Fyra nyanser av blått och en lång natt - Atlanten del 1

Starten 

En viss nervositet hade smugit sig på ju närmare starten vi kom men vi kände oss ändå lugna och väl förberedda när söndagen, dagen för starten kom. När sedan flera båtar började lämna marinan för att ta sig till startområdet utanför blev det plötsligt riktigt nervöst och vi båda vuxna kände ett pirr i magen. På väg tillbaka till bryggan efter att de sista soporna lämnats blev Carro stoppad av flera sällskap som undrade om var man bäst kunde se starten och andra detaljer om racet. Då framgick det tydligare att detta är en stor årlig händelse i Las Palmas. När vi och grannbåten Baloo tagit avskedsfoton åt varandra kastade vi loss och gav oss av till de andra tävlande som cirkulerade i väntan på start. Utöver ARC-båtarna så var det en hel del båtar med "publik"; andra seglare som ville se starten från vattnet och det var ganska trångt. Vi vågade inte tänka på hur trångt det det måste vara ett "vanligt" år då det är betydligt fler tävlande båtar. Det var också lite svårt att lokalisera startlinjen som markerades av en boj och en motorbåt men vi lyckades tima in starten och kom iväg som vi skulle. Mot Karibien!

Liv och Albin eller Hermione och Harry? Sista timmen av lek innan det var dags att ta (tillfälligt) adjö.

Besättningen på S/Y Lady Ann inför ARC starten

S/Y Lady Ann in action, efter starten

Dygn 1 - söndag 22/11

Det var relativt lite vind längs Gran Canarias kust och vi valde att stötta med motor för att komma iväg lite och nå öppnare hav innan kvällen. Efter några timmar fick vi mer stabil vind utan att det hunnits bygga upp så höga vågor och vi kunde segla i 5,5-6,5 knop. Kvällen bjöd på en magnifik solnedgång och natten var stjärnklar med en fin måne. För säkerhets skull tog vi ner storseglet under natten för att inte riskera att behöva gå upp på däck under natten för att reva ifall att vinden skulle tillta.

Solnedgång över Atlanten

Dygn 2 - måndag 23/11

Vinden fortsatte vara lagom stark men vi hade relativt bra fart så vi fortsatte med endast försegel. På dagen hörde vi plötsligt ett VHF-anrop från den danska ARC-båten S/Y Marthelsa, som vi haft kontakt med både på La Palma och i Las Palmas. De var förföljda av en motorbåt och önskade kontakt med kustbevakningen på Kanarieöarna. Vi vidarebefordrade deras meddelande eftersom vi var närmare Kanarieöarna än dem och flera andra ARC-båtar i närheten höll kontakt. Efter någon timme rapporterade våra danska vänner att de lyckats segla ifrån den förföljande motorbåten. Därefter gick VHF:en varm. Flera ARC-båtar hade stött på drivande mindre träbåtar, en del övergivna och någon med migranter ombord. Vi hade fått instruktioner inför racet att rapportera till Kustbevakningen men att inte närma oss båtar med människor i, för vår egen säkerhets skull. De flesta båtarna som lokaliserats var 10-30 sjömil framför oss, och samtidigt närmade sig natten. Att lyckas se en mindre drivande träbåt i mörker är inte lätt. Tack och lov var även denna natt upplyst av månen och stjärnor, vilket hjälpte sikten en hel del. Vi båda vuxna kände såklart en viss anspänning inför denna del av resan men i övrigt mådde alla bra ombord och vi ägnade eftermiddagen åt högläsning i sittbrunnen. Albin fick också VHF-kontakt med kompisen Liv ombord på S/Y Baloo.

Albin pratar med Liv ombord på S/Y Baloo

Ibland får kapten spänna ögonen i sin cabin crew...

Dygn 3 - tisdag 24/11

Nästkommande dag fortsatte rapporterna om övergivna båtar och det var svårt att få en överblick över hur många det faktiskt rörde sig om. Båten som låg närmast framför oss kontaktade oss efter lunch och varnade om en drivande båt som verkade ligga på vår kurs. De hade passerat några sjömil söder om den. Vi började hålla utkik och till slut såg vi den, bara några hundra meter norr om vår kurs. Enligt direktiven vi fått via VHF:en från Kanarieöarnas kustbevakning tog vi oss försiktigt närmare för att kunna avgöra om den hade människor ombord. Det var en mindre träbåt med två utombordare, en del bränsledunkar men ingen människa ombord. Vi varnade S/Y Svala som låg bakom oss som tackade för varningen. Både kapten och Carro kände sig trötta och hade huvudvärk, troligen på grund av den ojämna sömnen i och med nattvakterna, vi turades om i 3-4 timmars pass och försökte vila lite på dagen. Barnen var uttråkade men välmående. Vi upptäckte att solcellerna laddade dåligt och fick köra motor en liten stund för att ladda batterierna. Det blåste upp lite mer under natten och vi ökade därmed farten från 3 till 5 knop. I och med ökande vind så ökade också vågorna så sakteliga och det blev alltmer gungigt. Vi vuxna brukar vanligtvis sova på soffan i salongen när vi inte har nattvakt, med en sjökoj uppfälld som skydd från att ramla ur, men provade nu att ändå sova i vår vanliga säng i förpiken. Och det fungerade riktigt bra tyckte vi båda, trots vågorna. 

Drivande båt, ca 20 fot

Dygn 4 - onsdag 25/11

Vi fortsatte att ha bra vind under morgonen och under dagen blåste det upp ytterligare och vi seglade nu i 6 knop. Med vinden kom också högre vågor och det började gunga ordentligt utan någon egentlig rytm i gungandet. Middagen fick därmed bli av det mer lättlagade slaget; Felix Ravioli med majs, vilket vi alla fyra faktiskt tycker är utomordentlig god båtmat. Vi konstaterade också att vi snart tömt den första dricksvattendunken vilket innebar att vi snart skulle ha vår första "sopkorg". "Jippie, imorgon får vi klippa skräp, Albin!" utropade Malin. Ibland krävs inte så mycket för att bli glad, haha. Vi fortsatte med högläsning i sittbrunnen eftersom sitta still är det bästa när det gungar som det gjorde. Eftersom det varit varmt under dagen var tackluckan i akterruffen öppen, vilket vi båda konstaterat och tänkt "vi kanske ska stänga den snart". Tyvärr kom vi inte till skott, inte förrän en stor våg sköljde över aktern och rakt ner i Malins säng. Där det låg fler saker än bara täcken och gosedjur... Den bärbara DVD-spelaren hade fått sig en dusch men återhämtade sig tack och lov efter ett dygns vila. Det hängde saker på tork lite här och var under eftermiddagen. Vi vuxna turades också om att sova/vila under dagen och huvudvärken som vi båda haft gav sakteliga med sig. Barnen visade inga tecken på sjösjuka eller andra krämpor. När kvällen kom var vågorna ännu högre och vi kastades hit och dit i sängarna, ingen av oss fyra fick någon särskild god sömn och vi tyckte alla att natten kändes som en evighet. Malin döpte den till den "lååååånga natten"  och återkom ofta till den under de kommande veckorna; "jag hoppas att det inte blir en sån där lång natt igen"... 

Cabin girl lite sliten efter den låååånga natten

Dygn 5 - torsdag 26/11

Efter den långa natten var vi alla lite ur form och det passade bra att smyga fram två små fripassagerare som slunkit med i Las Palmas. Ted och Ted fann sig snabbt till rätta och dagen blev med ens lite lättare. När vi skulle koka pastavatten till lunchen (ja, det blev mycket pasta dessa dagar) vältes kastrullen av en stor våg. Som tur var använde vi tryckkokar-kastrullen och hade satt locket nästintill helt på så det var enbart någon deciliter som rann ut. Eftersom vågorna lugnat sig något hade vi inte släppt spärren på spisen som finns för att den ska kunna gunga med, just för att minska risken för spill med mer. Läxan blev att alltid utnyttja kardanupphängningen oavsett hur mycket det gungar just då. Samma dag hade vi även lite dropp från frukt som tröttnat på värmen. Vi förvarade frukten i nät ovanför salongssofforna, men tack och lov missade både ananasen och bananen sofftyget utan droppet landade på en flytväst och lakanet vi hade i soffan under överfarten. Ny läxa, den här gången att oftare gå igenom frukt och grönsaker för att kunna ta tillvara på det som höll på att mogna över. Till middag blev det tacos, det smakade minst lika gott ute på Atlanten som hemma på Syrsavägen, om inte bättre. Äntligen fick vi också direktkontakt via satelitt-telefonen med S/Y Malla som lämnat Teneriffa samtidigt som ARC-starten. Hittills hade vi fått deras meddelande medan våra inte kommit fram till dem. Kul att ha någon att sms:a med under nattvakterna. Natten blev betydligt lugnare än föregående, även om vinden vände och vred lite så att vindrodret fick justeras oftare. Under Carros nattvakt kom en rejäl störtskur men ingen åska och vinden var inte så stark att vi behövde justera seglen. Barnen sov som stockar, tretton timmar i sträck! Det märktes att gårdagsnatten verkligen varit utmattande för samtliga.

Albin och Ted (ARC maskot)

Malin med sin Ted

Dygn 6 - fredag 27/11

Nu hade mycket av färskmaten (inte frukt och grönsaker) gått åt så äntligen dags att börja fiska. Efter att draget lagts i (släpas efter båten och spöet sätts fast i aktern) började Lasse undersöka varför solpanelerna laddade så dåligt. Det borde inte bara bero på att det till och från var molnigt. Det visade sig att babords solpanel inte laddade alls och det var den som hade bäst riktning mot solen. Till slut fann han att det var kabeln från solpanelen som troligen kortslutits. Så det var bara att sätta igång att byta kabel. Innertak och ribbor fick skruvas bort i akterruffen för att kunna dra den nya kabeln. Sjävklart nappade det sedan mitt i kabeldragningen. En stor Mahi mahi satt på kroken men den var ilsk och inte så lätt att få ombord. Plötsligt släppte den och vi såg besvikna på det tomma draget som dinglade på spöet. Ytterligare en Mahi mahi nappade under dagen men även den släppte, några meter ifrån båten. Attans! Carro som hade trappat ut sjösjuketabletterna enligt teorin om att sjösjukan går över efter tre dagar kände under eftermiddagen att det smög sig på igen och tog därför en tablett. Även Malin kände av lite sjösjuka och fick en halv Postafen. 

Cabin crew luftar fötterna

Full fart


Blått hav

Dygn 7 - lördag 28/11

Återigen var vi lite trötta efter natten, vi kände att det började slita på kroppen med nattvakter och en båt i ständig rörelser, och försökte vila lite då och då under dagen. Sms från S/Y Malla som också kände av trötthet hos besättningen. Det var inte bara himlen och havet som skiftade i vackra blåa nyanser. Vid tvätt av samtliga i besättningen konstaterade vi också att kroppen bar spår av de senaste dagarna i form av blåmärken i flera nyanser. Mitt i frukostbestyren nappade det plötsligt, den här gången en Wahoo, en riktig bjässe på,15kg, som vi tack och lov lyckades få ombord och som snart kunde fileas upp. Att rensa och filea en stor fisk på en rullande båt var inte det lättaste kapten gjort, men till sist hade vi kylen full av färsk fisk. Strax därpå såg barnen en vacker och stor regnbåge över himlen varpå Malin utbrast: "Åh kolla regnbågen, en lyckodag!". Carro kände sig trött och orkeslös, samt hade sedan några dagar tillbaka varit utan aptit. Kurerades av kapten med Coca-cola och djungelvrål (saltlakrits). Till middag blev det nyfångad fisk och potatismos, barnen tyckte det var en delikat måltid. Väderprognosen skrev om fortsatt höga vågor så troligen var nya blåmärken att vänta, även om vi med tiden blivit alltmer skickliga på att förutse båtens gungningar. På kvällen simmade delfiner förbi och vi firade lördagen med svenska ostbågar (inhandlade på IKEA Las Palmas) och högläsning av Harry Potter i sittbrunnen, mysigt. Vi passerade då också 750 sjömil, mer än en fjärdedel gjord, härligt! Fullmåne under natten. 

Kapten med en Wahoo på 15 kg

STOR fisk


Wahoo-middag på gång


Cabin girl gillade Wahoo


Cabin boy också


Ostbågar på Atlanten, lyxigt lördagsmys!

Dygn 8 - söndag 29/11

Sämre vind nu, vi försökte med gennakern för att få någorlunda fart i alla fall men det hjälpte inte så mycket. Efter lunch doppade sig Carro och Lasse genom att stå på stegen i aktern, för höga vågor för att släppa taget. 25 grader i vattnet, kändes härligt. Vi fortsatte kalasa på gårdagens fisk idag i form av fiskgryta med saffran, Malins favorit. Barnen ägnade eftermiddagen/kvällen åt att pyssla med ballonger som avbrott från olika varianter av skärmar vilket är lättast att ta till när det gungar och alla är trötta. Carro var dock fortsatt hängig men det kändes inte som vanlig sjösjuka. Vi tänkte att sömn kanske skulle hjälpa så Lasse erbjöd sig att ta hela natten så att Carro fick vila ut ordentligt och hon somnade redan vid 19. Fortsatt motorgång under natten på grund av svaga vindar. 

Vattenpump som monteras på dricksvattendunkarna, väldigt bra! Även bra användningsområde för säkerhetskrokarna.

Dygn 9 - söndag 30/11 

Carro vaknade strax efter åtta, tretton timmars sömn senare och kände sig utvilad (fattas annat). Medan kapten fick välförtjänt vila bakade Carro och barnen citronmuffins. Vi passade på att bada igen innan vi provade en ny segelsättning. Storsegel samt utspirat försegel, vilket innebär en extra bom från masten för förseglet så att det fångar upp mer vind och inte slår så mycket ("kollapsar"). Det fungerade riktigt bra, det vill säga vi kunde selga i åtminstone 3-5 knop. På kvällen satt vi tillsammans i sittbrunnen och lyssnade på musik, också en bra sysselsättning när det gungar och energin inte är på topp. På Lasses vakt såg han en båt - den första på 5-6 dygn, en lastbåt, i övrigt var det väldigt ensamt på havet. 

Fulla segel ute på Atlanten

Att få upp spirbommen är lite pyssel

Dygn 10 - måndag 1/12

Albin och Malin öppnade första luckan i sin Harry Potter-julkalender. Idag bättre vindar och snabbare segling, 5-6,5 knop och vågor mer bakifrån vilket var behagligare och inte lika gungigt i sidled. Lasse lade sig för att vila efter middagen och Carro som kände sig lite piggare tyckte det var bäst att han fick sova lite längre och tog vakten fram till 01. Därefter sov Carro resten av natten, så istället för att byta av varandra flera gånger tog vi varsin längre vakt vilket båda tyckte fungerade bra. 

Soluppgång

Fripassagerare ombord

Dygn 11 - tisdag 2/12

Återigen kände sig Carro trött trots flera timmars god sömn och efter att ha stött och blött symtomen, bestämde vi att det ändå måste vara sjösjuka, fast med andra symtom. På försök började Carro därför med tabletter igen och ja, efter det var det inte längre något problem. Skönt! Återigen passerade ett par lastfartyg och positionsrapporten från ARC som vi dagligen fick via satelittelefonen visade att vi ändå höll jämna steg med konkurrenterna. Vi insåg också att vi varit lite försiktiga i början vad det gällde segelsättningen och hade kanske kunnat segla fortare, men tuffare segling hade också gjort livet ombord mindre angenämt (och det hade ändå varit lite tufft i början) så allt som allt var vi nöjda med vår taktik. Nu var vi ungefär två dygn från halvvägs, det började kännas som att vi faktiskt någon gång skulle komma fram.. Vi bestämde oss för att fortsätta med det nya vaktschemat, att dela natten på två där Lasse lade sig efter middagen och sov mellan 19-02 och Carro 02-09 och när Lasse gick och lade sig läste Carro och barnen Harry Potter i sittbrunnen, vilket blev en återkommande vana resten av överfarten. 

Högläsning av Harry Potter var en hit

Pyssel ombord


Enkel men god lunch

Dygn 12 - onsdagen 3/12

Nu började vi verkligen närma oss halvvägs och för att ha något att fira med bakade Carro och barnen havre- och chokladbollar. På eftermiddagen tog vi ner seglen för kontroll vilket var tur då vi upptäckte att fallet till främre rullfocken nästan nötts av och fick kortas av. På grund av lite kraftig vind strulade det lite och innan vi var klara hade Lasse oturligt nog fått spirbommen i huvudet med en bula som följd och ett fockskot (lina till förseglet) fastnade under kölen men kunde dras loss. Därefter var vi båda ganska slutkörda och det passade väldigt bra att få kalasa på chokladbollar och BOBs hallonsaft. Då det varit mulet senaste dagarna fick vi ha motorn igång utan växel för att kunna ladda batterierna. Till middag blev det wraps med pulled pork/chicken på konservburk, med lite creme fraiche och färska grönsaker blev det riktigt fräscht och gott. Under natten passerade vi halvvägs, härligt! 

Delikatesser för att fira halvvägs!


Nöjd besättning!

Fortsättning följer i del 2...

// Carro & Kapten