Dygn 13 - fredag 4/12

En mulen dag vilket innebar dålig laddning av batterierna via solcellerna. Carro och barnen satt ute och färglade i målarböcker, en större utmaning än vanligt att hålla sig innanför linjerna eftersom det gungade en del. Under eftermiddagen blåste det upp och vi höll skeppsråd (barnen exkluderade) angående segelsättning under natten. Som vi tidigare sagt vill vi helst undvika att behöva reva eller ta ner storseglet på natten, eftersom det innebär att en av oss måste gå ut på däck samt att båten måste styras upp mot vinden och därmed kommer vågorna från ett annat håll. Vi beslutade oss ändå för att rulla in förseglet och behålla storseglet upp då det hade en bra vinkel mot vinden och gav bra fart. Eftersom batterierna laddat dåligt under dagen ville vi helst inte använda autopiloten vilket drar batteri och vindrodret var svårt att ställa in med den vindriktningen som rådde. Carro fick handstyra första delen av sin vakt och det var riktigt tungt. Dessutom började vindstyrkan öka alltmer. Lasse väcktes för nytt skeppsråd och vi följde spänt vindmätaren för att se om vi skulle behöva reva. Det blåste runt 12m/s men kraftigare i byarna. Så småningom stabiliserades det runt 10 m/s, vi gjorde bra fart och seglet kändes inte överansträngt. Efter en koll på batterierna gick vi också över till autopilot då vi bedömde att batterierna skulle räcka.

Dygn 14 - lördag 5/12

Förmiddagen ägnades åt högläsning, nu varvade vi Harry Potter (Carro läste) och Skattkammarön (Lasse läste). Vi passade också på att slänga i den flaskpost vi fått medskickad från Oceanseglarklubben. Medan Carro som sovit dåligt vilade en stund efter lunch läste övriga lite till och sedan lekte barnen med några av de medhavda leksakerna. Till middag blev det ärtsoppa (konserv) och pannkakor. Att vispa pannkakssmet och steka pannkakor är liksom mycket annat lite svårare när det gungar, men allt flöt på bra. Tills en stor våg fick båten att kränga till ordentligt och en vattenflaska föll rakt ner i smetskålen... Det blev en oplanerad städning av köket men det mesta av smeten stannade i skålen och alla fick sina pannkakor. Till skillnad från gårdagen så var det betydligt lättare vindar denna kväll så vi fick stötta lite med motor innan det blåste upp igen till natten och vi kunde segla med fulla segel i 5-6 knop. Som de allra flesta nätter akompanjerades nattvakten av en makalös stjärnhimmel men i horisonten lyste frekventa blixtar upp himlen...

IMG_3738JPG

Cabin crew spanar

IMG_3740JPG
Renlighet är en dygd ombord på S/Y Lady Ann

IMG_5052jpg
OSK flaskpost

IMG_3714JPG

OSKs flaskpost postas ute till havs

Dygn 15 - söndag 6/12

Lasse hade haft tät kontakt med S/Y Malla under natten då de befann sig ungefär en dagsetapp framför oss. De hade också sett blixtarna och vi fick en ungefär uppfattning om var ovädret befann sig. Därmed tog vi beslut om att ändra kursen något för att försöka gå norr om det. Vi satte upp åskledare, även om vi inte vet hur effektiva - om någonting alls - de är, psykolgiskt känns det ändå bra att ha dem, samt lade in viktigt elektronik i ugnen som fungerar som en Faradays bur. Vi kokade mannagrynsgröt till lunch för att ha något lättsmält i magen ifall att det skulle bli riktigt sjögång och alla var mätta och redo när vi sedan tog ner seglen och startade motorn. Därefter började det blåsa upp ordentligt, vinden vred och vågorna ökade snabbt i storlek. Vi satte oss alla fyra i sittbrunnen, med flytvästar och säkerhetsselar, lyssnade på julsånger då det var första advent och väntade ut stormen. Framåt 19-tiden lugnade det ner sig och vi kunde börja tänka på middag. Ingenting hade gått sönder/skadats och vi hade inte sett några blixtar i närheten. Senare förstod vi att alla inte hade haft samma tur, S/Y Lucky Girls spirbom hade vikit sig på mitten och brutits av och S/Y Svala från Schweiz hade fått ett blixtnedslag i båten som slagit ut nästan all elektronik, mer om det senare. Natten blev lugn och vi körde på våra vanliga nattvakter om än lite senare än vanligt. 

IMG_3727JPG

Dubbelregnbåge efter att ovädret dragit vidare

Dygn 16 - måndag 7/12

Vinden avtog rejält under natten och på morgonen var det nästan vindstilla. Vi passade på att inspektera seglen igen, återigen var fallen lite skavda men i övrigt såg allt bra ut. Vi passade på att bada från båten, hängade i en tamp efter båten och känslan av att hoppa i den otroligt blåa Atlanten med flera tusen meters djup var häftig. Att vattnet dessutom var 27 grader varmt gjorde det hela ännu bättre. Därefter hissade vi åter segel och med den lilla vind som fanns guppade vi fram i två knop. Vi var förberedda på att sådana dagar skulle komma och fann oss i att sakta ta oss framåt i strålande sol och utan att känna stress, någon gång skulle vi komma i mål och vi sparade hellre diesel till slutet om det skulle behövas (vilket det gjorde...). Carro och Malin passade på att baka scones till lunch och hamburgerbröd till middagen, det var svettigt värre kan vi lova. Därför tog vi oss även ett välförtjänt eftermiddagsdopp. Efter att därefter ha avnjutit hamburgarna med den sista kvarvarande tomaten och hembakta bröd konstaterade vi alla fyra att detta var en dag att minnas. Länge! Vår vana trogen läste Carro och barnen Harry Potter medan Lasse kröp till kojs. Första halvan av natten gjorde vi relativ bra fart; 4-5 knop, därefter avtog vinden och därmed farten något.

IMG_3775jpg

Bad efter båt, härligt värre!

IMG_3756JPG
Malin fixar hamburgerbröd

IMG_3758JPG

Hamburgare till middag

IMG_5076jpg
Albin nöjd med middagen

Dygn 17 - tisdag 8/12

Återigen en dag med för lite vind och nu var det inte lika lätt att njuta av lugnet. På förmiddagen blev vi uppropade på VHF:en av schweiziska ARC-båten S/Y Sufficiant som nästan hade kört ikapp de dryga 70 sjömilen vi haft i försprång (med motor). Strax därefter passerade de på babord sida och vi hann prata en stund och stämma av läget. Allt var lugnt ombord även hos dem och det var väldigt trevligt att se en annan båt efter många dagar på egen hand. Vi bakade pizza till middag innan Carros nattvakt startade. Från att ha varit väldigt lugnt började det blåsa upp och lagom tills Carro tog beslut om att väcka kapten kom en störtskur. Vinden vände och vred och Lasse fick komma upp ett par gånger till för att gemensamt korrigera segelsättningen allteftersom vindstyrka och riktning ändrades. När det till slut var dags för det riktiga vaktskiftet väcktes Lasse igen och Carro väntade i sittbrunnen på att han skulle komma i ordning. Förgäves visade det sig för när hon tio minuter senare återigen gick in för att kolla fann hon Lasse försjunken i djup sömn i förpiken...

IMG_5089jpg

S/Y Sufficant kör ikapp oss

Dygn 18 - onsdag 9/12

Äntligen fick vi lite mer stabil vind igen och kunde segla i 4-5 knop hela dagen. Dock innebar det till barnens (och kanske lite vår också) besvikelse att det inte var läge att stoppa för bad. Som tröst såg vi plötsligt ett par grindvalar simmande förbi båten akterut. Vi försökte återigen fiska men tyvärr var det mycket Sargasso-tång i vattnet som konstant fastnade i draget så det gav vi upp. Natten blev lugn med behaglig segling. 

Dygn 19 - torsdag 10/12

Tyvärr höll den fina vinden inte i sig utan växlade åter i styrka och riktning, förmiddagen bjöd dessutom på en och annan kortare regnskur. Men vad gjorde det när vi hade ett namnsdagsbarn ombord - Malin. Vi firade med kladdkaka och vispgrädde, present och en fin dikt skriven av storebror, en bättre namnsdag helt enkelt! Dessutom tog vi fram den sista falukorven ur frysen, det råkar nämligen vara en annan av namnsdagsbarnets favoriträtter så hon var mer än nöjd. Under dagen passerade vi också 2000 sjömil! Vi kände nu av att vi fått in en behaglig rytm om dagarna, både vad det gällde måltider, rutiner och nattvakter och dagarna svishade förbi, nu mindre än en vecka kvar om vi skulle hålla 4-5 knop. 

IMG_3790JPG

Kladdkaka och paket till namnsdagsbarnet

Dygn 20 - fredag 11/12

Barnen hade noterat att det fanns kladdkaka kvar från gårdagen och tyckte båda två att det skulle passa utmärkt som frukost. Hm... tja, är det någon gång man ska få kladdkaka till frukost är det väl en fredag på Atlanten efter nästan tre veckor till havs? Därefter fortsatte vi att plöja böcker, både vi vuxna och genom högläsning. Vi påbörjade den andra boken om Harry Potter och fortsatte med det ljuva livet i form av pannkakor till lunch. Under dagen hörde vi ett anrop på VHF:en. Det var ARC-båten S/Y Svala som äntligen var tillräckligt nära oss för att kunna anropa. De berättade att de hade blivit träffade av det tidigare nämnda blixt- och åskovädret och hade varken fungerande AIS, GPS, VHF eller satellittelefon och enbart en handhållen VHF som fungerade. Utöver att kontrollera våra positioner hjälpte vi dem att kontakta ARC-ledningen via vår satellittelefon om deras situation samt förberedde för att kunna skicka in den obligatoriska hälsodeklarationen åt dem. Hälsodeklerationen skulle mailas in 48-72 timmar innan ankomst till Sant Lucia. De var mer än tacksamma för att få hjälp och för att veta att vi fanns inte alltför långt bort. Till natten var vinden återigen på vår sida och vi seglade stabilt i 5-6 knop, skönt. 

IMG_4996jpg

Gennakern trimmades med en soft schakel som Felix på S/Y Malla tillverkat

Dygn 21 - lördag 12/12

Nu började nedräkningen på riktigt, höll vi 4,5-5 knop skulle vi vara framme på onsdag. Så snart? Haha, livet ombord hade funnit sin rytm, vattnet var varmt och vi njöt av att ha klarat det så bra hittills, så plötsligt kändes det inte lika bråttom att komma fram. På natten ställde vinden till det för vindrodret och vi fick gå över till autopilot, vilket i sin tur innebar att vi fick köra motor (utan växel i) för att ladda batterierna under de tidiga morgontimmarna. I samband med vaktbytet på natten såg Carro inte mindre än nio stjärnfall på mindre än tio minuter! 

Dygn 22 - söndag 13/12

Luciadagen var här. Visserligen hade vi varken Lucia eller stjärngossar men två små tomtenissar dök i alla fall upp under dagen. De bjöd dessutom på nybakta lussebullar, glögg och pepparkakor som avnjöts till julmusik på hög volym. Om vi fick någon julstämning? Nja... men gott var det i alla fall! Den lugna dagen avslutades med ett riktigt skyfall, några blixtar föröver och omväxlande vind. Vi fick snabbt ändra kurs för att skydda seglen då det plötsligt började blåsa lite väl mycket och styrde under cirka en timme rakt söderut. När storseglet slog fram och tillbaka gick plötsligt linan till storskotsvagnen (där skotet till bommen sitter) av. Vi fick snabbt ordna med en provisorisk lösning i väntan på närmare undersökning och ny lina nästkommande dag. Efter en dryg timme lugnade det ner sig och vi kunde återigen lägga oss på rätt kurs. Resten av natten blev tack och lov lugn. 


IMG_5104jpg
Cabin crew bakar lussebullar

IMG_5109jpg
Koncentration under lussebaket

IMG_3794JPG
Lussefika på Atlanten

Dygn 23 - måndag 14/12

På morgonen återigen stiltje och vi beslöt oss för att starta motorn. Hur härligt vi än hade det ville vi ändå någon gång komma fram och dessutom pågick en vadslagning inom familjen om när vi skulle vara framme. Malin och Lasse låg bäst till så kapten var inte helt nödbedd att låta järngenuan (motorn) jobba. Vi kalasade på de sista lussebullarna under dagen, läste böcker och passade på att återigen bada. Sakta började det sjunka in i oss alla fyra, snart skulle vi faktiskt vara där, i Karibien! Under dagen bytte vi linan till storskotsvagnen och fixade även ny nåt till teakdäcket då det hade lossnat på några ställen.

IMG_3787JPG

Flera fripassagerare hittades på morgonkvisten

IMG_3788JPG

Cabin girl gör sig av med fripassagerare

Dygn 24 - tisdag 15/12

Barnen vaknade tidigt, började de längta fram tro...? Vi hälsades god morgon av några delfiner som gjorde oss sällskap några minuter innan de simmade vidare norrut. Bad på förmiddagen och nu vågade båda barnen sig på att hoppa från båten, Malin från badbryggan och Albin från sidan. Som vanligt hade vi en tamp hängande efter båten att ta tag i för att inte hamna för långt ifrån. Vi bestämde oss allihop för att minnas denna dag i december nästa år. Lasse passade på att skrapa långhalsar (en form av kräftdjur som sätter sig fast på skrovet) och fick genast sällskap av ett gäng småfiskar som troligen ville kalasa på avskrapet. Toaletten fick nya packningar då den inte riktigt höll tätt längre. Eftersom vi hade kört en del motor hade vi fått en del smuts och lite vatten i motorns vattenavskiljarfilter vilket tappades ut. På eftermiddagen var det stekande varmt och vi kunde inte annat än att stanna för ett till dopp, det sista innan målgång? Därefter konstaterade Malin att det var hög tid att piffa till sig, snart skulle vi ju vara åter i civilisationen, så då åkte nagellacket fram! Natten blev lugn, med motor och vi kunde i mörkret ana ljus från både Barbados, som vi hade på babord sida och från Sant Lucia. 

IMG_5112jpg

Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_5121jpg
Carro snart framme!

IMG_5066jpg

Bad i Atlantens blåa vatten

IMG_5071jpg
Malin badar

IMG_3827JPG
Nymålade naglar, det gäller att gå i mål med stil!

Dygn 25 - onsdag 16/12

Lasse väckte Carro vid 7:30, nu kunde man se Sant Lucia, en sådan underbar syn! Alldeles grönt, palmer på bergen och ljusa sandstränder. Vi fick nästan nypa oss i armen, var vi verkligen där? En dryg timme bort från ön akompanjerades plötsligt The Beach Boys som sjöng om Kokomo i högtalarna av ett dunkande ljud. Vad?? Lasse la genast i friläge på motorn och kastade sig in för att kontrollera motorutrymmet, men där verkade allt vara i sin ordning. När Carro tog sig till aktern och tittade såg hon till vår förskräckelse en sträckt lina som kom ut underifrån båten. En lina i propellern? Så nära målet? En mardröm! Vi slog snabbt av motorn och tog ett direkt beslut om att kapa linan. Därefter gjorde sig Lasse redo för att hoppa i och se efter hur pass illa det var. Precis när han simmade ner för att kontrollera propellern släppte linan och en liten fiskeboj dök upp vid ytan. Troligen hade den fastnat under kölen och inte i propellern tack och lov och vi kunde därefter fortsätta mot Saint Lucia och målgången. Lagom tills dess började det blåsa upp mer och vi kunde korsa mållinjen med fulla segel och motorn avstängd. Vilken känsla! Därefter var det dags att anropa "ARC berthing" för att få anvisningar om plats i hamnen, men innan vi hann göra det var det flera båtar som ropade upp oss och gratulerade och välkomnade oss till Saint Lucia, kändes fint att vara så "populära", haha. 

IMG_3832JPG

Piffad besättning

IMG_5127jpg

Saint Lucias gästflagga och den gula Q-flaggan (fria från smitta) hissas

IMG_5131jpg
Vi närmar oss Saint Lucia

IMG_3841JPG
Nöjd kapten styr yachten de sista sjömilen i hamn

IMG_5137jpg
Jodå, så att man har ju korsat Atlanten! 

IMG_3853JPG
Carro med Pigeon island i bakgrunden och de röda shortsen - som får bäras först när man korsat Atlanten

IMG_3856JPG
Kaptensparet nära målgången

IMG_3866JPG
Albin med signalhornet för att meddela vår ankomst till Saint Lucia

arc20-1919_bloggjpg

arc20-1920_bloggjpg

arc20-1926_bloggjpg

arc20-1928_bloggjpg

arc20-1930_bloggjpg
S/Y Lady Ann på väg mot mål

arc20-1936_bloggjpg
Snart korsar vi mållinjen!

arc20-1948_bloggjpg
Glad besättning på S/Y Lady Ann

Till slut var seglen nertagna, fendrar och linor på plats och vi kunde glida in i marinan bort till brygga J - karantänbryggan. Trots negativa Corona-prov innan avresa och 24 dygn till havs krävdes nya prover innan vi skulle få lov att gå iland och röra oss fritt på ön. Vi togs emot av ARC-personalen och välkomnades med fruktkorg, goodie-bag och rom-punch (fruktbål). Efter att ha skålat tillsammans på däck med hejarop från både S/Y Svala och S/Y Suffisant som gått i mål någon timme före var det dags att gå bort för Corona-testning. Det var precis lika inte behagligt som de andra två gångerna, men barnen var återigen stoiska och tog testet utan att klaga. På vägen till provtagningstältet och sedan tillbaka till båten passade de på att skutta och hjula till glada hejarop från de andra besättningarna, som kalvar på grönbete! 

IMG_5147JPG
Rompunch och läsk hälls upp

IMG_5146JPG

Besättningen skålar med rom-punch (självfallet alkoholfritt till barnen) efter målgång

IMG_5148JPG
För vi har korsat Atlanten! Fy XXX vad vi är bra!

IMG_3873JPG

Goodie bag-innehåll

IMG_3878JPG
Kokosnötter, äntligen!

IMG_3879JPG
Cabin crew har pratat om kokosnötter, så de blev väldigt glada när vi fick några i goodie bagen

Därefter var det dags att ta hand om båten, kära S/Y Lady Ann som fört oss så tryggt de 2786 sjömilen över till paradiset. Vi skruvade fast rodkick-fästet på bommen som suttit löst, bytte genuaskoten som slitits rejält och därefter hissades Lasse upp i masten för att byta rullfockens fall-löpare som av tidigare vajerfall nöts så att änden var sylvass och därmed nästan nött sönder rullfocks-fallet. Två lattor hade gått av i storseglet och en av ändarna hade nött hål i seglet vilket tejpades tills vidare, innan vi kan få det ordentligt reparerat när vi är tillbaka i Sverige. Utöver det tvättades båten både ut- och invändigt samt en del annat underhåll som behövs efter segling non stop i över tre veckor. Det var så varmt och svetten dröp om oss vad vi än gjorde. Tydligen var det dock en av de varmare dagarna på länge fick vi sedan klart för oss. 

IMG_3874JPG

Kapten uppe i masten för fallfix

IMG_5059jpg

Hål i storseglet som tejpades

På kvällen beställde vi take away från en av restaurangerna i hamnen, vilket tack och lov var tillåtet trots karantän, och rackarns vad gott det smakade! Det kändes fortfarande overkligt att slutligen vara här och vi insåg att det nog skulle ta några dagar att verkligen förstå vad vi gjort. 

IMG_3882JPG

En lugn stund i Rodney Bay efter att ha korsat Atlanten

IMG_3899JPG

Skumpa och rompunch

Vi konstaterade också hur fantastiska barnen är på att acklimatisera sig så snabbt till en tillvaro och vardag ombord på ett gungande hem med begränsat utrymme och en båt som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet. Och jo, visst bråkade de sinsemellan en hel del, men inte en enda gång klagade de på att vara till havs eller tjatade om att vara framme. Fantastiska! 

IMG_5116jpg

Fantastisk cabin crew

Dagen efter vaknade vi till goda nyheter, alla hade testat negativt (vilket ju i och för sig var att förvänta) och vi fick lov att lämna karantänbryggan för en "riktig" plats inne i marinan tillsammans med övriga ARC-båtar. Och därmed kunde vårt Karibien-äventyr börja på riktigt. 

Bananbåten dök upp strax efter tilläggning, och vi köpte bananer och kokosnötter. Smaskens!

IMG_3911JPG

Kokosnöten öppnas med machete

IMG_3915JPG
Spännande tycker Malin!

IMG_3917JPG
Kapten fick en välförtjänt kokosnöt

I Trälhavets båtklubbmedlemstidning finns det en notis om oss i senaste numret. Således är vi lokalkändisar numera.

tbkJPG
S/Y Lady Ann i senaste numret av Kanalen

"Atlanten del 3" kommer inom kort med reflektioner om båt, besättning, vaktschema, utrustning, vad som gått bra och vad som gått mindre bra.

IMG_3784JPG

"Livet i Karibien tycks baserat på billig rom vars brand i strupen släcks med svalt kokosnötsvatten"

// Carro & Kapten