Seglingen från El Hierro till Teneriffa bjöd på vindar av alla möjliga slag. När vi lade ut från marinan kunde vi hissa fulla segel och loggen visade genast på 6 knop. Jippi! Vi meddelade genast våra kamrater som låg kvar i hamn, men som snart också skulle kasta loss. Och då dog vinden... Jaha, bara att starta motorn då. Men det dröjde inte länge förrän det började blåsa igen och efter ett par timmar blåste det hela 17 m/s och vi var tvungna att reva lite. Därefter blev det mer stabilt och vi seglade i 6-7 knop återstoden av dagen. Det var en del vågor så både Carro och Malin kände av lite sjösjuka och tillbringade dagen ute i sittbrunnen, ibland slumrandes, ibland busandes. Värre än så blev det som tur var inte. Strax efter klockan nio på kvällen lade vi till i Marina del Sur på Teneriffas sydkust, vid den lilla orten Las Galletas. 

Teides topp syntes på långt avstånd

Vi hade haft kontakt med vår "kompis-båt" S/Y Skyline som låg i marinan sedan några dagar och med deras hjälp fått en anvisad plats av hamnkapten på brygga 3. Väl förtöjda visade det sig att det var enormt strömt i hamnen och båten rörde sig två-tre meter fram och tillbaka mot bryggan, trots att vi spände upp mooring-linan riktigt hårt i aktern. Inte bra! Dock fanns det en lucka på nästa brygga, bredvid S/Y Skyline, så vi tog ett eget beslut och flyttade dit och där var det betydligt lugnare. Nästkommande morgon när Lasse skulle checka in på hamnkontoret var spänningen hög; skulle vi behöva flytta tillbaka till brygga 3 eller skulle vi få stanna på "storbåts-bryggan"...? I marinan på El Hierro hade hamnkaptenen kallat vår båt "El barco pequeno" (= den lilla båten) och vi är oftast en av de minsta båtarna i hamn så förväntningarna var låga. Men... det var inga problem, vi var välkomna att stanna på brygga 4 och under dagen anslöt även S/Y Malla, och kunde lägga sig en båt ifrån oss. Det blev en trevlig reunion som firades med restaurangbesök på kvällen. Senast vi sågs alla tre var i Vigo, i mitten av augusti. 

Kvällshäng med Emma från S/Y Skyline

Nu har vi snart spenderat sex dagar på Teneriffa, men om någon skulle fråga skulle vi snarare svara tre-fyra. Dagarna går verkligen i en rasande takt. När vi förra veckan "var tvungna" att segla hit funderade vi på om det skulle kännas länge att vara här i 1,5 vecka i väntan på barnens morföräldrar som förhoppningsvis flyger hit på söndag. Än så länge kan vi säga att det gör det inte. Det finns mycket att se och vi har bestämt att ägna varannan dag åt sightseeing och varannan dag åt skola på förmiddagen och strandhäng/snorkling/bad på eftermiddagen. Det fungerar jättebra.

Malin på stranden

Lunch på hamnrestaurangen

Albin begravd i svart sand


Lazy days on the beach

Fler fiskar

Många olika fiskar att titta på

Eftersom Teneriffa råkar ha Spaniens högsta berg, 3718 meter, och världens tredje högsta vulkan, Teide, så har veckans skolundervisning fokuserat på vulkaner i synnerhet och geografi i allmänhet. Så nu kan vi allt om magma/lava, kiseloxid och olika typer av vulkanutbrott. Och då kunde vi ju inte heller avstå från ett besök på detta mäktiga berg. För att komma upp på Teide så finns det en kabinbana som tar cirka 8 minuter. Från topp-stationen kan man sedan göra en relativ brant vandring upp mot toppen. Hela området är ett naturreservat och för att minska belastningen på miljön så är det endast tillåtet med 200 besökare på toppen varje dag. Därför måste man söka tillstånd för att få gå hela vägen upp och vanligtvis måste man boka detta flera månader i förväg. Nu i Corona-tider är det av förklarliga skäl mycket färre besökare men trots detta var denna vecka helt fullbokad och det blev därför ingen toppvandring för oss. Det hindrade oss dock inte från att ta kabinbanan upp och göra en av de andra kortare vandringarna längs med berget. Där kunde vi njuta av den fantastiska utsikten och fascineras av vulkan-landskapet som skapats genom årtusenden. Det gäller att pricka rätt dag då vindarna runt Kanarieöarna bildar ett molnskikt nedanför bergstopparna som gärna skymmer utsikten. När vi var där igår var det relativt klart och vi kunde se både La Gomera och La Palma, samt ana El Hierro. Idag har det varit mulet här på södra Teneriffa och sikten var nog betydligt sämre. 

Skola ombord, vulkankunskap

Albin pekar på vulkanen

Teide

'

Lavasten

Fin utsikt

Carro med varma kläder, bara 3 grader på toppen

Teide

Besättningen tar en fikapaus

Brant uppför

Utöver att utforska vulkaner så har vi hunnit med ett besök på IKEA där vi återigen avnjöt en köttbulls-lunch i restaurangen innan vi shoppade loss i delikatess-avdelningen. Spansk mat i all ära, men för en 6-åring som i månader längat efter falukorv, var lyckan obeskrivlig när vi fann denna älskade svenska "delikatess" i frysdisken. Utöver falukorv köpte vi sill (till julen), köttbullar, lingonsylt (till havregrynsgröten), glögg och pepparkakor. Till kvällens gemensamma middag med S/Y Malla och S/Y Skyline kunde vi också bidra med Daim-tårta till efterrätt, mycket uppskattat. 

Malin nöjd med att få falukorv igen

Mitt i allt det härliga och avslappnade knackade plötsligt verkligheten på för ett par dagar sedan. Efter att vi kommit tillbaka från dagens snorklingstur blev det oväntad uppståndelse i hamnen. Snart fick vi klart för oss vad som orsakat detta. En flyktingbåt från Afrika hade anlänt i hamnen med allt vad det innebär. Polisen var snabbt på plats och spärrade av byggnaden där hamnkontoret och ett par restauranger är belägna. Mitt emot hamnen stod folk på klipporna och ropade, vad vi förstod var de delade i två läger; de som ville hjälpa och de som tyckte att båten och dess passagerare skulle ta sig någon helt annanstans. Strax kom fler poliser, ambulanser och Röda korset och så småningom fick passagerarna på den öppna, något slitna träbåten, en i taget gå iland. Vad vi kunde se, så gick allt väldigt lugnt och sansat till, från båda sidor och de nyanlända kunde efter ett par timmar transporteras bort med buss. Vi vet inte vad som nu väntar dem, enligt hamnvakten var detta inget nytt för Teneriffa eller Kanarieöarna, och det senaste året har antalet flyktingar från Afrika ökat. Hon förklarade att de troligast nu sätts i karantän i 14 dagar och sedan antingen får söka asyl eller ta sig vidare till andra länder. Händelsen väckte många känslor och tankar, inte minst hos barnen, och kvällen ägnades åt reflektion kring olika förutsättningar, möjligheter och livsöden. 

Trots denna lite omtumlande händelsen så pockar vår "långseglings-verklighet" på. Om mindre än fyra veckor förväntas vi kasta loss med ARC från Las Palmas på Gran Canaria och cirka tre veckor till havs väntar oss. För att inte behöva stressa med alla inköp de sista dagarna innan avfärd så valde vi att börja bunkra redan nu. Här på Teneriffa finns flera stora mataffärer, bland annat Alcampo i La Laguna, nära huvudstaden Santa Cruz, så bunkrings-möjligheterna är bra. Så här långt innan avresa är det torrvaror som är aktuellt att införskaffa; mjöl, socker, salt, pasta, ris, jäst, mjölk (med lång hållbarhet som ej behöver stå kylt), konserver, tacobröd, läsk, vatten med mer. Framförallt är det tänkt att ha tillräckligt med mat till överfarten, men vissa saker kan också vara svåra att få tag på eller vara väldigt dyra i Karibien. Dagarna innan avresa kommer vi komplettera med färskmat samt förbereda måltider till den första veckan. 

Första turen till affären

Allt får plats

Andra svängen till butiken

Vi valde att delta i ARC av flera anledningar, varav en var möjligheten till att träffa fler barnfamiljer som gör samma resa och på så vis hitta kompisar till barnen och förhoppninsvis även vuxna kompisar till oss. Under vägen ner har vi nu redan träffat flera båtar som vi slagit följe med, ibland kortare och ibland som med S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, under lång tid. S/Y Lucky Girl ska också delta i ARC och vi pratar nu skämtsamt om att vi redan träffat tillräckligt med vänner och inte riktigt har "plats" över för fler, haha. Men trots detta ser vi fram emot att möta upp de andra besättningarna i Las Palmas, även om Corona gör, liksom i övriga samhället, att det sociala får stå tillbaka lite. 

Cabin crew spanar vidare mot nya mål

Idag kom tydligen nya riktlinjer för att resa till Kanarieöarna, som efter grönt ljus från flera europeiska länder såg fram emot att välkomna fler turister.  Så osäkerheten kring Carros föräldrars besök kvarstår, men vi lever på hoppet och intalar oss att vi kommer att få träffa dem innan veckan är slut...

// Carro och kapten