En ny favorit-ö!

Från Porto Santo fick vi en väldigt fin segling de 35 sjömilen till huvudön Madeira. Och vilken ö! Vi är helt hänförda. Första natten låg vi för ankar i en liten vik nedanför de höga, karga klipporna längst österut. Solen sken när vi ankrade, men sedan bjöds vi på omväxlande regn, stark vind och emellanåt en solglimt. Vi trotsade dock vädret och hoppade i för att njuta av det varma och kristallklara vattnet. Trots att det var nio meter djupt såg vi ankaret helt klart när vi snorklade vid ytan, det låg fint nerbäddat i den fina sandbottnen. 


Carro styr mot Madeira


S/Y Malla i ankringsviken i NE Madeira

Undervattenskroppen på S/Y Lady Ann och ankarkättingen

Ankaret sitter bra i sanden

Lasse fick dessutom inspektera botten extra noga efter att ha tappat offeranoden som han skulle byta. Det är en zink-anod som sätts på propelleraxeln för att propellern inte ska "ätas upp" av elektriska strömmar som finns i vattnet, speciellt i hamn där landsström kopplas in till båten. Det var på håret, men han lyckades att med simfötter och cyklop komma ner de nio meterna till botten och plocka upp offeranoden, skönt! För även om vi har några fler med oss ombord hade det varit surt att lämna den där nere på botten, särskilt när vi såg den så tydligt. Så när offeranoden var bärgad kom vi på att vi skulle knyta fast den i fiskelina för att inte riskera att på nytt tappa den. Men när vi stod på aktern och trixade med detta fångades fiskelinan av vinden och lyftes upp mot vindgeneratorn... Det tog inte många sekunder innan linan sögs in och fastnade. Carro störtade ner i båten och slog av vindgeneratorn och sedan var det bara att börja skruva loss propellerdelen. I ösregn och stark vind... Tur att man har båtkompisar, Tack Johannes!, som kan hjälpa till. När fiskelinan till slut tagits loss kunde offeranoden bytas och vi hade lärt oss mer än en läxa...


Offeranod (den gamla)


Fiskelina i vindgeneratorn - inte bra!


Kapten hjälper annan kapten 

Kvällen tillbringades inne i båten i allt starkare vind och Albin som ätit middag hos kompisarna på S/Y Aurora blev kvar på övernattning då ingen var särskilt sugen på att ge sig ut i jollen i kolmörker, vind och vågor. Men varken han eller kompisarna var särskilt ledsna för det... Inte heller lillasystern som konstaterade att "då kan vi ha myskväll, vad skönt!". 

Det fortsatte blåsa hela natten och sömnkvalitén blev därmed inte den bästa. Även om vi tidigare konstaterat hur bra ankaret låg. Vi bestämde oss därför på morgonen att flytta in i marinan Quinta de Lorde, endast en sjömil bort. Där låg vi sedan tryggt förtöjda innanför en lång pir och sov gott resterande nätter på ön. Följande dagar hade vi hyrbil och utforskade ön från öster till väster.


Malin på hamnrestaurangen i Quinta do Lorde


Kapten och Albin väntar på maten


Mätt och glad cabin crew

På Madeira började de på 1500-talet att bygga bevattningskanaler i bergen, som leder vatten från de västra och nordvästra delarna av ön till de torrare delarna i sydost där de har större jordbruksområden. Byggandet pågick ända till 1940-talet och nu kan man gå så kallade Levada-vandringar längs många av dessa smala kanaler. Vandringarna går längs bergen i ett fantastiskt skogslandskap och på flera ställen går de även via tunnlar i bergen. På sina håll är det rejält brant längs stigen och det gäller att se var man sätter fötterna. Återigen imponerade barnen med både tålamod och ork, sammanlagt gick vi nästan 13 kilometer. Alla var fascinerade av den fantastiska naturen och flera gånger såg vi foreller som kvickt pilade fram och tillbaka genom de grunda och ibland mycket strömma kanalerna.


Malin längs levadorna (fotat av Kevin på S/Y Malla)


Grym utsikt


Cabin crew längs levadorna


Levada


Tunnel-levada


Höga berg


Djupa dalar


Smala stigar


Grönt


Vattenfall och en liten sjö


Vattenfall


Fuktig miljö


Bergsblomma


Familjen Malmborg poserar


Da crew

En av dagarna åkte vi snett tvärs över ön till nordvästra hörnet och Porto Moniz för att bada i saltvattenpooler. Tyvärr var det väldigt blåsigt och lite molnigt den dagen, men med tanke på att vi åkte nästan 90 minuter för att komma dit tog vi ändå pliktskyldigt ett dopp och det var faktiskt rätt häftigt. Vågorna slår ofta över från havet och det fanns både krabbor och en hel del fisk som simmade runt i "poolen", helt obrydda om oss plaskande människor.


Malin och Albin vid saltvattenpool

Den medhavda lunchen tänkte vi inta uppe på berget med utsikt åt alla håll, men det var ju som sagt molnigt och det slutade med att vi stod i dimman på en liten avstickare och knappt såg mer än tjugo meter runtomkring oss. Men vad gör det när man har så trevligt sällskap...?


Lunch i bakluckan

Madeira är en otroligt kuperad ö och de större vägarna går via stora tunnlar, vilket det verkligen finns gott om på ön, medan de mindre vägarna både går brant uppför och nerför och dessutom är väldigt slingriga. Många gånger tittade vi på varandra i en uppförsbacke och undrade om vi skulle klara att ta oss upp med den lilla hyrbilen vi hade. Men det gick varje gång! Dagen avslutades i Funchal, huvudstaden med stopp på en utsiktsplats 600 meter över marken, vilket kanske inte låter så imponerande. Men står man på en avsats med golv av glas blir det plötsligt betydligt mer nervkittlande. Därefter besökte vi den stora botaniska trädgården med både inhemska och importerade växter, varav flera som vi kände igen hemma från våra egna trädgårdar. Middagen intogs på en restaurang i city. Ago och Helen tog mod till sig och provade på en av Madeiras specialrätter, svärdfisk med banan och passionsfruktssås. Hela ön kryllar nämligen av bananodlingar. Därför blev förvåningen och besvikelsen ganska stor när rätten serverades... utan bananer! De var tydligen slut... 


Häftig terräng


Frigående kossa längs de smala vägarna på Madeira


Utsiktsplatsen


Albin med stupet under sig


Kaptensparet


Malin i botaniska trädgården


Madeiras kända fågelblomma

Mammorna insåg att de inte fått nog av det här med Levada-vandringar och den sagolika miljön, så en eftermiddag gav de sig av för ytterligare en 10-kilometers promenad. Detta medan barnen och papporna provade saltvattenpoolen som fanns i hamnområdet, även den berikad med krabbor och vågskvalp.


Mammor på vift i bergen (Helen, Carro, Ago)

En av dagarna åkte vi på S/Y Lady Ann in till Funchal en andra gång för att äta lunch med besättningen på S/Y Aurora som låg för ankar utanför Funchals marina. Därefter var det dags för bunkring och mat-förberedelser inför ytterligare en längre överfart. Det var nu dags att ge sig av mot Kanarieöarna! 250 sjömil, cirka två dygn till havs, och på fredag förmiddag lämnade vi Madeira, denna nya favorit och en ö som alla borde besöka. Utöver den fascinerande naturen så kändes ön välmående, välskött och vänlig. 


Cabin crews från S/Y Aurora och S/Y Lady Ann


Milo och Malin

Det första som hände när vi lämnade öns klippor bakom oss var att Lasse såg ett stort plask ett par hundra meter bort. Kunde det vara.... en val? Carro och Albin anslöt och började spana och så plötsligt såg vi alla tre hur något enormt och svart sköt upp från vattnet, syntes i någon sekund eller två och sedan plask, borta! Det var en val! Vi fortsatte spana och hoppades att få se den igen, men nej. Att se val är fascinerande, men hur häftigt det än är så är det samtidigt lite skrämmande, för man vill inte ha dem alltför nära båten... 

Vi fick en väldigt trevlig överfart, med bra vind, lagom höga vågor och inte mer än några regnstänk. Vindrodret styrde hela seglatsen och fungerade prickfritt. Carro, som precis när vi startade överfarten hade upptäckt att "hennes" norska sjösjuketabletter åter fanns till försäljning i Norge (under våren hade produktionen varit pausad och de var omöjliga att få tag på) bestämde sig för att använda upp de sista och fick äntligen känna på hur det är att må bra under Atlanten-segling, underbart. Vi kunde dela på nattvakterna och matlagningen var inga problem, även om det framförallt innebar att värma på den förberedda maten. Den andra natten var stjärnklar och vi satt alla fyra ute och beskådade den vackra himmeln. I bakgrunden spelades favoritmusik och vi gissade alla när vi skulle få se ljusen från La Palma i horisonten. Det blev Lasse som först anade land, tidigt på söndags-morgonen och runt halv tolv på förmiddagen kunde vi lägga till i La Palma Marina i öns största stad Santa Cruz. Där välkomnades vi av S/Y Malla och S/Y Lucky Girl som ankommit ett par timmar tidigare. 


Cabin girl på väg mot La Palma


Kapten nöjd med havssegling igen


Trött besättning till havs


Firar lyckad överfart till La Palma


Stolta besättningar på S/Y Lucky Girl, S/Y Malla och S/Y Lady Ann 

Tanken var att detta inlägg skulle vara mer kort och koncist med fokus på bilder, men det fanns så mycket vi ville dela med oss av från Madeira och om ni inte redan förstått det av detta inlägg så rekommenderar vi verkligen denna fantastiska ö som ert nästa resmål! 

Nu ser vi fram emot att utforska La Palma och fler av de kanariska öarna, så på snart återseende! 

//Carro och Kapten