Just another day in paradise - eller att vara här och nu
Vi fortsatte att utforska Bequia, bland annat med en tur upp på högsta toppen. Det var inte så långt att gå men lutningen var rejäl så det tog på krafterna. Vi avslutade med lunch på Good Mood Café, som drivs av ett brittiskt par.
Malin uppe på berget
Eremitkräfta
Utsikt över Admirality Bay på Bequia
Larv
Albin in good mood
Bad, bad och åter bad
Bad-tjej
Dagen därpå tog vi oss tvärs över viken till Papa´s Bar, en svenskägd restaurang/bar och möttes av ägaren Gert som var i färd med att se Leksands vinna mot Rögle. Vi skulle bara ta ett glas med svenske ARC-seglaren Lasse på S/Y Sandvita men det var så trivsamt däruppe på höjden så vi blev kvar på middag, och det var minsann ett bra beslut, maten var utsökt och solnedgången förtjusande som så ofta här i Karibien.
Malin på Papas bar i Bequia
Papa's bars ägare Gert. Hejar på Leksands IF
Utsikt från Papas Bar
"Sandvita-Lasse" har många års erfarenhet av segling i dessa vatten efter ca 15 års charter-segling och bjöd gladeligen in till sin båt för både tips och nybakade kanelbullar nästkommande dag. Väldigt trevligt och generöst!
Albin med hundvalpar
Lunch på Jacks i Bequia
Pizza Hut i Bequia
Restaurang Bequia
Sista kvällen innan vi skulle segla vidare i detta ö-rike åt vi och danska S/Y Marthelsa middag på Jack´s som ligger precis vid stranden. Vi var nästan ensamma på restaurangen men kunde ändå avnjuta en delikat trerätters, alltmedan barnen roade sig med både iPads, dans och kurragömma på stranden. En fenomenalt trevlig kväll.
Vår strand i Bequia
S/Y Lady Ann i Bequia
Malin uppklädd för middag
Middag på Jacks tillsammans med S/Y Marthelsa
Vi gillade Bequia. Här kunde vi proviantera, tanka vatten, fylla gasol, tanka diesel och bensin, tvätta smutstvätt, bra restauranger, bada och bara njuta av Västindien. I en av affärerna hittade vi knäckebröd! Troligtvis det dyraste knäckeböd vi någonsin kommer att köpa, men ändå...
Knäckebröd i Västindien
Medan våra vänner seglade söderut mot Union Island bestämde vi oss för att gå till Mustique, den så kallade "kändis-ön". Vi var nästan ensam båt där, förutom en och annan lyx-yatch, värda en sisådär 50-150 miljoner US-dollar...
Två lyx-yachter
På grund av Corona (sas det i alla fall) var större delen av ön avspärrad för "turister" men man kunde få åka taxi runt ön utan att kliva av. Vi nöjde oss med att stanna på den västra "öppna" sidan och njöt av stranden som var fylld av stora, vita, vackra snäckor, caféet med smaskiga bakelser och glass samt utmärkt snorkling inte långt ifrån vår mooring-boj.
Mustique beach
Hamnområdet i Mustique
Malin hjular på beachen
Del av rymdraket som flöt iland på Mystique
Rocka
Snorkling
Albin dyker med sköldpadda
Pricken över i:et var att det kryllade av sköldpaddor, både i havet och på land så när vi badade kunde man alltid se sig omkring och snart upptäcka minst en, oftast fem-sex sköldpaddor som i godan ro simmade runt och smaskade lite sjögräs på botten eller sakta tog sig mot ytan för att andas en liten stund. Underbart!
Möte med "the locals"
Sköldpadda i Mustique
Vår andra dag på ön återförenades vi äntligen med katamaranen Baloo, från ARC, den franska båten som vi låg bredvid i Las Palmas. Tyvärr framkom det samtidigt att flera besättningar som firat nyår tillsammans på en restaurang på Bequia smittats av Corona och både vi och Baloo hade umgåtts med båtar som i sin tur umgåtts med de som var sjuka. Så vi tog det säkra före det osäkra och begränsade umgänget till vattenaktiviteter och promenader i det fria. Såklart en stor besvikelse för barnen som längtat efter att ses och leka sedan 22 november, men även om vi bedömde att risken var oerhört liten för att någon av oss skulle vara smittade kände vi att vi ville ta vårt ansvar och göra vad vi kunde för att minska smittspridningen.
S/Y Lady Ann och S/Y Baloo i Mustique
Såklart blev det ett restaurang-besök även på Mustique, hehe, men vi avstod den mer tjusiga restaurangen på andra sidan ön, där långbyxor var ett krav, och tog istället en lunch på den berömda Basil's bar. Där brukar det krylla av kändisar enligt rykten men i dessa tider kryllar det inte av folk någonstans... Dessutom är vi inga mästare på internationella kändisar, så vem vet, det kanske var riktiga celebriteter som vi omgav oss med.
Carro på Basil's Bar
Ett besök på Basil's Bar är ett måste när man är på Myústique
Bageriet på Mustique
Efter tre dygn på Mustique seglade vi några sjömil söderut till Mayreau medan Baloo fortsatte norrut till ö-gruppen Antigua och Barbuda. Vi lade till i den nordvästra viken Salt Whistle Bay. Den är mycket vacker men oskyddad och vi fick en väldigt blåsig och gungig natt. Därför bestämde vi oss för att fortsätta till nästa vik, Saline Bay, och där var det betydligt mindre sjögång, om än fortsatt blåsigt.
S/Y Lady Ann i Saline Bay, Mayreau
Så där blev vi kvar, och är här än. Här finns en långsträckt sandstrand som mestadels ligger helt öde. Det bor ungefär 270 människor på ön och de fick allmän elförsörjning först 2003. Redan första dagen mötte vi tre volontärer från veterinär-stationen på ön, ett par från England och en kvinna från Tyskland. De har varit här sedan i höstas och kunde ge oss många bra tips. De känner de flesta på ön och vet vem man ska prata med när man behöver hjälp/mat/dryck. Till barnens förtjusning har veterinär-stationen ett gäng hundar som ska rastas varje dag, vilket de var varmt välkomna att hjälpa till med.
Alla gillar ju hundar
Cabin crew nöjda med alla hundar
När jobbet var avslutat fortsatte vi till Dennis Hideaway/Guest House för en drink i tornet med utsikt över bukten. Samtidigt kunde barnen ta ett dopp i restaurangens pool några våningar nedanför. En fantastisk eftermiddag.
Goda drinkar hos Dennis
Igår kom S/Y Marthelsa förbi och återigen fick vi en fantastiskt fin kväll tillsammans. Denna gång med hjälp av Philip som tillsammans med sin syster anordnade en festmåltid vid stranden, med grillad lobster, kyckling och fisk. Det hela avslutades med pyjamasparty för barnen ombord på Lady Ann, med film, popcorn och gosedjur, medan vi vuxna fick en pratstund i sittbrunnen.
Kapten och kapten Martin från S/Y Marthelsa sugna på langusters
Pyjamasparty ombord på S/Y Lady Ann
Snorkling på revet
Korall
Det har blivit en del restaurangbesök senaste veckorna, dels på grund av att vi budgeterat för det och därför sparat i många år och dels för att vi känner att vi vill göra vad vi kan för människorna här, då de vanligtvis lever på turismen men nu knappt har några gäster alls. Det gäller dock att göra upp priset i förväg, annars kan det bli rejält dyrt, de tar ju vad de kan få, av förståeliga skäl. Liksom i nästan hela världen har Corona slagit hårt även här och det är svårt att föreställa sig att det vanligtvis är flera hundra båtar till i dessa vikar. Så samtidigt som vi lider med lokalbefolkningen passar vi på att njuta av ensamheten och stillheten som råder detta år.
Restaurangbesök på g för cabin crew
Cabin boy Albin
Besättningen på Mayreau
Kapten och Carro
Albins första Pina Colada (Virgin)
Givetvis lämnade vi ett avtryck vi också (tillåtet) på Robert Righteous
Vi trivs väldigt bra här på Mayreau och även om vi har öar kvar att upptäcka här i Saint Vincent och Grenadinerna (SVG) så har vi inte bråttom. Vi försöker hitta lugnet i att bara vara; ägna dagarna åt att bada/snorkla, äta, läsa, leka och så vidare. Inte tänka att nästa ö eller land ska vara bättre/vackrare/roligare utan vara här och nu. Och det går faktiskt riktigt bra!
Cabin crew och stor enhörning med Mayreaus strand i bakgrunden
Muffins - båtbakade
Anicia flätar Malins hår
// Kapten & Carro
Malin uppe på berget
Eremitkräfta
Utsikt över Admirality Bay på Bequia
Larv
Albin in good mood
Bad, bad och åter bad
Bad-tjej
Dagen därpå tog vi oss tvärs över viken till Papa´s Bar, en svenskägd restaurang/bar och möttes av ägaren Gert som var i färd med att se Leksands vinna mot Rögle. Vi skulle bara ta ett glas med svenske ARC-seglaren Lasse på S/Y Sandvita men det var så trivsamt däruppe på höjden så vi blev kvar på middag, och det var minsann ett bra beslut, maten var utsökt och solnedgången förtjusande som så ofta här i Karibien.
Malin på Papas bar i Bequia
Papa's bars ägare Gert. Hejar på Leksands IF
Utsikt från Papas Bar
"Sandvita-Lasse" har många års erfarenhet av segling i dessa vatten efter ca 15 års charter-segling och bjöd gladeligen in till sin båt för både tips och nybakade kanelbullar nästkommande dag. Väldigt trevligt och generöst!
Albin med hundvalpar
Lunch på Jacks i Bequia
Pizza Hut i Bequia
Restaurang Bequia
Sista kvällen innan vi skulle segla vidare i detta ö-rike åt vi och danska S/Y Marthelsa middag på Jack´s som ligger precis vid stranden. Vi var nästan ensamma på restaurangen men kunde ändå avnjuta en delikat trerätters, alltmedan barnen roade sig med både iPads, dans och kurragömma på stranden. En fenomenalt trevlig kväll.
Vår strand i Bequia
S/Y Lady Ann i Bequia
Malin uppklädd för middag
Middag på Jacks tillsammans med S/Y Marthelsa
Vi gillade Bequia. Här kunde vi proviantera, tanka vatten, fylla gasol, tanka diesel och bensin, tvätta smutstvätt, bra restauranger, bada och bara njuta av Västindien. I en av affärerna hittade vi knäckebröd! Troligtvis det dyraste knäckeböd vi någonsin kommer att köpa, men ändå...
Knäckebröd i Västindien
Medan våra vänner seglade söderut mot Union Island bestämde vi oss för att gå till Mustique, den så kallade "kändis-ön". Vi var nästan ensam båt där, förutom en och annan lyx-yatch, värda en sisådär 50-150 miljoner US-dollar...
Två lyx-yachter
På grund av Corona (sas det i alla fall) var större delen av ön avspärrad för "turister" men man kunde få åka taxi runt ön utan att kliva av. Vi nöjde oss med att stanna på den västra "öppna" sidan och njöt av stranden som var fylld av stora, vita, vackra snäckor, caféet med smaskiga bakelser och glass samt utmärkt snorkling inte långt ifrån vår mooring-boj.
Mustique beach
Hamnområdet i Mustique
Malin hjular på beachen
Del av rymdraket som flöt iland på Mystique
Rocka
Snorkling
Albin dyker med sköldpadda
Pricken över i:et var att det kryllade av sköldpaddor, både i havet och på land så när vi badade kunde man alltid se sig omkring och snart upptäcka minst en, oftast fem-sex sköldpaddor som i godan ro simmade runt och smaskade lite sjögräs på botten eller sakta tog sig mot ytan för att andas en liten stund. Underbart!
Möte med "the locals"
Sköldpadda i Mustique
Vår andra dag på ön återförenades vi äntligen med katamaranen Baloo, från ARC, den franska båten som vi låg bredvid i Las Palmas. Tyvärr framkom det samtidigt att flera besättningar som firat nyår tillsammans på en restaurang på Bequia smittats av Corona och både vi och Baloo hade umgåtts med båtar som i sin tur umgåtts med de som var sjuka. Så vi tog det säkra före det osäkra och begränsade umgänget till vattenaktiviteter och promenader i det fria. Såklart en stor besvikelse för barnen som längtat efter att ses och leka sedan 22 november, men även om vi bedömde att risken var oerhört liten för att någon av oss skulle vara smittade kände vi att vi ville ta vårt ansvar och göra vad vi kunde för att minska smittspridningen.
S/Y Lady Ann och S/Y Baloo i Mustique
Såklart blev det ett restaurang-besök även på Mustique, hehe, men vi avstod den mer tjusiga restaurangen på andra sidan ön, där långbyxor var ett krav, och tog istället en lunch på den berömda Basil's bar. Där brukar det krylla av kändisar enligt rykten men i dessa tider kryllar det inte av folk någonstans... Dessutom är vi inga mästare på internationella kändisar, så vem vet, det kanske var riktiga celebriteter som vi omgav oss med.
Carro på Basil's Bar
Ett besök på Basil's Bar är ett måste när man är på Myústique
Bageriet på Mustique
Efter tre dygn på Mustique seglade vi några sjömil söderut till Mayreau medan Baloo fortsatte norrut till ö-gruppen Antigua och Barbuda. Vi lade till i den nordvästra viken Salt Whistle Bay. Den är mycket vacker men oskyddad och vi fick en väldigt blåsig och gungig natt. Därför bestämde vi oss för att fortsätta till nästa vik, Saline Bay, och där var det betydligt mindre sjögång, om än fortsatt blåsigt.
S/Y Lady Ann i Saline Bay, Mayreau
Så där blev vi kvar, och är här än. Här finns en långsträckt sandstrand som mestadels ligger helt öde. Det bor ungefär 270 människor på ön och de fick allmän elförsörjning först 2003. Redan första dagen mötte vi tre volontärer från veterinär-stationen på ön, ett par från England och en kvinna från Tyskland. De har varit här sedan i höstas och kunde ge oss många bra tips. De känner de flesta på ön och vet vem man ska prata med när man behöver hjälp/mat/dryck. Till barnens förtjusning har veterinär-stationen ett gäng hundar som ska rastas varje dag, vilket de var varmt välkomna att hjälpa till med.
Alla gillar ju hundar
Cabin crew nöjda med alla hundar
När jobbet var avslutat fortsatte vi till Dennis Hideaway/Guest House för en drink i tornet med utsikt över bukten. Samtidigt kunde barnen ta ett dopp i restaurangens pool några våningar nedanför. En fantastisk eftermiddag.
Goda drinkar hos Dennis
Igår kom S/Y Marthelsa förbi och återigen fick vi en fantastiskt fin kväll tillsammans. Denna gång med hjälp av Philip som tillsammans med sin syster anordnade en festmåltid vid stranden, med grillad lobster, kyckling och fisk. Det hela avslutades med pyjamasparty för barnen ombord på Lady Ann, med film, popcorn och gosedjur, medan vi vuxna fick en pratstund i sittbrunnen.
Kapten och kapten Martin från S/Y Marthelsa sugna på langusters
Pyjamasparty ombord på S/Y Lady Ann
Snorkling på revet
Korall
Det har blivit en del restaurangbesök senaste veckorna, dels på grund av att vi budgeterat för det och därför sparat i många år och dels för att vi känner att vi vill göra vad vi kan för människorna här, då de vanligtvis lever på turismen men nu knappt har några gäster alls. Det gäller dock att göra upp priset i förväg, annars kan det bli rejält dyrt, de tar ju vad de kan få, av förståeliga skäl. Liksom i nästan hela världen har Corona slagit hårt även här och det är svårt att föreställa sig att det vanligtvis är flera hundra båtar till i dessa vikar. Så samtidigt som vi lider med lokalbefolkningen passar vi på att njuta av ensamheten och stillheten som råder detta år.
Restaurangbesök på g för cabin crew
Cabin boy Albin
Besättningen på Mayreau
Kapten och Carro
Albins första Pina Colada (Virgin)
Givetvis lämnade vi ett avtryck vi också (tillåtet) på Robert Righteous
Vi trivs väldigt bra här på Mayreau och även om vi har öar kvar att upptäcka här i Saint Vincent och Grenadinerna (SVG) så har vi inte bråttom. Vi försöker hitta lugnet i att bara vara; ägna dagarna åt att bada/snorkla, äta, läsa, leka och så vidare. Inte tänka att nästa ö eller land ska vara bättre/vackrare/roligare utan vara här och nu. Och det går faktiskt riktigt bra!
Cabin crew och stor enhörning med Mayreaus strand i bakgrunden
Muffins - båtbakade
Anicia flätar Malins hår
// Kapten & Carro