Återgå till blogg

Så var det dags... För det sista inlägget härifrån Karibien. Om någon timme drar vi upp ankaret och ger oss av mot Horta på Azorerna. Cirka 2700 sjömil och vi räknar med att det tar 3-4 veckor. Tiden här i Västindien har gått både fort och långsamt. Det är nästan svårt att förstå allt vi varit med om här och det kommer ta tid att smälta alla intryck. När vi igår kväll pratade om våra favorit-öar blev listan låååång och nästan alla öar vi besökt var bäst på sitt sätt. 

Efter att ha checkat ut från Antigua, vilket var ett kapitel för sig och som gjorde Lasse nästintill gråhårig stannade vi till två dagar på ön Saint Estatius där Lasse tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti kunde göra tre dyk. Vi fick inte gå iland på grund av Corona-restriktioner men njöt ändå av sol och bad på svaj och dykarna var mer än nöjda.

99FD773D-C662-4429-9CC7-E97386BB123CJPG
St Eustatius i gryningen

7AB6A985-62D2-4D1E-9C65-7370E9A42B6DJPG
S/Y Sanuti i Oranjestad

9408966C-4314-4E7F-9C23-F0D664DB80FEJPG
Kapten med dykdräkten på

D8EFA67F-8673-4AC9-ADAA-55FAF9CF1A6FJPG
Mot dykstället

43EED437-E5D3-41FA-8893-984E7126A3ECJPG
Presenter från dykfirman

Sedan vi kom till Sint Maarten, en ö som är uppdelad i en fransk (norr) och en holländsk (syd) del, har vi varvat förberedelserna inför överfarten med mer äventyr och bad. Efter några dagar på svaj med mycket bad gick vi in i marinan för att lättare kunna fylla båten med mat, vatten och diesel.

IMG_6639jpg
Roger och Emma på S/Y Sanuti övertalades att också köpa en Magma-grill! Då blir man glad!

Vi har besökt flygplatsen som ligger direkt vid stranden där de inkommande flygplanen dyker ner rätt över huvudet på en och de avgående planens luftström nästan blåser en ner i havet. Det gällde att hålla i alla lösa föremål och skydda ögonen mot sanden som ven i luften. Låg man i vattnet när ett flygplan lyfte var det som att hela vattenytan kokade.

IMG_7162jpg
Flygplan modell större kommer in för landning

IMG_6996JPG
Ett litet mindre plan kommer

B614A231-1913-4D2A-9B7D-20F5227B0676JPG
Varningsskylt vid startbanan

Till marinan hörde en pool och tennisbana så där var det lätt att fördriva några eftermiddagar när båtfixet var färdigt för dagen. 

IMG_7056JPG
Kapten finslipar tennisslagen

IMG_7055JPG
Fint besök på center courten

IMG_7058JPG
Cabin crew i poolen

2BA348B0-4DC8-443C-9E96-DFFE384578A9JPG
Cabin crew i civilisationen igen

2DC34C4B-8D01-4A6C-B982-6B828EB972D9JPG
McDonalds på Sint Maarten Yacht Club, om cabin crew själv får önska

IMG_7018JPG
Ödlor finns det gott om på Sint Maarten

En eftermiddag gjorde vi sällskap med besättningarna från S/Y Sanuti, S/Y Anne-Mon och S/Y Cap Maj och gick på romprovning på Topper´s Rum. Vi fick prova ett antal smaksatta romer med smak allt från sockervadd till Chai Latte och det kan hända att vi köpte med oss en och annan flaska... 

3ACA6343-0FDA-46FD-AF41-4FA3CBCCA135JPG
Kapten fick en ny t-shirt

4A09937F-9590-407D-BBFD-99BC61F318C5JPG
Carro gillade denna smaksatta rom

5002B36C-6C52-4377-AA1B-39F0A6E5894BJPG
Kapten gillar alltid rom

I närheten av Sint Maarten ligger ön Saint Barth som under cirka 100 år kring 1800-talet var svensk men som sedan dess tillhör Frankrike. I nuläget var det stängt för inkommande båtar men det gick att ta färjan här från Sint Maarten, så för en vecka sedan tog vi färjan dit över dagen. Det var kul att se de svenska vägskyltarna och att ta en drink på "svensk"-baren Le Select och vi gick också förbi resterna av Fort Karl och Fort Oscar.

545467D1-1878-4D8B-904D-5AE83B159453JPG
Svenska gatunamn - respekt

AE935EE8-29AF-4527-A6E8-5F089A835773JPG
Mer svenska gatunamn

IMG_7082JPG
Albin ringer 

IMG_6668jpg
Utsikt över St Barth

IMG_6669jpg
Gustavia

IMG_6670jpg
Le Select med svenska skyltar

IMG_7088JPG
Det finns fortfarande en hel del spår från Sverige 

IMG_7104JPG
Turistshop i Gustavia eller i Gamla Stan?

IMG_6673jpg
Hamnen i Gustavia

Häromkvällen var vi inbjudna på Taco-kväll hos besättningen från S/Y Skyline som numera är (tillfälligt) båtlösa efter att ha sålt sin båt och nu huserar i en lägenhet bredvid marinan för några veckor till.

IMG_6989JPG
Cabin crew får lyxa i familjen Lundgrens lägenhet

IMG_7131JPG
Kapten fick rom & cola

IMG_7142JPG
Kaptensparet på landbacken

IMG_7136JPG
Kapten, Anna och Klas

IMG_7145JPG
Våra fina värdar, Anna och Klas

De och besättningen på S/Y Malla som vi hade sällskap med genom Europa kom också och vinkade av oss imorse när vi lämnade bryggan och marinan och lade oss utanför med ankare för de sista förberedelserna.

IMG_7161JPG
Alltid jobbigt att säga hej då till vänner...

Lasse skrapade botten ren från all påväxt och barnen passade på att njuta av det varma havsvattnet innan vi rör oss mot kallare breddgrader. Ryktet säger att det är 16 grader i vattnet vid Azorerna och att det inte dröjer många dagar in på denna överfart innan långbyxor och långärmat åker på. Vilket känns overkligt när vi svettats dagligen i över fyra månader. Trots att vi haft det underbart här och verkligen trivts är vi alla fyra överens om att det känns bra att vända hemåt. Och än har vi tre månader kvar ombord innan detta äventyr är över. Och därefter många år framför oss med denna fantastiska, stabila och trygga båt som tagit oss så långt. 

Under överfarten kommer vi att maila uppdateringar till Carros kompis Ewa som kommer hjälpa oss att publicera dem på vår Facebook-sida. Och här på hemsidan under rubriken "Här är vi" / Predict Wind, kan ni följa vår väg mot Azorerna. På återseende!

IMG_7158JPG
Malin tar sista drinken i Västindien för denna gång

// Carro

Nu har vi legat här i Rodney Bay Marina i några dagar och pustat ut efter vår atlantöverfart. Igår var det ARC Prize Giving Cermony och vi vann minnsan ett pris!  

Vi vann The Philip Hitchcock Trophy for Best Safety med motiveringen "During the safety inspections carried out in Las Palmas, the safety team came across  a number of owners who had taken a good deal of time to think about the safety of their yacht and crew. This year's Philip Hitchcock Trophy for safety goes to ... LADY ANN!"

fae02b92-42b5-4762-9c91-05a4ef9aa0bbJPG
S/Y Lady Ann vann The Philip Hitchcock Trophy

Givetvis väldigt kul att vinna ett så fint pris och vi är mycket stolta!

723f2e95-e096-47aa-a640-b3a3c00782b8JPG
Stolt kapten med både pris och rom!

IMG_4063JPG
Philip Hitchcock Trophy

Vi blev även uppmärksammade tillsammans med de andra båtar som endast hade två vuxna ombord, så kallade double handed crew. "The crews sailing with kids are to be considered single handed" hördes ut högtalarna när vi gick upp på scenen, haha. Stolta igen förstås!

e5a79c96-3dc1-4ad6-a7cc-013ea097594bJPG
Double handed crews inkl cabin crews i förekommande fall.

Även cabin crew fick pris tillsammans med övriga cabin crews i ARC. Väldigt duktiga barn!

a369d3cd-de35-4ec3-8061-c57ab1c8e4abJPG
Alla ARC-barn samlade

Vi tycker att det blev en väldigt fin avslutning på vårt ARC-äventyr här i Rodney Bay. ARC-personalen här har varit jättetrevliga och väldigt måna om att vi ska ha det bra. Speciellt engelskan Clare som flera gånger per dag  har gått runt på bryggorna och spridit glädje bland alla båtar. Om vi jämför med ARC-förberedelserna i Las Palmas, där ARC-medarbetarna var väldigt anonyma och icke närvarande, så har det varit tusen gånger bättre här i Rodney Bay. Guldstjärna till ARC-teamet Rodney Bay således!

IMG_4024JPG
Kaptensparet i Rodney Bay - röda shorts på givetvis (ett måste efter att ha korsat Atlanten)

IMG_4028JPG '
Båtar på ARC-bryggan

IMG_3994jpg
Lunch på strandrestaurang i Rodney Bay, Charlie kapten på S/Y Lucky Girl brevid Carro

IMG_5161jpg
Rätt bra utsikt

Som utlovat  kommer nu lite reflektioner kring vår längsta etapp någonsin.

Båten
Båten, vår älskade Hallberg Rassy 352:a S/Y Lady Ann, har verkligen fungerat bra trots sina 40 år. Innan avresa hade vi uppdaterat och bytt mycket på båten och det ledde till att inte så många saker gick sönder varken under resan ned till Kanarieöarna eller under Atlantöverfarten. Ute till havs i hårda vindar visar Hallberg Rassy verkligen sina kvaliteter och vi forsade fram stadigt och säkert. Vi var aldrig oroliga att båten inte skulle klara av påfrestningarna. Svaga vindar, 2-4 m/s , är väl inte det bästa för vår tunga och långkölade båt, hon behöver mer vind för att leverera. Som tur är har Hallberg Rassy 352 en stor bränsletank, den rymmer 240 liter, och vi hade även med 60 liter extra i dunkar på däck, vilket räckte för att kunna köra motor då vinden var för svag. Kapten och besättning skulle aldrig sätta sig i en annan båt än just en Hallberg Rassy och vår S/Y Lady Ann kommer vi vara trogna i många år till.

Besättningen
Vi valde att endast ha med familjen ombord och det fungerade väldigt bra för oss. Att ta med paying crew eller någon som "tiggde" om en plats ombord i Las Palmas skulle vi aldrig göra. Man vet aldrig vem man får med sig, och för oss har det aldrig varit aktuellt att ta med oss någon okänd ombord. Speciellt i år då Corona kan ställa till det ordentligt. Båtens kapten har ansvar för hela sin besättning och även ett ekonomiskt ansvar. Det vill säga vi skulle kunna komma att behöva betala för sjukhusvistelse och/eller sjuktransport hem för någon paying crew som råkar ut för Corona.

Vaktschema
Två vuxna och två barn innebär att de två vuxna får dela på vaktjobbet under långa överfarter. Som vi nämnde ovan beskrev ARC double handed som snarare single handed om man har med sig barn och det stämmer ju delvis eftersom barnen behöver hjälp med mycket och ännu inte är självgående. I början av resan körde vi vuxna 2-3 timmars pass under nätterna. Det fungerade dåligt då man knappt hann somna innan det var action igen och det var mycket svårt att hinna få någon djupsömn överhuvudtaget. Tillslut kom vi fram till att om kapten kröp till kojs vid 19-tiden och sov till 02 då Carro höll vakt och kapten höll vakt från 02-09 fungerade bäst. Då var båda utvilade. I början av överfarten var Carro sjösjuk några dagar och kapten fick ta några extra nattpass, vilket fungerade bra eftersom kapten inte behöver så många timmars sömn. Att någon av de två vuxna kan bli sjuk och därmed inte kan ta sin del av vakterna är givetvis något man ska ha med i planeringen innan en överfart och överväga om extra besättning kan vara en lösning. Och visst hade det varit skönt att ha med sig en eller flera extra vuxna ombord, men det hade också inneburit att vi skulle behövt mer vatten och mat, större livflotte, mer packning och så vidare. 

Mat
En relativ stor del av de sista veckorna innan avfärd och särskilt de sista dagarna ägnades åt proviantering, så kallad bunkring. Det var inte jättelätt att veta hur mycket vi skulle köpa av de olika matvarorna, både på grund av begränsat utrymme och lite osäkerhet kring hållbarhet men på det stora hela så lyckades vi ganska bra. Den sista veckan hade vi ingen färsk frukt, men samtidigt så var de sista frukterna vi åt på väg att mogna över så det hade nog inte hjälpt även om vi köpt mer. De frukter och grönsaker som höll bäst var gröna äpplen (Granny Smith) och plommon, respektive vitkål, tomater (inslagna i plastfolie en och en) samt morötter (i kylen med blasten borttagen). Eftersom vi inte har en frys, mer än ett litet frysfack, så var tillgången till färskmat begränsad. Vi hittade dock hamburgare med lång hållbarhet och kunde även förvara två frysta falukorvar i frysfacket, till barnens stora förtjusning. I en av matbutikerna hittade vi bake up-baguetter vilket utgjorde en stor del av våra frukostar, ibland kompletterat med havregrynsgröt eller äggröra. Visst är det kul och gott att baka eget men i den värmen som rådde så räckte det med att göra det ett par-tre gånger. Utöver lussebullar och hamburgerbröd bakade vi även scones och gjorde egen pizzadeg, små saker som satte guldkant på tillvaron ombord. Vi åt mycket pasta och en del konserver, framförallt svenska konserver; ravioli, gulaschsoppa och ärtsoppa. Vid ett par tillfällen blev det pannkaka, också en favorit hos barnen. 

Barn ombord
Som vi skrev i föregående inlägg så har barnen klarat överfarten långt över förväntan. Vi visste att det skulle bli mycket skärmtid, konstigt nog duger det inte att betrakta Atlantens blå djup mer än några minuter i taget, haha, men de har också sysselsatt sig med leksaker, målarböcker, lego, leksaker och pyssel. Att ha många och nya böcker med ombord var också bra. Att veta att seglings-kompisarna också befann sig på det stora blå samtidigt hjälpte nog också till. Vi kollade dagligen positionsrapporten för att se var de befann sig. I början kunde barnen också ha VHF-kontakt med kompisarna på franska båten S/Y Baloo och senare sms:ade de varandra via satellittelefonen. En annan anledning att det fungerade så bra är att barnen sover fantastiskt bra i båten, trots en massa olika ljud och konstant sjögång (förutom den "låååånga natten" då, men det var inte så konstigt). 

Vatten
Vi hade 650 liter vatten med oss ombord och det räckte med råge! Vi hade massor av vatten kvar när vi kom fram, ca hälften. Då hade vi tvättat oss i saltvatten, men sedan sköljt oss i sötvatten. Diskning utfördes i saltvatten, men sköljdes i en balja med sötvatten. Vi hade lätt klarat 3.5 veckor till havs till. 

Utrustning
Det som fungerat perfekt under vår överfart och som vi vill nämna lite extra är:

Båten - Hallberg Rassy 352. Kvalitet, kvalitet, kvalitet! För att segla över vår familj på ett säkert sätt över Atlanten fanns bara ett båtmärke för oss. Spelar ingen roll om båten är 40 år gammal. Äger man en Hallberg Rassy är man med i Hallberg Rassy-familjen och behandlas verkligen så vid kontakt med Hallberg Rassy. 

Seglen - Boding segel. Vi köpte nya långfärdssegel, (storsegel, rullgenua samt kutterstagsrullgenua) och fick dem extra förstärkta för långsegling. Inte ett problem under hela vår långsegling så vi kan inte ge ett annat betyg än 5 av 5! Underhållsfria således och precis vad vi långseglare vill ha. 

Vindroder - Hydrovane. Vi köpte ett begagnat Hydrovane, men fick förstklassig support från Hydrovane ändå. Eftersom vi endast är två vuxna ombord var självstyrning en viktig aspekt för oss. Vi valde vindrodrens Rolls Royce, och det har verkligen lönat sig. Det har styrt oavbrutet flera dygn i sträck och avlastat oss oerhört samt även sparat oss mycket ström. Vi skulle inte ge oss ut på havssegling utan ett Hydrovane efter detta seglingsäventyr. 

Autopilot - Raymarine. Som back up till vindrodret har vi en Raymarine autopilot + en extra uppsättning autopilotdelar. Vindrodret fungerar ej vid motordrift, så när motorn har varit igång har autopiloten styrt. Autopiloten har några år på nacken, men den har ännu inte visat några tecken på att ge upp. 

Satellittelefon - Iridium Go med PredictWind abonnemang. Under de tre och en halv veckorna ute på Atlanten har det varit väldigt kul och tryggt att kunna hålla kontakt (ringa, sms:a och maila) med familj, vänner och andra båtar med satellittelefonen. Med satellittelefonen har vi även kunnat ladda ned väderinformation och alltid därmed varit uppdaterade med senaste väderinfo från PredictWind.

Stort tack till Hallberg Rassy, Iridium, PredictWind, Boding segel, Hydrovane och Raymarine. Ni har levererat produkter som fungerar utan problem till havs, precis som vi önskar!

Saker som gick sönder under vår atlantöverfart:

- Toaletten läckte in vatten bakvägen - vi fick byta packningar igen
- Nåt (svart gummifog) i teakdäcket lossnade - ny nåt
- Linan till storsegletsskotvagn gick av - byte till ny lina
- Fall, gajar och skot nöttes - vi fick korta av nötta delar och tejpa för att förhindra nötning
- 2 lattor i storseglet gick av - vi köpte nya lattor i Rodney Bay
- 1 solpanel laddade ej - ny kabel gjorde susen, men jobbigt att dra ny kabel i båten ute på atlanten
- Rodkickfästet på bommen lossnade - skruvarna hade gängat ut sig själva, åtgärdades i hamn
- Preventerschakeln gick av - ny schakel
- Fall-lineledaren i masttoppen hade vassa kanter - ny fall-linledare monterades i Rodney Bay
- Dieselreningspumpen gick sönder under dieselrening - ny pump köptes i Rodney Bay
- Vindroderflöjel nöttes mot radomen - röd segeltejp tejpades på nötningspunkterna på flöjeln
- Bestickslådans botten föll ur - spikades ihop under färd

Så sammantaget inga större allvarligare problem som vi inte kunde fixa själva, vilket var väldigt skönt!

Slutligen ett stort tack till vår sponsor Watski som sett till att vi kunnat utrusta båten på ett bra och säkert sätt vilket också ledde till att vi vann ett ARC-pris för just bästa säkerhet ombord!

Vi vill också passa på att tacka alla våra supportrar, följare och läsare som följt oss och som kommer med glada hälsningar, likes och kommentarer. Jättekul för oss som är så långt hemifrån!

// Kapten & Carro

Dygn 13 - fredag 4/12

En mulen dag vilket innebar dålig laddning av batterierna via solcellerna. Carro och barnen satt ute och färglade i målarböcker, en större utmaning än vanligt att hålla sig innanför linjerna eftersom det gungade en del. Under eftermiddagen blåste det upp och vi höll skeppsråd (barnen exkluderade) angående segelsättning under natten. Som vi tidigare sagt vill vi helst undvika att behöva reva eller ta ner storseglet på natten, eftersom det innebär att en av oss måste gå ut på däck samt att båten måste styras upp mot vinden och därmed kommer vågorna från ett annat håll. Vi beslutade oss ändå för att rulla in förseglet och behålla storseglet upp då det hade en bra vinkel mot vinden och gav bra fart. Eftersom batterierna laddat dåligt under dagen ville vi helst inte använda autopiloten vilket drar batteri och vindrodret var svårt att ställa in med den vindriktningen som rådde. Carro fick handstyra första delen av sin vakt och det var riktigt tungt. Dessutom började vindstyrkan öka alltmer. Lasse väcktes för nytt skeppsråd och vi följde spänt vindmätaren för att se om vi skulle behöva reva. Det blåste runt 12m/s men kraftigare i byarna. Så småningom stabiliserades det runt 10 m/s, vi gjorde bra fart och seglet kändes inte överansträngt. Efter en koll på batterierna gick vi också över till autopilot då vi bedömde att batterierna skulle räcka.

Dygn 14 - lördag 5/12

Förmiddagen ägnades åt högläsning, nu varvade vi Harry Potter (Carro läste) och Skattkammarön (Lasse läste). Vi passade också på att slänga i den flaskpost vi fått medskickad från Oceanseglarklubben. Medan Carro som sovit dåligt vilade en stund efter lunch läste övriga lite till och sedan lekte barnen med några av de medhavda leksakerna. Till middag blev det ärtsoppa (konserv) och pannkakor. Att vispa pannkakssmet och steka pannkakor är liksom mycket annat lite svårare när det gungar, men allt flöt på bra. Tills en stor våg fick båten att kränga till ordentligt och en vattenflaska föll rakt ner i smetskålen... Det blev en oplanerad städning av köket men det mesta av smeten stannade i skålen och alla fick sina pannkakor. Till skillnad från gårdagen så var det betydligt lättare vindar denna kväll så vi fick stötta lite med motor innan det blåste upp igen till natten och vi kunde segla med fulla segel i 5-6 knop. Som de allra flesta nätter akompanjerades nattvakten av en makalös stjärnhimmel men i horisonten lyste frekventa blixtar upp himlen...

IMG_3738JPG

Cabin crew spanar

IMG_3740JPG
Renlighet är en dygd ombord på S/Y Lady Ann

IMG_5052jpg
OSK flaskpost

IMG_3714JPG

OSKs flaskpost postas ute till havs

Dygn 15 - söndag 6/12

Lasse hade haft tät kontakt med S/Y Malla under natten då de befann sig ungefär en dagsetapp framför oss. De hade också sett blixtarna och vi fick en ungefär uppfattning om var ovädret befann sig. Därmed tog vi beslut om att ändra kursen något för att försöka gå norr om det. Vi satte upp åskledare, även om vi inte vet hur effektiva - om någonting alls - de är, psykolgiskt känns det ändå bra att ha dem, samt lade in viktigt elektronik i ugnen som fungerar som en Faradays bur. Vi kokade mannagrynsgröt till lunch för att ha något lättsmält i magen ifall att det skulle bli riktigt sjögång och alla var mätta och redo när vi sedan tog ner seglen och startade motorn. Därefter började det blåsa upp ordentligt, vinden vred och vågorna ökade snabbt i storlek. Vi satte oss alla fyra i sittbrunnen, med flytvästar och säkerhetsselar, lyssnade på julsånger då det var första advent och väntade ut stormen. Framåt 19-tiden lugnade det ner sig och vi kunde börja tänka på middag. Ingenting hade gått sönder/skadats och vi hade inte sett några blixtar i närheten. Senare förstod vi att alla inte hade haft samma tur, S/Y Lucky Girls spirbom hade vikit sig på mitten och brutits av och S/Y Svala från Schweiz hade fått ett blixtnedslag i båten som slagit ut nästan all elektronik, mer om det senare. Natten blev lugn och vi körde på våra vanliga nattvakter om än lite senare än vanligt. 

IMG_3727JPG

Dubbelregnbåge efter att ovädret dragit vidare

Dygn 16 - måndag 7/12

Vinden avtog rejält under natten och på morgonen var det nästan vindstilla. Vi passade på att inspektera seglen igen, återigen var fallen lite skavda men i övrigt såg allt bra ut. Vi passade på att bada från båten, hängade i en tamp efter båten och känslan av att hoppa i den otroligt blåa Atlanten med flera tusen meters djup var häftig. Att vattnet dessutom var 27 grader varmt gjorde det hela ännu bättre. Därefter hissade vi åter segel och med den lilla vind som fanns guppade vi fram i två knop. Vi var förberedda på att sådana dagar skulle komma och fann oss i att sakta ta oss framåt i strålande sol och utan att känna stress, någon gång skulle vi komma i mål och vi sparade hellre diesel till slutet om det skulle behövas (vilket det gjorde...). Carro och Malin passade på att baka scones till lunch och hamburgerbröd till middagen, det var svettigt värre kan vi lova. Därför tog vi oss även ett välförtjänt eftermiddagsdopp. Efter att därefter ha avnjutit hamburgarna med den sista kvarvarande tomaten och hembakta bröd konstaterade vi alla fyra att detta var en dag att minnas. Länge! Vår vana trogen läste Carro och barnen Harry Potter medan Lasse kröp till kojs. Första halvan av natten gjorde vi relativ bra fart; 4-5 knop, därefter avtog vinden och därmed farten något.

IMG_3775jpg

Bad efter båt, härligt värre!

IMG_3756JPG
Malin fixar hamburgerbröd

IMG_3758JPG

Hamburgare till middag

IMG_5076jpg
Albin nöjd med middagen

Dygn 17 - tisdag 8/12

Återigen en dag med för lite vind och nu var det inte lika lätt att njuta av lugnet. På förmiddagen blev vi uppropade på VHF:en av schweiziska ARC-båten S/Y Sufficiant som nästan hade kört ikapp de dryga 70 sjömilen vi haft i försprång (med motor). Strax därefter passerade de på babord sida och vi hann prata en stund och stämma av läget. Allt var lugnt ombord även hos dem och det var väldigt trevligt att se en annan båt efter många dagar på egen hand. Vi bakade pizza till middag innan Carros nattvakt startade. Från att ha varit väldigt lugnt började det blåsa upp och lagom tills Carro tog beslut om att väcka kapten kom en störtskur. Vinden vände och vred och Lasse fick komma upp ett par gånger till för att gemensamt korrigera segelsättningen allteftersom vindstyrka och riktning ändrades. När det till slut var dags för det riktiga vaktskiftet väcktes Lasse igen och Carro väntade i sittbrunnen på att han skulle komma i ordning. Förgäves visade det sig för när hon tio minuter senare återigen gick in för att kolla fann hon Lasse försjunken i djup sömn i förpiken...

IMG_5089jpg

S/Y Sufficant kör ikapp oss

Dygn 18 - onsdag 9/12

Äntligen fick vi lite mer stabil vind igen och kunde segla i 4-5 knop hela dagen. Dock innebar det till barnens (och kanske lite vår också) besvikelse att det inte var läge att stoppa för bad. Som tröst såg vi plötsligt ett par grindvalar simmande förbi båten akterut. Vi försökte återigen fiska men tyvärr var det mycket Sargasso-tång i vattnet som konstant fastnade i draget så det gav vi upp. Natten blev lugn med behaglig segling. 

Dygn 19 - torsdag 10/12

Tyvärr höll den fina vinden inte i sig utan växlade åter i styrka och riktning, förmiddagen bjöd dessutom på en och annan kortare regnskur. Men vad gjorde det när vi hade ett namnsdagsbarn ombord - Malin. Vi firade med kladdkaka och vispgrädde, present och en fin dikt skriven av storebror, en bättre namnsdag helt enkelt! Dessutom tog vi fram den sista falukorven ur frysen, det råkar nämligen vara en annan av namnsdagsbarnets favoriträtter så hon var mer än nöjd. Under dagen passerade vi också 2000 sjömil! Vi kände nu av att vi fått in en behaglig rytm om dagarna, både vad det gällde måltider, rutiner och nattvakter och dagarna svishade förbi, nu mindre än en vecka kvar om vi skulle hålla 4-5 knop. 

IMG_3790JPG

Kladdkaka och paket till namnsdagsbarnet

Dygn 20 - fredag 11/12

Barnen hade noterat att det fanns kladdkaka kvar från gårdagen och tyckte båda två att det skulle passa utmärkt som frukost. Hm... tja, är det någon gång man ska få kladdkaka till frukost är det väl en fredag på Atlanten efter nästan tre veckor till havs? Därefter fortsatte vi att plöja böcker, både vi vuxna och genom högläsning. Vi påbörjade den andra boken om Harry Potter och fortsatte med det ljuva livet i form av pannkakor till lunch. Under dagen hörde vi ett anrop på VHF:en. Det var ARC-båten S/Y Svala som äntligen var tillräckligt nära oss för att kunna anropa. De berättade att de hade blivit träffade av det tidigare nämnda blixt- och åskovädret och hade varken fungerande AIS, GPS, VHF eller satellittelefon och enbart en handhållen VHF som fungerade. Utöver att kontrollera våra positioner hjälpte vi dem att kontakta ARC-ledningen via vår satellittelefon om deras situation samt förberedde för att kunna skicka in den obligatoriska hälsodeklarationen åt dem. Hälsodeklerationen skulle mailas in 48-72 timmar innan ankomst till Sant Lucia. De var mer än tacksamma för att få hjälp och för att veta att vi fanns inte alltför långt bort. Till natten var vinden återigen på vår sida och vi seglade stabilt i 5-6 knop, skönt. 

IMG_4996jpg

Gennakern trimmades med en soft schakel som Felix på S/Y Malla tillverkat

Dygn 21 - lördag 12/12

Nu började nedräkningen på riktigt, höll vi 4,5-5 knop skulle vi vara framme på onsdag. Så snart? Haha, livet ombord hade funnit sin rytm, vattnet var varmt och vi njöt av att ha klarat det så bra hittills, så plötsligt kändes det inte lika bråttom att komma fram. På natten ställde vinden till det för vindrodret och vi fick gå över till autopilot, vilket i sin tur innebar att vi fick köra motor (utan växel i) för att ladda batterierna under de tidiga morgontimmarna. I samband med vaktbytet på natten såg Carro inte mindre än nio stjärnfall på mindre än tio minuter! 

Dygn 22 - söndag 13/12

Luciadagen var här. Visserligen hade vi varken Lucia eller stjärngossar men två små tomtenissar dök i alla fall upp under dagen. De bjöd dessutom på nybakta lussebullar, glögg och pepparkakor som avnjöts till julmusik på hög volym. Om vi fick någon julstämning? Nja... men gott var det i alla fall! Den lugna dagen avslutades med ett riktigt skyfall, några blixtar föröver och omväxlande vind. Vi fick snabbt ändra kurs för att skydda seglen då det plötsligt började blåsa lite väl mycket och styrde under cirka en timme rakt söderut. När storseglet slog fram och tillbaka gick plötsligt linan till storskotsvagnen (där skotet till bommen sitter) av. Vi fick snabbt ordna med en provisorisk lösning i väntan på närmare undersökning och ny lina nästkommande dag. Efter en dryg timme lugnade det ner sig och vi kunde återigen lägga oss på rätt kurs. Resten av natten blev tack och lov lugn. 


IMG_5104jpg
Cabin crew bakar lussebullar

IMG_5109jpg
Koncentration under lussebaket

IMG_3794JPG
Lussefika på Atlanten

Dygn 23 - måndag 14/12

På morgonen återigen stiltje och vi beslöt oss för att starta motorn. Hur härligt vi än hade det ville vi ändå någon gång komma fram och dessutom pågick en vadslagning inom familjen om när vi skulle vara framme. Malin och Lasse låg bäst till så kapten var inte helt nödbedd att låta järngenuan (motorn) jobba. Vi kalasade på de sista lussebullarna under dagen, läste böcker och passade på att återigen bada. Sakta började det sjunka in i oss alla fyra, snart skulle vi faktiskt vara där, i Karibien! Under dagen bytte vi linan till storskotsvagnen och fixade även ny nåt till teakdäcket då det hade lossnat på några ställen.

IMG_3787JPG

Flera fripassagerare hittades på morgonkvisten

IMG_3788JPG

Cabin girl gör sig av med fripassagerare

Dygn 24 - tisdag 15/12

Barnen vaknade tidigt, började de längta fram tro...? Vi hälsades god morgon av några delfiner som gjorde oss sällskap några minuter innan de simmade vidare norrut. Bad på förmiddagen och nu vågade båda barnen sig på att hoppa från båten, Malin från badbryggan och Albin från sidan. Som vanligt hade vi en tamp hängande efter båten att ta tag i för att inte hamna för långt ifrån. Vi bestämde oss allihop för att minnas denna dag i december nästa år. Lasse passade på att skrapa långhalsar (en form av kräftdjur som sätter sig fast på skrovet) och fick genast sällskap av ett gäng småfiskar som troligen ville kalasa på avskrapet. Toaletten fick nya packningar då den inte riktigt höll tätt längre. Eftersom vi hade kört en del motor hade vi fått en del smuts och lite vatten i motorns vattenavskiljarfilter vilket tappades ut. På eftermiddagen var det stekande varmt och vi kunde inte annat än att stanna för ett till dopp, det sista innan målgång? Därefter konstaterade Malin att det var hög tid att piffa till sig, snart skulle vi ju vara åter i civilisationen, så då åkte nagellacket fram! Natten blev lugn, med motor och vi kunde i mörkret ana ljus från både Barbados, som vi hade på babord sida och från Sant Lucia. 

IMG_5112jpg

Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_5121jpg
Carro snart framme!

IMG_5066jpg

Bad i Atlantens blåa vatten

IMG_5071jpg
Malin badar

IMG_3827JPG
Nymålade naglar, det gäller att gå i mål med stil!

Dygn 25 - onsdag 16/12

Lasse väckte Carro vid 7:30, nu kunde man se Sant Lucia, en sådan underbar syn! Alldeles grönt, palmer på bergen och ljusa sandstränder. Vi fick nästan nypa oss i armen, var vi verkligen där? En dryg timme bort från ön akompanjerades plötsligt The Beach Boys som sjöng om Kokomo i högtalarna av ett dunkande ljud. Vad?? Lasse la genast i friläge på motorn och kastade sig in för att kontrollera motorutrymmet, men där verkade allt vara i sin ordning. När Carro tog sig till aktern och tittade såg hon till vår förskräckelse en sträckt lina som kom ut underifrån båten. En lina i propellern? Så nära målet? En mardröm! Vi slog snabbt av motorn och tog ett direkt beslut om att kapa linan. Därefter gjorde sig Lasse redo för att hoppa i och se efter hur pass illa det var. Precis när han simmade ner för att kontrollera propellern släppte linan och en liten fiskeboj dök upp vid ytan. Troligen hade den fastnat under kölen och inte i propellern tack och lov och vi kunde därefter fortsätta mot Saint Lucia och målgången. Lagom tills dess började det blåsa upp mer och vi kunde korsa mållinjen med fulla segel och motorn avstängd. Vilken känsla! Därefter var det dags att anropa "ARC berthing" för att få anvisningar om plats i hamnen, men innan vi hann göra det var det flera båtar som ropade upp oss och gratulerade och välkomnade oss till Saint Lucia, kändes fint att vara så "populära", haha. 

IMG_3832JPG

Piffad besättning

IMG_5127jpg

Saint Lucias gästflagga och den gula Q-flaggan (fria från smitta) hissas

IMG_5131jpg
Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_3841JPG
Nöjd kapten styr yachten de sista sjömilen i hamn

IMG_5137jpg
Jodå, så att man har ju korsat Atlanten! 

IMG_3853JPG
Carro med Pigeon island i bakgrunden och de röda shortsen - som får bäras först när man korsat Atlanten

IMG_3856JPG
Kaptensparet nära målgången

IMG_3866JPG
Albin med signalhornet för att meddela vår ankomst till Saint Lucia

arc20-1919_bloggjpg

arc20-1920_bloggjpg

arc20-1926_bloggjpg

arc20-1928_bloggjpg

arc20-1930_bloggjpg
S/Y Lady Ann på väg mot mål

arc20-1936_bloggjpg
Snart korsar vi mållinjen!

arc20-1948_bloggjpg
Glad besättning på S/Y Lady Ann

Till slut var seglen nertagna, fendrar och linor på plats och vi kunde glida in i marinan bort till brygga J - karantänbryggan. Trots negativa Corona-prov innan avresa och 24 dygn till havs krävdes nya prover innan vi skulle få lov att gå iland och röra oss fritt på ön. Vi togs emot av ARC-personalen och välkomnades med fruktkorg, goodie-bag och rom-punch (fruktbål). Efter att ha skålat tillsammans på däck med hejarop från både S/Y Svala och S/Y Suffisant som gått i mål någon timme före var det dags att gå bort för Corona-testning. Det var precis lika inte behagligt som de andra två gångerna, men barnen var återigen stoiska och tog testet utan att klaga. På vägen till provtagningstältet och sedan tillbaka till båten passade de på att skutta och hjula till glada hejarop från de andra besättningarna, som kalvar på grönbete! 

IMG_5147JPG
Rompunch och läsk hälls upp

IMG_5146JPG

Besättningen skålar med rom-punch (självfallet alkoholfritt till barnen) efter målgång

IMG_5148JPG
För vi har korsat Atlanten! Fy XXX vad vi är bra!

IMG_3873JPG

Goodie bag-innehåll

IMG_3878JPG
Kokosnötter, äntligen!

IMG_3879JPG
Cabin crew har pratat om kokosnötter, så de blev väldigt glada när vi fick några i goodie bagen

Därefter var det dags att ta hand om båten, kära S/Y Lady Ann som fört oss så tryggt de 2786 sjömilen över till paradiset. Vi skruvade fast rodkick-fästet på bommen som suttit löst, bytte genuaskoten som slitits rejält och därefter hissades Lasse upp i masten för att byta rullfockens fall-löpare som av tidigare vajerfall nöts så att änden var sylvass och därmed nästan nött sönder rullfocks-fallet. Två lattor hade gått av i storseglet och en av ändarna hade nött hål i seglet vilket tejpades tills vidare, innan vi kan få det ordentligt reparerat när vi är tillbaka i Sverige. Utöver det tvättades båten både ut- och invändigt samt en del annat underhåll som behövs efter segling non stop i över tre veckor. Det var så varmt och svetten dröp om oss vad vi än gjorde. Tydligen var det dock en av de varmare dagarna på länge fick vi sedan klart för oss. 

IMG_3874JPG

Kapten uppe i masten för fallfix

IMG_5059jpg

Hål i storseglet som tejpades

På kvällen beställde vi take away från en av restaurangerna i hamnen, vilket tack och lov var tillåtet trots karantän, och rackarns vad gott det smakade! Det kändes fortfarande overkligt att slutligen vara här och vi insåg att det nog skulle ta några dagar att verkligen förstå vad vi gjort. 

IMG_3882JPG

En lugn stund i Rodney Bay efter att ha korsat Atlanten

IMG_3899JPG

Skumpa och rompunch

Vi konstaterade också hur fantastiska barnen är på att acklimatisera sig så snabbt till en tillvaro och vardag ombord på ett gungande hem med begränsat utrymme och en båt som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet. Och jo, visst bråkade de sinsemellan en hel del, men inte en enda gång klagade de på att vara till havs eller tjatade om att vara framme. Fantastiska! 

IMG_5116jpg

Fantastisk cabin crew

Dagen efter vaknade vi till goda nyheter, alla hade testat negativt (vilket ju i och för sig var att förvänta) och vi fick lov att lämna karantänbryggan för en "riktig" plats inne i marinan tillsammans med övriga ARC-båtar. Och därmed kunde vårt Karibien-äventyr börja på riktigt. 

Bananbåten dök upp strax efter tilläggning, och vi köpte bananer och kokosnötter. Smaskens!

IMG_3911JPG

Kokosnöten öppnas med machete

IMG_3915JPG
Spännande tycker Malin!

IMG_3917JPG
Kapten fick en välförtjänt kokosnöt

I Trälhavets båtklubbmedlemstidning finns det en notis om oss i senaste numret. Således är vi lokalkändisar numera.

tbkJPG
S/Y Lady Ann i senaste numret av Kanalen

"Atlanten del 3" kommer inom kort med reflektioner om båt, besättning, vaktschema, utrustning, vad som gått bra och vad som gått mindre bra.

IMG_3784JPG

"Livet i Karibien tycks baserat på billig rom vars brand i strupen släcks med svalt kokosnötsvatten"

// Carro & Kapten

Starten 

En viss nervositet hade smugit sig på ju närmare starten vi kom men vi kände oss ändå lugna och väl förberedda när söndagen, dagen för starten kom. När sedan flera båtar började lämna marinan för att ta sig till startområdet utanför blev det plötsligt riktigt nervöst och vi båda vuxna kände ett pirr i magen. På väg tillbaka till bryggan efter att de sista soporna lämnats blev Carro stoppad av flera sällskap som undrade om var man bäst kunde se starten och andra detaljer om racet. Då framgick det tydligare att detta är en stor årlig händelse i Las Palmas. När vi och grannbåten Baloo tagit avskedsfoton åt varandra kastade vi loss och gav oss av till de andra tävlande som cirkulerade i väntan på start. Utöver ARC-båtarna så var det en hel del båtar med "publik"; andra seglare som ville se starten från vattnet och det var ganska trångt. Vi vågade inte tänka på hur trångt det det måste vara ett "vanligt" år då det är betydligt fler tävlande båtar. Det var också lite svårt att lokalisera startlinjen som markerades av en boj och en motorbåt men vi lyckades tima in starten och kom iväg som vi skulle. Mot Karibien!

9da90a27-a01b-45cf-8f27-0df1cff32268JPG

Liv och Albin eller Hermione och Harry? Sista timmen av lek innan det var dags att ta (tillfälligt) adjö.

64551acc-3c60-44d3-8d0a-f6594f095cf0JPG

Besättningen på S/Y Lady Ann inför ARC starten

127059992_4689982514408638_573697125876440950_ojpg

S/Y Lady Ann in action, efter starten

Dygn 1 - söndag 22/11

Det var relativt lite vind längs Gran Canarias kust och vi valde att stötta med motor för att komma iväg lite och nå öppnare hav innan kvällen. Efter några timmar fick vi mer stabil vind utan att det hunnits bygga upp så höga vågor och vi kunde segla i 5,5-6,5 knop. Kvällen bjöd på en magnifik solnedgång och natten var stjärnklar med en fin måne. För säkerhets skull tog vi ner storseglet under natten för att inte riskera att behöva gå upp på däck under natten för att reva ifall att vinden skulle tillta.

IMG_4930jpg

Solnedgång över Atlanten

Dygn 2 - måndag 23/11

Vinden fortsatte vara lagom stark men vi hade relativt bra fart så vi fortsatte med endast försegel. På dagen hörde vi plötsligt ett VHF-anrop från den danska ARC-båten S/Y Marthelsa, som vi haft kontakt med både på La Palma och i Las Palmas. De var förföljda av en motorbåt och önskade kontakt med kustbevakningen på Kanarieöarna. Vi vidarebefordrade deras meddelande eftersom vi var närmare Kanarieöarna än dem och flera andra ARC-båtar i närheten höll kontakt. Efter någon timme rapporterade våra danska vänner att de lyckats segla ifrån den förföljande motorbåten. Därefter gick VHF:en varm. Flera ARC-båtar hade stött på drivande mindre träbåtar, en del övergivna och någon med migranter ombord. Vi hade fått instruktioner inför racet att rapportera till Kustbevakningen men att inte närma oss båtar med människor i, för vår egen säkerhets skull. De flesta båtarna som lokaliserats var 10-30 sjömil framför oss, och samtidigt närmade sig natten. Att lyckas se en mindre drivande träbåt i mörker är inte lätt. Tack och lov var även denna natt upplyst av månen och stjärnor, vilket hjälpte sikten en hel del. Vi båda vuxna kände såklart en viss anspänning inför denna del av resan men i övrigt mådde alla bra ombord och vi ägnade eftermiddagen åt högläsning i sittbrunnen. Albin fick också VHF-kontakt med kompisen Liv ombord på S/Y Baloo.

IMG_3640JPG

Albin pratar med Liv ombord på S/Y Baloo

IMG_3655JPG

Ibland får kapten spänna ögonen i sin cabin crew...

Dygn 3 - tisdag 24/11

Nästkommande dag fortsatte rapporterna om övergivna båtar och det var svårt att få en överblick över hur många det faktiskt rörde sig om. Båten som låg närmast framför oss kontaktade oss efter lunch och varnade om en drivande båt som verkade ligga på vår kurs. De hade passerat några sjömil söder om den. Vi började hålla utkik och till slut såg vi den, bara några hundra meter norr om vår kurs. Enligt direktiven vi fått via VHF:en från Kanarieöarnas kustbevakning tog vi oss försiktigt närmare för att kunna avgöra om den hade människor ombord. Det var en mindre träbåt med två utombordare, en del bränsledunkar men ingen människa ombord. Vi varnade S/Y Svala som låg bakom oss som tackade för varningen. Både kapten och Carro kände sig trötta och hade huvudvärk, troligen på grund av den ojämna sömnen i och med nattvakterna, vi turades om i 3-4 timmars pass och försökte vila lite på dagen. Barnen var uttråkade men välmående. Vi upptäckte att solcellerna laddade dåligt och fick köra motor en liten stund för att ladda batterierna. Det blåste upp lite mer under natten och vi ökade därmed farten från 3 till 5 knop. I och med ökande vind så ökade också vågorna så sakteliga och det blev alltmer gungigt. Vi vuxna brukar vanligtvis sova på soffan i salongen när vi inte har nattvakt, med en sjökoj uppfälld som skydd från att ramla ur, men provade nu att ändå sova i vår vanliga säng i förpiken. Och det fungerade riktigt bra tyckte vi båda, trots vågorna. 

IMG_4939jpg

Drivande båt, ca 20 fot

Dygn 4 - onsdag 25/11

Vi fortsatte att ha bra vind under morgonen och under dagen blåste det upp ytterligare och vi seglade nu i 6 knop. Med vinden kom också högre vågor och det började gunga ordentligt utan någon egentlig rytm i gungandet. Middagen fick därmed bli av det mer lättlagade slaget; Felix Ravioli med majs, vilket vi alla fyra faktiskt tycker är utomordentlig god båtmat. Vi konstaterade också att vi snart tömt den första dricksvattendunken vilket innebar att vi snart skulle ha vår första "sopkorg". "Jippie, imorgon får vi klippa skräp, Albin!" utropade Malin. Ibland krävs inte så mycket för att bli glad, haha. Vi fortsatte med högläsning i sittbrunnen eftersom sitta still är det bästa när det gungar som det gjorde. Eftersom det varit varmt under dagen var tackluckan i akterruffen öppen, vilket vi båda konstaterat och tänkt "vi kanske ska stänga den snart". Tyvärr kom vi inte till skott, inte förrän en stor våg sköljde över aktern och rakt ner i Malins säng. Där det låg fler saker än bara täcken och gosedjur... Den bärbara DVD-spelaren hade fått sig en dusch men återhämtade sig tack och lov efter ett dygns vila. Det hängde saker på tork lite här och var under eftermiddagen. Vi vuxna turades också om att sova/vila under dagen och huvudvärken som vi båda haft gav sakteliga med sig. Barnen visade inga tecken på sjösjuka eller andra krämpor. När kvällen kom var vågorna ännu högre och vi kastades hit och dit i sängarna, ingen av oss fyra fick någon särskild god sömn och vi tyckte alla att natten kändes som en evighet. Malin döpte den till den "lååååånga natten"  och återkom ofta till den under de kommande veckorna; "jag hoppas att det inte blir en sån där lång natt igen"... 

IMG_4942jpg

Cabin girl lite sliten efter den låååånga natten

Dygn 5 - torsdag 26/11

Efter den långa natten var vi alla lite ur form och det passade bra att smyga fram två små fripassagerare som slunkit med i Las Palmas. Ted och Ted fann sig snabbt till rätta och dagen blev med ens lite lättare. När vi skulle koka pastavatten till lunchen (ja, det blev mycket pasta dessa dagar) vältes kastrullen av en stor våg. Som tur var använde vi tryckkokar-kastrullen och hade satt locket nästintill helt på så det var enbart någon deciliter som rann ut. Eftersom vågorna lugnat sig något hade vi inte släppt spärren på spisen som finns för att den ska kunna gunga med, just för att minska risken för spill med mer. Läxan blev att alltid utnyttja kardanupphängningen oavsett hur mycket det gungar just då. Samma dag hade vi även lite dropp från frukt som tröttnat på värmen. Vi förvarade frukten i nät ovanför salongssofforna, men tack och lov missade både ananasen och bananen sofftyget utan droppet landade på en flytväst och lakanet vi hade i soffan under överfarten. Ny läxa, den här gången att oftare gå igenom frukt och grönsaker för att kunna ta tillvara på det som höll på att mogna över. Till middag blev det tacos, det smakade minst lika gott ute på Atlanten som hemma på Syrsavägen, om inte bättre. Äntligen fick vi också direktkontakt via satelitt-telefonen med S/Y Malla som lämnat Teneriffa samtidigt som ARC-starten. Hittills hade vi fått deras meddelande medan våra inte kommit fram till dem. Kul att ha någon att sms:a med under nattvakterna. Natten blev betydligt lugnare än föregående, även om vinden vände och vred lite så att vindrodret fick justeras oftare. Under Carros nattvakt kom en rejäl störtskur men ingen åska och vinden var inte så stark att vi behövde justera seglen. Barnen sov som stockar, tretton timmar i sträck! Det märktes att gårdagsnatten verkligen varit utmattande för samtliga.

IMG_3666JPG

Albin och Ted (ARC maskot)

IMG_3667JPG
Malin med sin Ted

Dygn 6 - fredag 27/11

Nu hade mycket av färskmaten (inte frukt och grönsaker) gått åt så äntligen dags att börja fiska. Efter att draget lagts i (släpas efter båten och spöet sätts fast i aktern) började Lasse undersöka varför solpanelerna laddade så dåligt. Det borde inte bara bero på att det till och från var molnigt. Det visade sig att babords solpanel inte laddade alls och det var den som hade bäst riktning mot solen. Till slut fann han att det var kabeln från solpanelen som troligen kortslutits. Så det var bara att sätta igång att byta kabel. Innertak och ribbor fick skruvas bort i akterruffen för att kunna dra den nya kabeln. Sjävklart nappade det sedan mitt i kabeldragningen. En stor Mahi mahi satt på kroken men den var ilsk och inte så lätt att få ombord. Plötsligt släppte den och vi såg besvikna på det tomma draget som dinglade på spöet. Ytterligare en Mahi mahi nappade under dagen men även den släppte, några meter ifrån båten. Attans! Carro som hade trappat ut sjösjuketabletterna enligt teorin om att sjösjukan går över efter tre dagar kände under eftermiddagen att det smög sig på igen och tog därför en tablett. Även Malin kände av lite sjösjuka och fick en halv Postafen. 

IMG_3694JPG

Cabin crew luftar fötterna

IMG_5021jpg
Full fart

IMG_5020jpg
Blått hav


Dygn 7 - lördag 28/11

Återigen var vi lite trötta efter natten, vi kände att det började slita på kroppen med nattvakter och en båt i ständig rörelser, och försökte vila lite då och då under dagen. Sms från S/Y Malla som också kände av trötthet hos besättningen. Det var inte bara himlen och havet som skiftade i vackra blåa nyanser. Vid tvätt av samtliga i besättningen konstaterade vi också att kroppen bar spår av de senaste dagarna i form av blåmärken i flera nyanser. Mitt i frukostbestyren nappade det plötsligt, den här gången en Wahoo, en riktig bjässe på,15kg, som vi tack och lov lyckades få ombord och som snart kunde fileas upp. Att rensa och filea en stor fisk på en rullande båt var inte det lättaste kapten gjort, men till sist hade vi kylen full av färsk fisk. Strax därpå såg barnen en vacker och stor regnbåge över himlen varpå Malin utbrast: "Åh kolla regnbågen, en lyckodag!". Carro kände sig trött och orkeslös, samt hade sedan några dagar tillbaka varit utan aptit. Kurerades av kapten med Coca-cola och djungelvrål (saltlakrits). Till middag blev det nyfångad fisk och potatismos, barnen tyckte det var en delikat måltid. Väderprognosen skrev om fortsatt höga vågor så troligen var nya blåmärken att vänta, även om vi med tiden blivit alltmer skickliga på att förutse båtens gungningar. På kvällen simmade delfiner förbi och vi firade lördagen med svenska ostbågar (inhandlade på IKEA Las Palmas) och högläsning av Harry Potter i sittbrunnen, mysigt. Vi passerade då också 750 sjömil, mer än en fjärdedel gjord, härligt! Fullmåne under natten. 

IMG_4974jpg

Kapten med en Wahoo på 15 kg

IMG_4967jpg
STOR fisk

IMG_4984jpg
Wahoo-middag på gång

IMG_4985jpg
Cabin girl gillade Wahoo

IMG_4988jpg
Cabin boy också

IMG_4993jpg
Ostbågar på Atlanten, lyxigt lördagsmys!


Dygn 8 - söndag 29/11

Sämre vind nu, vi försökte med gennakern för att få någorlunda fart i alla fall men det hjälpte inte så mycket. Efter lunch doppade sig Carro och Lasse genom att stå på stegen i aktern, för höga vågor för att släppa taget. 25 grader i vattnet, kändes härligt. Vi fortsatte kalasa på gårdagens fisk idag i form av fiskgryta med saffran, Malins favorit. Barnen ägnade eftermiddagen/kvällen åt att pyssla med ballonger som avbrott från olika varianter av skärmar vilket är lättast att ta till när det gungar och alla är trötta. Carro var dock fortsatt hängig men det kändes inte som vanlig sjösjuka. Vi tänkte att sömn kanske skulle hjälpa så Lasse erbjöd sig att ta hela natten så att Carro fick vila ut ordentligt och hon somnade redan vid 19. Fortsatt motorgång under natten på grund av svaga vindar. 

IMG_4954jpg

Vattenpump som monteras på dricksvattendunkarna, väldigt bra! Även bra användningsområde för säkerhetskrokarna.

Dygn 9 - söndag 30/11 

Carro vaknade strax efter åtta, tretton timmars sömn senare och kände sig utvilad (fattas annat). Medan kapten fick välförtjänt vila bakade Carro och barnen citronmuffins. Vi passade på att bada igen innan vi provade en ny segelsättning. Storsegel samt utspirat försegel, vilket innebär en extra bom från masten för förseglet så att det fångar upp mer vind och inte slår så mycket ("kollapsar"). Det fungerade riktigt bra, det vill säga vi kunde selga i åtminstone 3-5 knop. På kvällen satt vi tillsammans i sittbrunnen och lyssnade på musik, också en bra sysselsättning när det gungar och energin inte är på topp. På Lasses vakt såg han en båt - den första på 5-6 dygn, en lastbåt, i övrigt var det väldigt ensamt på havet. 

IMG_5024jpg

Fulla segel ute på Atlanten

IMG_5034jpg
Att få upp spirbommen är lite pyssel

Dygn 10 - måndag 1/12

Albin och Malin öppnade första luckan i sin Harry Potter-julkalender. Idag bättre vindar och snabbare segling, 5-6,5 knop och vågor mer bakifrån vilket var behagligare och inte lika gungigt i sidled. Lasse lade sig för att vila efter middagen och Carro som kände sig lite piggare tyckte det var bäst att han fick sova lite längre och tog vakten fram till 01. Därefter sov Carro resten av natten, så istället för att byta av varandra flera gånger tog vi varsin längre vakt vilket båda tyckte fungerade bra. 

IMG_5013jpg

Soluppgång

IMG_5042jpg

Fripassagerare ombord

Dygn 11 - tisdag 2/12

Återigen kände sig Carro trött trots flera timmars god sömn och efter att ha stött och blött symtomen, bestämde vi att det ändå måste vara sjösjuka, fast med andra symtom. På försök började Carro därför med tabletter igen och ja, efter det var det inte längre något problem. Skönt! Återigen passerade ett par lastfartyg och positionsrapporten från ARC som vi dagligen fick via satelittelefonen visade att vi ändå höll jämna steg med konkurrenterna. Vi insåg också att vi varit lite försiktiga i början vad det gällde segelsättningen och hade kanske kunnat segla fortare, men tuffare segling hade också gjort livet ombord mindre angenämt (och det hade ändå varit lite tufft i början) så allt som allt var vi nöjda med vår taktik. Nu var vi ungefär två dygn från halvvägs, det började kännas som att vi faktiskt någon gång skulle komma fram.. Vi bestämde oss för att fortsätta med det nya vaktschemat, att dela natten på två där Lasse lade sig efter middagen och sov mellan 19-02 och Carro 02-09 och när Lasse gick och lade sig läste Carro och barnen Harry Potter i sittbrunnen, vilket blev en återkommande vana resten av överfarten. 

IMG_4994jpg

Högläsning av Harry Potter var en hit

IMG_4990jpg
Pyssel ombord

IMG_5033jpg
Enkel men god lunch

Dygn 12 - onsdagen 3/12

Nu började vi verkligen närma oss halvvägs och för att ha något att fira med bakade Carro och barnen havre- och chokladbollar. På eftermiddagen tog vi ner seglen för kontroll vilket var tur då vi upptäckte att fallet till främre rullfocken nästan nötts av och fick kortas av. På grund av lite kraftig vind strulade det lite och innan vi var klara hade Lasse oturligt nog fått spirbommen i huvudet med en bula som följd och ett fockskot (lina till förseglet) fastnade under kölen men kunde dras loss. Därefter var vi båda ganska slutkörda och det passade väldigt bra att få kalasa på chokladbollar och BOBs hallonsaft. Då det varit mulet senaste dagarna fick vi ha motorn igång utan växel för att kunna ladda batterierna. Till middag blev det wraps med pulled pork/chicken på konservburk, med lite creme fraiche och färska grönsaker blev det riktigt fräscht och gott. Under natten passerade vi halvvägs, härligt! 

IMG_5036jpg
Delikatesser för att fira halvvägs!

IMG_5038jpg
Nöjd besättning!

Fortsättning följer i del 2...

// Carro & Kapten

I torsdags kom vi till Las Palmas på Gran Canaria. Helen, Roo och Kit från S/Y Lucky Girl mötte upp på receptionspontonen och efter incheckning åt vi middag tillsammans på Sailors Bay i hamnen. Kul att träffas igen efter två veckor!

IMG_4754jpg

Sailors Bar i hamnen

IMG_4751jpg

Middag på Sailors Bar med besättningen på S/Y Lucky Girl 

I fredags var det dags att checka in på ARC-kontoret. Vi hälsades välkomna och fick ARC-kläder med vårt båtnamn på som vi beställt.

IMG_4753jpg

ARC-kontoret by night

IMG_4766jpg
ARC-stuff

IMG_4767jpg
Båtlogga på!

IMG_4759jpg
ARC-mannekänger

IMG_4762jpg
Cabin crew redo för ARC

IMG_4763jpg
S/Y Lady Ann redo för ARC

IMG_4764jpg
Startnummer 80

Via denna länk kan man se var alla båtar i ARC befinner sig: ARC (sök efter Lady Ann i listan för att se var vi är.) Ni kan även se var vi är via hemsidan.

I lördags var det dags för ARCs säkerhetsbesiktning ombord på S/Y Lady Ann. En kontrollant kom ombord och kollade igenom all den obligatoriska utrustningen som krävs för att få starta tävlingen, se tidigare inlägg om säkerhetsutrustning. Inspektionen tog ca 40 min och kontrollanten var väldigt trevlig! Han gav dessutom S/Y Lady Ann en guldstjärna eftersom vi var så bra förberedda och vi blev godkända utan anmärkning.  Han tyckte även att båten i stort var i väldigt fint skick. Något vi i besättningen är väldigt stolta för.

IMG_4785jpg
S/Y Lady Ann med de andra ARC båtarna.

watskiJPG
Vår sponsor Watski skrev om oss på sin Facebook sida

De senaste dagarna har varit fullspäckade med dieseltankning, motorservice, riggbesiktning, små reperationer, påfyllning av fett i roder och i Volvo Penta Black Jack-tätningen, tvätt av smutstvätt, fyllning av gasoltub, bilhyrning och införskaffande parkeringskort, tvätt av sittbrunnsmadrasser, frisörbesök, köp av fiskedrag och bunkring av dryck och mat. Cabin crew har också ritat teckningar och tävlar nu om att få transportera ARCs maskot Ted till Västindien.

IMG_3514JPG
Albins bidrag till tävlingen

IMG_3495JPG
Kapten kollar riggen - inga fel hittade

IMG_3499JPG
Hel rigg = Nöjd kapten

IMG_4786jpg
Första turen till Alacampo för dryckinköp m.m.

Totalt har vi nu 650 liter vatten ombord + Cola, Cola Zero, Fanta, Appleteiser, mjölk och juice, så vi ska inte törsta ihjäl. Det vi har kvar att handla är frukt, grönsaker och färskvaror som vi köper i slutet av veckan.

Under turerna till butikerna upptäckte vi att det verkar lacka mot jul. Fullt med julskyltning och en stor gran på torget. Känns lite konstigt att gå runt i shorts och t-shirt i värmen samtidigt som det spelas julsånger.

IMG_4788jpg
Jul redan?

IMG_3509JPG
Malin gillar granen

I söndags när vi satt på en av de närliggande hamnrestaurangerna började vi prata med svenska Liselotte som tipsade om Handelsboden i San Augustin som säljer svenska varor. Idag åkte vi dit och hittade många svenska favoriter!

IMG_4836jpg
MESSMÖR!!

IMG_4837jpg
Skagenröra!

IMG_4842jpg
Besättningen glada för svenska delikatesser!

IMG_4857jpg
Tips för dem som vill ha svensk mat på Gran Canaria

IMG_3545JPG
Våra svenska fynd

För åtta år sedan, när Albin var 8 månader, besökte vi Gran Canaria och bodde i en bungalow i Maspolomas. Vi gjorde idag ett återbesök och åt lunch på strandrestaurangen vid fyren.

IMG_4851jpg
Kapten + cabin crew vid fyren


IMG_4843jpg
Fint sandslott

IMG_3524JPG
Kapten fick äntligen plankstek med bea!

IMG_3536JPG
Carro nöjd

När vi var i Maspolomas senast köpte vi ett handtvättmedel som vi sedan dess har letat efter i många länder utan att hitta. I SAMMA butik som då hittade vi det igen! Vi köpte upp lagret och kommer tillbaka om ytterligare åtta år, haha...

IMG_4856jpg
Kapten med det svårhittade tvättmedlet

Bredvid oss i hamnen i Las Palmas ligger en fransk båt, S/Y Baloo med två barn ombord, Liv 7 år och Romy 4 år. Familjen bor i San Fransisco så barnen pratar engelska vilket nu även Albin gör väldigt bra! En av våra förhoppningar med vår resa var att barnen skulle lära sig engelska och det har de gjort genom att umgås och leka med sina skottska och franska kompisar. Både Albin och Malin ökar på sina engelska ordförråd för varje dag som går. Jättekul!

Imorgon har vi tid inbokad för Corona-tester. Ett negativt test krävs för samtliga i besättningen för att få starta ARC och för att få komma in i St Lucia i Västindien. Vi hoppas på att vi inte är smittade. Om någon av oss är smittad, missar vi ARC och måste sitta i karantän i två veckor. Därefter behövs nya Corona-tester med negativt resultat för att kunna lämna för Västindien på egen hand. Så håll tummarna för oss!

På grund av Corona är tyvärr de flesta av ARCs event inställda och troligtvis är de även inställda på St Lucia. Vi funderade länge på att eventuellt att hoppa av ARC eftersom en av anledningarna till att vi deltar är just det sociala. Vi bestämde oss dock för att fullfölja deltagandet eftersom ARC ser till att vi får ett enklare inträde i St Lucia. Vi är garanterade att få komma in i St Lucia även om landet är helt nedstängt när vi kommer fram, vilket givetvis känns tryggt.

På söndag klockan 13.00 startar vi och innan dess ska vi försöka ta det lite lugnt och vila upp oss inför den långa resan. Det är fortfarande en hel del vi måste göra innan vi kan lämna Spanien och Europa, men det mesta med båt och bunkring är nu klart, så vi bör kunna ta det lite lugnare de sista dagarna innan start.

När vi går runt på bryggorna och tittar och pratar med de andra ARC-seglarna känns det som att starten börjar närma sig. Vi börjar känna oss klara för avfärd och är redo för det största äventyret hittills i våra liv.

// Kapten & Carro