Seglestern fortsätter
Enligt tradition levererades nybakta frukostfrallor på fördäck på Rödhamn, med väderprognos och allt, och dessa avnjöts innan avfärd.
Frukostfrallor inkl sjöväder!
Siktet var inställt på Bänö, en naturhamn 19 sjömil nordost om Rödhamn. När vi var där för två år sedan var det regn och blåsigt, men då trotsade vi vädret och tog en promenad till andra sidan ön för stenkastning. Den här gången var det helt bleke men lagom till tilläggning kom det ett par regnskurar. Barnen var dock inte så bekymrade utan lekte glada i land (med flytvästar på såklart). Efter lite lek ombord sprack himlen plötsligt upp och vi fick en fantastisk kväll. Tre av fyra kastade sig i för ett bad, den fjärde (ingen namn nämnda...) puttade gärna i oss andra. Middagen avnjöts ute i sittbrunnen och sommarkänslan fortsatte växa sig stark.
I torsdags gick vi vidare till en för oss ny ö, Källskär. Vi har tidigare besökt grannön Kökar som är större och som har gästhamn, restaurang och butik, men vi fick innan avfärd tips av Lasses föräldrar om Källskär. Tack för det, vilken pärla!
S/Y Lady Ann ensam på Källskär
På ön bodde tidigare en svensk friherre, Göran Åkerhielm, och han lät bygga ett stockhus samt ett antal mindre hus på den tidigare obebodda ön. Han anlade även en fantastisk trädgård som han smyckade med många grekiska marmorstatyer. Ägorna överläts senare åt Ålands Skärgårdsstiftelse som fortsatt att förvalta arvet. Huset är öppet för besökare och trädgården bjuder på en regnbåge av blommor och växter. Åkerhielm bjöd in många kända personer till sitt paradis och en av dem var Tove Jansson och hon skrev flera av Mumin-böckerna i en av stugorna högst upp på berget. Spännande, tyckte barnen.
På promenad runt ön.
Häxans hus. Fin utsikt har hon iaf...
Cabin crew och den grekiska guden Hermes.
Albin eller Hermes?
Den privata hamnen.
Den andra attraktionen som finns på Källskär är Källskärskannan, en unik bergsformation som bildats under istiden, helt slät och väldigt olik resterande stenar på ön. För stenar finns det gott om.
Källskärskannan
Vägen till Åkerhielms hus går via naturstigar som på flera ställen förstärkts av träbroar för att skona besökarna från rullstenarna. Vi började vår promenad från nordöstra sidan av ön där det finns en liten vik, den enda platsen för gästande båtar. Efter ett besök i stockhuset och trädgården, tog vi oss via Källskärskannan till några klippor som var perfekta att bada ifrån. Solen gassade och vi varvade bad med "sjögräs-krig" där Malin regerade.
Cabin boy under sjögräskriget.
När det var dags att ta sig tillbaka till båten valde vi att fortsätta längs öns östra sida i förhoppning om att terrängen var lika promenadvänlig. Det var den inte.... Vi klättrade, hoppade, gick igenom ljung och ris, klättrade lite till, njöt av utsikten, aktade oss för stup, och slutligen kunde vi börja vandringen ner från öns högsta topp och tillbaka till båten. Barnen gjorde en fantastiskt insats och hoppade från sten till sten som bergsgetter, utan gnäll eller tjat. Tillbaka i båten blev det mer bad och en god grillmiddag. Vi hade sällskap av två andra båtar, och det var betydligt färre än förväntat. Ryktet säger att Ålänningarna gärna pratar tyst om denna pärla och kanske stämmer det. Enligt vår hamnguide är tilläggningsmöjligheterna få och budskapet är tydligt - man ska helst ta turbåten till ön. Vi är väldigt nöjda med att vi valde Källskär framför Kökar och fick möjligheten att avnjuta, som det känns nu, en av semesterns bästa dagar. Och vi kommer garanterat att återvända!
Groupie på besättningen
Bergsbestigaren Albin
S/Y Lady Ann i solnedgång på Källskär
Idag tog vi oss vidare till finska Utö, en gammal bekantskap. Liksom förra gången blev vi dock lätt besvikna. Ön har stort potential och är populär, men något initiativlös eller hur man ska uttrycka det. Den har storslagen natur med klassiska små båthus och en ståtlig fyr, men vi saknar ändå något. Idag efter tilläggning var vi på jakt efter lunch och det enda alternativet som egentligen fanns var Havshotellet som bjöd på buffélunch a la skolmatsal. En liten hamnservering med fish 'n chips eller räksmörgås på en soldränkt terrass hade inte varit fel. En liten handelsbod finns, och utbudet är helt okej, även om det idag till exempel saknades färskt bröd i någon form. Dock fyndade vi både finsk filbunke (Lasses och Malins frukost-favorit) samt den finska chokladen Da-Capo (Fazer).
Glass utanför handelsboden på Utö.
Service
Trots lite gnäll här ovan så är naturen som sagt enastående. Och det känns fint att kunna visa barnen en ö som deras farmor faktiskt tillbringat barndomssomrar på. Ön är frånsett en naturupplevelse också en gammal militärbas och det finns fortfarande kanoner kvar på ön. Spännande!
Utö
Fyren på Utö.
Cabin crew på miltärbunker.
Cabin crew i häxringen mohahaha
Promenaden runt ön avslutades såklart med bad. Och alla som badat (inklusive doppat fötterna) fick såklart också en glass efteråt. Det gäller att passa på när glass finns!
Oavsett om man återvänder till en "känd" hamn eller letar sig nya favoriter, är en bra hamnguide guld värd. Där kan man få information om inseglingsväg, förtöjningsmöjligheter och faciliteter. I Rödhamns mycket service-inriktade café/hamnkontor finns även möjlighet till bokbyte, det vill säga, ett bibliotek med principen "lämna en, ta en". Till Lasses stora glädje hittades en hamnguide (på tyska) över Östersjön, inklusive Baltikum, Finland, Danmark, Sverige, Polen och Ryssland, utgiven 2014 så relativt färsk ändå. För att komma åt denna juvel var vi tvungna att offra storsäljaren "Grilla med Niklas", som vi har i både en och två upplagor. Tänk att vi skulle få så stor användning av den, haha.
Fyndet "Hafenhandbuch Ostsee II", auf Deutsch natürlich!
Hamnbeskrivningar över nya hamnar i Estland!
På Bänö passade kapten på att byta ut fluxgatekompassen till autopiloten. Trots flera återställningar och kalibreringar visade den gamla fluxgatekompassen upp till 40 grader fel på vissa kurser. Enormt irreterande! Den gamla fluxgatekompassen hade en deviation på 13, med den nya fick vi en deviation på 4. Den nya fluxgatekompassen sitter nu monterad i akterruffgarderoben istället för under BB soffa i salongen. Troligtvis är det inget fel på den gamla fluxgatekompassen utan den satt helt enkelt monterad på ett ställe med (för) mycket störningar. Nu får vi iaf korrekta kurser!
//Carro
Frukostfrallor inkl sjöväder!
Siktet var inställt på Bänö, en naturhamn 19 sjömil nordost om Rödhamn. När vi var där för två år sedan var det regn och blåsigt, men då trotsade vi vädret och tog en promenad till andra sidan ön för stenkastning. Den här gången var det helt bleke men lagom till tilläggning kom det ett par regnskurar. Barnen var dock inte så bekymrade utan lekte glada i land (med flytvästar på såklart). Efter lite lek ombord sprack himlen plötsligt upp och vi fick en fantastisk kväll. Tre av fyra kastade sig i för ett bad, den fjärde (ingen namn nämnda...) puttade gärna i oss andra. Middagen avnjöts ute i sittbrunnen och sommarkänslan fortsatte växa sig stark.
I torsdags gick vi vidare till en för oss ny ö, Källskär. Vi har tidigare besökt grannön Kökar som är större och som har gästhamn, restaurang och butik, men vi fick innan avfärd tips av Lasses föräldrar om Källskär. Tack för det, vilken pärla!
S/Y Lady Ann ensam på Källskär
På ön bodde tidigare en svensk friherre, Göran Åkerhielm, och han lät bygga ett stockhus samt ett antal mindre hus på den tidigare obebodda ön. Han anlade även en fantastisk trädgård som han smyckade med många grekiska marmorstatyer. Ägorna överläts senare åt Ålands Skärgårdsstiftelse som fortsatt att förvalta arvet. Huset är öppet för besökare och trädgården bjuder på en regnbåge av blommor och växter. Åkerhielm bjöd in många kända personer till sitt paradis och en av dem var Tove Jansson och hon skrev flera av Mumin-böckerna i en av stugorna högst upp på berget. Spännande, tyckte barnen.
På promenad runt ön.
Häxans hus. Fin utsikt har hon iaf...
Cabin crew och den grekiska guden Hermes.
Albin eller Hermes?
Den privata hamnen.
Den andra attraktionen som finns på Källskär är Källskärskannan, en unik bergsformation som bildats under istiden, helt slät och väldigt olik resterande stenar på ön. För stenar finns det gott om.
Källskärskannan
Vägen till Åkerhielms hus går via naturstigar som på flera ställen förstärkts av träbroar för att skona besökarna från rullstenarna. Vi började vår promenad från nordöstra sidan av ön där det finns en liten vik, den enda platsen för gästande båtar. Efter ett besök i stockhuset och trädgården, tog vi oss via Källskärskannan till några klippor som var perfekta att bada ifrån. Solen gassade och vi varvade bad med "sjögräs-krig" där Malin regerade.
Cabin boy under sjögräskriget.
När det var dags att ta sig tillbaka till båten valde vi att fortsätta längs öns östra sida i förhoppning om att terrängen var lika promenadvänlig. Det var den inte.... Vi klättrade, hoppade, gick igenom ljung och ris, klättrade lite till, njöt av utsikten, aktade oss för stup, och slutligen kunde vi börja vandringen ner från öns högsta topp och tillbaka till båten. Barnen gjorde en fantastiskt insats och hoppade från sten till sten som bergsgetter, utan gnäll eller tjat. Tillbaka i båten blev det mer bad och en god grillmiddag. Vi hade sällskap av två andra båtar, och det var betydligt färre än förväntat. Ryktet säger att Ålänningarna gärna pratar tyst om denna pärla och kanske stämmer det. Enligt vår hamnguide är tilläggningsmöjligheterna få och budskapet är tydligt - man ska helst ta turbåten till ön. Vi är väldigt nöjda med att vi valde Källskär framför Kökar och fick möjligheten att avnjuta, som det känns nu, en av semesterns bästa dagar. Och vi kommer garanterat att återvända!
Groupie på besättningen
Bergsbestigaren Albin
S/Y Lady Ann i solnedgång på Källskär
Idag tog vi oss vidare till finska Utö, en gammal bekantskap. Liksom förra gången blev vi dock lätt besvikna. Ön har stort potential och är populär, men något initiativlös eller hur man ska uttrycka det. Den har storslagen natur med klassiska små båthus och en ståtlig fyr, men vi saknar ändå något. Idag efter tilläggning var vi på jakt efter lunch och det enda alternativet som egentligen fanns var Havshotellet som bjöd på buffélunch a la skolmatsal. En liten hamnservering med fish 'n chips eller räksmörgås på en soldränkt terrass hade inte varit fel. En liten handelsbod finns, och utbudet är helt okej, även om det idag till exempel saknades färskt bröd i någon form. Dock fyndade vi både finsk filbunke (Lasses och Malins frukost-favorit) samt den finska chokladen Da-Capo (Fazer).
Glass utanför handelsboden på Utö.
Service
Trots lite gnäll här ovan så är naturen som sagt enastående. Och det känns fint att kunna visa barnen en ö som deras farmor faktiskt tillbringat barndomssomrar på. Ön är frånsett en naturupplevelse också en gammal militärbas och det finns fortfarande kanoner kvar på ön. Spännande!
Utö
Fyren på Utö.
Cabin crew på miltärbunker.
Cabin crew i häxringen mohahaha
Promenaden runt ön avslutades såklart med bad. Och alla som badat (inklusive doppat fötterna) fick såklart också en glass efteråt. Det gäller att passa på när glass finns!
Oavsett om man återvänder till en "känd" hamn eller letar sig nya favoriter, är en bra hamnguide guld värd. Där kan man få information om inseglingsväg, förtöjningsmöjligheter och faciliteter. I Rödhamns mycket service-inriktade café/hamnkontor finns även möjlighet till bokbyte, det vill säga, ett bibliotek med principen "lämna en, ta en". Till Lasses stora glädje hittades en hamnguide (på tyska) över Östersjön, inklusive Baltikum, Finland, Danmark, Sverige, Polen och Ryssland, utgiven 2014 så relativt färsk ändå. För att komma åt denna juvel var vi tvungna att offra storsäljaren "Grilla med Niklas", som vi har i både en och två upplagor. Tänk att vi skulle få så stor användning av den, haha.
Fyndet "Hafenhandbuch Ostsee II", auf Deutsch natürlich!
Hamnbeskrivningar över nya hamnar i Estland!
På Bänö passade kapten på att byta ut fluxgatekompassen till autopiloten. Trots flera återställningar och kalibreringar visade den gamla fluxgatekompassen upp till 40 grader fel på vissa kurser. Enormt irreterande! Den gamla fluxgatekompassen hade en deviation på 13, med den nya fick vi en deviation på 4. Den nya fluxgatekompassen sitter nu monterad i akterruffgarderoben istället för under BB soffa i salongen. Troligtvis är det inget fel på den gamla fluxgatekompassen utan den satt helt enkelt monterad på ett ställe med (för) mycket störningar. Nu får vi iaf korrekta kurser!
//Carro