att vinka adjö. På återseende säger vi!

Den här gången valde Mats och Suzanne att ta bussen och när de mötte upp oss elva timmar senare i marinan, efter att vi hade kämpat mot både motvind, motström och höga vågor framifrån var de mer än nöjda med sitt val, hehe... De hade också hunnit reka på stan och hittat en mycket trevlig restaurang för middagen. Kvällen avslutades med kortspel ombord innan vi slutligen somnade ovaggade så fort huvudet nådde kudden. 

Adios Marina del Sur

Malin på väg till Santa Cruz, på glatt humör trots en lite ansträngande förmiddag i de höga vågorna

Sista middagen tillsammans på ett tag

Svärmor och kapten

Mats och Carro

Malin avnjuter efterrätten

Albin + vaniljglass; en bra kombo

Idag turistade vi lite tillsammans innan det var dags att säga hej då för den här gången. Vi har haft så härliga dagar tillsammans och det har fungerat över förväntan att vara sex personer ombord, och som vanligt gick tiden liiiiite för fort. Förhoppningsvis kan de hälsa på oss även i Västindien framåt vårkanten, men det är ju av förklarliga skäl långt ifrån säkert, så avskedet idag var inte helt lätt.

Avsked av nära och kära är aldrig roligt. Vi hoppas på att de kan komma och hälsa på i Västindien också!

Imorgon seglar vi vidare mot Las Palmas medan Mats och Suzanne njuter några dagars sol och värme till i Las Americas innan hemfärden på söndag. Vi på vårt håll skall, efter att ha angjort Gran Canaria, ta tag i de sista förberedelserna inför ARC-starten den 22/11, med bland annat säkerhetsgenomgång av båten, Covid-tester och mer bunkring. Nu väntar dock först en god natts sömn innan vi gör den sista etappen på denna sidan Atlanten. På återseende!

Hörs och ses snart igen!

// Carro och kapten

Seglingen från El Hierro till Teneriffa bjöd på vindar av alla möjliga slag. När vi lade ut från marinan kunde vi hissa fulla segel och loggen visade genast på 6 knop. Jippi! Vi meddelade genast våra kamrater som låg kvar i hamn, men som snart också skulle kasta loss. Och då dog vinden... Jaha, bara att starta motorn då. Men det dröjde inte länge förrän det började blåsa igen och efter ett par timmar blåste det hela 17 m/s och vi var tvungna att reva lite. Därefter blev det mer stabilt och vi seglade i 6-7 knop återstoden av dagen. Det var en del vågor så både Carro och Malin kände av lite sjösjuka och tillbringade dagen ute i sittbrunnen, ibland slumrandes, ibland busandes. Värre än så blev det som tur var inte. Strax efter klockan nio på kvällen lade vi till i Marina del Sur på Teneriffas sydkust, vid den lilla orten Las Galletas. 

Teides topp syntes på långt avstånd

Vi hade haft kontakt med vår "kompis-båt" S/Y Skyline som låg i marinan sedan några dagar och med deras hjälp fått en anvisad plats av hamnkapten på brygga 3. Väl förtöjda visade det sig att det var enormt strömt i hamnen och båten rörde sig två-tre meter fram och tillbaka mot bryggan, trots att vi spände upp mooring-linan riktigt hårt i aktern. Inte bra! Dock fanns det en lucka på nästa brygga, bredvid S/Y Skyline, så vi tog ett eget beslut och flyttade dit och där var det betydligt lugnare. Nästkommande morgon när Lasse skulle checka in på hamnkontoret var spänningen hög; skulle vi behöva flytta tillbaka till brygga 3 eller skulle vi få stanna på "storbåts-bryggan"...? I marinan på El Hierro hade hamnkaptenen kallat vår båt "El barco pequeno" (= den lilla båten) och vi är oftast en av de minsta båtarna i hamn så förväntningarna var låga. Men... det var inga problem, vi var välkomna att stanna på brygga 4 och under dagen anslöt även S/Y Malla, och kunde lägga sig en båt ifrån oss. Det blev en trevlig reunion som firades med restaurangbesök på kvällen. Senast vi sågs alla tre var i Vigo, i mitten av augusti. 

Kvällshäng med Emma från S/Y Skyline

Nu har vi snart spenderat sex dagar på Teneriffa, men om någon skulle fråga skulle vi snarare svara tre-fyra. Dagarna går verkligen i en rasande takt. När vi förra veckan "var tvungna" att segla hit funderade vi på om det skulle kännas länge att vara här i 1,5 vecka i väntan på barnens morföräldrar som förhoppningsvis flyger hit på söndag. Än så länge kan vi säga att det gör det inte. Det finns mycket att se och vi har bestämt att ägna varannan dag åt sightseeing och varannan dag åt skola på förmiddagen och strandhäng/snorkling/bad på eftermiddagen. Det fungerar jättebra.

Malin på stranden

Lunch på hamnrestaurangen

Albin begravd i svart sand


Lazy days on the beach

Fler fiskar

Många olika fiskar att titta på

Eftersom Teneriffa råkar ha Spaniens högsta berg, 3718 meter, och världens tredje högsta vulkan, Teide, så har veckans skolundervisning fokuserat på vulkaner i synnerhet och geografi i allmänhet. Så nu kan vi allt om magma/lava, kiseloxid och olika typer av vulkanutbrott. Och då kunde vi ju inte heller avstå från ett besök på detta mäktiga berg. För att komma upp på Teide så finns det en kabinbana som tar cirka 8 minuter. Från topp-stationen kan man sedan göra en relativ brant vandring upp mot toppen. Hela området är ett naturreservat och för att minska belastningen på miljön så är det endast tillåtet med 200 besökare på toppen varje dag. Därför måste man söka tillstånd för att få gå hela vägen upp och vanligtvis måste man boka detta flera månader i förväg. Nu i Corona-tider är det av förklarliga skäl mycket färre besökare men trots detta var denna vecka helt fullbokad och det blev därför ingen toppvandring för oss. Det hindrade oss dock inte från att ta kabinbanan upp och göra en av de andra kortare vandringarna längs med berget. Där kunde vi njuta av den fantastiska utsikten och fascineras av vulkan-landskapet som skapats genom årtusenden. Det gäller att pricka rätt dag då vindarna runt Kanarieöarna bildar ett molnskikt nedanför bergstopparna som gärna skymmer utsikten. När vi var där igår var det relativt klart och vi kunde se både La Gomera och La Palma, samt ana El Hierro. Idag har det varit mulet här på södra Teneriffa och sikten var nog betydligt sämre. 

Skola ombord, vulkankunskap

Albin pekar på vulkanen

Teide

'

Lavasten

Fin utsikt

Carro med varma kläder, bara 3 grader på toppen

Teide

Besättningen tar en fikapaus

Brant uppför

Utöver att utforska vulkaner så har vi hunnit med ett besök på IKEA där vi återigen avnjöt en köttbulls-lunch i restaurangen innan vi shoppade loss i delikatess-avdelningen. Spansk mat i all ära, men för en 6-åring som i månader längat efter falukorv, var lyckan obeskrivlig när vi fann denna älskade svenska "delikatess" i frysdisken. Utöver falukorv köpte vi sill (till julen), köttbullar, lingonsylt (till havregrynsgröten), glögg och pepparkakor. Till kvällens gemensamma middag med S/Y Malla och S/Y Skyline kunde vi också bidra med Daim-tårta till efterrätt, mycket uppskattat. 

Malin nöjd med att få falukorv igen

Mitt i allt det härliga och avslappnade knackade plötsligt verkligheten på för ett par dagar sedan. Efter att vi kommit tillbaka från dagens snorklingstur blev det oväntad uppståndelse i hamnen. Snart fick vi klart för oss vad som orsakat detta. En flyktingbåt från Afrika hade anlänt i hamnen med allt vad det innebär. Polisen var snabbt på plats och spärrade av byggnaden där hamnkontoret och ett par restauranger är belägna. Mitt emot hamnen stod folk på klipporna och ropade, vad vi förstod var de delade i två läger; de som ville hjälpa och de som tyckte att båten och dess passagerare skulle ta sig någon helt annanstans. Strax kom fler poliser, ambulanser och Röda korset och så småningom fick passagerarna på den öppna, något slitna träbåten, en i taget gå iland. Vad vi kunde se, så gick allt väldigt lugnt och sansat till, från båda sidor och de nyanlända kunde efter ett par timmar transporteras bort med buss. Vi vet inte vad som nu väntar dem, enligt hamnvakten var detta inget nytt för Teneriffa eller Kanarieöarna, och det senaste året har antalet flyktingar från Afrika ökat. Hon förklarade att de troligast nu sätts i karantän i 14 dagar och sedan antingen får söka asyl eller ta sig vidare till andra länder. Händelsen väckte många känslor och tankar, inte minst hos barnen, och kvällen ägnades åt reflektion kring olika förutsättningar, möjligheter och livsöden. 

Trots denna lite omtumlande händelsen så pockar vår "långseglings-verklighet" på. Om mindre än fyra veckor förväntas vi kasta loss med ARC från Las Palmas på Gran Canaria och cirka tre veckor till havs väntar oss. För att inte behöva stressa med alla inköp de sista dagarna innan avfärd så valde vi att börja bunkra redan nu. Här på Teneriffa finns flera stora mataffärer, bland annat Alcampo i La Laguna, nära huvudstaden Santa Cruz, så bunkrings-möjligheterna är bra. Så här långt innan avresa är det torrvaror som är aktuellt att införskaffa; mjöl, socker, salt, pasta, ris, jäst, mjölk (med lång hållbarhet som ej behöver stå kylt), konserver, tacobröd, läsk, vatten med mer. Framförallt är det tänkt att ha tillräckligt med mat till överfarten, men vissa saker kan också vara svåra att få tag på eller vara väldigt dyra i Karibien. Dagarna innan avresa kommer vi komplettera med färskmat samt förbereda måltider till den första veckan. 

Första turen till affären

Allt får plats

Andra svängen till butiken

Vi valde att delta i ARC av flera anledningar, varav en var möjligheten till att träffa fler barnfamiljer som gör samma resa och på så vis hitta kompisar till barnen och förhoppninsvis även vuxna kompisar till oss. Under vägen ner har vi nu redan träffat flera båtar som vi slagit följe med, ibland kortare och ibland som med S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, under lång tid. S/Y Lucky Girl ska också delta i ARC och vi pratar nu skämtsamt om att vi redan träffat tillräckligt med vänner och inte riktigt har "plats" över för fler, haha. Men trots detta ser vi fram emot att möta upp de andra besättningarna i Las Palmas, även om Corona gör, liksom i övriga samhället, att det sociala får stå tillbaka lite. 

Cabin crew spanar vidare mot nya mål

Idag kom tydligen nya riktlinjer för att resa till Kanarieöarna, som efter grönt ljus från flera europeiska länder såg fram emot att välkomna fler turister.  Så osäkerheten kring Carros föräldrars besök kvarstår, men vi lever på hoppet och intalar oss att vi kommer att få träffa dem innan veckan är slut...

// Carro och kapten

Nu har vi hunnit med två av Kanarieöarnas sju större öar; La Palma och El Hierro. Båda har gott rykte bland seglare vi träffat på och La Palma kallas till och med Isla Bonita (Den vackra ön). Men, kommer man som vi direkt från Madeira, då får dessa öar svårt att leva upp till förväntningarna, så är det bara. 

Vi tog oss upp på flera höjder på La Palma och njöt av utsikten och av att låta kroppen jobba längs de branta stigarna, men vi saknade grönskan, särskilt på marken som här framförallt bestod av sten, grus och sand. 

Vätskepaus under en av strapatserna på La Palma.

Även om marken var torr så prunkade det verkligen i trädgårdarna, både av frukt och blommor  

Hm, är det verkligen den här vägen vi vill gå...? Mot evigheten?!

Allt som fanns kvar av huset var dörren och en potta....

Ny vätskepaus, efter en av de brantare vandringarna


Utsikten vid San Andres, norra La Palma


Banan-planta, vilket det fanns gott om på öns norra del


Fler prunkande odlingar


Ny "mamma-hike" på La Palma

 

Carro på toppen


Utsikten från toppen var häftig, som vanligt svårt att förmedla i bild


Stranden vid Santa Cruz, La Palma, svart av lava-sand


Strand-tjej


Tack och lov för att det fanns duschar vid stranden...

Så när vi sedan kom till El Hierro skippade vi sightseeingen och ägnade dagarna åt snorkling och bad istället. Och där levererade ön absolut. Bara inne vid marinan har vi skådat en sköldpadda, en rocka och tiotals, om inte tjugotals, olika fiskar. Bara ett par hundra meter bort, vid inloppet till hamnen finns ett annat fint snorklings-område där vi tillbringat två eftermiddagar med att bara simma runt och betrakta livet under ytan. Dagarna här på El Hierro har påmint oss om att hitta lugnet i att bara vara, att en dag med skola, bad och lite gemensamt kvällshäng är något av det bästa trots allt. 

När man som vi deltar i ARC, Atlantic Rally for Cruisers, måste båten uppfylla en hel del säkerhetskrav vad gällande utrustning. Inför ARC har vi fått en gedigen lista med utrustning som måste finnas på båten inför start och båten måste vara i bra skick. En besiktning av båten görs innan start och besättningen får gå på seminarier om båtsäkherhet m.m

Utdrag från ARC-utrustningslistan

I lördags hade vi vår säkerhetsbesiktning och vi blev godkända! Vi fick guldstjärna av inspektören som tyckte att S/Y Lady Ann var bäst förberedd i årets ARC och att båten i helhet var väldigt fin. Givetvis väldigt kul att höra.

För att få delta i ARC måste man bland annat ha uppblåsbara flytvästar med sprayhood, ljus, reflexer, visselpipa, grenband och en AIS MOB-sändare. Watskis Crewsaver ErgoFit 190N Off shore uppfyller alla dessa krav och på flytvästen går det även att montera en AIS-MOB. Watski säljer AISLink MOB som passade perfekt till flytvästarna. Vi köpte även extra laddningskit som också är ett ARC-krav att ha med ombord.

Crewsaver ErgoFit från Watski

Båten måste vara utrustad med en EPIRB. Vår gamla EPIRB gick inte att göra batteriservice på längre, så vi fick köpa en ny EPIRB. Valet föll en GlobalFix Pro 406 MHz GPS EPIRB från Watski. Den har inbyggd GPS vilket vår gamla inte hade, så det blev en förbättring! En EPIRB är också ett måste för att få delta i ARC. EPIRBen måste registreras, länk här.

EPIRB from Watski

Utöver detta måste båten vara utrustad med:

Livflotte (ARC-inspektören ville se servicecertifikat)

Satellittelefon

VHF

Radarreflektor

AIS

Nödraketer

System att få upp besättning som fallit överbord (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Länspumpar

Lanternor - två uppsättningar (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Strålkastare (ARC-inspektör ville se)

Jackstays (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Grab bags (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Sjökort

Mantåg

Ankare

Brandsläckare

Brandfilt

Ficklampor

Medicinlåda och första hjälpen  (ARC-inspektör ville se)

Tuta

Hinkar - 2st

Ekolod

Logg

Utöver detta rekommenderar ARC att man har med:

En extra flytväst

Jolle

Sextant

Stromfock

Trisail

1m2 färgglad pvc duk

Extra länspump

Röda nödraketer

Vita nödraketer

Fyra vita handhållna bloss

Maststeg

Sjöankare

Knivar till alla i besättningen

Ett stort tack till Watski som hjälpt oss med att utrusta båten med kvalitetsutrustning!

// Kapten

Nu när vi har nått Kanarieöarna efter fyra månader på seglande fot har vi fått lite mer erfarenhet om el och laddning ombord.

Innan avresa hade vi monterat fem solpaneler med en totaleffekt på 305W samt en Rutland 1200 vindgenerator på 500W från Watski. Monteringen av vingeneratorn har vi beskrivit i ett tidigare inlägg. 

Rutland 1200 Vindgenerator från Watski

Laddkurva för Rutland 1200

NASA batteriövervakningssystem

För att spara ström ombord har vi bytt alla glödlampor till LED-glödlampor. 

I masttoppen har vi en så kallad tricolour-lanterna monterad. Istället för att nattetid använda de ordinarie lanternorna med 3 lampor som kräver ström, kan vi istället använda tricolour-lanternan med endast 1 lampa. Detta ger ytterligare en liten strömbesparing.

Autopiloten drar mycket ström, ett vindroder drar däremot ingen ström alls. Vi har ett Hydrovane vindroder monterat sedan ett par år, men det är först nu vi har börjat använda det på riktigt. Det tog lite tid att förstå sig på det, men när man har läst manualen ett par gånger och kunnat prova sig fram blev det betydligt lättare . På de längre överseglingarna har vi nu endast använt vårt vindroder, vilket inte har kostat oss en endaste Ampere-timme (Ah) eftersom autopiloten då har fått vila.

Hittills har vi klarat oss bra med vårt elsystem och för det mesta är batterierna fulladdade. Dagar med dålig vind och mulet väder syns givetvis på batteriernas status, men det har sällan varit sådana förhållanden under någon längre period. 

Vindgeneratorn laddar riktigt bra när det blåser! Solpanelerna laddar bra när solen skiner, och man får bäst laddning när man vinklar upp panelerna mot solen. På överseglingar när all navigationsutrustning är igång drar vi givetvis mer ström. Under dagtid har vi fulladdade batterier, men nattetid minskar laddningen (endast vindgeneratorn laddar).  För det mesta går vi ned till 80% i batterikapacitet innan solen går upp, men någon timme senare är vi fulladdade igen om solen skiner.

Solpaneler som är vinklingsbara

Tunna solpaneler som ligger fastspända på däck

När vi ligger i marinor och gästhamnar kopplar vi in oss på landström och laddar batterierna. Ligger vi på svaj har vi alltid fulladdade batterier tack vare solpaneler och vindgenerator, även om cabin crew laddar Ipads, ser på TV, laddar Nintendo Switch m.m. Det enda som drar ström ombord kontinueligt under svajliggande är kylen samt ankarlanternan nattetid.

Sammanfattningsvist är vi väldigt nöjda med vårt elsystem och ingen uppdatering av elsystemet är därför nödvändig inför vår fortsatta segling.

// Kapten

Nämen hej! Vad dagarna går fort ibland. Nu har vi lämnat Frankrike bakom oss och börjar komma in i den spanska lunken. Avfärden från A Coruna som skulle ske igår blev idag istället, men vad gör det, tid har vi gott om. Innan vi tar er över Biscaya så tänkte vi summera våra intryck av Frankrike. Våra fördomar angående fransmän och engelska språket visade sig vara förlegade (kapten håller inte med...). De allra flesta var hyfsade och flera var riktigt bra på engelska. Restaurangmenyerna tolkades med hjälp av Google Translate och maten var god. Vi åt aldrig musslor, men det gjorde ungefär alla andra! Både till lunch och middag. Hur mycket musslor kan det finnas i världen?? Och vad gör de av alla skalen?? Det måste bli flera ton varje dag. Något det inte verkar finnas gott om är hundbajspåsar. Att ta sig fram på en gata i Frankrike utan att trampa i någon liten jyckes exkrementer är som att ta sig an den svåraste av hinderbanor. Men vi klarade det! 

Corona i Frankrike innebär masktvång i butiker och restauranger (från entrén fram till bordet), men inte på gator/andra publika platser. Man uppmanar till avstånd men på restaurangerna, särskilt i Dieppe, var det inte särskilt långt mellan borden. 

Vi bunkrade (=handlade på oss massa mat) i Camaret sur Mer och tisdag 28/7 var det dags. Biscaya skulle korsas! Vi räknade med 3-4 dagar beroende på vindar och hade förberett ett antal måltider för att underlätta matlagningen under färd. Klockan 16 på eftermiddagen gav vi oss av och havet bjöd på höga dyningar men det var helt hanterbart. 

Äpplen och morötter, barnen favoriter

S/Y Lady Ann klar för avfärd över Biscaya bukten

Barnen gjorde oss sällskap ute i sittbrunnen för omväxling skull. Vi sjöng lite gamla svenska visor och jag (Carro) är tacksam för att barnen är så förlåtande vad det gäller tonsäkerheten. Första natten bjöd på svaga vindar och hanterbara vågor. Carro fick också bevittna magiken när delfiner kommer simmande runt båten i marelden och lyses upp. Helt obeskrivligt häftigt! Nästa morgon fortsatte de underbara delfinerna att hoppa runt båten. Vi ropade upp barnen som tittade någon minut varpå Malin konstaterade "Jaha, delfiner, det har vi ju sett förut". Nåja, vi vuxna kan inte få nog i alla fall. Inte heller av den fantastiskt blå färgen som vattnet på Atlanten har. 

Carro och Malin på Biscaya

Biscaya-delfiner

Mitt ute på Biscaya visade termometern nästan 20 grader i vattnet och hoppet steg inför varma bad i Spanien. Följande natt seglade vi i fina vindar, tröttheten tog ut sin rätt lite och det blev relativt täta vakt-byten. Natten bjöd inte på något spektakulärt och dagen därpå (torsdagen) gick den med. 

Lunch på Biscaya - korv med bröd

Lunch a la Biscaya

Halvvägs över Biscaya

Halvvägs över Biscaya firades med en dusch

När dagen gick mot natt blåste det plötsligt upp till motvind och vågorna blev allt högre. Barnen stoppades i säng och somnade snart. Carro tog första vakten och motvinden toppades med relativt tät dimma. Tack och lov höll det inte i sig särskilt länge och när molnen och dimman och molnen skingrades tittade månen fram och bjöd på en upplyst väg genom havet ända fram till målet; A Coruna. Och Spanien! Underbart vackert! Lasse tog sedan över och den här natten fick även han bevittna delfinernas lek i marelden. Vi lade till strax efter sju på morgonen och konstaterade att överfarten tagit cirka 63 timmar och 327 nm, skönt! 

Månen visar vägen mot A Coruna

Glad cabin crew som snart har korsat Biscaya bukten

Så hur var det nu med de varma baden? Nja, strax före ankomst visade termometern återigen på 16 grader... Jahapp. Hamnen i A Coruna ligger centralt och det är inte många minuters promenad upp till både restaurang-gatorna och shoppingstråket. Masktvång gäller på alla publika områden, förutsatt att man inte äter, dricker, röker, springer, cyklar (i lycra-kläder) eller befinner sig på badstranden. Vi använde fredagen till att vila upp oss och tog sedan en kort tur i "gamla stan". 

Malin nöjd med att vara framme

Nästkommande dag var det kaptens födelsedag och han bjöds traditionsenligt på pannkakor. 

Pannkakor är mums

Dessa serverades efter att han lagat länspumpen som av någon anledning inte pumpat som den ska. 

Kapten fixar med länspumpen

Därefter fortsatte vi att bekanta oss med staden och slutligen hamnade vi på stranden. Där vällde vågorna in och efter ett flertal dagar utan bad kunde inte ens den blygsamma vattentemperaturen avskräcka oss. En snabb tur till båten för att hämta badkläder och sedan kastade vi oss loss i vågorna. Härligt! 

Äntligen bad!

Häng på badstranden

Under tiden seglade svenska båten "Malla", som vi haft mailkontakt med under vägen, in i hamn. Och efter tapas-middag på varsitt håll sammanstrålade vi sedan i S/Y Malla för att fira överfarten med champagne. Det smakade underbart. 

Tapas-middag med rom och cola

Dagarna i A Coruna rann iväg. Det blev ytterligare ett strand-besök, mer tapas, gemensamma kvällar ombord på endera båt och S/Y Mallas egna storfiskare Kevin hann med att både lära Lasse (nästan) allt han kan om fiske och att ta med Albin på makrill-fiske.

Kevin och de andra fiskarna

Cabin boy i A Coruna

Cabin crew uppklädda för middag

Igår skulle vi som sagt segla vidare, men efter besök i mataffären på morgonen (stängt söndagar) och ett försök, som innebar att gå tvärs över halva stan, att hitta en SUP-bräda och våtdtäkter utan att lyckas, hade hamnkontoret hunnit stänga för siesta och utcheckning var inte möjlig. Istället blev det lite båtfix och dieseltankning. Eftersom marinan vi låg i inte hade en tankstation, sjösatte vi jollen och åkte med dunkar och tankade diesel.

Carro sköljer frukt och grönsaker för att minska risken för skadeinsekter ombord

Tvättad frukt och grönsaker

Kapten och jollen kommer lastad med diesel

Det fanns även tid för hårklippning. Kapten fick en ny frisyr och Carro fick öva sig med klippmaskinen. Båda nöjda således.

Kapten blir klippt. Foto tagit av Agota på S/Y Malla.

Således blev det alltså avfärd idag istället. Vi har hört mycket gott om de så kallade "riorna" i Galicien, små vikar med bra ankringsmöjligheter och den närmaste låg cirka 30 sjömil bort. 

Kapten mot nya äventyr

Prognosen sa nordostliga vindar men när vi kom ut på havet var det snarare västliga/nordvästliga vindar och besvärande vågor. Carro och Albin blev sjösjuka och rapporter från kompis-båten vittnade om liknande scenario där. Det var en av de minst angenäma etapperna hittills men humöret återkom snart när vi väl var på plats. Och Albin som piggat på sig efter en sjösjuketablett bjöds över till S/Y Malla för att avnjuta makrillarna som han varit med och fiskat. Vilken upplevelse! 

Vi ligger nu på svaj i en vacker vik vid den lilla spanska orten Corme där husen klättrar upp längs berget och det finns inte mindre än tre sandstränder inom roddavstånd med jollen ("dingen"). Det var redan kväll när vi kom fram så utforskning av området får vänta till imorgon. Tillsammans med hängmatte-häng, bokläsning och några dopp! 

S/Y Malla i Corme

Utsikt från yachten

Vi planerar sedan att fortsätta längs den spanska västkusten och besöka fler rior. Innan gränsen till Portugal finns också några mindre öar som utgör ett naturreservat och för att segla där behöver man ansöka om ett särskilt tillstånd. Som tur var fick vi information om detta av S/Y Malla i A Coruna och har nu både ansökt om tillstånd och fått det godkänt. Så vi ser fram emot att utforska även de öarna innan vi byter gästflaggan till den portugisiska. 

Navigation permission

Vi har sedan Kiel haft kontakt med den svenska båten s/y Relief som är på väg till Medelhavet. De har gjort denna seglats tidigare och vi får många bra tips. Från IJmuiden valde vi att gå vidare till Scheveningen. Vi startade vid 8-tiden och den här dagen sken solen, äntligen en föraning om varmare dagar. Dock kändes den kalla luften av så fort en liten molntuss täckte solen. Vi hade en svag vind snett bakifrån och lätta dyningar. Frukosten intogs under färd och mitt i utbrast Albin "Mysigt, det här är livet alltså". Därefter berättade han för Malin om skillnaden mellan tumlare och delfiner, som vi läst om dagen innan. När frukosten var intagen smet de dock snabbt ner till sina sängar i akterruffen och det tog ett tag tills de dök upp igen, då för lite högläsning. 

Efter 31 sjömil var vi framme i Scheveningen. Vi tog en promenad bort mot stranden och den här gången var vi förberedda med både badkläder och handdukar! Det var lagom stora vågor som rullade in på stranden och Carro och barnen njöt av det (kanske lite väl) svalkande vattnet. När vi kom tillbaka till hamnen var det så att vi knappt såg vår båt. Den låg innerst i ett led på tre och lika många båtar från motstående brygga, hamnen var helt igenproppad av båtar. Där rök den planerade tidiga starten nästkommande dag... 

Glad cabin crew

In genom kanalen mot Scheveningen

Smockfullt i Scheveningen

På morgonen hälsade vi på båtgrannarna, ett holländskt par i båten s/y Pauline. Vi diskuterade våra planer och de avrådde från att ge sig av i motströmmen på morgonen utan rekommenderade oss att vänta till lunchtid. Samtidigt fick vi tips om kanalvägen till staden Willemstad. Vi fick också en holländsk gästhamnsguide där de ritat ut hur vi skulle åka. Själva skulle de stanna i Scheveningen ytterligare några dagar. Grannen utanpå dem, s/y Yes!! skulle däremot åt samma håll så vi tog rygg på dem när de gav sig av framåt 12-tiden. På väg ut från hamnområdet såg vi något stort rödbrunt precis framför båten. Det visade sig vara en större säl som var allt annat än rädd och sakta simmade bort när vi närmade oss. Innan det var dags att slussa in i kanalerna skulle vi korsa en stor fartygspassage och var tvungna att anropa "Sector Maas mond" för att be om lov att passera. 

Det var en bit till Willemstad och klockan hann bli närmare 21 innan vi lade till. Vi hann ändå med en promenad inne i den gamla, väldigt trevliga lilla staden och till barnens lycka hade ett litet café både öppet och sålde glass! 

Säl i Scheveningen

Fin trädgård i Willelmstad

Nöjd besätning med glass

Från Willemstad gick vi vidare till Cadzand, också efter tips av våra holländska seglargrannar. Kvällen innan satt vi uppe länge för att ta reda på hur tidigt första slussen skulle öppna och trots bra hjäp av Google translate lyckades vi inte få fram när första öppningen skulle ske. Vi bestämde oss för att chansa och det visade sig vara ett bra beslut. Det var nämligen bara att lägga till vid "vänt-bryggan", ringa upp slussvakten och be om öppning så öppnades slussen. Så klockan åtta slussade vi ut som ensam båt. Tur att vi lade två timmar på att försöka lista ut det kvällen innan, haha..

Några slussar och broöppningar senare var vi ute ur kanalerna och åter ute på Nordsjön. Så fort vi lämnade sista slussen möttes vi av vind, regn och höga vågor. Albin passade på att fråga vilka som hellre velat vara i Västindien nu och just då var det fyra lite trötta själar som svarade jakande. Men Malin konstaterade samtidigt att vågorna gärna hade fått vara högre!

Etappen började med lätta vindar snett framifrån och minimala dyningar, men med strömmen seglade vi ändå i 6-7 knop. Lagom till att vi avslutat middagen och klarat av disken vände vinden och det blev kraftiga vågor framifrån. Ett tag gjorde vi knappt två knop och vi började diskutera om vi skulle söka en annan hamn för natten och fortsätta imorgon. Men strax före Dunkerque avtog vågorna lika plötsligt som de kommit och sjön lade sig återigen. Precis när vi passerade Dunkerque kom en regnskur, men i övrigt klarade vi oss hela natten utan regn, trots att prognosen hotat med fler skurar.


Vi var inne på Belgiskt vatten och hissade därför gästflaggan


Taco-middag till havs


Dunkerque by night

När vi passerade Calais kunde vi inte låta bli att sätta på stereon och avnjuta den gamla 80-talsdängan Dover Calais med Style. Detta område är tätt trafikerat av yrkesfartyg och vi hade bestämt att vi skulle vara vakna båda två för att hjälpas åt med navigeringen, detta också då Lasse är färgblind och har svårt att skilja på röda och gröna sjömärken. Det var häftigt att passera dessa väldigt kända städer i kolmörker och navigera tillsammans bland fartyg, fiskebåtar och fyrar. Inte förrän framåt sextiden började tröttheten krypa på, men då var vi ju så nära målet.  Strax efter sju kunde vi lägga till i Boulogne Sur Mer och det var två trötta seglare som därefter kröp till kojs. Barnen som sovit gott hela natten, tack vare att de somnat väldigt sent igår, sov då fortfarande. Albin var sedan först upp och frågade försiktigt vid 11:30 om det inte var dags för frukost. Då sov Malin fortfarande... 

Vi stannade i Rendsburg i två dagar eftersom det var väldigt blåsigt och regnigt. Rendsburgs marina hade WiFi vid hamnkontoret och med vår WiFi-antenn kunde vi fånga upp signalen och få ett eget nätverk i båten. Cabin crew kunde se Sommarlov och vi vuxna kunde se Morden i Midsummer! 

Scout WiFi system (+ stor antenn på radarstolpen)

Efter middag på en hamburgerrestaurang tog vi en promenad i stan. Vi följde pilarna mot "Zentrum" och gick cirka 3 km i en cirkel tills vi till slut kom till en gata med fyra inredningsbutiker och flera caféer. Det var tydligen centrum. I övrigt verkar staden bestå av fina hus, fiskrestauranger och en strandremsa som kryllar av "badhytter" (se bild på Cabin crew nedan). Igår besökte vi den närmaste stranden och Albin premiärbadade i Nordsjön. 19 grader i vattnet och långgrunt. Sedan plockade barnen snäckor, innan leken fick avbrytas på grund av en störtskur. 


Skååål


Badhytt i Cuxhafen


Snäcksamling

Vi upptäckte att det inte bara finns fåglar och båtar i hamnen, där bor (?) också en liten säl. Två dagar i rad har den plaskat runt och lekt precis vid bryggorna. Jättesöt och nyfiken liten en.

Vår kompis sälen


Säl

Idag var det återigen regnigt och blåsigt. Vi passade då på att tvätta kläder och planerar att fortsätta med sängkläderna imorgon. Skönt att ha det gjort, så vi slipper tvätta när vädret blir bättre och vi vill göra roligare saker! Regnig dag innebär även bakning, idag blev det rulltårta som avnjöts med en klick grädde på eftermiddagen. Lasse tog en tur till mataffären och efter middagen trotsade barnen och Carro regnet och tog en sväng i lekparken i hamnen.


Kaptens nya kompisar från Miele. Vi hängde några timmar idag


Malin bakar rulltårta


Albin äter rulltårta (som han hjälpt till att baka)


Regning dag i lekparken

Väderprognosen för kommande dagar lovar mer nederbörd och framförallt starka vindar, upp mot 20 m/s, så vi räknar med fler dagar här i Cuxhaven. Det ska vara trevligt att segla och då får vi anpassa oss efter väder och vind helt enkelt. Det ligger fler svenskar här i Cuxhafen och även de väntar på bättre väder och svagare vindar. Alltid kul att träffa landsmän när man är utomlands, speciellt seglare :)

Regniga dagar innebär sovmorgon. Ibland är det väldigt svårt att få upp cabin crew till frukost, men vad gör väl det. Vi är ju lediga!

Tiden går fort. Det har redan gått en vecka sedan förra inlägget. Vi har hunnit med en hel del och befinner oss nu utomlands, men vi börjar där vi avslutade senast. Så håll i er, nu kör vi!

Vi lämnade Borgholm tidigt måndag morgon med siktet inställt på Utklippan (en ö ute i havet söder om Blekinge). Det kom en rejäl skur strax efter Ölandsbron, men efter regnet blev det strålande sol och fina vindar. Vi kunde hissa fulla segel och satte nytt fartrekord för säsongen, 7.8 knop! Ingen högoddsare att det var kapten som styrde kanske ;). (Gissa vem som skrivit detta stycke...)

Kapten styr skutan

I den vanligtvis fulla hamnen på Utklippan fanns nu endast två andra båtar, men under dagen fylldes det på av fler båtar med olika nationaliteter (danskar, tyskar, holländare och polacker). 

S/Y Lady Ann vid Utklippan

Vi rodde över till "huvudön", där vi gick upp i fyren och kunde med hjälp av kikare se sälarna som håller till på klipporna.

Kapten och cabin crew på väg upp i fyren

Utsikt från Utklippans fyr

Utklippan

Utklippan

Cabin crew på Utklippan

Härligt ljus i sommarkvällen på Utklippan

Eftersom vi startat tidigt tog vi sovmorgon i tisdags och kom först iväg vid 10-tiden. Motvind till att börja med och vi tvekade, var det värt att gå mot Hanö? Ja, bestämde vi oss för och under förmiddagen dog vinden ut så när vi kom fram var det stiltje och strålande sol. Givetvis blev det både glass och bad efter tilläggning! Den lilla lekplatsen i Hanö hamn hade rustats upp till i år till barnens förtjusning och såklart fann de snabbt en lekkamrat som utmanades på en fotbollsmatch.

Malin nybadad

Eftersom det skulle bli värmebölja bestämde vi snabbt att vi skulle stanna ytterligare en dag på Hanö och i år utforskade vi nya delar av ön. Det går en stig till östra sidan av ön genom skogen. Där finns fina badklippor som vi utnyttjade hela eftermiddagen och hann med fika, sjögräskrig (barnes favoritlek) och flera dopp. Trots att det bara var dryga 17 grader i vattnet var det skönt att plaska runt.  Hanö är ju en av våra favotit-öar och det var också här som Lasse friade till Carro 2015. Vi hade gärna stannat ytterligare någon dag eller två, men då ryktet gick om ökade restriktioner för svenskar i Tyskland vågade vi inte chansa. Hanö finns ju kvar och vi räknar med att återkomma fler somrar.

Cabin crew i trollskogen

Badklipporna på östra sidan

Badpojke Albin

I torsdags blev det tidig start igen och vi gick mot Simrishamn. Det var väldigt varmt även denna dag, men nu gick det tyvärr inte att bada eftersom havet var fullt med alger. Vi fick blöta fötterna inne i Simrishamns gästhamn istället. Kapten uppmärksammade att vattenlinjen var smutsig och badtvättade den. Vi ville ju ha en fin båt när vi skulle till Tyskland!

Fotbad i Simrishamn

Vi passade på att fylla vattentanken, tanka diesel (även i extradunkarna som står på däck) samt att byta ut gasolflaskan (vi har tre, men ville lämna Sverige med samtliga fulla) inför avresan mot Tyskland.

Klockan 06.00 i fredags lättade vi ankar och styrde yachten mot Tyskland. Eftersom Danmark inte vill ta emot svenskar var vi tvungna att gå direkt till Tyskland. Vi hade kontaktat både hamnkaptenen i Heiligenhafen och ansvarig för Kielkanalen innan avfärd och båda meddelade att vi var välkomna. Vi mätte den totala distansen till Kiel till ca 180 NM. Slutdistansen blev 175 NM och det tog oss ca 32 timmar.

Överfartsplanering till Tyskland

Några av de 32 timmarna spenderade Carro åt att reparera vårt bomkapell. HR-märket höll på att lossna och behövdes sys fast igen. Det tog sin lilla tid men något ska man ju ha att göra under dessa längre överfarter. 

Carro reparerar bomkapellet

Det var varmt även dessa dagar så vi tog ned seglen och badade flera gånger i det äntligen algfria havet.

Nybadad styrman kommer upp

Till kvällen passerade vi danska Mön och några timmar senare var vi inne på tyskt vatten. Då kunde cabin crew äntligen hissa den tyska gästflaggan. Vid 23-tiden gick solen ned och den vyn tröttnar man aldrig på. 

Kapten och cabin crew hissar den tyska gästflaggan

Solnedgång över havet

Kapten tog första nattpasset och avlöstes av Carro vid 3-tiden. Vid 5.30 tog kapten över igen. Cabin crew sov som klubbade sälar hela natten. Det är många lastfartyg som är på väg till Kielkanalen, så det är många fartyg att ha koll på i mörkret. Det finns så kallade traffikseparingszoner som fritidsbåtar inte får befinna sig i. Vi seglade parallellt med dessa och när vi var tvungna att korsa dem gjorde vi det på snabbaste möjliga sätt, dvs vinkelrätt.

När vi närmade oss Kiel på lördag morgon, så var det otroligt många båtar i rörelse. Segelbåtar, lastfartyg, motorbåtar, seglingsskolor, SUP:ar och simmande människor överallt. Vi fick veja hit och dit för att ta oss in till Strande där dieseltanksbryggan finns i Kiel. Full tank och glass till samtliga i besättningen, sedan var det dags att ge sig ut i den livliga båttrafiken igen. Ett säkert tecken på att man kommit utomlands är när det säljs rom och vin på tankningsstationen!

När vi närmade oss målet, gästhamnen brevid inloppet till Kiel kanalen, avtog båttrafiken något och vi kunde lägga oss längs med bryggan. Båten framför var också svensk, så vi fick snabbt en pratstund. De hade varit ute i sammanlagt nio år (men flugit hem på somrarna de flesta åren) och hade flera bra tips. Vi passade också på att byta böcker med varandra, men såklart hade de fler utlästa än vad vi hade.

Gästbryggan strax utanför slussen till Kielkanalen. 


Ett dopp efter tilläggning

Igår eftermiddag kom en holländsk båt och lade till bakom. De hade flugit till Sverige där deras båt befann sig och var nu på väg hem. Vi pratade om att svenskar inte får komma in i Holland men de sade att ingen kontrollerar inkommande båtar och att det inte ska vara något problem. De som holländare är dessutom välkomna hem trots att de också just kommit från Sverige! Vi har dessutom mailat hamnkaptenen i Den Helder som svarade att vi är varmt välkomna! 

Imorse var det dags att gå in i kanalen, tillsammans med två andra segelbåtar. Vi var beredda på en actionfylld slussning och trodde dessutom att vi skulle färdas uppåt. Så vi blev lite snopna när slussporten framför oss rätt snart öppnades och vi insåg att vi slussat nedåt, uppskattningsvis 30 centimeter...

I måndags kom det sista paketet vi hade beställt, en stor affisch med bilder på släkt och vänner. Den satte vi upp i akterruffen så att cabin crew kan hålla lite "kontakt" med dem där hemma.  Affischen var lite stor, så vi fick klippa och klistra lite, men tur att vi har stora väggytor i akterruffen!

Foton i akterruffen

Nu är det bara en vecka kvar till avfärd. Börjar kännas lite pirrigt i magen. Har vi tänkt på allt? Har vi packat ned allt viktigt som vi kommer att behöva under 14 månader? Behöver barnen underställ och fleece-ställ? Har vi missat något i ARCs säkerhetsutrustning? Får vi segla in i Danmark eller blir det Tyskland direkt? Blir det karantän i Nederländerna? Vi tror vi har koll på allt. Att-göra-listan fylls på och det stryks saker efter hand. Vi har en positiv känsla. Vi kommer iväg och allt löser sig! LYCKA!!!

Förberedelserna pågår för fullt. Vi håller på att rensa och städa huset, tar hand om det sista i trädgården, packar in det sista i båten, laddar hem sjökort till datorer, IPads och IPhones (back up på olika enheter). 

Cabin boy Albin fyller år imorgon (fredag 5/6) det blir ett mindre släktkalas på lördag och barnkalas på söndag. Fullt upp in i kaklet, men snart så seglar vi iväg!

Imorgon gör Carro sin sista jobbardag på 14 månader. Konstig känsla, men helt arbetsfritt blir det inte. LäKartjänst blir istället läRartjänst ombord för cabin crew inför S/Y Lady Anns skolstart i höst. Kapten är rektor ombord och ansvarar för kvarsittning, skamvrån, kamratuppfostran, kölhalning, dumstrut, diciplinärenden och belöningssytem vid behov.

Den senaste helgen spenderades i Söderarms skärgård där vi var helt ensamma.

I lördags blev det sämre väder, så vi tuffade till Ekholmen där vi träffade familjen Hugosson. Sista besöket på Ekholmen och sista båtträffen med Hugossons på ett tag. Alltid jobbigt att säga hejdå till vänner, men vi ses snart igen!


Cabin crews samlade


S/Y Lady Ann lämnar Ekholmen

IPad + Navionics sjökort

Som plotter backup har vi Navionics-sjökort även på en IPad och en IPhone. I helgen köpte vi sjökort för första delen av långseglingen och kunde testa i Stockholmsskärgård. Fungerande fin fint. Vi har köpt ett vattentätt skal och en hållare som medför att vi kan ha IPaden vid ratten.

Vi har även backup sjökort till Open CPN på datorn samt sjökortsapparna Nv Charts och Imray navigator. Givetvis har vi även papperskort för hela resan, så vi borde ha sjökort så det räcker.

Hemma är det fullt upp med att beställa hem UV-kläder, extra glödlampa till sökljus (dyrt, men ARC-krav), säga upp abonnemang, beställa intyg på engelska från Skatteverket på att vi är gifta och att barnen är våra, ta kopior på viktiga papper osv. I helgen blir det stuvning i yachten och storstädning av huset.

// Kapten

I förra veckan bestämde vi oss. Vi seglar iväg den 11/6 (dagen efter skolavslutningen och vår bröllopsdag) som planerat. Skönt att ha tagit beslutet, nu kan vi fokusera på att göra klart det sista och se fram emot långsegling, troligtvis en annorlunda sådan, men ändå långsegling! Vi har fått kontakt med andra långseglare via en Facebook-grupp, som även de ska segla iväg nu under maj-juni. Kul att se att andra också valt att segla iväg. Vi håller oss inom Sverige till att börja med, sen får vi se när vi beger oss utomlands.

Carro slutar jobba den den 5/6 och är tjänstledig till augusti nästa år. Kapten jobbar sin sista dag den 10/6, sen blir det deltidsarbete på 20% tills vi är tillbaka i Sverige. Dvs kapten jobbar 8h/vecka från båten. Skönt med ett arbete som tillåter det.

Vi båda vill tacka våra förstående arbetsgivare, Tele2 och Husläkarna i Österåker, som ställt upp på ett fint sätt under dessa Corona-tider när vi inte visste säkert om vi skulle kunna segla iväg! Tack för att ni låter oss genomföra vår drömsegling. Vi är båda välkomna tillbaka tidigare om så skulle bli fallet, vilket är en trygghet för oss båda.

Förra helgen var det öppningshelg på Ekholmen vilket innebar att sjösätta båtar, kratta, elda skräp, lägga i bryggor och laga bryggor. Niklas höll grundkurs i spikning för cabin crewsen.

Vi har nu varit ute med yachten de senaste två helgerna. Första helgen var vi på Grinda. Där upptäckte vi att duschblandaren hade gått sönder under vintern och läckte vatten. Ny beställdes samma kväll. Allt annat ombord fungerade. Kalla vindar, men värmaren ombord  fick arbeta.

Valborgshelgen var vi först på Grinda där det faktiskt fanns en majbrasa till besättningens stora lycka! Glest med folk och alla höll avstånd.

Besättningen fick se majbrasa 2020 trots allt

På fredagen blev det båtfix och vi bytte ut den läckande duschblandaren, så nu kan vi åter duscha ombord. På lördagen bokade vi in cabin crew på en "bonddag" på bondgården. Cabin crew fick träffa kossor, hästar, kaniner, grisar, får och höns. Väldigt uppskattat!

Cabin boy Albin till häst

Cabin girl Malin ridandes

Lamm och Malin

Lamm och Albin

När cabin crew var färdiga på bondgården tuffade vi till Ekholmen där familjen Hugosson väntade. Även farfar Hugosson och Pia som var där med sin båt som vi fick äran att besöka. Lek hela dagen för cabin crew!

Hej då Hugossons

På lördagskvällen invigde vi vår nya Magmagrill.

Magmagrill monterad och gott blev det!

Förrätt i yachten

Några nya cruising guides har dimpt ned i brevlådan.

Under påsken blev det både oväntad sjösättning och påmastning av S/Y Lady Ann. Vi var klara med vårrustningen tidigt så då passade vi på att sjösätta lite tidigare (2 veckor) än planerat. På påskdagen blev det sjösättning och på annandag påsk blev det påmastning.

Sjösättning

Tack Mats, Suzanne och Erik för hjälpen vid påmastningen!

Carro har koll på kutterfurlxen

Kapten och Mats frusna men glada

Erik nöjd trots snöfall under påmastningen

Mats justerar vantskruvar

Sedan senast har vi hämtat ut vårt skeppsapotek inkl vaccinationsspruta mot Hepatit A till cabin girl Malin.

Idag (11/3) är det endast tre månader kvar tills vi lättar ankar! Det firades med tårta!

3 månader-kvar-tårta

I helgen bottenmålade vi båten med fyra tjocka lager bottenfärg, målade om vattenlinjen och körde ned madrasserna till båten. På vår vagga kan vi montera extra stålbalkar på vilka vi kan fästa spännband. När detta är monterat kan vi säkert lossa vaggans stöttor och måla under stöttorna. 

Bottenmålning med extra balkar monterade på vaggan

I måndags damp Cruising guide for the Netherlands ned i brevlådan. Två till står på inköpslistan, sen har vi samtliga vi vill ha och behöver.

Vi har nu börjat kolla upp reseförsäkringar för vår långsegling. Vi har vår villahemförsäkring hos Moderna Försäkringar och de vill ha 31412 SEK för en långreseförsäkring utöver de 60 dagar som ingår i villahemförsäkringen.

Info Långreseförsäkring Moderna Försäkringar

Länsförsäkringar vill ha 35417 SEK för sin långvariga reseförsäkring, men då måste vi givetvis även flytta över vår villahemförsäkring till Länsförsäkringar.

Vi kollade även upp Europeiska ERV reseförsäkring. Eftersom ERV klassar långsegling som en extremsport (vilket inte t.ex. Moderna Försäkringar eller Länsförsäkringar gör) blev premien väldigt dyr, 135894 SEK. Alltså inte ett alternativ för oss.

Europeiska ERV reseförsäkring liiiite för dyr för oss

Gouda reseförsäkring gäller för långsegling, men blev dyrare än den långreseförsäkring vi kan teckna via Moderna Försäkringar.

Gouda reseförsäkring

Ett tips vi fått från andra långseglare är att teckna en reseförsäkring via TopSail. Vi kontaktade TopSail och fick en offert på 2297.52€, dvs ca 26 000,29 SEK med dagens valutakurs. Eftersom vi deltar i ARC2020, så har vi 5% rabatt på premien från TopSail, så premien blev 2182.64€ dvs ca 24 700,23 SEK. Fungerar bra när man behöver utnyttja den, var omdömet från andra långseglare. 

Tyvärr kan man inte teckna denna försäkring förrän 45 dagar innan den ska börja gälla.

TopSail Yachtman's Gold Travel Insurance

Ersättningsnivåer TopSail

Vi valde Moderna Försäkringars långreseförsäkring, även fast den är några tusen dyrare än TopSails reseförsäkring. Vi resonerar som så att samtliga långreseförsäkringar är så pass dyra att några tusen hit eller dit spelar mindre roll i sammanhanget. Det känns skönt att ha reseförsäkringarna samlade i samma bolag och när vi har haft skador tidigare har Moderna Försäkringar betalat ut direkt utan några problem. Moderna Försäkringar är således lätta att ha att göra med, vilket är ett stort plus när man råkar ut för en försäkringsskada.

// Kapten

I veckan blev Carro klar med innehållet i vårt skeppsapotek inför den kommande långseglingen. Eftersom Carro är läkare har hon beställt ett läkarintyg på engelska från Socialstyrelsen som kan vara bra att ha med ombord om det skulle uppstå problem med vårt skeppsapotek vid inklaring. Vi har även ett "Customs declarations-intyg" med ombord som OSK läkarna Pär och Nina Olofsson har författat. Intyget säger att de förskrivna medicinerna endast får användas ombord och vem som är ansvarig för skeppsapoteket samt vem som har skrivit ut medicinerna.

Skeppsapotek

Utöver dessa dokument måste man föra en förbrukningsjournal över de narkotikaklassade medicinerna. Man måste kunna redogöra för när, till vem, varför och hur mycket av medicinerna som har använts. 

Förbrukningsjournal

Här finns mer att läsa om skeppsapotek från Sjöfartsverket: Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om sjukvård och apotek på fartyg

OBS för att få läkemedel utskrivna för långsegling måste man vara medlem i OSK och ha gått Oceanseglarkursen i OSKs regi samt att deltagit i sjukvårdsdelen i kursen som Pär och Nina är ansvariga för. 

Vi har smygstartat vårrustningen genom att slipa vattenlinjen och städa ur båten invändigt. Vi har även påbörjat packningen av båten och fyller samtidigt i vår inventarieförteckning över var alla saker ombord finns.

Packning

Att få in allt i båten uppför stege och under pressening var det jobbigaste

// Kapten

I veckan beställde vi cabin crews skolböcker som de kommer att behöva under långseglingen. Albin ska läsa årskurs 2 och Malin ska läsa förskoleklass ombord.

Skolböcker beställda

Ett års skolböcker för cabin crew


Förskoleklassböcker


Böcker till årskurs 2

Vi har även laddat ned skolmaterial från lektion.se och skolmagi.nu.

Förra helgen monterade vi en varningslampa i sittbrunnen som lyser när den automatiska länspumpen är igång. Panelen till den automatiska länspumpen sitter inne i båten vid navigationsplatsen och därför att det svårt att veta om länspumpen är igång när man är ute i sittbrunnen. 

Trots det sorgliga som skedde under julen fortsätter ändå planeringen och förberedelserna inför vår långsegling. Det var också det mamma önskade, att vi absolut inte skulle ställa in/senarelägga/avbryta vår långsegling om något hände henne. Vi samlar ny kraft och tar upp det som stått på paus de senaste veckorna.

Sjökorten och de cruising guides som vi beställde under Black Friday har nu levererats. Därmed har vi samtliga sjökort och cruising guides för vår seglats!