Tiden går fort. Det har redan gått en vecka sedan förra inlägget. Vi har hunnit med en hel del och befinner oss nu utomlands, men vi börjar där vi avslutade senast. Så håll i er, nu kör vi!

Vi lämnade Borgholm tidigt måndag morgon med siktet inställt på Utklippan (en ö ute i havet söder om Blekinge). Det kom en rejäl skur strax efter Ölandsbron, men efter regnet blev det strålande sol och fina vindar. Vi kunde hissa fulla segel och satte nytt fartrekord för säsongen, 7.8 knop! Ingen högoddsare att det var kapten som styrde kanske ;). (Gissa vem som skrivit detta stycke...)

Kapten styr skutan

I den vanligtvis fulla hamnen på Utklippan fanns nu endast två andra båtar, men under dagen fylldes det på av fler båtar med olika nationaliteter (danskar, tyskar, holländare och polacker). 

S/Y Lady Ann vid Utklippan

Vi rodde över till "huvudön", där vi gick upp i fyren och kunde med hjälp av kikare se sälarna som håller till på klipporna.

Kapten och cabin crew på väg upp i fyren

Utsikt från Utklippans fyr

Utklippan

Utklippan

Cabin crew på Utklippan

Härligt ljus i sommarkvällen på Utklippan

Eftersom vi startat tidigt tog vi sovmorgon i tisdags och kom först iväg vid 10-tiden. Motvind till att börja med och vi tvekade, var det värt att gå mot Hanö? Ja, bestämde vi oss för och under förmiddagen dog vinden ut så när vi kom fram var det stiltje och strålande sol. Givetvis blev det både glass och bad efter tilläggning! Den lilla lekplatsen i Hanö hamn hade rustats upp till i år till barnens förtjusning och såklart fann de snabbt en lekkamrat som utmanades på en fotbollsmatch.

Malin nybadad

Eftersom det skulle bli värmebölja bestämde vi snabbt att vi skulle stanna ytterligare en dag på Hanö och i år utforskade vi nya delar av ön. Det går en stig till östra sidan av ön genom skogen. Där finns fina badklippor som vi utnyttjade hela eftermiddagen och hann med fika, sjögräskrig (barnes favoritlek) och flera dopp. Trots att det bara var dryga 17 grader i vattnet var det skönt att plaska runt.  Hanö är ju en av våra favotit-öar och det var också här som Lasse friade till Carro 2015. Vi hade gärna stannat ytterligare någon dag eller två, men då ryktet gick om ökade restriktioner för svenskar i Tyskland vågade vi inte chansa. Hanö finns ju kvar och vi räknar med att återkomma fler somrar.

Cabin crew i trollskogen

Badklipporna på östra sidan

Badpojke Albin

I torsdags blev det tidig start igen och vi gick mot Simrishamn. Det var väldigt varmt även denna dag, men nu gick det tyvärr inte att bada eftersom havet var fullt med alger. Vi fick blöta fötterna inne i Simrishamns gästhamn istället. Kapten uppmärksammade att vattenlinjen var smutsig och badtvättade den. Vi ville ju ha en fin båt när vi skulle till Tyskland!

Fotbad i Simrishamn

Vi passade på att fylla vattentanken, tanka diesel (även i extradunkarna som står på däck) samt att byta ut gasolflaskan (vi har tre, men ville lämna Sverige med samtliga fulla) inför avresan mot Tyskland.

Klockan 06.00 i fredags lättade vi ankar och styrde yachten mot Tyskland. Eftersom Danmark inte vill ta emot svenskar var vi tvungna att gå direkt till Tyskland. Vi hade kontaktat både hamnkaptenen i Heiligenhafen och ansvarig för Kielkanalen innan avfärd och båda meddelade att vi var välkomna. Vi mätte den totala distansen till Kiel till ca 180 NM. Slutdistansen blev 175 NM och det tog oss ca 32 timmar.

Överfartsplanering till Tyskland

Några av de 32 timmarna spenderade Carro åt att reparera vårt bomkapell. HR-märket höll på att lossna och behövdes sys fast igen. Det tog sin lilla tid men något ska man ju ha att göra under dessa längre överfarter. 

Carro reparerar bomkapellet

Det var varmt även dessa dagar så vi tog ned seglen och badade flera gånger i det äntligen algfria havet.

Nybadad styrman kommer upp

Till kvällen passerade vi danska Mön och några timmar senare var vi inne på tyskt vatten. Då kunde cabin crew äntligen hissa den tyska gästflaggan. Vid 23-tiden gick solen ned och den vyn tröttnar man aldrig på. 

Kapten och cabin crew hissar den tyska gästflaggan

Solnedgång över havet

Kapten tog första nattpasset och avlöstes av Carro vid 3-tiden. Vid 5.30 tog kapten över igen. Cabin crew sov som klubbade sälar hela natten. Det är många lastfartyg som är på väg till Kielkanalen, så det är många fartyg att ha koll på i mörkret. Det finns så kallade traffikseparingszoner som fritidsbåtar inte får befinna sig i. Vi seglade parallellt med dessa och när vi var tvungna att korsa dem gjorde vi det på snabbaste möjliga sätt, dvs vinkelrätt.

När vi närmade oss Kiel på lördag morgon, så var det otroligt många båtar i rörelse. Segelbåtar, lastfartyg, motorbåtar, seglingsskolor, SUP:ar och simmande människor överallt. Vi fick veja hit och dit för att ta oss in till Strande där dieseltanksbryggan finns i Kiel. Full tank och glass till samtliga i besättningen, sedan var det dags att ge sig ut i den livliga båttrafiken igen. Ett säkert tecken på att man kommit utomlands är när det säljs rom och vin på tankningsstationen!

När vi närmade oss målet, gästhamnen brevid inloppet till Kiel kanalen, avtog båttrafiken något och vi kunde lägga oss längs med bryggan. Båten framför var också svensk, så vi fick snabbt en pratstund. De hade varit ute i sammanlagt nio år (men flugit hem på somrarna de flesta åren) och hade flera bra tips. Vi passade också på att byta böcker med varandra, men såklart hade de fler utlästa än vad vi hade.

Gästbryggan strax utanför slussen till Kielkanalen. 


Ett dopp efter tilläggning

Igår eftermiddag kom en holländsk båt och lade till bakom. De hade flugit till Sverige där deras båt befann sig och var nu på väg hem. Vi pratade om att svenskar inte får komma in i Holland men de sade att ingen kontrollerar inkommande båtar och att det inte ska vara något problem. De som holländare är dessutom välkomna hem trots att de också just kommit från Sverige! Vi har dessutom mailat hamnkaptenen i Den Helder som svarade att vi är varmt välkomna! 

Imorse var det dags att gå in i kanalen, tillsammans med två andra segelbåtar. Vi var beredda på en actionfylld slussning och trodde dessutom att vi skulle färdas uppåt. Så vi blev lite snopna när slussporten framför oss rätt snart öppnades och vi insåg att vi slussat nedåt, uppskattningsvis 30 centimeter...