Mer Frankrike!
Från Boulogne Sur Mer seglade vi den 17/7 vidare till Dieppe. För att få bra medström startade vi redan vid fem-tiden på morgonen. Cabin crew sov sin vana trogen fram till 10-tiden, skönt! Hamnen i Dieppe ligger mitt inne i staden, bara en trappa upp från bryggan så befann vi oss på den stora restaurang-gatan. Några kvarter bort låg stranden och det blev ett dopp innan middagen. Dieppe var första hamnen där vi var tvungna att visa papper i hamnkontoret; registreringsbevis för att de med hjälp av måtten på båten skulle beräkna hamnavgiften. Det räckte inte med att vi uppgav måtten, dokumentation var nödvändig.
Hamnen i Dieppe
Nästkommande dag begav vi oss ut på upptäcktsfärd till andra sidan viken där ett högt utsiktsberg tronade. Albin (och till viss del Malin) är inne i en intensiv Harry Potter-period och varje kyrka/slott är ett potentiellt Hogwarts. På så sätt blir det lite lättare att locka med barnen på diverse utflykter, särskilt här i Frankrike där det kryllar av kyrkor och slott.
Cabin crew och påven
Slott i Dieppe
När vi kom tillbaka till båten och kunde spana bort mot berget där vi nyss stått var barnen mäkta stolta över sig själva. "Tänk att vi har gått ända dit".
Besättningen med Dieppes hamn i bakgrunden
Det blev också ett nytt besök på stranden, för nu hade äntligen lite värme kommit, något vi inte varit bortskämda med hittills. Stranden i Dieppe består av sten, vilket passar oss utmärkt. Varken Carro eller Kapten är särskilt förtjusta i sand. Vilket är smått ironiskt med tanke på att vi ska tillbringa cirka fem månader i Karibien...
Nu var det dags för en lite längre etapp igen. 115 sjömil från Dieppe till Cherbourg, vilket tog ungefär 21 timmar. Vi startade på kvällen klockan 17, efter att ha besökt ännu ett franskt slott/borg i Dieppe med fantastisk utsikt över stan. Carro som lärt sig sedan sist satsade nu en sjösjuketablett och mådde toppen hela seglingen, ett bra beslut! Vi startade med motor, men kunde snart hissa segel och både vind och ström var med oss. Natten bjöd på fantastisk mareld och en stjärnklar himmel. Klockan 01:27 passerade vi nollmeridianen, det vill säga gränsen mellan östra och västra halvklotet, en milstolpe.
Öst blir väst
Alla ombord gillar nattsegling, även barnen, eftersom de då får sova med sjökojerna uppe. Sjökojer är skydd som spänns upp mot taket och som hindrar från att de ramlar ur sängarna. Nätterna är lite kyliga men solen värmer och så även denna morgon. Vi kom fram till Cherbourg vid 14-tiden i måndags, relativ utvilade efter att ha turats om under natten och vi intog en något sen lunch i hamnrestaurangen.
Cherbourg är också en trevlig stad, och dess centrum ligger inte särskilt långt ifrån hamnområdet. Vi hade redan på förhand bestämt oss för att stanna en dag där, för att vila ut och bunkra lite mat innan nästa lite länge etapp. Så i tisdags "gjorde vi stan" och fann bland annat paraplyerna från den kända musikalen "Paraplyerna i Cherbourg" från 1964.
Paraplyerna i Cherbourg
Efter picknick-lunch i en närliggande park blev det bad från båten. Lasse passade på att skrubba vattenlinjen fri från påväxt och att även tvätta bort den gula missfärgningen vi fått på friborden. Gelcoat-cleaner som innehåller oxalsyra gör susen.
Oxalsyra is magic
Kapten sliter och sliter
Sittbrunnshäng i Cherbourg
På kvällen upptäckte kapten att det kluckade lite i kölsvinet. Efter att ha lyft på durken upptäcktes att hela kölsvinet var fyllt med havsvatten (efter provsmakning)! Hel**te!!! (Vi hade stängt av den automatiska länspumpen då Carro städade toaletten och sköljde golvet, där vattnet rinner ned i kölsvinet). Kapten satte igång länspumpen och vattnet sögs snabbt ut. Dock så hördes ett porlande, men kapten kunde inte finna var det rann vatten någonstans. Problemet hittades dock snart, det hade uppstått ett baksug i länspumpsslangen, så när länspumpen slutade pumpa fylldes sakta kölsvinet med havsvatten. Inte bra, men problemet kunde avhjälpas med att stänga bottenventilen några sekunder och sedan öppna den igen. Men varje gång länspumpen började pumpa så började baksuget efteråt igen... Dagen efter gick kapten till båttillbehörsbutiken och köpte en backventil som monterades på länspumpsslangen och problemet upphörde. Dock ska vi fixa till en bättre lösning på sikt med länspumpsutloppet på ett av friborden istället.
Backventil på plats
I onsdags fortsatte vi västerut längs Frankrikes nordkust, målet var Roscoff. Vi startade vid elva-tiden på förmiddagen för att få medström vid Cap de la Hague och mellan kanalöarna Jersey och Guernsey. Precis mellan öarna fick vi äntligen se delfiner! Flera delfiner simmade och hoppade runt aktern på båten under en lång stund, så alla i besättningen hann se och njuta av detta efterlängtade ögonblick! Även under kaptens nattvakt dök det förbi en och annan lekfull delfin.
Delfiner
Delfiner
Denna etapp passade Carro på att prova Skopoderm-plåster, vilket var första gången. "Tyvärr" var det ont om vågor så någon direkt utvärdering av effekten var svår att göra. Men Carro kunde i alla fall konstatera att biverkningarna inte var värre än en rätt uttalad muntorrhet, något hon blivit varnad för redan innan. När vi tidigt på morgonen kom in i hamnen i Roscoff stod en stor skylt på piren som varnade för stark ström. Vi förstod snart varför och den första tilläggningen fick abrupt avbrytas då båten snabbt drev ner mot båten intill. Nytt försök och nu gick det bättre. Efter tilläggning kunde vi krypa ner till kojs och få ytterligare några timmars välbehövlig sömn.
När alla vaknat och fått i sig frukost (/lunch) tog vi oss bort till centrum av Roscoff, en promenad på cirka 15-20 minuter. En trevlig liten stad där tidvattnet blev än tydligare. I hamnen inne i stan stod båtarna på botten vid lågvatten, något vi tidigare bara hört om och sett på bild. Det var en fascinerande syn.
Ont om vatten
Roscoff
Cabin crew i Roscoff
Trots en lång etapp dygnet innan bestämde vi oss för att redan nästa dag fortsätta mot Camaret sur Mer, då det var fördelaktigt vädermässigt. Ny tidig start strax innan soluppgången. Det var en mulen dag med initialt lite regn till och från. Kvällen innan hade Carro träffat ett svenskt par som var på väg hem från Frankrike där de tillbringat de senaste året på sin segelbåt. De varnade för motströmmen på sträckan ner mot Camaret sur Mer och det visade sig att de visste vad de pratade om. Vid två tillfällen hade vi över fyra knops motström!
Extra stark ström
Till slut kunde vi ändå nå Camaret sur Mer, efter att strax före ha passerat Frankrikes västligaste udde med fyren Saint Mathieu.
Saint Mathieu
När vi kom fram var det i princip fullt i hamnen, några båtar låg i dubbla led men vi valde att lägga oss på boj utanför då vi ändå bara skulle äta och sova. På morgonen efter kom den trevlige hamnkaptenen ut med sin gummibåt och meddelade att det nu fanns plats för oss i marinan. Dagen bjöd på mestadels regn så vi passade på att vila ut, pyssla och tvätta (Kapten tampades med fransyskorna i tvätteriet i hamnen, regeln först till kvarn tolkades lite olika, men kapten gick vinnande ur bataljen).
Vrak i hamnen
Albin bygger torn
Malin bygger torn
Idag var vädret bättre och vi tog en längre tur ut på udden. Fantastiskt landskap och en mäktig utsikt, både barn och vuxna njöt till fullo av äventyret. På eftermiddagen blev det bad, men fy, det är kallt i vattnet! Kändes inte som mer än 16-17 grader tyvärr.
Fin utsikt
Fin miljö
Hamnen i bakgrunden
Malin spanar ut över Biscaya
Besättningen
Nästa etapp är över Biscaya-bukten med A Coruna som mål. Vi räknar med att det tar tre, kanske fyra, dygn. Som det ser ut nu lämpar det sig bäst att starta härifrån tisdag eftermiddag/kväll, alternativt onsdag morgon. Imorgon ska det blåsa kraftigt, dessutom motvind, så då ägnar vi dagen åt att bunkra mat och förbereda några måltider att värma på under färd.
I Cherbourg träffade vi den tyska båten S/Y Ayla med Ute och Benedict ombord. Vi träffade dem även i Roscoff och nu även i Caramet. På vägen till Roscoff hade de tagit en bild på S/Y Lady Ann i soluppgången som vi fick skickad till oss. Tack så mycket för den fina bilden!
S/Y Lady Ann i soluppgången fotat av Ute och Benedict på S/Y Ayla
Dagens tips: I många franska hamnar ska man ha denna vattenkoppling för att kunna koppla in sig på vattenuttagen.
Gardena vattenkoppling
I fredags på väg till Camaret sur Mer möttes vi av det sorgliga beskedet att en nära släkting till Carro somnat in till följd cancer. Vi träffade Lena senast på midsommar och det känns svårt att förstå att hon nu inte finns mer. Igen påverkas vi också av Coronan. I vanliga fall hade Carro troligen rest hem till begravningen, men nu vågar vi inte det, då risken för ändrade restriktioner i Spanien känns hög. Vi vågar inte riskera att Carro inte får resa tillbaka till båten och resten av familjen. Vi sörjer Lena härifrån och minns alla fina stunder vi haft.
Du är med oss hela vägen, precis som du sa Lena. Vi saknar dig!
// Carro & kapten
Hamnen i Dieppe
Nästkommande dag begav vi oss ut på upptäcktsfärd till andra sidan viken där ett högt utsiktsberg tronade. Albin (och till viss del Malin) är inne i en intensiv Harry Potter-period och varje kyrka/slott är ett potentiellt Hogwarts. På så sätt blir det lite lättare att locka med barnen på diverse utflykter, särskilt här i Frankrike där det kryllar av kyrkor och slott.
Cabin crew och påven
Slott i Dieppe
När vi kom tillbaka till båten och kunde spana bort mot berget där vi nyss stått var barnen mäkta stolta över sig själva. "Tänk att vi har gått ända dit".
Besättningen med Dieppes hamn i bakgrunden
Det blev också ett nytt besök på stranden, för nu hade äntligen lite värme kommit, något vi inte varit bortskämda med hittills. Stranden i Dieppe består av sten, vilket passar oss utmärkt. Varken Carro eller Kapten är särskilt förtjusta i sand. Vilket är smått ironiskt med tanke på att vi ska tillbringa cirka fem månader i Karibien...
Nu var det dags för en lite längre etapp igen. 115 sjömil från Dieppe till Cherbourg, vilket tog ungefär 21 timmar. Vi startade på kvällen klockan 17, efter att ha besökt ännu ett franskt slott/borg i Dieppe med fantastisk utsikt över stan. Carro som lärt sig sedan sist satsade nu en sjösjuketablett och mådde toppen hela seglingen, ett bra beslut! Vi startade med motor, men kunde snart hissa segel och både vind och ström var med oss. Natten bjöd på fantastisk mareld och en stjärnklar himmel. Klockan 01:27 passerade vi nollmeridianen, det vill säga gränsen mellan östra och västra halvklotet, en milstolpe.
Öst blir väst
Alla ombord gillar nattsegling, även barnen, eftersom de då får sova med sjökojerna uppe. Sjökojer är skydd som spänns upp mot taket och som hindrar från att de ramlar ur sängarna. Nätterna är lite kyliga men solen värmer och så även denna morgon. Vi kom fram till Cherbourg vid 14-tiden i måndags, relativ utvilade efter att ha turats om under natten och vi intog en något sen lunch i hamnrestaurangen.
Cherbourg är också en trevlig stad, och dess centrum ligger inte särskilt långt ifrån hamnområdet. Vi hade redan på förhand bestämt oss för att stanna en dag där, för att vila ut och bunkra lite mat innan nästa lite länge etapp. Så i tisdags "gjorde vi stan" och fann bland annat paraplyerna från den kända musikalen "Paraplyerna i Cherbourg" från 1964.
Paraplyerna i Cherbourg
Efter picknick-lunch i en närliggande park blev det bad från båten. Lasse passade på att skrubba vattenlinjen fri från påväxt och att även tvätta bort den gula missfärgningen vi fått på friborden. Gelcoat-cleaner som innehåller oxalsyra gör susen.
Oxalsyra is magic
Kapten sliter och sliter
Sittbrunnshäng i Cherbourg
På kvällen upptäckte kapten att det kluckade lite i kölsvinet. Efter att ha lyft på durken upptäcktes att hela kölsvinet var fyllt med havsvatten (efter provsmakning)! Hel**te!!! (Vi hade stängt av den automatiska länspumpen då Carro städade toaletten och sköljde golvet, där vattnet rinner ned i kölsvinet). Kapten satte igång länspumpen och vattnet sögs snabbt ut. Dock så hördes ett porlande, men kapten kunde inte finna var det rann vatten någonstans. Problemet hittades dock snart, det hade uppstått ett baksug i länspumpsslangen, så när länspumpen slutade pumpa fylldes sakta kölsvinet med havsvatten. Inte bra, men problemet kunde avhjälpas med att stänga bottenventilen några sekunder och sedan öppna den igen. Men varje gång länspumpen började pumpa så började baksuget efteråt igen... Dagen efter gick kapten till båttillbehörsbutiken och köpte en backventil som monterades på länspumpsslangen och problemet upphörde. Dock ska vi fixa till en bättre lösning på sikt med länspumpsutloppet på ett av friborden istället.
Backventil på plats
I onsdags fortsatte vi västerut längs Frankrikes nordkust, målet var Roscoff. Vi startade vid elva-tiden på förmiddagen för att få medström vid Cap de la Hague och mellan kanalöarna Jersey och Guernsey. Precis mellan öarna fick vi äntligen se delfiner! Flera delfiner simmade och hoppade runt aktern på båten under en lång stund, så alla i besättningen hann se och njuta av detta efterlängtade ögonblick! Även under kaptens nattvakt dök det förbi en och annan lekfull delfin.
Delfiner
Delfiner
Denna etapp passade Carro på att prova Skopoderm-plåster, vilket var första gången. "Tyvärr" var det ont om vågor så någon direkt utvärdering av effekten var svår att göra. Men Carro kunde i alla fall konstatera att biverkningarna inte var värre än en rätt uttalad muntorrhet, något hon blivit varnad för redan innan. När vi tidigt på morgonen kom in i hamnen i Roscoff stod en stor skylt på piren som varnade för stark ström. Vi förstod snart varför och den första tilläggningen fick abrupt avbrytas då båten snabbt drev ner mot båten intill. Nytt försök och nu gick det bättre. Efter tilläggning kunde vi krypa ner till kojs och få ytterligare några timmars välbehövlig sömn.
När alla vaknat och fått i sig frukost (/lunch) tog vi oss bort till centrum av Roscoff, en promenad på cirka 15-20 minuter. En trevlig liten stad där tidvattnet blev än tydligare. I hamnen inne i stan stod båtarna på botten vid lågvatten, något vi tidigare bara hört om och sett på bild. Det var en fascinerande syn.
Ont om vatten
Roscoff
Cabin crew i Roscoff
Trots en lång etapp dygnet innan bestämde vi oss för att redan nästa dag fortsätta mot Camaret sur Mer, då det var fördelaktigt vädermässigt. Ny tidig start strax innan soluppgången. Det var en mulen dag med initialt lite regn till och från. Kvällen innan hade Carro träffat ett svenskt par som var på väg hem från Frankrike där de tillbringat de senaste året på sin segelbåt. De varnade för motströmmen på sträckan ner mot Camaret sur Mer och det visade sig att de visste vad de pratade om. Vid två tillfällen hade vi över fyra knops motström!
Extra stark ström
Till slut kunde vi ändå nå Camaret sur Mer, efter att strax före ha passerat Frankrikes västligaste udde med fyren Saint Mathieu.
Saint Mathieu
När vi kom fram var det i princip fullt i hamnen, några båtar låg i dubbla led men vi valde att lägga oss på boj utanför då vi ändå bara skulle äta och sova. På morgonen efter kom den trevlige hamnkaptenen ut med sin gummibåt och meddelade att det nu fanns plats för oss i marinan. Dagen bjöd på mestadels regn så vi passade på att vila ut, pyssla och tvätta (Kapten tampades med fransyskorna i tvätteriet i hamnen, regeln först till kvarn tolkades lite olika, men kapten gick vinnande ur bataljen).
Vrak i hamnen
Albin bygger torn
Malin bygger torn
Idag var vädret bättre och vi tog en längre tur ut på udden. Fantastiskt landskap och en mäktig utsikt, både barn och vuxna njöt till fullo av äventyret. På eftermiddagen blev det bad, men fy, det är kallt i vattnet! Kändes inte som mer än 16-17 grader tyvärr.
Fin utsikt
Fin miljö
Hamnen i bakgrunden
Malin spanar ut över Biscaya
Besättningen
Nästa etapp är över Biscaya-bukten med A Coruna som mål. Vi räknar med att det tar tre, kanske fyra, dygn. Som det ser ut nu lämpar det sig bäst att starta härifrån tisdag eftermiddag/kväll, alternativt onsdag morgon. Imorgon ska det blåsa kraftigt, dessutom motvind, så då ägnar vi dagen åt att bunkra mat och förbereda några måltider att värma på under färd.
I Cherbourg träffade vi den tyska båten S/Y Ayla med Ute och Benedict ombord. Vi träffade dem även i Roscoff och nu även i Caramet. På vägen till Roscoff hade de tagit en bild på S/Y Lady Ann i soluppgången som vi fick skickad till oss. Tack så mycket för den fina bilden!
S/Y Lady Ann i soluppgången fotat av Ute och Benedict på S/Y Ayla
Dagens tips: I många franska hamnar ska man ha denna vattenkoppling för att kunna koppla in sig på vattenuttagen.
Gardena vattenkoppling
I fredags på väg till Camaret sur Mer möttes vi av det sorgliga beskedet att en nära släkting till Carro somnat in till följd cancer. Vi träffade Lena senast på midsommar och det känns svårt att förstå att hon nu inte finns mer. Igen påverkas vi också av Coronan. I vanliga fall hade Carro troligen rest hem till begravningen, men nu vågar vi inte det, då risken för ändrade restriktioner i Spanien känns hög. Vi vågar inte riskera att Carro inte får resa tillbaka till båten och resten av familjen. Vi sörjer Lena härifrån och minns alla fina stunder vi haft.
Du är med oss hela vägen, precis som du sa Lena. Vi saknar dig!
// Carro & kapten