Mitt under middagsförberedelserna på Björkö frågade Albin om bullar. Det lät ju gott. Men inte riktigt läge att få till där och då. Men när Carro såg sig om i båten såg hon en halv citron som låg och såg övergiven ut. Citronmuffins! Det går lätt att baka och är en favorit hos barnen. Förra året köpte vi ju dessutom muffinsformar i silikon som vi inte invigt ännu. Så då var det bara att sätta igång. Det fanns åtta formar och av smeten som blev kvar gjorde vi en "muffinskaka" i brödformen. Smarrig efterrätt och bra utflyktsmat kommande dagar! Får se om vi ger oss på det där med bullar en annan dag... 

Vi tog en kort promenad på ön före middagen och hittade en liten butik med framförallt torrvaror och souvenirer. Grillmat till middag och förutom ägg och bacon var det den sista av den färskmat vi köpt innan avfärd förra fredagen, så snart behövde förråden fyllas på. Såklart har vi dock alltid ris, pasta, konserver och annat smått och gott ombord, så vi skulle klarat oss ett tag till. Men om inte annat fick vi en ursäkt för att äta middag på den lilla hamnserveringen dagen därpå, utsökta hamburgare och pizzor fanns på menyn. 


Hungrig cabin crew

I söndags packade vi fika och saft och begav oss ut på upptäcksfärd. Det var dock inte bara militärbunkrar vi stötte på utan också en huggorm (till). Eller det var snarare Albin som stötte på den. Mitt på skogsstigen. Hans skrik hördes nog ända till Helsingfors och i tumultet lyckades han välta både Lasse och Malin. Ormen låg kvar i godan ro och väntade och tittade. Till slut slingrade den sig sakta vidare över stigen och innan bland riset. Den kommande kilometern hade vi varsitt gråtande barn på ryggen... Carro, som egentligen är precis lika rädd för ormar som Albin och nog helst också skulle vilja bli buren har i och med att vi fått barn lyckats bemästra sin rädsla riktigt bra. Det finns ju liksom inte några alternativ när man står där mitt i skogen, fyra personer och bara måste ta sig framåt. Så med glada tillrop och distraktion i form av diverse militärfynd fortsatte vi strapatsen och snart var humöret på topp igen även hos barnen. Och när det var dags för fika hade Malin helt glömt att hon kvarten innan bedyrat att hon för alltid skulle stanna i sitt rum och aldrig någonsin gå ut igen.


Besättningen laddad för äventyr 

Kapten och cabin girl i bunker med kamin

Trots ormen levde Örö verkligen upp till förväntningarna och vi kommer gärna tillbaka för att utforska även den norra delen av ön, vilket vi inte hann med denna gång. 


Fika efter ormträff

Besättningen på sjörövarskeppet

Något man också måste ha vid dessa överfarter är en så kallad grab-bag, en väska med det nödvändigaste att ta med sig om man (hoppas vi verkligen inte) behöver överge båten och sätta sig i livflotten. Vi har en grab-bag sedan tidigare, med bärbar GPS, bärbar VHF samt extrabatterier till dessa, överlevnadskniv, vatten, överlevnadsbok och extra nödraketer. I själva livflotten finns också högenergi-mat, vatten och nödraketer med mer. Dock har vi tänkt att ha ytterligare en bag men klädombyten, några böcker, våra pass, solskyddskräm och andra bra att ha-saker. Tanken är att den ska stå färdigpackad under bordet i salongen, så att det bara är att rycka med sig om det behövs. Och i en av sjöbodarna här i Hangö hamn hittade vi den optimala väskan. Vattentät, bra färg (syns bra) och den passade perfekt under bordet. Vilket fynd!


Vår nya grab-bag


Grab-bag på på plats under bordet (listerna monterade vi i vintras)

Under promenaden på Örö häromdagen insåg vi också att vi i år glömt ryggsäck att ha med på utflykter och en lämplig sådan hittade vi vid dagens promenad till Team Sportia Hangö, perfekt! 


Ny rygga!