När negativt blir positivt...
I onsdags förra veckan lämnade vi Lagos med sikte på Porto Santo. Vi visste att första dygnet skulle vara lugnt och började för motor. Humöret var på topp, måltiderna var förberedda och solen lyste. Barnen var tillfreds och vi avslutade dagen med en gemensam fika i sittbrunnen med Pågens Kanelgifflar (från IKEA) och sagor, en kväll att minnas.
Kapten styr yachten mot Porto Santo
Carro och Malin fikar
Glad besättning på S/Y Lady Ann
Lugnt ute till havs
Dag två (torsdag) började vinden så sakteliga att komma, till en början 3-4 m/s. Vi bestämde oss för att det var dags att prova gennakern, som vi fått med båten men hittills inte kommit oss för att prova. Det gick riktigt bra och vi kunde segla i 4 knop på det lugna havet. På eftermiddagen ökade vindstyrkan, helt enligt prognosen, och vi tog ned gennakern och ersatte den med den större rullgenuan. Våghöjden ökade hela tiden och till natten fick vi ta fram sjökojerna för att inte falla ur sängarna på natten.
Kapten hissar upp gennakern
Gennakern uppe!
Bad i blått vatten, 5000 meter djupt
Sjökoj uppe i salongen
På fredagen hade vågorna byggt upp sig ordentligt, vi uppskattade dem till cirka 4 meter höga, lite snett bakifrån. I byarna blåste det över 14 m/s, det rullade ordentligt, men vi gjorde fin fart hela tiden 5-10 knop.
Höga vågor ute på Atlanten
Fin segling
Under natten mot lördag väcktes plötsligt Carro och Malin, som delade soffa i salongen, av en rejäl krasch. Det lät som något stort kraschat och som glas splittrats. Vi letade förskräckt efter vad som hade gått sönder och hittade fotogenlyktan, som vanligtvis hänger ovanför bordet, nu liggandes på durken. Fästet, som är i mässing, hade tydligen nötts sönder. Som tur var höll både fotogenlyktan och dess glas. Inte heller bordet under lyktan hade tagit skada. Lite utspilld fotogen på mattan var det enda vi kunde hitta som spår efter kraschen, det kunde ha varit betydligt värre.
Söndernött fäste
Nytt fäste på plats
Positionsmarkeringar längs rutten
Klockan 10.00 den 26/9, ca ett dygn kvar
Trött cabin crew närmar sig Porto Santo
På lördagen avtog vinden och vågorna lade sig också något. Vi började inse att vi skulle nå Porto Santos något tidigare än beräknat och troligen komma fram mitt i natten. Vi funderade på om vi skulle reva för att sakta ner och istället komma fram senare och i dagsljus, men var överens om att segla på och äntligen komma fram. Vid två-tiden, i kompakt mörker kunde vi lägga oss på svaj innanför pirarna i Porto Santos hamn. En efterlängtad dusch och sedan stupade vi i säng. Båda lika trötta, men av olika anledningar. Carro som dygn två börjat känna av lite sjösjuka, hade tagit på Scopoderm-plåster mot sjösjukan. Så här efteråt, och sammantaget med Biscaya-överfarten då hon också använde plåster, kan vi konstatera att biverkningarna är lite för många och för kraftiga. Hon blir helt utslagen och orkar knappt vara vaken men kan heller inte sova, det känns som att det nästan är värre än sjösjukan själv. Även dagarna efteråt hängde en del biverkningar kvar, så nu blir det till att prova andra läkemedel än plåstren. Detta innebar ju att Lasse fick ta en stor del av vakterna, även om vindrodret skötte själva styrandet, och därmed var kapten minst lika trött.
Framme i Porto Santo
På svaj i Porto Santo
Nåja, vi återhämtade oss i alla fall snabbt och söndagen ägnades åt bad och bokläsning. På Porto Santo och Madeira krävs ett negativt Corona-test innan man får gå iland. Vi fick tid för testning på måndag förmiddag och tack och lov gäller det enbart från 12 år och uppåt. Vi var flera besättningar som radade upp oss utanför "test-rummet" i en sidobyggnad i marinan, däribland våra kompisar från S/Y Malla och S/Y Aurora, samt en tysk och en fransk besättning som vi lärt känna. Testet är för att påvisa aktiv Corona-infektion och tas via näsan, långt bak mot svalget och i munnen. Det var allt annat än behagligt kan vi meddela. Svaret skulle komma inom 24 timmar.
Carro Corona-testas
Kapten testas även han
Följande morgon fick vi sms från kompis-båtarna som firade negativt provsvar, det vill säga inte smittade. Lasse fick också sms med samma resultat, medan Carro alltmer otåligt väntade. Samtidigt som hon pratade med lab-personal som letade efter provresultatet ringde det på Lasses telefon; "Din frus prov har kommit bort, hon måste ta ett nytt...." Jahapp. Det var bara att åka in en gång till då, och ja, det var minst lika obehagligt den andra gången. Men, provet var negativt och det var ju huvudsaken. Nu fick vi äntligen gå iland allesammans. Även våra skotska vänner på S/Y Lucky Girl hade testats negativt och vår lilla, men numera större, armada kunde ta sig an Porto Santo.
Glassfest ombord med S/Y Mallas gastar Felix och Kevin
Malin dansar på däck
Felix och Albin tar ett kvällsdopp
Malin hjälper till med disken
Igår utforskade vi ön tillsammans med besättningen på S/Y Aurora; Jessica, Robert, Melwin, Milo och Leon. Vi tog oss upp för en av de högsta bergen på ön och kunde därefter njuta av utsikten. Barnen kämpade på jättebra och när vi slutligen var tillbaka i hamnen hade vi gått lite mer än 12 kilometer. Bra jobbat! På väg upp träffade vi på hundratals av små ödlor, kaktusar i varierande storlek och kände också hur temperaturen långsamt föll ju högre upp vi kom. Självklart belönades vandringen med en avslutande gemensam glass på torget i byns centrum.
På väg uppåt
Bergsbestigningsgruppen och berget
Cabin girl på väg uppför
Ödlespaning
Utsikt från berget
Malin och Carro
S/Y Lady Anns och S/Y Auroras besättningar
Bergsödla
Bergsväxter
Milo och Malin
Idag var det åter dags att sätta sig i skolbänken innan eftermiddagen kunde ägnas åt strandaktiviteter. Stranden ligger precis bakom piren vid hamnen där vi ligger ankrade, så det tar bara ett par minuter med jollen. Vattnet är kristallklart och när vi snorklade endast ett tjugotal meter ut, såg vi en mängd fiskar i varierande färg och storlek samt spännande stenformationer med många gömställen för havets invånare. Vi var alla rörande överens om att vi gärna stannar en dag till för lite mer snorkling och strandhäng.
Cabin girl njuter av värmen
Albin med ny vän
Stranden i Porto Santo
Imorgon har vi tänkt att måla en liten logga på piren, vilket är en tradition när man passerar Porto Santo. Vi återkommer med resultatet.
Avtryck från tidigare långseglare
// Kapten och Carro
Kapten styr yachten mot Porto Santo
Carro och Malin fikar
Glad besättning på S/Y Lady Ann
Lugnt ute till havs
Dag två (torsdag) började vinden så sakteliga att komma, till en början 3-4 m/s. Vi bestämde oss för att det var dags att prova gennakern, som vi fått med båten men hittills inte kommit oss för att prova. Det gick riktigt bra och vi kunde segla i 4 knop på det lugna havet. På eftermiddagen ökade vindstyrkan, helt enligt prognosen, och vi tog ned gennakern och ersatte den med den större rullgenuan. Våghöjden ökade hela tiden och till natten fick vi ta fram sjökojerna för att inte falla ur sängarna på natten.
Kapten hissar upp gennakern
Gennakern uppe!
Bad i blått vatten, 5000 meter djupt
Sjökoj uppe i salongen
På fredagen hade vågorna byggt upp sig ordentligt, vi uppskattade dem till cirka 4 meter höga, lite snett bakifrån. I byarna blåste det över 14 m/s, det rullade ordentligt, men vi gjorde fin fart hela tiden 5-10 knop.
Höga vågor ute på Atlanten
Fin segling
Under natten mot lördag väcktes plötsligt Carro och Malin, som delade soffa i salongen, av en rejäl krasch. Det lät som något stort kraschat och som glas splittrats. Vi letade förskräckt efter vad som hade gått sönder och hittade fotogenlyktan, som vanligtvis hänger ovanför bordet, nu liggandes på durken. Fästet, som är i mässing, hade tydligen nötts sönder. Som tur var höll både fotogenlyktan och dess glas. Inte heller bordet under lyktan hade tagit skada. Lite utspilld fotogen på mattan var det enda vi kunde hitta som spår efter kraschen, det kunde ha varit betydligt värre.
Söndernött fäste
Nytt fäste på plats
Positionsmarkeringar längs rutten
Klockan 10.00 den 26/9, ca ett dygn kvar
Trött cabin crew närmar sig Porto Santo
På lördagen avtog vinden och vågorna lade sig också något. Vi började inse att vi skulle nå Porto Santos något tidigare än beräknat och troligen komma fram mitt i natten. Vi funderade på om vi skulle reva för att sakta ner och istället komma fram senare och i dagsljus, men var överens om att segla på och äntligen komma fram. Vid två-tiden, i kompakt mörker kunde vi lägga oss på svaj innanför pirarna i Porto Santos hamn. En efterlängtad dusch och sedan stupade vi i säng. Båda lika trötta, men av olika anledningar. Carro som dygn två börjat känna av lite sjösjuka, hade tagit på Scopoderm-plåster mot sjösjukan. Så här efteråt, och sammantaget med Biscaya-överfarten då hon också använde plåster, kan vi konstatera att biverkningarna är lite för många och för kraftiga. Hon blir helt utslagen och orkar knappt vara vaken men kan heller inte sova, det känns som att det nästan är värre än sjösjukan själv. Även dagarna efteråt hängde en del biverkningar kvar, så nu blir det till att prova andra läkemedel än plåstren. Detta innebar ju att Lasse fick ta en stor del av vakterna, även om vindrodret skötte själva styrandet, och därmed var kapten minst lika trött.
Framme i Porto Santo
På svaj i Porto Santo
Nåja, vi återhämtade oss i alla fall snabbt och söndagen ägnades åt bad och bokläsning. På Porto Santo och Madeira krävs ett negativt Corona-test innan man får gå iland. Vi fick tid för testning på måndag förmiddag och tack och lov gäller det enbart från 12 år och uppåt. Vi var flera besättningar som radade upp oss utanför "test-rummet" i en sidobyggnad i marinan, däribland våra kompisar från S/Y Malla och S/Y Aurora, samt en tysk och en fransk besättning som vi lärt känna. Testet är för att påvisa aktiv Corona-infektion och tas via näsan, långt bak mot svalget och i munnen. Det var allt annat än behagligt kan vi meddela. Svaret skulle komma inom 24 timmar.
Carro Corona-testas
Kapten testas även han
Följande morgon fick vi sms från kompis-båtarna som firade negativt provsvar, det vill säga inte smittade. Lasse fick också sms med samma resultat, medan Carro alltmer otåligt väntade. Samtidigt som hon pratade med lab-personal som letade efter provresultatet ringde det på Lasses telefon; "Din frus prov har kommit bort, hon måste ta ett nytt...." Jahapp. Det var bara att åka in en gång till då, och ja, det var minst lika obehagligt den andra gången. Men, provet var negativt och det var ju huvudsaken. Nu fick vi äntligen gå iland allesammans. Även våra skotska vänner på S/Y Lucky Girl hade testats negativt och vår lilla, men numera större, armada kunde ta sig an Porto Santo.
Glassfest ombord med S/Y Mallas gastar Felix och Kevin
Malin dansar på däck
Felix och Albin tar ett kvällsdopp
Malin hjälper till med disken
Igår utforskade vi ön tillsammans med besättningen på S/Y Aurora; Jessica, Robert, Melwin, Milo och Leon. Vi tog oss upp för en av de högsta bergen på ön och kunde därefter njuta av utsikten. Barnen kämpade på jättebra och när vi slutligen var tillbaka i hamnen hade vi gått lite mer än 12 kilometer. Bra jobbat! På väg upp träffade vi på hundratals av små ödlor, kaktusar i varierande storlek och kände också hur temperaturen långsamt föll ju högre upp vi kom. Självklart belönades vandringen med en avslutande gemensam glass på torget i byns centrum.
På väg uppåt
Bergsbestigningsgruppen och berget
Cabin girl på väg uppför
Ödlespaning
Utsikt från berget
Malin och Carro
S/Y Lady Anns och S/Y Auroras besättningar
Bergsödla
Bergsväxter
Milo och Malin
Idag var det åter dags att sätta sig i skolbänken innan eftermiddagen kunde ägnas åt strandaktiviteter. Stranden ligger precis bakom piren vid hamnen där vi ligger ankrade, så det tar bara ett par minuter med jollen. Vattnet är kristallklart och när vi snorklade endast ett tjugotal meter ut, såg vi en mängd fiskar i varierande färg och storlek samt spännande stenformationer med många gömställen för havets invånare. Vi var alla rörande överens om att vi gärna stannar en dag till för lite mer snorkling och strandhäng.
Cabin girl njuter av värmen
Albin med ny vän
Stranden i Porto Santo
Imorgon har vi tänkt att måla en liten logga på piren, vilket är en tradition när man passerar Porto Santo. Vi återkommer med resultatet.
Avtryck från tidigare långseglare
// Kapten och Carro