Safety first och andra reflektioner - Atlanten del 3
Nu har vi legat här i Rodney Bay Marina i några dagar och pustat ut efter vår atlantöverfart. Igår var det ARC Prize Giving Cermony och vi vann minnsan ett pris!
Vi vann The Philip Hitchcock Trophy for Best Safety med motiveringen "During the safety inspections carried out in Las Palmas, the safety team came across a number of owners who had taken a good deal of time to think about the safety of their yacht and crew. This year's Philip Hitchcock Trophy for safety goes to ... LADY ANN!"
S/Y Lady Ann vann The Philip Hitchcock Trophy
Givetvis väldigt kul att vinna ett så fint pris och vi är mycket stolta!
Stolt kapten med både pris och rom!
Philip Hitchcock Trophy
Vi blev även uppmärksammade tillsammans med de andra båtar som endast hade två vuxna ombord, så kallade double handed crew. "The crews sailing with kids are to be considered single handed" hördes ut högtalarna när vi gick upp på scenen, haha. Stolta igen förstås!
Double handed crews inkl cabin crews i förekommande fall.
Även cabin crew fick pris tillsammans med övriga cabin crews i ARC. Väldigt duktiga barn!
Alla ARC-barn samlade
Vi tycker att det blev en väldigt fin avslutning på vårt ARC-äventyr här i Rodney Bay. ARC-personalen här har varit jättetrevliga och väldigt måna om att vi ska ha det bra. Speciellt engelskan Clare som flera gånger per dag har gått runt på bryggorna och spridit glädje bland alla båtar. Om vi jämför med ARC-förberedelserna i Las Palmas, där ARC-medarbetarna var väldigt anonyma och icke närvarande, så har det varit tusen gånger bättre här i Rodney Bay. Guldstjärna till ARC-teamet Rodney Bay således!
Kaptensparet i Rodney Bay - röda shorts på givetvis (ett måste efter att ha korsat Atlanten)
'
Båtar på ARC-bryggan
Lunch på strandrestaurang i Rodney Bay, Charlie kapten på S/Y Lucky Girl brevid Carro
Rätt bra utsikt
Som utlovat kommer nu lite reflektioner kring vår längsta etapp någonsin.
Båten
Båten, vår älskade Hallberg Rassy 352:a S/Y Lady Ann, har verkligen fungerat bra trots sina 40 år. Innan avresa hade vi uppdaterat och bytt mycket på båten och det ledde till att inte så många saker gick sönder varken under resan ned till Kanarieöarna eller under Atlantöverfarten. Ute till havs i hårda vindar visar Hallberg Rassy verkligen sina kvaliteter och vi forsade fram stadigt och säkert. Vi var aldrig oroliga att båten inte skulle klara av påfrestningarna. Svaga vindar, 2-4 m/s , är väl inte det bästa för vår tunga och långkölade båt, hon behöver mer vind för att leverera. Som tur är har Hallberg Rassy 352 en stor bränsletank, den rymmer 240 liter, och vi hade även med 60 liter extra i dunkar på däck, vilket räckte för att kunna köra motor då vinden var för svag. Kapten och besättning skulle aldrig sätta sig i en annan båt än just en Hallberg Rassy och vår S/Y Lady Ann kommer vi vara trogna i många år till.
Besättningen
Vi valde att endast ha med familjen ombord och det fungerade väldigt bra för oss. Att ta med paying crew eller någon som "tiggde" om en plats ombord i Las Palmas skulle vi aldrig göra. Man vet aldrig vem man får med sig, och för oss har det aldrig varit aktuellt att ta med oss någon okänd ombord. Speciellt i år då Corona kan ställa till det ordentligt. Båtens kapten har ansvar för hela sin besättning och även ett ekonomiskt ansvar. Det vill säga vi skulle kunna komma att behöva betala för sjukhusvistelse och/eller sjuktransport hem för någon paying crew som råkar ut för Corona.
Vaktschema
Två vuxna och två barn innebär att de två vuxna får dela på vaktjobbet under långa överfarter. Som vi nämnde ovan beskrev ARC double handed som snarare single handed om man har med sig barn och det stämmer ju delvis eftersom barnen behöver hjälp med mycket och ännu inte är självgående. I början av resan körde vi vuxna 2-3 timmars pass under nätterna. Det fungerade dåligt då man knappt hann somna innan det var action igen och det var mycket svårt att hinna få någon djupsömn överhuvudtaget. Tillslut kom vi fram till att om kapten kröp till kojs vid 19-tiden och sov till 02 då Carro höll vakt och kapten höll vakt från 02-09 fungerade bäst. Då var båda utvilade. I början av överfarten var Carro sjösjuk några dagar och kapten fick ta några extra nattpass, vilket fungerade bra eftersom kapten inte behöver så många timmars sömn. Att någon av de två vuxna kan bli sjuk och därmed inte kan ta sin del av vakterna är givetvis något man ska ha med i planeringen innan en överfart och överväga om extra besättning kan vara en lösning. Och visst hade det varit skönt att ha med sig en eller flera extra vuxna ombord, men det hade också inneburit att vi skulle behövt mer vatten och mat, större livflotte, mer packning och så vidare.
Mat
En relativ stor del av de sista veckorna innan avfärd och särskilt de sista dagarna ägnades åt proviantering, så kallad bunkring. Det var inte jättelätt att veta hur mycket vi skulle köpa av de olika matvarorna, både på grund av begränsat utrymme och lite osäkerhet kring hållbarhet men på det stora hela så lyckades vi ganska bra. Den sista veckan hade vi ingen färsk frukt, men samtidigt så var de sista frukterna vi åt på väg att mogna över så det hade nog inte hjälpt även om vi köpt mer. De frukter och grönsaker som höll bäst var gröna äpplen (Granny Smith) och plommon, respektive vitkål, tomater (inslagna i plastfolie en och en) samt morötter (i kylen med blasten borttagen). Eftersom vi inte har en frys, mer än ett litet frysfack, så var tillgången till färskmat begränsad. Vi hittade dock hamburgare med lång hållbarhet och kunde även förvara två frysta falukorvar i frysfacket, till barnens stora förtjusning. I en av matbutikerna hittade vi bake up-baguetter vilket utgjorde en stor del av våra frukostar, ibland kompletterat med havregrynsgröt eller äggröra. Visst är det kul och gott att baka eget men i den värmen som rådde så räckte det med att göra det ett par-tre gånger. Utöver lussebullar och hamburgerbröd bakade vi även scones och gjorde egen pizzadeg, små saker som satte guldkant på tillvaron ombord. Vi åt mycket pasta och en del konserver, framförallt svenska konserver; ravioli, gulaschsoppa och ärtsoppa. Vid ett par tillfällen blev det pannkaka, också en favorit hos barnen.
Barn ombord
Som vi skrev i föregående inlägg så har barnen klarat överfarten långt över förväntan. Vi visste att det skulle bli mycket skärmtid, konstigt nog duger det inte att betrakta Atlantens blå djup mer än några minuter i taget, haha, men de har också sysselsatt sig med leksaker, målarböcker, lego, leksaker och pyssel. Att ha många och nya böcker med ombord var också bra. Att veta att seglings-kompisarna också befann sig på det stora blå samtidigt hjälpte nog också till. Vi kollade dagligen positionsrapporten för att se var de befann sig. I början kunde barnen också ha VHF-kontakt med kompisarna på franska båten S/Y Baloo och senare sms:ade de varandra via satellittelefonen. En annan anledning att det fungerade så bra är att barnen sover fantastiskt bra i båten, trots en massa olika ljud och konstant sjögång (förutom den "låååånga natten" då, men det var inte så konstigt).
Vatten
Vi hade 650 liter vatten med oss ombord och det räckte med råge! Vi hade massor av vatten kvar när vi kom fram, ca hälften. Då hade vi tvättat oss i saltvatten, men sedan sköljt oss i sötvatten. Diskning utfördes i saltvatten, men sköljdes i en balja med sötvatten. Vi hade lätt klarat 3.5 veckor till havs till.
Utrustning
Det som fungerat perfekt under vår överfart och som vi vill nämna lite extra är:
Båten - Hallberg Rassy 352. Kvalitet, kvalitet, kvalitet! För att segla över vår familj på ett säkert sätt över Atlanten fanns bara ett båtmärke för oss. Spelar ingen roll om båten är 40 år gammal. Äger man en Hallberg Rassy är man med i Hallberg Rassy-familjen och behandlas verkligen så vid kontakt med Hallberg Rassy.
Seglen - Boding segel. Vi köpte nya långfärdssegel, (storsegel, rullgenua samt kutterstagsrullgenua) och fick dem extra förstärkta för långsegling. Inte ett problem under hela vår långsegling så vi kan inte ge ett annat betyg än 5 av 5! Underhållsfria således och precis vad vi långseglare vill ha.
Vindroder - Hydrovane. Vi köpte ett begagnat Hydrovane, men fick förstklassig support från Hydrovane ändå. Eftersom vi endast är två vuxna ombord var självstyrning en viktig aspekt för oss. Vi valde vindrodrens Rolls Royce, och det har verkligen lönat sig. Det har styrt oavbrutet flera dygn i sträck och avlastat oss oerhört samt även sparat oss mycket ström. Vi skulle inte ge oss ut på havssegling utan ett Hydrovane efter detta seglingsäventyr.
Autopilot - Raymarine. Som back up till vindrodret har vi en Raymarine autopilot + en extra uppsättning autopilotdelar. Vindrodret fungerar ej vid motordrift, så när motorn har varit igång har autopiloten styrt. Autopiloten har några år på nacken, men den har ännu inte visat några tecken på att ge upp.
Satellittelefon - Iridium Go med PredictWind abonnemang. Under de tre och en halv veckorna ute på Atlanten har det varit väldigt kul och tryggt att kunna hålla kontakt (ringa, sms:a och maila) med familj, vänner och andra båtar med satellittelefonen. Med satellittelefonen har vi även kunnat ladda ned väderinformation och alltid därmed varit uppdaterade med senaste väderinfo från PredictWind.
Stort tack till Hallberg Rassy, Iridium, PredictWind, Boding segel, Hydrovane och Raymarine. Ni har levererat produkter som fungerar utan problem till havs, precis som vi önskar!
Saker som gick sönder under vår atlantöverfart:
- Toaletten läckte in vatten bakvägen - vi fick byta packningar igen
- Nåt (svart gummifog) i teakdäcket lossnade - ny nåt
- Linan till storsegletsskotvagn gick av - byte till ny lina
- Fall, gajar och skot nöttes - vi fick korta av nötta delar och tejpa för att förhindra nötning
- 2 lattor i storseglet gick av - vi köpte nya lattor i Rodney Bay
- 1 solpanel laddade ej - ny kabel gjorde susen, men jobbigt att dra ny kabel i båten ute på atlanten
- Rodkickfästet på bommen lossnade - skruvarna hade gängat ut sig själva, åtgärdades i hamn
- Preventerschakeln gick av - ny schakel
- Fall-lineledaren i masttoppen hade vassa kanter - ny fall-linledare monterades i Rodney Bay
- Dieselreningspumpen gick sönder under dieselrening - ny pump köptes i Rodney Bay
- Vindroderflöjel nöttes mot radomen - röd segeltejp tejpades på nötningspunkterna på flöjeln
- Bestickslådans botten föll ur - spikades ihop under färd
Så sammantaget inga större allvarligare problem som vi inte kunde fixa själva, vilket var väldigt skönt!
Slutligen ett stort tack till vår sponsor Watski som sett till att vi kunnat utrusta båten på ett bra och säkert sätt vilket också ledde till att vi vann ett ARC-pris för just bästa säkerhet ombord!
Vi vill också passa på att tacka alla våra supportrar, följare och läsare som följt oss och som kommer med glada hälsningar, likes och kommentarer. Jättekul för oss som är så långt hemifrån!
// Kapten & Carro
Vi vann The Philip Hitchcock Trophy for Best Safety med motiveringen "During the safety inspections carried out in Las Palmas, the safety team came across a number of owners who had taken a good deal of time to think about the safety of their yacht and crew. This year's Philip Hitchcock Trophy for safety goes to ... LADY ANN!"
S/Y Lady Ann vann The Philip Hitchcock Trophy
Givetvis väldigt kul att vinna ett så fint pris och vi är mycket stolta!
Stolt kapten med både pris och rom!
Philip Hitchcock Trophy
Vi blev även uppmärksammade tillsammans med de andra båtar som endast hade två vuxna ombord, så kallade double handed crew. "The crews sailing with kids are to be considered single handed" hördes ut högtalarna när vi gick upp på scenen, haha. Stolta igen förstås!
Double handed crews inkl cabin crews i förekommande fall.
Även cabin crew fick pris tillsammans med övriga cabin crews i ARC. Väldigt duktiga barn!
Alla ARC-barn samlade
Vi tycker att det blev en väldigt fin avslutning på vårt ARC-äventyr här i Rodney Bay. ARC-personalen här har varit jättetrevliga och väldigt måna om att vi ska ha det bra. Speciellt engelskan Clare som flera gånger per dag har gått runt på bryggorna och spridit glädje bland alla båtar. Om vi jämför med ARC-förberedelserna i Las Palmas, där ARC-medarbetarna var väldigt anonyma och icke närvarande, så har det varit tusen gånger bättre här i Rodney Bay. Guldstjärna till ARC-teamet Rodney Bay således!
Kaptensparet i Rodney Bay - röda shorts på givetvis (ett måste efter att ha korsat Atlanten)
'Båtar på ARC-bryggan
Lunch på strandrestaurang i Rodney Bay, Charlie kapten på S/Y Lucky Girl brevid Carro
Rätt bra utsikt
Som utlovat kommer nu lite reflektioner kring vår längsta etapp någonsin.
Båten
Båten, vår älskade Hallberg Rassy 352:a S/Y Lady Ann, har verkligen fungerat bra trots sina 40 år. Innan avresa hade vi uppdaterat och bytt mycket på båten och det ledde till att inte så många saker gick sönder varken under resan ned till Kanarieöarna eller under Atlantöverfarten. Ute till havs i hårda vindar visar Hallberg Rassy verkligen sina kvaliteter och vi forsade fram stadigt och säkert. Vi var aldrig oroliga att båten inte skulle klara av påfrestningarna. Svaga vindar, 2-4 m/s , är väl inte det bästa för vår tunga och långkölade båt, hon behöver mer vind för att leverera. Som tur är har Hallberg Rassy 352 en stor bränsletank, den rymmer 240 liter, och vi hade även med 60 liter extra i dunkar på däck, vilket räckte för att kunna köra motor då vinden var för svag. Kapten och besättning skulle aldrig sätta sig i en annan båt än just en Hallberg Rassy och vår S/Y Lady Ann kommer vi vara trogna i många år till.
Besättningen
Vi valde att endast ha med familjen ombord och det fungerade väldigt bra för oss. Att ta med paying crew eller någon som "tiggde" om en plats ombord i Las Palmas skulle vi aldrig göra. Man vet aldrig vem man får med sig, och för oss har det aldrig varit aktuellt att ta med oss någon okänd ombord. Speciellt i år då Corona kan ställa till det ordentligt. Båtens kapten har ansvar för hela sin besättning och även ett ekonomiskt ansvar. Det vill säga vi skulle kunna komma att behöva betala för sjukhusvistelse och/eller sjuktransport hem för någon paying crew som råkar ut för Corona.
Vaktschema
Två vuxna och två barn innebär att de två vuxna får dela på vaktjobbet under långa överfarter. Som vi nämnde ovan beskrev ARC double handed som snarare single handed om man har med sig barn och det stämmer ju delvis eftersom barnen behöver hjälp med mycket och ännu inte är självgående. I början av resan körde vi vuxna 2-3 timmars pass under nätterna. Det fungerade dåligt då man knappt hann somna innan det var action igen och det var mycket svårt att hinna få någon djupsömn överhuvudtaget. Tillslut kom vi fram till att om kapten kröp till kojs vid 19-tiden och sov till 02 då Carro höll vakt och kapten höll vakt från 02-09 fungerade bäst. Då var båda utvilade. I början av överfarten var Carro sjösjuk några dagar och kapten fick ta några extra nattpass, vilket fungerade bra eftersom kapten inte behöver så många timmars sömn. Att någon av de två vuxna kan bli sjuk och därmed inte kan ta sin del av vakterna är givetvis något man ska ha med i planeringen innan en överfart och överväga om extra besättning kan vara en lösning. Och visst hade det varit skönt att ha med sig en eller flera extra vuxna ombord, men det hade också inneburit att vi skulle behövt mer vatten och mat, större livflotte, mer packning och så vidare.
Mat
En relativ stor del av de sista veckorna innan avfärd och särskilt de sista dagarna ägnades åt proviantering, så kallad bunkring. Det var inte jättelätt att veta hur mycket vi skulle köpa av de olika matvarorna, både på grund av begränsat utrymme och lite osäkerhet kring hållbarhet men på det stora hela så lyckades vi ganska bra. Den sista veckan hade vi ingen färsk frukt, men samtidigt så var de sista frukterna vi åt på väg att mogna över så det hade nog inte hjälpt även om vi köpt mer. De frukter och grönsaker som höll bäst var gröna äpplen (Granny Smith) och plommon, respektive vitkål, tomater (inslagna i plastfolie en och en) samt morötter (i kylen med blasten borttagen). Eftersom vi inte har en frys, mer än ett litet frysfack, så var tillgången till färskmat begränsad. Vi hittade dock hamburgare med lång hållbarhet och kunde även förvara två frysta falukorvar i frysfacket, till barnens stora förtjusning. I en av matbutikerna hittade vi bake up-baguetter vilket utgjorde en stor del av våra frukostar, ibland kompletterat med havregrynsgröt eller äggröra. Visst är det kul och gott att baka eget men i den värmen som rådde så räckte det med att göra det ett par-tre gånger. Utöver lussebullar och hamburgerbröd bakade vi även scones och gjorde egen pizzadeg, små saker som satte guldkant på tillvaron ombord. Vi åt mycket pasta och en del konserver, framförallt svenska konserver; ravioli, gulaschsoppa och ärtsoppa. Vid ett par tillfällen blev det pannkaka, också en favorit hos barnen.
Barn ombord
Som vi skrev i föregående inlägg så har barnen klarat överfarten långt över förväntan. Vi visste att det skulle bli mycket skärmtid, konstigt nog duger det inte att betrakta Atlantens blå djup mer än några minuter i taget, haha, men de har också sysselsatt sig med leksaker, målarböcker, lego, leksaker och pyssel. Att ha många och nya böcker med ombord var också bra. Att veta att seglings-kompisarna också befann sig på det stora blå samtidigt hjälpte nog också till. Vi kollade dagligen positionsrapporten för att se var de befann sig. I början kunde barnen också ha VHF-kontakt med kompisarna på franska båten S/Y Baloo och senare sms:ade de varandra via satellittelefonen. En annan anledning att det fungerade så bra är att barnen sover fantastiskt bra i båten, trots en massa olika ljud och konstant sjögång (förutom den "låååånga natten" då, men det var inte så konstigt).
Vatten
Vi hade 650 liter vatten med oss ombord och det räckte med råge! Vi hade massor av vatten kvar när vi kom fram, ca hälften. Då hade vi tvättat oss i saltvatten, men sedan sköljt oss i sötvatten. Diskning utfördes i saltvatten, men sköljdes i en balja med sötvatten. Vi hade lätt klarat 3.5 veckor till havs till.
Utrustning
Det som fungerat perfekt under vår överfart och som vi vill nämna lite extra är:
Båten - Hallberg Rassy 352. Kvalitet, kvalitet, kvalitet! För att segla över vår familj på ett säkert sätt över Atlanten fanns bara ett båtmärke för oss. Spelar ingen roll om båten är 40 år gammal. Äger man en Hallberg Rassy är man med i Hallberg Rassy-familjen och behandlas verkligen så vid kontakt med Hallberg Rassy.
Seglen - Boding segel. Vi köpte nya långfärdssegel, (storsegel, rullgenua samt kutterstagsrullgenua) och fick dem extra förstärkta för långsegling. Inte ett problem under hela vår långsegling så vi kan inte ge ett annat betyg än 5 av 5! Underhållsfria således och precis vad vi långseglare vill ha.
Vindroder - Hydrovane. Vi köpte ett begagnat Hydrovane, men fick förstklassig support från Hydrovane ändå. Eftersom vi endast är två vuxna ombord var självstyrning en viktig aspekt för oss. Vi valde vindrodrens Rolls Royce, och det har verkligen lönat sig. Det har styrt oavbrutet flera dygn i sträck och avlastat oss oerhört samt även sparat oss mycket ström. Vi skulle inte ge oss ut på havssegling utan ett Hydrovane efter detta seglingsäventyr.
Autopilot - Raymarine. Som back up till vindrodret har vi en Raymarine autopilot + en extra uppsättning autopilotdelar. Vindrodret fungerar ej vid motordrift, så när motorn har varit igång har autopiloten styrt. Autopiloten har några år på nacken, men den har ännu inte visat några tecken på att ge upp.
Satellittelefon - Iridium Go med PredictWind abonnemang. Under de tre och en halv veckorna ute på Atlanten har det varit väldigt kul och tryggt att kunna hålla kontakt (ringa, sms:a och maila) med familj, vänner och andra båtar med satellittelefonen. Med satellittelefonen har vi även kunnat ladda ned väderinformation och alltid därmed varit uppdaterade med senaste väderinfo från PredictWind.
Stort tack till Hallberg Rassy, Iridium, PredictWind, Boding segel, Hydrovane och Raymarine. Ni har levererat produkter som fungerar utan problem till havs, precis som vi önskar!
Saker som gick sönder under vår atlantöverfart:
- Toaletten läckte in vatten bakvägen - vi fick byta packningar igen
- Nåt (svart gummifog) i teakdäcket lossnade - ny nåt
- Linan till storsegletsskotvagn gick av - byte till ny lina
- Fall, gajar och skot nöttes - vi fick korta av nötta delar och tejpa för att förhindra nötning
- 2 lattor i storseglet gick av - vi köpte nya lattor i Rodney Bay
- 1 solpanel laddade ej - ny kabel gjorde susen, men jobbigt att dra ny kabel i båten ute på atlanten
- Rodkickfästet på bommen lossnade - skruvarna hade gängat ut sig själva, åtgärdades i hamn
- Preventerschakeln gick av - ny schakel
- Fall-lineledaren i masttoppen hade vassa kanter - ny fall-linledare monterades i Rodney Bay
- Dieselreningspumpen gick sönder under dieselrening - ny pump köptes i Rodney Bay
- Vindroderflöjel nöttes mot radomen - röd segeltejp tejpades på nötningspunkterna på flöjeln
- Bestickslådans botten föll ur - spikades ihop under färd
Så sammantaget inga större allvarligare problem som vi inte kunde fixa själva, vilket var väldigt skönt!
Slutligen ett stort tack till vår sponsor Watski som sett till att vi kunnat utrusta båten på ett bra och säkert sätt vilket också ledde till att vi vann ett ARC-pris för just bästa säkerhet ombord!
Vi vill också passa på att tacka alla våra supportrar, följare och läsare som följt oss och som kommer med glada hälsningar, likes och kommentarer. Jättekul för oss som är så långt hemifrån!
// Kapten & Carro
