Dag 1 fredag 30 april
Så, den 30:e april gav vi oss alltså iväg. På eftermiddagen för att få en lite kortare första dag till havs. Vi fick fin vind i starten och kunde segla i 5-6 knop, ibland till och med mer.
Vi hade redan innan bestämt att dela upp vakterna som vi avslutade seglingen till Karibien, att Carro tog första vakten 19-02 och Lasse 02-09 så att vi båda fick en längre sammanhängande sömn. Första natten förflöt utan några svårigheter och vi sov hyfsat båda två.
Över 600 liter vatten ombord och 400 liter diesel
Dunkar överallt
Köpvattendunkar stuvade på durken i akterruffen
Dag 2 lördag 1 maj
Dags för frukost! Vi hade lyckats få tag på Bake up-baguetter på Sint Maarten (på franska sidan, var annars, haha) vilket känns lyxigt till havs när vi inte alltid (rätt sällan faktiskt) har energi att baka själva. Men när de nu skulle gräddas märkte vi att det tog en evinnerlig tid att få upp värmen i ugnen och det tog ännu längre tid att få dem färdiggräddade. Till slut var vi i alla fall mätta och belåtna allihop och dagen kunde fortsätta.
Vi läste bok, spelade frågespel och vilade. Barnen var lite uttråkade och vi började bäva för hur ytterligare 20-25 dagar till havs skulle kunna fördrivas... På kvällen avtog vinden lite grann och vi seglade i 2-3 knop.
Cabin boy klipper plast och stoppar bitarna i tömda vattendunkar
Dag 3 söndag 2 maj
På morgonkvisten sprakade det till i VHF:en. En annan segelbåt anropade oss. De seglade förbi oss på babords sida och konversationen fördes på engelska. Tills vi konstaterade att den andra båten var svensk och kapten amerikansk men boende i Sverige. De var på väg hemåt men skulle passera Bermuda på vägen. Även idag fick vi vänta länge på frukosten och började fundera på om vi fått "dålig" gasol när vi fyllde flaskan i Sint Maarten.
Vi fortsatte med högläsning, frågesport och försök till samtal med de två fåglar som följde oss under dagen, men utan framgång. Vinden var fortfarande lite svagare och vi höll 3-4 knop men under natten ökade farten lite. På Lasses vakt kom ett häftigt squall (kraftigt regn och ibland även kraftig vind under 5-15 minuter) men utöver det var natten lugn.
Sällskap till havs
Dag 4 måndag 3 maj
Fortsatt segling i 5-6 knop igen, härligt. Vi fortsatte vår vana trogen men högläsning och under dagen avslutade vi den fjärde Harry Potter-boken, den sista vi hade med. Barnen följde upp det hela med att se en Harry Potter-film (för säkert sjuttifjärde gången). Inga andra båtar i sikte. Fastän det bara var måndag slog vi till med en taco-middag, gott. Återigen kom ett squall på Lasses vakt.
Squallsen syns på radarn innan de kommer
Dag 5 tisdag 4 maj
En varm dag! Tyvärr för höga vågor för ett dopp så vi trängde ihop oss under soltaket och gav oss i kast med nästa bokserie; Fem-gänget av Enid Blyton (varv två, de lästes redan förra våren). Samtliga i besättningen duschades med saltvattenslangen på fördäck, än så länge fortsatt varmt i vattnet, dryga 25 grader, men vi visste att det bara var en tidsfråga innan vattentemperaturen skulle falla, brrr...
Vinden började avta under dagen men trots det kunde vi hålla 3-4 knop, troligen på grund av medström. På Carros vakt dök det upp en annan segelbåt på AIS:en, ingen vi kände till sedan tidigare. Den var som närmast en och en halv sjömil ifrån och på riktingen att döma troligen på väg till Bermuda. På grund av den svagare vinden strulade vindrodret lite och det krävdes många små justeringar under natten så när klockan var två var det en trött Carro som kröp till kojs.
En dag på Atlanen
Dag 6 onsdag 5 majTill skillnad från överfarten i november så började ju den här resan betydligt varmare vilket märktes på frukten och grönsakerna. Bananerna började se riktigt ledsna ut och för att inte behöva slänga färskmat bjöds barnen på banan- och chokladsmoothie till frukost. Väldigt populärt!
Vinden fortsatte avta, vi hade nått det berömda stiltjebältet och vi fick starta motorn. Vi hade regelbunden kontakt med andra båtar på havet och flera av dem var i samma stiltjeområde. Kapten Lasse på S/Y Sandvita skrev att han bakade kanelbullar till sin besättning. Hm, det lätt ju oförskämt gott. Så, det blev bullbak på S/Y Lady Ann också, och när det ändå var så lugnt på havet passade vi på att steka pannkakor till lunch. Vi somnade inte hungriga den dagen, haha...
Smoothie till frukost
Båtbakade kanelbullar
Lugna dagar passade vi också på att ha skola och idag blev det matte-lektion i sittbrunnen. Under eftermiddagen såg Carro något stort och svart en bra bit bort från båten, troligen fenan från en val! Tyvärr dök den inte upp igen trots envist spanande av hela besättningen. Äntligen kunde vi också stanna motorn för ett dopp i det blå, det näst sista skulle det sedan visa sig. Natten blev lugn.
Bad på Atanten
Dag 7 torsdag 6 maj
Fortsatt lugnt och motorn fick fortsätta jobba. Vi ägnade dagen åt skola, vila och högläsning. Lasse hittade dock ett läckage i fotpumpen för sötvatten i köket och kunde konstatera att packningen spruckit. Vi hade ingen i reserv men gjorde ett (lyckat skulle det visa sig) försök att laga sprickan med sikaflex.
Barnens kusin Bob fyllde elva år och vi lyckades få tag i födelsedags-barnet via satellit-telefonen och framföra en gratulationssång från Atlanten. Nytt dopp, seglatsens sista tyvärr. Malin föreslog grillning till middag och varför inte, det gäller att passa på när man kan. Så till middag blev det grillad korv, potatis, grönsaker och fetaost-sås, det var overkligt gott. Barnen fick dessutom popcorn till kvällens bokläsning i sittbrunnen. Lugna nattvakter.
Spricka i packningen = läckage
Popcorn time
Dag 8 fredag 7 maj
Vid åtta på morgonen hade vinden åter fått fart och vi kunde stänga av motorn och seglade i 3-5 knop hela dagen. Innan frukosten fick vi ett kort besök av delfiner, ett kärt återseende. På eftermiddagen tilltog vågorna och det var åter dags att hålla i tallrikar, glas och så vidare. Lasse monterade tillbaka fotvattenpumpen som nu fungerade utan läckage, skönt! Carro och barnen låg inne och såg film, först Madicken och sedan Harry Potter. Nu var färskmaten nästan slut och det blev pasta med tomatsås till middag. Inte sista gången pasta serverades denna seglats, hehe...
Kapten skruvar ihop fotvattenpumpen igen
En markering för fiske-redskap kom plötsligt guppande förbi båten, ett antal hundratals sjömil från kusten
Dag 9 fredag 8 maj
Bokläsning, vila, dusch av den vuxna besättningen (nu 20 grader i vattnet, brr...).
En dag bland alla andra helt enkelt. Barnen klädde ut sig till poliser och höll ordning ombord, böter delades ut hej vilt. På kvällen/natten kände vi att temperaturen börjar sjunka och det var dags att ta fram mössa, sockor och jacka.
Cabin crew leker poliser
Dag 10 lördag 9 maj
Av någon anledning sov vi båda vuxna dåligt under natten och kände oss trötta och ur form under dagen, så det blev en lugn dag med mycket vila ute i sittbrunnen.
Ofta är det inte så mycket att göra under sådana här överfarter, vi har vindrodret alternativt autopiloten som sköter styrningen och vanligtvis krävs det inte så mycket justeringar av seglen. Justeringen av seglen skiljde sig åt från förra överfarten nu när vi seglade åt andra hållet. Vinden vred och vände sig mycket mer den här gången, samt varierade mer i styrka under dagarna och det gick sällan en dag utan att något behövde justeras i segelsättningen och sådant tar energi. Både beslutet kring om och hur vi ska göra samt själva justeringen. Idag tilltog vågorna ytterligare och ibland krängde båten till ordentligt. Det hindrade dock inte sjöpolisen från patrullering och mer bötfällning. Vinden dog lagom till Carros nattvakt och vi fick åter starta motorn. En riktigt rejäl regnskur följde på detta men sedan blev natten lugn. Temperaturen hade sjunkit ytterligare och det var kallt i seglarställ, dags att plocka fram underställen tydligen, hua...!
Portugiska örlogsmän, giftig manet. Vi såg hur många som helst av dessa under överfarten.
Dag 11 måndag 10 maj
En lugn dag med lite vind. Vi försökte oss ändå på att segla men fick ge upp, att ta sig fram i 1-2 knop är ingen höjdare när man har ytterligare dryga 1400 sjömil till mål. Och vi hade ju laddat på med mycket diesel just för att inte behöva göra det. Så vi tog raskt beslut om att åter starta motorn. Till vår förfäran hostade motorn rejält innan den till slut startade och därpå följde ett metalliskt knackande ljud som avtog först efter 10-15 sekunder. Vad i hela...?! Motorproblem så här långt från land, det kändes inte bra!! Vi mailade snabbt alla våra vänner som skulle kunna något om motorer för tips och fick även kontakt med Duncan från Mid Atlantic Yacht Services på Horta. Vi fick snabbt många bra tankar och idéer och fint stöd från allihop. Duncan lovade att ta hand om vår kära motor när vi väl kom fram och gav oss fina uppmuntrande ord på vägen.
Tack och lov fungerade motorn när den väl kommit igång och vi kunde ta oss framåt i stiltjet.
När vi stängt av motorn bytte vi samtliga dieselfilter och i förfiltret var det mycket skräp. Troligvis hade vi fått dålig diesel när vi tankade i Sint Maarten.
Till middag blev det pizza som variation från den allt mer förekommande pastan och nattvakterna var lugna.
Albin eller Penny-wise från filmen It?
Dag 12 tisdag 11 majLugn förmiddag, Carro kände sig trött och utan aptit men det avtog under dagen, skönt. Segling i 2-3 knop under förmiddagen, men nu kände vi att vi ville spara på motorn, osäkert om den ens skulle starta igen... ingen kul känsla.
Till middagen var det dags för pasta igen men denna gången lyxade vi till med bacon. Lyx? tänker ni kanske, men när ni nu får höra att ett (normalstort) paket bacon kostar runt 100 kronor i Västindien så kanske ni förstår. Så här efteråt känner vi dock att det nästan var värt pengarna och ångrar att vi inte köpte fler, haha.
Vi räknade också ut att vi var ungefär halvvägs (uppskattning då vi inte gått rakt mot Horta från Sint Maarten utan en båge nordost för att fånga bäst vindar) och det firades med den sista Marabou chokladkakan ombord som vi hade i grab bagen (väskan som ska med om vi måste överge båten och "hoppa" i livflotten"). Tyvärr hade den nog smält ett antal gånger i den västindiska värmen och levde väl inte helt upp till förväntningarna men det var gott ändå.
Firar halvvägs med Marabou choklad!
Dag 13 onsdag 12 majVinden höll i sig och vi seglade på i bra fart med enbart storsegel. Vågorna byggdes upp ytterligare och det blev alltmer gungigt. Efter att ha kämpat med frukost-brödet i snart två veckor och också konstaterat att pannkakorna gräddades långsamt på högsta värmen gav sig Lasse fram på fördäck för felsökning av gasolflaskan. Efter att ha bytt regulatorn (såklart hade vi en extra) blev det sprutt på spisen och vi fick vår förklaring, en sönder-korroderad regulator.
Vi mailade iväg en rapport till vår Facebook-sida som vår vän Ewa hjälpte oss med att uppdatera allteftersom. Till middag blev det Boeuf bourguignon på konserv, en chansning inköpt på Saint Martin (franska sidan). På etiketten att döma såg det riktigt gott ut och den levde faktiskt mer än väl upp till våra förväntningar.
Vi revade ytterligare ett rev under kvällen på grund av den ökande vinden och kunde ändå hålla god fart. Nattvakterna blev lugna, vi såg en annan segelbåt och en tanker på avstånd, mer spännande än så blev det inte.
Boeuf bourguignon till middag
Malin glad i nattmörkret
Dag 14 torsdag 13 majUnder natten tilltog vågorna ytterligare och det blev en ganska ojämn sjögång, därav dålig sömn. Förmiddagen ägnades åt undervisning om solen och planeterna, sedan mer högläsning.
Båten seglade på i 6-7 knop hela dagen, härligt med lite speed. Vindprognosen flaggade om starkare vindar och vi revade därför ytterligare. Att reva storseglet innebär att någon av oss (läs Lasse) måste upp på däck och att båten måste svängas upp mot vinden och släppa på storfallet. När vi gjort detta och var på väg att "falla tillbaka", det vill säga, svänga tillbaks till rätt kurs, hade vi vågorna in mot sidan och det var som en hög blå mur på styrbord sida, hua!
Barnen lekte Harry Potter på eftermiddagen och den tinade köttfärsen förvandlades till tacos. Det kan man ju aldrig äta för ofta, eller hur? Under natten blåste det 10-14 m/s och vindrodret skötte styrningen. Enstaka våg sköljde över aktern men under sprayhooden satt man torrt.
Äntligen kunde frukost-brödet gräddas på normal-tid igen
Dag 15 fredag 14 maj
Alla lite trötta och det dröjde tills vi fick i oss frukost. Barnen längtade efter chokladbollar och till slut gav Carro med sig, klart vi ska baka chokladbollar. En enkel sak i vanliga fall men en båt som gungar och kränger komplicerar det hela lite och när smeten till slut var klart och klockan närmade sig 15 utan att lunchen intagits tog Carros energi slut... Efter lunch lade sig Carro därför att vila med en tryckande huvudvärk och när hon vaknade hade vinden vänt och vi var tvungna att segla alltmer söderut istället för österut. Barnen önskade sig kokt potatis och åt således kokt potatis och ketchup till middag medan vi delade på ännu en välsmakande burk Boeuf bourguignon. Under nattvakterna märkte vi att kylan och fukten tilltog alltmer. Lagom till vakt-skiftet valde vi att slå (ändra kurs) och gå norrut igen så sammantaget det dygnet så tog vi oss runt 50 sjömil närmare mål trots att vi gjort ungefär 133 sjömil totalt.
Cabin girl lyssnar på saga ute på Atlanten
Plötsligt en massa båtar på plottern, är vi på väg åt fel håll?Dag 16 lördag 15 maj Klockan 7 på morgonen väcktes Carro av kapten; "Carro, kom fort, skynda dig!". Carro trodde att hon skulle få se en val, men när hon yrvaken kom ut i sittbrunnen såg hon till sin fasa förseglet (genuan) ligga släpandes i vattnet på styrbord sida. Fallet hade nötts och brustit! Lasse lyckades snabbt hiva upp det igen och tack och lov har vi ett reserv-fall (spinnaker-fallet som vi vanligtvis använder till förseglets kapell) och kunde snart hissa förseglet igen. Vinden vred lite mer till vår fördel under dagen och vi kunde segla i någorlunda rätt kurs med fart runt 4-6 knop.
Kapten har bärgat förseglet, rätt så tungt...
Brustet genuafall
Dag 17 söndag 16/5
På förmiddagen fick vi nytt mail av Klas, kaptenen på S/Y Skyline (numera landkrabba på Sint Maarten efter försäljning av båten) och vår trogna och uppskattade väder-rapportör. Mailet löd: "Styr söderut!!!!!!!!" Ett lågryck med stormvindar var på väg och om vi inte tog oss mer söderut skulle vi hamna mitt i stormens öga.
Vi mailade även kapten Lasse på S/Y Sandvita som har decenniers erfarenhet av Atlant-korsning och som låg en dryg vecka framför oss och han instämde i Klas bedömning. Så vi lade om kursen till sydost, enligt prognosen hade vi ett och ett halvt dygn på oss att ta oss en och en halv breddgrad söderut (90 sjömil). Efter kursändring fick vi vinden rakt bakifrån och fick därmed en riktigt behaglig segling. Vi turades om att handstyra bara för att kunna njuta härlig segling inför de tuffare tider som väntade.
Den sista frysta köttfärsen rullades till köttbullar, varav hälften serverades till två överlyckliga barn (efter mer än två veckor till havs krävs det inte så mycket..) och hälften sparades för att ta till kommande dagar när kall pastasallad med köttbullar fick räknas som matlagning. Båten förbereddes för storm och nattvakterna förflöt utan svårigheter.
Besättning och yacht på väg SO
Dag 18 måndag 18/5Carro väcktes än en gång innan sju, vinden hade tilltagit och det var dags att reva storseglet. Vi gick återigen igenom vindprognosen, diskuterade och beslutade oss för att ta ner storseglet helt och enbart köra med genuan, ett klokt beslut skulle det visa sig.
Under dagen ökade vinden till 10-16 m/s, i byarna som mest 20 m/s, och vågorna ökande. Vi kunde hålla kurs rakt mot Horta från lunchtid, då vinden återigen vände. Det regnade en hel del under förmiddagen men klarnade upp lite på eftermiddagen. Vi hade tät kontakt med Klas och vår plan verkade hålla, vi tog oss alltmer mot kanten av lågtrycket. Utöver att förbereda båten så försökte vi även förbereda oss själva och grundade med dubbla portioner Boeuf bourguignon (vuxna)/Felix ravioli (barn) till middag.
Vid vaktbytet på natten märkte vi att staget till vindgeneratorn (som är fastskruvad i pulpiten i aktern) var löst och det fick lagas provosoriskt med snöre och silvertejp. Natten var rejält gungig och allmänt stökig och ingen av oss fick till någon vidare sömn. Eller nja, barnen sov som vanligt som stockar förstås!
Storsegel nere och surrat för storm
Havet börjar bli oroligt
Dag 19 tisdag 18/5 Carro som låg halvvaken efter vaktskiftet hörde hur vågorna sköljde över båten och befarade att Lasse var halvt bortspolad (vi har alltid flytväst och säkerhetslina kopplad på nattskiften, att sköljas överbord ska inte vara möjligt!), men trots att vågorna ibland bröt över aktern och in i sittbrunnen var han oskadd.
När frukosten skulle förberedas kom en stor våg och vräkte båten på sidan varpå Carro flög tvärs över salongen och landade med höften mot soffstödet. Aj som .... det var det första av många stora blåmärken...
Lasse höll ställningarna där ute medan Carro försökte underhålla barnen, som inte fick gå ut i sittbrunnen, med film och högläsning inne. Stormen var ett faktum och vi seglade i vindar runt 24 m/s. Alltefersom dagen gick ökade vågorna och någon gång under eftermiddagen slog en våg in över styrbord sida, fångades upp av solpanelen och böjde en mantågsstolpe, bröt loss mantågsstolpens fäste och knäckte teaklisten. Vi glömde tyvärr bort att fotografera de riktigt stora vågorna som byggdes upp. Vi hade fullt upp med att hantera båten, så att vi inte skulle hamna fel i vågorna. Om båten efter en våg skulle hamna med sidan mot nästa brytande våg skulle det innebära att båten skulle kunna välta vilket vi givetvis ville undvika.
På eftermiddagen när vinden lagt sig något men vågorna fortfarande var gigantiska satt vi ute lite alla fyra och kunde se ljuset i tunneln. Snart var det dags för middag och trots att vågorna fortsatt fick båten att kränga ordentligt fick Carro till nygräddade vitlöksbröd som komplement till burk-raviolin. Det värmde gott! Dock tog det på krafterna och Carro fick extra vila mellan 20 och 22:30 medan Lasse fortsatte sin heroiska insats ute i vind och vågor (och nej, han har inte skrivit detta stycke själv).
Under dagen hade lamporna på och utanför toaletten slocknat och Lasse ägnade en timme av sin sovtid till att felsöka utan framgång. Därefter somnade han utmattad och fick fyra och en halv timmes sömn innan det var dags att byta igen....
Hård vind på morgonen
Vågorna byggde upp sig under dagen
6.6 knop utan nästan några segel
Vågorna blev större och större. Tillsist började de bryta in över vår akter
Nytt hastighetsrekord, 19.7 knop i 24 m/s och surfandes på en monstervåg
Dag 20 onsdag 19/5 Carro sov relativt bra trots fortsatt höga vågor, så när klockan ringde 08:30 var det inte alltför lätt att vakna till. Albin hade dock lovat sin skolklass att ringa klockan 9 (klockan 13 svensk tid) och satellit-telefonen fungerade som den skulle. Det var härligt att höra klasskamraternas röster och kul att svara på deras nyfikna frågor.
Vindarna lade sig alltefter att dagen gick men vågorna var fortsatt höga och båten lutade rejält åt styrbord. Vi upptäckte att det läckte in vatten både här och där, men tack och lov var det inga större läckage som hotade säkerheten. Lasse var stoisk och fann tillräckligt med energi för att åtgärda några av de skador som de starka vindarna åstadkommit.
På eftermiddagen fick alla i besättningen ta sig en varm dusch av uppvärmt sötvatten vilket piggade upp rejält. Till middag serverades mannagrynsgröt och just då var det allt man kunde önska sig. GPS:en visade att vi hade mindre än 500 sjömil kvar och helt plöstligt kändes målet nära!
Dagen efter stormen
Vindrordet styr efter stormen
Albin pratar med klasskamrater
Malin luftar sig ute i sittbrunnen - med flytväst och sele på
Mannagrynsgröt-middag i gungande båt
Dag 21 torsdag 20/5 Dagen fortsatte med relativt starka vindar, men tyvärr motvind och vi fick hålla kurs 130 grader istället för 90 grader. Alla var lite smågriniga och båten lutade kraftigt åt styrbord. Energin till att fixa lagad mat till lunch fanns inte riktigt så de vuxna kalasade på flingor och mjölk medan barnen erbjöds skorpor med jordgubbssylt eller nutella. När syltburken välte in i det för tillfället öppna tallriksskåpet, självfallet utan lock, och nästan all sylt rann ut var sammanbrottet nära... Men det var bara att bita ihop, ta några djupa andetag och torka rent.
Till middag fick vi i alla fall ihop en varm måltid, håll i hatten, det blev... pasta! Med pesto den här gången (ketchup för Albins del). Under kvällen vred vinden något mer fördelaktigt för oss och vi kunde närma oss rätt kurs mer och mer. Nattvakterna var lugna och vi sov båda som stockar när det var dags för det.
Fortfarande jobbiga vågorDag 22 fredag 21/5Carro och barnen sov gott och när Carro vaknade och tittade på klockan var den 10:45! Va?! Visade sig dock att Lasse ställt fram klockan en timme, vilket vi gjort varje fredag för att komma ikapp de fyra timmar som Azorerna ligger före Karibien. Frukosten var därför inte färdigäten förrän framåt tolv och fick därför även vara lunch. Lasse sov ikapp lite förlorad tid medan Carro och barnen läste bok i sittbrunnen.
Vi hade bra vind under dagen 8-11 m/s och kunde segla i 4-6 knop. Fortsatt gungigt och vi kunde lägga ett antal nya blåmärken till de gamla som nu antagit en lite mer gul ton. Efter middagen som bestod av ris och chili con carne (konserv) fick barnen efterrätt i form av ett rör Pringles-chips som hittats längst bak i konserv-skåpet, den som söker han (hon) finner...
Dag 23 lördag 22/5
Äntligen sken solen igen och med den steg humöret hos hela besättningen.
Vi började nu känna att det inte var långt kvar och nedräkningen kunde börja på riktigt. Även om vi hade fortsatt motvind närmade vi oss rätt kurs alltmer. Till middag blev det båtbakad pizza, riktigt smaskigt efter ett antal dagar med konserver/pasta omvartannat.
Solen visade sig åter efter flera dagar med grått och fuktigt väder
Sol och tjejer ombord med topphumör
Dag 24 söndag 23/5 Carro vaknade vid 05-tiden av att Lasse försökte starta motorn, som inte startade... Efter fyra försök tittade vi på varandra smått desperat, kom överens om att vänta ett par minuter för att sedan försöka igen, en femte gång. Det var som att vi skickade all vår kraft, kärlek och vårt hopp ner till motorrummet när Lasse återigen vred på startnyckeln. Efter en evighetslång väntan (kändes det som) medan motorn hostade och hackade startade den äntligen. Puh! Vi kunde motorsegla i fem knop och beslutade oss genast att inte stänga av motorn förrän vi var framme i Horta. För att fira svängde Carro ihop en kladdkaka som intogs under eftermiddagen, gott! I brist på annat blev det ånyo pizza-middag, förråden började tryta och det räcker med pasta en gång om dagen, haha.
Soluppgång till havs
Glada barn som firar sol och startande motor
Dag 25 måndag 24/5 Troligen sista dagen till havs (för den här etappen vill säga) om inget överraskande skulle ske. Och det gjorde det tack och lov inte. Återigen var det mulet, grått och trist men vi gjorde bra fart i relativt stark vind. Carro kände sig lite slut efter den senaste veckan och passade på att vila en del. Det var glada barn som lade sig till natten med vetskap om att vi skulle vara framme nästkommande morgon.
Så här kan en tidig morgon på överfärden se ut, snart dags att gå upp...
Framme! Och så, klockan 06:00 (lokal tid) kunde vi slutligen ankra innanför hamnpiren i Horta på ön Faial. Vi var framme, vilken underbar känsla! Barnen vaknade till och kunde sedan inte riktigt somna om så vi satte igång att göra i ordning båten istället.
Efter lunch blev vi upp-plockade av marinans personal för PCR-tester, glädjande nog slapp barnen testas, gränsen gick vid 12 år. Svaren på PCR-testerna skulle komma inom 24 timmar och fram tills dess fick vi inte ta oss iland.
Så därefter fortsatte vi att städa och fixa ombord innan vi kunde hugga in på den middagsmat som Peters bar levererade till båten, take away har aldrig känt så lyxigt som då!
Lasses tionde PCR-test sedan vi lämnade Sverige för drygt ett år sedan
Efter några timmar på ankare var det visst kul att åka båt igen, dock gick marinans motorbåt liiiiite snabbare än S/Y Lady Ann
Take away från Peters bar - levererat till båten via restaurangens gummibåt
Tandfen hade mycket att göra denna månaden, två gånger fick hon rycka ut till oss på det stora blå
Nästkommande dag, alltså i onsdags, fick vi provsvar som var negativa. På eftermiddagen fick vi också en plats i marinan och återigen växte nervositeten för om motorn skulle starta. Marinans personal kom ut med jolle för att kunna hjälpa till om den inte startade, men efter (numera) sedvanligt hostande kom den igång med samma metalliska knackande som tidigare och vi kunde ta oss in i marinan.
Vår utsikt från vår plats i marinan. Grannön Pico i bakgrunden
Vattenmässigt spenderade vi ca hälften av de 600 liter vi hade med ombord. Mot slutet av överseglingen lyxduschade vi i sötvatten några gånger bara för att vi faktiskt kunde. Vi körde upp 245 liter diesel, några liter av dessa gick till värmaren som gick ofta på slutet av överseglingen.
Sedan dess har vi ägnat dagarna åt att reparera allt som gått sönder under färden, fått hjälp med motorn och med svetsning.
Här följer lite bilder på vad vi ägnat de senaste dagarna åt:
Mantågsfästet som gick av när vi träffades av en stor våg
Svetsning pågår
Teaklisten som sprack och mantågstolpsfästet som lossnade när vi träffades av vågen
Kapten plastar fast mantågstolpsfästet igen
Teaklisten limmas och skruvas ihop. Skruhålen pluggas igen med teakplugg
Nytt fall till genuan installeras
Det läckte in vatten från ankarspelet. Vi fick montera bort det, täta om och skruva tillbaka det. Ankarspelet fick en omgång ny färg samtidigt.
En lista över vad som gick sönder på Atlanten
Fotvattenpumpen läckte vatten - packningen lagades med Sikalfex, ny packning i HortaGasolregulator sönderkorroderad - ny regulator monteradesSpricka i sb soffa i salongen - lagades med teakplywoodskiva på insidanFotogenlampa ramlade ned - fästet hade gängat upp sigBelysningen i toalett och gång till förpik slutade fungera - kabel av, ny kabel monterades i HortaGenoafall gick av - nytt fall monterades i HortaMotorn startade dåligt - nya spridare monterades i HortaMantågsfäste av - nytt fäste svetsades i HortaMantågsstolpsfäste av - plastades fast i HortaMantågsrör böjt - bockades om i HortaTeaklist trasig - limmades och skruvades ihop i HortaNåt i teakdäck lossnade - ny nåtTeakpluggar utnötta - nya teakpluggarKontakt till mastel läckte vatten - ny däckskontakt monterades i HortaFönster och däckslucka läckte vatten - tätades om i Horta med Sikalfex UVVatteninträngning via ankarspelet - bortmontering av ankarspel och sikaflextätning i HortaSprayhoodsömmar trasiga - syddes ihop i HortaElectrolux ventil läckte vatten - tätades med SikaflexFärgen på ankarspelet hade flagnat av - målades om i HortaSpricka i locket till sittbrunnsfacket - limmades ihop i Horta Locket till Magma-grillen lossnade - nya muttrarToadörren öppnade sig själv - vände på dörrlåsetStag till vindgenerator lossnade - skruvades fast med fäste + dubbla slangklämmorLampan till Danbouyen gick av - limmades med Epoxilim
Vi har även hunnit med att utforska den närmaste omgivningen och njutit av restaurang-middagar de flesta kvällarna. Horta är en trevlig, ren och välskött stad och vi trivs riktigt bra. Ett par kilometer bort ligger en stor Continente, stormarknad, med ett otroligt utbud och det känns nästan som att vara hemma. Till barnens stora lycka har de både köttbullar ("Cozinha Sueca") och fiskpinnar, för att inte tala om utbudet av och priserna på frukt och grönsaker.
Första restaurangbesöket - det var såååå gott
Kapten fick ordentligt med mat
Albin nöjd med chicken nuggets
Malin fick en ny favoritrestaurang, Capitolio, och vill gå tillbaka varje dag
Frukost-frossa efter första besöket i en mataffär på snart fyra veckor...
Cabin crew med några av de målningar som tidigare seglare har lämnat efter sig i Horta. Vi ska måla vår egen i veckan.
Lokala delikatesser
Återigen är vi överväldigade över den support vi får både hemifrån och från människor runt om i världen. Tänk att så många är intresserade av vad vi gör och upplever. Tack!
Nu vilar vi upp oss inför nästa etapp på ca 1400 nm (ca två veckors segling) upp till Frankrike/England. Vi siktar på att ta oss till Cherbourg på Frankrikes nordkust, men väder och vind avgör om vi kan ta oss ända dit i en etapp. Men innan dess ska vi utforska Azorerna lite mer. Vi hörs snart igen!
// Carro & kapten
