Återgå till blogg

Nu har vi legat här i Rodney Bay Marina i några dagar och pustat ut efter vår atlantöverfart. Igår var det ARC Prize Giving Cermony och vi vann minnsan ett pris!  

Vi vann The Philip Hitchcock Trophy for Best Safety med motiveringen "During the safety inspections carried out in Las Palmas, the safety team came across  a number of owners who had taken a good deal of time to think about the safety of their yacht and crew. This year's Philip Hitchcock Trophy for safety goes to ... LADY ANN!"

fae02b92-42b5-4762-9c91-05a4ef9aa0bbJPG
S/Y Lady Ann vann The Philip Hitchcock Trophy

Givetvis väldigt kul att vinna ett så fint pris och vi är mycket stolta!

723f2e95-e096-47aa-a640-b3a3c00782b8JPG
Stolt kapten med både pris och rom!

IMG_4063JPG
Philip Hitchcock Trophy

Vi blev även uppmärksammade tillsammans med de andra båtar som endast hade två vuxna ombord, så kallade double handed crew. "The crews sailing with kids are to be considered single handed" hördes ut högtalarna när vi gick upp på scenen, haha. Stolta igen förstås!

e5a79c96-3dc1-4ad6-a7cc-013ea097594bJPG
Double handed crews inkl cabin crews i förekommande fall.

Även cabin crew fick pris tillsammans med övriga cabin crews i ARC. Väldigt duktiga barn!

a369d3cd-de35-4ec3-8061-c57ab1c8e4abJPG
Alla ARC-barn samlade

Vi tycker att det blev en väldigt fin avslutning på vårt ARC-äventyr här i Rodney Bay. ARC-personalen här har varit jättetrevliga och väldigt måna om att vi ska ha det bra. Speciellt engelskan Clare som flera gånger per dag  har gått runt på bryggorna och spridit glädje bland alla båtar. Om vi jämför med ARC-förberedelserna i Las Palmas, där ARC-medarbetarna var väldigt anonyma och icke närvarande, så har det varit tusen gånger bättre här i Rodney Bay. Guldstjärna till ARC-teamet Rodney Bay således!

IMG_4024JPG
Kaptensparet i Rodney Bay - röda shorts på givetvis (ett måste efter att ha korsat Atlanten)

IMG_4028JPG '
Båtar på ARC-bryggan

IMG_3994jpg
Lunch på strandrestaurang i Rodney Bay, Charlie kapten på S/Y Lucky Girl brevid Carro

IMG_5161jpg
Rätt bra utsikt

Som utlovat  kommer nu lite reflektioner kring vår längsta etapp någonsin.

Båten
Båten, vår älskade Hallberg Rassy 352:a S/Y Lady Ann, har verkligen fungerat bra trots sina 40 år. Innan avresa hade vi uppdaterat och bytt mycket på båten och det ledde till att inte så många saker gick sönder varken under resan ned till Kanarieöarna eller under Atlantöverfarten. Ute till havs i hårda vindar visar Hallberg Rassy verkligen sina kvaliteter och vi forsade fram stadigt och säkert. Vi var aldrig oroliga att båten inte skulle klara av påfrestningarna. Svaga vindar, 2-4 m/s , är väl inte det bästa för vår tunga och långkölade båt, hon behöver mer vind för att leverera. Som tur är har Hallberg Rassy 352 en stor bränsletank, den rymmer 240 liter, och vi hade även med 60 liter extra i dunkar på däck, vilket räckte för att kunna köra motor då vinden var för svag. Kapten och besättning skulle aldrig sätta sig i en annan båt än just en Hallberg Rassy och vår S/Y Lady Ann kommer vi vara trogna i många år till.

Besättningen
Vi valde att endast ha med familjen ombord och det fungerade väldigt bra för oss. Att ta med paying crew eller någon som "tiggde" om en plats ombord i Las Palmas skulle vi aldrig göra. Man vet aldrig vem man får med sig, och för oss har det aldrig varit aktuellt att ta med oss någon okänd ombord. Speciellt i år då Corona kan ställa till det ordentligt. Båtens kapten har ansvar för hela sin besättning och även ett ekonomiskt ansvar. Det vill säga vi skulle kunna komma att behöva betala för sjukhusvistelse och/eller sjuktransport hem för någon paying crew som råkar ut för Corona.

Vaktschema
Två vuxna och två barn innebär att de två vuxna får dela på vaktjobbet under långa överfarter. Som vi nämnde ovan beskrev ARC double handed som snarare single handed om man har med sig barn och det stämmer ju delvis eftersom barnen behöver hjälp med mycket och ännu inte är självgående. I början av resan körde vi vuxna 2-3 timmars pass under nätterna. Det fungerade dåligt då man knappt hann somna innan det var action igen och det var mycket svårt att hinna få någon djupsömn överhuvudtaget. Tillslut kom vi fram till att om kapten kröp till kojs vid 19-tiden och sov till 02 då Carro höll vakt och kapten höll vakt från 02-09 fungerade bäst. Då var båda utvilade. I början av överfarten var Carro sjösjuk några dagar och kapten fick ta några extra nattpass, vilket fungerade bra eftersom kapten inte behöver så många timmars sömn. Att någon av de två vuxna kan bli sjuk och därmed inte kan ta sin del av vakterna är givetvis något man ska ha med i planeringen innan en överfart och överväga om extra besättning kan vara en lösning. Och visst hade det varit skönt att ha med sig en eller flera extra vuxna ombord, men det hade också inneburit att vi skulle behövt mer vatten och mat, större livflotte, mer packning och så vidare. 

Mat
En relativ stor del av de sista veckorna innan avfärd och särskilt de sista dagarna ägnades åt proviantering, så kallad bunkring. Det var inte jättelätt att veta hur mycket vi skulle köpa av de olika matvarorna, både på grund av begränsat utrymme och lite osäkerhet kring hållbarhet men på det stora hela så lyckades vi ganska bra. Den sista veckan hade vi ingen färsk frukt, men samtidigt så var de sista frukterna vi åt på väg att mogna över så det hade nog inte hjälpt även om vi köpt mer. De frukter och grönsaker som höll bäst var gröna äpplen (Granny Smith) och plommon, respektive vitkål, tomater (inslagna i plastfolie en och en) samt morötter (i kylen med blasten borttagen). Eftersom vi inte har en frys, mer än ett litet frysfack, så var tillgången till färskmat begränsad. Vi hittade dock hamburgare med lång hållbarhet och kunde även förvara två frysta falukorvar i frysfacket, till barnens stora förtjusning. I en av matbutikerna hittade vi bake up-baguetter vilket utgjorde en stor del av våra frukostar, ibland kompletterat med havregrynsgröt eller äggröra. Visst är det kul och gott att baka eget men i den värmen som rådde så räckte det med att göra det ett par-tre gånger. Utöver lussebullar och hamburgerbröd bakade vi även scones och gjorde egen pizzadeg, små saker som satte guldkant på tillvaron ombord. Vi åt mycket pasta och en del konserver, framförallt svenska konserver; ravioli, gulaschsoppa och ärtsoppa. Vid ett par tillfällen blev det pannkaka, också en favorit hos barnen. 

Barn ombord
Som vi skrev i föregående inlägg så har barnen klarat överfarten långt över förväntan. Vi visste att det skulle bli mycket skärmtid, konstigt nog duger det inte att betrakta Atlantens blå djup mer än några minuter i taget, haha, men de har också sysselsatt sig med leksaker, målarböcker, lego, leksaker och pyssel. Att ha många och nya böcker med ombord var också bra. Att veta att seglings-kompisarna också befann sig på det stora blå samtidigt hjälpte nog också till. Vi kollade dagligen positionsrapporten för att se var de befann sig. I början kunde barnen också ha VHF-kontakt med kompisarna på franska båten S/Y Baloo och senare sms:ade de varandra via satellittelefonen. En annan anledning att det fungerade så bra är att barnen sover fantastiskt bra i båten, trots en massa olika ljud och konstant sjögång (förutom den "låååånga natten" då, men det var inte så konstigt). 

Vatten
Vi hade 650 liter vatten med oss ombord och det räckte med råge! Vi hade massor av vatten kvar när vi kom fram, ca hälften. Då hade vi tvättat oss i saltvatten, men sedan sköljt oss i sötvatten. Diskning utfördes i saltvatten, men sköljdes i en balja med sötvatten. Vi hade lätt klarat 3.5 veckor till havs till. 

Utrustning
Det som fungerat perfekt under vår överfart och som vi vill nämna lite extra är:

Båten - Hallberg Rassy 352. Kvalitet, kvalitet, kvalitet! För att segla över vår familj på ett säkert sätt över Atlanten fanns bara ett båtmärke för oss. Spelar ingen roll om båten är 40 år gammal. Äger man en Hallberg Rassy är man med i Hallberg Rassy-familjen och behandlas verkligen så vid kontakt med Hallberg Rassy. 

Seglen - Boding segel. Vi köpte nya långfärdssegel, (storsegel, rullgenua samt kutterstagsrullgenua) och fick dem extra förstärkta för långsegling. Inte ett problem under hela vår långsegling så vi kan inte ge ett annat betyg än 5 av 5! Underhållsfria således och precis vad vi långseglare vill ha. 

Vindroder - Hydrovane. Vi köpte ett begagnat Hydrovane, men fick förstklassig support från Hydrovane ändå. Eftersom vi endast är två vuxna ombord var självstyrning en viktig aspekt för oss. Vi valde vindrodrens Rolls Royce, och det har verkligen lönat sig. Det har styrt oavbrutet flera dygn i sträck och avlastat oss oerhört samt även sparat oss mycket ström. Vi skulle inte ge oss ut på havssegling utan ett Hydrovane efter detta seglingsäventyr. 

Autopilot - Raymarine. Som back up till vindrodret har vi en Raymarine autopilot + en extra uppsättning autopilotdelar. Vindrodret fungerar ej vid motordrift, så när motorn har varit igång har autopiloten styrt. Autopiloten har några år på nacken, men den har ännu inte visat några tecken på att ge upp. 

Satellittelefon - Iridium Go med PredictWind abonnemang. Under de tre och en halv veckorna ute på Atlanten har det varit väldigt kul och tryggt att kunna hålla kontakt (ringa, sms:a och maila) med familj, vänner och andra båtar med satellittelefonen. Med satellittelefonen har vi även kunnat ladda ned väderinformation och alltid därmed varit uppdaterade med senaste väderinfo från PredictWind.

Stort tack till Hallberg Rassy, Iridium, PredictWind, Boding segel, Hydrovane och Raymarine. Ni har levererat produkter som fungerar utan problem till havs, precis som vi önskar!

Saker som gick sönder under vår atlantöverfart:

- Toaletten läckte in vatten bakvägen - vi fick byta packningar igen
- Nåt (svart gummifog) i teakdäcket lossnade - ny nåt
- Linan till storsegletsskotvagn gick av - byte till ny lina
- Fall, gajar och skot nöttes - vi fick korta av nötta delar och tejpa för att förhindra nötning
- 2 lattor i storseglet gick av - vi köpte nya lattor i Rodney Bay
- 1 solpanel laddade ej - ny kabel gjorde susen, men jobbigt att dra ny kabel i båten ute på atlanten
- Rodkickfästet på bommen lossnade - skruvarna hade gängat ut sig själva, åtgärdades i hamn
- Preventerschakeln gick av - ny schakel
- Fall-lineledaren i masttoppen hade vassa kanter - ny fall-linledare monterades i Rodney Bay
- Dieselreningspumpen gick sönder under dieselrening - ny pump köptes i Rodney Bay
- Vindroderflöjel nöttes mot radomen - röd segeltejp tejpades på nötningspunkterna på flöjeln
- Bestickslådans botten föll ur - spikades ihop under färd

Så sammantaget inga större allvarligare problem som vi inte kunde fixa själva, vilket var väldigt skönt!

Slutligen ett stort tack till vår sponsor Watski som sett till att vi kunnat utrusta båten på ett bra och säkert sätt vilket också ledde till att vi vann ett ARC-pris för just bästa säkerhet ombord!

Vi vill också passa på att tacka alla våra supportrar, följare och läsare som följt oss och som kommer med glada hälsningar, likes och kommentarer. Jättekul för oss som är så långt hemifrån!

// Kapten & Carro

När man som vi deltar i ARC, Atlantic Rally for Cruisers, måste båten uppfylla en hel del säkerhetskrav vad gällande utrustning. Inför ARC har vi fått en gedigen lista med utrustning som måste finnas på båten inför start och båten måste vara i bra skick. En besiktning av båten görs innan start och besättningen får gå på seminarier om båtsäkherhet m.m

arcjpg

Utdrag från ARC-utrustningslistan

I lördags hade vi vår säkerhetsbesiktning och vi blev godkända! Vi fick guldstjärna av inspektören som tyckte att S/Y Lady Ann var bäst förberedd i årets ARC och att båten i helhet var väldigt fin. Givetvis väldigt kul att höra.

För att få delta i ARC måste man bland annat ha uppblåsbara flytvästar med sprayhood, ljus, reflexer, visselpipa, grenband och en AIS MOB-sändare. Watskis Crewsaver ErgoFit 190N Off shore uppfyller alla dessa krav och på flytvästen går det även att montera en AIS-MOB. Watski säljer AISLink MOB som passade perfekt till flytvästarna. Vi köpte även extra laddningskit som också är ett ARC-krav att ha med ombord.

flytjpg

Crewsaver ErgoFit från Watski

flytsjpg

AISLink MOB går att programmera så att de sänder ett DSC nödmeddelande till vår VHF om någon faller i sjön. Programmeringen var lätt och gick snabbt. AISLinkMOB sänder även ut ett nödmeddelande på AIS frekvenserna vilket syns på närliggande båtars plottrar. Väldigt bra! 

aisjpg
AISLink MOB från Watski

Cabin crew måste givetvis också ha flytvästar för att få delta i ARC. Kraven på barnens flytvästar är nästan detsamma som för vuxna. Sprayhood och AIS-MOB är dock inget krav. Vi valde ändå att utrusta cabin crews uppblåsbara flytvästar med AISLink MOBs och flytvästsljus (krav även för barn). ARC inspekören var imponerad av barnens uppblåsbara Watski flytvästar och tog kort på dem för att kunna visa andra.


flytjpg
Flytvästar med AISLink MOBs

Båten måste vara utrustad med en EPIRB. Vår gamla EPIRB gick inte att göra batteriservice på längre, så vi fick köpa en ny EPIRB. Valet föll en GlobalFix Pro 406 MHz GPS EPIRB från Watski. Den har inbyggd GPS vilket vår gamla inte hade, så det blev en förbättring! En EPIRB är också ett måste för att få delta i ARC. EPIRBen måste registreras, länk här.

epirbjpg

EPIRB from Watski

Utöver detta måste båten vara utrustad med:

Livflotte (ARC-inspektören ville se servicecertifikat)

Satellittelefon

VHF

Radarreflektor

AIS

Nödraketer

System att få upp besättning som fallit överbord (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Länspumpar

Lanternor - två uppsättningar (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Strålkastare (ARC-inspektör ville se)

Jackstays (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Grab bags (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Sjökort

Mantåg

Ankare

Brandsläckare

Brandfilt

Ficklampor

Medicinlåda och första hjälpen  (ARC-inspektör ville se)

Tuta

Hinkar - 2st

Ekolod

Logg


Utöver detta rekommenderar ARC att man har med:

En extra flytväst

Jolle

Sextant

Stromfock

Trisail

1m2 färgglad pvc duk

Extra länspump

Röda nödraketer

Vita nödraketer

Fyra vita handhållna bloss

Maststeg

Sjöankare

Knivar till alla i besättningen


Ett stort tack till Watski som hjälpt oss med att utrusta båten med kvalitetsutrustning!

// Kapten

Nu när vi har nått Kanarieöarna efter fyra månader på seglande fot har vi fått lite mer erfarenhet om el och laddning ombord.

Innan avresa hade vi monterat fem solpaneler med en totaleffekt på 305W samt en Rutland 1200 vindgenerator på 500W från Watski. Monteringen av vingeneratorn har vi beskrivit i ett tidigare inlägg



ddddjpg

Rutland 1200 Vindgenerator från Watski

kurvajpg

Laddkurva för Rutland 1200


IMG_4056jpg
Rutland 1200 in action på Atlanten

Vi har bytt till AGM-batterier på totalt 525 Ah i batteribanken, monteringen av dessa finns beskrivet i detta inlägg. För att kunna övervaka batteristatus har vi ett NASA batteriövervakningssystem.

batvjpg

NASA batteriövervakningssystem

För att spara ström ombord har vi bytt alla glödlampor till LED-glödlampor. 

I masttoppen har vi en så kallad tricolour-lanterna monterad. Istället för att nattetid använda de ordinarie lanternorna med 3 lampor som kräver ström, kan vi istället använda tricolour-lanternan med endast 1 lampa. Detta ger ytterligare en liten strömbesparing.

Autopiloten drar mycket ström, ett vindroder drar däremot ingen ström alls. Vi har ett Hydrovane vindroder monterat sedan ett par år, men det är först nu vi har börjat använda det på riktigt. Det tog lite tid att förstå sig på det, men när man har läst manualen ett par gånger och kunnat prova sig fram blev det betydligt lättare . På de längre överseglingarna har vi nu endast använt vårt vindroder, vilket inte har kostat oss en endaste Ampere-timme (Ah) eftersom autopiloten då har fått vila.

Hittills har vi klarat oss bra med vårt elsystem och för det mesta är batterierna fulladdade. Dagar med dålig vind och mulet väder syns givetvis på batteriernas status, men det har sällan varit sådana förhållanden under någon längre period. 

Vindgeneratorn laddar riktigt bra när det blåser! Solpanelerna laddar bra när solen skiner, och man får bäst laddning när man vinklar upp panelerna mot solen. På överseglingar när all navigationsutrustning är igång drar vi givetvis mer ström. Under dagtid har vi fulladdade batterier, men nattetid minskar laddningen (endast vindgeneratorn laddar).  För det mesta går vi ned till 80% i batterikapacitet innan solen går upp, men någon timme senare är vi fulladdade igen om solen skiner.

IMG_4060jpg

Solpaneler som är vinklingsbara

IMG_4062jpg

Tunna solpaneler som ligger fastspända på däck

När vi ligger i marinor och gästhamnar kopplar vi in oss på landström och laddar batterierna. Ligger vi på svaj har vi alltid fulladdade batterier tack vare solpaneler och vindgenerator, även om cabin crew laddar Ipads, ser på TV, laddar Nintendo Switch m.m. Det enda som drar ström ombord kontinueligt under svajliggande är kylen samt ankarlanternan nattetid.

Sammanfattningsvist är vi väldigt nöjda med vårt elsystem och ingen uppdatering av elsystemet är därför nödvändig inför vår fortsatta segling.

// Kapten

Vi seglar nu längs Portugals kust och har redan seglat förbi Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Spanien. Fram till Frankrike var båtillbehörs-butikerna välsorterade, men i Spanien och framförallt Portugal har de inte haft mycket i lager. Båtprylar kan i och för sig beställas, men det tar någon vecka och så länge stannar vi sällan på samma ställe. Finns något i lager är det oftast väsentligt dyrare än hemma i Sverige. Så köp på er reservdelar hemma innan ni seglar iväg, det lönar sig!

Vi har nog haft tur, för än har inte så många saker gått sönder, i alla fall känns det inte så.  Men på de tre månader vi har varit ute så har vi ändå fått reparera detta:

Reservdelar som vi hade ombord (reservdel)

* Toalettreperationssats (packningssats)
* Stopp i bottenventil (tryckluft på burk)
* Läckage i vaskavlopp (Sikaflex)
* Läckage i tryckvattenpumpsfilter (nytt filter)
* Dragkedjor till sittbrunnskapellet (dragkedjor)

Reservdelar som vi behövt köpa

* Backventil länspump
* Ny landströmskabel Marinco
* Ny Octopus till dykutrustningen
* Förtöjningsfjäder till ankarspelet
* Gelcoat cleaner

Gelcoat cleaner, som innehåller oxalsyra, har vi letat efter i många butiker och apotek, men det var bara båtbutiken i Cascais som hade det på hyllan. Vi har tvättat båten med gelcoat cleaner en gång i månaden för att få bort den gula missfärgningen som uppstår på friborden .

IMG_0492JPG
Gul missfärgning som oxalsyra effektivt tar bort

Utöver att saker går sönder ombord så händer det att saker ramlar i vattnet. Så länge det inte är någon i besättningen så får man vara glad, men vissa saker vill vi helst inte bli av med. Som till exempel kolfiltret som vi renar dricksvattnet med när vi tankar i marinorna. I fredags innan vi skulle checka ut från marinan och lägga oss på svaj fyllde Lasse upp vattentanken. När det var klart hörde han plötsligt ett plums och insåg att kolfiltret fallit överbord. Inte bra! Vi försökte dragga efter det med det lilla ankaret vi har till jollen men utan framgång. Kolfilter+insats är inte så dyrt men däremot väldigt svårt att få tag på så vi ville gärna få upp filtret. Sagt och gjort, Lasse fick rota fram dykutrustningen och dyka ner 6 meter utan sikt. Den nyservade Octopusen (andningsmasken) visade sig dock läcka och halva tuben tömdes i en hast. Tack och lov hade S/Y Malla en att låna ut och kolfiltret kunde därefter bärgas. Skönt! Imorgon har kapten stämt träff med en lokal dykfirma som ska sälja en ny Octopus till oss.

IMG_3864PNG
Kolfiltret bärgat

IMG_1660JPG
Tummen upp från kapten

Ett måste när man är ute på långsegling är en gummijolle. I Spanien och även nu i Portugal ligger vi ofta på svaj i rior och utanför de dyra marinorna. Gummijollar tillverkas i två olika material, PVC och Hypalon. PVC är billigare, men tål UV sämre. Eftersom vi endast ska vara på långsegling i ett år räknar vi med att en PVC-gummijolle ska hålla för vårt seglingsäventyr. Däremot står ett jolleöverdrag på inköpslistan, för att skydda jollen mot UV-strålning när den inte används.

Vi valde denna Watski-gummijolle när vi köpte en ny i Sverige inför vår långsegling. Gummijollen klarar en maxbelastning på 566 kg, är CE-godkänd och har en uppblåsbar V-köl vilket medför att maximal motorstorlek är hela 15 hk. Vi har en 6 hk Mercury som räcker när hela familjen är ute och åker. Gummijollen är ganska stor, 3,2 m lång, så hela familjen kan åka i den tryggt och utan att den känns överlastad. Vi är väldigt nöjda med valet av gummijolle!

watskibatjpg
Gummijolle från Watski

IMG_3648jpg
Gummijolle är även bra till vattenlek

Vi hoppas att vår tur fortsätter och att vi slipper större reparationer eller dyrare reservdelar, men vi vet samtidigt att det är något man får räkna med när man gör en långsegling. Liksom i övriga livet lever vi efter devisen "alltid är det nå't" och något ska man väl ha att göra förutom att bada och hänga med andra långseglare hela dagarna, haha. 

// Kapten & Carro

I veckan kom vår stora beställning från vår sponsor Watski

IMG_1195jpg
Båtprylar = ögongodis

För att få delta i ARC måste man bland annat ha uppblåsbara flytvästar med sprayhood, ljus, reflexer, visselpipa, grenband och en AIS MOB-sändare. Watskis Crewsaver ErgoFit 190N Off shore uppfyller alla dessa krav och på flytvästen går det även att montera en AIS-MOB. Watski säljer AISLink MOB som passade perfekt till flytvästarna. Vi köpte även extra laddningskit som också är ett ARC-krav att ha med ombord.

Cabin crew måste givetvis också ha flytvästar för att få delta i ARC. Kraven på barnens flytvästar är nästan detsamma som för vuxna. Sprayhood och AIS-MOB är dock inget krav. Vi valde ändå att utrusta cabin crews uppblåsbara flytvästar med AISLink MOBs och flytvästsljus (krav även för barn).


IMG_1201jpg
Crewsaver ErgoFit 190N Off Shore inkl laddningskit, AISLink MOBS till hela besättningen och flytvästljus till cabin crews flytvästar

AISLink MOB går att programmera så att de sänder ett DSC nödmeddelande till vår VHF om någon faller i sjön. Programmeringen var lätt och gick snabbt. AISLinkMOB sänder även ut ett nödmeddelande på AIS frekvenserna vilket syns på närliggande båtars plottrar. Väldigt bra! 

IMG_1262jpg
Vuxen-flytväst respektive barn-flytväst

IMG_1263jpg
AISLink MOBs monterade i hela besättningens flytvästar

Vår gamla EPIRB gick inte att göra batteriservice på längre, så vi fick köpa en ny EPIRB. Valet föll en GlobalFix Pro 406 MHz GPS EPIRB från WatskiDen har inbyggd GPS vilket vår gamla inte hade, så det blev en förbättring! En EPIRB är också ett måste för att få delta i ARC. EPIRBen måste registreras, länk här.

IMG_1206jpg
GlobalFix Pro 406MHz GPS EPIRB

Vi har sett att långseglare rekommenderar Scepters dunkar eftersom de tål UV-strålning. Watski säljer Scepters dunkar, så vi passade på att köpa några dunkar. Vi köpte även 6 stycken ihopfällbara vattendunkar. Lätta att stuva undan när de inte används.

IMG_1209jpg
Dunkar för diesel, bensin och vatten

Vi beställde även lite annat smått och gott; två Whale GP5 fotpumpar (läs om monteringen längre ned), seglingshandskar, förtöjningslinor, flaggor och ett block.


IMG_1204jpg
Fotpumpar, linor, flaggor, seglingshandskar och block

Reperationsmaterial är bra att ha med ombord. Vi beställde olika sorters spackel, lim och plast.

IMG_1203jpg
Reperationsmaterial

Ett stort tack till Watski som valt att sponsra oss med bra priser på kvalitetsprodukter!

Vi har numera vår anropssignal synligt på bommen. Bra om någon som ser oss vill ropa upp oss på VHF:en.

bomjpg
Anropssignal på bommen

I lördags monterade vi de nyinköpta fotpumparna, Whale GP5, från Watski. Som alltid vid montering i båtar är det väldigt trångt att komma åt. Speciellt slangklämman till utkastaren bakom i kökshon! Till slut gick det, men då hade kapten blodiga knogar...

Tanken med dessa fotpumpar är att spara på färskvattnet. Vi har ett tyckvattensystem ombord, men med det på sparar man inte direkt på färskvatten. Därför har vi tänkt att stänga av tryckvattensystemet vid längre seglingar och istället använda fotpumparna. Sedan tidigare har vi handpumpar i köket för sjövatten och färskvatten, men om man ska hålla i sig samtidigt som man ska pumpa vatten är det enklare och säkrare med en fotpump.

IMG_1236jpg
Fotpump monterad i kök tillsammans med ny utkastare

IMG_1237jpg
Fotpump monterad i toalett tillsammans med ny utkastare

I söndags var det dags för avmastning. Avmastningen gick galant, stort tack till det nu rutinerade avmastningsteamet bestående av Helena, Lasse, Mats, Mats och Bertil. Stort tack till alla!

IMG_7377jpeg
Avmastningsteamet

// Kapten

Midsommarafton firades traditionsenligt på Finnhamn. S/Y Lady Ann angjorde Finnhamn dagen före midsommar vid 19-tiden i soligt och fint väder.

På midsommarafton hissade vi "stor flaggning". Flaggorna A, B, C, siffervimpeln 1, D, E, F, siffervimpeln 2 osv. Dvs signalstället kom till användning.

flaggjpg
Korrekt flaggordning vid stor flaggning

Inför denna säsongen har vi köpt en ny större gummijolle som alla i besättningen får plats i samtidigt. Istället för att gå igenom skogen och över berg till midsommarstången pumpade vi upp den nya gummijollen och tog sjövägen.

Den nya gummijollen klarar en max belastning av 566 kg, så vi i besättningen kan gå upp i vikt utan att behöva oroa oss för gummijolleåkandet iaf. CE godkänd är den också (gummibåtar över 250 cm måste vara CE godkända). Gummijollen har en uppblåsbar V-köl vilket medför att max motorstorlek är hela 15 hk, så vår 5 hk Yamaha kan ersättas med en större motor om det behövs i framtiden.

watskibatjpg
Nya gummijollen, 3.2m från Watski.

img_2263_1jpg
Vår fina Watski gummijolle uppdragen på en av Finnhamns sandstränder.

Vi är väldigt nöjda med den nya gummijollen! Hela familjen får plats utan problem (det fick vi inte i vår gamla mindre gummijolle) och pontonerna ligger högt ovanför vattenytan, så den är väldigt säker och stabil och åka på längre turer med.

img_2260_1jpg
Kapten och cabin boy Albin på väg till midsommarfirandet i den nya gummijollen. S/Y Lady Ann i bakgrunden.

finmalinjpg
Cabin girl Malin styr nya gummijollen mot midsommarfirandet. S/Y Lady Ann i bakrunden med stor flaggning!

På plats vid midsommarstången blev det "små-grodorna" m.m. och barnen blev således väldigt nöjda med midsommarfirandet!

img_2241jpg
Midsommarfirande i Finnhamn. Cabin crew + Carro någonstans i ringen.

Vi hade tur med vädret, först på kvällen kom regnet och det höll i sig till 12-tiden dagen efter. Vi tuffade då vidare till Getholmen norr om Svartsö där vi fick lä för vinden och badade i det 16 gradiga vattnet.

Vi monterade även in kaptens morfars (Heikki) gamla klocka i förpiken. Alltid skönt att veta vad klockan är när man vaknar till under natten. Tidigare har klockan suttit i kaptens föräldrars båtar S/Y Svarte Rudolf (Albin Vega) och S/Y Katja (Hallberg Rassy Rasmus).

img_2250jpg
Morfar Heikkis klocka monterad i förpiken.

Snart är det semester!!

// Kapten

Igår blev vi klara med monteringen av vårt Rutland 1200 vindkraftverk och dess tillbehör. Tidigare hade vi fått upp monteringsmasten, se tidigare loggboksinlägg nedan. Efter det stod stagen på tur. Dessa kapades till lagom längd och sedan borrades och bultades ändbeslag fast på stagen. Bra kvalitetsborrar krävs för borrning i rostfritt. De borrar vi köpte billigt gick sönder snabbt, men med bättre borrar gick det som en dans!

Sedan var det dags att montera på själva vindkraftverket och sedan koppla in vindkraftverket på regulatorn och sedan slutligen koppla in batterierna. Det som tog längst tid var att dra kablarna genom båten. Resten var varken tidskrävande eller svårt. Tillverkaren har även en installationsfilm som var lätt att följa. Finns att titta på här.

vindjpg
Rutland1200 monterat och klart!

Till vindkraftverket följde det med en regulator där vi även kunde koppla in upp till 240W solcellspaneler. Två av våra 80W solcellspaneler sitter nu även inkopplade på denna regulator. Till regulatorn har vi kopplat en övervakningsskärm som i realtid visar både effekten i Watt och strömmen i Ampere som laddas in i batterierna samt även spänningen i batterierna. Från övervakningsskärmen kan vi även stänga ned vindkraftverket och även laddningen från solcellspanelerna. Väldigt smidigt!

img_2203jpg
Övervakningsskärm till Rutland 1200

Ett av stagen fästes i det mantågsrör som en av våra solcellspaneler sitter på. När vi gungade på vindkraftverkets monteringsmast rörde sig även detta mantågsrör. För att förhindra detta och för att stärka upp och stabilisera det hela har vi nu monterat en extra stötta på mantågsröret. Det blev så bra att vi även kommer att montera en likadan stötta på styrbords mantågsrör.

img_2204jpg
Extra stötta monterad på mantågsröret.

//Kapten

I onsdags vinkade kapten av cabin crew när de blev upphämtade av mormor och morfar för några dagar på landet.

Cabin crew-fria passade den övriga besättningen på att påbörja monteringen av vårt nya vindkraftverk, ett Rutland 1200 som vi köpt från Watski. Enligt leverantören det tystaste vindkraftverket på marknaden som startar att ladda redan vid 2 m/s. Till vindkraftverket har vi även köpt en monteringsmast, stag till monteringsmasten samt en display.

ddddjpg
Rutland 1200 och display

rutland-1200-performance-curve-knots-yellow-background-570x406-4a1d525ce73475984aed236f79dd4a42jpg
Effektdiagram för Rutland 1200

img_2144jpg
Monteringsmasten på plats.

När vi skulle montera stagen till monteringsmasten visade det sig att de var för korta. De räckte inte ner till pushpit. Vi jagar nu därför längre rostfria 22mm-rör. To be continued...

I morse ringde Rolf från Kapell & Sånt. Han var nu klar med biminin och ville komma ut och slutmontera. Det blev riktigt bra och vi är verkligen jättenöjda med jobbet som Kapell & Sånt har gjort! Riktigt proffsigt utfört och det märktes att Rolf hade stor erfarenhet av produktion och montering av biminis. Han hade koll på allt som måste fungera (vinschar med vinschhandtag, storskot, fockskot m.m.) för att få en optimal montering. Vi är grymt nöjda!

bprojjpg
Bimini på plats.

img_2141jpg
Bimini ihopfälld med solskydd på.

Arbetet med vindkraftverket fortsätter och vi återkommer med bilder när vi är klara med monteringen.

Das var alles,

Kapitän

Vi kan nu stolt presentera vår första sponsor!

watski_1png

Vi har nu inlett ett samarbete med Watski. Watski ville gärna vara med som sponsor redan under våra förberedelser, vilket besättningen på S/Y Lady Ann givetvis är väldigt glada och tacksamma för!