Återgå till blogg

Nu har vi hunnit med två av Kanarieöarnas sju större öar; La Palma och El Hierro. Båda har gott rykte bland seglare vi träffat på och La Palma kallas till och med Isla Bonita (Den vackra ön). Men, kommer man som vi direkt från Madeira, då får dessa öar svårt att leva upp till förväntningarna, så är det bara. 

Vi tog oss upp på flera höjder på La Palma och njöt av utsikten och av att låta kroppen jobba längs de branta stigarna, men vi saknade grönskan, särskilt på marken som här framförallt bestod av sten, grus och sand. 

IMG_2676JPG
Vätskepaus under en av strapatserna på La Palma.

IMG_2690JPG
Även om marken var torr så prunkade det verkligen i trädgårdarna, både av frukt och blommor  

IMG_2691JPG

Hm, är det verkligen den här vägen vi vill gå...? Mot evigheten?!

IMG_2697JPG
Allt som fanns kvar av huset var dörren och en potta....

IMG_2707JPG
Ny vätskepaus, efter en av de brantare vandringarna

IMG_2713JPG
Utsikten vid San Andres, norra La Palma

IMG_2719JPG
Banan-planta, vilket det fanns gott om på öns norra del

IMG_2722JPG
Fler prunkande odlingar

3bb4658d-853c-44b1-92bf-198e52ab0458JPG
Ny "mamma-hike" på La Palma

IMG_2737JPG 

Carro på toppen

IMG_2739JPG
Utsikten från toppen var häftig, som vanligt svårt att förmedla i bild

IMG_2753JPG
Stranden vid Santa Cruz, La Palma, svart av lava-sand

IMG_2756jpg
Strand-tjej

IMG_2758JPG
Tack och lov för att det fanns duschar vid stranden...

Så när vi sedan kom till El Hierro skippade vi sightseeingen och ägnade dagarna åt snorkling och bad istället. Och där levererade ön absolut. Bara inne vid marinan har vi skådat en sköldpadda, en rocka och tiotals, om inte tjugotals, olika fiskar. Bara ett par hundra meter bort, vid inloppet till hamnen finns ett annat fint snorklings-område där vi tillbringat två eftermiddagar med att bara simma runt och betrakta livet under ytan. Dagarna här på El Hierro har påmint oss om att hitta lugnet i att bara vara, att en dag med skola, bad och lite gemensamt kvällshäng är något av det bästa trots allt. 

D9E2A9CA-F97F-46EC-8F20-5B338D41C835JPG
Soluppgång på väg mot El Hierro

IMG_4342jpg
Albin går i båtskola

IMG_4538jpg
Hamnen La Restinga på El Hierro


IMG_2668JPG
Syslöjd på schemat

IMG_2672JPG
Syslöjd på schemat, nya efterlängtade handdukshängare!

IMG_2808JPG
Skelett från sjöborre uppsnorklat av Felix på S/Y Malla

IMG_2809JPG
Felix och Albin snorklar

IMG_2811JPG
Hopp och vattenlek

IMG_2834JPG
Stor liten tjej redo för snorkling!

IMG_2836JPG
Mot snorklingsstranden

På seglingen från Madeira till La Palma noterade S/Y Malla att vår tricolor i masten, en trefärgad lanterna (styrbord, babord och akter-ljus) visade akterljus trots att de seglade framför oss. Vi antog att det måste vara vår lilla solcellslampa ovanför sittbrunnen som de såg. När vi sedan lämnade La Palma och gav oss av mot El Hierro tillsammans såg de vår (röda) babordslampa trots att de seglade på vår styrbordssida. Då började vi ana oråd. Vi har tidigare använt lanternorna som sitter i fören, på masten och i aktern, men för att spara ström har vi nu börjat använda tricoloren istället, vilket man kan göra när man seglar. Kunde det vara så att den satt bakochfram? Lanternan sitter tillsammans med ankarljuset och ett blixtljus som kan användas i nödsituationer och vi har inte sedan vi köpte båten skruvat isär dessa. Väl framme i El Hierro klättrade Lasse upp i masten och tog ner den och mycket riktigt, tricoloren var monterad bakochfram! Tack och lov var det lätt att skruva loss den delen och vända på den och lampan kunde sättas tillbaka och fortsättningsvis kommer mötande fartyg inte tro att vi backar oss fram i tillvaron...

IMG_2778JPG
Kapten nöjd med rätt ljusbild på lanternan

IMG_2781JPG
Återmontering i toppen

IMG_2783JPG
Klätteruppdrag slutfört

Vi hade gärna stannat längre här på El Hierro, men tyvärr har vi bara vinden på vår sida ett drygt dygn till, sedan väntas motvind som verkar hålla i sig minst en vecka framåt. Planeringen när man ska ge sig ut på öppet hav styrs allt som oftast av väder och vind och inte besättningens önskemål. Som kaptens pappa säger "Det är ingen buss!"

Så vid åttatiden imorgon, när det ljusnar, kastar vi loss och seglar nordost mot sydöstra Teneriffa. Planen är att sedan vänta in Carros föräldrar, som förhoppningsvis anländer dit med flyg den 1/11. I dessa tider är ingenting hugget i sten, deras första bokade flight blev inställd och nu när de istället bokat med ett charterbolag har de fått meddelande om hotell-byte, då det ursprungliga hotellet tydligen är stängt. Så vi håller tummarna att de kommer, men tar ingenting för givet.


//Carro och kapten

Från Porto Santo fick vi en väldigt fin segling de 35 sjömilen till huvudön Madeira. Och vilken ö! Vi är helt hänförda. Första natten låg vi för ankar i en liten vik nedanför de höga, karga klipporna längst österut. Solen sken när vi ankrade, men sedan bjöds vi på omväxlande regn, stark vind och emellanåt en solglimt. Vi trotsade dock vädret och hoppade i för att njuta av det varma och kristallklara vattnet. Trots att det var nio meter djupt såg vi ankaret helt klart när vi snorklade vid ytan, det låg fint nerbäddat i den fina sandbottnen. 

IMG_2312JPG
Carro styr mot Madeira

IMG_2314JPG
S/Y Malla i ankringsviken i NE Madeira

20201003_174255JPGUndervattenskroppen på S/Y Lady Ann och ankarkättingen

20201003_174359JPGAnkaret sitter bra i sanden

Lasse fick dessutom inspektera botten extra noga efter att ha tappat offeranoden som han skulle byta. Det är en zink-anod som sätts på propelleraxeln för att propellern inte ska "ätas upp" av elektriska strömmar som finns i vattnet, speciellt i hamn där landsström kopplas in till båten. Det var på håret, men han lyckades att med simfötter och cyklop komma ner de nio meterna till botten och plocka upp offeranoden, skönt! För även om vi har några fler med oss ombord hade det varit surt att lämna den där nere på botten, särskilt när vi såg den så tydligt. Så när offeranoden var bärgad kom vi på att vi skulle knyta fast den i fiskelina för att inte riskera att på nytt tappa den. Men när vi stod på aktern och trixade med detta fångades fiskelinan av vinden och lyftes upp mot vindgeneratorn... Det tog inte många sekunder innan linan sögs in och fastnade. Carro störtade ner i båten och slog av vindgeneratorn och sedan var det bara att börja skruva loss propellerdelen. I ösregn och stark vind... Tur att man har båtkompisar, Tack Johannes!, som kan hjälpa till. När fiskelinan till slut tagits loss kunde offeranoden bytas och vi hade lärt oss mer än en läxa...

20201003_162737JPG
Offeranod (den gamla)

IMG_2316JPG
Fiskelina i vindgeneratorn - inte bra!

IMG_2317JPG
Kapten hjälper annan kapten 

Kvällen tillbringades inne i båten i allt starkare vind och Albin som ätit middag hos kompisarna på S/Y Aurora blev kvar på övernattning då ingen var särskilt sugen på att ge sig ut i jollen i kolmörker, vind och vågor. Men varken han eller kompisarna var särskilt ledsna för det... Inte heller lillasystern som konstaterade att "då kan vi ha myskväll, vad skönt!". 


Det fortsatte blåsa hela natten och sömnkvalitén blev därmed inte den bästa. Även om vi tidigare konstaterat hur bra ankaret låg. Vi bestämde oss därför på morgonen att flytta in i marinan Quinta de Lorde, endast en sjömil bort. Där låg vi sedan tryggt förtöjda innanför en lång pir och sov gott resterande nätter på ön. Följande dagar hade vi hyrbil och utforskade ön från öster till väster.

380690BD-A2A5-4616-8E20-70C134FE1ABBJPG
Malin på hamnrestaurangen i Quinta do Lorde

DEC548B3-1C2A-4E67-B11D-D8391EADAC64JPG
Kapten och Albin väntar på maten

IMG_2334JPG
Mätt och glad cabin crew

På Madeira började de på 1500-talet att bygga bevattningskanaler i bergen, som leder vatten från de västra och nordvästra delarna av ön till de torrare delarna i sydost där de har större jordbruksområden. Byggandet pågick ända till 1940-talet och nu kan man gå så kallade Levada-vandringar längs många av dessa smala kanaler. Vandringarna går längs bergen i ett fantastiskt skogslandskap och på flera ställen går de även via tunnlar i bergen. På sina håll är det rejält brant längs stigen och det gäller att se var man sätter fötterna. Återigen imponerade barnen med både tålamod och ork, sammanlagt gick vi nästan 13 kilometer. Alla var fascinerade av den fantastiska naturen och flera gånger såg vi foreller som kvickt pilade fram och tillbaka genom de grunda och ibland mycket strömma kanalerna.

23cf5370-051d-49b4-9419-b998c17b47d8JPG
Malin längs levadorna (fotat av Kevin på S/Y Malla)

IMG_2353JPG
Grym utsikt

IMG_2369JPG
Cabin crew längs levadorna

IMG_2378JPG
Levada

IMG_2398jpg
Tunnel-levada

IMG_2413JPG
Höga berg

IMG_2393JPG
Djupa dalar

IMG_2449JPG
Smala stigar

IMG_4188jpg
Grönt

IMG_2440JPG
Vattenfall och en liten sjö

IMG_4190jpg
Vattenfall

IMG_4173jpg
Fuktig miljö

IMG_2451JPG
Bergsblomma

39ecf152-b315-465e-93ca-86a670b95256JPG
Familjen Malmborg poserar


IMG_2461jpg
Da crew

En av dagarna åkte vi snett tvärs över ön till nordvästra hörnet och Porto Moniz för att bada i saltvattenpooler. Tyvärr var det väldigt blåsigt och lite molnigt den dagen, men med tanke på att vi åkte nästan 90 minuter för att komma dit tog vi ändå pliktskyldigt ett dopp och det var faktiskt rätt häftigt. Vågorna slår ofta över från havet och det fanns både krabbor och en hel del fisk som simmade runt i "poolen", helt obrydda om oss plaskande människor.

IMG_2480JPG
Malin och Albin vid saltvattenpool

Den medhavda lunchen tänkte vi inta uppe på berget med utsikt åt alla håll, men det var ju som sagt molnigt och det slutade med att vi stod i dimman på en liten avstickare och knappt såg mer än tjugo meter runtomkring oss. Men vad gör det när man har så trevligt sällskap...?

IMG_2499JPG
Lunch i bakluckan

Madeira är en otroligt kuperad ö och de större vägarna går via stora tunnlar, vilket det verkligen finns gott om på ön, medan de mindre vägarna både går brant uppför och nerför och dessutom är väldigt slingriga. Många gånger tittade vi på varandra i en uppförsbacke och undrade om vi skulle klara att ta oss upp med den lilla hyrbilen vi hade. Men det gick varje gång! Dagen avslutades i Funchal, huvudstaden med stopp på en utsiktsplats 600 meter över marken, vilket kanske inte låter så imponerande. Men står man på en avsats med golv av glas blir det plötsligt betydligt mer nervkittlande. Därefter besökte vi den stora botaniska trädgården med både inhemska och importerade växter, varav flera som vi kände igen hemma från våra egna trädgårdar. Middagen intogs på en restaurang i city. Ago och Helen tog mod till sig och provade på en av Madeiras specialrätter, svärdfisk med banan och passionsfruktssås. Hela ön kryllar nämligen av bananodlingar. Därför blev förvåningen och besvikelsen ganska stor när rätten serverades... utan bananer! De var tydligen slut... 

IMG_4197jpg
Häftig terräng

IMG_2494JPG
Frigående kossa längs de smala vägarna på Madeira


IMG_2532JPG
Utsiktsplatsen

IMG_2526JPG
Albin med stupet under sig

IMG_2537jpg
Kaptensparet

IMG_2544JPG
Malin i botaniska trädgården

IMG_4201jpg
Madeiras kända fågelblomma

Mammorna insåg att de inte fått nog av det här med Levada-vandringar och den sagolika miljön, så en eftermiddag gav de sig av för ytterligare en 10-kilometers promenad. Detta medan barnen och papporna provade saltvattenpoolen som fanns i hamnområdet, även den berikad med krabbor och vågskvalp.

f347e15a-16c5-4434-b47f-7166212b0702JPG
Mammor på vift i bergen (Helen, Carro, Ago)


En av dagarna åkte vi på S/Y Lady Ann in till Funchal en andra gång för att äta lunch med besättningen på S/Y Aurora som låg för ankar utanför Funchals marina. Därefter var det dags för bunkring och mat-förberedelser inför ytterligare en längre överfart. Det var nu dags att ge sig av mot Kanarieöarna! 250 sjömil, cirka två dygn till havs, och på fredag förmiddag lämnade vi Madeira, denna nya favorit och en ö som alla borde besöka. Utöver den fascinerande naturen så kändes ön välmående, välskött och vänlig. 

284bb142-a37b-43a8-b757-f131c2ede267JPG
Cabin crews från S/Y Aurora och S/Y Lady Ann


IMG_2562JPG
Milo och Malin

Det första som hände när vi lämnade öns klippor bakom oss var att Lasse såg ett stort plask ett par hundra meter bort. Kunde det vara.... en val? Carro och Albin anslöt och började spana och så plötsligt såg vi alla tre hur något enormt och svart sköt upp från vattnet, syntes i någon sekund eller två och sedan plask, borta! Det var en val! Vi fortsatte spana och hoppades att få se den igen, men nej. Att se val är fascinerande, men hur häftigt det än är så är det samtidigt lite skrämmande, för man vill inte ha dem alltför nära båten... 

Vi fick en väldigt trevlig överfart, med bra vind, lagom höga vågor och inte mer än några regnstänk. Vindrodret styrde hela seglatsen och fungerade prickfritt. Carro, som precis när vi startade överfarten hade upptäckt att "hennes" norska sjösjuketabletter åter fanns till försäljning i Norge (under våren hade produktionen varit pausad och de var omöjliga att få tag på) bestämde sig för att använda upp de sista och fick äntligen känna på hur det är att må bra under Atlanten-segling, underbart. Vi kunde dela på nattvakterna och matlagningen var inga problem, även om det framförallt innebar att värma på den förberedda maten. Den andra natten var stjärnklar och vi satt alla fyra ute och beskådade den vackra himmeln. I bakgrunden spelades favoritmusik och vi gissade alla när vi skulle få se ljusen från La Palma i horisonten. Det blev Lasse som först anade land, tidigt på söndags-morgonen och runt halv tolv på förmiddagen kunde vi lägga till i La Palma Marina i öns största stad Santa Cruz. Där välkomnades vi av S/Y Malla och S/Y Lucky Girl som ankommit ett par timmar tidigare. 

IMG_2639JPG
Cabin girl på väg mot La Palma

IMG_2641jpg
Kapten nöjd med havssegling igen

IMG_2643JPG
Trött besättning till havs

648edd12-4d0f-44db-99ca-2839663c0d35JPG
Firar lyckad överfart till La Palma


IMG_2654JPG
Stolta besättningar på S/Y Lucky Girl, S/Y Malla och S/Y Lady Ann 

Tanken var att detta inlägg skulle vara mer kort och koncist med fokus på bilder, men det fanns så mycket vi ville dela med oss av från Madeira och om ni inte redan förstått det av detta inlägg så rekommenderar vi verkligen denna fantastiska ö som ert nästa resmål! 

Nu ser vi fram emot att utforska La Palma och fler av de kanariska öarna, så på snart återseende! 

//Carro och Kapten