Dygn 13 - fredag 4/12

En mulen dag vilket innebar dålig laddning av batterierna via solcellerna. Carro och barnen satt ute och färglade i målarböcker, en större utmaning än vanligt att hålla sig innanför linjerna eftersom det gungade en del. Under eftermiddagen blåste det upp och vi höll skeppsråd (barnen exkluderade) angående segelsättning under natten. Som vi tidigare sagt vill vi helst undvika att behöva reva eller ta ner storseglet på natten, eftersom det innebär att en av oss måste gå ut på däck samt att båten måste styras upp mot vinden och därmed kommer vågorna från ett annat håll. Vi beslutade oss ändå för att rulla in förseglet och behålla storseglet upp då det hade en bra vinkel mot vinden och gav bra fart. Eftersom batterierna laddat dåligt under dagen ville vi helst inte använda autopiloten vilket drar batteri och vindrodret var svårt att ställa in med den vindriktningen som rådde. Carro fick handstyra första delen av sin vakt och det var riktigt tungt. Dessutom började vindstyrkan öka alltmer. Lasse väcktes för nytt skeppsråd och vi följde spänt vindmätaren för att se om vi skulle behöva reva. Det blåste runt 12m/s men kraftigare i byarna. Så småningom stabiliserades det runt 10 m/s, vi gjorde bra fart och seglet kändes inte överansträngt. Efter en koll på batterierna gick vi också över till autopilot då vi bedömde att batterierna skulle räcka.

Dygn 14 - lördag 5/12

Förmiddagen ägnades åt högläsning, nu varvade vi Harry Potter (Carro läste) och Skattkammarön (Lasse läste). Vi passade också på att slänga i den flaskpost vi fått medskickad från Oceanseglarklubben. Medan Carro som sovit dåligt vilade en stund efter lunch läste övriga lite till och sedan lekte barnen med några av de medhavda leksakerna. Till middag blev det ärtsoppa (konserv) och pannkakor. Att vispa pannkakssmet och steka pannkakor är liksom mycket annat lite svårare när det gungar, men allt flöt på bra. Tills en stor våg fick båten att kränga till ordentligt och en vattenflaska föll rakt ner i smetskålen... Det blev en oplanerad städning av köket men det mesta av smeten stannade i skålen och alla fick sina pannkakor. Till skillnad från gårdagen så var det betydligt lättare vindar denna kväll så vi fick stötta lite med motor innan det blåste upp igen till natten och vi kunde segla med fulla segel i 5-6 knop. Som de allra flesta nätter akompanjerades nattvakten av en makalös stjärnhimmel men i horisonten lyste frekventa blixtar upp himlen...

Cabin crew spanar

Renlighet är en dygd ombord på S/Y Lady Ann


OSK flaskpost

OSKs flaskpost postas ute till havs

Dygn 15 - söndag 6/12

Lasse hade haft tät kontakt med S/Y Malla under natten då de befann sig ungefär en dagsetapp framför oss. De hade också sett blixtarna och vi fick en ungefär uppfattning om var ovädret befann sig. Därmed tog vi beslut om att ändra kursen något för att försöka gå norr om det. Vi satte upp åskledare, även om vi inte vet hur effektiva - om någonting alls - de är, psykolgiskt känns det ändå bra att ha dem, samt lade in viktigt elektronik i ugnen som fungerar som en Faradays bur. Vi kokade mannagrynsgröt till lunch för att ha något lättsmält i magen ifall att det skulle bli riktigt sjögång och alla var mätta och redo när vi sedan tog ner seglen och startade motorn. Därefter började det blåsa upp ordentligt, vinden vred och vågorna ökade snabbt i storlek. Vi satte oss alla fyra i sittbrunnen, med flytvästar och säkerhetsselar, lyssnade på julsånger då det var första advent och väntade ut stormen. Framåt 19-tiden lugnade det ner sig och vi kunde börja tänka på middag. Ingenting hade gått sönder/skadats och vi hade inte sett några blixtar i närheten. Senare förstod vi att alla inte hade haft samma tur, S/Y Lucky Girls spirbom hade vikit sig på mitten och brutits av och S/Y Svala från Schweiz hade fått ett blixtnedslag i båten som slagit ut nästan all elektronik, mer om det senare. Natten blev lugn och vi körde på våra vanliga nattvakter om än lite senare än vanligt. 

Dygn 16 - måndag 7/12

Vinden avtog rejält under natten och på morgonen var det nästan vindstilla. Vi passade på att inspektera seglen igen, återigen var fallen lite skavda men i övrigt såg allt bra ut. Vi passade på att bada från båten, hängade i en tamp efter båten och känslan av att hoppa i den otroligt blåa Atlanten med flera tusen meters djup var häftig. Att vattnet dessutom var 27 grader varmt gjorde det hela ännu bättre. Därefter hissade vi åter segel och med den lilla vind som fanns guppade vi fram i två knop. Vi var förberedda på att sådana dagar skulle komma och fann oss i att sakta ta oss framåt i strålande sol och utan att känna stress, någon gång skulle vi komma i mål och vi sparade hellre diesel till slutet om det skulle behövas (vilket det gjorde...). Carro och Malin passade på att baka scones till lunch och hamburgerbröd till middagen, det var svettigt värre kan vi lova. Därför tog vi oss även ett välförtjänt eftermiddagsdopp. Efter att därefter ha avnjutit hamburgarna med den sista kvarvarande tomaten och hembakta bröd konstaterade vi alla fyra att detta var en dag att minnas. Länge! Vår vana trogen läste Carro och barnen Harry Potter medan Lasse kröp till kojs. Första halvan av natten gjorde vi relativ bra fart; 4-5 knop, därefter avtog vinden och därmed farten något.

Bad efter båt, härligt värre!


Malin fixar hamburgerbröd

Hamburgare till middag


Albin nöjd med middagen

Dygn 17 - tisdag 8/12

Återigen en dag med för lite vind och nu var det inte lika lätt att njuta av lugnet. På förmiddagen blev vi uppropade på VHF:en av schweiziska ARC-båten S/Y Sufficiant som nästan hade kört ikapp de dryga 70 sjömilen vi haft i försprång (med motor). Strax därefter passerade de på babord sida och vi hann prata en stund och stämma av läget. Allt var lugnt ombord även hos dem och det var väldigt trevligt att se en annan båt efter många dagar på egen hand. Vi bakade pizza till middag innan Carros nattvakt startade. Från att ha varit väldigt lugnt började det blåsa upp och lagom tills Carro tog beslut om att väcka kapten kom en störtskur. Vinden vände och vred och Lasse fick komma upp ett par gånger till för att gemensamt korrigera segelsättningen allteftersom vindstyrka och riktning ändrades. När det till slut var dags för det riktiga vaktskiftet väcktes Lasse igen och Carro väntade i sittbrunnen på att han skulle komma i ordning. Förgäves visade det sig för när hon tio minuter senare återigen gick in för att kolla fann hon Lasse försjunken i djup sömn i förpiken...

S/Y Sufficant kör ikapp oss

Dygn 18 - onsdag 9/12

Äntligen fick vi lite mer stabil vind igen och kunde segla i 4-5 knop hela dagen. Dock innebar det till barnens (och kanske lite vår också) besvikelse att det inte var läge att stoppa för bad. Som tröst såg vi plötsligt ett par grindvalar simmande förbi båten akterut. Vi försökte återigen fiska men tyvärr var det mycket Sargasso-tång i vattnet som konstant fastnade i draget så det gav vi upp. Natten blev lugn med behaglig segling. 

Dygn 19 - torsdag 10/12

Tyvärr höll den fina vinden inte i sig utan växlade åter i styrka och riktning, förmiddagen bjöd dessutom på en och annan kortare regnskur. Men vad gjorde det när vi hade ett namnsdagsbarn ombord - Malin. Vi firade med kladdkaka och vispgrädde, present och en fin dikt skriven av storebror, en bättre namnsdag helt enkelt! Dessutom tog vi fram den sista falukorven ur frysen, det råkar nämligen vara en annan av namnsdagsbarnets favoriträtter så hon var mer än nöjd. Under dagen passerade vi också 2000 sjömil! Vi kände nu av att vi fått in en behaglig rytm om dagarna, både vad det gällde måltider, rutiner och nattvakter och dagarna svishade förbi, nu mindre än en vecka kvar om vi skulle hålla 4-5 knop. 

Kladdkaka och paket till namnsdagsbarnet

Dygn 20 - fredag 11/12

Barnen hade noterat att det fanns kladdkaka kvar från gårdagen och tyckte båda två att det skulle passa utmärkt som frukost. Hm... tja, är det någon gång man ska få kladdkaka till frukost är det väl en fredag på Atlanten efter nästan tre veckor till havs? Därefter fortsatte vi att plöja böcker, både vi vuxna och genom högläsning. Vi påbörjade den andra boken om Harry Potter och fortsatte med det ljuva livet i form av pannkakor till lunch. Under dagen hörde vi ett anrop på VHF:en. Det var ARC-båten S/Y Svala som äntligen var tillräckligt nära oss för att kunna anropa. De berättade att de hade blivit träffade av det tidigare nämnda blixt- och åskovädret och hade varken fungerande AIS, GPS, VHF eller satellittelefon och enbart en handhållen VHF som fungerade. Utöver att kontrollera våra positioner hjälpte vi dem att kontakta ARC-ledningen via vår satellittelefon om deras situation samt förberedde för att kunna skicka in den obligatoriska hälsodeklarationen åt dem. Hälsodeklerationen skulle mailas in 48-72 timmar innan ankomst till Sant Lucia. De var mer än tacksamma för att få hjälp och för att veta att vi fanns inte alltför långt bort. Till natten var vinden återigen på vår sida och vi seglade stabilt i 5-6 knop, skönt. 

Gennakern trimmades med en soft schakel som Felix på S/Y Malla tillverkat

Dygn 21 - lördag 12/12

Nu började nedräkningen på riktigt, höll vi 4,5-5 knop skulle vi vara framme på onsdag. Så snart? Haha, livet ombord hade funnit sin rytm, vattnet var varmt och vi njöt av att ha klarat det så bra hittills, så plötsligt kändes det inte lika bråttom att komma fram. På natten ställde vinden till det för vindrodret och vi fick gå över till autopilot, vilket i sin tur innebar att vi fick köra motor (utan växel i) för att ladda batterierna under de tidiga morgontimmarna. I samband med vaktbytet på natten såg Carro inte mindre än nio stjärnfall på mindre än tio minuter! 

Dygn 22 - söndag 13/12

Luciadagen var här. Visserligen hade vi varken Lucia eller stjärngossar men två små tomtenissar dök i alla fall upp under dagen. De bjöd dessutom på nybakta lussebullar, glögg och pepparkakor som avnjöts till julmusik på hög volym. Om vi fick någon julstämning? Nja... men gott var det i alla fall! Den lugna dagen avslutades med ett riktigt skyfall, några blixtar föröver och omväxlande vind. Vi fick snabbt ändra kurs för att skydda seglen då det plötsligt började blåsa lite väl mycket och styrde under cirka en timme rakt söderut. När storseglet slog fram och tillbaka gick plötsligt linan till storskotsvagnen (där skotet till bommen sitter) av. Vi fick snabbt ordna med en provisorisk lösning i väntan på närmare undersökning och ny lina nästkommande dag. Efter en dryg timme lugnade det ner sig och vi kunde återigen lägga oss på rätt kurs. Resten av natten blev tack och lov lugn. 

Cabin crew bakar lussebullar


Koncentration under lussebaket


Lussefika på Atlanten

Dygn 23 - måndag 14/12

På morgonen återigen stiltje och vi beslöt oss för att starta motorn. Hur härligt vi än hade det ville vi ändå någon gång komma fram och dessutom pågick en vadslagning inom familjen om när vi skulle vara framme. Malin och Lasse låg bäst till så kapten var inte helt nödbedd att låta järngenuan (motorn) jobba. Vi kalasade på de sista lussebullarna under dagen, läste böcker och passade på att återigen bada. Sakta började det sjunka in i oss alla fyra, snart skulle vi faktiskt vara där, i Karibien! Under dagen bytte vi linan till storskotsvagnen och fixade även ny nåt till teakdäcket då det hade lossnat på några ställen.

Flera fripassagerare hittades på morgonkvisten

Cabin girl gör sig av med fripassagerare

Dygn 24 - tisdag 15/12

Barnen vaknade tidigt, började de längta fram tro...? Vi hälsades god morgon av några delfiner som gjorde oss sällskap några minuter innan de simmade vidare norrut. Bad på förmiddagen och nu vågade båda barnen sig på att hoppa från båten, Malin från badbryggan och Albin från sidan. Som vanligt hade vi en tamp hängande efter båten att ta tag i för att inte hamna för långt ifrån. Vi bestämde oss allihop för att minnas denna dag i december nästa år. Lasse passade på att skrapa långhalsar (en form av kräftdjur som sätter sig fast på skrovet) och fick genast sällskap av ett gäng småfiskar som troligen ville kalasa på avskrapet. Toaletten fick nya packningar då den inte riktigt höll tätt längre. Eftersom vi hade kört en del motor hade vi fått en del smuts och lite vatten i motorns vattenavskiljarfilter vilket tappades ut. På eftermiddagen var det stekande varmt och vi kunde inte annat än att stanna för ett till dopp, det sista innan målgång? Därefter konstaterade Malin att det var hög tid att piffa till sig, snart skulle vi ju vara åter i civilisationen, så då åkte nagellacket fram! Natten blev lugn, med motor och vi kunde i mörkret ana ljus från både Barbados, som vi hade på babord sida och från Sant Lucia. 

Vi närmar oss Saint Lucia


Carro snart framme!

Bad i Atlantens blåa vatten


Malin badar


Nymålade naglar, det gäller att gå i mål med stil!

Dygn 25 - onsdag 16/12

Lasse väckte Carro vid 7:30, nu kunde man se Sant Lucia, en sådan underbar syn! Alldeles grönt, palmer på bergen och ljusa sandstränder. Vi fick nästan nypa oss i armen, var vi verkligen där? En dryg timme bort från ön akompanjerades plötsligt The Beach Boys som sjöng om Kokomo i högtalarna av ett dunkande ljud. Vad?? Lasse la genast i friläge på motorn och kastade sig in för att kontrollera motorutrymmet, men där verkade allt vara i sin ordning. När Carro tog sig till aktern och tittade såg hon till vår förskräckelse en sträckt lina som kom ut underifrån båten. En lina i propellern? Så nära målet? En mardröm! Vi slog snabbt av motorn och tog ett direkt beslut om att kapa linan. Därefter gjorde sig Lasse redo för att hoppa i och se efter hur pass illa det var. Precis när han simmade ner för att kontrollera propellern släppte linan och en liten fiskeboj dök upp vid ytan. Troligen hade den fastnat under kölen och inte i propellern tack och lov och vi kunde därefter fortsätta mot Saint Lucia och målgången. Lagom tills dess började det blåsa upp mer och vi kunde korsa mållinjen med fulla segel och motorn avstängd. Vilken känsla! Därefter var det dags att anropa "ARC berthing" för att få anvisningar om plats i hamnen, men innan vi hann göra det var det flera båtar som ropade upp oss och gratulerade och välkomnade oss till Saint Lucia, kändes fint att vara så "populära", haha. 

Piffad besättning

Saint Lucias gästflagga och den gula Q-flaggan (fria från smitta) hissas

Vi närmar oss Saint Lucia

Nöjd kapten styr yachten de sista sjömilen i hamn


Jodå, så att man har ju korsat Atlanten! 


Carro med Pigeon island i bakgrunden och de röda shortsen - som får bäras först när man korsat Atlanten


Kaptensparet nära målgången


Albin med signalhornet för att meddela vår ankomst till Saint Lucia










S/Y Lady Ann på väg mot mål


Snart korsar vi mållinjen!


Glad besättning på S/Y Lady Ann

Besättningen skålar med rom-punch (självfallet alkoholfritt till barnen) efter målgång

För vi har korsat Atlanten! Fy XXX vad vi är bra!

Goodie bag-innehåll

Kokosnötter, äntligen!


Cabin crew har pratat om kokosnötter, så de blev väldigt glada när vi fick några i goodie bagen

Kapten uppe i masten för fallfix

Hål i storseglet som tejpades

På kvällen beställde vi take away från en av restaurangerna i hamnen, vilket tack och lov var tillåtet trots karantän, och rackarns vad gott det smakade! Det kändes fortfarande overkligt att slutligen vara här och vi insåg att det nog skulle ta några dagar att verkligen förstå vad vi gjort. 

En lugn stund i Rodney Bay efter att ha korsat Atlanten

Skumpa och rompunch

Vi konstaterade också hur fantastiska barnen är på att acklimatisera sig så snabbt till en tillvaro och vardag ombord på ett gungande hem med begränsat utrymme och en båt som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet. Och jo, visst bråkade de sinsemellan en hel del, men inte en enda gång klagade de på att vara till havs eller tjatade om att vara framme. Fantastiska! 

Fantastisk cabin crew

Dagen efter vaknade vi till goda nyheter, alla hade testat negativt (vilket ju i och för sig var att förvänta) och vi fick lov att lämna karantänbryggan för en "riktig" plats inne i marinan tillsammans med övriga ARC-båtar. Och därmed kunde vårt Karibien-äventyr börja på riktigt. 

Bananbåten dök upp strax efter tilläggning, och vi köpte bananer och kokosnötter. Smaskens!

Kokosnöten öppnas med machete

Spännande tycker Malin!


Kapten fick en välförtjänt kokosnöt

I Trälhavets båtklubbmedlemstidning finns det en notis om oss i senaste numret. Således är vi lokalkändisar numera.

"Livet i Karibien tycks baserat på billig rom vars brand i strupen släcks med svalt kokosnötsvatten"

// Carro & Kapten

Starten 

En viss nervositet hade smugit sig på ju närmare starten vi kom men vi kände oss ändå lugna och väl förberedda när söndagen, dagen för starten kom. När sedan flera båtar började lämna marinan för att ta sig till startområdet utanför blev det plötsligt riktigt nervöst och vi båda vuxna kände ett pirr i magen. På väg tillbaka till bryggan efter att de sista soporna lämnats blev Carro stoppad av flera sällskap som undrade om var man bäst kunde se starten och andra detaljer om racet. Då framgick det tydligare att detta är en stor årlig händelse i Las Palmas. När vi och grannbåten Baloo tagit avskedsfoton åt varandra kastade vi loss och gav oss av till de andra tävlande som cirkulerade i väntan på start. Utöver ARC-båtarna så var det en hel del båtar med "publik"; andra seglare som ville se starten från vattnet och det var ganska trångt. Vi vågade inte tänka på hur trångt det det måste vara ett "vanligt" år då det är betydligt fler tävlande båtar. Det var också lite svårt att lokalisera startlinjen som markerades av en boj och en motorbåt men vi lyckades tima in starten och kom iväg som vi skulle. Mot Karibien!

Liv och Albin eller Hermione och Harry? Sista timmen av lek innan det var dags att ta (tillfälligt) adjö.

Besättningen på S/Y Lady Ann inför ARC starten

S/Y Lady Ann in action, efter starten

Dygn 1 - söndag 22/11

Det var relativt lite vind längs Gran Canarias kust och vi valde att stötta med motor för att komma iväg lite och nå öppnare hav innan kvällen. Efter några timmar fick vi mer stabil vind utan att det hunnits bygga upp så höga vågor och vi kunde segla i 5,5-6,5 knop. Kvällen bjöd på en magnifik solnedgång och natten var stjärnklar med en fin måne. För säkerhets skull tog vi ner storseglet under natten för att inte riskera att behöva gå upp på däck under natten för att reva ifall att vinden skulle tillta.

Solnedgång över Atlanten

Dygn 2 - måndag 23/11

Vinden fortsatte vara lagom stark men vi hade relativt bra fart så vi fortsatte med endast försegel. På dagen hörde vi plötsligt ett VHF-anrop från den danska ARC-båten S/Y Marthelsa, som vi haft kontakt med både på La Palma och i Las Palmas. De var förföljda av en motorbåt och önskade kontakt med kustbevakningen på Kanarieöarna. Vi vidarebefordrade deras meddelande eftersom vi var närmare Kanarieöarna än dem och flera andra ARC-båtar i närheten höll kontakt. Efter någon timme rapporterade våra danska vänner att de lyckats segla ifrån den förföljande motorbåten. Därefter gick VHF:en varm. Flera ARC-båtar hade stött på drivande mindre träbåtar, en del övergivna och någon med migranter ombord. Vi hade fått instruktioner inför racet att rapportera till Kustbevakningen men att inte närma oss båtar med människor i, för vår egen säkerhets skull. De flesta båtarna som lokaliserats var 10-30 sjömil framför oss, och samtidigt närmade sig natten. Att lyckas se en mindre drivande träbåt i mörker är inte lätt. Tack och lov var även denna natt upplyst av månen och stjärnor, vilket hjälpte sikten en hel del. Vi båda vuxna kände såklart en viss anspänning inför denna del av resan men i övrigt mådde alla bra ombord och vi ägnade eftermiddagen åt högläsning i sittbrunnen. Albin fick också VHF-kontakt med kompisen Liv ombord på S/Y Baloo.

Albin pratar med Liv ombord på S/Y Baloo

Ibland får kapten spänna ögonen i sin cabin crew...

Dygn 3 - tisdag 24/11

Nästkommande dag fortsatte rapporterna om övergivna båtar och det var svårt att få en överblick över hur många det faktiskt rörde sig om. Båten som låg närmast framför oss kontaktade oss efter lunch och varnade om en drivande båt som verkade ligga på vår kurs. De hade passerat några sjömil söder om den. Vi började hålla utkik och till slut såg vi den, bara några hundra meter norr om vår kurs. Enligt direktiven vi fått via VHF:en från Kanarieöarnas kustbevakning tog vi oss försiktigt närmare för att kunna avgöra om den hade människor ombord. Det var en mindre träbåt med två utombordare, en del bränsledunkar men ingen människa ombord. Vi varnade S/Y Svala som låg bakom oss som tackade för varningen. Både kapten och Carro kände sig trötta och hade huvudvärk, troligen på grund av den ojämna sömnen i och med nattvakterna, vi turades om i 3-4 timmars pass och försökte vila lite på dagen. Barnen var uttråkade men välmående. Vi upptäckte att solcellerna laddade dåligt och fick köra motor en liten stund för att ladda batterierna. Det blåste upp lite mer under natten och vi ökade därmed farten från 3 till 5 knop. I och med ökande vind så ökade också vågorna så sakteliga och det blev alltmer gungigt. Vi vuxna brukar vanligtvis sova på soffan i salongen när vi inte har nattvakt, med en sjökoj uppfälld som skydd från att ramla ur, men provade nu att ändå sova i vår vanliga säng i förpiken. Och det fungerade riktigt bra tyckte vi båda, trots vågorna. 

Drivande båt, ca 20 fot

Dygn 4 - onsdag 25/11

Vi fortsatte att ha bra vind under morgonen och under dagen blåste det upp ytterligare och vi seglade nu i 6 knop. Med vinden kom också högre vågor och det började gunga ordentligt utan någon egentlig rytm i gungandet. Middagen fick därmed bli av det mer lättlagade slaget; Felix Ravioli med majs, vilket vi alla fyra faktiskt tycker är utomordentlig god båtmat. Vi konstaterade också att vi snart tömt den första dricksvattendunken vilket innebar att vi snart skulle ha vår första "sopkorg". "Jippie, imorgon får vi klippa skräp, Albin!" utropade Malin. Ibland krävs inte så mycket för att bli glad, haha. Vi fortsatte med högläsning i sittbrunnen eftersom sitta still är det bästa när det gungar som det gjorde. Eftersom det varit varmt under dagen var tackluckan i akterruffen öppen, vilket vi båda konstaterat och tänkt "vi kanske ska stänga den snart". Tyvärr kom vi inte till skott, inte förrän en stor våg sköljde över aktern och rakt ner i Malins säng. Där det låg fler saker än bara täcken och gosedjur... Den bärbara DVD-spelaren hade fått sig en dusch men återhämtade sig tack och lov efter ett dygns vila. Det hängde saker på tork lite här och var under eftermiddagen. Vi vuxna turades också om att sova/vila under dagen och huvudvärken som vi båda haft gav sakteliga med sig. Barnen visade inga tecken på sjösjuka eller andra krämpor. När kvällen kom var vågorna ännu högre och vi kastades hit och dit i sängarna, ingen av oss fyra fick någon särskild god sömn och vi tyckte alla att natten kändes som en evighet. Malin döpte den till den "lååååånga natten"  och återkom ofta till den under de kommande veckorna; "jag hoppas att det inte blir en sån där lång natt igen"... 

Cabin girl lite sliten efter den låååånga natten

Dygn 5 - torsdag 26/11

Efter den långa natten var vi alla lite ur form och det passade bra att smyga fram två små fripassagerare som slunkit med i Las Palmas. Ted och Ted fann sig snabbt till rätta och dagen blev med ens lite lättare. När vi skulle koka pastavatten till lunchen (ja, det blev mycket pasta dessa dagar) vältes kastrullen av en stor våg. Som tur var använde vi tryckkokar-kastrullen och hade satt locket nästintill helt på så det var enbart någon deciliter som rann ut. Eftersom vågorna lugnat sig något hade vi inte släppt spärren på spisen som finns för att den ska kunna gunga med, just för att minska risken för spill med mer. Läxan blev att alltid utnyttja kardanupphängningen oavsett hur mycket det gungar just då. Samma dag hade vi även lite dropp från frukt som tröttnat på värmen. Vi förvarade frukten i nät ovanför salongssofforna, men tack och lov missade både ananasen och bananen sofftyget utan droppet landade på en flytväst och lakanet vi hade i soffan under överfarten. Ny läxa, den här gången att oftare gå igenom frukt och grönsaker för att kunna ta tillvara på det som höll på att mogna över. Till middag blev det tacos, det smakade minst lika gott ute på Atlanten som hemma på Syrsavägen, om inte bättre. Äntligen fick vi också direktkontakt via satelitt-telefonen med S/Y Malla som lämnat Teneriffa samtidigt som ARC-starten. Hittills hade vi fått deras meddelande medan våra inte kommit fram till dem. Kul att ha någon att sms:a med under nattvakterna. Natten blev betydligt lugnare än föregående, även om vinden vände och vred lite så att vindrodret fick justeras oftare. Under Carros nattvakt kom en rejäl störtskur men ingen åska och vinden var inte så stark att vi behövde justera seglen. Barnen sov som stockar, tretton timmar i sträck! Det märktes att gårdagsnatten verkligen varit utmattande för samtliga.

Albin och Ted (ARC maskot)

Dygn 6 - fredag 27/11

Nu hade mycket av färskmaten (inte frukt och grönsaker) gått åt så äntligen dags att börja fiska. Efter att draget lagts i (släpas efter båten och spöet sätts fast i aktern) började Lasse undersöka varför solpanelerna laddade så dåligt. Det borde inte bara bero på att det till och från var molnigt. Det visade sig att babords solpanel inte laddade alls och det var den som hade bäst riktning mot solen. Till slut fann han att det var kabeln från solpanelen som troligen kortslutits. Så det var bara att sätta igång att byta kabel. Innertak och ribbor fick skruvas bort i akterruffen för att kunna dra den nya kabeln. Sjävklart nappade det sedan mitt i kabeldragningen. En stor Mahi mahi satt på kroken men den var ilsk och inte så lätt att få ombord. Plötsligt släppte den och vi såg besvikna på det tomma draget som dinglade på spöet. Ytterligare en Mahi mahi nappade under dagen men även den släppte, några meter ifrån båten. Attans! Carro som hade trappat ut sjösjuketabletterna enligt teorin om att sjösjukan går över efter tre dagar kände under eftermiddagen att det smög sig på igen och tog därför en tablett. Även Malin kände av lite sjösjuka och fick en halv Postafen. 

Cabin crew luftar fötterna

Full fart


Blått hav

Dygn 7 - lördag 28/11

Återigen var vi lite trötta efter natten, vi kände att det började slita på kroppen med nattvakter och en båt i ständig rörelser, och försökte vila lite då och då under dagen. Sms från S/Y Malla som också kände av trötthet hos besättningen. Det var inte bara himlen och havet som skiftade i vackra blåa nyanser. Vid tvätt av samtliga i besättningen konstaterade vi också att kroppen bar spår av de senaste dagarna i form av blåmärken i flera nyanser. Mitt i frukostbestyren nappade det plötsligt, den här gången en Wahoo, en riktig bjässe på,15kg, som vi tack och lov lyckades få ombord och som snart kunde fileas upp. Att rensa och filea en stor fisk på en rullande båt var inte det lättaste kapten gjort, men till sist hade vi kylen full av färsk fisk. Strax därpå såg barnen en vacker och stor regnbåge över himlen varpå Malin utbrast: "Åh kolla regnbågen, en lyckodag!". Carro kände sig trött och orkeslös, samt hade sedan några dagar tillbaka varit utan aptit. Kurerades av kapten med Coca-cola och djungelvrål (saltlakrits). Till middag blev det nyfångad fisk och potatismos, barnen tyckte det var en delikat måltid. Väderprognosen skrev om fortsatt höga vågor så troligen var nya blåmärken att vänta, även om vi med tiden blivit alltmer skickliga på att förutse båtens gungningar. På kvällen simmade delfiner förbi och vi firade lördagen med svenska ostbågar (inhandlade på IKEA Las Palmas) och högläsning av Harry Potter i sittbrunnen, mysigt. Vi passerade då också 750 sjömil, mer än en fjärdedel gjord, härligt! Fullmåne under natten. 

Kapten med en Wahoo på 15 kg

STOR fisk


Wahoo-middag på gång


Cabin girl gillade Wahoo


Cabin boy också


Ostbågar på Atlanten, lyxigt lördagsmys!

Dygn 8 - söndag 29/11

Sämre vind nu, vi försökte med gennakern för att få någorlunda fart i alla fall men det hjälpte inte så mycket. Efter lunch doppade sig Carro och Lasse genom att stå på stegen i aktern, för höga vågor för att släppa taget. 25 grader i vattnet, kändes härligt. Vi fortsatte kalasa på gårdagens fisk idag i form av fiskgryta med saffran, Malins favorit. Barnen ägnade eftermiddagen/kvällen åt att pyssla med ballonger som avbrott från olika varianter av skärmar vilket är lättast att ta till när det gungar och alla är trötta. Carro var dock fortsatt hängig men det kändes inte som vanlig sjösjuka. Vi tänkte att sömn kanske skulle hjälpa så Lasse erbjöd sig att ta hela natten så att Carro fick vila ut ordentligt och hon somnade redan vid 19. Fortsatt motorgång under natten på grund av svaga vindar. 

Vattenpump som monteras på dricksvattendunkarna, väldigt bra! Även bra användningsområde för säkerhetskrokarna.

Dygn 9 - söndag 30/11 

Carro vaknade strax efter åtta, tretton timmars sömn senare och kände sig utvilad (fattas annat). Medan kapten fick välförtjänt vila bakade Carro och barnen citronmuffins. Vi passade på att bada igen innan vi provade en ny segelsättning. Storsegel samt utspirat försegel, vilket innebär en extra bom från masten för förseglet så att det fångar upp mer vind och inte slår så mycket ("kollapsar"). Det fungerade riktigt bra, det vill säga vi kunde selga i åtminstone 3-5 knop. På kvällen satt vi tillsammans i sittbrunnen och lyssnade på musik, också en bra sysselsättning när det gungar och energin inte är på topp. På Lasses vakt såg han en båt - den första på 5-6 dygn, en lastbåt, i övrigt var det väldigt ensamt på havet. 

Fulla segel ute på Atlanten

Dygn 10 - måndag 1/12

Albin och Malin öppnade första luckan i sin Harry Potter-julkalender. Idag bättre vindar och snabbare segling, 5-6,5 knop och vågor mer bakifrån vilket var behagligare och inte lika gungigt i sidled. Lasse lade sig för att vila efter middagen och Carro som kände sig lite piggare tyckte det var bäst att han fick sova lite längre och tog vakten fram till 01. Därefter sov Carro resten av natten, så istället för att byta av varandra flera gånger tog vi varsin längre vakt vilket båda tyckte fungerade bra. 

Soluppgång

Fripassagerare ombord

Dygn 11 - tisdag 2/12

Återigen kände sig Carro trött trots flera timmars god sömn och efter att ha stött och blött symtomen, bestämde vi att det ändå måste vara sjösjuka, fast med andra symtom. På försök började Carro därför med tabletter igen och ja, efter det var det inte längre något problem. Skönt! Återigen passerade ett par lastfartyg och positionsrapporten från ARC som vi dagligen fick via satelittelefonen visade att vi ändå höll jämna steg med konkurrenterna. Vi insåg också att vi varit lite försiktiga i början vad det gällde segelsättningen och hade kanske kunnat segla fortare, men tuffare segling hade också gjort livet ombord mindre angenämt (och det hade ändå varit lite tufft i början) så allt som allt var vi nöjda med vår taktik. Nu var vi ungefär två dygn från halvvägs, det började kännas som att vi faktiskt någon gång skulle komma fram.. Vi bestämde oss för att fortsätta med det nya vaktschemat, att dela natten på två där Lasse lade sig efter middagen och sov mellan 19-02 och Carro 02-09 och när Lasse gick och lade sig läste Carro och barnen Harry Potter i sittbrunnen, vilket blev en återkommande vana resten av överfarten. 

Högläsning av Harry Potter var en hit

Pyssel ombord


Enkel men god lunch

Dygn 12 - onsdagen 3/12

Nu började vi verkligen närma oss halvvägs och för att ha något att fira med bakade Carro och barnen havre- och chokladbollar. På eftermiddagen tog vi ner seglen för kontroll vilket var tur då vi upptäckte att fallet till främre rullfocken nästan nötts av och fick kortas av. På grund av lite kraftig vind strulade det lite och innan vi var klara hade Lasse oturligt nog fått spirbommen i huvudet med en bula som följd och ett fockskot (lina till förseglet) fastnade under kölen men kunde dras loss. Därefter var vi båda ganska slutkörda och det passade väldigt bra att få kalasa på chokladbollar och BOBs hallonsaft. Då det varit mulet senaste dagarna fick vi ha motorn igång utan växel för att kunna ladda batterierna. Till middag blev det wraps med pulled pork/chicken på konservburk, med lite creme fraiche och färska grönsaker blev det riktigt fräscht och gott. Under natten passerade vi halvvägs, härligt! 

I torsdags kom vi till Las Palmas på Gran Canaria. Helen, Roo och Kit från S/Y Lucky Girl mötte upp på receptionspontonen och efter incheckning åt vi middag tillsammans på Sailors Bay i hamnen. Kul att träffas igen efter två veckor!

Sailors Bar i hamnen

Middag på Sailors Bar med besättningen på S/Y Lucky Girl 

I fredags var det dags att checka in på ARC-kontoret. Vi hälsades välkomna och fick ARC-kläder med vårt båtnamn på som vi beställt.

ARC-kontoret by night

De senaste dagarna har varit fullspäckade med dieseltankning, motorservice, riggbesiktning, små reperationer, påfyllning av fett i roder och i Volvo Penta Black Jack-tätningen, tvätt av smutstvätt, fyllning av gasoltub, bilhyrning och införskaffande parkeringskort, tvätt av sittbrunnsmadrasser, frisörbesök, köp av fiskedrag och bunkring av dryck och mat. Cabin crew har också ritat teckningar och tävlar nu om att få transportera ARCs maskot Ted till Västindien.


Albins bidrag till tävlingen


Kapten kollar riggen - inga fel hittade

För åtta år sedan, när Albin var 8 månader, besökte vi Gran Canaria och bodde i en bungalow i Maspolomas. Vi gjorde idag ett återbesök och åt lunch på strandrestaurangen vid fyren.


Kapten + cabin crew vid fyren

Äntligen kom de! Mormor och morfar/mamma och pappa/svärfar och svärmor. Så efterlängtade! Dagarna innan var nervösa, skulle de lyckas komma eller inte? 

Som tur var hade vi en tur till Aqualand och Halloween-firande som distraktion och hann till och med med två stycken firanden. Först ut var på S/Y Lucky Girl som skulle segla vidare mot Las Palmas fredagen innan den egentliga Halloween-kvällen. Så på torsdagskvällen samlades vi hos dem för pumpa-tävling och spökfilm. 

Barnens egendesignade pumpor, den ena läskigare än den andra

Spökfilm ombord på S/Y Lucky Girl

Avvinkning av S/Y Lucky Girl, på återseende i Las Palmas!

Nästkommande dag tog Carro med sig fyra glada barn till ett av de två vattenland som finns på Teneriffa. Succé! Alla fem hade vansinnigt roligt och trots att de fem övriga föräldrarna såg både avslappnade och utvilade ut när badarna återvände till hamnen, så hade nog Carro ändå haft roligast! 

Emma och Albin på vattenland

Felix och Malin på vattenland

På lördagen var det dags för nästa Halloween-firande. Vi slog ihop oss med S/Y Skyline och på några timmar hade de förvandlat salongen på sin båt till ett Halloween-disko. Barnen fick amerikanska pannkakor med lönnsirap och vi vuxna komponerade ihop en spontan grillmiddag. På grund av Corona-viruset avstod vi "Bus- eller godis" och ersatte det med skattjakt på båda båtarna, fungerade lika bra det! En härlig kväll som liksom alltid tog slut alltför fort.

Ruskig cabin crew bordar S/Y Skyline

På söndagen vaknade vi av världens bästa sms; "Vi är incheckade och klara". Yes! De var på väg. Strax före klockan ett fick vi sms om att de landat. "Fint, vi är och badar" svarade vi, medan vi i själva verket stod utanför ankomsthallen (man fick inte möta upp inomhus) och väntade. Surprise! Det var så härligt att få krama om dem, tänk att de faktiskt var här!

Mormor och morfar tas emot på flygplatsen

Äntligen!

Glada barn!

Efter att Mats och Suzanne checkat in på hotellet i Las Americas tog vi hyrbilen bort till dem, cirka femton minuters körtid, för gemensam middag. Vi hade fått tips av S/Y Skyline om en riktigt bra indisk restaurang, BBQ Grill (inte direkt indiskt namn dock...) och den var verkligen toppen! Riktigt bra mat och väldigt trevlig personal, så alla sex var mer än nöjda när vi sa adjö för natten. 

Malin och mormor Suzanne på indiska restaurangen

Efterlängtade svenska produkter levererades

Nästkommande dag tog gästerna taxi till hamnen och mönstrade på S/Y Lady Ann. Planen var att segla över till grannön La Gomera för några dagar på svaj i ankringsvik och därefter ett par dagar i hamn i San Sebastian, öns huvudstad. Mellan Teneriffa och La Gomera finns dock en så kallad accelerationszon där vindarna kan bli riktigt starka, vilket de valde att vara denna dag. Ju närmare vi kom målet, ju starkare blev vindarna och ju högre blev vågorna. Som tur var hade både Carro och våra gäster tagit sjösjuketablett, men det var ändå ansträngande. Strax innan tilläggning blåste det nästan 20 m/s. Vi valde därför att gå in till marinan i San Sebastian istället för en ankringsvik på södra delen av ön. Ett korrekt beslut visade det sig då vi senare fick rapport av S/Y Malla som legat för ankare. Det hade visserligen inte blåst alls i viken, men varit rejält gungigt och när de nästkommande dag kom in i marinan såg hela besättningen lättad ut. Även de hade nämligen fått besök av "mormor och morfar" samt en kusin till Felix och Kevin. 

Mormor påmönstrad

Skål och välkomna

Första dagen på La Gomera ägnades åt en liten tur "på stan", de två huvudgatorna kunde avverkas snabbt, tapas-lunch och bad. På onsdagen hyrde vi bil för en tur upp i berget. Vi hade tänkt gå en av alla vandringsleder men vädret var inte på vår sida. Det var dimma och ösregn... Besvikelsen dämpades dock av den lunch vi intog på ett litet hotell i en av bergsbyarna. Riktigt vällagad och välsmakande i en rustik restaurang, som gästades av både andra vandrande turister och lokalbefolkningen. Vi stannade ytterligare en dag på den grönaste av de kanariska öar vi hittills besökt. 

Glad besättning efter god lunch i bergsbyn

Middag på La Tasca på La Gomera

Bad på La Gomera

Morfar Mats och mormor Suzanne med vulkanen Teide på Teneriffa i bakgrunden

Albin och Malin med nya kläder

Därefter var det dags att segla tillbaka mot Teneriffa. Återigen med lite kraftigare vindar men inte alls som på ditvägen. Efter att ha mellanlandat på hotellet så var vår gäst-besättning redo för ytterligare några dagar ombord, om än enbart bryggsegling. Vi gjorde ett gemensamt strandbesök med S/Y Malla och köpte nyfångad tonfisk av de lokala fiskarna, underbart gott att grilla. 

Jordgubbssmoothie för cabin girl

En drink på strandrestaurangen

Solnedgång i Las Galletas

Middag ombord på S/Y Lady Ann

Eftersom vi ska vara i Las Palmas den 12:e november och det är en lite längre etapp dit valde vi att dela upp den i två. Så igår lämnade vi Marina del Sur för att ta oss norrut till Marina Santa Cruz, i Teneriffas huvudstad. Besättningen på S/Y Malla gick upp tidigt för att vinka hej då innan vår avfärd. Nu dröjer det innan vi ses igen på andra sidan Atlanten, men vi hoppas på snar återförening! När man är långt hemifrån känns det så roligt och tryggt att ha sin seglande kompisfamilj med sig. För så känns det, de är mer familj än vänner nu när vi seglat tillsammans sedan början av augusti.

Besättningen på S/Y Malla var uppe i ottan för att vinka adjö. På återseende säger vi!

Den här gången valde Mats och Suzanne att ta bussen och när de mötte upp oss elva timmar senare i marinan, efter att vi hade kämpat mot både motvind, motström och höga vågor framifrån var de mer än nöjda med sitt val, hehe... De hade också hunnit reka på stan och hittat en mycket trevlig restaurang för middagen. Kvällen avslutades med kortspel ombord innan vi slutligen somnade ovaggade så fort huvudet nådde kudden. 

Adios Marina del Sur

Malin på väg till Santa Cruz, på glatt humör trots en lite ansträngande förmiddag i de höga vågorna

Sista middagen tillsammans på ett tag

Svärmor och kapten

Mats och Carro

Malin avnjuter efterrätten

Albin + vaniljglass; en bra kombo

Idag turistade vi lite tillsammans innan det var dags att säga hej då för den här gången. Vi har haft så härliga dagar tillsammans och det har fungerat över förväntan att vara sex personer ombord, och som vanligt gick tiden liiiiite för fort. Förhoppningsvis kan de hälsa på oss även i Västindien framåt vårkanten, men det är ju av förklarliga skäl långt ifrån säkert, så avskedet idag var inte helt lätt.

Avsked av nära och kära är aldrig roligt. Vi hoppas på att de kan komma och hälsa på i Västindien också!

Imorgon seglar vi vidare mot Las Palmas medan Mats och Suzanne njuter några dagars sol och värme till i Las Americas innan hemfärden på söndag. Vi på vårt håll skall, efter att ha angjort Gran Canaria, ta tag i de sista förberedelserna inför ARC-starten den 22/11, med bland annat säkerhetsgenomgång av båten, Covid-tester och mer bunkring. Nu väntar dock först en god natts sömn innan vi gör den sista etappen på denna sidan Atlanten. På återseende!

Hörs och ses snart igen!

// Carro och kapten

Seglingen från El Hierro till Teneriffa bjöd på vindar av alla möjliga slag. När vi lade ut från marinan kunde vi hissa fulla segel och loggen visade genast på 6 knop. Jippi! Vi meddelade genast våra kamrater som låg kvar i hamn, men som snart också skulle kasta loss. Och då dog vinden... Jaha, bara att starta motorn då. Men det dröjde inte länge förrän det började blåsa igen och efter ett par timmar blåste det hela 17 m/s och vi var tvungna att reva lite. Därefter blev det mer stabilt och vi seglade i 6-7 knop återstoden av dagen. Det var en del vågor så både Carro och Malin kände av lite sjösjuka och tillbringade dagen ute i sittbrunnen, ibland slumrandes, ibland busandes. Värre än så blev det som tur var inte. Strax efter klockan nio på kvällen lade vi till i Marina del Sur på Teneriffas sydkust, vid den lilla orten Las Galletas. 

Teides topp syntes på långt avstånd

Vi hade haft kontakt med vår "kompis-båt" S/Y Skyline som låg i marinan sedan några dagar och med deras hjälp fått en anvisad plats av hamnkapten på brygga 3. Väl förtöjda visade det sig att det var enormt strömt i hamnen och båten rörde sig två-tre meter fram och tillbaka mot bryggan, trots att vi spände upp mooring-linan riktigt hårt i aktern. Inte bra! Dock fanns det en lucka på nästa brygga, bredvid S/Y Skyline, så vi tog ett eget beslut och flyttade dit och där var det betydligt lugnare. Nästkommande morgon när Lasse skulle checka in på hamnkontoret var spänningen hög; skulle vi behöva flytta tillbaka till brygga 3 eller skulle vi få stanna på "storbåts-bryggan"...? I marinan på El Hierro hade hamnkaptenen kallat vår båt "El barco pequeno" (= den lilla båten) och vi är oftast en av de minsta båtarna i hamn så förväntningarna var låga. Men... det var inga problem, vi var välkomna att stanna på brygga 4 och under dagen anslöt även S/Y Malla, och kunde lägga sig en båt ifrån oss. Det blev en trevlig reunion som firades med restaurangbesök på kvällen. Senast vi sågs alla tre var i Vigo, i mitten av augusti. 

Kvällshäng med Emma från S/Y Skyline

Nu har vi snart spenderat sex dagar på Teneriffa, men om någon skulle fråga skulle vi snarare svara tre-fyra. Dagarna går verkligen i en rasande takt. När vi förra veckan "var tvungna" att segla hit funderade vi på om det skulle kännas länge att vara här i 1,5 vecka i väntan på barnens morföräldrar som förhoppningsvis flyger hit på söndag. Än så länge kan vi säga att det gör det inte. Det finns mycket att se och vi har bestämt att ägna varannan dag åt sightseeing och varannan dag åt skola på förmiddagen och strandhäng/snorkling/bad på eftermiddagen. Det fungerar jättebra.

Malin på stranden

Lunch på hamnrestaurangen

Albin begravd i svart sand


Lazy days on the beach

Fler fiskar

Många olika fiskar att titta på

Eftersom Teneriffa råkar ha Spaniens högsta berg, 3718 meter, och världens tredje högsta vulkan, Teide, så har veckans skolundervisning fokuserat på vulkaner i synnerhet och geografi i allmänhet. Så nu kan vi allt om magma/lava, kiseloxid och olika typer av vulkanutbrott. Och då kunde vi ju inte heller avstå från ett besök på detta mäktiga berg. För att komma upp på Teide så finns det en kabinbana som tar cirka 8 minuter. Från topp-stationen kan man sedan göra en relativ brant vandring upp mot toppen. Hela området är ett naturreservat och för att minska belastningen på miljön så är det endast tillåtet med 200 besökare på toppen varje dag. Därför måste man söka tillstånd för att få gå hela vägen upp och vanligtvis måste man boka detta flera månader i förväg. Nu i Corona-tider är det av förklarliga skäl mycket färre besökare men trots detta var denna vecka helt fullbokad och det blev därför ingen toppvandring för oss. Det hindrade oss dock inte från att ta kabinbanan upp och göra en av de andra kortare vandringarna längs med berget. Där kunde vi njuta av den fantastiska utsikten och fascineras av vulkan-landskapet som skapats genom årtusenden. Det gäller att pricka rätt dag då vindarna runt Kanarieöarna bildar ett molnskikt nedanför bergstopparna som gärna skymmer utsikten. När vi var där igår var det relativt klart och vi kunde se både La Gomera och La Palma, samt ana El Hierro. Idag har det varit mulet här på södra Teneriffa och sikten var nog betydligt sämre. 

Skola ombord, vulkankunskap

Albin pekar på vulkanen

Teide

'

Lavasten

Fin utsikt

Carro med varma kläder, bara 3 grader på toppen

Teide

Besättningen tar en fikapaus

Brant uppför

Utöver att utforska vulkaner så har vi hunnit med ett besök på IKEA där vi återigen avnjöt en köttbulls-lunch i restaurangen innan vi shoppade loss i delikatess-avdelningen. Spansk mat i all ära, men för en 6-åring som i månader längat efter falukorv, var lyckan obeskrivlig när vi fann denna älskade svenska "delikatess" i frysdisken. Utöver falukorv köpte vi sill (till julen), köttbullar, lingonsylt (till havregrynsgröten), glögg och pepparkakor. Till kvällens gemensamma middag med S/Y Malla och S/Y Skyline kunde vi också bidra med Daim-tårta till efterrätt, mycket uppskattat. 

Malin nöjd med att få falukorv igen

Mitt i allt det härliga och avslappnade knackade plötsligt verkligheten på för ett par dagar sedan. Efter att vi kommit tillbaka från dagens snorklingstur blev det oväntad uppståndelse i hamnen. Snart fick vi klart för oss vad som orsakat detta. En flyktingbåt från Afrika hade anlänt i hamnen med allt vad det innebär. Polisen var snabbt på plats och spärrade av byggnaden där hamnkontoret och ett par restauranger är belägna. Mitt emot hamnen stod folk på klipporna och ropade, vad vi förstod var de delade i två läger; de som ville hjälpa och de som tyckte att båten och dess passagerare skulle ta sig någon helt annanstans. Strax kom fler poliser, ambulanser och Röda korset och så småningom fick passagerarna på den öppna, något slitna träbåten, en i taget gå iland. Vad vi kunde se, så gick allt väldigt lugnt och sansat till, från båda sidor och de nyanlända kunde efter ett par timmar transporteras bort med buss. Vi vet inte vad som nu väntar dem, enligt hamnvakten var detta inget nytt för Teneriffa eller Kanarieöarna, och det senaste året har antalet flyktingar från Afrika ökat. Hon förklarade att de troligast nu sätts i karantän i 14 dagar och sedan antingen får söka asyl eller ta sig vidare till andra länder. Händelsen väckte många känslor och tankar, inte minst hos barnen, och kvällen ägnades åt reflektion kring olika förutsättningar, möjligheter och livsöden. 

Trots denna lite omtumlande händelsen så pockar vår "långseglings-verklighet" på. Om mindre än fyra veckor förväntas vi kasta loss med ARC från Las Palmas på Gran Canaria och cirka tre veckor till havs väntar oss. För att inte behöva stressa med alla inköp de sista dagarna innan avfärd så valde vi att börja bunkra redan nu. Här på Teneriffa finns flera stora mataffärer, bland annat Alcampo i La Laguna, nära huvudstaden Santa Cruz, så bunkrings-möjligheterna är bra. Så här långt innan avresa är det torrvaror som är aktuellt att införskaffa; mjöl, socker, salt, pasta, ris, jäst, mjölk (med lång hållbarhet som ej behöver stå kylt), konserver, tacobröd, läsk, vatten med mer. Framförallt är det tänkt att ha tillräckligt med mat till överfarten, men vissa saker kan också vara svåra att få tag på eller vara väldigt dyra i Karibien. Dagarna innan avresa kommer vi komplettera med färskmat samt förbereda måltider till den första veckan. 

Första turen till affären

Allt får plats

Andra svängen till butiken

Vi valde att delta i ARC av flera anledningar, varav en var möjligheten till att träffa fler barnfamiljer som gör samma resa och på så vis hitta kompisar till barnen och förhoppninsvis även vuxna kompisar till oss. Under vägen ner har vi nu redan träffat flera båtar som vi slagit följe med, ibland kortare och ibland som med S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, under lång tid. S/Y Lucky Girl ska också delta i ARC och vi pratar nu skämtsamt om att vi redan träffat tillräckligt med vänner och inte riktigt har "plats" över för fler, haha. Men trots detta ser vi fram emot att möta upp de andra besättningarna i Las Palmas, även om Corona gör, liksom i övriga samhället, att det sociala får stå tillbaka lite. 

Cabin crew spanar vidare mot nya mål

Idag kom tydligen nya riktlinjer för att resa till Kanarieöarna, som efter grönt ljus från flera europeiska länder såg fram emot att välkomna fler turister.  Så osäkerheten kring Carros föräldrars besök kvarstår, men vi lever på hoppet och intalar oss att vi kommer att få träffa dem innan veckan är slut...

// Carro och kapten

När man som vi deltar i ARC, Atlantic Rally for Cruisers, måste båten uppfylla en hel del säkerhetskrav vad gällande utrustning. Inför ARC har vi fått en gedigen lista med utrustning som måste finnas på båten inför start och båten måste vara i bra skick. En besiktning av båten görs innan start och besättningen får gå på seminarier om båtsäkherhet m.m

Utdrag från ARC-utrustningslistan

I lördags hade vi vår säkerhetsbesiktning och vi blev godkända! Vi fick guldstjärna av inspektören som tyckte att S/Y Lady Ann var bäst förberedd i årets ARC och att båten i helhet var väldigt fin. Givetvis väldigt kul att höra.

För att få delta i ARC måste man bland annat ha uppblåsbara flytvästar med sprayhood, ljus, reflexer, visselpipa, grenband och en AIS MOB-sändare. Watskis Crewsaver ErgoFit 190N Off shore uppfyller alla dessa krav och på flytvästen går det även att montera en AIS-MOB. Watski säljer AISLink MOB som passade perfekt till flytvästarna. Vi köpte även extra laddningskit som också är ett ARC-krav att ha med ombord.

Crewsaver ErgoFit från Watski

Båten måste vara utrustad med en EPIRB. Vår gamla EPIRB gick inte att göra batteriservice på längre, så vi fick köpa en ny EPIRB. Valet föll en GlobalFix Pro 406 MHz GPS EPIRB från Watski. Den har inbyggd GPS vilket vår gamla inte hade, så det blev en förbättring! En EPIRB är också ett måste för att få delta i ARC. EPIRBen måste registreras, länk här.

EPIRB from Watski

Utöver detta måste båten vara utrustad med:

Livflotte (ARC-inspektören ville se servicecertifikat)

Satellittelefon

VHF

Radarreflektor

AIS

Nödraketer

System att få upp besättning som fallit överbord (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Länspumpar

Lanternor - två uppsättningar (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Strålkastare (ARC-inspektör ville se)

Jackstays (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Grab bags (ARC-inspektör kollade upp samtliga)

Sjökort

Mantåg

Ankare

Brandsläckare

Brandfilt

Ficklampor

Medicinlåda och första hjälpen  (ARC-inspektör ville se)

Tuta

Hinkar - 2st

Ekolod

Logg

Utöver detta rekommenderar ARC att man har med:

En extra flytväst

Jolle

Sextant

Stromfock

Trisail

1m2 färgglad pvc duk

Extra länspump

Röda nödraketer

Vita nödraketer

Fyra vita handhållna bloss

Maststeg

Sjöankare

Knivar till alla i besättningen

Ett stort tack till Watski som hjälpt oss med att utrusta båten med kvalitetsutrustning!

// Kapten

I måndags kom det sista paketet vi hade beställt, en stor affisch med bilder på släkt och vänner. Den satte vi upp i akterruffen så att cabin crew kan hålla lite "kontakt" med dem där hemma.  Affischen var lite stor, så vi fick klippa och klistra lite, men tur att vi har stora väggytor i akterruffen!

Foton i akterruffen

I förra veckan bestämde vi oss. Vi seglar iväg den 11/6 (dagen efter skolavslutningen och vår bröllopsdag) som planerat. Skönt att ha tagit beslutet, nu kan vi fokusera på att göra klart det sista och se fram emot långsegling, troligtvis en annorlunda sådan, men ändå långsegling! Vi har fått kontakt med andra långseglare via en Facebook-grupp, som även de ska segla iväg nu under maj-juni. Kul att se att andra också valt att segla iväg. Vi håller oss inom Sverige till att börja med, sen får vi se när vi beger oss utomlands.

Carro slutar jobba den den 5/6 och är tjänstledig till augusti nästa år. Kapten jobbar sin sista dag den 10/6, sen blir det deltidsarbete på 20% tills vi är tillbaka i Sverige. Dvs kapten jobbar 8h/vecka från båten. Skönt med ett arbete som tillåter det.

Vi båda vill tacka våra förstående arbetsgivare, Tele2 och Husläkarna i Österåker, som ställt upp på ett fint sätt under dessa Corona-tider när vi inte visste säkert om vi skulle kunna segla iväg! Tack för att ni låter oss genomföra vår drömsegling. Vi är båda välkomna tillbaka tidigare om så skulle bli fallet, vilket är en trygghet för oss båda.

Förra helgen var det öppningshelg på Ekholmen vilket innebar att sjösätta båtar, kratta, elda skräp, lägga i bryggor och laga bryggor. Niklas höll grundkurs i spikning för cabin crewsen.

Sedan senast har vi hämtat ut vårt skeppsapotek inkl vaccinationsspruta mot Hepatit A till cabin girl Malin.