Ur en litens perspektiv
Vi
åker och åker. Stannar ibland och då ska det promeneras, handlas mat och
titta på båtar. Jag ligger mest i mitt baby nest och pratar med min
larv eller i vagnen. Rätt skönt faktiskt. När jag tröttnar gnäller jag
till lite och då är genast någon där och tar upp mig och så får jag se
världen ur lite andra perspektiv. Att stå är kul, sitta går också an men
man blir liksom lite låst när någon hela tiden håller i en. Verkar
bättre att sitta själv, får öva på det. Mamma vill helst att jag ska
ligga på magen, hon kallar det träning, men det är dötrist. Generellt
tycker jag att livet är ganska kul, och skrattar man så skrattar alla
andra, det har jag fattat. Och det är ju mycket roligare om alla är
glada. Storebror Albin verkar också vara en glad typ, så länge han får
som han vill. Ibland skriker och härjar han, då tittar mamma och pappa
på varann och muttrar något om två-åring. Förstår inte riktigt vad de
menar med det men de verkar inte alltför bekymrade. Mot mig är han
väldigt snäll i alla fall. Han verkar gilla att kramas och brukar ge mig
när nappen när jag tappar den. Igår busade han dock och tog den från
mig flera gånger fast mamma sa att han inte fick. Men det var väl inte
hela världen heller.
Nu är vi tydligen på något ställe som heter Ystad och i eftermiddag ska vi träffa min morbror Krisse och hans fru Jenny, de bor visst här i närheten. Men just nu verkar alla vänta på att jag ska sova så mamma och Albin kan smita iväg och bada. Vi får se hur det går med den saken, haha. Fast lite trött är jag nog, det är jobbigt att skriva.
//Malin
Nu är vi tydligen på något ställe som heter Ystad och i eftermiddag ska vi träffa min morbror Krisse och hans fru Jenny, de bor visst här i närheten. Men just nu verkar alla vänta på att jag ska sova så mamma och Albin kan smita iväg och bada. Vi får se hur det går med den saken, haha. Fast lite trött är jag nog, det är jobbigt att skriva.
//Malin