Överseglingen från Hangö till Visby gick.... strålande. Precis som kapten beräknat var det 200 sjömil och med en snittfart på 5,5 knop tog det 36 timmar. Vaktschemat fungerade bra, första natten tog Carro rodret 23-02:30 varefter Lasse tog över och vi seglade på i bra fart till ungefär klockan åtta på morgonen. Under dagen vilade vi till och från. Barnen och Carro tog sjösjuketabletter redan tisdag kväll, med god effekt. Barnen får Postafen och det fungerar bra, vilket inte är fallet för Carro som blir väldigt trött och får konstiga mardrömmar av den sorten. Efter ett tips från läkarna Nina och Per, som står för sjukvårdsutbildningen i Oceanseglarklubben har vi därför norska sjösjuketabletter, Marzine, vilka inte längre säljs i Sverige. De ger en lätt trötthet men inte alls som Postafen. Enda nackdelen är att Carro ofta får svår huvudvärk som biverkan inom ett dygn efter att effekten gått ut. Men det är det värt. Vi klarade hela överfarten utan illamående eller kräkningar, väldigt skönt. Vi hittade till och med Albin med paddan under täcket i akterruffen, utan att han kände av minsta sjösjuka. 

Kapten styr mot Visby

Carro tar första nattpasset, flytväst och livsele är ett måste när man är ensam vaken

Soluppgång på Östersjön

Seglingen fortsatte under hela onsdagen, i mellan 5-6 knop och vi var relativt ensamma på havet, frånsett ett och annat lastfartyg. Framåt 20-tiden då vi börjat räkna ner timmarna till att vi skulle få se Fårö lade sig plötsligt en tät dimma runt båten. Återigen tackade vi oss själva för radar och AIS. Dimman höll i sig in på Carros nattvakt och visst var det lite nervöst trots tekniska hjälpmedel, men det gick galant. 

Dimma

När dimman lättade möttes vi av denna vackra himmel

AIS app till telefonen

Lastfartyg passerar rätt nära

Lagom till att Fårö passerades på babord sida sprack dimman upp och en fantastisk himmel visade sig. Det var som att den sa "Välkommen till Gotland Lady Ann". Strax innan Carro tagit över rodret hade vi tagit ner seglen och startat motorn och det blev motor resten av natten. Runt sju väckte kapten Carro och vid klockan åtta var det dags att lägga till. Vi hade lyckats pricka in Stockholms-veckan på Visby vilket innebär fullt ös i hamnen, men lyckligtvis var turen åter på vår sida. Vid piren lade en finsk segelbåt just ut när vi kom och vi kunde lägga till utan att behöva trängas eller dela boj. På piren är det lite lugnare än i inre hamnen, även om musiken från uteställena och "fest-båtarna" i hamnen kan anas även där. 

Efter tilläggningen tog vi det lite lugnt och samlade krafterna innan vi tog oss upp i stan. Såklart bjöds Cabin crew på glass, det är tradition! Lunch, shopping och lek. Det blev en tidig kväll, vi somnade nöjda över vår hittills längsta etapp och med drömmar om kommande långseglingar nästa år. 

Hamnglass i Visby

Fredagen spenderades på Pippi-land, det vill säga Kneippbyn, ett av barnens höjdpunkter under "seglestern". Det var lagom med folk och vi hann med både Pippi-teater och vattenland innan vi tog bussen ner mot hamnen igen. Där väntade en glad överraskning för barnen. Vi hade i smyg haft kontakt med våra nya seglarkompisar familjen Hugosson/Molinsky och deras vänner Christer och Frida med barn och när vi kom tillbaka till piren hade de just lagt till. Det var ett härligt ögonblick när Albin och Malin plötsligt såg Lucas och Alexander sitta där på sin båt Pointloma! Så dag två på Kneippbyn blev ännu bättre, med så trevligt sällskap. Kvällarna spenderades med promenad i Visby och gemensamt häng på S/Y Lady Ann respektive S/Y Pointloma.

Albin med skräck i ögonen

Cabin boy i klätterbanan

Cabin crew och LIlla gubben

Cabin boy och Pippi

Hela gänget! Alma, Malin, Albin, Lucas och Alexander


Två cabin crews på samma gång


Promenad längs ringmuren

På söndagen var det utlovat regn och vi hade bokat hyrbil. Bra beslut. Vi började med Lummelundagrottan, där vi inte varit tidigare, frånsett Lasse som varit där som barn. Det var väldigt spännande och intressant. Barnen (och även vi) var mycket fascinerade av historien om de tre unga männen som hittat och utforskat grottan på egen hand innan de delade med sig av fyndet och grottan blev känd för allmänheten. En vecka varje år fortsätter utforskningen av grottan och guiden berättade att man i år grävt sig ytterligare cirka 40 meter in i grottan. Det är första gången på 20 år som man lyckats hitta nya håligheter och kunnat följa grottan vidare in i berget. Spännande! 

Lummelundagrottan

Stalagmit (från golv) och stalaktiter (från tak)

Lunchen intogs på Brasseriet i Lickershamn, tillsammans med Carros vän Anna, Kristofer och Sanna. Anna och Kristofer har en stuga i Valleviken, på nordöstra Gotland, och då regnet fortsatte ösa ner beslutade vi oss för att hänga med dem hem en stund innan vi vände åter till Visby. 

Kompisarna hade tillbringat dagen i Visby och efter att vi storhandlat på Ica Maxi och återlämnat hyrbilen njöt vi av den sista kvällen tillsammans i Lucas och Alexanders båt där leken pågick till sent och det var dags att säga hejdå för den här gången. Tack för fina dagar tillsammans!

Cabin crews hade glada dagar tillsammans

Gruppkram med seglarkompisarna innan vi skildes åt för den här gången

Vi hade under dagarna innan börjat fundera på att segla till Stora Karlsö, ett naturreservat utanför Klintehamn där man kan lägga till med egen båt i mån av plats. Väderprognoserna talade om vindstyrkor om 4-5 m/s sydväst och vi gav oss iväg tidigt måndag morgon, även om vindmätaren skvallrade om lite kraftigare vind. Mycket riktigt, det blåste 8-10 sekundmeter hela vägen och vågorna var rejäla, men när vi väl var ute var det bara att köra på. Segel hela vägen och eftersom vi bara skulle segla 4-5 timmar beslöt vi oss för att hoppa över sjösjuketabletterna. Carro och Albin klarade sig bra då de höll sig i sittbrunnen och sov lite till och från. Utöver att sitta ute och titta på horisonten är att ta rodret också ett bra sätt att mota sjösjukan. Malin som är en nattuggla och gärna sover länge på morgonen, kom ut ur akterruffen med rufsigt hår en kvart innan tilläggning och frågade om vi var framme snart. Av vågorna och ljudet från de slående seglena hade hon inte märkt någonting. 

Vi var första båt i hamn, men innan kvällen var slut hade vi fått sällskap av ytterligare fyra båtar, varav en låg utanpå oss. Det finns bara en liten angöringsbrygga på Stora Karlsö och på ena sidan är det reserverat för turbåten som går från Klintehamn. Dock kan man ligga där mellan 17-10 då det inte går några turer till och från ön. Kommer man med turbåten kan man göra dagsutflykter med guidad tur på ön, men det finns också möjlighet att hyra hus för övernattning. Längs de flesta stränderna råder fågelskydd 15/3-15/8  men i övrigt är ön fri för utforskning. Fram till klockan 17 måste man hålla sig på de upptrampade stigarna, då det är många människor iland på ön samtidigt dagtid. 

S/Y Lady Ann vid bryggan på Stora Karlsö. Turbåten i bakgrunden

S/Y Lady Ann


Nästan ensamma när turbåten åkte

Vi blev helt betagna i ön och dess natur. Stigarna och stränderna är fulla av fossiler. Sillgrisslorna och tordmularna täckte hela klippväggar och låg även och guppade i flock i vattnet. En och annan trut kom farande över våra huvuden och lammen strövar fritt på ön. Det finns flera grottor som går en bra bit in i kalkstensbergen och man har hittat lämningar i grottorna som gör att man tror att ön var befolkad redan för 4 000 år sedan. Enligt några av guideböckerna tror man att det bott kannibaler på ön och det finns sex järnåldersgravar, strax innan den största av grottorna, Stora Förvar.

Vackra vyer

Utsikt på Stora Karlsö

Cabin crew kikar ut över viken

Ingången till grottan Stora Förvar


Inne i grottan hittade vi benbitar!

I fyren finns fotografier och dokumentation om de fyrvaktarfamiljer som bott på ön under 18- och 1900-talet samt en intressant artikel om det tyska lastfartyg som gick på grund utanför ön i början av 1900-talet. En av besättningsmännen miste livet och än i dag kan man hitta rester av vraket mellan klipporna runt ön. Vi blev verkligen tagna av öns natur och med den tidiga starten och tuffa seglingen från Visby i kroppen somnade vi gott, vaggade till ro av Östersjön som bjuder på så många och fina naturupplevelser längs vår seglats.

Fyren på Stora Karlsö

Fyren och klippavsatsen där sjöfåglarna häckar

Tordmular och Sillgrisslor

I detta nu (när inlägget skrivs, men det publiceras först ikväll) har vi tio sjömil kvar till Borgholm (av sammanlagt 66), idag med betydligt lättare sjö. Det märks att barnen börjar bli vana med långa etapper då Malin tidigare idag frågade om vi skulle vara framme imorgon bitti eller senare. 

// Carro och kapten