Kökar och vidare
Efter svajviken på Bänö seglade vi vidare till Karlby på Kökar. Vi hade egentligen tänkt att besöka Källskär som ligger något söder om Kökar, men på grund av utlovad stark vind (NO-vind) och att hamnen i Källskär är relativt oskyddad valde vi att gå till Karlby istället. Väldigt trångt i hamnen, och vi fick den sista "bra" platsen, även om hamntjejen lyckades hitta plats åt alla båtar som kom därefter, bra jobbat! Bastubad och glass ifrån den nya butiken förgyllde eftermiddagen.
På väg ut på kvällspromenad blev kapten igenkänd av sin pappa Bertils gamla seglingskompis Rolf, som också låg med sin båt i Karlby. Kul att träffas och stor eloge till Rolf som kände igen kapten på bryggan!
Carro och kapten på Kökar
Cabin crew på Kökar
Dagen efter, i onsdags, lättade vi ankar, hissade seglen och satte kurs mot vår favoritö Jurmo. Efter en fin segling genom den finska skärgården i mellan 6-7 knop var vi framme vid 14-tiden (finsk tid, egentligen var klockan bara 13). Många båtar i hamnen även på Jurmo, men vi hittade en ledig boj och träffade återigen Rolf och hans hustru, vilka också seglat till Jurmo.
Obligatoriska fotot vid Jurmo-skylten
Vi tog en promenad upp till utkiksberget och sedan vidare till kyrkan där prästen var på plats och berättade gamla anekdoter från svunna tider för kapten och cabin boy. När prästen fick reda på att vi SEGLAT från Sverige ville han absolut att vi skulle skriva i hans gästbok vilket vi givetvis gjorde. Vi fick sedan tipset/tillåtelse att gå igenom Jurmo by där vi hälsade på Jurmos alpackor.
Utsikt från högsta punkten på Jurmo
Alpacka
Vi bestämde oss för att stanna ytterligare en dag på Jurmo, det var utlovat hyfsat soligt väder vilket vi hittills inte varit direkt bortskämda med. Rolf kom och sa adjö och vi fick hälsningar från kaptens pappa via Rolf. Troligtvis träffas vi igen i Hangö där Rolf bor. När vi vinkade adjö upptäckte Rolfs fru att hon hade träffat Carro i bastun på Kökar (världen är liten).
Rolf och hustru seglar vidare
Därefter blev det långpromenad runt Jurmos stränder. Vi var lite osäkra på hur långt barnen skulle orka, men med lunch- respektive fika-paus samt sten- och fjäder-jakt samt smygande indianer fick vi ihop sammanlagt sju kilometer. Inte illa! Nåja, Malin satt på Lasses axlar sista kilometern, men ändå. När vi återkommer om tre år siktar vi på att ta oss ön runt...
Besättningen
Sten sten och åter sten
Alien-växt?
Cabin girl samlar fjädrar
Drivved och sten
Jurmo beach
Cabin boy och sten
Cabin crew vid "indian-begravningsplatsen"
Finska skärgården sägs vara rik på ormar och även i år fick vi syn på en. Mitt på vägen! Kapten och Albin var nära att trampa på den, det gäller verkligen att se var man sätter fötterna. Vi stampade lite och kunde pedagogiskt visa för barnen att ormen då ser till att snabbt ta sig därifrån. Även om detta exemplar var lite väl långsamt i Carros ögon.
Huggorm modell mindre
Djurtemat fortsatte även i hamnen där de till i år skaffat höns (och en tupp). Succé för barnen som tillbringade mycket tid med att mata och klappa de sällskapliga hönorna. En stor skillnad från tidigare år är att barnen nu klarar sig själva på ett annat sätt och gärna spenderar tid på egen hand i hamnarna, antingen de två eller med nyfunna vänner. Albin fick till och med hjälpa en större finsk pojke att meta abborre, vilket det verkade finnas gott om vid Jurmo.
Hönsen, tuppen och cabin crew
Från Jurmo drog i vidare till Björkö, 7 sjömil från Jurmo. Här var vi några dagar under värmeböljan förra sommaren eftersom det på ön finns en stor insjö. Tyvärr var det inte lika varmt i vattnet i år, men vi badade ändå, även om det bara blev några snabba dopp. Det tar en stund att ta sig från båten över berget bort till badstället så även om större delen av dagen tillbringades i båten med pyssel, musik och lek fick vi några meter i benen. Dock är det inte så lätt att ta sig fram igenom terrängen på Björkö, vilket ledde till några skrubbsår på lillasysters arm och ben. Som tur är har hon dock (ibland) världens snällaste storebror som ordnade med filtar och gosedjur i soffan och det blev en liten film-paus mitt på dagen.

S/Y Lady Ann

Ledsen lillasyster med plåster som pysslats om av Albin
Idag var det också relativt varmt i luften, även om vinden kylde lite så då passade det bra att bjuda på isglass. Det är första gången vi testar sådana glassar i båten, som fick ligga några dagar i frysfacket för att bli tillräckligt frysta. Succé!
Isglass blev en hit
Isglass är mums
// Carro + kapten