Hasta luego Espana! Óla Portugal!
Efter frukost förra tisdagen (18/8) tog vi oss för motor de 7 sjömilen från Cies-öarna in till Baiona. Det var motvind, dimma och höga vågor så vi var glada att sträckan inte var längre. Fast då hade vi nog valt att vänta. Allt gick bra och vi fick plats i den inre marinan, Monte Real Club de Yates, (MRCYB). Både vi och besättningen på S/Y Malla hade sett fram emot en lång och varm dusch efter gårdagens blöta äventyr på Cies-ön, så vi blev alla lite besvikna när det i hamnkontoret, efter registrering, framkom att duscharna var avstängda på grund av Corona... Jaja, i övrigt var allt till belåtenhet och efter att ha duschat ombord istället sammanstrålade vi alla för en gemensam middag på stan.
På jakt efter restaurang i Baiona
Kommande dag var det förste styrman, Carros, födelsedag. Hon bjöds på skönsång flera gånger, på morgonen både av arbetskamrater per telefon och av övriga besättningen och senare under kvällen även av Mallas besättning. De överraskade dessutom med både presenter och hembakta bullar, Carros favorit.
I övrigt bjöd dagen på kraftiga vindar, återkommande regnskurar, lektioner ombord, en fantastisk regnbåge och många fina grattis-hälsningar från nära och kära där hemma. Vi hade tänkt att fira med ny middag på stan, då Baiona har många trevliga restauranger att erbjuda bara ett stenkast från marinan, men under fördrinken ombord på Lady Ann började regnet tillta alltmer. Till slut vräkte det ner i sidled och vi började fundera på vad för middag vi gemensamt kunde skrapa ihop från respektive båt. Då kom plötsligt Agota på att marinan faktiskt hade en restaurang. Vi ringde dit och visst fanns det plats för oss. Perfekt! Utrustade med regnjackor och paraplyer småsprang vi de cirka 200 meterna bort till restaurangen, blev nästan dyblöta och kunde sedan avnjuta en god måltid i det bästa sällskapet. En blöt men fantastisk födelsedag kunde sedan avslutas i Malla med de ovan nämnda bullarna, tusen tack alla inblandade!
Carro gratuleras av cabin crew
Skumpa till födelsedagsbarnet (Carro)
Kalas ombord på S/Y Lady Ann
Födelsedagsmiddag på marinans restaurang
Båtbakade bullar till Carro
Nästkommande dag sken solen igen och gårdagens oväder glömdes snabbt. Medan Lasse skruvade isär båttoaletten för att byta alla ventiler och packningar, tog Carro och barnen en promenad i Baionas ståtliga borgruin.
Baionas borg
Borgutsikt
Utsikt över havet
Blomsterprakt i borgen
Cabin girl och den "lilla" blomman
Toaletten hade börjat ta in havsvatten och även smutsigt toavatten, vilket tydde på att den så kallade jokerventilen var dålig. När kapten skruvat bort pumpen från toaletten kunde hypotesen verifieras, jokerventilen hade tappat sin stängningsförmåga och släppte igenom vatten, se bild nedan.
Ny jokerventil överst och gammal underst
När pumpen ändå var bortmonterad passade kapten på att byta samtliga packningar i pumpen. Ett riktigt skitjobb som hamnade på kapten, men en kapten med en fungerande toalett är en nöjd kapten!
Urinkristaller och nyrenoverad toalettpump
Därefter passade vi på att använda symaskinen, Singer Heavy Duty, medan vi låg i hamn och hade tillgång till landsström. Kapellets ena dragkedja hade gått sönder, troligen "ätits upp" av UV-strålarna och behövdes bytas ut. Carros mamma Suzanne fick agera telefonsupport när symaskinen krånglade. Det var undertråden som var för hårt spänd. Tack Suzanne!
När allt fix var klart checkade vi ut och tog oss ut till viken precis utanför marinan där Malla redan väntade på svaj. Efter bad och lek från båten blev det middag ombord på respektive båt och därefter sällskapsspel för de vuxna och filmkväll för barnen, ett återkommande koncept som troligen kan bidra till lite mer tålamod i respektive familj. Att leva fyra personer ihop på en relativt liten yta, nästan alla dygnets timmar, kan vara påfrestande, så det behövs lite frisk luft emellanåt.
Lek och bad
Vi stannade ytterligare en dag på svaj i Baiona för att vänta in nordliga vindar för vår fortsatta segling söderut. Dagen fördrevs med skola, sällskapsspel, jolletur in till stan för att handla mat och slutligen en ny tur in till land för att äntligen, kanske få tag i en SUP. Via ett flygblad i hamnkontoret hade vi fått kontakt med en spansk kille på Whatsapp (meddelande-app på mobilen) som hade kurser i SUP-paddling. Han hade en begagnad SUP att sälja och vi stämde träff. Han berättade att det blivit så populärt med SUP:ar senaste året, samt kanske även på grund av den "Corona-påtvingade" hemestern, att nya SUP:ar varit slut i Spanien i flera månader. Vi upplevde att han erbjöd ett bra pris för en begagnad men komplett SUP-utrustning så vi slog till! Äntligen!
SUP inköpt och stuvad ombord
Lördag den 22/8 hade så vindarna äntligen vänt. Albin som övernattat på Malla leverades "hem" av Johannes och vi kunde segla vidare de 54 sjömilen mot Povoa de Varzim och så var vi i Portugal!
Albin på väg hem
Malin styr mot Portugal
Den Portugisiska gästflaggan hissas
Carro styr yachten
Vi kom fram ganska sent på kvällen men som en skänk från ovan visade det sig att klockan skulle ställas tillbaka en timme och plötsligt kände vi oss i fas med både livet och klockan igen. Utan att behöva gå upp tidigare vaknar vi nu vid halv nio-nio på morgonen istället för framåt tio och kvällarna blir inte lika sena.
Följande dag hann vi med både en tur på stan, strandbad och premiärtur på SUP:en. Den gjorde oss inte besvikna och vi kände oss fortsatt nöjda med vårt köp. På kvällen anslöt Malla som dagen innan gått in i Viana de Castelo, 20 sjömil norr om Povoa. Strax före hade ytterligare en svensk båt, S/Y Sirenia III, lagt till och vi var nu sammanlagt tre svenska, två danska, en norsk och en finländsk båt i marinan. En riktig nordisk armada.
Alien på stranden?
SUP:en testas
Vi brukar ju rescensera säkerhetstänket i de länder vi besöker och Portugal kommer inte undan. När vi gick in till stan upptäckte barnen en bilbana som de gärna ville prova. Vi vuxna såg till vår förfäran hur barnen i olika åldrar, körde runt på, förvisso inte så fortgående, fyrhjulingar på en bana kantad av järnstolpar och träd, utan bälten eller hjälm. Medan vi passerade banan målade vi i våra huvuden upp bilder av hur ett barn vid en krock ramlar av och sedan körs på av ett annat barn... Alternativt ramlar av fyrhjulingen och far med huvudet in i järnstolpen mitt i banan. Så nej, det blev ingen åktur för Lady Anns barn.
Bilkörning
I söndags var det Champions League final mellan PSG och Bayern München. Vi fick in en Portugisisk tv-kanal som visade finalen. Bayern München vann till kaptens stora lycka!
Kapten och Kevin ser finalen på Portugisisk tv-kanal
I hamnen i Povoa träffade vi två hundar, den ljusa tiken Daisy och den mörka, trebenta hunden Rukka (stavningen något oklar...). Barnen och hundarna blev genast bästisar och det var lite sorgset att behöva säga hej då igår när vi skulle segla vidare.
Rukka
Cabin crews fyr- och tre-benta vänner
Daisy och Malin
Vi träffade också fransmannen Bernard som på grund av Corona blivit kvar i Portugal. Han är en rutinerad seglare som varit runt i världen i många år och bland annat korsat Atlanten två gånger och han delade gärna med sig av sina erfarenheter, väldigt trevligt. Liksom vi tidigare hört varnade han för att segla längs Portugals kust nattetid. Det kryllar nämligen av utlagda fiskeredskap, markerade enbart med en boj och en liten flagga, vilket inte syns särskilt bra varken vid höga vågor eller i mörker. Skräckhistorier finns om segelbåtar som råkat köra över sådana, fått stålvajrar i propellern och därmed fått propelleraxeln utdragen. Hua!
Bernard och kapten pratar om fiskeredskap
Därför väljer vi att segla dagtid och igår var det dags att ta sig längre söderut, de dryga 16 sjömilen till Porto, som ligger vid mynningen av floden Douro. Vi hade sällskap av delfiner flera gånger under dagen och som vi sagt tidigare, man får liksom inte nog. De är så underbara djur som verkligen verkar ha kul när de far fram och tillbaka framför, bakom och under båten. Ibland krockar de med varandra men lyckas alltid undvika att kollidera med båten.
Delfiner
Besättningen spanar på delfiner
Allt gick bra och vi fick ett fantastiskt mottagande av hamnkaptenen efter att ha ropat upp hamnen på VHF:en. Vi vet sedan innan att det är en dyrare marina än vad vi hittills stött på, men eftersom vi är medlemmar i Oceanseglingsklubben får vi 15% rabatt. ARC, racet vi ska vara med i, ger också rabatt i flera hamnar och i Povoa var rabatten hela 50%. Hamnavgiften var redan innan rabatten drogs låg, endast 18 euro per natt, så de tre dygnen vi låg där blir billigare än en natt här i Porto.
Idag stod stadsvandring på schemat och vi hade stämt träff med Mallas besättning klockan 9:30. 9:28 var vi redo och sprang för att hinna med flodbåten som skulle ta oss över till andra sidan och centrala Porto. Vi hann inte.... Men, men, tiden går fort när man har trevligt och en halvtimmes väntan gick snabbare än förväntat.
Lady Anns och Mallas besättning på väg
Efter den korta båtturen, 2 euro per person, skulle vi ta spårvagn. Som vi missat med tre minuter. Men nu kunde vi i alla fall gå ett par hållplatser för att fördriva tiden, innan vi hoppade på vagnen som såg ut att härstamma från tidigt 1900-tal.
Spårvagn i Porto
Porto bjöd på vackra byggnader, fina parker och torg. För att hålla barnen vid gott mod hade Carro förberett ett stadsbingo, det fungerade bra som bisyssla när vi vuxna beundrade fasaderna och kyrktornen. Att dessutom vid valt tillfälle kunna avslöja att JK Rowling, författaren till Harry Potter-böckerna, bott i Porto och inspirerats av flera platser i staden till den första boken, gjorde vandringen ännu mer intressant.
Vi hade tänkt att ta taxi tillbaka då vi inte trodde att barnen skulle orka gå de 3,5 kilometrarna tillbaka till hamnen. Men så fel vid hade! Då kompisarna Felix och Kevin från Malla skulle gå och inte ta taxi var det inget att diskutera. Och alla gick hela vägen tillbaka, utan minsta gnäll! Nåja, Malin satt på våra axlar någon kilometer på slutet, men det var fullt förståeligt. Sammanlagt hade vi, när vi summerade dagen, gått 1,2 mil. Det är troligen det längsta barnen någonsin gått på en dag, starkt jobbat, säger vi!
Imorgon blir det återigen en riktig skoldag, följt av strandhäng och därefter portvinsprovning ombord tillsammans med Malla. För ni vet väl, att portvinet såklart kommer från Porto!
Carro förberedde Porto-bingo inför stadsvandringen
Porto-bingo!
Felix vann Porto-bingon. Cabin crew nöjda ändå!
Kyrkan Sao Francisco allt klätt i guld!
Kyrkan Sao Francisco
Gata i Porto
Utsikt över floden Duoro
// Carro & kapten