Äntligen kom de! Mormor och morfar/mamma och pappa/svärfar och svärmor. Så efterlängtade! Dagarna innan var nervösa, skulle de lyckas komma eller inte? 

Som tur var hade vi en tur till Aqualand och Halloween-firande som distraktion och hann till och med med två stycken firanden. Först ut var på S/Y Lucky Girl som skulle segla vidare mot Las Palmas fredagen innan den egentliga Halloween-kvällen. Så på torsdagskvällen samlades vi hos dem för pumpa-tävling och spökfilm. 

Barnens egendesignade pumpor, den ena läskigare än den andra

Spökfilm ombord på S/Y Lucky Girl

Avvinkning av S/Y Lucky Girl, på återseende i Las Palmas!

Nästkommande dag tog Carro med sig fyra glada barn till ett av de två vattenland som finns på Teneriffa. Succé! Alla fem hade vansinnigt roligt och trots att de fem övriga föräldrarna såg både avslappnade och utvilade ut när badarna återvände till hamnen, så hade nog Carro ändå haft roligast! 

Emma och Albin på vattenland

Felix och Malin på vattenland

På lördagen var det dags för nästa Halloween-firande. Vi slog ihop oss med S/Y Skyline och på några timmar hade de förvandlat salongen på sin båt till ett Halloween-disko. Barnen fick amerikanska pannkakor med lönnsirap och vi vuxna komponerade ihop en spontan grillmiddag. På grund av Corona-viruset avstod vi "Bus- eller godis" och ersatte det med skattjakt på båda båtarna, fungerade lika bra det! En härlig kväll som liksom alltid tog slut alltför fort.

Ruskig cabin crew bordar S/Y Skyline

På söndagen vaknade vi av världens bästa sms; "Vi är incheckade och klara". Yes! De var på väg. Strax före klockan ett fick vi sms om att de landat. "Fint, vi är och badar" svarade vi, medan vi i själva verket stod utanför ankomsthallen (man fick inte möta upp inomhus) och väntade. Surprise! Det var så härligt att få krama om dem, tänk att de faktiskt var här!

Mormor och morfar tas emot på flygplatsen

Äntligen!

Glada barn!

Efter att Mats och Suzanne checkat in på hotellet i Las Americas tog vi hyrbilen bort till dem, cirka femton minuters körtid, för gemensam middag. Vi hade fått tips av S/Y Skyline om en riktigt bra indisk restaurang, BBQ Grill (inte direkt indiskt namn dock...) och den var verkligen toppen! Riktigt bra mat och väldigt trevlig personal, så alla sex var mer än nöjda när vi sa adjö för natten. 

Malin och mormor Suzanne på indiska restaurangen

Efterlängtade svenska produkter levererades

Nästkommande dag tog gästerna taxi till hamnen och mönstrade på S/Y Lady Ann. Planen var att segla över till grannön La Gomera för några dagar på svaj i ankringsvik och därefter ett par dagar i hamn i San Sebastian, öns huvudstad. Mellan Teneriffa och La Gomera finns dock en så kallad accelerationszon där vindarna kan bli riktigt starka, vilket de valde att vara denna dag. Ju närmare vi kom målet, ju starkare blev vindarna och ju högre blev vågorna. Som tur var hade både Carro och våra gäster tagit sjösjuketablett, men det var ändå ansträngande. Strax innan tilläggning blåste det nästan 20 m/s. Vi valde därför att gå in till marinan i San Sebastian istället för en ankringsvik på södra delen av ön. Ett korrekt beslut visade det sig då vi senare fick rapport av S/Y Malla som legat för ankare. Det hade visserligen inte blåst alls i viken, men varit rejält gungigt och när de nästkommande dag kom in i marinan såg hela besättningen lättad ut. Även de hade nämligen fått besök av "mormor och morfar" samt en kusin till Felix och Kevin. 

Mormor påmönstrad

Skål och välkomna

Första dagen på La Gomera ägnades åt en liten tur "på stan", de två huvudgatorna kunde avverkas snabbt, tapas-lunch och bad. På onsdagen hyrde vi bil för en tur upp i berget. Vi hade tänkt gå en av alla vandringsleder men vädret var inte på vår sida. Det var dimma och ösregn... Besvikelsen dämpades dock av den lunch vi intog på ett litet hotell i en av bergsbyarna. Riktigt vällagad och välsmakande i en rustik restaurang, som gästades av både andra vandrande turister och lokalbefolkningen. Vi stannade ytterligare en dag på den grönaste av de kanariska öar vi hittills besökt. 

Glad besättning efter god lunch i bergsbyn

Middag på La Tasca på La Gomera

Bad på La Gomera

Morfar Mats och mormor Suzanne med vulkanen Teide på Teneriffa i bakgrunden

Albin och Malin med nya kläder

Därefter var det dags att segla tillbaka mot Teneriffa. Återigen med lite kraftigare vindar men inte alls som på ditvägen. Efter att ha mellanlandat på hotellet så var vår gäst-besättning redo för ytterligare några dagar ombord, om än enbart bryggsegling. Vi gjorde ett gemensamt strandbesök med S/Y Malla och köpte nyfångad tonfisk av de lokala fiskarna, underbart gott att grilla. 

Jordgubbssmoothie för cabin girl

En drink på strandrestaurangen

Solnedgång i Las Galletas

Middag ombord på S/Y Lady Ann

Eftersom vi ska vara i Las Palmas den 12:e november och det är en lite längre etapp dit valde vi att dela upp den i två. Så igår lämnade vi Marina del Sur för att ta oss norrut till Marina Santa Cruz, i Teneriffas huvudstad. Besättningen på S/Y Malla gick upp tidigt för att vinka hej då innan vår avfärd. Nu dröjer det innan vi ses igen på andra sidan Atlanten, men vi hoppas på snar återförening! När man är långt hemifrån känns det så roligt och tryggt att ha sin seglande kompisfamilj med sig. För så känns det, de är mer familj än vänner nu när vi seglat tillsammans sedan början av augusti.

Besättningen på S/Y Malla var uppe i ottan för att vinka adjö. På återseende säger vi!

Den här gången valde Mats och Suzanne att ta bussen och när de mötte upp oss elva timmar senare i marinan, efter att vi hade kämpat mot både motvind, motström och höga vågor framifrån var de mer än nöjda med sitt val, hehe... De hade också hunnit reka på stan och hittat en mycket trevlig restaurang för middagen. Kvällen avslutades med kortspel ombord innan vi slutligen somnade ovaggade så fort huvudet nådde kudden. 

Adios Marina del Sur

Malin på väg till Santa Cruz, på glatt humör trots en lite ansträngande förmiddag i de höga vågorna

Sista middagen tillsammans på ett tag

Svärmor och kapten

Mats och Carro

Malin avnjuter efterrätten

Albin + vaniljglass; en bra kombo

Idag turistade vi lite tillsammans innan det var dags att säga hej då för den här gången. Vi har haft så härliga dagar tillsammans och det har fungerat över förväntan att vara sex personer ombord, och som vanligt gick tiden liiiiite för fort. Förhoppningsvis kan de hälsa på oss även i Västindien framåt vårkanten, men det är ju av förklarliga skäl långt ifrån säkert, så avskedet idag var inte helt lätt.

Avsked av nära och kära är aldrig roligt. Vi hoppas på att de kan komma och hälsa på i Västindien också!

Imorgon seglar vi vidare mot Las Palmas medan Mats och Suzanne njuter några dagars sol och värme till i Las Americas innan hemfärden på söndag. Vi på vårt håll skall, efter att ha angjort Gran Canaria, ta tag i de sista förberedelserna inför ARC-starten den 22/11, med bland annat säkerhetsgenomgång av båten, Covid-tester och mer bunkring. Nu väntar dock först en god natts sömn innan vi gör den sista etappen på denna sidan Atlanten. På återseende!

Hörs och ses snart igen!

// Carro och kapten

Seglingen från El Hierro till Teneriffa bjöd på vindar av alla möjliga slag. När vi lade ut från marinan kunde vi hissa fulla segel och loggen visade genast på 6 knop. Jippi! Vi meddelade genast våra kamrater som låg kvar i hamn, men som snart också skulle kasta loss. Och då dog vinden... Jaha, bara att starta motorn då. Men det dröjde inte länge förrän det började blåsa igen och efter ett par timmar blåste det hela 17 m/s och vi var tvungna att reva lite. Därefter blev det mer stabilt och vi seglade i 6-7 knop återstoden av dagen. Det var en del vågor så både Carro och Malin kände av lite sjösjuka och tillbringade dagen ute i sittbrunnen, ibland slumrandes, ibland busandes. Värre än så blev det som tur var inte. Strax efter klockan nio på kvällen lade vi till i Marina del Sur på Teneriffas sydkust, vid den lilla orten Las Galletas. 

Teides topp syntes på långt avstånd

Vi hade haft kontakt med vår "kompis-båt" S/Y Skyline som låg i marinan sedan några dagar och med deras hjälp fått en anvisad plats av hamnkapten på brygga 3. Väl förtöjda visade det sig att det var enormt strömt i hamnen och båten rörde sig två-tre meter fram och tillbaka mot bryggan, trots att vi spände upp mooring-linan riktigt hårt i aktern. Inte bra! Dock fanns det en lucka på nästa brygga, bredvid S/Y Skyline, så vi tog ett eget beslut och flyttade dit och där var det betydligt lugnare. Nästkommande morgon när Lasse skulle checka in på hamnkontoret var spänningen hög; skulle vi behöva flytta tillbaka till brygga 3 eller skulle vi få stanna på "storbåts-bryggan"...? I marinan på El Hierro hade hamnkaptenen kallat vår båt "El barco pequeno" (= den lilla båten) och vi är oftast en av de minsta båtarna i hamn så förväntningarna var låga. Men... det var inga problem, vi var välkomna att stanna på brygga 4 och under dagen anslöt även S/Y Malla, och kunde lägga sig en båt ifrån oss. Det blev en trevlig reunion som firades med restaurangbesök på kvällen. Senast vi sågs alla tre var i Vigo, i mitten av augusti. 

Kvällshäng med Emma från S/Y Skyline

Nu har vi snart spenderat sex dagar på Teneriffa, men om någon skulle fråga skulle vi snarare svara tre-fyra. Dagarna går verkligen i en rasande takt. När vi förra veckan "var tvungna" att segla hit funderade vi på om det skulle kännas länge att vara här i 1,5 vecka i väntan på barnens morföräldrar som förhoppningsvis flyger hit på söndag. Än så länge kan vi säga att det gör det inte. Det finns mycket att se och vi har bestämt att ägna varannan dag åt sightseeing och varannan dag åt skola på förmiddagen och strandhäng/snorkling/bad på eftermiddagen. Det fungerar jättebra.

Malin på stranden

Lunch på hamnrestaurangen

Albin begravd i svart sand


Lazy days on the beach

Fler fiskar

Många olika fiskar att titta på

Eftersom Teneriffa råkar ha Spaniens högsta berg, 3718 meter, och världens tredje högsta vulkan, Teide, så har veckans skolundervisning fokuserat på vulkaner i synnerhet och geografi i allmänhet. Så nu kan vi allt om magma/lava, kiseloxid och olika typer av vulkanutbrott. Och då kunde vi ju inte heller avstå från ett besök på detta mäktiga berg. För att komma upp på Teide så finns det en kabinbana som tar cirka 8 minuter. Från topp-stationen kan man sedan göra en relativ brant vandring upp mot toppen. Hela området är ett naturreservat och för att minska belastningen på miljön så är det endast tillåtet med 200 besökare på toppen varje dag. Därför måste man söka tillstånd för att få gå hela vägen upp och vanligtvis måste man boka detta flera månader i förväg. Nu i Corona-tider är det av förklarliga skäl mycket färre besökare men trots detta var denna vecka helt fullbokad och det blev därför ingen toppvandring för oss. Det hindrade oss dock inte från att ta kabinbanan upp och göra en av de andra kortare vandringarna längs med berget. Där kunde vi njuta av den fantastiska utsikten och fascineras av vulkan-landskapet som skapats genom årtusenden. Det gäller att pricka rätt dag då vindarna runt Kanarieöarna bildar ett molnskikt nedanför bergstopparna som gärna skymmer utsikten. När vi var där igår var det relativt klart och vi kunde se både La Gomera och La Palma, samt ana El Hierro. Idag har det varit mulet här på södra Teneriffa och sikten var nog betydligt sämre. 

Skola ombord, vulkankunskap

Albin pekar på vulkanen

Teide

'

Lavasten

Fin utsikt

Carro med varma kläder, bara 3 grader på toppen

Teide

Besättningen tar en fikapaus

Brant uppför

Utöver att utforska vulkaner så har vi hunnit med ett besök på IKEA där vi återigen avnjöt en köttbulls-lunch i restaurangen innan vi shoppade loss i delikatess-avdelningen. Spansk mat i all ära, men för en 6-åring som i månader längat efter falukorv, var lyckan obeskrivlig när vi fann denna älskade svenska "delikatess" i frysdisken. Utöver falukorv köpte vi sill (till julen), köttbullar, lingonsylt (till havregrynsgröten), glögg och pepparkakor. Till kvällens gemensamma middag med S/Y Malla och S/Y Skyline kunde vi också bidra med Daim-tårta till efterrätt, mycket uppskattat. 

Malin nöjd med att få falukorv igen

Mitt i allt det härliga och avslappnade knackade plötsligt verkligheten på för ett par dagar sedan. Efter att vi kommit tillbaka från dagens snorklingstur blev det oväntad uppståndelse i hamnen. Snart fick vi klart för oss vad som orsakat detta. En flyktingbåt från Afrika hade anlänt i hamnen med allt vad det innebär. Polisen var snabbt på plats och spärrade av byggnaden där hamnkontoret och ett par restauranger är belägna. Mitt emot hamnen stod folk på klipporna och ropade, vad vi förstod var de delade i två läger; de som ville hjälpa och de som tyckte att båten och dess passagerare skulle ta sig någon helt annanstans. Strax kom fler poliser, ambulanser och Röda korset och så småningom fick passagerarna på den öppna, något slitna träbåten, en i taget gå iland. Vad vi kunde se, så gick allt väldigt lugnt och sansat till, från båda sidor och de nyanlända kunde efter ett par timmar transporteras bort med buss. Vi vet inte vad som nu väntar dem, enligt hamnvakten var detta inget nytt för Teneriffa eller Kanarieöarna, och det senaste året har antalet flyktingar från Afrika ökat. Hon förklarade att de troligast nu sätts i karantän i 14 dagar och sedan antingen får söka asyl eller ta sig vidare till andra länder. Händelsen väckte många känslor och tankar, inte minst hos barnen, och kvällen ägnades åt reflektion kring olika förutsättningar, möjligheter och livsöden. 

Trots denna lite omtumlande händelsen så pockar vår "långseglings-verklighet" på. Om mindre än fyra veckor förväntas vi kasta loss med ARC från Las Palmas på Gran Canaria och cirka tre veckor till havs väntar oss. För att inte behöva stressa med alla inköp de sista dagarna innan avfärd så valde vi att börja bunkra redan nu. Här på Teneriffa finns flera stora mataffärer, bland annat Alcampo i La Laguna, nära huvudstaden Santa Cruz, så bunkrings-möjligheterna är bra. Så här långt innan avresa är det torrvaror som är aktuellt att införskaffa; mjöl, socker, salt, pasta, ris, jäst, mjölk (med lång hållbarhet som ej behöver stå kylt), konserver, tacobröd, läsk, vatten med mer. Framförallt är det tänkt att ha tillräckligt med mat till överfarten, men vissa saker kan också vara svåra att få tag på eller vara väldigt dyra i Karibien. Dagarna innan avresa kommer vi komplettera med färskmat samt förbereda måltider till den första veckan. 

Första turen till affären

Allt får plats

Andra svängen till butiken

Vi valde att delta i ARC av flera anledningar, varav en var möjligheten till att träffa fler barnfamiljer som gör samma resa och på så vis hitta kompisar till barnen och förhoppninsvis även vuxna kompisar till oss. Under vägen ner har vi nu redan träffat flera båtar som vi slagit följe med, ibland kortare och ibland som med S/Y Malla och S/Y Lucky Girl, under lång tid. S/Y Lucky Girl ska också delta i ARC och vi pratar nu skämtsamt om att vi redan träffat tillräckligt med vänner och inte riktigt har "plats" över för fler, haha. Men trots detta ser vi fram emot att möta upp de andra besättningarna i Las Palmas, även om Corona gör, liksom i övriga samhället, att det sociala får stå tillbaka lite. 

Cabin crew spanar vidare mot nya mål

Idag kom tydligen nya riktlinjer för att resa till Kanarieöarna, som efter grönt ljus från flera europeiska länder såg fram emot att välkomna fler turister.  Så osäkerheten kring Carros föräldrars besök kvarstår, men vi lever på hoppet och intalar oss att vi kommer att få träffa dem innan veckan är slut...

// Carro och kapten