Tack och adjö SVG!
Sist vi skrev hade vi återvänt till Mayreau för att gå på pool- och pizzaparty på Tribu Resort. Partyt var en höjdare, inte minst kocken Philips fantastiska pizzor. Utöver Sandvita-Lasse hade vi också sällskap av Petra och Thomas från S/Y Anne-Mon, norske ensamseglaren Harald, svenska ensamseglaren Lasse och våra volontär-vänner Jake och Leonie. Vi noterade också att det sammanlagt var fyra Lasse på plats! Och en Larsson... Barnen njöt av poolen och fick också två nya vänner då Lasse och Maggies (de som driver resorten) son kommit med sin fru och två barn från Kanada för att tillbringa våren på ön.
Carro på pizzaparty
Sandvita-Lasse, Amiga Mia-Lasse, Kapten-Lasse, Harald och Petra
Kapten tar en paus
Badpojke
Badflicka
Malin ÄLSKADE pizzorna
Jake och Leonie från Mayreau Animal Welfare
Petra och Thomas från S/Y Anne-Mon
Hela pizzagänget samlat
Dagen efter var tanken att vi skulle segla de fyra sjömilen söderut till ön Union Island med stopp vid hamnen Clifton för proviantering och sedan vidare mot Chatham Bay. Först skulle vi bara stanna till vid S/Y Anne-Mon och S/Y Sandvita i viken vid resorten (vi låg i grannviken). När vi väl var där och hade lagt till vid bojen kände vi att nja... varför så bråttom, vi kan väl stanna en dag till...? Så det gjorde vi och efter en lugn förmiddag mötte vi upp S/Y Anne-Mon på stranden för bad och strandfotboll följt av en drink vid poolen. En snabb visit i båten för ombyte och sedan tillbaka för middag. För vem kan tacka nej till Philips fantastiska mat och Lennons drinkar?
Saltstänkta tjejer i poolbaren
Poolbar är ett måste när vi så småningom bygger pool hemma i kaptensvillan
Kommande dag var vi ändå redo för Union Island. Vi seglade till Clifton där Lasse fyllde på vatten (jolleturer med dunkar till tappstället) medan Carro och barnen handlade mat, födelsedagspresenter till söndagens barnkalas för de nyfunna vännerna Noah och Josephine och besökte Salty Paws, hundstallet på ön. Sedan möttes vi upp på The Snack Shack som vi fått rekommenderat gånger flera och det levde verkligen upp till sitt goda rykte.
Malin på det berömda Snack Shack i Clifton på Union Island
Besök på Salty Paws
Efter uträttade ärenden seglade vi runt ön till viken Chatham bay. Där låg en hel del båtar, framförallt franska och danska. Tack vare tips från Sandvita-Lasse vågade vi gå långt in i viken och ankra och fick första parkett mot den fina stranden och de störtdykande fåglarna, varav många pelikaner.
För att variera oss lite och få lite mer koncentration på lektionerna hade vi skola inne på Sunset Cove. Skolarbetet gick jättebra och när klockan började närma sig lunchtid var valet att stanna kvar för lunch inte svårt. Vi serverades en delikat Fish and chips gjord på nyfångad tonfisk, smaskens!
The Sunset Cove i Chatham bay på Union Island
Skola med utsikt
Bokläsning med skaplig utsikt ett stenkast från havet
Rast mellan lektionerna, då kan man umgås med övriga elever
Babysköldpaddor fanns det i denna skolsal
På kvällen avnjöt vi middag på Zeckie & Vanessa tillsammans med Petra och Thomas (och några av vikens hundar...)
S/Y Anne-Mon i Chatham Bay
Middag i Chatham Bay tillsammans med Petra och Thomas på S/Y Anne-Mon
Malin nöjd med kvällen
Vi tog också en paus från skola, arbete (Lasse), bad och snorkling och tog oss upp på närmsta berget. Där mötte vi kor, någon form av karibiska rådjur och getter.
Cabin girl lite trött och tog lift på kapten
Chatham Bay och dubbla kaptener
Efter några riktigt härliga dagar i Chatham Bay (rekommenderas verkligen) var det dags att återvända till Mayreau för ett tredje besök. Detta med anledning av barnkalas för svensk-kanadensiska Noah och Josephine som fyllde sex respektive fyra år. Det blev ett härligt pool-kalas med god mat och fika.
Födelsedagstårta
Cabin boy gillar poolkalas och godispåsar
Tårta och pool, kan det bli bättre barnkalas?
Malin och Sandvita-Lasse på kalas
Dagen efter kalaset var det dags att segla norrut igen mot Bequia. Äventyret i SVG började närma sig sitt slut och det fanns många saker på att göra-listan innan vi kunde lämna landet. Vi seglade dit tillsammans med S/Y Sandvita, som är en betydligt snabbare båt och Lasse seglade snart förbi oss med imponerande elegans. Prognosen hade utlovat ostliga vindar men det var snarare nord-nordost och nästan motvind samt vågor snett framifrån. Carro och barnen hade tagit sjösjuketabletter och sov en del i sittbrunnen men trots det släpade sig tiden fram, det kändes som att vi seglade i evigheter.
S/Y Sandvita seglar förbi oss mot Bequia
Till slut var vi äntligen framme i Bequia där vi åter träffade S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisbåtar till både vi vuxna och barnens stora glädje. Dessutom återsåg vi valparna på stranden som nu vuxit till sig ytterligare. Av de ursprungligen sex valparna var nu två kvar, de andra hade fått nya hem, och de lekte och kelade mer än gärna.
Malin och Emma från S/Y Skyline på beachen
Kapten får semla av Felix från S/Y Malla
Hundvalpar på stranden i Bequia
Carro och barnen fortsatte på det vinnande konceptet med skola i land och tillbringade en förmiddag på Jack's strandrestaurang. Där har de också frukost och när den avslutades fanns pannkakssmet kvar och barnen erbjöds amerikanska pannkakor till tidig lunch. Pannkakorna var tydligen så goda att kapten övertalades till en frukost där nästkommande dag. Dock krockade frukosten med Lasses jobbmöte, så frukosten fick intas med headset. Vi hade sällskap av Klas, Emma och Linus från S/Y Skyline och fick en väldigt fin start på dagen.
Frukost på Jacks i Bequia, kapten sitter i jobbmöte
Pannkakor är mums
På fruktjakt i Bequia
Customs and Immigrations office i Bequia
Vi hade börjat planera för att lämna SVG och se vad Karibien mer hade att erbjuda. Efter att ha läst på mer om de närmast belägna (till följd av Corona öppna) öarna beslutade vi oss för att vänta med Antigua & Barbuda och istället sikta på Dominica. För att få komma in i Dominica krävdes ett negativt PCR-test, fem dagars karantän följt av ytterligare ett test. Dessutom måste man få ett "approval" - godkännande att komma in i landet. Enligt "protokollet" fick testerna vara max 72 timmar gamla, det var 48 timmars svarstid och det skulle ta minst 30 timmar att segla dit. Således en omöjlig ekvation, vilket vi påtalade för vår kontaktperson i Dominica, men testerna skulle ändå tas. I torsdags var vi därför på Bequias sjukhus för nya Corona-tester.
Tillsammans med S/Y Anne-Mon hade vi planerat att lämna SVG på söndagen, de hade redan fått approval medan vi fortfarande väntade. På lördag förmiddag fick vi äntligen provresultaten och under dagen kom äntligen vårt approval. På lördagen var vi också injudna till Papa´s för grillfest. Det vankades helgrillad gris med tillbehör och det blev ett fint tillfälle att säga hej då till flera av dem vi träffat under vår tid på SVG. Jake och Leonie från Mayreau var också på Bequia, för mellanlandning innan de fortsätter våren hos Leonies bror innan de återvänder till sitt arbete i Kenya.
Pig roast på G
Carro på grisafton
Kapten på grisafton
Följande morgon var vi klara för avfärd. Även om vi kände oss redo och nu tillbringat en och en halv månad i SVG så kändes det inte helt lätt att säga adjö till denna karibiska pärla, och vi hoppas att vi någon gång kan återvända.
Vi visste att vi gav oss ut i starka vindar och revade därför (för första gången!!) storseglet. Vi seglade på läsidan (väster om) öarna och passerade Saint Vincent, Saint Lucia och franska Martinique. Mellan öarna blåste det friskt medan det längs öarna var lite svagare vind och vi fick emellanåt stötta med motorn, samtidigt som vågorna ibland var höga och framifrån. Natten gick bra och vi delade den på två skift. Måndagen bjöd på mer behaglig segling och lagom till kvällen kunde vi ankra i Portsmouth på norra Dominica. Vi ville gärna hinna ankra innan solen gick ner, men precis när vi kom in i viken ropades vi upp på VHF:en av kustbevakningen som ville få information om båten och besättningen och säkerställa att vi kände till Corona-protokollet. Vi svarade så gott och snabbt vi kunde för att sedan kunna ankra och när vi passerade belgiska S/Y Sanuti som vi känner från SVG gav de tummen upp och ropade "Nu vet vi allt om er", haha. Vi fick också information om att våra tester från Bequia inte längre var giltiga (vilket vi hela tiden försökt tala om för dem) och att vi därför behövde ta nya tester tisdag morgon...
Kapten styr yachten mot Dominica med seglarhatten på
Snabbsegling uppskattas av besättningen, Harry Potter gjorde oss sällskap
Malin har koll på plottern
Dominicas gästflagga hissas
Cabin crew väntar på nya Corona-tester
S/Y Anne-Mon hade under seglatsen mot Dominica fått problem med sin motor. De låg ankrade längre ut i viken men på grund av de kraftiga vindarna som kommer nerför bergen här i Dominica ville de gärna komma längre in i viken och hellre ligga vid boj än ankare. Så häromdagen hjälpte kapten och barnen samt Roger på S/Y Sanuti till att bogsera in dem, med hjälp av jollarna, till en boj. Det gick strålande och barnen var mäkta stolta över sin heroiska insats.
Tillsammans med S/Y Sanutis jolle bogserar vi in S/Y Anne-Mon till en boj i viken
Dagarna på karantän fördrivs med skola, bad, träning, båt-fix, film och lek. Både kapten och styrman har fått gå på plankan flera gånger, veckans nya hjälte är nämligen Jack Sparrow, då de första filmerna i serien Pirates of the Caribbean är inspelade både i SVG och här på Dominica.
På lördag väntas nya tester och förhoppningsvis är vi fria att gå iland på måndag. Vi ser fram emot att utforska denna spännande ö som lockar med vattenfall, flodäventyr och varma källor. Vi återkommer snart med en rapport.
// Kapten och Carro
Carro på pizzaparty
Sandvita-Lasse, Amiga Mia-Lasse, Kapten-Lasse, Harald och Petra
Kapten tar en paus
Badpojke
Badflicka
Malin ÄLSKADE pizzorna
Jake och Leonie från Mayreau Animal Welfare
Petra och Thomas från S/Y Anne-Mon
Hela pizzagänget samlat
Dagen efter var tanken att vi skulle segla de fyra sjömilen söderut till ön Union Island med stopp vid hamnen Clifton för proviantering och sedan vidare mot Chatham Bay. Först skulle vi bara stanna till vid S/Y Anne-Mon och S/Y Sandvita i viken vid resorten (vi låg i grannviken). När vi väl var där och hade lagt till vid bojen kände vi att nja... varför så bråttom, vi kan väl stanna en dag till...? Så det gjorde vi och efter en lugn förmiddag mötte vi upp S/Y Anne-Mon på stranden för bad och strandfotboll följt av en drink vid poolen. En snabb visit i båten för ombyte och sedan tillbaka för middag. För vem kan tacka nej till Philips fantastiska mat och Lennons drinkar?
Saltstänkta tjejer i poolbaren
Poolbar är ett måste när vi så småningom bygger pool hemma i kaptensvillan
Kommande dag var vi ändå redo för Union Island. Vi seglade till Clifton där Lasse fyllde på vatten (jolleturer med dunkar till tappstället) medan Carro och barnen handlade mat, födelsedagspresenter till söndagens barnkalas för de nyfunna vännerna Noah och Josephine och besökte Salty Paws, hundstallet på ön. Sedan möttes vi upp på The Snack Shack som vi fått rekommenderat gånger flera och det levde verkligen upp till sitt goda rykte.
Malin på det berömda Snack Shack i Clifton på Union Island
Besök på Salty Paws
Efter uträttade ärenden seglade vi runt ön till viken Chatham bay. Där låg en hel del båtar, framförallt franska och danska. Tack vare tips från Sandvita-Lasse vågade vi gå långt in i viken och ankra och fick första parkett mot den fina stranden och de störtdykande fåglarna, varav många pelikaner.
För att variera oss lite och få lite mer koncentration på lektionerna hade vi skola inne på Sunset Cove. Skolarbetet gick jättebra och när klockan började närma sig lunchtid var valet att stanna kvar för lunch inte svårt. Vi serverades en delikat Fish and chips gjord på nyfångad tonfisk, smaskens!
The Sunset Cove i Chatham bay på Union Island
Skola med utsikt
Bokläsning med skaplig utsikt ett stenkast från havet
Rast mellan lektionerna, då kan man umgås med övriga elever
Babysköldpaddor fanns det i denna skolsal
På kvällen avnjöt vi middag på Zeckie & Vanessa tillsammans med Petra och Thomas (och några av vikens hundar...)
S/Y Anne-Mon i Chatham Bay
Middag i Chatham Bay tillsammans med Petra och Thomas på S/Y Anne-Mon
Malin nöjd med kvällen
Vi tog också en paus från skola, arbete (Lasse), bad och snorkling och tog oss upp på närmsta berget. Där mötte vi kor, någon form av karibiska rådjur och getter.
Cabin girl lite trött och tog lift på kapten
Chatham Bay och dubbla kaptener
Efter några riktigt härliga dagar i Chatham Bay (rekommenderas verkligen) var det dags att återvända till Mayreau för ett tredje besök. Detta med anledning av barnkalas för svensk-kanadensiska Noah och Josephine som fyllde sex respektive fyra år. Det blev ett härligt pool-kalas med god mat och fika.
Födelsedagstårta
Cabin boy gillar poolkalas och godispåsar
Tårta och pool, kan det bli bättre barnkalas?
Malin och Sandvita-Lasse på kalas
Dagen efter kalaset var det dags att segla norrut igen mot Bequia. Äventyret i SVG började närma sig sitt slut och det fanns många saker på att göra-listan innan vi kunde lämna landet. Vi seglade dit tillsammans med S/Y Sandvita, som är en betydligt snabbare båt och Lasse seglade snart förbi oss med imponerande elegans. Prognosen hade utlovat ostliga vindar men det var snarare nord-nordost och nästan motvind samt vågor snett framifrån. Carro och barnen hade tagit sjösjuketabletter och sov en del i sittbrunnen men trots det släpade sig tiden fram, det kändes som att vi seglade i evigheter.
S/Y Sandvita seglar förbi oss mot Bequia
Till slut var vi äntligen framme i Bequia där vi åter träffade S/Y Malla och S/Y Skyline, våra svenska kompisbåtar till både vi vuxna och barnens stora glädje. Dessutom återsåg vi valparna på stranden som nu vuxit till sig ytterligare. Av de ursprungligen sex valparna var nu två kvar, de andra hade fått nya hem, och de lekte och kelade mer än gärna.
Malin och Emma från S/Y Skyline på beachen
Kapten får semla av Felix från S/Y Malla
Hundvalpar på stranden i Bequia
Carro och barnen fortsatte på det vinnande konceptet med skola i land och tillbringade en förmiddag på Jack's strandrestaurang. Där har de också frukost och när den avslutades fanns pannkakssmet kvar och barnen erbjöds amerikanska pannkakor till tidig lunch. Pannkakorna var tydligen så goda att kapten övertalades till en frukost där nästkommande dag. Dock krockade frukosten med Lasses jobbmöte, så frukosten fick intas med headset. Vi hade sällskap av Klas, Emma och Linus från S/Y Skyline och fick en väldigt fin start på dagen.
Frukost på Jacks i Bequia, kapten sitter i jobbmöte
Pannkakor är mums
På fruktjakt i Bequia
Customs and Immigrations office i Bequia
Vi hade börjat planera för att lämna SVG och se vad Karibien mer hade att erbjuda. Efter att ha läst på mer om de närmast belägna (till följd av Corona öppna) öarna beslutade vi oss för att vänta med Antigua & Barbuda och istället sikta på Dominica. För att få komma in i Dominica krävdes ett negativt PCR-test, fem dagars karantän följt av ytterligare ett test. Dessutom måste man få ett "approval" - godkännande att komma in i landet. Enligt "protokollet" fick testerna vara max 72 timmar gamla, det var 48 timmars svarstid och det skulle ta minst 30 timmar att segla dit. Således en omöjlig ekvation, vilket vi påtalade för vår kontaktperson i Dominica, men testerna skulle ändå tas. I torsdags var vi därför på Bequias sjukhus för nya Corona-tester.
Tillsammans med S/Y Anne-Mon hade vi planerat att lämna SVG på söndagen, de hade redan fått approval medan vi fortfarande väntade. På lördag förmiddag fick vi äntligen provresultaten och under dagen kom äntligen vårt approval. På lördagen var vi också injudna till Papa´s för grillfest. Det vankades helgrillad gris med tillbehör och det blev ett fint tillfälle att säga hej då till flera av dem vi träffat under vår tid på SVG. Jake och Leonie från Mayreau var också på Bequia, för mellanlandning innan de fortsätter våren hos Leonies bror innan de återvänder till sitt arbete i Kenya.
Pig roast på G
Carro på grisafton
Kapten på grisafton
Följande morgon var vi klara för avfärd. Även om vi kände oss redo och nu tillbringat en och en halv månad i SVG så kändes det inte helt lätt att säga adjö till denna karibiska pärla, och vi hoppas att vi någon gång kan återvända.
Vi visste att vi gav oss ut i starka vindar och revade därför (för första gången!!) storseglet. Vi seglade på läsidan (väster om) öarna och passerade Saint Vincent, Saint Lucia och franska Martinique. Mellan öarna blåste det friskt medan det längs öarna var lite svagare vind och vi fick emellanåt stötta med motorn, samtidigt som vågorna ibland var höga och framifrån. Natten gick bra och vi delade den på två skift. Måndagen bjöd på mer behaglig segling och lagom till kvällen kunde vi ankra i Portsmouth på norra Dominica. Vi ville gärna hinna ankra innan solen gick ner, men precis när vi kom in i viken ropades vi upp på VHF:en av kustbevakningen som ville få information om båten och besättningen och säkerställa att vi kände till Corona-protokollet. Vi svarade så gott och snabbt vi kunde för att sedan kunna ankra och när vi passerade belgiska S/Y Sanuti som vi känner från SVG gav de tummen upp och ropade "Nu vet vi allt om er", haha. Vi fick också information om att våra tester från Bequia inte längre var giltiga (vilket vi hela tiden försökt tala om för dem) och att vi därför behövde ta nya tester tisdag morgon...
Kapten styr yachten mot Dominica med seglarhatten på
Snabbsegling uppskattas av besättningen, Harry Potter gjorde oss sällskap
Malin har koll på plottern
Dominicas gästflagga hissas
Cabin crew väntar på nya Corona-tester
S/Y Anne-Mon hade under seglatsen mot Dominica fått problem med sin motor. De låg ankrade längre ut i viken men på grund av de kraftiga vindarna som kommer nerför bergen här i Dominica ville de gärna komma längre in i viken och hellre ligga vid boj än ankare. Så häromdagen hjälpte kapten och barnen samt Roger på S/Y Sanuti till att bogsera in dem, med hjälp av jollarna, till en boj. Det gick strålande och barnen var mäkta stolta över sin heroiska insats.
Tillsammans med S/Y Sanutis jolle bogserar vi in S/Y Anne-Mon till en boj i viken
Dagarna på karantän fördrivs med skola, bad, träning, båt-fix, film och lek. Både kapten och styrman har fått gå på plankan flera gånger, veckans nya hjälte är nämligen Jack Sparrow, då de första filmerna i serien Pirates of the Caribbean är inspelade både i SVG och här på Dominica.
På lördag väntas nya tester och förhoppningsvis är vi fria att gå iland på måndag. Vi ser fram emot att utforska denna spännande ö som lockar med vattenfall, flodäventyr och varma källor. Vi återkommer snart med en rapport.
// Kapten och Carro
