På juldagen gick Lasses mamma Kaija bort. Hon fick för 9,5 år sedan myelom, blodcancer och har sedan dess kämpat sig igenom de mest tuffaste behandlingar. Det senaste året drabbades hon av ytterligare cancersjukdom och prognosen blev än mer dyster. 

Det är tack vare mamma Kaija och pappa Bertil som kapten kom in på sin saltstänkta bana. Varje sommar seglade familjen Zandén 2,5 månader i sträck till Finland och tillbaka för att hälsa på släkten i Albin Vegan Svarte Rudolf. Ombord fanns även schäfern Bimbo.

Söndagen den 24/11 var det 200 dagar kvar tills avsegling! Det går fort nu! Saker på att-göra-listorna och inköpslistorna stryks en efter en och vi känner att det närmar sig!

Under Black Friday passade vi på att köpa lite utrustning på inköpslistan. Bland annat köpte vi en avdragare, skruvstycke, 12V-kablar till våra laptops, motorhandbok, säkerhetslinor för barn (1m långa enligt ARC krav), några cruising guides och en liten kompakt skrivare (HP OfficeJet 200 Mobile med inbyggt batteri). Årets julklappar är därmed inköpta och klara :)

HP OfficeJet 200 Mobile

Vi har även beställt sjökort från NV Charts för Västindien och delar av Europa. För övriga delar av Europa har vi köpt sjökort från Imray sedan tidigare, så nu har vi paperskort för hela vår resa.

Utöver de tryckta papperskorten från NV Charts, får man även sjökorten digitalt som kan användas i upp till 5 stycken datorer eller Ipads. Det är rasterkort, så man kan inte zooma in för att få mer info. Bra som back up tycker vi!

NV Charts

Papperskorten kommer troligtvis mest att användas för planering, men givetvis bra att ha med som back up ombord om plotter, Ipdas med sjökort och datorer med sjökort skulle sluta att fungera. 

Till vår Raymarine plotter har vi köpt Navionics sjökort för hela resan. Till våra Ipads kommer vi också att använda Navionics sjökort + NV Charts i deras egen app. På våra laptops har vi OpenCPN med sjökort över hela världen, SeaClear och nu även NV Charts sjökortsprogram. Utöver detta finns 2 stationära GPS:er och 2 bärbara GPS:er ombord. Känns som vi har tillräckligt med navigeringssystem med oss!

Via Ebay beställde vi lite kackerlacksgift. Vi har en låda med bekämpningsmedel ombord med blandade grejer mot kackerlackor, om vi skulle få ombord oinbjudna gäster. Kapten hittade dessa förpackningar och kunde inte låta bli. Ser ut som karategift med alla kinesiska bokstäver, så måste ju vara bra! Ganska billiga, men dyra att få in i Sverige. Får vi kackerlackor ombord är det dock värt varenda öre!

Kackerlacksgift inköpt via Ebay

Skeppsbiblioteket har utökats med två nya böcker. Många 1000 blåa sjömil och Ankarliv. Kul och spännande läsning (tycker kapten iaf)

I helgen monterade vi den nyinköpta Iridium Go satellittelefonen i båten. Egentligen är det ingen satellittelefon utan ett satellitmodem. Vi använder våra vanliga mobiltelefoner för att koppla upp oss via satellitmodemet mot satelliterna. Det som tog längst tid var att dra antennkabeln till den externa antennen genom däck och genom båten. Utanför presseningarna föll den första snön under söndagen, men med elvärmare ombord var det varmt och skönt att montera satellittelefon. 

Iridium Go satellittelefon + extern antenn monterad i yachten

Eftersom antennkabeln var tjock, fick vi montera en s.k. svanhalsgenomföring på akterdäck för att kunna få ned antennkabeln genom däck. Innertaket fick skruvas bort och sedan fick inredningsdel för inredningsdel demonteras och sedan återmonteras för att kunna dra antennkabeln på ett snyggt sätt. Nya hål fick borras genom skotten och tillsist var antennkabeln framme vid navigationsplatsen. Tyvärr går det inte att pröva satellittelefonens mottagning utan att först aktivera ett av SIM-korten, vilket vi inte vill göra nu.

Del av hela stuvlistan

Var har vi lagt det aktiva kolet?

Vad finns i Nödskåpet, Navigationsstolen och Hyllan i toaletten? 

I Oceanseglarklubbens regi deltar vi i Avseglargruppen för 2020. I måndags var det möte och vi diskuterade satellittelefoner, SSB, väderfiler m.m. Denna gång var hela besättningen på plats, även om cabin crew inte deltog aktivt i mötet :)

// Kapten

Som utlovat kommer här en bild på den monterade rostfria avgaskröken. Vi hann montera den förra söndagen. Passade perfekt!

Rostfri avgaskrök på plats

På inköpslistan stod oljefilter, bränslefilter och impellrar till vår motor, en VP D2-55. Efter lite googlande och med hjälp av Per Johansson, TACK PER!, kom vi fram till att vår VP D2-55 egentligen är en Perkins-motor. Från samma butik i England som vi köpte reservdelar till motorn hittade vi även Perkins-orginalfilter. Betydligt billigare än båttillbehörsbutikerna i Sverige! 


Oljefilter från Perkins

Ett Perkins-oljefilter kostar 6£, ca 80 SEK. Motsvarande i Sverige kostar 239 SEK. Perkins-bränslefiltret kostar också 80 SEK, medan motsvarande i Sverige kostar 335 SEK. En impeller kostar 210 SEK och i Sverige 435 SEK. Eftersom vi beställde 5 av varje blev det en ganska stor besparing (frakten på ca 200 SEK inräknad). Vi beställde i tisdags och redan på fredagen kunde vi hämta ut paketet.


Oljefilter, dieselfilter, impellrar och servicesats till sjövattenpump

Innan upptagningen klistrade vi på vår hemmahamn (port of registry/home port) under båtnamnet. Ska visst vara bra att ha utomlands när man möter tjuriga tjänstemän.


Hemmahamn nu påklistrad på yachten

I veckan var kapten på en föreläsning om öarna i Västindien hos Oceanseglarklubben. Jakob Naredi berättade om samtliga! öar som vi har tänkt oss att besöka. Kapten fick många bra tips och är jättenöjd med kvällen!


Föreläsning om öarna i Västindien

I fredags beställde vi en satellittelefon. Vi bestämde oss för en Iridium GO med marinpaketet och köpte det hos Predictwind. Iridium GO är egentligen ingen satellittelefon, utan mer än accesspoint för vanliga mobiltelefoner, datorer och IPads som via Iridium GO kopplar upp sig mot Iridiums satellitnätverk. Med Iridium GO kan vi ringa/ta emot samtal ute till havs, skicka och ta emot SMS, ladda ned väderdata, skicka mail (bara text) och även surfa jättelångsamt. Hela 2,4 Kbits/s, dvs inte speciellt snabbt. Att streama filmer eller fotbollsmatcher blir det inte tal om. Vi får njuta av havet istället.

Utöver hårdvaran köpte vi även 4 SIM-kort. Det som är bra med Iridium är att man kan aktivera och avsluta abonnemanget direkt utan någon extra kostnad. Dock kan man inte återaktivera ett avslutat abonnemang. Därav de extra SIM-korten, vi kan nu aktivera och avsluta fyra gånger under vår långsegling. SIM-korten kostar ca 100 SEK, så ingen större utgift men vi får nytt telefonnummer för varje aktiverat SIM-kort. Vår tanke är att endast använda satellittelefonen under våra Atlanten-överseglingar, så vi har två stycken SIM-kort i reserv. När vi korsat Atlanten avslutar vi abonnemanget och behöver då inte betala någonting för den tid då vi inte behöver satellittelefonen. Väldigt smidigt och ekonomiskt!

Det finns olika abonnemangstyper, GO! Basic, GO! Plus eller GO! Unlimited. Vi kommer att välja GO! Unlimited när vi aktiverar våra SIM-kort. Vi får då obegränsad data (fortfarande långsamt dock), 150 minuter att ringa för och gratis SMS (både skicka och ta emot) för 139,95$ (ca 1464SEK) per månad. Helt ok tycker vi!


Predictwinds IridiumGO  Marine Package och de olika abonnemangstyperna 

För att vara säker på att få en bra uppkoppling mot satelliterna ska man ha en externantenn. Den externa antennen ingår i det marine package som vi köpte.


Marine package och Iridium GO innehåll

Priserna på Predictwinds hemsida är utan moms, så vi fick ett tillägg på 216.32$. Totalpriset blev då 1297.91$ inkl frakt, dvs 12834 SEK. Det finns försäljningsställen i Sverige också, men de marinpaket som man kan köpa till innehåller inte de tillbehör vi vill ha och den medföljande antennkabeln är för kort för vår båt. 

Ett alternativ till satellittelefon är en SSB-radio. Den är dock dyr att köpa, men billigare att använda. Vad vi har läst är SSB-radion väldigt störningskänslig och eftersom vi har en hel del elprylar ombord och kablar i princip överallt i båten, så valde vi bort SSB-radion. Kapten har LRC-certifikat, men det bidde en satellittelefon iaf :)

Nu i helgen blev det dieseltankrengöring. Vi rengjorde dieseltankarna för två år sedan, så det var spännande att se hur det såg ut nu. I den lilla 90 liters tanken fanns en tunn beläggning på botten av tanken som gick att suga upp med oljebytarpumpen.

I den stora 150 liters tanken hade vi ca 1/2-tanken kvar, så vi fick suga ut 60 liter diesel som vi sparade och sedan 18 liter som vi slängde (eftersom om det fanns vatten i dieseln skulle det ligga närmast botten av tanken tillsammans med annat skräp). 

Det fanns lite gegg längst ned i botten av tanken, men med hjälp av en pinne med fasttejpade trasor på kunde vi torka bort gegget.


Bottenslaskdiesel, gegg i botten av tank och slutligen rengjord tank


Choklassås eller dieselgegg?

Skönt att ha detta "skitgöra" gjort! I dag (söndag) åkte cabin crew och kapten till Gulf macken i Vaxholm för att tanka 180 liter diesel i familjen Zandéns alla dunkar. Så snart är yachten fulltankad!

Nu är snart den sjätte och sista semesterveckan till ända och årets seglester närmar sig sitt slut. Förra veckan bjöd på ganska mycket sol och vi stannade en extra dag på Ringsön. Det blev jolleturer och en massa bad! På kvällen kom det en glassbåt och sålde glass till båtarna i viken, mycket uppskattat av cabin crew! 

Vi har hunnit med en hel del sedan sist vi skrev, men vi tar det från början. Tisdag 23/8 startade vi från Stora Karlsö och klockan hade hunnit bli framåt sju på kvällen innan vi lade till i Borgholm, med 66 sjömil i kölvattnet. Det fanns gott om platser i hamn, vilket inte var fallet nästkommande dag då det blev fullt redan framåt två-tiden på eftermiddagen. Vi hade redan innan bestämt oss för att stanna en dag i Borgholm och det visade sig att vi lyckats pricka in "Borgholms-dagarna" , vilket innebar tivoli (vi hoppas att det inte var det tivoli i vilket en flicka skadades några dagar senare på Virserums marknad i Småland), marknad och uppträdande med trollkarlen Mike. Det blev en trevlig dag på stan, så pass trevlig att när vi kom till vår favorit-affär Möbleri Mittbrodts hade de hunnit stänga, klockan var 18:17. Typiskt! Kvällen tillbringades på stranden och det blev en sen middag i båten. 

Karusell

Dagen avslutades med glass

Från Borgholm tog vi sikte på Kristianopel med stop för dieseltankning i Kalmar på vägen. Carro passade på att springa upp på stan i väntan på ledig plats på sjö-macken och efter en vända på TGR kunde S/Y Lady Ann:s egen skönhetssalong hälsa besättningen välkomna på både manikyr och pedikyr. Lyx! 

Mums, tilltugg på S/Y Lady Anns skönhetssalong

I Kristianopel hände det som vi länge bara fantiserat om. Vi fick en bra plats mitt i hamnen och till skillnad från tidigare kvällar var det långt ifrån fullt i hamnen. Efter tilläggning blev det bad på den nyanlagda stranden alldeles intill hamnen och därefter började det dra ihop sig till middag. Vi hade bokat bord på hamnkrogen, knappt 15 meter ifrån båten. Eftersom barnmenyn inte riktigt tilltalade våra kräsna barn fick de äta i båten innan det var dags att gå till restaurangen. Då föreslog barnen plötsligt att de kunde vara kvar i båten och se film/spela padda (fritt WiFi i hamnen). Efter kort övervägande biföll vi deras önskning och hamnade plötsligt på tu man hand, med havsutsikt, och kunde avnjuta en lugn och utsökt middag. Lyx! (Det är ju såklart underbart med barn, men när man är så nära inpå varandra så gott som dygnet runt hela semestern är en ostörd middag guld värd).

Kapten på hamnkrogen i Kristianopel

Nästa morgon startade vi redan klockan 04:15 och då havet visade sig från sin lugnaste sida passade Carro på att sova lite till. Under tiden testade kapten nya kutter-rullfocken, WIFI-systemet och utförde diverse andra små-projekt. 

Soluppgång utanför Kristianopel

Provsegling med nya kutterstagsrullfocken

Några av dovhjortarna vi såg


Carro, cabin crew och fyren på Hanö

Dagen efter, på lördagen (27/7) stannade vi kvar på Hanö. Vädret växlade lite men vi hann med en fotbollsmatch (alla mot Carro av någon anledning), bad och lek. Såklart slank en och annan glass ned också. Hanö var ett av delmålen på semestern och därefter var det dags att vända åter norrut. Nästa delmål var Oskarshamn för vidare transport till landstället där barnens mormor och morfar väntade. Väderprognoserna utlovade lite hårdare nordliga vindar, men upphämtning var planerad till onsdag 31/7 och vi bestämde oss för att klara det. Man kan säga att det blev tre tuffa etapper dagarna som följde. Första etappen var till Karlskrona, dit vi gick för motor i 13m/s motvind. Besättningen tog sjösjuketabletter och sov en del av sträckan och sedan lyckades vi hitta en liten genväg via Hasslöbron som öppnas varje heltimme, och vi kom fram precis lagom till 14-öppningen. Tilläggningen gjordes i kraftig vind in mot bryggan, men med hjälp av en annan HR-ägare gick det galant. Dagen därpå fortsatte vi mot Kalmar, fortfarande i motvind och en del vågor, även om det var lite lugnare i Kalmarsund än föregående dag. Tålmodiga cabin crew bjöds på McDonalds och därefter hann vi med både lekparks-besök och en tur runt Kalmar slott, varpå vi lyckades se både en vildkanin och två minkar som lekte i vattnet nedanför slottet. 

Förra tisdagen gjorde vi så den sista etappen till Oskarshamn innan avstickaren inåt landet. Återigen en tidig start, kraftig motvind och höga vågor. Men vad gör man inte för ett besök hos mormor och morfar..? Vi tog en inre farled som visserligen var trång och kringelikrokig, på sina ställen inte mer än 2-3 meters djup (vi sticker 1,7 m), men helt klart betydligt behagligare. En båt som tidigare legat bredvid oss och som valde den yttre farleden kom fram till hamnen en kort stund efter oss, så då kunde vi också konstatera att det i alla fall inte var en senväg i tagit. 

Om vi inte haft en ”tid” att passa hade vi inte gett oss ut i dessa vindar och under färden hörde vi flera nödrop på VHF:en, bland annat ett från litauisk radio om ”man överbord” sydost om Öland. Vi började prata om livflotten med mer, och då, när det gungade som mest larmade cabin crew om att det "läcker in vatten genom fönstret". Vi hann båda tänka "helvete!” Och kapten började fundera på var finns fönsterplankan och såg framför sig att det sprutade in vatten genom ett av fönstren i akterruffen. Dock visade det sig att det endast var Electrolux-ventilen som läckte in vatten när den dränktes av havsvatten som spolades upp på däck. Bara att stänga till den så upphörde läckaget. Bra att barnen förstod att de skulle larma iaf! Och att vattnet samlades i deras pennlåda och inte hamnade i sängar eller likande.

Som tur var hamnade det mesta av vattnet i cabin crews pennlåda (som här är delvis tömt på pennor)

I onsdags förmiddag kom så Carros mamma och hämtade upp oss och 3,5 veckors tvätt. Landet var lika välkomnande och mysigt som alltid och vi hade fyra fantastiska dagar fyllda av god mat, god dryck, många bad, besök hos getterna (på Höjdens mejeri som bland annat gör världens godaste halloumi), jämna och hårda matcher i "Finskt trädgårdsspel" och sena kvällar med rafflande kortspel. Tack kära Mats, Suzanne och Lena (Suzannes kusin) för underbara dagar i Kiatorp. 

Klappning av getter

Efter storhandling på Ica Maxi släppte vi förtöjningarna och tog oss 23 sjömil norrut till Lilla Vippholmen. Vi hittade en bra plats mot en klippa och njöt av bad och lek. Vi var inte ensamma i viken, där det både finns ett par kryssarklubbs-bojar, möjligheter till tilläggning mot land och gott om plats för att ankra. Trots det upptäckte vi hur en båt ankrat precis akter om oss, troligen ungefär där vårt ankare låg och nästan mitt i farleden. Samt alldeles för nära oss. Märkligt! Morgonen därpå var vi tvungna att be dem flytta på sig för att vi skulle kunna ge oss av. Vi hoppas att de förstod sitt misstag.


Liiiiite väl nära...

Hursomhelst seglade vi vidare norrut! Nu med bra vindar varpå vi kunde testa vindrodret som vi köpte i höstas, det fungerade galant! Efter tilläggning blev det mer bad, det är underbart att vattentemperaturen nu håller sig runt 18-20 grader, och därefter tog vi en liten tur med jollen. 

Vindrodret Hydrovane fungerade!

Ankarnapp

Igår blev det gästhamn igen, Arkösund, där vi valde vår favorithamn Norrköpings Segelsällskap. De som följt oss ett tag vet att de har en utedusch som ofta hamnar högt upp på favorit-listorna och i år förstod även barnen dess charm. Det var inte lätt att få dem därifrån kan vi lova. Middagen intogs på Arkösuns hotell, där vi inte varit tidigare men dit vi gärna återkommer. Väldigt god mat, live-musik och fin service. Barnen hittade dessutom lekkamrater så de var nöjda och vi kunde avnjuta middagen i lugn och ro. Idag lade vi till på svaj i Ringsön och trots åska i förgrunden och en del mörka moln så blev eftermiddagen solig och fylld av bad, jolletur och middag ute i sittbrunnen. En härlig dag helt enkelt! 

Överseglingen från Hangö till Visby gick.... strålande. Precis som kapten beräknat var det 200 sjömil och med en snittfart på 5,5 knop tog det 36 timmar. Vaktschemat fungerade bra, första natten tog Carro rodret 23-02:30 varefter Lasse tog över och vi seglade på i bra fart till ungefär klockan åtta på morgonen. Under dagen vilade vi till och från. Barnen och Carro tog sjösjuketabletter redan tisdag kväll, med god effekt. Barnen får Postafen och det fungerar bra, vilket inte är fallet för Carro som blir väldigt trött och får konstiga mardrömmar av den sorten. Efter ett tips från läkarna Nina och Per, som står för sjukvårdsutbildningen i Oceanseglarklubben har vi därför norska sjösjuketabletter, Marzine, vilka inte längre säljs i Sverige. De ger en lätt trötthet men inte alls som Postafen. Enda nackdelen är att Carro ofta får svår huvudvärk som biverkan inom ett dygn efter att effekten gått ut. Men det är det värt. Vi klarade hela överfarten utan illamående eller kräkningar, väldigt skönt. Vi hittade till och med Albin med paddan under täcket i akterruffen, utan att han kände av minsta sjösjuka. 

Kapten styr mot Visby

Carro tar första nattpasset, flytväst och livsele är ett måste när man är ensam vaken

Soluppgång på Östersjön

Seglingen fortsatte under hela onsdagen, i mellan 5-6 knop och vi var relativt ensamma på havet, frånsett ett och annat lastfartyg. Framåt 20-tiden då vi börjat räkna ner timmarna till att vi skulle få se Fårö lade sig plötsligt en tät dimma runt båten. Återigen tackade vi oss själva för radar och AIS. Dimman höll i sig in på Carros nattvakt och visst var det lite nervöst trots tekniska hjälpmedel, men det gick galant. 

Dimma

När dimman lättade möttes vi av denna vackra himmel

AIS app till telefonen

Lastfartyg passerar rätt nära

Lagom till att Fårö passerades på babord sida sprack dimman upp och en fantastisk himmel visade sig. Det var som att den sa "Välkommen till Gotland Lady Ann". Strax innan Carro tagit över rodret hade vi tagit ner seglen och startat motorn och det blev motor resten av natten. Runt sju väckte kapten Carro och vid klockan åtta var det dags att lägga till. Vi hade lyckats pricka in Stockholms-veckan på Visby vilket innebär fullt ös i hamnen, men lyckligtvis var turen åter på vår sida. Vid piren lade en finsk segelbåt just ut när vi kom och vi kunde lägga till utan att behöva trängas eller dela boj. På piren är det lite lugnare än i inre hamnen, även om musiken från uteställena och "fest-båtarna" i hamnen kan anas även där. 

Efter tilläggningen tog vi det lite lugnt och samlade krafterna innan vi tog oss upp i stan. Såklart bjöds Cabin crew på glass, det är tradition! Lunch, shopping och lek. Det blev en tidig kväll, vi somnade nöjda över vår hittills längsta etapp och med drömmar om kommande långseglingar nästa år. 

Hamnglass i Visby

Fredagen spenderades på Pippi-land, det vill säga Kneippbyn, ett av barnens höjdpunkter under "seglestern". Det var lagom med folk och vi hann med både Pippi-teater och vattenland innan vi tog bussen ner mot hamnen igen. Där väntade en glad överraskning för barnen. Vi hade i smyg haft kontakt med våra nya seglarkompisar familjen Hugosson/Molinsky och deras vänner Christer och Frida med barn och när vi kom tillbaka till piren hade de just lagt till. Det var ett härligt ögonblick när Albin och Malin plötsligt såg Lucas och Alexander sitta där på sin båt Pointloma! Så dag två på Kneippbyn blev ännu bättre, med så trevligt sällskap. Kvällarna spenderades med promenad i Visby och gemensamt häng på S/Y Lady Ann respektive S/Y Pointloma.

Albin med skräck i ögonen

Cabin boy i klätterbanan

Cabin crew och LIlla gubben

Cabin boy och Pippi

Hela gänget! Alma, Malin, Albin, Lucas och Alexander


Två cabin crews på samma gång


Promenad längs ringmuren

På söndagen var det utlovat regn och vi hade bokat hyrbil. Bra beslut. Vi började med Lummelundagrottan, där vi inte varit tidigare, frånsett Lasse som varit där som barn. Det var väldigt spännande och intressant. Barnen (och även vi) var mycket fascinerade av historien om de tre unga männen som hittat och utforskat grottan på egen hand innan de delade med sig av fyndet och grottan blev känd för allmänheten. En vecka varje år fortsätter utforskningen av grottan och guiden berättade att man i år grävt sig ytterligare cirka 40 meter in i grottan. Det är första gången på 20 år som man lyckats hitta nya håligheter och kunnat följa grottan vidare in i berget. Spännande! 

Lummelundagrottan

Stalagmit (från golv) och stalaktiter (från tak)

Lunchen intogs på Brasseriet i Lickershamn, tillsammans med Carros vän Anna, Kristofer och Sanna. Anna och Kristofer har en stuga i Valleviken, på nordöstra Gotland, och då regnet fortsatte ösa ner beslutade vi oss för att hänga med dem hem en stund innan vi vände åter till Visby. 

Kompisarna hade tillbringat dagen i Visby och efter att vi storhandlat på Ica Maxi och återlämnat hyrbilen njöt vi av den sista kvällen tillsammans i Lucas och Alexanders båt där leken pågick till sent och det var dags att säga hejdå för den här gången. Tack för fina dagar tillsammans!

Cabin crews hade glada dagar tillsammans

Gruppkram med seglarkompisarna innan vi skildes åt för den här gången

Vi hade under dagarna innan börjat fundera på att segla till Stora Karlsö, ett naturreservat utanför Klintehamn där man kan lägga till med egen båt i mån av plats. Väderprognoserna talade om vindstyrkor om 4-5 m/s sydväst och vi gav oss iväg tidigt måndag morgon, även om vindmätaren skvallrade om lite kraftigare vind. Mycket riktigt, det blåste 8-10 sekundmeter hela vägen och vågorna var rejäla, men när vi väl var ute var det bara att köra på. Segel hela vägen och eftersom vi bara skulle segla 4-5 timmar beslöt vi oss för att hoppa över sjösjuketabletterna. Carro och Albin klarade sig bra då de höll sig i sittbrunnen och sov lite till och från. Utöver att sitta ute och titta på horisonten är att ta rodret också ett bra sätt att mota sjösjukan. Malin som är en nattuggla och gärna sover länge på morgonen, kom ut ur akterruffen med rufsigt hår en kvart innan tilläggning och frågade om vi var framme snart. Av vågorna och ljudet från de slående seglena hade hon inte märkt någonting. 

Vi var första båt i hamn, men innan kvällen var slut hade vi fått sällskap av ytterligare fyra båtar, varav en låg utanpå oss. Det finns bara en liten angöringsbrygga på Stora Karlsö och på ena sidan är det reserverat för turbåten som går från Klintehamn. Dock kan man ligga där mellan 17-10 då det inte går några turer till och från ön. Kommer man med turbåten kan man göra dagsutflykter med guidad tur på ön, men det finns också möjlighet att hyra hus för övernattning. Längs de flesta stränderna råder fågelskydd 15/3-15/8  men i övrigt är ön fri för utforskning. Fram till klockan 17 måste man hålla sig på de upptrampade stigarna, då det är många människor iland på ön samtidigt dagtid. 

S/Y Lady Ann vid bryggan på Stora Karlsö. Turbåten i bakgrunden

S/Y Lady Ann


Nästan ensamma när turbåten åkte

Vi blev helt betagna i ön och dess natur. Stigarna och stränderna är fulla av fossiler. Sillgrisslorna och tordmularna täckte hela klippväggar och låg även och guppade i flock i vattnet. En och annan trut kom farande över våra huvuden och lammen strövar fritt på ön. Det finns flera grottor som går en bra bit in i kalkstensbergen och man har hittat lämningar i grottorna som gör att man tror att ön var befolkad redan för 4 000 år sedan. Enligt några av guideböckerna tror man att det bott kannibaler på ön och det finns sex järnåldersgravar, strax innan den största av grottorna, Stora Förvar.

Vackra vyer

Utsikt på Stora Karlsö

Cabin crew kikar ut över viken

Ingången till grottan Stora Förvar


Inne i grottan hittade vi benbitar!

I fyren finns fotografier och dokumentation om de fyrvaktarfamiljer som bott på ön under 18- och 1900-talet samt en intressant artikel om det tyska lastfartyg som gick på grund utanför ön i början av 1900-talet. En av besättningsmännen miste livet och än i dag kan man hitta rester av vraket mellan klipporna runt ön. Vi blev verkligen tagna av öns natur och med den tidiga starten och tuffa seglingen från Visby i kroppen somnade vi gott, vaggade till ro av Östersjön som bjuder på så många och fina naturupplevelser längs vår seglats.

Fyren på Stora Karlsö

Fyren och klippavsatsen där sjöfåglarna häckar

Tordmular och Sillgrisslor

I detta nu (när inlägget skrivs, men det publiceras först ikväll) har vi tio sjömil kvar till Borgholm (av sammanlagt 66), idag med betydligt lättare sjö. Det märks att barnen börjar bli vana med långa etapper då Malin tidigare idag frågade om vi skulle vara framme imorgon bitti eller senare. 

// Carro och kapten

Mitt under middagsförberedelserna på Björkö frågade Albin om bullar. Det lät ju gott. Men inte riktigt läge att få till där och då. Men när Carro såg sig om i båten såg hon en halv citron som låg och såg övergiven ut. Citronmuffins! Det går lätt att baka och är en favorit hos barnen. Förra året köpte vi ju dessutom muffinsformar i silikon som vi inte invigt ännu. Så då var det bara att sätta igång. Det fanns åtta formar och av smeten som blev kvar gjorde vi en "muffinskaka" i brödformen. Smarrig efterrätt och bra utflyktsmat kommande dagar! Får se om vi ger oss på det där med bullar en annan dag... 

Vi tog en kort promenad på ön före middagen och hittade en liten butik med framförallt torrvaror och souvenirer. Grillmat till middag och förutom ägg och bacon var det den sista av den färskmat vi köpt innan avfärd förra fredagen, så snart behövde förråden fyllas på. Såklart har vi dock alltid ris, pasta, konserver och annat smått och gott ombord, så vi skulle klarat oss ett tag till. Men om inte annat fick vi en ursäkt för att äta middag på den lilla hamnserveringen dagen därpå, utsökta hamburgare och pizzor fanns på menyn. 


Hungrig cabin crew

I söndags packade vi fika och saft och begav oss ut på upptäcksfärd. Det var dock inte bara militärbunkrar vi stötte på utan också en huggorm (till). Eller det var snarare Albin som stötte på den. Mitt på skogsstigen. Hans skrik hördes nog ända till Helsingfors och i tumultet lyckades han välta både Lasse och Malin. Ormen låg kvar i godan ro och väntade och tittade. Till slut slingrade den sig sakta vidare över stigen och innan bland riset. Den kommande kilometern hade vi varsitt gråtande barn på ryggen... Carro, som egentligen är precis lika rädd för ormar som Albin och nog helst också skulle vilja bli buren har i och med att vi fått barn lyckats bemästra sin rädsla riktigt bra. Det finns ju liksom inte några alternativ när man står där mitt i skogen, fyra personer och bara måste ta sig framåt. Så med glada tillrop och distraktion i form av diverse militärfynd fortsatte vi strapatsen och snart var humöret på topp igen även hos barnen. Och när det var dags för fika hade Malin helt glömt att hon kvarten innan bedyrat att hon för alltid skulle stanna i sitt rum och aldrig någonsin gå ut igen.


Besättningen laddad för äventyr 

Kapten och cabin girl i bunker med kamin

Trots ormen levde Örö verkligen upp till förväntningarna och vi kommer gärna tillbaka för att utforska även den norra delen av ön, vilket vi inte hann med denna gång. 


Fika efter ormträff

Besättningen på sjörövarskeppet

Något man också måste ha vid dessa överfarter är en så kallad grab-bag, en väska med det nödvändigaste att ta med sig om man (hoppas vi verkligen inte) behöver överge båten och sätta sig i livflotten. Vi har en grab-bag sedan tidigare, med bärbar GPS, bärbar VHF samt extrabatterier till dessa, överlevnadskniv, vatten, överlevnadsbok och extra nödraketer. I själva livflotten finns också högenergi-mat, vatten och nödraketer med mer. Dock har vi tänkt att ha ytterligare en bag men klädombyten, några böcker, våra pass, solskyddskräm och andra bra att ha-saker. Tanken är att den ska stå färdigpackad under bordet i salongen, så att det bara är att rycka med sig om det behövs. Och i en av sjöbodarna här i Hangö hamn hittade vi den optimala väskan. Vattentät, bra färg (syns bra) och den passade perfekt under bordet. Vilket fynd!


Vår nya grab-bag


Grab-bag på på plats under bordet (listerna monterade vi i vintras)

Under promenaden på Örö häromdagen insåg vi också att vi i år glömt ryggsäck att ha med på utflykter och en lämplig sådan hittade vi vid dagens promenad till Team Sportia Hangö, perfekt! 


Ny rygga!

Efter svajviken på Bänö seglade vi vidare till Karlby på Kökar. Vi hade egentligen tänkt att besöka Källskär som ligger något söder om Kökar, men på grund av utlovad stark vind (NO-vind) och att hamnen i Källskär är relativt oskyddad valde vi att gå till Karlby istället. Väldigt trångt i hamnen, och vi fick den sista "bra" platsen, även om hamntjejen lyckades hitta plats åt alla båtar som kom därefter, bra jobbat! Bastubad och glass ifrån den nya butiken förgyllde eftermiddagen. 

På väg ut på kvällspromenad blev kapten igenkänd av sin pappa Bertils gamla seglingskompis Rolf, som också låg med sin båt i Karlby. Kul att träffas och stor eloge till Rolf som kände igen kapten på bryggan!

Carro och kapten på Kökar

Cabin crew på Kökar

Dagen efter, i onsdags, lättade vi ankar, hissade seglen och satte kurs mot vår favoritö Jurmo. Efter en fin segling genom den finska skärgården i mellan 6-7 knop var vi framme vid 14-tiden (finsk tid, egentligen var klockan bara 13). Många båtar i hamnen även på Jurmo, men vi hittade en ledig boj och träffade återigen Rolf och hans hustru, vilka också seglat till Jurmo.

Obligatoriska fotot vid Jurmo-skylten

Vi tog en promenad upp till utkiksberget och sedan vidare till kyrkan där prästen var på plats och berättade gamla anekdoter från svunna tider för kapten och cabin boy. När prästen fick reda på att vi SEGLAT från Sverige ville han absolut att vi skulle skriva i hans gästbok vilket vi givetvis gjorde. Vi fick sedan tipset/tillåtelse att gå igenom Jurmo by där vi hälsade på Jurmos alpackor.

Utsikt från högsta punkten på Jurmo

Alpacka

Vi bestämde oss för att stanna ytterligare en dag på Jurmo, det var utlovat hyfsat soligt väder vilket vi hittills inte varit direkt bortskämda med. Rolf kom och sa adjö och vi fick hälsningar från kaptens pappa via Rolf. Troligtvis träffas vi igen i Hangö där Rolf bor. När vi vinkade adjö upptäckte Rolfs fru att hon hade träffat Carro i bastun på Kökar (världen är liten).

Rolf och hustru seglar vidare

Därefter blev det långpromenad runt Jurmos stränder. Vi var lite osäkra på hur långt barnen skulle orka, men med lunch- respektive fika-paus samt sten- och fjäder-jakt samt smygande indianer fick vi ihop sammanlagt sju kilometer. Inte illa! Nåja, Malin satt på Lasses axlar sista kilometern, men ändå. När vi återkommer om tre år siktar vi på att ta oss ön runt... 

Besättningen

Sten sten och åter sten

Alien-växt?

Cabin girl samlar fjädrar

Drivved och sten

Jurmo beach

Cabin boy och sten

Cabin crew vid "indian-begravningsplatsen"

Finska skärgården sägs vara rik på ormar och även i år fick vi syn på en. Mitt på vägen! Kapten och Albin var nära att trampa på den, det gäller verkligen att se var man sätter fötterna. Vi stampade lite och kunde pedagogiskt visa för barnen att ormen då ser till att snabbt ta sig därifrån. Även om detta exemplar var lite väl långsamt i Carros ögon. 

Huggorm modell mindre

Djurtemat fortsatte även i hamnen där de till i år skaffat höns (och en tupp). Succé för barnen som tillbringade mycket tid med att mata och klappa de sällskapliga hönorna. En stor skillnad från tidigare år är att barnen nu klarar sig själva på ett annat sätt och gärna spenderar tid på egen hand i hamnarna, antingen de två eller med nyfunna vänner. Albin fick till och med hjälpa en större finsk pojke att meta abborre, vilket det verkade finnas gott om vid Jurmo.

Hönsen, tuppen och cabin crew

Från Jurmo drog i vidare till Björkö, 7 sjömil från Jurmo. Här var vi några dagar under värmeböljan förra sommaren eftersom det på ön finns en stor insjö. Tyvärr var det inte lika varmt i vattnet i år, men vi badade ändå, även om det bara blev några snabba dopp. Det tar en stund att ta sig från båten över berget bort till badstället så även om större delen av dagen tillbringades i båten med pyssel, musik och lek fick vi några meter i benen. Dock är det inte så lätt att ta sig fram igenom terrängen på Björkö, vilket ledde till några skrubbsår på lillasysters arm och ben. Som tur är har hon dock (ibland) världens snällaste storebror som ordnade med filtar och gosedjur i soffan och det blev en liten film-paus mitt på dagen. 

I fredags var det så äntligen dags, SEMESTER! Sista veckan innan gick verkligen långsamt, men till sist var det dags att lätta ankar!

Första stopp blev Ekholmen, där vi hade bokat träff med familjen Hugosson-Molinsky, som vi träffade sist vi var på Ekholmen. Kärt återseende för både stora och små och lagom till att de lade till kom också solen fram. 

Dagen efter bar det av mot Söderarm och Hummelskär. Vi lade till en kvart före avspark i bronsmatchen och kunde därefter se Sverige spela hem bronset. I pausen kylde vi ner oss med ett dopp, trots vattentemperaturen på endast 12,2 grader... brrr! Men skönt efteråt!

Malin uppklädd för lunch, i Furusundsleden 

Albin nybadad

Idag vaknade vi till spöregn på däck så vi låg kvar i kojerna en stund till och njöt av första "riktiga" semesterdagen och av sovmorgon. När vi till slut tog tag i dagen kunde vi avnjuta färska frallor som levererats under morgonen (avlämnade tryggt och torrt under sprayhooden, tack för det!). Avfärd vid halv elva, och trots mulet väder och lite kalla vindar gjorde barnen oss sällskap ute i sittbrunnen. Det blev därmed en härlig etapp med gissningslekar och "önskemusik" i högtalarna, innan regnet kom tillbaka och Carro och barnen drog sig in till salongen.


Malin med ärvd flytväst (från Albin)


Albin och sin nya flytväst

I salongen blev det pyssel och ritning, som fortsatte även efter att vi ankrat i Bänöviken. Vi valde att lägga oss på svaj i skydd mot den utlovade nordanvinden (som vi dock inte märkt något av än så länge) och för att slippa våghalsiga tilläggningsförsök på glashala klippor. Carro var inte så sugen på att plurra i 14-gradigt vatten och ösregn.