Vi åker och åker. Stannar ibland och då ska det promeneras, handlas mat och titta på båtar. Jag ligger mest i mitt baby nest och pratar med min larv eller i vagnen. Rätt skönt faktiskt. När jag tröttnar gnäller jag till lite och då är genast någon där och tar upp mig och så får jag se världen ur lite andra perspektiv. Att stå är kul, sitta går också an men man blir liksom lite låst när någon hela tiden håller i en. Verkar bättre att sitta själv, får öva på det. Mamma vill helst att jag ska ligga på magen, hon kallar det träning, men det är dötrist. Generellt tycker jag att livet är ganska kul, och skrattar man så skrattar alla andra, det har jag fattat. Och det är ju mycket roligare om alla är glada. Storebror Albin verkar också vara en glad typ, så länge han får som han vill. Ibland skriker och härjar han, då tittar mamma och pappa på varann och muttrar något om två-åring. Förstår inte riktigt vad de menar med det men de verkar inte alltför bekymrade. Mot mig är han väldigt snäll i alla fall. Han verkar gilla att kramas och brukar ge mig när nappen när jag tappar den. Igår busade han dock och tog den från mig flera gånger fast mamma sa att han inte fick. Men det var väl inte hela världen heller.

 Nu är vi tydligen på något ställe som heter Ystad och i eftermiddag ska vi träffa min morbror Krisse och hans fru Jenny, de bor visst här i närheten. Men just nu verkar alla vänta på att jag ska sova så mamma och Albin kan smita iväg och bada. Vi får se hur det går med den saken, haha. Fast lite trött är jag nog, det är jobbigt att skriva.

//Malin