Sista dagarna i Västindien
Så var det dags... För det sista inlägget härifrån Karibien. Om någon timme drar vi upp ankaret och ger oss av mot Horta på Azorerna. Cirka 2700 sjömil och vi räknar med att det tar 3-4 veckor. Tiden här i Västindien har gått både fort och långsamt. Det är nästan svårt att förstå allt vi varit med om här och det kommer ta tid att smälta alla intryck. När vi igår kväll pratade om våra favorit-öar blev listan låååång och nästan alla öar vi besökt var bäst på sitt sätt.
Efter att ha checkat ut från Antigua, vilket var ett kapitel för sig och som gjorde Lasse nästintill gråhårig stannade vi till två dagar på ön Saint Estatius där Lasse tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti kunde göra tre dyk. Vi fick inte gå iland på grund av Corona-restriktioner men njöt ändå av sol och bad på svaj och dykarna var mer än nöjda.
St Eustatius i gryningen
S/Y Sanuti i Oranjestad
Kapten med dykdräkten på
Mot dykstället
Presenter från dykfirman
Sedan vi kom till Sint Maarten, en ö som är uppdelad i en fransk (norr) och en holländsk (syd) del, har vi varvat förberedelserna inför överfarten med mer äventyr och bad. Efter några dagar på svaj med mycket bad gick vi in i marinan för att lättare kunna fylla båten med mat, vatten och diesel.
Roger och Emma på S/Y Sanuti övertalades att också köpa en Magma-grill! Då blir man glad!
Vi har besökt flygplatsen som ligger direkt vid stranden där de inkommande flygplanen dyker ner rätt över huvudet på en och de avgående planens luftström nästan blåser en ner i havet. Det gällde att hålla i alla lösa föremål och skydda ögonen mot sanden som ven i luften. Låg man i vattnet när ett flygplan lyfte var det som att hela vattenytan kokade.
Flygplan modell större kommer in för landning
Ett litet mindre plan kommer
Varningsskylt vid startbanan
Till marinan hörde en pool och tennisbana så där var det lätt att fördriva några eftermiddagar när båtfixet var färdigt för dagen.
Kapten finslipar tennisslagen
Fint besök på center courten
Cabin crew i poolen
Cabin crew i civilisationen igen
McDonalds på Sint Maarten Yacht Club, om cabin crew själv får önska
Ödlor finns det gott om på Sint Maarten
En eftermiddag gjorde vi sällskap med besättningarna från S/Y Sanuti, S/Y Anne-Mon och S/Y Cap Maj och gick på romprovning på Topper´s Rum. Vi fick prova ett antal smaksatta romer med smak allt från sockervadd till Chai Latte och det kan hända att vi köpte med oss en och annan flaska...
Kapten fick en ny t-shirt
Carro gillade denna smaksatta rom
Kapten gillar alltid rom
I närheten av Sint Maarten ligger ön Saint Barth som under cirka 100 år kring 1800-talet var svensk men som sedan dess tillhör Frankrike. I nuläget var det stängt för inkommande båtar men det gick att ta färjan här från Sint Maarten, så för en vecka sedan tog vi färjan dit över dagen. Det var kul att se de svenska vägskyltarna och att ta en drink på "svensk"-baren Le Select och vi gick också förbi resterna av Fort Karl och Fort Oscar.
Svenska gatunamn - respekt
Mer svenska gatunamn
Albin ringer
Utsikt över St Barth
Gustavia
Le Select med svenska skyltar
Det finns fortfarande en hel del spår från Sverige
Turistshop i Gustavia eller i Gamla Stan?
Hamnen i Gustavia
Häromkvällen var vi inbjudna på Taco-kväll hos besättningen från S/Y Skyline som numera är (tillfälligt) båtlösa efter att ha sålt sin båt och nu huserar i en lägenhet bredvid marinan för några veckor till.
Cabin crew får lyxa i familjen Lundgrens lägenhet
Kapten fick rom & cola
Kaptensparet på landbacken
Kapten, Anna och Klas
Våra fina värdar, Anna och Klas
De och besättningen på S/Y Malla som vi hade sällskap med genom Europa kom också och vinkade av oss imorse när vi lämnade bryggan och marinan och lade oss utanför med ankare för de sista förberedelserna.
Alltid jobbigt att säga hej då till vänner...
Lasse skrapade botten ren från all påväxt och barnen passade på att njuta av det varma havsvattnet innan vi rör oss mot kallare breddgrader. Ryktet säger att det är 16 grader i vattnet vid Azorerna och att det inte dröjer många dagar in på denna överfart innan långbyxor och långärmat åker på. Vilket känns overkligt när vi svettats dagligen i över fyra månader. Trots att vi haft det underbart här och verkligen trivts är vi alla fyra överens om att det känns bra att vända hemåt. Och än har vi tre månader kvar ombord innan detta äventyr är över. Och därefter många år framför oss med denna fantastiska, stabila och trygga båt som tagit oss så långt.
Under överfarten kommer vi att maila uppdateringar till Carros kompis Ewa som kommer hjälpa oss att publicera dem på vår Facebook-sida. Och här på hemsidan under rubriken "Här är vi" / Predict Wind, kan ni följa vår väg mot Azorerna. På återseende!
Malin tar sista drinken i Västindien för denna gång
// Carro
Efter att ha checkat ut från Antigua, vilket var ett kapitel för sig och som gjorde Lasse nästintill gråhårig stannade vi till två dagar på ön Saint Estatius där Lasse tillsammans med besättningarna på S/Y Anne-Mon och S/Y Sanuti kunde göra tre dyk. Vi fick inte gå iland på grund av Corona-restriktioner men njöt ändå av sol och bad på svaj och dykarna var mer än nöjda.
St Eustatius i gryningen
S/Y Sanuti i Oranjestad
Kapten med dykdräkten på
Mot dykstället
Presenter från dykfirman
Sedan vi kom till Sint Maarten, en ö som är uppdelad i en fransk (norr) och en holländsk (syd) del, har vi varvat förberedelserna inför överfarten med mer äventyr och bad. Efter några dagar på svaj med mycket bad gick vi in i marinan för att lättare kunna fylla båten med mat, vatten och diesel.
Roger och Emma på S/Y Sanuti övertalades att också köpa en Magma-grill! Då blir man glad!
Vi har besökt flygplatsen som ligger direkt vid stranden där de inkommande flygplanen dyker ner rätt över huvudet på en och de avgående planens luftström nästan blåser en ner i havet. Det gällde att hålla i alla lösa föremål och skydda ögonen mot sanden som ven i luften. Låg man i vattnet när ett flygplan lyfte var det som att hela vattenytan kokade.
Flygplan modell större kommer in för landning
Ett litet mindre plan kommer
Varningsskylt vid startbanan
Till marinan hörde en pool och tennisbana så där var det lätt att fördriva några eftermiddagar när båtfixet var färdigt för dagen.
Kapten finslipar tennisslagen
Fint besök på center courten
Cabin crew i poolen
Cabin crew i civilisationen igen
McDonalds på Sint Maarten Yacht Club, om cabin crew själv får önska
Ödlor finns det gott om på Sint Maarten
En eftermiddag gjorde vi sällskap med besättningarna från S/Y Sanuti, S/Y Anne-Mon och S/Y Cap Maj och gick på romprovning på Topper´s Rum. Vi fick prova ett antal smaksatta romer med smak allt från sockervadd till Chai Latte och det kan hända att vi köpte med oss en och annan flaska...
Kapten fick en ny t-shirt
Carro gillade denna smaksatta rom
Kapten gillar alltid rom
I närheten av Sint Maarten ligger ön Saint Barth som under cirka 100 år kring 1800-talet var svensk men som sedan dess tillhör Frankrike. I nuläget var det stängt för inkommande båtar men det gick att ta färjan här från Sint Maarten, så för en vecka sedan tog vi färjan dit över dagen. Det var kul att se de svenska vägskyltarna och att ta en drink på "svensk"-baren Le Select och vi gick också förbi resterna av Fort Karl och Fort Oscar.
Svenska gatunamn - respekt
Mer svenska gatunamn
Albin ringer
Utsikt över St Barth
Gustavia
Le Select med svenska skyltar
Det finns fortfarande en hel del spår från Sverige
Turistshop i Gustavia eller i Gamla Stan?
Hamnen i Gustavia
Häromkvällen var vi inbjudna på Taco-kväll hos besättningen från S/Y Skyline som numera är (tillfälligt) båtlösa efter att ha sålt sin båt och nu huserar i en lägenhet bredvid marinan för några veckor till.
Cabin crew får lyxa i familjen Lundgrens lägenhet
Kapten fick rom & cola
Kaptensparet på landbacken
Kapten, Anna och Klas
Våra fina värdar, Anna och Klas
De och besättningen på S/Y Malla som vi hade sällskap med genom Europa kom också och vinkade av oss imorse när vi lämnade bryggan och marinan och lade oss utanför med ankare för de sista förberedelserna.
Alltid jobbigt att säga hej då till vänner...
Lasse skrapade botten ren från all påväxt och barnen passade på att njuta av det varma havsvattnet innan vi rör oss mot kallare breddgrader. Ryktet säger att det är 16 grader i vattnet vid Azorerna och att det inte dröjer många dagar in på denna överfart innan långbyxor och långärmat åker på. Vilket känns overkligt när vi svettats dagligen i över fyra månader. Trots att vi haft det underbart här och verkligen trivts är vi alla fyra överens om att det känns bra att vända hemåt. Och än har vi tre månader kvar ombord innan detta äventyr är över. Och därefter många år framför oss med denna fantastiska, stabila och trygga båt som tagit oss så långt.
Under överfarten kommer vi att maila uppdateringar till Carros kompis Ewa som kommer hjälpa oss att publicera dem på vår Facebook-sida. Och här på hemsidan under rubriken "Här är vi" / Predict Wind, kan ni följa vår väg mot Azorerna. På återseende!
Malin tar sista drinken i Västindien för denna gång
// Carro